SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1899  
BANK baŋ4k, sbst.3, r. l. m. (Hof Dial. vestrog. 49 (1772) uppgifver, att ordet i uppsv. ofta är f., men i västgötamålet m.; Lind (1749) angifver det enkla ordet ss. m., men ssgn LÄNE-BANK ss. m. l. f.); best. -en; pl. -er 32, äfv. 40 (RARP 8: 241 (1660) osv.), stundom -ar (Leopold 2: 468 (1802, 1815; i rim), Conv.-lex. (1821), Blom 77 (1821; i rim)) (den i RARP 8: 241 förek. pl. bäncker hör sannol. till det likbetydande BÄNK).
Ordformer
(i ä. tid stundom skrifvet banque (banqve), t. ex. 2 RARP 3: 191 (1723), Envallsson Niugg 18 (1784))
Etymologi
[liksom d. bank lånadt från nt., t. l. holl. bank, f.; jfr fr. banque (som äfv. utöfvat inflytande på det sv. ordet) o. det från fr. härrörande eng. bank; samtliga ytterst af it. banco, m. (jfr BANKO), o. banca, f., hvilka i sin ordning lånats från mht. banc, m. o. f., o. sålunda etymologiskt motsvara BÄNK, sbst.1 I it. har ordet erhållit den speciella bet. växlarbord o. d., hvarur den af penninganstalt o. d. utvecklat sig. Med afs. på bet.-utvecklingen jfr lat. mensa (argentaria) o. gr. τράπεζα, hvilket senare ord Luk. 19: 23 (öfv. 1883) återgifves med ”vexelbank” (NT 1526: wäszlabäncken). — Jfr äfv. BANKETT, sbst.1,2]
1) anstalt för penningomsättningar, för förmedlande af likvider, lån o. d.; anstalt som drifver handel med penningar o. värdepapper. Allmän, enskild bank. Sätta in, hafva, lyfta pengar i l. på banken. Taga ut pengar i l. l. ur banken. Vara delegare i en bank. Vara i banken, vara tjänsteman i en (viss) bank. Vpretta En Bank af Lähning. RARP 3: 235 (1642) [efter holl. bank van leening, lånebank]. Så snart the vthlähnte Penninge Summor medh interesset til Bancken betalte blifwa. Länebänks privil. 30 Nov. 1656, mom. 12. Ingen skal förmå mindre inbringa, assignera och affskrifwa än 50. Dukater 100. Rix Daler in specie, 100. Daler Sölfwermynt och 100 Daler Kopparmynt, så framt han icke Räkning tilförende i Banken hafwer. Växel- o. länbanken D 1 a (1668). 50,000 Daler .. insättias för interesse uti en banqve i Lähnet. 2 RARP 3: 191 (1723). Rikets Ständers Bank. E. Svedenborg (1760) hos Skogman Bank 1: 154. Sverges ståtlige Bank är förrådshuset i Riket. Nicander G. sann. 93 (1767); jfr 2. Millioner penningar passera folk emellan, utan at de hafva dem i händer, allenast genom en liten anvisning på Banken. Zetterstén Anm. om mynt 98 (1771). Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse, angående inrättande af enskilde Banker eller Disconter .. den 14. Januarii 1824 (titel). En sedelutgifvande bank. J. M. Agardh i Nord. univ.-tidskr. VIII. 2: 63 (1862). Denna Bank. den s. k. Palmstruchska, råkade .. på obestånd och upphäfdes år 1668, då Kongl. Maj:t åt Rikets Ständer uppdrog att återupprätta och öfvertaga en ny Bank. Fåhræus Handb. 125 (1864). Det första kungl. privilegium på en bank i Sverige meddelades några utlänningar 1646. Odhner Sv. inre hist. 266 (1865). Kreditväsendets uppblomstring har framkallat en mängd af banker samt närslägtade kreditanstalter. E. Svensén i Ekon. samh. 1: 48 (1891). jfr: Namnet banker bäres ock af hvarjehanda andra penningeanstalter, såsom sparbanker, hypoteksbanker, folkbanker m. fl., hvilka i allmänhet dock ej äro hvad man vanligtvis tänker sig under namnet banker. C. G. Hammarskjöld i NF 1: 1525 (1876). jfr AKTIE-, ASSIGNATIONS-, CENTRAL-, CIRKULATIONS-, DEPOSITIONS-, DISKONT-, FILIAL-, FOLK-, FÖRENINGS-, GIRO-, HANDELS-, HANDTVERKS-, HUFVUD-, HYPOTEKS-, INDUSTRI-, JORDBRUKS-, LOMBARD-, LÅNE-, NATIONAL-, PANT-, PENNING-, PRIVAT-, PROCENTAR-, PROVINSIAL-, RIKS-, SEDEL-, SPAR-, STATS-, VÄXEL-BANK m. fl. — särsk.
