SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
BYGGNAD byg3nad2, r. l. m. (f. Sahlstedt, ÖoL (1852)); best. -en, hvard. (utom i södra Sv.) äfv. byggnan byg3nan2; pl. -er. (byg(g)nad(h) 1635 osv. bygna(d)t 16421710. byghna 1661. bygnan, sg. best. 16241815) vbalsbst. till BYGGA.
1) (†) till BYGGA 3: vidmakthållande, häfdande, brukande; jfr BYGGNING 1. Ägors häfd och bygnadh. FörarbSvLag 1: 425 (1693). De öfrige (gårdarna) .. borrtarrenderades, .. til private emot den åsatte räntans betalning och gårdens lagliga bruk och byggnad. LBÄ 1: 75 (1797).
2) (numera föga br.; jfr dock a samt ssgrna) till BYGGA 9: byggande, byggnadsarbete, byggnadsverksamhet; förr ngn gg öfvergående i bet.: byggnadskonst; jfr BYGGNING 3. RARP 3: 274 (1642). Kommer bygnad genom någors tresko at stadna; böte tre daler, och fylle äntå dagsverket. BB 26: 6 (Lag 1734). Hvilka äro de fria konster? De äro byggnaden, målningen och bildhuggeriet. CAEhrensvärd 66 (1782). Till kyrkostämmas handläggning höra frågor om .. byggnad, underhåll eller förbättrande af kyrka. SFS 1905, nr 29, s. 15. — jfr BRO-, BÅT-, DOMKYRKO-, JÄRNVÄGS-, KYRKO-, ORGEL-, SKEPPS-, VÄG-BYGGNAD m. fl. — särsk.
a) (fullt br.) i uttr. hafva (ngt) under byggnad, hålla på att bygga, stå, vara under byggnad, hålla på att byggas. Han har två stora hus under byggnad. Hwar kyrkia, som står vnder bygnad. Swedberg Påminn. § 4 (1712). De många linieskepp, som stodo under .. byggnad. Skogman Eug. 1: 10 (1854). Den under byggnad varande Bohusbanan. VL 1906, nr 267, s. 6.
b) (†) i uttr. stå, vara i byggnad.
α) med saksubj.: stå under byggnad. Kyrkian står i byghna. Murenius AV 490 (1661). Det nya slottet som är i bygnad. Swedenborg Res. 63 (1736).
β) med personsubj.: hålla på att bygga. Sahlstedt (1773). Han står nu i byggnad af ett skepp. Meurman (1846).
3) [specialanv. af 2] konkret, benämning på ngt som kommit till stånd gm byggnadsverksamhet; eg. o. vanl. om (i sht större) hus; jfr BYGGNING 4. Rudbeckius Starcke D 5 b (1624). Vid Mälarens Böljor har Fru Lycka en ansenlig Sätes-Gård, som glindrar af Torn, Byggnader och Lust-Gårdar. Dalin Arg. 1: 129 (1733, 1754). Domkyrkan .. är en gammal, vördnadsbjudande bygnad. Geijer I. 3: 68 (1810). Ju mera man betraktade denna ovanliga byggnad (näml. Cheops pyramid), desto mer tycktes dess dimensioner växa. Beskow Res. 75 (1861). Monumentala offentliga byggnader. EkonS 1: 462 (1894). — jfr AKADEMI-, DAMM-, DOCK-, DOMKYRKO-, EKONOMI-, FABRIKS-, FISKE-, FLYGEL-, GRAF-, HUFVUD-, KAJ-, KLOSTER-, KORSVIRKES-, KYRKO-, MAN-, MONUMENTAL-, STEN-, TRÄ-, UTHUS-, Å-BYGGNAD m. fl. — särsk.
a) (†) koll.: hvad som (ngnstädes l. under en viss tid) finnes af byggnader. (Slottet) ansattes någre dagar ganska häftigt med eld och sten, som snart förstörde all byggnad inom vallen. Dalin Hist. 2: 335 (1750). Byggnaden bestod förut af en vånings trähus. Hülphers Norrl. V. 2: 114 (1797).
