SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1972  
SKOLA skω3la2, v.3, vard. o. i ledigt skriftspr. äv. SKA ska4 l. ska4, stundom (bygdemålsfärgat) SKULLA skul3a2; pr. sg. skall skal4, vard. o. i ledigt skriftspr. äv. ska ska4 osv.; pr. pl. skola skω3la2, vard. o. i ledigt skriftspr. äv. ska ska4 osv.; ipf. skulle skul3e2, vard. (i Finl. o. i vissa trakter av Sv.) äv. sku skɯ4; sup. skolat skω3lat2, vard. stundom skullat skul3at2.
(inf. ska Kexél 1: 275 (1790) osv. skola (-oo-, -e) G1R 1: 34 (1522: skole), Apg. 28: 6 (NT 1526) osv. skulla Ekeblad Bref 1: 150 (1652), SvD 1971, nr 92, s. 3.
pr. sg. (1, 2 o. 3 pers.) ska (-aa) OxBr. 12: 215 (1622) osv. skal (sch-, -aal) G1R 1: 3 (1521), Lenngren (SVS) 2: 176 (1796). skall (sc-, sch-) G1R 1: 3 (1521) osv. — 1 pers. skalt Gevaliensis Jos. 33 (1601). — 2 pers. skalt (sch-) OPetri 1: 16 (1526), Posten 1769, s. 451, Moberg Rid 315 (1941; arkaiserande). — pass. 3 pers. skas Wägner ÅsaH 279 (1919).
pr. pl. (1, 2 o. 3 pers.) ska KOF II. 2: 282 (c. 1655) osv. sko Dahlstierna (SVS) 162, 172 (c. 1700). skola (sc-, sch-, -ool-, -e) G1R 1: 6 (1521) osv. skolia KyrkohÅ 1944, s. 334 (c. 1595). skolla (sch-, -e) BtFinlH 2: 74 (1549), Bolinus Dagb. 35 (1668). skolo (sch-) OPetri 1: 27 (1526), CupVen. A 7 b (1669). sku (sch-) Prytz OS B 3 b (1620), Procopé Insp. 10 (1915). skula (-wl-, -e) G1R 1: 31 (1521), ConsAcAboP 3: 253 (1667). skulla G1R 1: 141 (1523), Ekeblad BrClEkeblad 117 (1653). skulo Luk. 6: 38 (NT 1526), OPetri 1: 51 (1526). skulw G1R 1: 194 (1524). skåla (-e) HH XXXIII 1: 156 (1561: skåle), Messenius Christm. 256 (c. 1616), EkenäsDomb. 1: 112 (1647). skålla Murenius AV 358 (1657), Karl XI (1668) i HH XVIII. 2: 49. — 1 pers. skoliom SträngnArk. 11/5 1587. skollom Holof. 27 (c. 1580). skolom (sch-) G1R 1: 109 (1523), Högberg Vred. 1: 23 (1906; arkaiserande). skulom G1R 1: 30 (1521). skålom Messenius Christm. 210 (c. 1616), Dens. (c. 1630) i 2Saml. 26: 98. — 2 pers. skolen (sc-) G1R 1: 96 (1523), Luk. 6: 21 (Bib. 1917), SvHandordb. (1966; angivet ss. högtidligt). skollen Rondeletius 18, 32 (1614). skon Dahlstierna (SVS) 153 (c. 1700: skoni; sammanskrivet med pron.). skuen Leyoncrona Vitt. 181 (1689). skulen G1R 1: 55 (1523), Luk. 6: 21 (NT 1526). skun Lindschöld Vitt. 138 (1672), Dalin Arg. 1: 83 (1733, 1754). skålen Visb. 2: 77 (c. 1600), Messenius Christm. 216 (c. 1616).
ipf. (sg. o. pl., 1, 2 o. 3 pers.) skolde OPetri Tb. 50 (1525). skole (sc-) G1R 1: 47 (1523), HFinlÖ 1: 429 (1730). skolla TbLödöse 102 (1588), Rääf Ydre 1: 346 (i handl. fr. 1593. skolle (sch-) G1R 1: 128 (1523; enl. senare avskrift), Landsm. XI. 1: 100 (i handl. fr. 1701). sku Horn Beskr. 99 (c. 1657), Höijer Stjärnkl. 21 (1943); jfr Ahlbäck SvFinl. 37 (1956). skul Berchelt PestOrs. F 8 a (1589), SionSång. 1: 3 (1743; i vers). skulde (sch-, -wl-, -dhe) G1R 1: 79 (1523), TullbSthm 1535, s. 26 b. skule (sch-, -wl-) G1R 1: 118 (1523: skwle), Horn Lefv. 178 (1642). skull (sch-) VadstÄTb. 15 (1578: schull), BrefKrigFinl. 101 (1809). skulla ConsEcclAboP 139 (1658). skulle (sc-, sch-, -wll-) G1R 1: 119 (1523) osv. skullo OPetri 1: 48 (1526). skålle TbLödöse 101 (1588), KalmPriv. 20/11 1620, s. 6. skölle (sch-) TbLödöse 120 (1589), Murenius AV 7 (1637: schölle). sulle Stagnell Risbast. D 3 a (1755). — 1 pers. pl. skullom G1R 1: 204 (1524), Rääf Ydre 1: 361 (i handl. fr. 1603). — 2 pers. pl. skullen Ebr. 5: 12 (NT 1526), Gal. 4: 15 (Bib. 1917). skun Dalin Arg. 1: 83 (1733, 1754).
sup. schola BtÅboH I. 9: 63, 201 (1637). skolat Gustaf II Adolf 181 (1617) osv. skolet (-ett) Ebr. 9: 26 (Bib. 1541), AOxenstierna 7: 446 (1632). skolit ÄARäfst 11 (1596), Schroderus Os. 1: 219 (1635). skula Horn Beskr. 87 (c. 1657). skulet Ebr. 9: 26 (NT 1526). skulla SvBrIt. 2: 20 (1690), Lieberath FriluftFl. 120 (1935). skullat Columbus Ordesk. 9 (1678; uppl. 1963), Höijer Stjärnkl. 21 (1943). skulle ÄARäfst 17 (1596), BtÅboH I. 8: 18 (1636). skullet Carl IX Rimchr. 8 (c. 1600). skullit PJGothus Martini 209 (1608)).
vbalsbst. -ANDE (numera bl. tillf., Ljunggren Est. 2: 81 (1860) osv.).
Etymologi
[fsv. skola, skula, skulla, skulu (pr. sg. skal, ska, ipf. skulle, skulde m. fl. former), sv. dial. pr. sg. ska, sa, ipf. skulle, sulle; jfr fd. skulu (pr. sg. skal), d. skulle (pr. sg. skal), fvn. skulu, skolu, nor. dial. skula, nor. skulle (pr. sg. skal), got. pr. sg. skal, mlt. schȫlen, schöllen, schullen (pr. sg. schal, schol, sal, sol), fht. sculan, scolan (pr. sg. scal), t. sollen, feng. sculan, eng. pr. sg. shall; rotbesläktat med fpreuss. skallīsnan, f. ack., plikt, lit. skelěti, vara skyldig. — Jfr SKULD]
Översikt
Översikt av betydelserna.
I. i verbal anv.
A. styrande ett verb i inf. (l. ett mot en inf. svarande sup.).
1) betecknande krav på ngn att i sitt handlande rätta sig efter en annan persons vilja l. efter ett bud l. en föreskrift o. d. a) i fråga om befallning l. lag o. d. b) i fråga om uppdrag l. uppgift. c) i fråga om ngt bestämt l. överenskommet l. plan. d) i fråga om annan persons önskan. e) böra o. d. f) ha skäl att (göra ngt). g) i positiv sats: ha tillstånd att (göra ngt). h) i uttr. av typen ngt l. ngn är som det resp. han skall vara.
2) med sakligt subj., betecknande avsikt l. syfte med ngt; styrande verb i a) passiv form, b) aktiv form.
3) betecknande att ngn måste göra ngt l. att ngt måste ske på grund av ett yttre tvång l. logisk nödvändighet.
4) ha för avsikt att l. vilja (göra ngt).
5) betecknande att en handling l. ett skeende är omedelbart förestående.
6) betecknande löfte, försäkran, hot o. d.
7) betecknande framtid.
8) övergående i bet.: kunna.
9) betecknande att vad som utsäges är ett återgivande av ett faktiskt l. bl. tänkt yttrande (referat o. d.).
10) uttryckande en förmodan l. åsikt.
11) i uttr. som beteckna att ngn ger sig ut l. att ngt ges ut för att vara l. göra det l. det.
12) använt för att åt framställningen ge en modest l. hövlig prägel.
13) betecknande ovisshet l. tvivel l. tvekan.
14) i final l. konsekutiv bisats, betecknande vad som är ngns avsikt med ngt l. vad ngn väntar sig ss. följd av ngt.
15) i hypotetiskt satssammanhang. a) i huvudsats. b) i bisats med konditional bet. c) i hypotetiskt koncessiv bisats. d) i hypotetiskt komparativ bisats. e) i allmän relativsats.
16) i vissa relativsatser, i uttr. av typen den vore en skälm som skall (osv.) (a), det finns icke ngn l. ngt som skulle (osv.) (b).
B. i elliptiska uttr., med ett verb i inf. underförstått.
17) i elliptiska uttr., med en inf. underförstådd, ensamt l. med ett neutralt pron. l. adv.-et ss. bestämning.
18) i elliptiska uttr., med en inf. underförstådd o. med ett eg. till denna inf. hörande adverbial (som utgöres av annat ord än ).
C.
19) (ha att) betyda, innebära o. d.
II. ss. vbalsbst. o. i substantivisk anv. av inf. l. finit form av ordet.
1) betecknande krav l. förpliktelse o. d.
2) betecknande ngns avsikt att göra ngt.
I. i verbal anv.
A. styrande ett verb i inf. (l. ett mot en inf. svarande sup.).
Anm. 1:o Då ordet styr ett verb i inf., saknar det styrda verbet numera alltid inf.-märke. I äldre tid förekom ngn gg inf.-märke i detta fall. Ex.: För:ne Eneköpingz Stadz Inbyggere må och skole att fiskia i Eneköpingz Wijken, hwar them ther helst lyster. G1R 2: 2 (1525). (Peder Banér) tilböd .. sig att vele blifva Commissarius och förmodde, att een annan vijd det bordet skulle sådan commission icke att förvägra. RP 8: 320 (1640).
2:o I de under A anförda bet. användes ordet numera företrädesvis i pr. o. ipf.; konstruktionen med pf. o. pluskvpf. av skola styrande ett verb i pr. l. pf. inf. (l. ett mot en inf. svarande sup.) ersättes numera vanl. av pr. av skola + pf. inf. (ngn gg sup.) resp. ipf. av skola + pf. inf. (l. sup.) av det styrda verbet.
3:o I utpräglat skriftspr. användes ännu stundom (företrädesvis i bet. 1) de förr tämligen vanliga formerna p. pr. skolande o. (numera bl. arkaiserande) skolandes.
4:o I sht i äldre grammatisk litteratur ha förb. av skola o. det av skola styrda verbet i vissa anv. betecknats ss. särskilda sammansatta tempusformer. Förb. av pr. l. ipf. av skola i temporal anv. (se 7) o. det styrda verbet i pr. resp. pf. inf. (l. ett däremot svarande sup.) har betecknats ss. futurum resp. futurum exaktum, futurum preteriti, futurum exaktum preteriti. Förb. av ipf. av skola i hypotetisk anv. (se 15) o. det styrda verbet i pr. resp. pf. inf. (l. ett däremot svarande sup.) har äv. betecknats ss. konditionalis I resp. konditionalis II.