a) (mindre br.) i uttr. hålla bank (jfr 3 a α). idka bankrörelse. Uteslutande privilegier för enskilda vexlare att hålla bank. Palmblad Fornk. 2: 559 (1845). Wijkander Onkel Sam 37 (1875).
b) [jfr t. die bank sprengen, eng. break the bank, fr. faire sauter la banque; jfr äfv. den etym. afd. under BANKRUTT] i uttr. spränga banken (jfr 3 a γ), tvinga banken att inställa sina betalningar.
c) mer l. mindre oeg. l. bildl. Wåra Banker och Ägodelar stå (dvs. bestå, ligga) i Bärg och Skogar, rika af Metall och Willdiur, Fiskrika Siöar, och Lufften full af Foglar. Rudbeck Atl. 3: 418 (1698). Carlén Bull. 1: 4 (1847). (Rosenstein) var deras (dvs. vännernas) tillflykt, deras hjelpreda, och fick icke sällan äfven vara deras bank. Böttiger i SAH 52: 215 (1876). [jfr Ordspr. 19: 17; jfr äfv. ä. eng. he which sheweth mercy to the poore doth lay his money in banke to the Lord] (numera knappast br.) sätta in sina penningar på Guds bank, gifva sina penningar åt fattiga. Lind (1749, under bestatten).
d) elliptiskt för SPEL-BANK.
2) [jfr motsv. anv. i t. o. eng.] (i sht i talspr.) byggnad l. lokal dit bankrörelse är förlagd. Den nya banken är uppförd i renässansstil. Bank är et Publickt hus, hvarest man .. kan förvara och nedsättja sine penningar; samt åter igen, efter behag och behof, ut-assignera. Zetterstén Anm. om mynt 98 (1771); jfr 1. Kindblad (1867). — (föga br.) elliptiskt om spelhus. Almqvist (1842).
3) spelt.
a) [jfr motsv. anv. i t., eng., fr. o. it.] kassa som af en person hålles mot de öfriga deltagarna i spelet. Man vet för visso, at i Spel, likasom i Lotterier, Banquen altid måste vinna i längden. SP 1780, s. 55; jfr 1 d. Nej — tacka vill jag spel med tärning och med kort: / Må banker läggas opp! må ej Punktörer tryta! Lidner 2: 54 (c. 1790). Jag slår intet för mindre än Banken. Cederborgh UvT 1: 54 (1809). jfr FARAO-BANK. — särsk. i uttr.
α) [jfr t. bank halten, fr. tenir la banque] hålla bank (jfr 1 a). Weste (1807). En af sällskapet är bankör eller håller bank, d. v. s. lägger upp en bestämnd summa. Konsten att spela 3: 67 (1849; i fråga om faraospelet). Wilson Spelb. 292 (1888; i fråga om biribispelet).
β) säga l. bjuda bank, sätta upp ett belopp lika stort som hela banken.