b) (numera knappast br.) om fartyg. Näst honom Kloantus / Följer med starkare rodd, men den timrade byggnadens börda / Hämmar hans fart. Adlerbeth Æn. 109 (1804). FFS 1873, nr 20, s. 4.
c) (i sht i fackspr.) oeg., motsv. BYGGA 9 e. RelCur. 373 (1682). (Det är ännu ej afgjordt) huruvida det egentliga Viktorialandet är en företrädesvis vulkanisk byggnad. NordT 1896, s. 11. Den färdiga byggnaden (hos asken o. granen) är .. väsentligt olika. HeimdFolkskr. 77: 11 (1902).
4) (i sht i högre stil) till BYGGA 10. Den speculativa philosophien, .. hade .. vid byggnaden af det dynamiska systemet, antagit att (osv.). Berzelius Kemi 3: 18 (1818). Grundval för byggnaden af intrigen. Runeberg 6: 200 (1867). Hildebrand Statsförf. 435 (1896). — särsk. konkretare. En bygnad af högtrafvande eller utsmyckade ord. Celsius PVetA 1768, s. 31. En allmän förskräckelse .. störtar Oxenstiernas politiska byggnad. Enberg i SAH 7: 71 (1814). Den underbara byggnad af sträng logik, som vi kalla geometrien. Rydberg FilosFörel. 1: 321 (1876). — jfr LÄRO-, SAMHÄLLS-, STATS-, TANKE-BYGGNAD m. fl.
5) [specialanv. af 2 o. 4] sätt hvarpå ngt är byggdt l. sammansatt, konstruktion, gestaltning, struktur.
a) (numera föga br.) i fråga om hus; jfr BYGGNING 5. Munsö-Kyrkia .. hafwer en gammal sälsam bygnadt vti en hehl rund form, såsom the äldste Romares Amphitheatra. Peringskiöld MonUpl. 66 (1710). (Lärjungarna) hade kort förut betygat sin förundran öfver Templets starka och dyrbara byggnad. Ödmann StrFörs. 1: 118 (1799). Östergren (1917).
b) (numera föga br.) i fråga om fartyg. Ett skepp, som på byggnaden tyktes vara finskt. (Bladh o.) Hornstedt 171 (1785). Leopold 3: 510 (1792, 1816).
c) i fråga om naturföremål, människo- l. djurkropp o. d. Skaparens vnderbara allmacht och wishet, som vti werldenes byggnad lyser ögonskenligen. Rydelius Förn. 7 (1718, 1737). Animaliska kroppars byggnad och förrättningar. Murray PVetA 1794, s. 3. Billingen, Mösseberg, Halleberg och Hunneberg hafva .. en med Kinnekulle likartad byggnad. Bergstrand Geol. 87 (1859). I benens byggnad och tändernas .. ställning .. liknar .. (sälen) rofdjuren. LbFolksk. 405 (1868). — jfr BERG-, GREN-, KROPPS-BYGGNAD m. fl.
d) i fråga om ngt immateriellt. (De nyare språkens) verber, förenklade till sin bygnad, hafva blott bibehållit de oundgängligt nödiga tempora. Geijer I. 5: 8 (1810). Engelskans grammatiska byggnad. Claëson 2: 266 (1857). (Goethes) Iphigenie (är) ett verk af finaste dramatiska byggnad. Söderhjelm Runebg 2: 470 (1906). — jfr LJUD-, SATS-, STROF-, VERS-BYGGNAD m. fl.
Ssgr (i allmänhet till 2): BYGGNADS-AFDELNING~020. De inom Tekniska Elementarskolorna befintliga byggnadsafdelningarna. TT 1887, s. 130. —
-ARBETARE~0200. UB 1: 318 (1873).
