SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1905  
BESLÅ beslå4 (beslå´ Weste), v. -slår, -slog, -slogo, -slagit, -slagen; se för öfr. SLÅ, v. vbalsbst. -ENDE, -NING (föga br., Lex. Linc. (1640; se under I 1 b), Boström Tackl. 136 (1837)), -SLAGNING; -SLAGARE (se d. o.); jfr BESLAG.
Etymologi
[fsv. besla, liksom d. beslaa efter mnt. beslan; jfr holl. beslaan, t. beschlagen; se BE- o. SLÅ, v.]
— jfr BESLAGEN samt O-, VÄL-BESLAGEN.
I. om anbringande af ngt (utan)på l. omkring ngt.
1) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] fastslå l. fästa stycken af ngt hållbart ämne, i sht metall, l. beklädnad l. öfverdrag (af ett l. annat slag) på (ngt); jfr BESLAG I 1.
a) [jfr motsv. anv. i fsv. o. mnt.] om anbringande af skyddande l. prydande stycken af ngt hållbart ämne, i sht metall, på ngt: sätta beslag (se d. o. I 1 b α) på; förse med beslag; med prep. med (o. sbst. som betecknar metall o. d.): förse med beslag af (järn o. d.). Beslå ett hjul. Beslå med järn. Hans skor voro beslagna med grofva spikar. G. I:s reg. 9: 2 (1534). Ståta med beslagna wärior. Svart G. I 106 (1561). En Biblia med Sillfwer beslagen. RARP 4: 80 (1647). Hufvudet af en hjulstock (till ett hammarverk bör) beslås tätt med ringar. G. Polhem Præs. i VetA 1745, s. 13. Man drack (i norden under forntiden) gemenligen utur stora Horn, dem de förmögnare läto beslå med guld och silfver. Dalin Hist. 1: 279 (1747). Kistan läste hon opp, den beslagna, som lyste i stugvrån. Runeberg 1: 10 (1832). En af träd förfärdigad, i båda ändar beslagen .. mätstång (för mätning af träkol). SFS 1843, nr 20, s. 3. Vid all beslagning bör ihågkommas, att träet alltid måste grundas innan beslagena ditsättas. Rothstein Byggn. 689 (1859, 1875). (Han) beslår med perlemor en bössas kolf. Heidenstam Vandr. 105 (1888). Värjan bäres vid venstra höften i en beslagen läderslida. NF 18: 1 (1894). (Träbaljor i hvilka växter skola planteras böra) utvändigt beslås enkelt och starkt, men vackert. Abelin Trädg. inomhus 34 (1904). — jfr BLY-, GULD-, JÄRN-, KOPPAR-, MÄSSING(S)-, PLÅT-, SILFVER-, SPIK-, STÅL-, ZINK-BESLÅ m. fl. — särsk.
α) [jfr motsv. anv. i fsv., d., holl. o. t.] hippol. sko (en häst); jfr BESLAG I 1 b α α'. Hästen är illa beslagen. Skråordn. 315 (1546). Här måste (han) late beslå sine hester. Oxenst. brefv. 5: 373 (1625). Några hålla ock före, at om man i thenna månaden (dvs. januari) vil låta beslå och sko hästarna i nymånaden .., så skola the goda hofvar bekomma. Broocman Hush. 1: 78 (1736). Förr än hofven beslås, bör den så tillredas, att skon uppfyller sitt ändamål. Billing Hipp. 251 (1836). Man beslår .. ardennerhästarna här i landet med ej tillräckligt starka och grofva skor. Abramson Ardennerafveln 126 (1901).