γ) [jfr den etym. afd. under 1 b] spränga banken (jfr 1 b), vinna hela banken. Han påstås under sin vistelse i Monaco hafva sprängt banken flere gånger. Säg, ges det läckrare och angenämare tidsfördrif till i verlden än at .. spränga Banquen för en Interresent, som är sniken efter slem vinning? Envallsson Niugg 18 (1784). Meurman (1846). Anm. Uttrycket torde stundom uppfattas ss. syftande på hela spelinstitutionen (jfr 1 d).
b) namn på vissa spel; särsk.
α) ett slags lotterispel. Wilson Spelb. 291 (1888).
β) i förb. polsk bank, ett slags kortspel.
4) (skämts., föga br.) om den kontanta penningsumma som ngn för tillfället innehar: kassa. Min bank är ganska klen, ty jag har nyligen haft en stor utbetalning. Dalin (1850). Kindblad (1867).
Sammansättningar (i allm. till 1).
Anm. Under 1600-talet synas ssgr med bank- o. med BANKO- hafva brukats om hvarandra. Under 1700-talet fingo de sistnämnda öfverhand. I vårt årh. har däremot bank- segrat utom i vissa fall; se anm. till ssgrna med BANKO).
A: BANK-AFDELNING3~020. I den händelse lämpligt finnes att inrätta bank-afdelningar i de inom provinsen varande städer. SFS 1832, s. 411 (i fråga om Verml:s provinsialbank). Lundell (1893).
-AFFÄR ~02. Jungberg (1873). C. G. Hammarskjöld i NF 1: 1523 (1876).
-AGIO~200, äfv. ~20. = BANKO-AGIO. Uggla Sjölex. (1878, under bank-agio).
-AKTIE~200. Heinrich (1814). Aldén Medb. 2: 141 (1884, 1896). jfr BANKO-AKTIE.
-AKTIEBOLAG~00002 l. ~00020. Rosenberg Bankv. 12 (1878). Lag, angående bankaktiebolag. SFS 1886, nr 84, s. 1. Delegare i bankaktiebolag .. (skola) ej vara ansvarige för bolagets förbindelser med mera, än en hvar insatt eller åtagit sig insätta. Därs. s. 4.
-ANSTALT ~02. Skogman Bank II. 1: 115 (1846). B. Schlegel i VLS 79 (1885).
-ANVISNING~020. skriftlig anhållan till bank att till anvisningsinnehafvaren utbetala ett visst belopp; äfv.: af bank utställd anvisning hvaruti den anmodar vederbörande att till innehafvaren utbetala ett visst belopp. Nisbeth Handelslex. (1870). SFS 1893, nr 108, s. 20. jfr BANKO-ANVISNING.
-ASSIGNAT~002. (mindre br.) = -NOT. Nisbeth Handelslex. 71 (1870).
-ASSIGNATION ~0002. (mindre br.) = -ANVISNING. Dalin (1850). Kindblad (1867). jfr BANKO-ASSIGNATION.
-ATTEST~02. = BANKO-ATTEST; jfr BANK-BEVIS, -KVITTO. Jungberg (1873). Sillén Sv. hand. hist. 168 (1886).
-BEVIS~02. jfr -ATTEST. SFS 1893, nr 108, s. 20.
-BOK~2. bok i hvilken banks räkenskaper föras. jfr BANKO-BOK.
-BOKHÅLLARE~0200. Jungberg 48 (1873). NDA 1892, nr 283, s. 2. jfr BANKO-BOKHÅLLARE.
-BOLAG~02 l. ~20. Hjerta Mynt 1: LVII (1828). (Sthms enskilda bank) var det första bankbolag hvars lottegare kontant insatte hela den tecknade grundfonden. Rosenberg Bankv. 123 (1878). Wieselgren Bild. 552 (1889).
(jfr 2) -BYGGNAD~20. J. M. Agardh i Nord. univ.-tidskr. VIII. 2: 83 (1862). Uppf. b. 1: 306 (1898).
-CHEF~2. GHT 1895, nr 253 A, s. 2. —
-DALER. (†) = BANKO-DALER. Den fastställda enheten i vigt .. (är) för Hamburg .. = 528 28/100 ass 15 2/3 lödigt silfver, per Bank-daler. Wirsén Præs. i VetA 1821, s. 8.