-ARBETE~020, äfv. ~200. arbete af det slag som utföres vid byggande af hus o. d.; byggnadsverksamhet; byggnadsföretag. Ett mångårigt byggnadsarbete, som pågick vid akademien. Brunius Metr. 350 (1854). Praktisk erfarenhet och vana att sköta och leda byggnadsarbeten. PT 1906, nr 53 A, s. 4. —
-ART. (numera mindre br.) jfr -STIL. Rydelius Förn. 31 (1718, 1737). SFS 1891, nr 77, s. 2 (i fråga om fartyg).
(3) -DEL. byggn. Af de nödige Byggnads dehlar in uti ett Huus (måste man känna) .. Parade Trappor (m. fl.). Carlberg SthmArchitCont. C 3 a (1740). På byggnadsplatsen upplagda materialier eller färdiga byggnadsdelar. SFS 1893, nr 96, s. 23. —
-ENTREPRENÖR. Frey 1850, s. 337. —
-FACK. (med anstrykning af fackspr.) till byggnadsverksamheten knutet yrke; i sg. best. vanl.: sammanfattning(en) af de yrkesgrenar som äro knutna till byggande af hus o. d.; jfr -INDUSTRI, -YRKE. Den långa strejken inom byggnadsfacket. SFS 1877, Bih. nr 44, s. 3. —
-FOND. fond afsedd för uppförande (o. underhåll) l. utvidgning(ar) af en l. flera byggnader; jfr -KASSA. Nu går vår samlade byggnads-fond til 3,000 Rdr. Porthan BrefCalonius 558 (1799). Byggnad och underhåll af läroverkshus skola .. ske på bekostnad af läroverkens byggnadsfonder och stiftens byggnadskassor. SFS 1905, nr 6, s. 62. —
-FORM, pl. -er. jfr -STIL. Ett litet enstaka hus, som i byggnadsform liknade vanliga bondstugor. Zeipel Set. 1: 4 (1847). För .. (vissa kapell och kyrkor) började man tidigt använda en annan byggnadsform. Hahr ArkitH 148 (1902).
-FÖRENING. förening för bostadsproduktion. —
-FÖRETAG~102 l. ~200. Brunius Metr. 114 (1836). Entreprenör för byggnadsföretag skall ansvara för arbetets goda beskaffenhet under högst tre år efter dess afsynande. SFS 1893, nr 96, s. 26. —
-FÖRSLAG. (af kostnadsberäkning åtföljdt) förslag till utförande af ett byggnadsföretag (efter en viss plan); äfv.: (uppgörande af) kostnadsberäkning l. kostnadsförslag för ett byggnadsföretag. Carlberg SthmArchitCont. E 2 b (1740). Dalin (1850). I allt hafva från 1854 till 1893 ej mindre än fjorton byggnadsförslag för den stora (Simplon-)tunneln blifvit gjorda. TT 1899, Allm. s. 237. —
-GRUND, r. l. m.
1) markunderlag att uppföra en byggnad på; grund hvarpå en byggnad är uppförd. Är byggnadsgrunden lös till sin natur .. så måste man genom konst gifva densamma tillbörlig fasthet. Stål Byggn. 1: 309 (1834).
2) tomt att bygga på. Här kommo fromma kvinnor af Sankta Klaras orden och bådo om byggnadsgrund. Lagerlöf Holg. 2: 236 (1907).
-HANDTLANGARE~0200. LD 1911, nr 157, s. 2.
(2, 3) -HISTORIA. Svårligen lärer någon numera neka, att en byggnadshistoria är behöflig för hvarje land. Brunius Resa 1838 III (1839). Söderberg .. har .. med historiskt säker blick uppfattat grunddragen af murarnas byggnads-historia. Bergman GotlVisby 40 (1858).
-HJÄLP.
1) (numera mindre br.) ekonomiskt understöd för uppförande (o. underhåll) af en byggnad. Det var i .. (den helige Laurentius') namn, som byggnadshjelp begärdes (till Lunds domkyrka). (Forssell o.) Grafström 121 (1833).
2) (förr) kamer. byggningshjälp (se d. o. 2). Dalin (1850).