5:o Det är ofta svårt att skilja de olika bet. från varandra, särsk. med hänsyn till att en mer eller mindre klart dominerande huvudbet. ofta har en bibet. av någon av de övriga bet. Vidare gäller, att ordet i bisats, särsk. i sats inledd av allmänt underordnande att l. i hypotetisk, final l. konsekutiv bisats, har en tendens till förbleknande av den ursprungliga bet., ofta med ett bet.-innehåll som mer l. mindre nära ansluter sig till bisatsens funktion.
1) betecknande att det föreligger ett mer l. mindre starkt krav på l. en maning till l. påtryckning l. press på l. förpliktelse för ngn att i sitt handlande rätta sig efter en annan persons vilja l. efter ngt som är föreskrivet l. bestämt l. efter viss uppfattning om vad som är tillbörligt l. lämpligt o. dyl. l. ett motsv. krav att ngt sker.
a) betecknande en befallning till ngn att göra ngt l. att se till att ngt blir gjort l. sker l. ett krav l. en skyldighet som är fastställt (fastställd) i en lag l. ett religiöst bud l. en allmän föreskrift o. d. resp. (i negerad sats) ett förbud att göra ngt: vara pliktig l. skyldig att (göra ngt) resp. vara bestämd att (ske) l. (i negerad sats) (icke) tillåtas att l. få (göra ngt l. ske). Du skall gå med detsamma, hör du det! Det finns en mängd föreskrifter som en bilist skall iakttaga. Byggnadsarbetaren frågade förmannen, vad han nu skulle ta itu med. G1R 1: 94 (1523). Tv skalt icke dräpa. 2Mos. 20: 13 (Bib. 1541). Wij skole fruchta och öffuer all ting elska Gudh, och settia all troo och lijt til honom. Cat. 1562, s. A 5 a. Wij wele och haffwe Trapper .. huilcke thw medh thett samme skaltt lathe förfärdige. Johan III (1579) i HB 1: 223. Skolandes .. PredijkoEmbetet icke underlåta all flijt anwenda på theras anförtrodda wachtstelle. KulturbVg. 3: 155 (1687). Du skalt följa mig som min Tiänarinna. Lagerström Bunyan 2: 24 (1727). Huru arf skiftas skal. ÄB 12 (Lag 1734; överskrift). Lärjungen skall gå upp i undervisnings-salen, när klockan slår. CJLAlmqvist i Skandia 3: 90 (1834). Jämväl personer, som normalt ägt sysselsättning vid redovisad verksamhet men av tillfälliga anledningar .. varit frånvarande .. hava skolat medräknas (i yrkesräkningen). StatistMedd. A IV. 10: 26 (1935). Och så deklarerade han kort och gott: — Middagen ska bli av, och du sitter med vid bordet. Gullström Segl. 53 (1970). — särsk. i sats inledd av allmänt underordnande att l. i motsv. konjunktionslös bisats.
α) i bisats som står ss. bestämning till ord med bet. ’befalla' l. ’fordra' l. ’kräva' o. d. Han befallde, att mötet skulle äga rum nästkommande fredag. G1R 1: 7 (1521). Min Herre haffuer migh thetta befalat. / At iagh alt thetta göra skalt. Gevaliensis Jos. 33 (1601). (Gud) fordrar .. vtaf osz, at wi såsom lydig och god barn skolom tro och lita på Honom; skolom lyda och tiena Honom. Swedberg Cat. 430 (1709). Han ropade på Anna, att hon skulle ta fram livréet. Sjödin StHjärt. 304 (1911).
β) (numera mindre br.) i bisats som står ss. bestämning till ord med bet. ’förbjuda' o. d. Om ey swa skeer ær fructendis at vj haffue en vppenbore fegd mellen stæderne oc oss, thet gud förbiude nogen sin ske skulle. G1R 1: 110 (1523); jfr 7. (Bergslagsmännen begära) athuj the dandhemen j .. (Västergötl. o. Smål.) ther om tiilsegia wille och them forbiudha ath the .. (vissa) æthendhe waror icke schulle föra ytthermere aff landit wthan före them hiit wp tiil edher. Därs. 3: 94 (1526). Atrei son, hvi förböd du att Ajax skulle begrafvas? Adlerbeth HorSat. 61 (1814).
b) betecknande att en person l. institution o. d. fått i uppdrag l. till uppgift l. att det åligger en person osv. att göra l. vara ngt; jfr 2. Och hafwe wij besörkt them (dvs. åt dem ombesörjt) sköne skiip kosth och tærningh Som them skola fföre in tiil hertoghen wdi Danmark. G1R 1: 112 (1523). I samma resa och i det sinn / Kommo de i knechternas läger in, / Som Nykiöping hade skullet beware. Carl IX Rimchr. 8 (c. 1600). Dräper afwita någon; böte the honom eller henne wårda skulle, tiugu daler. MB 32: 1 (Lag 1734). Magistern såg nöjd ut och behöfde icke tala, ty det gjorde de andra; han skulle endast vara närvarande för att vid behof åkallas som vittne. Strindberg RödaR 52 (1879). Detta behof (dvs. jordbrukarbefolkningens behov av större medborgerliga kunskaper) skulle folkhögskolan tillgodose. LfF 1902, s. 241. Det är jag som ska sköta om ridån. Sjödin StHjärt. 95 (1911).
c) betecknande ett krav på l. en skyldighet för ngn att göra ngt (stundom en rättighet för ngn att göra l. få ngt o. d.), som har sin grund i ett beslut l. avtal l. reglemente l. en överenskommelse l. plan l. ordning l. ett fastställt tidsschema l. i skick o. bruk, l. en föreskrift (t. ex. ett recept) o. dyl. l. ett motsv. krav osv. att ngt sker. Det bestämdes en dag, när syskonen skulle träffas. Tåget skall enligt tidtabellen avgå kl. 7.45. Thet löper sig swmman som vi nw strax vtlegge skolom twhundradetwsen gyllene. G1R 1: 109 (1523). Een herredag (blev) bestempdt i Kiöpenhapn på thetta åhr, anno 37 (dvs. 1537), ther konungen schulle hyllas. Brahe Kr. 20 (c. 1585). Hwad meera hörer til een Tragœdia, huru många Acter vthi henne wara skole, huru många Personer i hwar Scena tala skole, och huru lång hon fordras, sampt medh annat myckit, kan then gunstige Läsaren aff the Latiners Skriffter och Budh nogsampt förnimma. Arvidi 13 (1651). (Brevet) har blifwit återskickat fr(ån) Amsterdam förmedelst den okunnige postmästarens skull här, som icke wist, huru mycket han i postporto derföre skolat taga. CMBlom (1760) hos Linné Bref I. 3: 276; jfr 13 a. Jag kom upp klockan elfva f. m., emedan verket vid den tiden skulle öppnas. Strindberg RödaR 9 (1879). Så snart man blifvit gymnasist, skulle man förse sig med en gymnasistkappa. De Geer Minn. 1: 15 (1892). Finska båten Oihonna, som skolat efter beräkning varit här klockan 9 på söndagsmorgonen, ankom först kl. 12. NDA(A) 1914, nr 37, s. 5. En och en halv timme innan matchen ska börja kommer Romas röda buss och hämtar de elva (fotbollsspelarna). Se 1957, nr 43, s. 35. Jag minns en gång när Evie skulle få pris i söndagsskolan, och Joe skulle följa henne. Edqvist SvartSyst. 27 (1961). Söndagen före domsöndagen .. skulle Vällingby centrum invigas. Fogelström StadVärld. 157 (1968). — särsk.
α) övergående i bet.: stå i tur att (göra ngt). Nordforss (1805). Hvem skall nu tala? Weste FörslSAOB (c. 1815). Ä de du, som ska ge? Östergren (1939).
β) i sats inledd av allmänt underordnande att l. i motsv. konjunktionslös bisats som utgör bestämning till ord med bet. ’besluta' l. ’bestämma' l. ’avtala' l. ’överenskomma' o. d. Vi kommo överens om att vi skulle fara kl. 7 följande morgon. Saa haffwe vij med them oss saa samfælth (dvs. överenskommit) Ath wij skole eskia nogra goda borgare hiith i gæn aff hwan (dvs. varje) köpstadt i Swerige the ssom godhe ok tro swenske men ære. G1R 1: 108 (1523). (Ordföranden) beslöt .., att man skulle taga två gross Sheffield (pennknivar). Strindberg RödaR 14 (1879).
d) betecknande ett mer l. mindre bestämt krav l. en mer l. mindre kraftig påtryckning l. press på ngn att i sitt handlande rätta sig efter en annans vilja, som har form av en uppmaning (o. icke har karaktär av befallning; jfr a) l. en anhållan l. önskan l. ett råd l. en uttalad åsikt o. dyl., l. ett motsv. krav osv. att ngt sker. Skall jag öppna fönstret? Han frågade henne, om han skulle hjälpa henne med något. Svart Gensw. K 8 a (1558). Du skalt och wara min gäst i dagh. Asteropherus 17 (1609). ”Min kära baron! Ni skall vara här, precist som hemma!” FBremer i Nordstjernan 1844, s. 4. Håll till godo och ät, / och en sup skall han ha, tacka näcken för det. Fröding Stänk 78 (1896). Du ska inte vara rädd för mig. Strindberg GötR 149 (1904); jfr f. Ni ska vara snäll och inte väcka de andra. Lagerlöf Holg. 2: 328 (1907). Jag kan komma ner nu genast. Ska jag det? Gustaf-Janson Oskuld. 264 (1968). Jag ska inte lägga på dej en filt till? Hedberg VadUngFlick. 77 (1969). — särsk.
α) i ipf., i framställning som återger en tillsägelse som ngn fått av ngn att göra ngt; jfr 9 b. Jag skulle hälsa från far och be att få låna gräsklippningsmaskinen. Sij iag när hade glömpt ärendet, / I skullen strax komma till min frw / Medh hård barnss börd hon qwälies nu. Rondeletius 22 (1614). Jag skulle presentera fullmakt för käranden Alma Jonsson. Strindberg TrOtr. 4: 15 (1897). (Då) Kom en bergand fram till Dunfin. ”Jag skulle hälsa dig från dina systrar,” sade hon. ”De vågar inte visa sig.” Lagerlöf Holg. 2: 221 (1907).
β) (ngt vard.) i sådana uttr. som du o. d. skall veta l. tro l. alla l. gudarna skola l. Gud skall veta, stundom elliptiskt (utan subj.) skall tro, utgörande en försäkran att ngn tryggt kan lita på l. ett kraftigt understrykande av att det förhåller sig på det sätt som anges; stundom med mer l. mindre tydlig anslutning till e l. f l. 8 (jfr särsk. 8 b). Du skall veta, att det inte var någon lätt sak att få honom att ta reson. Du får inte klandra honom alltför mycket, han har haft det så bekymmersamt, skall du veta. Du skall tro, det var en strålande fest! Kære wæner Scole j wetha at iak hafwer förstaadt eder scrifwelse ok breff. G1R 1: 47 (1523). Här är ey itt halfft fierdings stoop. / Ty skollen i troo then drick är dyr. Rondeletius 18 (1614). Der (dvs. hos svalan) ska tro et sqvitter var. Creutz Vitt. 82 (1755). Jag tänker beständigt på fröken Agneta, / hvar gång, som jag skjuter, skall fröken veta. Fröding NyttGam. 66 (1897). Hennes garderob vägde inte mycket, det skulle gudarna veta. Edqvist Eldfl. 192 (1964). Gud skall veta att vi behöver regn. Widding Ryttmäst. 330 (1968). Han är ju inte alls nån skum typ, ska du veta. Gustaf-Janson LastHäxa 119 (1969).