-DELEGARE~0200. J. M. Agardh i Nord. univ.-tidskr. VIII. 2: 80 (1862). Bankdelegarnes solidariska ansvarighet ger .. våra enskilda banker en solidaritet, som hittills väl bestått alla prof. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 332 (1893).
-DEPOSITION~0002. kapital som (mot ränta) blifvit deponeradt i bank. J. M. Agardh i Nord. univ.-tidskr. VIII. 2: 130 (1862).
-DEPOSITUM~0200. = föreg. Nisbeth Handelslex. (1870). VL 1897, nr 295 A, s. 2. —
-DIREKTION~002. J. M. Agardh i Nord. univ.-tidskr. VIII. 2: 117 (1862). jfr BANKO-DIREKTION.
-DIREKTÖR~002. Nordström Cred. 230 (1853). Wieselgren Bild. 552 (1889). jfr BANKO-DIREKTÖR.
-DISKONT~02 l. -DISKONTO~020. af bank beräknad diskont. På penningmarknaden i Paris håller sig discontot i öppna marknaden fortfarande blott en ringa bråkdel under bankdiscontot. AB 1890, nr 10, s. 4. jfr BANKO-DISKONT (i annan bet.). —
-DIVIDEND~002. om den andel i banks årsvinst som intressent efter räkenskapernas afslutande får till sig utbetalad. Nisbeth Handelslex. (1870).
(2) -DÖRR~2. jfr BANKO-DÖRR.
-FOLIO l. -FOLIUM~200. (föga br.) = -RÄKNING 2. Nisbeth (1870). Uggla Sjölex. (1878, under bank-folio).
-FRÖKEN~20. vid bank anställd ogift dam. Topelius Läsn. f. barn. 7: 159 (1891).
-FULLMÄKTIG~020. (föga br. utom i Finl.) = BANKO-FULLMÄKTIG. Jungberg (1873). Schybergson Finl. hist. 2: 436 (1889).
-FULLMÄKTIGSKAP—010~2. (föga br. utom i Finl.) = BANKO-FULLMÄKTIGSKAP.
-FÖRFATTNING~020. jfr BANKO-FÖRFATTNING.
-FÖRVALTNING~020. Wirsén Præs. i VetA 1821, s. 10. FFS 1895, nr 18, s. 4. jfr BANKO-FÖRVALTNING.
-GIRO~20. banks giroräkning. Hvad som insättes (i en girobank) utgör insättarens credit; hvad som enligt bankgiro för hans räkning betalas utgör hans debet. Nordström Cred. 94 (1853).
-GÖROMÅL~002. Schulthess (1885).
-HERRE~20. (hvard.) banktjänsteman. GHT 1897, nr 105 B, s. 3. jfr BANKO-HERRE.
-HUS~2.
1) hus användt till banklokal; jfr BANK 2 samt BANKO-HUS. PT 1899, nr 90 A, s. 1.
2) bankirfirma. Wirsén Præs. i VetA 1821, s. 28. Cheferna för några stora bankhus och andra kapitalister. GHT 1895, nr 245, s. 2.
(3 a α) -HÅLLNING~20. När talongen är utgifven, öfvertages bankhållningen, eller taillen, såsom den kallas, af närmaste man till venster om bankören. Konsten att spela 3: 93 (1849; om spelet vingt-un). Kindblad (1867).
-INRÄTTNING ~020. Wirsén Præs. i VetA 1821, s. 6. Wieselgren Bild. 552 (1889). jfr BANKO-INRÄTTNING.
-INSPEKTÖR~002. En vigtig del af den Kongl. Maj:t förbehållna kontrollen öfver bankerna utöfvas genom en särskildt dertill utnämnd embetsman, såsom byråchef tillhörande Finansdepartementet och år 1877 utnämnd till ”Bankinspektör”. Rosenberg Bankv. 89 (1878). GHT 1895, nr 253 A, s. 2. —
-INSTITUT~002. J. M. Agardh i Nord. univ.-tidskr. VIII. 2: 118 (1862). Betänk. af bankkomitén 1890, s. 49. —
-INSTRUKTION~002. jfr BANKO-INSTRUKTION.
