publicerad: 1903
BELÄGGA beläg4a, i Sveal. äfv. 032 (belä´gga Weste; bel`ägga Almqvist), v. -er, -lade, -lagt, -lagd; se för öfr. LÄGGA. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.), -ARE (Lex. Linc. (1640), Schultze Ordb. 2564 (c. 1755)).
Översikt
Öfversikt.
1) omgifva, omringa; belägra. 2) besätta (med trupper), spärra (vägar o. d.). 3) bestycka. 4) styrka riktigheten af (ngt). 5) gripa(s af sorg, glädje). 6) belägga med svaghet, sjukdom, besvär o. d. 7) belägga med bojor o. d.; fängsla. 8) belägga med straff, böter, arrest o. d. 9) belägga med skatt, tull o. d. 10) sjöt. fastgöra. 11) pålägga, täcka, betäcka. 12) häfda (en kvinna). 13) belägga (en grufva o. d.) med arbete. 14) belägga ett sjukhus o. d. 15) belägga med namn o. d. 16) (för)lägga, placera. 17) vederlägga, bemöta. 18) bilägga, afgöra. 19) öfverväga. 20) betala?
Anm. Under den ä. nysv. tiden var 1 (jfr BE- II 1 anm.) ordets förhärskande bet., som gaf färg åt andra bet. (jfr t. ex. Ebr. 5: 2 under 6). Men på 1700-talet trädde 1 i bakgrunden för andra anv., i hvilka ordet har bet. ”lägga på” l. hvilka utgå från denna bet. (jfr BE- II 1 a γ), som därigenom kom att blifva ordets hufvudbet.
1) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d., mnt., ä. holl., t. o. eng.] omgifva, omringa, kringhvärfva. — jfr OMBELÄGGA.
a) i fientlig afsikt omringa l. innesluta l. innestänga; kringränna; i sht lägga trupper omkring, omgifva med belägringsverk; belägra blockera; ansätta.
α) (numera bl. ngn gg i arkaiserande framställning) med obj. som betecknar fäste, stad, land o. d.; jfr BELÄGGNING 1 samt BESTALLA. Thina owener wardha tigh (Jerusalem) beleggiandes .. och skansza kring om tigh. Luk. 19: 43 (NT 1526; Vulgata: circumdabunt); jfr γ. The kyrkior pa malmarna liggia stadenom (Stockholm) til stort forfång thå han belagd ær. G. I:s reg. 4: 208 (1527). Konungen j Assyrien drogh .. til Samarien, och beladhe thet j tryy åår. 2 Kon. 17: 5 (Bib. 1541; öfv. 1896: belägrade, Vulgata: obsedit, Luther: belägert). Man skal beleggia thetta landet alt om kring. Amos 3: 11 (Bib. 1541; Luther: belegern); jfr BELÄGGA OMKRING. De Danska .. hade Wardberg belagt / Med en Krigzhär. Carl IX Rimkr. 43 (c. 1600). Beläggiare, Obsessor. Lex. Linc. (1640). Wår Flåtta .. hafwer belagdt Köpenhambn. N. Av. 20 Aug. 1658, Ber. s. 7. General Majoren .. belade fästningen å alla sidor, at ingen kunde komma in eller ut. Nordberg 2: 95 (1740). De förnämste af Slotten voro .. så hårt belagde, at de icke länge kunde uthärda. Celsius G. I 133 (1746, 1792). När staden .. var rundt omkring belagd. Hallenberg Hist. 3: 407 (1793); jfr BELÄGGA OMKRING. Då vårt stackars land af fräcka / Främlingsskaror blef belagdt. Snoilsky 1: 174 (1869). Engelbrekt .. intog .. Ronneby, belade Laholm, inföll i Skåne. Wieselgren Bild. 306 (1889).
β) (†) med annat sakobj. Tå komo män .. och beladhe hwset, och klappadhe på dörena. Dom. 19: 22 (Bib. 1541; Vulgata: circumdantes, Luther: vmbgaben). Om theras fiendar j landet beleggia theras portar. 2 Krön. 6: 28 (Därs.; Vulgata: portas obsederint, Luther: seiner thor belägert). Thesse Skep wordo .. belagda, och omsijder eröffrade. Girs G. I 156 (c. 1630). K. Erich i Danmarck när han belade Öön Archöna .. hade han 1000 Skiep. Rudbeck Atl. 3: 309 (1698); jfr α.