γ) [delvis med anslutning till 6 l. 7] (ngt vard.) i sådana uttr. som du o. d. skall (få) höra l. (få) se, i sht förr äv. förnimma, betecknande att ngn vill låta ngn se resp. höra l. märka l. erfara ngt l. betecknande en försäkran (stundom med bibet. av hot; jfr 6) att ngn kommer att få se osv. ngt l. (i sådana uttr. som nu skall du o. d. se l. höra) betecknande en anmaning till ngn att (noga) se efter l. höra på; du o. d. skall (få) se på fan l. håken o. d., betecknande försäkran l. löfte resp. hot att ngn kommer att få uppleva ngt oväntat l. enastående l. obehagligt (jfr SE I 2 h β κ'). Du skall få se, att det reder upp sig! Vänta, så skall du få se! Svart G1 29 (1561: skallt tu förnimma). Ney min hustru i skollen förnimma / Jagh skall ey töffwa fiorton timar, / För än iagh konungen läter förstå / Huru hooss migh hemman wara må. Rondeletius 32 (1614). Nu ska du höra. Fullmagten kostar ett hundra tjugofem, pensionskassan tar femtio (osv.). Strindberg RödaR 51 (1879). Låt oss .. hålla ihop och hanka oss fram tills matfrågan är löst, så ska' ni få se på emancipation sedan. Dens. i Budkaflen 1885, nr 4, s. 2. Nu ska du se på fan! Gustaf-Janson DödlKär 307 (1953). ”Det snöar”, sa han. ”Fröken ska se att vi blir försenade. Snöhinder”. Hedberg SnällBarn 229 (1958). Allting kommer att reda upp sig nu, ska du se. Starfelt Nödh. 8 (1968).
δ) (ngt vard.) i uttr. du o. d. skall ha tack l. tack skall du osv. ha, förr äv. du skall av mig vara betackad o. d., jag tackar l. ber att få l. vill tacka dig o. d.; förr äv. du osv. skall få otack, betecknande att man ger uttryck åt sitt missnöje med l. ogillande av vad ngn gjort (jfr OTACK b β). Högährewyrdige Fadheren skall aff mig på thet aldratienstligaste för otaliga städze ertedde wällgärningar wara betackat. VDAkt. 1674, nr 79. En ewig otack skolen I få, sade Gubben til den sloken, som hade ridit .. (hästen) så illa. Dalin Vitt. II. 6: 106 (1740). Tack skall du ha, kära bror! Ödman UngdM 1: 6 (1862, 1881). Du ska ha tack, vildgås (säger hunden). Jag vet nu allt, vad jag behöver veta. Lagerlöf Holg. 2: 39 (1907). Hans Joakim skulle ha stor tack för att han velat skona sin lillebror. Widding Ryttmäst. 459 (1968).
ε) (ngt vard.) i uttr. skall det vara det l. det?, får det lov att vara l. önskas det det l. det?; vad skall det vara?, vad får det lov att vara?, vad önskas? Skall det vara en kopp kaffe? Vad skall det vara här, frågade servitören. Nu har bestämdt kaptens té blifvit alldeles kallt. Ska det inte vara en ny kopp? Cavallin Kipling Gadsby 15 (1897). Säljaren. Almanackor, nya almanackor! .. Ska de' vara almanackor, fruarna? Wulff Leopardi 262 (1913).
ζ) i ipf. (l. pr., se slutet), i uttr. som innehålla en fåfäng önskan l. retorisk uppmaning (avseende ngt som icke kan l. förväntas bli förverkligat). Du skulle ha sett Gösta Ekman spela komedi! Du skulle ha varit med på den tiden, då jag var ung! Då skulle Ni ha sett ett hopp ur väfstol'n bara! Leopold 2: 284 (1800, 1815). Så sa' jag (till arkeologen), att detta var just den båt, på hvilken S:t Sigfrid första gången kommit till Wexiö. Då skulle ni sett karlen! Med gnistrande ögon kastade han sig öfver relingen och (osv.). Hedenstierna Kaleid. 117 (1884). Å, farbror skulle bo på Selambshof, klagade hon. Farbror blev sjuk på en vecka. Siwertz Sel. 1: 92 (1920). — särsk. (ngt vard.) i sådana uttr. som du l. han o. d. skall l. skulle (bara) våga (äv. våga dig resp. sig, förr äv. våga på)!, formellt utgörande en hotfull uppmaning till ngn att våga ngt, varvid underförstås att han icke vågar det. Således är det discurrerat, att när någon (präst-)tienst blijr ledig, .. så råder intet enckian sättia den till som förestår nådeåhret, altså kan intet hell:r .. (kvestors) enckia sättia sielf någon till att förwalta hennes nådeåhr. Professor Hahn opponerade sig .., seijandes: att de skola wåga på sättia någon till, så skulle de få see om det tager lag. ConsAcAboP 7: 564 (1695); jfr 15 a. Han skulle bara våga sig! Björkman 1290 (1889). Du ska bara våga säja om det där en gång till! Gullström Segl. 76 (1970).
η) i sats inledd av allmänt underordnande att l. en motsv. konjunktionslös bisats som utgör bestämning till ord med bet. ’vilja' l. ’önska' l. ’be' l. ’anmoda' l. ’råda' l. ’säga som sin åsikt' l. ’tänka' o. d. Han önskade, att det vackra skördevädret skulle fortsätta ännu en vecka. Vad vill du, att jag skall göra? G1R 1: 141 (1523). Så alt thet j nw wilien menniskionar skola göra idher, thet görer j ock them. Mat. 7: 12 (NT 1526). Då kom studenten ihåg, att han hade bett henne, att hon skulle komma på vårfesten. Lagerlöf Holg. 2: 192 (1907). Det (är) mig ytterligt motbjudande att vi försöker skyla över eländet. Jag vill att Eskil ska stå för vad han har gjort. Gustaf-Janson Oskuld. 228 (1968).
ϑ) (numera i sht i Finl.) i ipf., i en av ack att inledd, fristående sats innehållande en önskan, ungefär liktydigt med: måtte; jfr 15 b β α'. Ack, att ni engång skulle läsa bibeln med sådan ifver som ni nu slukar romaner! Aspelin Stenbäck 28 (1900).
e) för att beteckna att ngn bör göra ngt l. att ngt bör ske med hänsyn till vad som är riktigt (särsk. i moraliskt avseende) l. tillbörligt l. skäligt l. (under föreliggande omständigheter) lämpligt o. d.: böra (se d. o. 5 b). En karl skall stå vid sitt ord. Det där skulle du inte ha gjort! OPetri 1: 51 (1526). Tu haffuer icke så giordt emoot oss som man göra skulle. 1Mos. 20: 9 (Bib. 1541). Tegnér är, som hela verlden vet, biskop i Wexiö. Han skulle aldrig ha blifvit det, det är hvad många komma öfverens om. Sturzen-Becker SvSkönl. 93 (1845). Hemmets trefnad bör för oss alla vara en viktig angelägenhet. Vi skola därför se till, att renlighet, prydlighet och god ordning råda inomhus. LbFolksk. 193 (1890). Den (dvs. den vissna rankan) skulle egentligen hamnat i sopnedkastet för längesen. Trenter LysLandn. 179 (1946).
f) övergående i bet.: ha skäl l. anledning l. vara berättigad att (göra l. vara ngt), böra (se d. o. 6), kunna (se KUNNA, v.1 II 2 e); i negerad sats stundom liktydigt med: behöva; i vissa fall utan bestämd avgränsning från 8. Jag wil tænkia tiil at löna them med saadana mynt athe (dvs. att de) meg tacka scole. G1R 1: 59 (1523); jfr 14. Huru mycket meere (än hedningarna) skole wij Christna, som hafwa försäkring om thet ewiga Lijfwet, fatta wåra Siälar medh tolamod. Emporagrius Oxenstierna 78 (1655); jfr e. Skal jag klaga / På en oundwiklig lått? Nordenflycht (SVS) 1: 129 (1743). Om man begärde något utom den vanliga ordningen .. blef svaret: ”Nej, hvarför skulle du få det, du känner ju lagen.” De Geer Minn. 1: 10 (1892). Hvem är väl jag, att jag af mig själf skulle dristat skildra denna så rikt utrustade personlighet, jag som aldrig strängat en lyra? Annerstedt i 3SAH 17: 12 (1902). (Hon) fick en gäspning hon inte kunde hejda; men man ska inte tro att gäspning bara anger leda — den kan markera att nu har hon riktigt laddat upp. Arnér Verkl. 40 (1965). — särsk. (ngt vard.) ironiskt, i sådana uttr. som (det) skall den l. den säga!, skall den l. den lära ngn ngt? o. d., betecknande att den l. den sannerligen icke är berättigad att yttra sig om ngt resp. försöka lära ngn ngt l. att det är löjligt at den l. den yttrar sig på angivet sätt l. försöker lära ngn ngt. Det skall du säga, som aldrig har försökt! Nå, konsistorial eller kunglig fullmagt är precis detsamma; ska' du lära mig det, du! Strindberg RödaR 50 (1879). Streber! .. Ska du säga! Siwertz Visd. 37 (1911). Höflighet, usch! ska han säga. Brunius 12Flick. 39 (1912). Har något hänt? Och det ska du fråga! skrek hon. Fogelström CaféUtp. 120 (1970).
g) (numera bl. tillf.) i positiv sats, betecknande att ngn enl. ett beslut l. en förordning o. d. har tillstånd att göra l. vara ngt, närmande sig bet.: tillåtas l. få. G1R 1: 6 (1521). Wij Gustaff .. Göre witterligit att wij .. haffue untt och tillatid .. att thenne .. Erlig Wälbyrdig Mann Swante Stenssz, må och schall frijtt och obehindrat niute bruge och beholle sig till godo och vppehelle, en öö benempd Fridingzöön. BrinkmArch. 1: 7 (1537). G1R 1: 84 (c. 1580).
h) [jfr c, d, e; delvis äv. anslutet till 3] i sådana uttr. som ngt är som det skall vara, ngt är som det bör l. måste vara l. helt i sin ordning; ngn är (icke) som han skall vara, ngn är (icke) som sig bör l. fullt normal; (tro o. d.) att det skall så vara, (tro osv.) att det hör till l. är helt i sin ordning; (göra ngt) för att det skall så vara, (göra ngt) för att det anses höra till l. bör l. måste vara på det sättet. Oordenteligheter och förtryck skulle upnå en aldeles ovanlig höjd, om de någonsin klandrades i de tider, då man trodde, at det skulle så vara. Schönberg Bref 1: 256 (1778). Balen var .. redan börjad. .. Alt var som det skulle vara och gick i bästa ordning. Almkvist Turgenjef 7: 81 (1885). Dechargedebatten (i år blev icke något) .. rabalder. .. Nej, men låtom oss i stället kalla den gnäll, ett stilla, litet matt gnäll, som höjdes för att det skulle så vara. NDAVL 1910, nr 115, s. 5. (Det är icke många som veta) Att Hjalmar har sina perioder. Han är .. han är inte riktigt som han ska vara alltid. Gustaf-Janson ÖvOnd. 80 (1957). Unga människor har ju sina vägar, det är som det ska vara. Lundkvist Snapph. 175 (1968).