-INDUSTRI. i husbyggande bestående industriell verksamhet; i sg. best. ofta: byggnadsfacket. Det var strejk, lockout inom byggnadsindustrien. Forssell Stud. 2: 32 (1884, 1888).
-INGENJÖR. särsk. om person som genomgått teknisk elementarskolas byggnadsafdelning. TT 1887, s. 100. —
-KASSA. jfr -FOND. Hvarje Stift skall hafva .. Sin serskilda Byggnads-Cassa. FörslSkolordn. 1817, s. 36.
(3) -KOMPLEX. komplex af byggnader; äfv. om enskild byggnad af väldiga mått o. innehållande en mängd af rum. UB 1: 348 (1873). Å asylen äro alla byggnaderna inom byggnadskomplexen fullbordade. SFS 1891, Bih. nr 6, s. 46. För icke länge sedan borttogos ställningarne från ett större byggnadskomplex i Stockholms centralaste del. TT 1894, B. s. 69. —
-KONST.
1) (föga br.) om en persons färdighet att bygga. Dalin (1850).
2) (läran om) konst(en) l. (den) teknisk(a) verksamhet(en) att bygga; byggnadsverksamhet (ss. en af de grenar konstnärlig l. teknisk verksamhet omfattar); arkitektur. De gamla Ægyptiers, Grækers och Saraceners byggnads konst. Hasselquist Resa 110 (1757). Den byggnadskonst vi finna i Alhambra, är som en lek med de arkitektoniska formerna. Hahr ArkitH 169 (1902). jfr CIVIL-, HUS-, KRIGS-, SKEPPS-, STEN-, TRÄ-, VATTEN-, VÄG-BYGGNADSKONST m. fl.
3) (föga br.) byggnadsstil, byggnadssätt. (Huset) var trångt och lågt, men af en ganska förunderlig byggnadskonst. PoetK 1813, Suppl. s. 125. Dalin (1850).
-KONSTNÄR. (i högre stil) om framstående arkitekt; jfr BYGG-KONSTNÄR. Crusenstolpe Tessin 2: 178 (1847). Den största byggnadskonstnär vårt land ägt var son till Nikodemus Tessin d. ä. Laurin KonstSv. 38 (1915).
(3) -KONSTRUKTION. konstruktion af byggnader l. byggnadsdelar; vanl. konkret, om på visst sätt konstruerad byggnad(sdel). Utfinnande af hvarjehanda bygnadskonstruktioner, i synnerhet hvalfkonstruktionen. UB 3: 20 (1873). Elementär och grafisk bestämning af byggnadskonstruktioners stabilitet och hållfasthet. SFS 1891, nr 47, s. 7. —
-KONTOR. kontor för planläggning o. öfvervakande af byggnadsarbeten o. d.; särsk. om kommunal teknisk myndighet som i städer o. större samhällen handhafver frågor angående husbyggnad, anläggning o. underhåll af gator, planteringar, afloppsledningar o. d. (Ett) särskildt bygnadskontor med för bolagets räkning engagerade ingeniörer, ritare, byggmästare m. m. TT 1874, s. 56. Bygnaden har icke utförts genom entreprenör utan genom stadens bygnadskontors omedelbara försorg. Därs. 1878, s. 6. —
-KONTRAKT. UB 1: 319 (1873).
-KOSTNAD. De låga ugnarne kunna igenom sin ringa byggnadskostnad .. möjeligen uttränga de höga. VetAH 1811, s. 59. —
-KRASCH, r. krasch i byggnadsverksamheten (ngnstädes). Efter byggnadskraschen (i Helsingfors) 1892—94 inträdde en stagnation i byggnadsverksamheten. AB 1897, nr 298, s. 3. —
-KREDITIV. mot säkerhet af inteckning i fastigheten åt byggherre meddeladt lån, svarande mot en viss del af den färdigbebyggda fastighetens värde o. utbetaladt i mån af byggnadsarbetets fortskridande; jfr -LÅN. AB 1890, nr 5, s. 1. —
-LEDARE. person som tekniskt leder utförandet af ett byggnadsföretag. —
-LINJE. byggn.