γ) (†) med personobj. G. I:s reg. 2: 101 (1525). Saul lät kalla alt folcket til strijdh .. och skulle beleggia Dauid och hans män. 1 Sam. 23: 8 (Bib. 1541; öfv. 1896: innesluta, Vulgata: obsideret, Luther: belegten). Borgharenar j Gibea .. beladhe migh j hwset om nattena, och wille slå migh j hiäl. Dom. 20: 5 (Bib. 1541; öfv. 1896: omringade, Luther: vmbgaben). The Chaldeer som idher om kring muranar belagdt haffua. Jer. 21: 4 (Bib. 1541; öfv. 1898: belägra, Vulgata: obsident vos in circuitu murorum). (Hading drog sig till) tiocka skogen, ther han på alla sijdor på thet häfftigste bleff belagd vthaf Vfwe. Schroderus J. M. kr. 51 (1620). Söfwerin togh flycht in på LandzCrona, ther Rantzow honom belade. Girs G. I 61 (c. 1630). Wij fruchtade mycket för thenne Siöröfwaren, emedan han begynte beläggia osz medh Farkostar. Kiöping 122 (1667). Därför' blefwo wij belagde / Af Owänner rundt omkring. Rydelius Vitt. 17 (1715). Sv. Merc. 2: 651 (1757). — bildl. Fienden fast belägger migh, / Och medh all macht beflitar sigh, / På alla sidor trängia. Ps. 1695, 27: 4. Borg Luth. 2: 359 (1753).
b) (†) omgifva (utan fientlig afsikt).
α) med sakobj. Begäres ödhmiukeligen, att .. Cronones eenschijlta Parker, med Råå och Röör motte beleggias och Vttwjsas, så att Adelståndet i dett fallet sig icke i någen motto må förgripa. RARP 3: 96 (1638) [jfr fsv. nar han mz raamärkiom belagdhe haffs grwndhen].
β) med personobj. Jagh bedher tigh (Gud) .. at tu migh .. medh tine helighe Änglar, nådheligha kringhwerfwer, så at the migh på alle sidhor beleggia, på thet iagh vndgår fiendens snaro. Carl IX Cat. A a 1 b (1604).
2) [jfr fsv. belagdo all wadhen j iordhans flodh samt motsv. anv. i ä. d., t. o. ä. eng.] (†) besätta (med trupper).
a) med afs. på vägar o. d.: spärra; jfr FÖRLÄGGA i motsv. anv. Hafwa the samma Smålenninger så hartt försperrett och belagt alla wäger, broer och Stiger at ingen kan komma budh eller kunskap in til her Johan Tursson. G. I:s reg. 14: 284 (1542). På dedt at man deste bättre må kunne beleggie fienden passerne. Oxenst. brefv. 8: 8 (1626). Itt hinderhåld (dvs. bakhåll), som skulle beläggia wäghen. Schroderus Liv. 327 (1626). Lex. Linc. (1640, under insideo). jfr: Demosthenes skickade .. en del af krigshären, att i förhand belägga vägarna med försåt. Höijer Thuk. 1: 431 (1831); jfr 11. jfr äfv.: När han då dher (dvs. i hofrätten) sågh sigh wara belagdh (dvs. hindrad) något emoot min ähra och wällfärdh förrätta. Växiö domk. akt. 1675, nr 137.
b) i annan anv. Paros och Cythnos, som medh the Macedoniers besattning belagde woro. Schroderus Liv. 400 (1626). En by .., hvilcken fienden medh musketerer hadhe belagt. A. Oxenstierna Skr. 1: 115 (1627). Denne .. belade stränderna med vakt. Celsius G. I 687 (1753, 1792). Att belägga med vakande poster / Lägrets portar. Adlerbeth Æn. 228 (1804, 1811).
3) [jfr motsv. anv. i ä. d.] (†) förse (fästningsverk med kanoner o. d.), bestycka. Staden Suratte .. hafwer ett .. Slott medh grofwa Stycken belagt. Kiöping 76 (1667). Lindholms Skans .. med Tolfpundiga Canoner belagd. Tuneld 1: 306 (1762, 1773).