2) med sakligt subj., betecknande (en mera generell) avsikt l. (ett mera generellt) syfte med ngt (i huvudsats l. i bisats av annat slag än final l. konsekutiv bisats); jfr 1 b, 4, 11, 14.
a) styrande inf. i passiv form, betecknande att det föreligger avsikt att det l. det göres (med ngt). Alle the saker som vthi sådana Heerdewijsor författas skole .., måste städze på Heerdars eenfaldige Bondewijs vtfördt warda. Arvidi 15 (1651); jfr 15 b α. Nu skal arf skiftas efter man eller qwinno; gånge tå bröstarfwingar til. ÄB 1: 1 (Lag 1734). Nu tillverkas i Höganäs massor av eldfasta tegelstenar, som bland annat användas till ugnar, där metaller skola smältas och där det därför blir en oerhörd värme. Sandström NatArb. 1: 78 (1908). En behandling, i sin mån motsvarande den de mindre kända ortnamnen ofta undergått, ha i alla tider äfven en del mindre kända svenska ord af olika slag undergått, då de skolat fästas i skrift. Geijer SkriftsprNorm. 56 (1934). Kläder ska inte vara försedda med skärp eller knappar som förstörs i kemtvätten, om de förutsätts ska kemtvättas. DN 1968, nr 300, s. 36.
b) styrande inf. i aktiv form: vara bestämd l. avsedd l. ämnad l. tänkt att (göra l. vara l. bli ngt); ha till uppgift att (göra l. vara ngt). Det skall bli en överrock av tyget. Det festliga mottagandet vid hemkomsten skulle bli en överraskning. Skall det vara kvickt? När någor wil skrifwa ett Breef, måste han för all ting weeta hwad thes Innehåld skal wara, och betänckia begynnelsen (osv.). Arvidi 7 (1651). Mina sednare arbeten äro nog kända, utom ett, Hvad behagas kalladt, hvilket är mycket sällsynt och skall vara en satire på Biographier. Bellman Lev. (BellmS) 43 (1794). Vi anse att dessa genomgångsnoter icke kunna undvaras här, enär de skola i frasen förbinda det sextackord, som ersätter kvartsextackordet .. med dominantackordets bas. Wulff Koralb. 13 (1912). Explosionsdrivna maskiner som ska göra det allt mindre och mindre bråttom för ett antal människor. Johnson Favel 212 (1968).
3) betecknande att ngn måste göra ngt l. att ngt måste ske på grund av ett visst yttre tvång l. med hänsyn till föreliggande allmänna omständigheter l. ett visst åsyftat resultat l. att det är en logisk följd av ngt l. ligger i sakens natur l. är självklart att ngn gör l. är ngt l. att ngt sker; ofta i huvudsatsen till en kausal l. temporal l. relativ bisats som anger vissa föreliggande förutsättningar som mer l. mindre nödvändigt l. självklart måste ha ngt ss. följd l. anger förutsättningarna för ett visst åsyftat l. förmodat resultat; ofta liktydigt med dels: vara tvungen l. ha att (göra l. vara ngt l. ske), dels (i pr. l. ipf.): (nödvändigt) måste (göra l. vara ngt l. ske); stundom ironiskt; jfr 1 h, 14, 15. Det skall du väl veta, som är läkare! Menar du att man nödvändigtvis skall tro på vad tidningarna skriva? Ebr. 9: 26 (NT 1526). Efter tu äst lyom (dvs. ljum) .., skall iach tigh vthspyia vthwr min mund. Upp. 3: 16 (Därs.; äv. i Bib. 1917); jfr 4. Jagh wet icke wel, huadh wij skolle göre, / Så at wÿ kunne honnom förstööre. Holof. 6 (c. 1580). Jag (är) allt mera nöjd (med att jag icke sökte professuren efter Höijer). Då jag .. ser alla de tracasserier som jag skolat uthärda. Geijer Brev 141 (1812). Sedan alla siffror i Multiplikator blifvit genomgångna, skola lika många produktrader finnas, som det är siffror i Multiplikator. Almqvist Räkn. 9 (1832). De (dvs. vapensköldarna) ska någonstans hänga. Strindberg NRik. 136 (1882). Hur länge, hur ihärdigt ska man skrapa och skala en sån där fin liten varelse, innan råheten kommer fram? Bergman Chef. 84 (1924). Strunt i det, luggad blev han i alla fall. Plötsligt tjöt hon av skratt: så förbannad han ska vara! Fogelström Dolly 50 (1958). Alla människor över tretti är fula om mornarna! deklarerade hon. .. Vad ska då inte jag säja som är fyllda fyrtitre! Gullström Segl. 37 (1970). Hur många gånger ska jag säja dej att jag inte är av samma sort som du. Widding 1812 180 (1970). — särsk.
a) i sats inledd av allmänt underordnande att (i sht förr äv. det) l. motsv. konjunktionslös bisats som utgör bestämning till ord med bet. ’tvinga ngn' l. till sådana uttr. som det är nödvändigt l. naturligt l. (själv)klart o. d. (Eftersom Kristian II) ey holled haffwer sina eede eller breff, oc the troo han oss oc wora rike loffuad haffwer thaa trengher han oss ther till med nööd thet wj skulom honom mandskap (dvs. lydnad, trohet) opsægia. G1R 1: 30 (1521). Det är naturligt at de Nordiske ska äga afvund i motgång, det är naturligt at de Nordiske ska äga öfverdrift i medgång. CAEhrensvärd (SVS) 1: 137 (1782, 1786). Det är klart, att han (dvs. den originelle unge mannen) skall ha varit en driftkucku för sina kamrater. UngKraft. 1907, s. 52. Det hade sedan en tid stått klart för oss att Finland skulle komma att bli indraget i den tysk-ryska konflikt som stod för dörren år 1941. Boheman Vakt 2: 243 (1964).
b) betecknande att det enl. naturens ordning l. ödets skickelse l. sakens natur o. d. är förutbestämt att ngn kommer att göra ngt l. att ngt kommer att ske; äv. med försvagad bet., närmande sig rent temporal anv. (jfr 7), särsk. (i ipf.) i en framställning gällande ett händelseförlopp i förfluten tid, i vilken berättaren blickar framåt o. därvid framställer ngt som redan har inträffat o. är känt ss. ngt som kommer att ske i framtiden. Alla skola vi en gång dö. Man väntade otåligt på den reform som så länge utlovats, men det skulle dröja ännu tjugo år, innan den förverkligades. I maj 1860 påbörjade han den långa resa, från vilken han icke skulle återvända. Alla scholo the åldras såsom itt clädhe. OPetri 1: 114 (1526). Thet är så ödetz lag, at Himmel, Jord och Haf, / Sku en gång Brinna up, och aldels gå i qwaf. Block Progn. 122 (1708). Henrik 6 (av England), som redan i vaggan var konung i tvänne riken (dvs. England o. Frankrike), hade förlorat det ena och skulle snart förlora äfven det andra. Pallin MedeltH 75 (1875). (K. XV) bar redan inom sig fröet till den sjukdom, som skulle lägga honom i grafven. De Geer Minn. 2: 132 (1892). Mot 1700-talets slut skulle .. (i hela Europa) dygdebegreppet förflackas mer och mer. Levertin Gest. 38 (1903). Ät, drick och var glad, ty i morgon skolom vi dö! Strindberg HMin. 2: 148 (1905). Så resignerade hon. Hon ville inte fly. Det fick bli som det skulle bli. Hedberg Dan 280 (1948). Jag tror att det som ska ske måste ske. Gullström Segl. 34 (1970).
c) i vissa affektbetonade (ofta vardagliga) uttr.
α) i uttr. som beteckna att det borde vara självklart att ngn gör l. är l. har ngt o. dyl. o. att man beklagar att l. om så icke är fallet. ”Jag har tjänat dig och gjort din vilja dag efter dag”, tycktes .. (hästen) säga (till sin herre). ”Ska du inte kunna följa mig denna enda natt?” Lagerlöf Holg. 2: 279 (1907). Du ska väl för fan ha litet intuition också! Gustaf-Janson ÖvOnd. 94 (1957).
β) i uttr. som beteckna att ngn finner det beklagligt l. orimligt l. att det förtryter ngn l. gör ngn ledsen att det måste vara så att han drabbas av ngt l. att ngn gör ngt l. att ngt sker; ofta med försvagad bet., väsentligen bl. betecknande att ngn finner ett visst faktum beklagligt osv. Alltid skall du vara i vägen! Varför skall du alltid kivas? Han skulle då alltid bråka! Alltid skall jag ha otur! Och den skall sitta i riksdagen! Och sådana skall man umgås med! O gudh, o gudh, hui skollom nu så wÿ / Aff törst förderffua så iemmerligh? Holof. 27 (c. 1580). Ah! mig äländig, mig som lefwa ska' dän Stund, / På hwem min' Egne mig min Egen Kong från stänge! Börk Darius 14 (1688). Ack! hwarför' sku köpte själar / Wara mörksens usla trälar? SionSång. 1: 4 (1743). Jag har alltid tyckt att det är så fult och simpelt att gräla, och då skall mina egna små barn göra det. Hammarström BarnVuxn. 1: 15 (1918). Han skall alltid organisera så förbannat. .. Han är den typen. Sundman TvåDag. 16 (1965). — särsk. i sats inledd av allmänt underordnande att l. motsv. konjunktionslös bisats som utgör bestämning till sådana uttr. som det är l. var ledsamt l. tråkigt l. synd l. skam l. i utropssats inledd av tänk l. ack att l. motsv. fristående att- sats; jfr 15 b β γ'. Det är synd, att han skulle vara sjuk just på sin högtidsdag. Det är tråkigt, att han skall vara så begiven på sprit. Tänk att du alltid skall bråka! Att man skall vara ett sådant nöt! Att det här skulle hända just nu! Thet moste jw wara en forbannat offuerdådhigheet och högferd at en syndogh menniskia, som ey annat är än aska och mwld, skal wara så dristich at hon skal j andeliga saker såå forhäffua sich. OPetri 1: 502 (1528). Det är skada at windrufwor ej skola kunna wäxa uti wårt climat. Linné Diet. 2: 189 (c. 1750). Det är mer än mycket ömkeligt, att vi icke skola hafva någon paketpost emellan Provinserne och hufvudstaden. Retzius BrFlorman 58 (1827). Att du ska vara ett sådant svin och gå ut och supa med den der slarfven Sellén. Strindberg RödaR 33 (1879). Att ni jämt ska vara så stygga, barn, klagade fru Falkman. Essén Doll. 27 (1917). Det var bedrövligt att en gård som denna inte skulle ha stämmorätt på tinget. Edqvist MannHav. 110 (1967). jfr (†): Herre, iach är ey werdigh ath tw skal gå wnder mitt taak. Mat. 8: 8 (NT 1526; äv. i Bib. 1703; Bib. 1917: jag är icke värdig att du går in).