1) till 2, om hvar särskild af de marklinjer utefter hvilka en byggnad skall l. får uppföras; särsk.: linje utmärkande det afstånd från tomtgräns l. gata o. d. som är afsedd l. föreskrifven att iakttagas vid uppförande af hus på en tomt. Brunius Metr. 470 (1854). Det var föreskrifvet, att inga trappor, portaler el. d. finge sträcka sig utom tomtens byggnadslinie. TT 1894, B. s. 98.
2) till 3, om konturlinje af en byggnad l. en byggnadsdel. De .. med sina rena byggnadslinier ståtliga tornen. VLS 28 (1884).
-LÅN. lån för uppförande af en byggnad; jfr -KREDITIV. Hahnsson (1884).
(3) -LÄNGA. rad af sammanhängande (låga) hus; långsträckt (låg) byggnad. Kindblad (1870). Utan att dröja gick presten till nöthuset, som låg ytterst i den byggnadslänga, hvaraf gården bestod. Strindberg SvÖ 1: 188 (1882). Omkring en .. gård läggas byggnadslängor. Hahr ArkitH 388 (1902).
-LÄRA. byggn. lära(n) om byggnadsmaterialier samt det praktiska tillvägagångssättet vid byggande. SFS 1892, nr 80, s. 2. —
-MATERIAL.
1) byggnadsämne; vanl. i pl. Oldendorp 1: 228 (1786). (Gotland och Skåne) ega ypperliga byggnadsmaterialier, Gottland i sin kalksten, Skåne dessutom i sandsten och vanlig gråsten. Frey 1850, s. 493. Den litoïda tuffen, en fast stenhård massa och ett utmärkt byggnadsmaterial. (Cavallin o.) Lysander 317 (1876).
2) koll.: (sammanfattningen af de) materalier som användas vid l. behöfvas för ett byggnadsföretag. Dalin (1850). Det nödiga byggnadsmaterialet måste på båtar forslas till fästningen. Schybergson FinlH 1: 130 (1887). Verdandi 1892, s. 278. —
-MATERIEL l. -MATERIELL. (mindre br.)
1) = -MATERIAL 1. AB 1915, nr 326, s. 1.
2) = -MATERIAL 2. Dessa stenar .. äro nu bortförda och begagnade till byggnadsmateriel. Nilsson Ur. 1: 92 (1866).
-NÄMND. nämnd som utöfvar det närmaste inseendet öfver (tillämpningen af de föreskrifter som gälla för) en stads (en köpings o. d.) bebyggande; i lag föreskrifven sedan 1874. SFS 1874, nr 25, s. 4. Nu har han, ehuru själf ledamot af byggnadsnämnden, uppfört en byggnad utan byggnadsnämndens tillstånd. NerAlleh. 1896, nr 232, s. 3. —
-ORDNING.
1) (numera mindre br.) byggnadssätt (ss. en norm som bör följas); anordning af en bebyggelse. Åläggande af en viss byggnadsordning till säkerhet emot brandskada .. (är) i Statens Policemagts våld. Boëthius Naturr. 206 (1799). Hufvudsyftet (med Roms brand) synes alltid hafva varit att vinna utrymme för en annan bygnadsordning. Samtiden 1873, s. 635.
2) (mindre br.) konsthist. arkitektonisk ordning. Byggnadsordningarne äro fem: den Toscanska, Doriska, Joniska (osv.). Dalin (1850).
3) för ett samhälle upprättad samling af föreskrifter afseende att reglera dess byggnadsväsen; jfr -STADGA. AdP 1809—10, V. 1: 1120. Stockholms bygnadsordning. Ahlström Eldsl. 131 (1879).
-PLAN, r. l. m.
1) plan att bygga. Neros byggnadsplaner. Rydberg RomD 77 (1877).
2) plan för utförande af (ett) byggnadsföretag. Thesse bygnader .. böra upföras efter en viss bygnadsplan. KungörEskilstuna 1787, s. A 3 b.