β) tandtekn. förse (tänder) med metallisk baksida l. tandplåt; jfr BESLAG I 1 b α β'. Beslå (artificiella) tänder med platina. Om bitningen är så djup att tänderna i öfre tandraden måste beslås, så .. urslipas .. kaviteten som vanligt, hvarefter tandens baksida beklädes med metallplåt. J. Bensow i Skand. tidskr. f. tandläk. 1887, s. 104. Tanden ”beslås” med en guldrygg. Welin Hvad nytt i prakt.? 1: 62 (1894).
b) i sht tekn. om anbringande af skyddande l. prydande öfverdrag af ett l. annat slag o. d.: bekläda, öfverdraga, öfverkläda, fodra, förhyda; vanl. med prep. med (o. sbst. som betecknar ämnet hvarmed ngt öfverdrages osv.); jfr BESLAG I 1 b β. Beslå med bräder, brädfodra, brädbeslå. Beslå ett fartyg med koppar, (koppar)förhyda. Testamentsens ark, på alla sidhor beslaghen medh guld. Ebr. 9: 4 (NT 1526; öfv. 1883: öfverdragen, Luther: vberdeckt, Vulg.: circumtectam, gr. περικεκαλυμμένην). Öffuerdragning och beslåning medh bräder, Panneel. Lex. Linc. (1640; under contabulatio). Beslår med läder: bekläder med skinn. Juslenius 224 (1745). Ifrån bjälkelaget beslås gaflarna med bräder. Linné Sk. 90 (1751). Beslå botten på et skepp med koppar. Widegren (1788). En väl beslagen glasretort. Rinman 1: 468 (1788). Berzelius Kemi 3: 174 (1818; se under BESLAG I 1 b β). Glasrör, genom hvilka man vid en högre temperatur vill leda gasformiga ämnen, beslås bäst på det sätt, att de omvikas med tunnt jernbleck, som omlindas med ståltråd. Därs. 175. För större varaktighets skull beslås eldrummet och dess dörr med tegel och eldfast lera; detta beslag göres minst 1 1/2 till 2 tum tjockt. Nyblæus Pharm. 148 (1846). — jfr BRÄD-, KOPPAR-, LER-BESLÅ. — särsk.
α) rappa, kalkslå; numera bl. i förb. beslå med murbruk o. d., slå murbruk o. d. på (en mur osv.), rappa, kalkslå; jfr BESLAG I 1 b β α'. Theatrum Anatomicum är nu helt upfört och nu beslåås. Rudbeck Bref 5 (1662). Muren .. bör vara gjord och beslagen med et murbruk sammansatt af kalk och sand. Miniaturskolan 83 (1784). Utvändigt beslagna med lera .., måste de (dvs. byggnaderna) ovilkorligen göra ett högst ofördelaktigt intryck. Castrén Res. 2: 406 (1848). Beslå med gips. Schulthess (1885). På råstensmurar fäster ej kalkbruk, utan de böra först beslås med en tunn salva af i mjukt vatten utrörd kospillning. Juhlin-Dannfelt 321 (1886).
β) [jfr t. eine wand mit tuch beschlagen] (numera knappast br.) öfverdraga l. bekläda l. fodra (med tyg). Cronokorgen (dvs. stommen till brudkronan) beslagen medh frijs. Växiö domk. ark. 1682, s. 395. Beslå en vägg med tyg. Hahnsson (1884).
γ) (†) oeg., i p. pf.: beklädd. Kroppen (på stören) är beslagen med 3 rader stora benfiäll. Linné Mus. reg. 55 (1754).
2) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] i sht miner., kem. o. fys. om afsättande l. utfällning af ett (tunt) öfverdrag af ett l. annat ämne på ytan af ngt; med saksubj.; jfr BESLAG I 2.
a) öfverdraga; betäcka l. belägga (med). Antimonsyrlighet smälter icke, lyser starkt, förminskas i inre lågen, hvarvid kolet omkring beslås med hvit rök. Berzelius Blåsr. 93 (1820). För blåsrör smälter (tellur) lätt, röker starkt, brinner med en grön eller blågrön låga och beslår kolet hvitt. A. Erdmann Min. 189 (1853, 1860). Gaser, hvilka .. gå oförbrända genom (ång-)pannan, beslående denna med sot. Tekn. tidskr. 1900, A. M. s. 16.
b) [jfr t. die wände, die fensterscheiben beschlagen sich] refl.: anlöpa, öfverdragas; imma sig, slå sig. Visserligen beslogo sig fartygets väggar flerstädes, i synnerhet i hytterna, med ett tjockt islager. Nordenskiöld Vega 1: 461 (1880). Retorten beslår sig med imma. Hahnsson (1884). Ställes i rummet närmast pipen (på en kokande tekittel) ett kallt föremål, ”beslår” det sig med vatten, emedan ångan vid beröringen med det kalla föremålet afkyles under mättningspunkten, ”daggpunkten”. NF 18: 418 (1894). Vid svag rödvärme beslår metallen (dvs. koppar) sig med en oxidhinna (kopparhammarslagg). 2 Uppf. b. 5: 462 (1902).