4) betecknande ngt ss. subjektets avsikt l. föresats l. önskan l. vilja: ha för avsikt att l. ämna l. tänka (göra ngt) o. d.; företrädesvis i anv. med mer l. mindre klar anslutning äv. till annan anv. av ordet, särsk. 1, 5 l. 7; jfr äv. 2. Jag skall resa i morgon. Jag tror, att jag skall gå och besöka honom på lasarettet! Vart skall du ta vägen? Han hade bestämt sig för att han skulle sluta röka. Jag frågade honom, huru länge han skulle vara borta. Pojken säger, att han skall bli ingenjör. Thaa togho testamentarij thet (dvs. gamla kläder m. m.) tiil sick, skicke skwlandes thet tiil fatigt folk. VgFmT I. 10: 81 (i handl. fr. 1524). Kalla .. (Josef) hijt, thet är min begäre, / Jagh skaal göra honom stoor äre (säger Farao). Gevaliensis Jos. 24 (1601). Jag ska verkligen gå och få mig en matbit, säger jag till mig själv. Sjödin StHjärt. 193 (1911). Du har visst ingen riktig ro i kväll, Benjamin — skulle du inte gå ut? Holmström Benj. 21 (1932). Han skulle gifta sig, han skulle ha tre barn, han skulle köpa sig en villa, som han skulle betala till sista öret. Moberg Sömnl. 24 (1937). Om du inte ska ha mer kanske vi ska resa oss. Hedberg StorkSev. 194 (1957); jfr slutet, 15 a. — särsk. i första pers. pl.; ofta i en sats (särsk. en jakande l. negerad frågesats) som utgör ett förslag att den talande jämte ngn l. ngra gör det l. det: låt oss (göra det l. det); jfr 15 b β β'. Ska vi inte gå ut och äta en bit mat (vard.)! Rät så sku wij de Christne klämma, / Jagh troor the sku osz aldrigh glömma. Brasck Apg. B 2 a (1648). Kom med, så ska vi gå in och reta honom. Strindberg RödaR 36 (1879). Erk du! / Maja du! / Så ska vi ha't! Fröding Guit. 35 (1891). Nu ska vi språkas vid. Andersson Kal. 11 (1906). Ska vi gå på bio i kväll? Wästberg Vattensl. 36 (1968).
5) betecknande att ngn (just) står i begrepp l. är färdig att göra ngt l. att ett visst skeende är nära l. omedelbart förestående l. att tiden är inne för ngt; vanl. med kvardröjande bibet. av 1, 3 (särsk. 3 b) l. (i sht) 4; numera oftast i förb. med just, särsk. i sådana uttr. som ngn skulle just göra ngt l. ngt skulle just ske, när det l. det inträffade, just som ngn skulle göra ngt l. ngt skulle ske, inträffade det l. det; jfr 18 f. Just som tåget skulle gå, kom han ihåg, att han hade glömt sin portfölj hemma. Niord, Frigga, .. / Kommen osz till hielp .. / hälst när wij skålom hädan dö! Messenius Christm. 210 (c. 1616). Karlen sprang opp och skulle just sätta båten i sjön, när han såg en mängd svarta prickar röra sig ute i strömmen. Lagerlöf Holg. 2: 231 (1907). Kvällsmålet skulle just börja. Melin VikSaga 131 (1910). Ska du följa med ut till vår nya stora poet en dag i veckan? frågade min kollega just som han skulle ta adjö. Lo-Johansson Förf. 8 (1957). Just då han ska slå sej ner, tittar hon på honom. Hedberg VarfLek. 80 (1970).
6) betecknande löfte l. utfästelse l. försäkran l. hot att ngn kommer att göra ngt l. att ngt kommer att ske; utan bestämd avgränsning från 7. Jag skall aldrig göra så mer! Du skall få pengarna i morgon. Det skall du få sota för! Jag skall ge dig, om du inte lyder! Den som rör pojken, han skall få med mig att göra! Felet skall inte upprepas, det lovar jag! När hans Nade (dvs. biskop Brask) haffver sakt Riket oc mik hulskap oc Manskap (dvs. trohet) skal iak ingen giffua forläning j Östergylland utan Hans Nades samtykkio. G1R 1: 3 (1521). (Gud sade till Abraham:) iagh skal göra tigh til itt stoort folk. 1Mos. 12: 2 (Bib. 1541). Thz paar skoor iagh loffwadhe tigh / Skalltu bekomma wisseligh. Rondeletius 67 (1614). Nu skun I vmgälla, och Osz betala dyrt, / At I ehr macht och mod och munn, ey haan bättre styrt. Lindschöld Carr. B 2 a (1672). Jag skulle just ta en tepaus. .. Kom med, ska du få en kopp. Edqvist Eldfl. 117 (1964). Detta (dvs. botandet av min svåra tandvärk) ska du inte ha gjort för intet. Widding Major. 262 (1969). — särsk.
a) i uttr. skall ske l. (det) skall bli, ss. jakande svar på order l. befallning o. d. Bränvin! .. Ska bli! Wijkander OSam 13 (1875). ”Jag vill bara ha en kopp te.” ”Det skall bli”, svarade uppasserskan. Söderberg Hist. 82 (1898). Jag behöver en skriven order. — Skicka då omedelbart en man som hämtar den. — Ska ske. Wahlöö Uppdr. 133 (1963). Ska ske, korpral. Ska ske, kapten. Ska ske, general. Hedberg Upp 121 (1968).
b) i sats inledd av allmänt underordnande att l. motsv. konjunktionslös bisats som utgör bestämning till ord med bet. ’lova' l. ’försäkra' l. ’hota' o. d. Han hotade honom med att han skulle få stryk. Han lovade, att han säkert skulle komma. G1R 1: 3 (1521). Iagh will lofua, han skall få skam, / Om iagh ähr en ährligh man. Asteropherus 64 (1609). Fadern lofvade .. barnen, att de skulle få sätta sina plantor (av fruktträd). LbFolksk. 193 (1890).
7) i (mer l. mindre rent) temporal (futural) anv., betecknande att ngn kommer att göra ngt l. att ngt kommer att ske o. d. i framtiden; nästan alltid med mer l. mindre tydligt framträdande bibet. av krav l. skyldighet l. nödvändighet l. ödestvång l. önskan l. förhoppning l. avsikt l. försäkran o. d. (jfr 16). Vi skola alltid minnas denna dag. Han undrade, om han någonsin skulle få återse hemmet. G1R 1: 2 (1522). Så kan .. (själen) läta tankan löpa bådhe offuer thet som framfarit är, och thet som komma skal. OPetri 3: 522 (c. 1535). Godt svarte Färjekarln, snart sku vi skönja alla, / Hvem af er båda två sin krants med äran bär. Bellman Gell. 27 (1793). Öfver våra barn skall gry / En dag i purpurglans, en ny, / På hvilken vi förtrösta. CVAStrandberg 1: 169 (1860). Dagar skola komma, då av allt detta som I nu sen icke skall lämnas sten på sten. Luk. 21: 6 (Bib. 1917). Vad ville han? .. Om några minuter, sade hon sig, skall jag veta det. Wägner Sval. 103 (1929). Bägge drömde vi om den nya sommar, som skulle komma. Lo-Johansson Förf. 85 (1957). — särsk.
a) i sats inledd av allmänt underordnande att l. motsv. konjunktionslös bisats som utgör bestämning till ord med bet. ’hoppas', ’frukta', ’förutsäga', ’säga', ’veta', ’tro', ’förstå', ’lita på', ’betvivla' o. d. Han litar på att tiderna snart skola bli bättre. Han fruktade, att en olycka skulle inträffa. Gumman spådde, att juli skulle bli en kall månad med mycket regn. At huar man hoppedes at han (dvs. Kristian II) skulle thess heller holla breff och lyffthe wed makt at han wore kommen till rikisins besitning. G1R 1: 28 (1521). Venus sade: Flickor små, / Sad' jag ej, det skull' så gå. Frese VerldslD 158 (1726). Jag vet, att matematikerna skola knota (över minskningen av matematikkurserna vid läroverken). GbgP 1933, nr 79, s. 6. Viveka var inte säker på att hon skulle tycka om honom. Krusenstjerna Fatt. 3: 87 (1937). Risken för att han här skulle möta anställda på (bolaget) MIR var inte särdeles stor. Siwertz Tråd. 47 (1957).
b) (numera bl. i utpräglat skriftspr.) i satsförkortning bestående av subj. l. obj. med inf., som utgör bestämning till ord med bet. ’väntas', ’hoppas', ’tro' o. d. Han tror sig skola vinna processen. (Paulus) skwddadhe (dvs. skakade) ormen (som hängt sig fast vid hans hand) j eelden, och honom skadde ther intit aff, Men .. (infödingarna på ön Malta) meente skee skola ath han skulle vpswälla eller strax falla nedher och döö. Apg. 28: 6 (NT 1526). Gripenstedt .. väntades snart skola träda ur ministären. De Geer Minn. 1: 190 (1892). SvD(A) 1916, nr 301 B, s. 6.
8) betecknande att förutsättningarna föreligga för ett visst handlande l. skeende l. tillstånd l. att man kan räkna med ngt ss. en tänkbar möjlighet o. d., företrädesvis i anv. med kvardröjande bibet. av någon av bet. 17, särsk. 1 f l. 7; mer l. mindre klart liktydigt med: kunna (se KUNNA, v.1 II 2), stundom: kunna få; utom i c o. d numera bl. (mera tillf.) i ipf., närmande sig 12; jfr äv. 10. G1R 1: 279 (1524). Thet är icke .. någhot annat nampn (än Jesus) vnder himmelen menniskiomen giffuit j huilko wij skola salughe wardha. Apg. 4: 12 (NT 1526; Bib. 1917: vi kunna bliva frälsta). J beröre, att the Karper .. Icke skole triffues vdj the Fiske dijkenn ther wedh Calmar. Johan III (1579) i HB 2: 124; jfr 7 a. Då suarade Oluff Laressonn: Dett skalt tu jcke beuissa. TbLödöse 24 (1587). Then Resande finner .. (i Valakiet) ingen beqwämligheet, ty vthmed Landzwägarne skal man på några Dagzresor icke finna någon Byy. Rålamb Resa 23 (1658, 1679). Tilläfventyrs skall detta omdöme (om 1700-talet) synas hårdt. Tegnér (WB) 3: 150 (1817). Man skulle aldrig höra någon tala med större veneration om sin mor eller sin hustru (än fanjunkare von Wachenfeldt). Lagerlöf Mårb. 187 (1922); jfr 12. Jag tror inte det finns någon som inte skulle ha en nyttig lärdom att hämta på någon sida i denna bok. ST(A) 1956, nr 171, s. 4. Vad hände sen? — Ingenting. Nina såg besviken ut. — Ja, det skulle möjligen vara, tillade han, att jag verkligen kom torrskodd över jocken (dvs. bäcken). Gullström Segl. 43 (1970). — särsk.
a) (†) i uttr. jag skall icke säga l. veta, jag kan icke säga, jag vet icke; jfr 12 e. (Det) var rådslaget .. att .. all hären skulle besökia fienden om natten. Doch bleff thett rådhslagh affslaget, för hvadh orsaker skall jagh ähn för vist icke vetta. GGOxenstierna (1612) i OxBr. 3: 7. ”Äro vägarne mycket elaka?” (frågade v. Mekroth). Jag skall icke säga (svarade den nyss anlände Medenberg). Jag for på ångbåt. Almqvist TreFr. 1: 10 (1842).
b) (†) i uttr. ngn skall icke l. aldrig tro, ngn kan icke l. aldrig tro l. tänka sig o. d.; jfr 1 d β, 12 c. Tw skal ecke troo hurw tæsse Lypske herrer Gaa wnder mæth skalchheith ok ffalskheith mæth tesse knecther. G1R 1: 111 (1523). J schole aldrigh troo, hvad förtaal här nu går i Amsterdam, effter kopparen icke kommer. OxBr. 10: 221 (1617). Du skal aldrig tro min wän, huru wäl han bugar. Dalin Vitt. II. 5: 63 (1738).