3) plan för (en stads) bebyggelse. Man måste verkligen beklaga, att Lund .. icke haft någon bestämd byggnadsplan. Brunius Metr. 570 (1854).
-PLATS. byggnadstomt; plats där ett bygge pågår. Bröderne fingo 1487 en byggnadsplats i stadens vestra del. Brunius SkK 339 (1850). Den sten, som kördes fram till bygnadsplatsen om dagen, Wigström Folkd. 1: 155 (1880).
(3) -RAS, n. I en festsal, som han med sin hustru besökte, vardt denna senare krossad under ett byggnadsras. (Cavallin o.) Lysander 358 (1877).
-REDSKAP~20 l. ~02. byggn. Alla de redskap, som begagnas vid eller till ett byggnadsarbetes utförande, kallas Byggnadsredskap. Rothstein Byggn. 325 (1857).
(3) -RITARE. Duglig byggnadsritare erhåller plats genast. AB 1890, nr 33, s. 1.
(3) -RITNING. abstr. o. konkret. En utförlig byggnads-ritning. VetAH 1815, s. 48. Elevernes öfningar i .. redskaps-, byggnads- och kartritning. SFS 1892, nr 80, s. 11. —
-RÅD. officiell benämning på cheferna för de tekniska byråerna i kungl. byggnadsstyrelsen (se d. o. 2). PT 1917, nr 230, s. 2. —
-SKYLDIG. jfr -SKYLDIGHET. SFS 1830, s. 506. —
-SKYLDIGHET~102 l. ~200.
1) skyldighet att bygga (o. underhålla) l. deltaga i byggande (o. underhåll) af ngt. I England har byggnads- och underhålls-skyldigheten för de allmänna vägarne från gammalt varit fästad vid jorden. Frey 1848, s. 359.
2) jur. skyldighet att hålla en egendom med nödiga åbyggnader samt att underhålla dessa. AdP 1809—10, 2: 1380. Der Församlingen vid bostället har byggnadsskyldighet (osv.). SFS 1830, s. 506. (I ett arrendekontrakt) bör (särskildt) stadgas om bygnadsskyldighet. Juhlin-Dannfelt 20 (1886).
-SMAK. Ett ledsamt vittnesbörd om en sednare tids byggnadssmak. Brunius Metr. 520 (1854).
(2, 3) -SMIDE. Johansson Noraskog 2: 401 (efter handl. fr. 1827). Byggnadssmide: gångjern, reglar, lås och handtag. FFS 1872, nr 5, s. 44.
(2, 3) -SNICKARE. motsatt: möbelsnickare. SmålP 1890, nr 57, s. 4.
(2, 3) -SNICKERI.
1) abstr. Byggnadssnickeri .. sysselsätter sig dels med orörliga eller fasta föremål, såsom trappor, träväggar, golf .. m. m. .., dels med flyttbara, nemligen fönster och dörrar. Eneberg Karmarsch 1: 228 (1858).
2) konkret.
a) fabrik l. verkstad för snickeriarbeten till byggnaders inredning. TT 1877, s. 5.
b) (hvard.) i pl.: snickeriarbeten afsedda för inredning af byggnader. Bästa Byggnadssnickerier finnas vid Lottefors Snickerifabrik. Sundsvallsp. 1886, nr 42, s. 3.
(2, 3) -SPEKULATION. Den vilda byggnadsspekulation som utmärkte ingången af 1880-talet. Lundin NSthm 22 (1887).
-STADGA, r. l. f. stadga angående byggnadsverksamhet l. bebyggelse; jfr -ORDNING 3. TByggn. 1859, s. 2. Kongl. Maj:ts nådiga Byggnadsstadga för rikets städer. SFS 1874, nr 25, s. 1. Stadens bygnadsstadga. Malmberget 1894, nr 39, s. 2.
(2, 3) -STATIK. byggn. SFS 1901, nr 56, s. 3. Byggnadsstatiken, hvilken innefattar läran om de villkor, som äro gällande för jämvikten hos byggnader och byggnadsdelar. 2NF 26: 1057 (1917).