3) [jfr motsv. anv. i ä. d. o. t. samt SLÅ (med blindhet, sjukdom)] (†) slå (med spetälska, blindhet o. d.), hemsöka (med sjukdom); i sht i p. pf.: behäftad (med), angripen (af). Mosi och Arons Böön för theras syster Mirjam, medh spetelske beslaghen. Palma Him. apot. K 5 b (1610). (Han) war offta reesor (dvs. många gånger) medh Siukdom beslagen. L. Benedicti Två likpr. 30 (1616). Har Satan .. thenna (dvs. Job) så beslagit / Med sår, hvi tager han ei honom äfvenså? Kolmodin Qv.-sp. 1: 606 (1732). — bildl. Som förste föräldrarna intet woro nögde med then wisdom Gud them förlänt hade, .. så blefwo the beslagne med blindhet, wilfarelse och mörker. Swedberg Sabb.-ro 435 (1688, 1710).
4) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] sjöt. (hoprulla o.) ombinda med snören o. d., slå in; i sht slå råband l. sejsingar om (segel), fastbinda (segel, flagga o. d.) med råband l. sejsingar; jfr BESLAG I 3. Beslå med l. utan buk. Beslå segel öfverallt. Op uppå råån och beslåå. Decker (c. 1700) hos Oxe Vitt. 49. Beslå seglen, är at duka up dem under Rån och taga omkring med beslaglina, så at seglen sitta på förkant af Rån och icke böra synas akter ifrån. Dahlman Sjö-lex. (1765). Seglet gigas, bärgas och beslås i råbanden. Pihlström Aflöpn. 1: 284 (1796). Runeberg 4: 152 (1832). ”Och vi skulle kanske för ro skull haft tre dagars fullt göra med de fördömda packornas instufning och beslående ..” utfor sjömannen. Därs. 169 (1833). Klyfvaren och jagaren beslås långs sina bommar. Trolle Tackl. 131 (1841). Vid Lönö vestra bergsudde fingo vi beslå våra segel och taga till årorna. C. Smith i Tidn. f. idr. 1882, s. 36. Beslå med skothornen på nockarne. Konow (1887). Beslå vid rån (göra fast med råband). Caravello Term. 5 (1893). Kojerna hänga .. endast nattetid på sina krokar; hvarje morgon beslås de ordentligt (hoprullas och omlindas med s. k. beslagsband) samt stufvas på däck. Wrangel Sv. fl. bok 22 (1898). — jfr IN-, SJÖ-BESLÅ samt KOJ-BESLAGNING. — särsk. i uttr. beslå för det lösa, lätt hopslå o. löst binda (segel o. d. för att sedan vid tillfälle binda det ordentligare o. fastare). Naut. ordb. (1840). Stjerncreutz Merisanakirja (1863).
5) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (tillfällig danism l. germanism) jäg. betäcka, bespringa; om tjur af hjortsläktet. En enda (kapitaltjur) är tillräcklig till ”beslagning” af ett större antal (älg-) kor. E. Hemberg i Bibl. f. jäg. 4: 17 (1897). Därs. 286.
II. [jfr motsv. anv. i ä. d., mnt., holl. o. t.] (numera knappast br.) om handlingen hvarigenom en myndighet l. en person å ämbetets vägnar l. på grund af bemyndigande l. i enlighet med gällande lag tillsvidare beröfvar ägare dispositionsrätt öfver ngn hans (lös)egendom: taga i beslag, lägga beslag på, beslagtaga, beslaglägga; jfr BESLAG II.