c) (fullt br.) i direkt l. indirekt frågesats; utan bestämd avgränsning från 13 a. Hur skall han hinna med tåget, så sent som han kommit i väg? Var skulle han få pengar till att skaffa sig en så dyrbar utrustning? Skulle det verkligen förhålla sig så, att mer än 20 procent av det undersökta klientelet missbrukade narkotika? Som tw scriffuer ath Söffuerin norby schulle haffua seendt danmarkis riichis raadt ith breff wij honum tilscriffuit hadhe .. kwnnom wij icke besynna huadt breff thet schulle wara, wij wetthe oss inghen breff honum tilscriffuit haffua. G1R 2: 45 (1525). (Det begärdes att) ett förslagh schulle giöras, hwad dhe (dvs. soldaterna) skolla komma till att kosta (i utrustning). RARP 1: 165 (1632). Det skulle inte förvåna mig om han låg ute på trappan om nätterna. .. — Ja, vad ska han göra? Så få lekkamrater som det finns här. Gustaf-Janson ÖvOnd. 72 (1957). Du (vet) väl vad detta är för ett satans skepp? Vladislaff. .. — Nej, hur ska jag veta det. Jag blev ju mönstrad i Karlskrona. Widding Ryttmäst. 408 (1968). — särsk. (†) i indirekt frågesats som utgör bestämning till ord med bet. ’undersöka' l. ’undra' o. d., ungefär liktydigt med: möjligen l. verkligen kunna (tänkas). Vpå thet sijste droge the hans cläder vtaff, i Kongens närwaru, ock ransakade vm han icke skulle haffue någer breff. G1R 12: 163 (1539). Nu förvndrar iagh om breffvett skall wara leffvereratt, alldenstund iagh ingen resolution bekom. VDAkt. 1655, nr 182.
d) (fullt br.) i sats inledd av allmänt underordnande att l. motsv. konjunktionslös bisats som utgör bestämning till sådana uttr. som det är omöjligt, ngn är rädd l. misstänker l. inser; ofta liktydigt med: kunna tänkas; i vissa fall utan bestämd avgränsning från 7 a, 9 a (särsk. 9 a β) l. 10 a. Huru kan det vara mögeligit, att en så nomreuse (dvs. talrik) armée skall hafva begifvit sig så långt ifrån deras rikes gräntzor och intet hafva försedt sig med ansenlige penningeposter. HH XXI. 1: 3 (1709). Omöjligt var det .. att misstänka att der uppe bland de grå bergen skulle finnas ett dylikt eldorado (dvs. en stor park). Levertin Riv. 165 (1883). Det var då omöjligt, att de (dvs. vildgässen) inte skulle se honom (dvs. pojken), där han stod. Lagerlöf Holg. 2: 485 (1907). ”Vet du vad det är för sorts väder i Skåne i kväll?” .. ”Jag är så rädd att vägarna ska vara isiga ..” Hedberg Sardin. 79 (1956); jfr 7 a. Jag borde ha begripit att det inte skulle gå (att oupptäckt smita från olycksplatsen vid en bilolycka). Blom Sörja 41 (1971); jfr 7 a.
9) betecknande att vad som utsäges är ett återgivande av ett faktiskt l. bl. tänkt yttrande l. påstående l. ett rykte l. en faktisk l. förment åsikt hos ngn; jfr 10.
a) i sats inledd av allmänt underordnande att (i sht förr äv. det) l. i motsv. konjunktionslös bisats; jfr 8 d, 10 a.
α) i bisats som utgör bestämning till ord med bet. ’berätta', ’säga', ’påstå', ’ryktas', ’(få) höra', ’spörja' o. d. Det säges, att han skall vara mycket sjuk. Det har glunkats om att statsrådet NN skulle önska avgå. Haffue vj .. sport .. atj bland eder skulle vara fört eth rykte at vj nogen ny sölff skatt skulle vilia lægge pa almogen .., Huilkit doch vpenbora lygn ær. G1R 1: 197 (1524). Sedan köpmännen funnit på den konsten att inbilla folcket, det deras utrikes humla skall vara 2 eller 3 resor drygare och kraftigare än vår inländska; Så lämnas (osv.). 2RARP I. 1: 156 (1719). Vem har sagt, att jag skulle vara sjuk? UngKraft. 1907, s. 44. Pojken kunde inte tåla att höra, att han skulle vara rädd för någonting. Lagerlöf Holg. 2: 197 (1907). Hon hade hört sägas, att gården skulle vara mycket förfallen och förändrad. Därs. 417. För SDS uttrycker länspolischefen sin förvåning över tennisförbundets intryck att rikspolischefen skulle ha garanterat att matchen skulle kunna spelas i Båstad utan några störningar. SDS 1968, nr 127, s. 1. Själva hade de då aldrig hört om att Johan Petter skulle ha gift sig. Widding Ryttmäst. 390 (1968).
β) i ipf. (ngn gg pf. l. pluskvpf.), i sats som utgör bestämning till ett uttr. l. en sats som betecknar ett avvisande av vad som utsäges i bisatsen l. som betecknar vad som där utsäges ss. otroligt l. underligt o. d. Thet wii skullom siidhan noghon foruandlingh giorth om myntiidt med wpsætningh eller nedersætningh Thet haffwer oretteligha warith oss paa førth. G1R 1: 204 (1524). Serdeles frågade H. K. M:t (dvs. Jakob I av England) tvenne resor efter E. K. M:tz (dvs. G. II A:s) ålder, förundrendes sig högeligenn, det E. K. M:t inthet skulle vara äldre änn 23 åhr. OxBr. 10: 235 (1617). Att man här i Norden så långt tillbaka (som i hednatid) skolat ägt några större försvarsverk är föga troligt. Holmberg Nordb. 228 (1852). Att vår melodi 17 (i koralboken 1911) skulle ha ”lånat” från Hæffners (melodi nr) 77, är ett löjligt påstående. Wulff Koralb. 17 (1912).
b) i huvudsats l. i bisats av annat slag än de under a angivna, i allm. liktydigt med: påstås l. sägas l. uppges l. förmodas l. anses l. (i pr. resp. ipf.) lär l. tör l. torde; jfr 1 d α. Then första konung .. i Swerige han skal haffua hetet Eric. OPetri Kr. 19 (c. 1540). Vthi then nye Werlden skal liggia itt Landskap, Japonia benämd, som skal wara fördeelt i sextije Furstendömmen. Schroderus Os. III. 2: 258 (1635). (Tegnér) skall som gosse varit sluten, otillgänglig. Sturzen-Becker 1: 60 (1861). År 1701 ska en minnesskrift på svensk och latinsk vers ha kommit ut. Holmberg Leopold 1: 23 (1953). En väska saknades. Branting blev lätt förgrymmad, väskan skulle innehålla ganska viktiga dokument. Boheman Vakt 1: 64 (1963). Simone de Beauvoir (har) skaffat sig fiender som vidmakthåller egendomliga myter om henne. Hon skulle vara lastbar och pervers, hon skulle vara kysk som en nunna (osv.). IdunVeckoJ 1964, nr 26, s. 20. — särsk.
α) (numera icke i vårdat spr.) i sådana (mer l. mindre tautologiska) uttr. som ngn l. ngt lär l. säges skola (vara l. göra ngt), ngn l. ngt lär l. säges (vara l. göra ngt). Från wpsala sägges och skulla så myket folk döö att ther dageligen till 6 eller 7 personer begraffues. Ekeblad Bref 1: 150 (1652; rättat efter hskr.). Han säjs ska ha smitit från värnplikten. Östergren (1939). (Folk säger) att Tranchant inte har glömt att hans dotter fick en oäkta unge som Grainier lär ska vara far till. Johnson DrömRosEld 243 (1949). Den (dvs. tavlan) lär ska vara dyrbar. Gustaf-Janson LastHäxa 38 (1969).
β) [jfr a β] i ipf., i uttr. (särsk. i utrops- l. frågesats) i vilket ett faktiskt l. bl. tänkt påstående l. en faktisk l. förment åsikt hos ngn (med harm) avvisas ss. ngt helt orimligt. Jag skulle förråda den bäste ibland vänner! Schulthess (1885). Sådant prat! Hon skulle inte känt sin far? Andersson Terentius 22 (1896). Skulle jag icke sörja för mitt barn? WoH (1904).
10) uttryckande en förmodan att det (enl. den talandes egen erfarenhet l. åsikt) sannolikt l. möjligen l. kanske förhåller sig så som utsäges i satsen, i sht förr äv. en bestämd uppfattning att det förhåller sig så; stundom svårt att skilja från 8 l. 9.
a) i sats inledd av allmänt underordnande att l. motsv. konjunktionslös bisats som utgör en bestämning till ord med bet. ’förmoda' l. ’mena' l. ’tänka' l. ’tycka' l. ’tro' o. d. Någhre mena .., at thet (dvs. vad som skildras i Judits bok) icke skal wara een Historia, Vthan ellies een sköön dicht. FörsprJudit (Bib. 1541). Iagh trodde, thz skulle wara gull: / nu ligger hornet mz tordyflar full. Asteropherus 53 (1609). (Niniviternas) Konung, som en del hållat före, skal hafwa warit Sardanapalus. Swedberg Dav. § 49 (1713). Ni menar att det skulle vara något fel på honom då? Gustaf-Janson ÖvOnd. 80 (1957).
b) (numera knappast br.) närmande sig 8, i satsförkortning bestående av obj. med inf., utgörande bestämning till ord med bet. ’tänka'. Esopus swaradhe, befalte j icke igåår, at iagh skulle vpsökia edher en som icke skulle wara bekymbersam? Jagh tänker migh nu skola haffua en sådan funnit. Balck Es. 38 (1603).
c) i huvudsats l. i bisats av annat slag än de under a angivna; liktydigt med (i pr. resp. ipf.): lär l. tör l. kan l. torde l. kunde; i huvudsats nästan bl. i pr. Rääf Ydre 3: 414 (i handl. fr. 1594). Blef opläsit Anders Skreddars Jnlagå emot borgmestaren Wäl- (aktade) Madz Simonsson angåandes om Ruthmärtas sack som borgmestaren ähr beskÿlther förre för Hordoms Last Der til borgmestaren Suaradhe Det skall han hafua spart sin Sanning (dvs. ljugit) Vthj som inghen ährligh Persson. EkenäsDomb. 1: 82 (1644). (Fältmarskalken Rehnsköld) förifrades .. mycket .. och sade: det ska J alldrig kunna bewisa att iag eder som en poike handterat hafwer. KKD 2: 255 (1718). De märkvärdigaste bygnaderna (i Vimmerby) skola väl vara kyrkan, skolan och rådhuset. Höjer Sv. 2: 422 (1877). Jag undrar just om det ska ha varit en Varg (dvs. en person av släkten Varg) som skurit till det där (överstycket på hörnskåpet). Johansson RödaHuv. 2—3: 213 (1917); jfr 8 c slutet. Smaka på kalvbrässen nu! Den skulle vara god, sa Magda. Gustaf-Janson ÖvOnd. 46 (1957); jfr 9 a α. Nu blir det snart blåbär och lingon och sen potatislovet till hösten. Han ska kunna lägga undan en hel del (pengar). Salje DessDBröd. 139 (1964).