-INTRESSENT~002. (föga br.) Ordn. f. växelbänken 30 Juni 1657, mom. 33. —
-KAMMARE. (†) = -KONTOR. The förordnade Herrar Commissarier, Bookhållare och Casseuren skole hwar dagh .. vthi BanckCamrarne hwar och en, widh sin behörige Ort, sigh inställa. Ordn. f. växelbänken 30 Juni 1657, mom. 1. —
-KAMRER~02 l. -KAMRERARE~0200. Schulthess (1885). Sthms adr.-kal. 1899, s. 125. jfr BANKO-KAMRER.
-KAPITAL~002. Jungberg (1873). J. Leffler i Ekon. samh. 1: 302 (1893).
-KASSA~20. jfr BANKO-KASSA.
-KASSÖR~02. Berndtsson (1881). Sthms adr.-kal. 1899, s. 480. jfr BANKO-KASSÖR.
-KATASTROF~002. Lundell (1893).
-KOMMISSARIE~00200. (föga br. utom i Finl.) = BANKO-KOMMISSARIE. Ordn. f. växelbänken 30 Juni 1657, mom. 22. Jungberg (1873).
-KOMMISSIONÄR~0002. Rosenberg Bankv. 24 (1878).
-KOMPANI~002. (i fråga om ä. tid) = BANKO-KOMPANI. Ett privilegeret Banck Compagnie. Stiernman Com. 2: 801 (1656); jfr Skogman Bank 1: 3 (1845).
-KONTO~20. konto öfver (ngns) affärer med bank. Nisbeth Handelslex. (1870).
-KONTOR~02. Backman Dickens Pickw. 2: 435 (1871). Sthms adr.-kal. 1899, nr 1651. jfr BANKO-KONTOR.
-KREDIT~02. FFS 1895, nr 8, s. 17. jfr BANKO-KREDIT.
-KREDITOR ~200. AB(L) 1899, nr 140, s. 3.
-KRIS~2. Nordström Cred. 269 (1853). I Amerika .. (fick) han .. bevittna en väldig bankkris. Wieselgren Bild. 549 (1889).
-KVITTO~20. jfr -BEVIS. SFS 1894, nr 95, s. 4.
-LAG~2, sbst.2, r. l. m. S. Grubbe (1834) hos Skogman Bank II. 2: 13. Enligt 1874 års banklag. Rosenberg Bankv. 46 (1878). FFS 1895, nr 18, s. 1.
-LAGSTIFTNING~020. Hamilton i SAH 31: 33 (1859). Wieselgren Bild. 551 (1889).
(jfr 2) -LOKAL~02. C. G. Hammarskjöld i NF 1: 1519 (1876). Ill. Sv. 1: 64 (1882).
-LOTT~2. Öfvergår solidarisk banklott genom köp eller annat laga aftal till annans ego. SFS 1874, nr 99, s. 5. Hernösands enskilda bank utdelar i år 10% pr banklott. PT 1892, nr 64, s. 3.
-LUCKA~20. Bankluckan stängdes för inlösen af diskontens assignationer. De Geer i 3 SAH 1: 159 (1886).
-LÅN~2. Deleen (1829). SvT 1852, nr 4, s. 3. Hedenstierna Fru W. 134 (1890). jfr BANKO-LÅN.
-MAN~2. Rosenberg Bankv. 267 (1878). Sjelf begynte han redan tidigt att i ganska liten skala privatisera som bankman. Wieselgren Bild. 549 (1889). jfr BANKO-MAN.
-MANNA-FÖRENING—00~020. GHT 1895, nr 253 A, s. 2. —
-MATRIKEL~020. Sveriges bankmatrikel. Lidell (1886; boktitel). SDS 1891, nr 233, s. 2.