1) eg.; jfr BESLAG II 1.
a) belägga med kvarstad, sekvestrera; jfr ARRESTERA 2 samt BESLAG II 1 a. Der swenske böker, i fremmande land tryckte, införas, tå skole the intet upköpas, utan beslagne warda. Emporagrius i KOF II. 2: 365 (c. 1655). Eho, som någre förbudne waror .. kan attrapera och beslå, den samme skall få behålla halfwa confiscationen. Stiernman Com. 5: 753 (1699). Sedan de beslagne varorne äro af Domaren för confiscable förklarade. Publ. handl. 2: 1236 (1735). Kellgren 2: 176 (1781).
b) för krigsändamål tillägna sig dispositionsrätten öfver (enskild egendom); om regering l. om myndighet l. person som handlar å regerings vägnar; jfr BESLAG II 1 b. Fremmande skep till hestarnes öfuerföring åth Sverige hafuer jag här väl lathett beslå så månge som här finnes. A. Oxenstierna Skr. 2: 490 (1622). RP 7: 152 (1638).
2) (†) bildl.: sätta sig i besittning af, intaga; jfr BESLAG II 2. Hun är min hiartans krona, / hun har mitt hiarta in tagitt, / med sin skönhett thett beslaget. Visb. 1: 192 (c. 1620). jfr: Bedragna, betagna och beslagna af min herre Don Juan. Hagberg Shaksp. 2: 69 (1847; eng. possessed).
III. [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d., mnt., holl. o. t.] komma på, ertappa, beträda; öfverbevisa (ngn om ngt); numera nästan bl. i förb. beslå ngn med (ngt). G. I:s reg. 1: 243 (1524). Thenne haffuom wi beslagit ther medh ath han förwender folketh. Luk. 23: 2 (NT 1526). Thenna qwinnan är beslaghen medh hoor. Joh. 8: 4 (Därs.; öfv. 1883: beträdd, Luther: begriffen). Om iagh warder beslaghen medh någhon lögn för idher. Job 6: 28 (Bib. 1541). Ther någhor .. warder befunnen och beslaghen ther medh, at han aldrigh gåår til Sacramentet. L. Petri Kyrkoord. 39 (1571). När han (dvs. den anklagade) blir för Rätten med twetahlen beslagen. Schmedeman Just. 836 (1683). (Han) blef .. beslagen med förbuden Correspondence. Nordberg 1: 615 (1740). Huru vågar jag ljuga, när 150 ögonvittnen dagligen kunna stå upp och beslå mig? J. Wallenberg 166 (1771). Redan första året beslogs han (dvs. Peder Sunnanväder) med att stämpla uppror. Geijer II. 3: 57 (1834). Jag beslog henne (dvs. månglerskan) med att hon i en skäppa friska nötter hade blandat en skäppa gamla. Lidforss DQ 2: 587 (1892). Francis Bacon blef beslagen med underslef. Herrlin Snille o. själssjukd. 33 (1903). jfr [med anslutning till uttr. samvetet slår ngn]: Ditt samvete .. beslår dig (icke) med minsta förebråelse. Topelius Fält. 4: 324 (1864). — i numera obr. uttr. Them som han beslaa kan icke wilia wpbære thet rwndha mynth för fyllesth. G. I:s reg. 2: 200 (1525). Huar Gudh förbiude att wij nogen tijdh efter thenne dagh beslagne worde medh skääll .. i nogen Stämplan emot hans N(åde). Därs. 6: 401 (1529). Om en tiuff beslaghen warder, at han bryter sigh in. 2 Mos. 22: 2 (Bib. 1541; öfv. 1904: ertappas). Hvem här emot ståer och blifver beslagen medh tu vitne, han skall banlysas. RA 1: 391 (1544). Jthem kom för rätta Jönss Nilsson borgare i Stocholm och war beslagin, at hafua falsk wickt. Bidr. t. Söderm. ä. kulturh. 12: 53 (1595). (I det fall) att någon af them (dvs. rådsherrarna) .. otrogen och orättrådig beslagen warder i ämbete sitt. Lagförsl. 32 (1609). Beslås någon som drijfwer bönhåserij i dhetta Ämbete (dvs. yrke). Meddel. fr. Nord. mus. 1897, s. 93 (i handl. fr. 1656). — särsk.