11) i uttr. skola låtsa(s) l. hetas vara l. göra det l. det l. (enbart) skola vara l. göra det l. det, ge sig ut för l. gälla för l. ge sig sken av l. ges ut för att l. förmenas vara l. göra det l. det; det skall heta l. hetas att det förhåller sig så l. så, man ger sken av l. låtsar att osv.; ofta betecknande att ngn l. ngt icke är l. gör vad han ger resp. det ges ut för att vara l. göra o. stundom ironiskt l. uttryckande förargelse; jfr dels 2, dels HETA, v.1 II 3 b, III, LÅTSA 1 g. Skall detta vara ett första klassens hotell! Vem skall det föreställa? (Konungen misstänker stämplingar av danskarna) Tet wii dog ecke oss hadhe fförmodath i nogen motte Aff them Som wore wæner skwle hetæs at wara. G1R 1: 118 (1523). J som skullen lärare wara, som tidhen tilsäghr, behöffue j åter ath wij lära idher hwad första bookstaffuena och begynnilsen äro til gudz oord. Ebr. 5: 12 (NT 1526). Hvad käns jag inte straxt på denna stolta panna? / — Men, kors bevars väl, skrek Susanna, / .. / Skal detta vara Hennes Nåd!!! Lenngren (SVS) 2: 176 (1796). Den der sätter näsan i vädret, .. och skall låtsas vara någonting fint, men inte lurar hon mig. Folcker Stinde 2: 49 (1886). Jag är rädd att du är tröttare än jag, som ju skall vara den sjuke. Fröding Brev 246 (1895). Han fick sin del med av regnvädret, fast det skulle heta, att han satt under tak. Lagerlöf Kejs. 7 (1914). Det ska ju föreställa antikvariat. Fridegård VägSmal 5 (1953). Menar du att du tänker köra mej på dörren? Du! Ska det vara en karl som bär sej åt så mot en kvinna! Gullström Segl. 54 (1970).
12) i mer l. mindre förbleknad bet., väsentligen bl. använt för att åt framställningen (påståendet, frågan, uppmaningen) ge en modest l. hövlig prägel; ofta med kvardröjande bibet. av (o. stundom svårt att skilja från) dels (i sht i a, d o. e) 4, dels (i sht i b o. c) 8; utom i d o. e numera nästan bl. i ipf. Jag skulle råda dig att uppskjuta resan. (Hertigarna ha fler män) Derföre skall ware mitt rådhe, / I fallen till deras Nåde (dvs. begären nåd av dem). Carl IX Rimchr. 22 (c. 1600). Uthi ödmiukheet skulle jag anholla hoss den Kongl. Regeringen om något mehra till krögerietz fortsättiande. OxBr. 11: 319 (1640). Jag skulle rät hafwa lust at utur så många Höflighetenes Regler uthdraga dem som i alla Landskap hoos skickeligit Folck äro i bruk. SwFrOrdeB 157 (1703). Skulle ni händelsevis vara handelsexpedit? Sturzen-Becker Blyerts 54 (1842). Ur åtskilliga synpunkter skulle jag föredraga det senare. Wulff Petrarcab. 82 (1905). Kanske en kopp kaffe skulle smaka? Gustaf-Janson Oskuld. 240 (1968). — särsk.
a) i uttr. ngn skulle vilja l. önska o. d., ngn vill(e) l. önskar l. önskade (gärna) o. d. Det skulle jag (bra) gärna vilja veta! Jag skulle önska, att vi hade litet mer tid. Callion svarade sig gärna skulla villa vetta, hvad dhet var. Leyoncrona Vitt. 187 (c. 1685). Hvad var det då han sade, innan han dog? Och hur slutade han? Jag skulle gärna vilja höra det. Nilsson Platon Faid. 1 (1903). Jag skulle vilja bilda kamporganisationen För enen mot eken. Lo-Johansson Förf. 13 (1957).
b) i uttr. ngn skulle (förr äv. skall) kunna, ngn kan l. kunde (väl l. kanske l. möjligen) o. d. Skulle du kunna låna mig 100 kronor på ett par dar? Man skulle nästan kunna tro, att han själv varit med om händelsen, så livligt som han skildrat den. Han skulle inte kunna göra en fluga för när. H. K. M:t .. begärer gemeene Allmogens .. betänckiande, om the uthi för:te Skiutzfärdzordning kunne finna något feel, som dem synnes scholle kunna förandras eller icke. RA II. 2: 248 (1617). Hwadan detta Diuret (dvs. tordyveln) hafwer fått sit namn Scarabæus, skal iagh intet kunna säya. Rudbeck Atl. 2: 344 (1689). Skulle inte frun kunna ge mig receptet (till puddingen)? LD 1904, nr 197, s. 3.
c) i sådana uttr. som ngn skulle (förr äv. skall) tro, ngn kan l. vill gärna tro l. tror gärna l. skulle kunna tro, ngn anser l. menar o. d.; ngn skulle tycka, ngn kan tycka l. tro l. skulle kunna tycka l. tro l. ngn tycker l. tror l. anser; i sht förr äv. det skulle så tyckas, man kan så tycka. Jag skulle tro, att det var ungefär 1000 personer närvarande vid valmötet. Vem skulle väl ha trott, att han var i stånd till en sådan prestation? Attu framdelis kunne vpspörie noget mere aff .. Mortens ägedeler (effther wii skole troo, att ther finnes wäl mere). G1R 16: 28 (1544). Man skulle tycka at Christendomen, som inkom (i romerska riket), skulle förbättrat Sederna. Lanærus Försök 9 (1788). (Den svarthuvade ibisen) har storleken af en kalkon och borde därför vara mera lugn och allvarsam, skulle man tycka. LfF 1897, s. 233. Jag såg henne sista gången sommaren 1860, skulle jag tro, i Tammerfors, där hon höll en pensionsinrättning för unga flickor. FoU 17: 127 (1904). Det skulle så tyckas. WoH (1904). Lösningen ligger alltså fortfarande i en fredsförhandling. — Ja, det är en möjlighet. — Den enda, skulle jag tro. Wahlöö Uppdr. 130 (1963).
d) i uttr. ngn skall l. skulle be, ngn ber o. d.; ngn skulle få be, ngn får be o. d. Jag skall be att få se matsedeln. Jag skall be att få återkomma till detta senare. Iag skal be at I ären gode och wänten litet. VDAkt. 1779, nr 33. Vi är Anna och Britta Maja från Engärdet .. och vi skulle be om natthärbärge. Lagerlöf Holg. 2: 76 (1907). Skulle vi få bedja (församlings)-Medlemmen att sjunga orden: ”Att varann förstöra ..” (osv.). Wulff Koralb. 19 (1912).
e) (ngt vard.) i sådana uttr. som jag skall säga (dig) l. tala om för dig l. (mera tillf., elliptiskt, utan subj.) skall säga l. (ställt efter det yttrande som uttrycket syftar på) skall jag säga (dig) osv., utgörande en försäkran att det förhåller sig som man säger l. sagt; jfr 8 a. Ödman UngdM 1: 6 (1862, 1881). Ni skall ha respekt för Lund, ty rätt som det är börjar jag anse det som min stad, skall jag säga. AMLidforss (1867) hos Beyer Lidforss 20. Ska säga att det är ganska osäkert här i dockorna. Engström Glasög. 39 (1911). Det var ett liv, ska jag säga! Nordström Amer. 7 (1923). Folk glömmer alldeles förbannat fort, ska jag säga dig. Både ont och gott. Gustaf-Janson ÖvOnd. 7 (1957). Han är så trevlig och artig, ska jag tala om för dig. Dens. SommVind 10 (1970).
13) betecknande ovisshet l. tvekan l. tvivel l. rådlöshet o. d.; ofta med kvardröjande bibet. av någon av bet. 18.
a) i (direkta l. indirekta, ofta retoriska) frågesatser. Vad skall det tjäna till? Vad skall det här betyda? Vad skall jag ta mig till? Han stod där alldeles rådvill och visste icke, vad han skulle göra. Hoo skall affweltra oss stenen frå graffwennes dör? Mark. 16: 3 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Hwij skulle iagh thetta giöra / Och migh sielff i tunga föra. Prytz G1 F 2 a (1621). Hercules arla stod vpp, .. / Fuller af Ångst, och twijk, huru han sitt Lefwerne böria / Skulle. Stiernhielm Herc. 3 (1648, 1668). Hwad skolom wi nu taga till råda, då Gud har gifwit osz slikan olycka? Fryxell Ber. 2: 88 (1826). Det kommer någon hit. Hvad ska' vi göra? Melin Breitenf. 12 (1893, 1900). (Studenten hade bett flickan) att hon skulle komma på vårfesten .. och nu hade han själv inte infunnit sig. Vad skulle hon tänka om honom? Lagerlöf Holg. 2: 192 (1907). Jag tycker flickan är — ska jag säga märkvärdig? Ahlin Markn. 239 (1957). Om jag ska hejda mej och gå upp för att hälsa? tänkte (damen som kallade sig) comtesse. Widding 1812 158 (1970). — särsk. (i Finl.) i ipf., i negerad frågesats som betecknar skryt med ngt; jfr 9 b β. ”Har herrn varit i det lutande tornet i Pisa?” ”Vem sku(lle) inte ha varit där?” Bergroth FinlSv. 129 (1917).
b) i sats inledd av allmänt underordnande att, som utgör bestämning till uttr. icke veta l. förstå l. märka o. d.; numera bl. i ipf. o. [jfr motsv. anv. av konstruktion med konditionaländelsen -isi(-) till huvudverbet i fin.] nästan bl. i Finl. Då will iagh .. / .. Tisbes ögon förblinda så, / att hon ey annars skall förståå, / Än att iagh skall Leyon wara. Asteropherus 52 (1609). Många wette icke att thet så stoor syndh wara skal, som thet är, sijn nästa att beliuga. Bullernæsius Lögn. 208 (1619). Jag har inte vetat, att Lilli skulle ega ett så ångerfullt sinne. Numers Dram. 1: 112 (1892). Frun och herrn tyktes ej ha mycket att säga hvarandra. .. Han hade dock icke märkt, att sämjan skulle vara dålig. Söderhjelm Aho PrästHustru 93 (1893). jfr Ahlbäck SvFinl. 58 (1956).
14) i final l. konsekutiv bisats (l. annan sats som anger syfte l. följd; jfr 15 b α γ'), för att beteckna vad som är ngns avsikt med l. vad ngn väntar sig ss. följd l. vad som med nödvändighet blir följden av vad som utsäges i huvudsatsen (resp. en föregående sats); jfr dels 2, 3, dels MÅ, v.1 9. Han gick på tå genom rummet, för att barnen icke skulle vakna. Taa wil iak næst gudz ok then menighe mans hiælp ok trösth öfwer alth Swærge lægge meg vijn om edart bezsta Saa at j komme skulle tiil eders friheeth j gæn ok aaterfaa then deel Som kirkione ok eder alle med oskel ok öfwer wol (dvs. övervåld) aaf hændath ær. G1R 1: 53 (1523). Tå kom Jesus aff Galilea til Jordan til Johannem, at han skulle läta döpa sigh aff honom. Mat. 3: 13 (Bib. 1541; Bib. 1917: för att låta). Gack och gör det samma (dvs. sluta att kritisera) M. K. Bror och du skalt finna at dit samwete lämnar dig i fred. Posten 1769, s. 451. Nu ska vi dricka, / Så hjertat ska picka / Och buken ska spricka. Bellman (BellmS) 1: 18 (c. 1770, 1790). Stjernholmsbarnen blefvo alltför många för att åt dem alla skulle kunna ägnas en ständig .. tillsyn. De Geer Minn. 1: 6 (1892). (Hon) var .. just sådan, som en mamma skall vara, för att hennes barn skola känna sig lyckliga och älska henne över allting. Lagerlöf Top. 29 (1920). Det blåste lite grand, tillräckligt för att de löpsedlar, som sutto utomhus, skulle fladdra i kanterna. Hedberg Grop 72 (1937). — särsk. [jfr motsv. anv. av konstruktion med konditionaländelsen -isi(-) till huvudverbet i fin.] (i Finl.) i ipf., i konsekutiv bisats som utgör bestämning till en huvudsats som är försedd med en inskränkande bestämning, för att beteckna att det förhållande som anges i bisatsen o. som utgör ngt man kunde vänta sig i själva verket icke föreligger; jfr 16 b. Hurudan slarf Hanno än var, stälde han aldrig så till, att han inte skulle haft att gifva åt hustrun och barnen, hvad de behöfde för sin utkomst. Hertzberg Päivärinta 3: 108 (1886).