-STEN. till byggande afsedd (användbar) sten; vanl. ss. ämnesnamn. JernkA 1824, s. 375. På byggnadssten .. råder stor tillgång. Rönnholm EkonGeogr. 152 (1907).
-STIL. på byggnadsverksamhetens område förekommande konstriktning; stil i hvilken en byggnad o. d. är uppförd l. utförd; jfr -ART, -FORM, -KONST 2, -SÄTT. Lunds domkyrka, har så väl i anseende till dess ovanliga byggnadsstil som historiska minnen en större märkvärdighet än någon annan helgedom på vår halfö. Brunius Metr. 15 (1836). Den Italienska byggnadsstilen. VittAH 21: 182 (1853). Teglet måste .. sätta en viss prägel på byggnadsstilen. Hahr ArkitH 202 (1902).
(3) -STOMME. byggn. om byggnad på hvilken arbetet framskridit så långt att ytterväggarna (o. taket) hafva blifvit resta. (På grund af arbetets svårigheter) afslutas .. uppförandet af en bygnadsstomme med en fest, det s. k. taklagsölet. UB 1: 326 (1873). Å fastigheten finnes uppförd en byggnadsstomme af plank under tak af papp. PT 1911, nr 230 A, s. 3. —
-STYRELSE.
1) samling af valda förtroendemän som har öfverinseendet öfver ett byggnadsföretag. En byggnadsstyrelse har .. varit tillsatt, som skulle leda det hela (dvs. kyrkobygget). Tegnér 4: 186 (1837).
2) i sg. best., benämning på ett gm omorganisation af öfverintendentsämbetet bildadt, från ingången af 1918 i verksamhet varande ämbetsverk som utgör den centrala statsmyndigheten på husbyggnads- o. stadsplaneväsendets område. Kungliga byggnadsstyrelsen. PT 1917, nr 230, s. 2. —
-STÄLLNING. vid byggande af hus, broar o. d. använd ställning, tjänande att underlätta l. möjliggöra arbetet (på högre liggande byggnadsdelar). Palmblad Nov. 1: 65 (1840).
-SUMMA. sammanlagd(a) kostnad(en) för ett byggnadsföretag. TT 1871, s. 71. —
-SÄTT. sätt att bygga; sätt varpå ngt är byggdt. jfr -ORDNING 1, -STIL. Lind (1749; under bau-art). Efter sin bestämmelse, storlek, byggnadssätt och taklage äro båtarne af flera slag. Ekbohrn NautOrdb. 37 (1840). Den fattigare eller från staden mera aflägset boende bonden bibehåller det gamla bygnadssättet. UB 1: 353 (1873). Beträffande byggnadssättet må nämnas, att alla statsbanor och 2/3 av de enskilda äro normalspåriga (1. 435 m.). Rönnholm EkonGeogr. 12 (1907).
-TEGEL. jfr -STEN. TT 1872, s. 275. —
-TEKNIK. En af den nu varande bygnadsteknikens mest förvånande bragder. UB 1: 373 (1873).
-TEKNIKER. GHT 1897, nr 284, s. 2. —
-TEKNISK. Att .. se saken .. från byggnadsteknisk synpunkt. TT 1887, s. 132. —
-TID. tid under hvilken en byggnad uppför(d)es; tid som åtgår l. åtgått för utförandet af ett byggnadsföretag; stundom: period i byggnadsverksamhetens l. ett byggnadsföretags historia. Byggnadstiden för ett hus är numera jämförelsevis kort. Kyrkans byggnadstid torde kunna sättas till åren 1675—1677. Iduna 5: 116 (1814). Skånes kyrkor, som under ifrågavarande byggnadstid (dvs. barocktiden) fått till största delen nya inredningar. VittAH 21: 185 (1853).
-TIMMER. LBÄ 23—24: 128 (1799). Byggnadstimmer hugges af såväl furu som gran. Ekman SkogstHb. 208 (1908).
(2, 3) -TOMT. UB 1: 376 (1873). (Han sålde) egendomen till byggnadstomter. Santesson Nat. 215 (1880).