a) närmande sig bet.: snärja (ngn med ord). Thå gingo the phariseer bort och ladhe rådh huru the motte beslå honom medh oordhen. Mat. 22: 15 (NT 1526; öfv. 1883: snärja honom med ord, Luther: bestrickten ynn seyner rede, Vulg.: caperent, gr. παγιδεύσωσιν); jfr Borg Luth. 2: 649 (1753). Beslå sig sjelf, se contredire, s'enferrer. Weste (1807); jfr α. (Sancho) fruktade att hans herre skulle beslå honom med hans egna ord. Lidforss DQ 1: 401 (1890). — särsk.
α) (†) refl.: försäga l. förtala sig, prata bredvid munnen, gifva hugg på sig. Beslå sig, förplumpa sig i tal; gifva hugg på sig. Dalin Fr.-sv. lex. (1842; under enferrer). — i uttr. beslå sig med sina egna ord. Björkegren (1784; under enferrer).
β) (†) med subj. som betecknar yttrande. Hans egna ord beslogo honom. Widegren (1788). Deleen (1829).
b) (†) närmande sig bet.: gripa, fånga. (Peter Pathin) rymdhe .. om nattetiid som en skalk och kom vtj en lithen baath ther han bleff beslaghen och til bagha griipen ighen. G. I:s reg. 4: 16 (1527). Wij wiliom här icke länger stå, / På thet at ingen oss kan beslå. Holof. 53 (c. 1580; yttradt af Judit i Holofernes' läger efter hans död). (Jag) fångar dem i deras egen snara, / .. Farväl, Andronicus! Nu Hämden går / Och listigt dina fiender beslår. Hagberg Shaksp. 8: 96 (1849; eng. lay a complot to betray thy foes). — i bild. Then ytterste daghen öffuerfaller werldena såsom en Tiwff, Beslijker och beslåår them i säkerheetenne. P. J. Gothus Sal. 399 (1592).
c) (†) närmande sig bet.: anträffa, träffa på. G. I:s reg. 1: 85 (1523). Huar tu och beslå kann någhet åff the Lubskas godz .., (vilja vi) att thet bliffuer Rosterat (dvs. belagdt med kvarstad). Därs. 8: 242 (1533). Bleffue någre Jesuiter härefter hoos oss beslagne, motte vij fahra med dem som vij funne gott. A. Oxenstierna Skr. 2: 516 (1622).
IV. [jfr fsv. beeslar alla sina makt, ä. t. wenn ichs beschlag und aufs gewisse rechen samt ÖFVERSLÅ] (†) beräkna. Han skall granneligh beslåå om ther oppa gardhen ær mere phetalie en veel behoff görs tijl gardhens vphellet. G. I:s reg. 4: 39 (1527). När fierde delen (af vätskan i kärlet) är insuden, thet kan tu beslå medh stickona ther tu med merckt haffuer. B. Olavi 138 a (1578). Allt ifrån den tid hafva de Polenske haft inne med sig .. pant och penningar, det sig(,) beslagit i en summa (dvs. allt sammanräknadt), belöper intet litet. S. Elofsson i HSH 12: 147 (1599).
V. [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] skogsv. behugga (en trädstam), bila, skräda; fyrskräda, fyrslå. Beslå säges vid Bergverken, när det grofva byggningsverket uphugges i fyrkant. Rinman (1788). En bjelke är fullkantigt beslagen, när .. all rund yta är borttagen. Rothstein Byggn. 59 (1856, 1875). De flesta slag af bygnadsvirke beslås två- eller fyrsidigt. Uppf. b. 3: 434 (1873). Helträ, då träet förblir i hela stammar, antingen såsom rundträ (timmerstockar) eller beslaget (biladt) virke. 2 Uppf. b. 8: 9 (1900).
Särskild förbindelse:
BESLÅ IN 01 4. till I 4. (Bofvenbramseglen) beslås .. in uti bramseglen. Trolle Tackl. 131 (1841).
Spoiler title