4) [jfr motsv. anv. i d., mnt., ä. holl. o. t.] (numera föga br.; se dock slutet) styrka l. bevisa riktigheten l. befintligheten af (ngt). Konungen .. badh honom .. beleggiat medh then heliga scrifft. Svart G. I 103 (1561). Effter thet Landzpresterna pläga offta få genswar och insagor aff then menige man, när the om thenna sakena röra .., moste the wara förtenckte huru the hwart stycke för sigh beleggia skola. L. Petri Kyrkoord. 82 a (1571). På thet (lagen) .. icke må någhrom woldsamligha påträngias, Vtan heller mz fogelige skääl beleggias och Almogenom öffwertyges. L. P. Gothus Mon. pac. 630 (1628). Huruledes dombkyrkio Räckningarne hädan effter bööra beläggias med behörige Documenter order, Attester och quittencer till vpbörd och utgifft. Växiö domk. akt. 1698, nr 223. Belägga med qvitto, bevis .. literis, tabulis probare, firmare. Lindfors (1815). Vi belägga med historiska bevis dessa yttranden. Geijer I. 1: 150 (1818). För att .. belägga sin mening med en yttre auctoritet anför W., att ... H. Reuterdahl i SKN 1841, s. 279. Jag (vill) belägga min framställning med ett litet citat från G. själf. Lysander Skr. 136 (1864). — särsk. (nyare germanism l. danism, mindre br.) språkv. med afs. på ord o. uttr.; ofta: uppvisa; jfr BELÄGG 1. Belägga en konstruktion med litteraturcitat. Ordet är ej belagdt från 1500-talet. Detta ord har jag ej funnit belagt före 1853. E. Björkman i Språk o. stil 2: 91 (1902).
5) [jfr fsv. späk wredhena än hon belägger thik] (†) gripa; i förb. beläggas l. vara belagd med, gripas l. vara gripen l. öfverväldigas af (sorg, glädje o. d.). Mitt hierta thet är medh frögd belagdt. Holof. 40 (c. 1580). Ett sorgefullt hierta .. belagt medh dödsens tunga. Ps. 1695, 251: 3; jfr 6. De som Honom (dvs. G. I) sågo, kände sig af blåtta åseendet beläggas med en räddhoga och undergifvenhet, hvilken de ej kunde emotstå. Celsius G. I 653 (1753, 1792).
6) [jfr motsv. anv. i t.] (†; se dock b) låta drabbas (af) l. betunga l. hemsöka (med sjukdom, svaghet, besvärligheter, obehag, arbete o. d.); med adverbial inledt af prep. med (se dock c). Hwar och en offuerste prester .. är .. sielfuer belagd medh swagheet. Ebr. 5: 2 (NT 1526; gr. περίκειται, Vulgata: circumdatus, Luther: vmbgeben). (Det) Ähr .. best at the som medh sådanna swaghether (som fallandesot) beleggias, icke til knechter skrifwas. Gustaf II Adolf 36 (c. 1620). Gudh haf(ve)r techts .. at beläggia min .. Mågh .. medh et Fläckfeber. A. Oxenstierna Bref 4: 149 (1645). Ehuru wäl han .. icke kan medh något ordinarie eller .. trägit arbete .. beläggias. Civ. instr. 342 (1661). Han (är) .. medh een häfftigh Bröstwärch och Hosta .. belagder. Svenonius Likpred. öfv. Molsdorff C 2 b (1669); jfr b. (Gud) belägger .. osz medh margahanda Frestelser och Försökelser. N. Rudbeckius Likpred. öfv. And. Jönsson C 2 a (1671). De, .. som blifvit med några oroligheter belagde, til prof huru goda Christne de voro. Dalin Arg. 1: 100 (1733, 1754). jfr OMBELÄGGA. — särsk.
a) i förb. belägga ngn(s namn) med en (skam-) fläck, sätta en fläck på ngns heder, belägga ngn med en beskyllning, beskylla ngn (för ngt) o. d. Beläggia ens gode namn och ähra med någon skamfläck. Schmedeman Just. 768 (1682). The, som directionen (af 1618 års bibelupplaga) hade, .. böra (icke) beläggias medh beskyllning för wårdzlöshet eller försummelse. Bib. 1703, Föret. 3. Attici foglighet, att med köld anse de farligaste hvälfningar i republiken, har .. (denne förf.) hållit för den svartaste fläck, som en fri medborgare kunde beläggas med. Chydenius Skr. 140 (1765).
b) [jfr motsv. anv. i sydsv. dial. (Rietz, P. Möller Hall. ordb.)] (i bygdemålsfärgadt tal i södra Sv.) i uttr. belagd med värk.
c) [jfr fsv. belagdher af pinom] med adverbial inledt af prep. af. En aff Sorg och nödh belagd och beängstigat Barnaföderska. Svenonius Likpred. öfv. Maria Gerdt B 3 b (1678); jfr 1 a γ.
7) [jfr motsv. anv. i t.] i fråga om fängslande.
a) med adverbial inledt af prep. med: sätta l. lägga på (ngn bojor o. d.), fängsla l. fjättra med. Tjufven belades med hand- och fotbojor. Belägga en med kedior. Serenius (1734, under chain). Turnus belägges med fjettrar. Kolmodin Liv. 1: 126 (1831). Kan häktad person ej säkert vårdas utan särskildt fängsel; då må han dermed beläggas. SFS 1864, nr 11, s. 112. Kretschefen hade lyckats få fatt på två mördare och belagt dem med järn. Anholm Gog 74 (1895). — i bild. Hiertat belägges med strängaste band, / Som dock äro lätte at draga. Nordenflycht QT 1745, s. 73. Europa (ses) skaka de fjättrar, hvarmed fåvälde och hierarki .. henne belagt. Geijer I. 2: 7 (1803).
b) (†) närmande sig 16, med adverbial inledt af prep. i: lägga i (bojor o. d.). Man bäre deras nöd för Herran fram i böner, .. / Som för den Christna tron beläggas uti band. Kolmodin Qv.-sp. 2: 488 (1750).
c) (†) närmande sig 8, utan adverbial: taga i förvar, fängsla. Ther effter wardt .. then förnämbste ibland Demetrij Wänner, vthi fängzlet lagder, och befaltes, at man Demetrium oförmärckt beläggia skulle. Schroderus Liv. 738 (1626; t. verwaren).
8) i fråga om straff, böter, fängelse, arrest, kvarstad o. d.; alltid med adverbial inledt af prep. med.
a) [jfr motsv. anv. i d. o. t.] (mindre br.) med afs. på (i sht brottslig l. som brottslig ansedd) person: ådöma, straffa med; i fråga om arrest: sätta i. Kyrkol. 28: 2 (1686). Mannen .. belägges med vite. Dalin Arg. 2: 201 (1734, 1754). De, som visa sig nakne uti loco publico, kunna med straff beläggas. Berch Hush. 99 (1747). Alltså finner Kongl. Slotts-Rätten skäligt belägga honom med Femtio Riksdalers Böter .. eller deremot svarande Sex Månaders Fästnings-arbete. Törngrenska målet 558 (1802). Rydberg Ath. 136 (1859, 1866). — särsk.
α) i uttr. belägga med bann, med interdikt, bannlysa, lysa interdikt öfver. Almqvist (1842, under bann). Påfven anbefaller dessa presters beläggande med kyrkans bann. Strinnholm Hist. 4: 344 (1852). Schybergson Finl. hist. 1: 159 (1887, 1902).
β) i uttr. belägga med förbannelse. Den förbannelse, hvarmed hon (dvs. naturen) belades för syndens skull. Wikner Lifsfr. 1: 96 (1866); jfr 6.
γ) i numera föga br. förb. Belagd med en Månads fängelse på watn och bröd. Arnell Stadslag 687 (1730; cit. fr. 1698). Ingen som är Herredagsman bör beläggas med personel arrest för giäld ock skuld, så länge Ricksdagen vahrar. 2 RARP 2: 114 (1723). — (†) Beläggja dhem medh repressalier. RP 4: 81 (1634). Om the (dvs. danskarna) kunde få fatt på .. (löjtnant) T., wille the honom ey medh een naturligh Dödh beläggia, vthan i Blyy vpbränna. N. Av. 11 Aug. 1657, Part. s. 3. Soldaten .. blef belagd .. med 50 slag. Humbla 58 (1740).
b) [jfr motsv. anv. i d. o. t.] med afs. på brottslig (l. som brottslig ansedd) handling: stadga l. utfästa (straff) för (brott o. d.), straffa med. Ett dylikt brott är belagdt med svårt straff. Och at then synd war stoor, thet skönjes nogh vthaf / Gudz wrede, som haar then belagt medh sådant straff. Spegel Tilsl. par. 82 (1705). Ett tjenstfel kan .. hos vissa klasser beläggas med någon art af kroppsstraff. Leopold 3: 285 (1799, 1816). Mord belades både efter Romerska och Grekiska lagar med lifsstraff. Ödmann Str. förs. II. 2: 98 (1803). Hvarje arbetsgifvare .. är skyldig att .. göra anmälan om sin yrkesdrift ... Försummelse härutinnan kan beläggas med 100 marks böter. Forssell Stud. 2: 74 (1884, 1888).