-VERK.
1) (tillf.) abstr.: utförande af ett byggnadsföretag. Tessin .. började byggnadsverket med fria händer. VLS 5 (1884).
2) konkret: produkt af byggnadsverksamhet; byggnad; särsk. om större byggnad. Bagge Wendt 95 (1835). Få och sällsporda äro de moderna byggnadsverk som på något sätt afsticka från de enformiga och karakterslösa husmassorna i våra städer. Frey 1850, s. 492. Något byggnadsverk af Visby-murens art finnes .. numera ej i Norden. Ekhoff StClem. 19 (1912).
3) (i högre stil) oeg., om universum. JGOxenstierna 4: 266 (1815).
-VERKE. (†) = -VIRKE. Johansson Noraskog 1: 40 (i handl. fr. 1785).
-VERKSAMHET~102 l. ~200. UB 1: 318 (1873). Den stora bygnadsverksamhet som under senare åren pågått och ännu fortgår. NerAlleh. 1886, nr 122, s. 2. Hvad romarne åstadkommit i kanalbyggnad är mycket ringa i jämförelse med deras byggnadsverksamhet i öfrigt. 2UB 9: 406 (1906).
-VIRKE. Hermelin PVetA 1773, s. 60. Furu användes .. i stor mängd till byggnadsvirke. ArbB 125 (1887).
-VURM. jfr BYGG-VURM. Din hustrus grannlåt och din byggnadsvurm / Ha kostat staten oerhörda summor. Hagberg Shaksp. 4: 274 (1848).
(2, 3) -VÄG. i uttr. i byggnadsväg, i fråga om byggnadsverksamhet l. byggnader, ur synpunkten af byggnadssätt; förr äfv. i byggnadsvägen, på byggnadsverksamhetens område. En upfinning i byggnads-vägen. LBÄ 19—20: 114 (1799). Få och torftiga äro också i byggnadsväg våra medeltidsmonumenter, särdeles i jemförelse med andra länders. Frey 1850, s. 492. Staden (Sölvesborg) .. har ej .. i byggnadsväg något märkvärdigt att bjuda på. Höjer Sv. 2: 463 (1877).
(2, 3) -VÄSEN l. -VÄSENDE. JernkA 1821, s. 161. För hvarje stad skall finnas byggnadsordning, innehållande de föreskrifter, som .. anses erforderliga för ordnande af stadens byggnadsväsen. SFS 1874, nr 25, s. 3. —
-YRKE. yrke(t) att bygga; till byggnadsverksamheten knutet yrke; i sg. best. äfv.: byggnadsfacket. Bernhardinerorden .. hade .. mästare i alla byggnadsyrken. Brunius SkK 41 (1850). Byggnadsyrkesskolan är afsedd för meddelande af undervisning åt personer, tillhörande byggnadsyrket. SFS 1891, nr 47, s. 7. —
-YRKESSKOLA~1020. teknisk skola afsedd för personer tillhörande byggnadsyrket. SFS 1878, nr 55, s. 1. —
-ÄMNE. ämne användt vid l. lämpligt för byggande af hus o. d.; i pl. ofta om de olika vid byggande använda föremålen af ett dylikt ämne; jfr -MATERIAL 1, -MATERIEL 1. Det vilda Canelträdet .. nyttjas til byggnads ämne. Oldendorp 1: 186 (1786). (Han) yrkade att .. (få betalning för) kostnader för byggnadsämnen. 1NJA 1874, s. 18. Boningshuset är uppfördt af samma byggnadsämnen, som det näst föregående. PT 1903, nr 48 B, s. 2.
(2, 3) -ÄRENDE. ärende som angår byggnadsväsen (utförande af byggnadsföretag). De hvilka äro hugade att till Staden leverera .. Furu-Bjelkar .. behagade afgifva skriftliga .. anbud .. hvilka .. inlemnas till Kamereraren för Byggnads-Ärenderne. DA 1824, nr 150, s. 8.
Spoiler title