SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1949  
OBOE å3bωe2 (trestavigt) l. -bo- l. -bå-, äv. 040, äv. uttalat tvåstavigt obå4 l. å- (obo´el. o`boe (l(äs) åbå, åbåe) Weste; å`båe Dalin), r. l. m. l. f. (Nordforss (1805) osv.) ((†) n. Bellman (BellmS) 1: 40 (c. 1770, 1790), Nordforss (1805)); best. oboen; pl. oboer; äv. (numera bl. ngn gg i sg. obest.) HAUTBOIS ob1ωa4 (med kort a) l. å1-, r. l. m. l. f.; pl. (†) = (Spegel TPar. 99 (1705), Sundstrand SödermReg. 4: 25 (1791)) l. -boiser (GT 1788, nr 20, s. 3); förr äv. HAUTBOE l. HOBOE l. HÅBOE, r. l. m. l. f.; pl. -ar (Rudbeck Bref 373 (1699: håboar), GenBerMRulla 19/9 1719 (: hautboir; möjl. att ansluta till sg. hautbois)); förr äv. HOBOJ l. HÅBOJ, r. l. m. l. f.; förr äv. HOBOJA (hobo`ja (öp(pet) o) Weste), r. l. f.; best. -an (Bellman (BellmS) 4: 71 (1769), Auerbach 501 (1909)); pl. -or (VDAkt. 1735, nr 272, Auerbach 501 (1909)); förr äv. HAUTBOINA, f.?
Ordformer
(hautboe 1761. hautboi 1756. hautboina 1700—1701. hautbois, sg. 1729—1928. hautbois, pl. 1705 (rimmande med läs). hoboe (hå-) 1699 (: håboar, pl.)—1801. hobois 1704. hoboj 1749—1786. hoboja (-oij-) 1769 (: hoboijan, sg. best.)—1913. hoboy 1734. hoboä 1745. obo 1795—1824. oboe (oboë) c. 1770 osv. obojor, pl. 1892. oböjer, pl. 1735)
Etymologi
[jfr d. obo, t. hoboe, eng. oboe, hautboy; i formen hautbois av fr. hautbois, eg.: trä(blåsinstrument) med hög ton, av haut, hög (jfr ALT), o. bois, skog, trä (jfr BUSKE); i formen oboe av it. oboe, av fr. hautbois]
1) ur skalmejan utvecklat, klarinettliknande träblåsinstrument med dubbeltungat rörmunstycke o. rör av konisk form. Rudbeck Bref 373 (1699). Hör på hoboijan, hur' drill på drill nu följer tätt! Bellman (BellmS) 4: 71 (1769). Oboen är framför allt ett melodi-instrument. Bauck 1Musikl. 2: 174 (1871). NoK 123: 106 (1935). — jfr ALT-, BUXBOMS-, DISKANT-OBOE. — särsk. (mera tillf.) i utvidgad anv., om oboeton l. musik av en l. flera oboer resp. om ljud som erinrar härom; stundom om musiker som i en ensemble l. orkester trakterar oboe; äv. bildl. Tuppen gal en sträf hoboja. Bellman (BellmS) 1: 97 (c. 1771, 1790). Från .. åkerfältet höjde ängskäran, den stora fågelkonsertens oboe, sin entonigt skärande stämma. Blanche Våln. 206 (1847). RöstRadio 1947, nr 1, s. 38.
2) benämning på en 8 fots tungstämma i orgeln. Eenberg BeskrUps. 37 (1704). Hennerberg (o. Norlind) 1: 120 (1912).
Ssgr (till 1): OBOE-BLÅSARE. oboist; jfr -spelare. Dalin 466 (1871). —
-KONSERT. särsk.: komposition för oboe (med orkester). SP 1792, nr 157, s. 3. —
-SOLO, n. Upsala(A) 1920, nr 275, s. 4. —
-SPELARE. oboist; jfr -blåsare. VGR 1783, Verif. s. 498. —
-STÄMMA(N), r. l. f. Violister vid första Oboëstämman. VGR 1785, Verif. s. 520. —
-TON ~tω2n.
Spoiler title
Spoiler content