15) i hypotetiskt satssammanhang; dels (med nära anslutning till annan anv. av ordet) betecknande den tänkta handlingen l. det tänkta skeendet ss. en skyldighet l. ett krav l. en nödvändighet l. avsikt l. ngt framtida o. d. (jfr 18), dels i väsentligen rent hypotetisk (potential l. irreal) anv.
a) i huvudsatsen till en konditional l. hypotetiskt koncessiv bisats l. allmän relativsats l. (se β) i ett motsv. hypotetiskt satssammanhang av annat slag. Bara jag får tid, skall jag gärna komma. Om jag kunde, skulle jag hjälpa dig. Det skulle icke förvåna mig, om han en vacker dag dök upp igen. G1R 1: 46 (1523). Är thet så athi leffuen effter kötit, thå skolen j döö, men är thet så athi fördödhen kötzens kynde (dvs. kynne, natur) medh andanom, thå skolen j leffua. Rom. 8: 13 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Om jorden giömer något mineral eller annat sådant, skal hon upsända en swafwelachtig stank. Serenius EngÅkerm. 118 (1727). Wil man hionalag bygga; tå skal han mö af hennes giftoman begiära. GB 1: 1 (Lag 1734). Berättelsen skulle rört honom till tårar, om han ej af blygsel bekämpat de känslor, som föddes i hans barm. Rydberg Sing. 12 (1857, 1865). Man kan nå en approximativ beräkning af det belopp, hvartill arbetslönerna skolat gå, därest ingen konflikt inträffat. VL 1905, nr 262, s. 3. Samma historia (dvs. Serbiens krossande) kan och skall upprepas med Rumänien, om ej dess bundsförvanter bringa hjälp. AB(ABC) 1916, nr 280, s. 3. I (den till en viss apparat hörande) stången måste det finnas en punkt O, som svänger så som den skulle göra, om den vore fri. Bergholm Fys. 5: 38 (1957). Även om .. (diskussions)-protokoll skulle ha förts (vid statsrådsberedningar), skulle de ingalunda ha givit en fullständig eller helt rättvisande bild. Boheman Vakt 2: 7 (1964). Widding 1812 293 (1970; i huvudsatsen till en allmän relativsats). — särsk.
α) (vard.) i uttr. skall det vara, så skall det vara, betecknande att om ngn skall göra ngt, så skall det vara ordentligt, helhjärtat, utan knussel o. d.; jfr b α δ', 17 d. Dricka lemonsquasch, när man ska festa .. det är inte i min smak. .. — Nej — instämde Sten ärligt: — ska det vara, så ska det vara. Ullman FlickÄra 93 (1909). Östergren (1939).
β) i ett hypotetiskt satssammanhang där villkoret l. förutsättningen anges på annat sätt än i en konditional l. hypotetiskt koncessiv bisats l. allmän relativsats l. där villkoret l. förutsättningen endast är vagt antytt (antydd) l. underförstått (underförstådd). Några minuter till och de skulle ha hunnit i tid. I dina kläder skulle jag ha handlat precis som du. Han skulle säkert bli glad för ett besök redan i sommar. Något sådant skulle den avgångne polismästaren aldrig ha tolererat under sin ämbetstid. Alle the ther wort rike j suerige sökia vilia med thera köpenskatt (dvs. köpenskap) j venskap, the skula gudj oc oss vel kompne wara. G1R 1: 31 (1521). När i hade warit vdij så monge leker och spiill, som wij vdij warit haffue, skulle i wäll wette huad thet geller. Därs. 13: 166 (1540). Man skall ha sett en Gaucho till häst handtera sin lazo, för att få ett rigtigt begrepp om deras otroliga skicklighet att kasta honom. Gosselman SAmer. 185 (1842). (Ellen Key) måtte aldrig hafva läst de stora grekiska författarne; hon skulle väl annars af dem hafva lärt någon måttfullhet. Wirsén EKey 120 (1900). Det är snart 37 år sedan kronprinsessan Margareta gick bort. I dagarna skulle hon ha fyllt 75 år. VeckoJ 1957, nr 3, s. 21. Den som kunnat se karlarna på nära håll skulle märkt att de inte bar bössor. Lundkvist Snapph. 111 (1968). — särsk. i en med negation l. annan inskränkande bestämning försedd sats inskjutet det skulle då vara den l. den l. det l. det, utom möjligen den l. den osv. Knappast någon i styrelsen, det skulle då vara ordföranden, hade en klar bild av föreningens ekonomiska ställning. WoH (1904). (Antoine Arnault) är en gestalt af en auktoritet, sådan som Frankrike icke numera äger — det skulle då vara Anatole France. Levertin 11: 211 (1906). Ingen i klassen .., det skulle då vara ... Harlock 781 (1944).
b) i villkorsbisats l. i temporal bisats med mer l. mindre framträdande konditional bibet.
α) i pr., i potential anv., oftast med nära anslutning till annan anv. av ordet (betecknande skyldighet l. krav l. nödvändighet l. avsikt l. framtid o. d.; jfr 18), särsk. för att beteckna det angivna villkoret ss. ngt man absolut önskar l. (särsk. ngt icke önskvärt) ss. ngt oundvikligt l. ödesbestämt o. ofta liktydigt med: absolut vill l. (nödvändigtvis) måste o. d. Om du skall gå och bada, så vill jag gå med. Om så skall vara l. om det äntligen skall vara, se OM, konj. I 1 d. När olÿckan skall wara så ä intet att säÿa emot. Ekeblad Bref 2: 294 (1662; rättat efter hskr.). Om vi sku falla, må det ju helre ske under en tung, än under en lätt börda? Celsius ÅmVetA 1747, s. 7. ”Nå, om Ni ändtligen ska fara”, — sade Ivar och hoppade ned i båten, — ”så ska Ni väl åtminstone hafva en riktig karl med Er. Lönnberg Syrend. 32 (1888). Nu ger jag tusan i och läsa längre, om ni ska käfta så där. Bergegren Strejkl. 206 (1907). (Kvinnan) är alltid någons hustru, någons syster, någons älskarinna. Ska vi vara högtidliga, så är hon ibland någons mor också. Lo-Johansson Förf. 54 (1957). Ska jag säga som det är har jag alltid velat lära mig läsa och skriva! Lundkvist Snapph. 90 (1968). Ska jag vara riktigt ärlig, Martin, så har jag saknat dig det här året alldeles förfärligt. Gustaf-Janson SommVind 294 (1970). — särsk.
α') (numera bl. ålderdomligt) i en av med mindre inledd sats som utgör bestämning till en huvudsats försedd med negation l. annan inskränkande bestämning, liktydigt med: måste. Thenne knecther oc baadzmen stinga siich i skalken (dvs. äro skurkaktiga). Oc kwnne wij engen wegh komma med them med minne wij scole betala them med rwnth mynth. G1R 1: 99 (1523). De Edebukar (dvs. svärjare), som sällan kunna lyffta sin Mun upp, med mindre de skola swäria wid Christi Död. Rudbeckius KonReg. 397 (1619).
β') (numera bl. vard.) betecknande det angivna villkoret ss. ngt som strider mot vad man normalt kan vänta sig. Herr Pädar tog sin Mösza han trampana (dvs. trampade på den) med Foot, / Och swoor uthi ilsko å wreede: / Sko unge-swage Flicker töras duka mäg emoot (dvs. sätta sig upp mot mig), / Så är deras Undergång dem reede. Dahlstierna (SVS) 162 (c. 1700).
γ') betecknande syftet med l. det åsyftade resultatet av vad som utsäges i huvudsatsen; jfr 14. G1R 1: 186 (1524). I sanning måste man hafva vackra kunskaper i tyska språket, om man skall förstå Svenska handlingar för dessa tider (dvs. Kristinas regeringstid). Nordin i 1SAH 1: 112 (1786, 1801). Jag vill en flicka med blåa ögon, / skall nånsin i tiden jag rätt bli kär. Sturzen-Becker 5: 115 (1862). En trädplantering fordrar .. omvårdnad, om den skall trifvas. LbFolksk. 192 (1890). När du är en arbetarförfattare utan skolor, så måste du skriva bättre än dom akademiska författarna, om man alls ska räkna med dej. Lo-Johansson Förf. 39 (1957).
δ') i uttr. skall det vara, så skall det vara, se a α.
β) i ipf. styrande ett verb i pr. inf.; dels i potential anv. med nära anslutning till annan anv. av ordet (betecknande skyldighet l. krav l. nödvändighet l. avsikt l. framtid o. d.; jfr 18), dels i mera rent hypotetisk anv., företrädesvis betecknande ett antagande som strider mot vad man kan vänta sig l. vad som är regel l. det normala l. mot vad den talande uppfattar ss. lämpligt l. tillbörligt l. mot vad man vet att ngn bestämt l. mot vad den talande själv avser att göra l. betecknande ett antagande som fingerar att den talande icke känner till det verkliga förhållandet (i Finl. o. bygdemålsfärgat i vissa trakter av Sv. äv. allmännare, i villkorsbisatser innehållande ett irrealt antagande av annat slag). Om det skulle regna i morgon, få vi uppskjuta utflykten. Skulle det visa sig omöjligt att i tid uppbringa behövliga medel, måste projektet skrinläggas. Det skulle ta lång tid, om jag skulle redogöra för allt detta. Skulle strax vndersåterne settia sich vpp emoot honom (dvs. mot konungen, så snart han beginge ett fel), thå woro aldrigh intet stadigt regemente til. OPetri Kr. 172 (c. 1540). Skulle Jag sörja då vore Jag tokot. Lucidor (SVS) 34 (c. 1670). Skulle den olycka tima, at hela Konungahuset .. på manliga sidan utginge, då förwalte .. Stats-Rådet Regeringen. RF 1809, § 42. Dock, skulle en våg jag vara, / Densamme jag vore väl då; / Här går jag ju bland en skara / Af svala vågor också. Runeberg (SVS) 2: 245 (1848). Den vänlige rektorn (i Runebergs Eldsvådan) .. är ingen annan än den gode gubben Bange, och skulle icke skildringen vara af Runeberg själf, kunde man taga honom för modell till ”generalen”. Söderhjelm Runebg 1: 40 (1904). Jag har gett mig fanken på, att när vi skulle köpa kon, så skulle vi köpa en som mjölkade två kannor i målet minst. Sjödin StHjärt. 167 (1911). