SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1956  
RANUNKEL ranuŋ4kel, r. l. m.; best. -n; pl. -kler (Trolle-Bonde Hesselby 149 (i handl. fr. 1749) osv.), äv. -klar (Melander Frack 93 (1888), TurÅ 1953, s. 29); förr äv. RANUNKUL, r. l. m.; best. -kulen; pl. -kuler.
Ordformer
(ranoncul 1796, 1806. ranuncul 17221758. ranunkel (-nc-) 1749 (: ranuncler, pl.), 1792 osv.)
Etymologi
[jfr t. ranunkel samt fr. renoncule; av lat. ranunculus, eg.: grodunge, diminutiv till rana, groda (jfr RENETT); urspr. om vattenranunkel, som flytande på vattenytan ansetts likna kringsimmande grodungar]
bot. växt tillhörande släktet Ranunculus Lin., smörblomma; stundom äv. (i sht ss. senare led i ssg) i allmännare anv., om växt av familjen Ranunculaceæ, ranunkelväxt, ranunkulacé. Ahlich 26 (1722). Där lyser gul ranunkel / i klöfverbladens dunkel. Karlfeldt Vildm. 55 (1895). TurÅ 1953, s. 29. — jfr IS-, KLOT-, KRYP-, LAPP-, LÖK-, REV-, SIPP-, SVAL-, TRÄDGÅRDS-, ULL-, VATTEN-, Å-, ÅKER-RANUNKEL m. fl.
Ssgr (i allm. bot.): RANUNKEL-BLOMMIG. (numera föga br.) som hör till familjen Ranunculaceæ; i pl. äv. i substantivisk anv., ss. namn på familjen. Berlin Lrb. 71 (1852).
-BLOMSTRIG. (numera föga br.) = -blommig. Berlin Lrb. 90 (1880).
-FRÖ, n. Trolle-Bonde Hesselby 166 (i handl. fr. 1758).
-GUL. (i sht i vitter stil) som har den gula färg som utmärker blomman hos ett flertal ranunkler (t. ex. smörblomman). Dahllöf Fur. 24 (1909).
-ROT. HbTrädg. 6: 200 (1876).
-VALLMO~20 l. ~02. [jfr t. ranunkelmohn] (numera föga br.) vallmoarten Papaver rhoeas Lin., kornvallmo. Lilja SkånFl. 370 (1870). TySvOrdb. 1876 (1932).
-VÄXT, r. l. m. [jfr t. ranunkelgewächse, pl.] växt av familjen Ranunculaceæ, ranunkulacé, smörblomväxt; i pl. äv. ss. namn på familjen. Forssell InlBot. 94 (1888).
Spoiler title
Spoiler content