c) [jfr motsv. anv. i ä. holl. o. t.] med afs. på sak i uttr. belägga med beslag, kvarstad o. d., lägga beslag l. kvarstad på, beslagtaga, sekvestrera. Belägga deras inkomster med sequestre. PT 1758, nr 82, s. 2. Belägga med seqvester, embargo. Lindfors (1815). N:o 9 af Allmänna Opinionens Organ .. blef .. med qvarstad belagdt och åtaladt. Forssell i 3 SAH 3: 398 (1888). Gods, som blifvit med beslag belagdt .., skall med beslagarens sigill förses. SFS 1897, nr 102, s. 34.
a) med adverbial inledt af prep. med: påföra, lägga (skatt l. tull) på, fastställa l. kräfva (afgift) för; dels med person-, dels med sakobj. Spannemåhlslästen må här effter belägges .. medh 100 dalers licent. RP 6: 579 (1636). Beläggia the små hemmanen med mindre, men the store med större contribution. RARP 6: 57 (1657). (K. XII) belägger den fria Adelen (i Polen) .. med contributioner. Nordberg 1: 304 (1740). Kryddpeppar, hvilken med hög Tull är belagd. Stagnell Banquer. 17 (1753). (Wallenstein) började .. belägga .. egna underhafvande med odrägliga bördor. Fryxell Ber. 7: 55 (1838). (Patentens) beläggande med en årlig, stigande afgift. Tekn. tidskr. 1874, s. 54. Gods, belagdt med efterkraf. AB 1890, nr 7, s. 4. — (†) Onödige Wahror .. kunna .. högt med Tull beleggias. Risingh Kiöph. 85 (1669). I (svenskar) beläggen våra (dvs. engelsmännens) varor med 5. Pro-Cent. Dalin Arg. 1: 49 (1733, 1754). Personer, som .. blifvit belagde med Tre och en half procent af .. Inkomster. Bevilln. 1800, s. 48.
b) (†) beskatta, pålägga skatt. Att hwart ståndh för sigh .. antecknar dhe rijke .. och dhem på een wiss summa effter hwars förmögenheet beleggie. Gustaf II Adolf 219 (1625). Wij hafwa inthet behof att beläggia oss sielfwe. RARP 6: 84 (1657).
10) [jfr motsv. anv. i d., holl., t. o. eng.; denna anv. kan hafva uppkommit gm konstruktionsväxling ur bet. lägga omkring, surra, som föreligger i mnt. se belegeden den paall mit eneme touwe] sjöt. fastgöra; i sht fastgöra (ett tåg o. d.) gm att lägga (det) korsvis omkring en nagel, ett krysshult o. d. så att (det) ej kan glida; ofta med underförstådt obj.; jfr BELÄGGNING 2. Stiernhielm Jub. 68 (1644, 1668). Vähl, lät man focken nu gå, så beläg. Decker (c. 1700) hos Oxe Vitt. 49. En Rustlina .. inskjäres igenom store hals-gatt, och när Ankaret är afsatt belägges om dess Krysshult. Pihlström Aflöpn. 325 (1796). Vändningarna följde så tätt, att man knappt hann belägga skoten förr'n kommandot ”klart att vända” klingade ut i natten. H. v. Rijswijk i Tidn. f. idr. 1894, julnr s. 29. Allt syntes vara klart och väl belagdt då man på qvällen lemnade ångaren. SD(L) 1898, nr 583, s. 2. — särsk.
a) i uttr. stopp (dvs. lägg stoppare på) och belägg! — [jfr eng. belay there!] bildl.: håll! låt bli det där! Nej, stopp och belägg! ringen skiljs jag aldrig vid. Jolin En kom. 47 (1845; yttradt af en matros).
b) [jfr motsv. anv. i d. o. nor.] (föga br.) fastgöra l. förtöja (ett fartyg). Belägg i lä om hans satans Frifarare. Carlén Ensl. 1: 75 (1846).
c) (i Finl., föga br.) bildl. i uttr. sagdt och belagdt, sagdt och gjordt. ”Än om jag skulle köra en smula?” menade Sampo. Sagdt och belagdt. Sampo spände renen för pulkan. Topelius Läsn. f. barn 2: 36 (1866, 1883).
11) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t. samt mnt. belegginge, duk] lägga på (i förb. belägga med ngt: lägga ngt på); täcka, betäcka, öfvertäcka, hölja; jfr BELÄGGNING 3. Då sådane unge Trän sättias, måste de omkring Rötterne beläggias med god kålgårds-Jord. Rosensten Skog. 2 (1737). Hela hög-Chors golfvet var öfverdraget och belagt med rödt kläde. Nordberg 1: 609 (1740). Berasen, belägga med gräs-torf. Lind (1749). Bänkar, belagda med hyenden. Geijer I. 3: 350 (1814). Golfvet var belagdt med mattor. Palmblad Nov. 1: 13 (1840). Jag har haft såret belagdt med linneskaf. C. F. Dahlgren S. arb. 1: XXIII (1842). En graf .., ofvan belagd med grofva täckstenar. Nilsson Ur. 2: 10 (1862). Statsbanornas .. hufvudspår .. voro .. belagda med stålräler. Tekn. tidskr. 1899, A. A. s. 302. jfr MATT-, OM-BELÄGGA m. fl. — särsk.
a) mer l. mindre bildl. De fläste .. tycka, at denna väg til lyckan är belagd med för många törnen. Norberg Den dygd. Dedik. 3 (1776). Jerusalems gata stod / belagd med rödaste matta / af saracenernas blod. Heidenstam Vandr. 58 (1888). jfr: Det djur, som offras, .. symboliskt belagdt med den offrandes synd. Rudin Bib. enh. 68 (1887). — (†) i allmännare anv.: förse, utrusta. Wexionius Vitt. 398 (1686; se under BELÅTENHET 1). Icke eller hafver Gud fåfengt belagt menniskiones siäl och hierna med en sådan Poëtisk drift. Rydelius Förn. 22 (1718, 1737).
b) i förb. belägga med stämpel, med stämpladt papper, med carta sigillata o. d., förse med l. sätta på stämpel osv.; ofta närmande sig 9. Belägga med carta. Weste (1807). Fullmagten kunna vi nu på stående fot författa; jag skall sedan belägga henne med vederbörlig karta. C. F. Dahlgren S. arb. 4: 267 (1831). Bevis .. bör bifogas, att bouppteckningen är belagd med stämpladt papper till behörigt belopp. Schrevelius Civ. 3: 207 (1849, 1858).
c) [jfr motsv. anv. i holl., t. o. ä. eng.] (numera knappast br.) i fråga om snören, garneringar o. d. som fästas på kläder o. d., med prep. med: sätta l. fästa på (förr sannol.: omkring; jfr OMBELÄGGA), besätta l. garnera l. pryda med. Theres Kiortler skal wara medh Sammet belagd. Lælius Jungf. A 2 b (1591). Limbolarius .. En bremmare, som syyr brem eller skoning eller snöre nedan på klädefåller, beläggiare. Lex. Linc. (1640). Belägga en klädning med snören .. Belägga en råkk med galoner. Schultze Ordb. 2564 (c. 1755). Sidenhatt, belagd med spetsar och ornerad med blommor. Sthms modejourn. 1846, s. 40.
d) herald. i p. pf. om vapensköld l. märke på dylik inom hvars omkrets ett l. flera märken ligga; prydd, märkt, chargerad. Schlegel o. Klingspor Ättart. 276 (efter handl. fr. 1652). Tvärkors med utböjda uddar, i hvardera udden belagdt med ett .. serafimshufvud. Därs. 162 (efter handl. fr. 1758). Belagdt är ett märke med ett annat, om det senare ses inom det andras omkrets. Granfelt Vapenb. 4 (1889). En blå sköld, belagd med ett störtadt svärd i silfver öfver två brinnande facklor. SD(L) 1896, nr 402, s. 10. — i bild. Och längre bort i däldens botten / Låg insjön lik en stålmörk sköld, / Belagd på midten med ett band / Af silfver ifrån månens skära. Tigerschiöld Dikt. 54 (1888).
e) kok. o. sockerbag.; jfr BELÄGGNING 3 a. Vackrast torde vara att belägga (tårtan) med få sorter (frukter), men gruppvis. Grafström Kond. 249 (1892).
f) (föga br.) (i allm. till prydnad) inlägga (ngt med ngt); med prep. med äfv.: förse med inläggning(ar) af; jfr BELÄGGNING 3 b. Eburatus .. Med Elphenbeen belagd. Lex. Linc. (1640). Belägga något med ben. Lind (1749, under ausbeinen). Belägga .. mit etwas auslegen. Dähnert (1784).
g) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] öfverdraga l. öfverkläda (med ett tunt lager af ngt); jfr BELÄGGNING 3 c. Belägga något med bladguld. Schultze Ordb. 2564 (c. 1755). Belägga järnet med stål. Sahlstedt (1773). Man brukar qvicksilfret .. till att belägga eller foliera speglar med. Berlin Läseb. 314 (1852, 1866). Beläggas båda sidorna af en glasskifva med stanniol. Fock Fys. 559 (1855, 1861). Denna massa lägges i en form, hvilken förut är belagd med smördeg. C. J. W. Linder i AHB 92: 48 (1876). Sättet att belägga ett mindre dyrbart träslag med tunnare ytor af ädlare trä, som vi kalla att fanera. O. Lindberg i Meddel. fr. sv. slöjdför. 1895, s. 5. Guldet, hvarmed edra gjutna beläten äro belagda. Jes. 30: 22 (öfv. 1898). — i p. pf. närmande sig adj. anv. (jfr l). Tre af dem (dvs. moränerna) äro nästan bara, endast belagda med mossa. Nilsson Dagb. 198 (1816, 1879). Med rimfrost belaggda saltstenar. Strinnholm Hist. 1: 163 (1834). — jfr RIMFROST-BELAGD m. fl.
h) mål. i fråga om färger. (Man bör) först belägga (stället där helgonglorian skall målas) .. med Hvitt och något Ockra sammanblandade. Miniaturskolan 19 (1784). Målningar, tecknade med säker .. konst och belagda med färger, hvilka .. naturligt sammanflyta. Järta V. skr. 2: 70 (1826). — mer l. mindre bildl. Vi vilja snarare uppmana det (dvs. hoppet) att lefva, äfven om det i framtiden skulle komma att beläggas med en färg, som måste kallas försakelse. Genberg 2: 53 (1859).
i) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] i fråga om is. Belterna voro belagde med is. Franzén i SAH 21: 447 (1841). Då en .. insjö börjar beläggas med is. Nilsson Ur. 2: 79 (1862). Kölden (har) redan börjat belägga den nordligaste delen af Bottenhafvet med is. Lundegård Tannh. 1: 69 (1895). — jfr IS-BELÄGGA.
j) med afs. på gator, golf o. d.; jfr BELÄGGNING 3 d. Gatan är belagd, belägges med tuktad sten, med träkubb. Bepflastern, belägga med sten. Lind (1749). Golfvet .. var rutformigt belagdt med svarta och hvitgula stenar. Rydberg Ath. 129 (1859, 1866). Gatornas beläggande med trä, asfalt eller cement. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 344 (1893). — jfr ASFALT-, STEN-BELÄGGA.
k) (numera knappast br.) i fråga om (på vattnet hvilande) bro; i förb. belägga med en bro, lägga l. slå en bro öfver. (K. X) kunde .. leda sina trogna .. igenom eld och frost, men han kunde icke belägga hafvet med en isbro. Schönberg Bref 2: 197 (1778); jfr i. Truppen befann sig på återtåg öfver ett med en bro belagdt vatten. Svedelius i SAH 60: 60 (1883).
l) naturv. i p. pf. ss. adj.: besatt, beväxt, betäckt. (Svansen hos den tjocksvansade näbbmusen är) belagd med sträfva .. utstående hår. Nilsson Fauna 1: 82 (1847). Kroppen (hos sutaren) är .. slemmig och belagd med små fjäll. V. Leche i NF 15: 921 (1891).
12) [jfr motsv. anv. i ä. d. o. mnt.] (†) häfda, hafva könsumgänge med; jfr BELÄGRA III, BELIGGA 3; anträffadt bl. ss. vbalsbst. beläggning, se d. o. 4.
13) [jfr t. eine grube belegen] i förb. belägga med arbete, upptaga arbetet på, (börja) bearbeta, (börja) arbeta på; i sht med afs. på grufvor, malmstreck o. d. Grufvor varda med arbete belagde. Berch Hush. 207 (1747). Käggängs-Berget .. har et nytt Kopparstrek, som nu blifvit med arbete belagdt. Tuneld 1: 273 (1762, 1773). Ingen .. får utan Kronans tillstånd belägga med arbete ett malmberg. Nordström Samh. 1: 119 (1839). Den, som vill .. med arbete belägga och sig tillgodogöra någon till inmutning lofgifven mineralanledning. SFS 1884, nr 24, s. 2. Det är .. de två nedersta flötserna .., som vid de nuvarande grufvorna äro belagda med arbete. E. Erdmann i NF 14: 1379 (1890). — (i Finl.) St Petersburg-Riihimäki jernvägsbyggn. 13 (1871). Den af ständerna .. beslutna, men ej ännu med arbete belagda banan från Jyväskylä .. till Keuru. F. Heikel i Finland 162 (1893).
14) [jfr motsv. anv. i d. o. t.] upptaga (med patienter), lägga patienter i l. på; jfr BELÄGGNING 5. Detta sjukhus .. belades första gången sommaren 1881. E. Edholm i NF 5: 900 (1882). Då alla sängar (i Sabbatsbergs sjukhus) äro belagda. Lundin N. Sthm 568 (1889). Innan rummet med sjuke belägges. N. Englund i Helsov. 1893, s. 311. En ny sjukhusbyggnad .., som började beläggas i april 1891. K. Linroth i Stockholm 1: 557 (1897). — jfr ÖFVERBELAGD.
15) [jfr motsv. anv. i d. o. t.] (numera föga br.) i fråga om namn o. d. i förb. belägga med namn o. d., gifva namn åt; kalla, benämna. Eneman Resa 1: 10 (1711). (David) belägger samma sin hierte-tienst med namn-gifvande af tro- och redelig. Sahlstedt Hofart. 42 (1720). Thet var intet vptänckeligit skälsord, som icke hon .. belade mig med. Humbla 41 (1740). När Han (dvs. G. I) straffade förrädare, belades han med namn af omild. Celsius G. I 634 (1753, 1792). Mången upprigtigt Gudfruktig har .. blifvit belagd med skrymtarens förhatliga namn. Lehnberg Pred. 2: 324 (c. 1800). Man belägger denna klass af operationer vanligen med namnet lösning eller upplösning. Nyblæus Pharm. 162 (1846). Hvarje särskilt art har Naturforskaren belagt med ett eget artnamn. Nilsson Fauna II. 1: XXV (1858).
16) (†) förlägga (till) l. lägga (på ett ställe), placera. Item haffver Oluff Jönsson belagt postbönder på 1 mijll när hvar andre. RP 6: 210 (1636). Thaltes om beqwäme torg inthet långt ifrå Stadzporten att belägjas, Köparen och Sälliaren thill mehr beqwämlighet. RARP V. 2: 175 (1655). — särsk. [jfr ä. d. keyseren belagde sig hoss Philipnopolim] refl., om härsmakt o. d.: lägga sig (ngnstädes). Een ny och mechtigh flotta .. förmedelst hwilken the (dvs. holländarna) hafwe sigh .. kring heele Fynen belagdt. RARP 7: 146 (1660).
17) [möjl. utveckladt ur 2 a] (†) vederlägga, bemöta; jfr FÖRLÄGGA i motsv. anv. Christus .. belade theras smäliga ord .. med en godh wiss och skäligh grund. L. Petri 1 Post. Y 6 a (1555). Denne otillbörlige och osanfärdige beskyllning belade H(ans) F(urstliga) N(åde) medh desse efterföliande skääl och bewijs. HSH 19: 222 (1600).
18) (†) bilägga, afgöra. Sådan stridighet (huruvida ngn skillnad finnes mellan lexika o. glossarier l. ej) understår jag mig icke belägga. Spegel Gl. Föret. c 1 b (1712; möjl. felaktigt för bilägga).
19) [jfr motsv. anv. i mnt. o. ä. holl.] (†) öfverväga. (Om) thenna wår scriffuelse actet och belagd bliffuer. G. I:s reg. 7: 513 (1530). Wij wette jngen vti thet ganske rijke ther .. diupare förnufft haffuer (till att) sådane actige saker belegge ok betracta. Därs.
20) [jfr mnt. beleggen i bet. ersätta, betala] (†) betala? Hans Sasse haffwer (i Dannemora grufva) .. (fyra) deler (dvs. andelar) och haffwer han them belagcth wppå thenne inlegningh (dvs. vid denna inbetalning) på hwar dell .. (fyra) m(ar)c. Jernk. ann. 1845, s. 36 (i handl. fr. 1547).
Särskilda förbindelser:
BELÄGGA OM. (†) = BELÄGGA 1 a; jfr OMBELÄGGA. Strax Wallensten i hans (dvs. Tillys) ställe kom, / Then Norenberg belade om. Polit. vis. 332 (1650).
BELÄGGA OMKRING. (†) = BELÄGGA 1 a. Tror du at Athalie .. / Med alt sit värfda folk ej strax til templet tränger, / Belägger det omkring, och dessa portar spränger? Murberg Ath. 39 (1776).
Spoiler title
Spoiler content