-METALL~02. i bank förvarad myntmetall. Forssell Stud. 2: 146 (1888).
-MYNT~2. Skogman Bank 1: 83 (1845). FFS 1862, nr 18. s. 1. Rosenberg Bankv. 7 (1878). jfr BANKO-MYNT.
-MÄSSIG~20. En bankmässigt bedrifven rörelse. Nordström Cred. 254 (1853). Lån mot inteckning äro mycket vanliga .., ehuru de ej torde vara fullt bankmessiga. Rosenberg Bankv. 40 (1878). En .. förening af metallisk valuta och andra betäckningsmedel i lämplig proportion .. utgör den s. k. bankmässiga sedelbetäckningen. D. Bergström i NF 14: 807 (1890).
-NOT~2. [jfr t. banknote, eng. bank-note] (numera nästan bl. i fråga om främmande länder) = -SEDEL. Dessa anvisningar (på bankens metalliska kassa) äro de, som kallas banksedlar eller banknoter. Nordström Cred. 127 (1853). FFS 1889, nr 39, s. 60. jfr -ASSIGNAT samt BANKO-NOT.
-ORDINANTIER, pl. (†) jfr följ. Ordn. f. växelbänken 30 Juni 1657, mom. 33. —
-ORDNING. (banke- Sv:s r:s ständers besl. 22 Sept. 1668, mom. 2) (†) bankreglemente, banklag. Johann Palmstruck hafwer thenne Banck Ordningens contenta sammandraget. Ordn. f. växelbänken 30 Juni 1657, mom. 33. Växel- o. länbanken C 1 b (1668). jfr BANKO-ORDNING.
-PAPPER~20. Wirsén Præs. i VetA 1821, s. 29. J. M. Agardh i Nord. univ.-tidskr. VIII. 2: 130 (1862). Obligationer af vederhäftiga stater och kommuner, solida järnvägsbolag o. dyl. måste anses som bankpapper af första ordningen. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 305 (1893).
-PENNINGAR, pl. (bance-) (†) = BANKO-PENNINGAR. Förklar. ang. bankoväs. 19 April 1659, s. A 3 b. —
-PERSONAL~002. Sundén (1885).
-PLATS~2.
1) plats där bankkontor finnes. Resekreditiv, betalbara på de flesta bankplatser. AB 1890, nr 7, s. 1. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 338 (1893).
2) plats l. anställning i bank. —
-POSTVÄXEL. (i Finl., föga br.) postremissväxel. Heikel Finl. bankv. 115 (1888).
-PRIVILEGIUM~00200. (bancke- RARP 8: 241 (1660)) Ordn. f. växelbänken 30 Juni 1657, mom. 1. Jungberg (1873). jfr BANKO-PRIVILEGIUM.
-PROKURA~020. om fullmakt utfärdad af en person till den som å hans vägnar skall göra affär med banken. Nisbeth Handelslex. (1870).
-RAPPORT~02. De officiella bankrapporterna. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 300 (1893).
-REGLEMENTE~0020. Nordström Cred. 107 (1853). FFS 1879, nr 1, s. 2. jfr BANKO-REGLEMENTE.
-REVISION~002. Ahlman (1883). Lundell (1893). jfr BANKO-REVISION.
-REVISOR~020. Berndtsson (1881). Finlands Ständers bankrevisorer. Finl. statskal. 1893, s. 202. jfr BANKO-REVISOR.
-RÄKNING~20.
1) (†) i pl.: banks räkenskaper. Växelbankens privil. 30 Nov. 1656, mom. 2.
2) af bank förd räkning öfver (ngns) affärer med banken; jfr -FOLIO, -KONTO. Hvarje mäklare har räkning med någon bank, genom hvilken alla liqvider ombesörjas eller från hvilken det säljaren tillkommande belopp öfverflyttas till dennes bankräkning. LAT 1866, s. 146. Insättning å bankräkningen verkställes genom regementsintendenten. SFS 1894, nr 95, s. 4. jfr BANKO-RÄKNING.
-RÄNTA~20. AB 1890, nr 18, s. 4. jfr BANKO-RÄNTA.
-RÖRELSE~200. SFS 1830, s. 249. Bankirrörelse får, såsom hvarje annan näring, drifvas af enskild person, men bankrörelse med sedelutgifningsrätt endast af bolag, med hufvudkontor i stad. Rosenberg Bankv. 91 (1878). Fahlbeck Sv. nat.-förm. 23 (1890). jfr BANKO-RÖRELSE.
-SEDEL~20. (bancke- Ordn. om charta sig. 4 Dec. 1660, mom. 26) jfr -NOT samt SEDEL. Ordn. f. växelbänken 30 Juni 1657, mom. 17. Banc-Sedlar gälla mer, än alla sköldebref. Triewald Skaldek. 114 (c. 1710). Wirsén Præs. i VetA 1821, s. 30. Sverige anses vara det land, der banksedeln först kom i bruk. C. G. Hammarskjöld i NF 1: 1522 (1876). Sedel, banksedel, är namnet på ett af en bank utfärdadt fordringsbevis. stäldt på innehafvaren och lydande å en viss rund summa, hvilken banken förpligtar sig att vid anfordran omedelbarligen utbetala .. Banksedlarna få icke förvexlas med penningar; de äro endast surrogat för penningar. D. Bergström Därs. 14: 805 (1890). Riksbanken vare (från o. med år 1904) ensam berättigad att utgifva banksedlar. SFS 1897, nr 28, s. 1. jfr BANKO-SEDEL.
-SLUT~2. (öfversikts)tablå af banks räkenskaper. jfr BANKO-SLUT.
(3) -SPEL~2. Once et demi är ett bankspel, som har mycken likhet med vingt-un. Konsten att spela 3: 94 (1894).
-STATISTIK~002. G. Sundbärg i Ekon. samh. 2: 83 (1894).
-STYRELSE~200. Rosenberg Bankv. 26 (1878). J. Leffler i Ekon. samh. 1: 307 (1893). jfr BANKO-STYRELSE.
-STÄMMA~20. AB 1890, nr 49, s. 3. Bankstämma. Delegarne i Hvetlanda Bank Aktiebolag kallas till konstituerande bolagsstämma. PT 1896, nr 277, s. 1.
-SYSTEM~02. Skottska banksystemet. Agardh Bl. skr. 2: 151 (1853). Ett fullkomligt decentraliseradt banksystem. D. Bergström i NF 14: 807 (1890).
-TJÄNSTEMAN~002. Cavallin (1875).
-TVIST~2. (banke-) Sv:s r:s ständers besl. 22 Sept. 1668, mom. 4. jfr BANKO-TVIST.
-UTSKOTT. (i Finl.) = BANKO-UTSKOTT. FFS 1862, nr 15, s. 7. Nya pressen 1894, nr 77, s. 1. —
-VAKTMÄSTARE~0200. Schulthess (1885).
-VALUTA ~020. om den af en bank bestämda myntenhet som lägges till grund för dess bokföring. Nisbeth Handelslex. (1870). Rosenberg Bankv. 7 (1878). jfr BANKO-VALUTA.
-VERKSAMHET~200 l. ~002. C. G. Hammarskjöld i NF 3: 1256 (1880). FFS 1891, nr 43, s. 4.
-VINST~2. Nordström Cred. 269 (1853). jfr BANKO-VINST.
-VÄSEN~20 l. -VÄSENDE~200. (bancke Stiernman Com. 2: 810 (1656)) Banckwäsendetz Commoditet. Ordn. f. växelbänken 30 Juni 1657, mom. 17. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 36 (1891). jfr BANKO-VÄSEN(DE).
B [sannol. påverkadt af fr. banque] (endast under 1650- o. 1660-talen): BANKE-ORDNING, -PENNINGAR, -PRIVILEGIUM, -SEDEL, -TVIST, se A.
Spoiler title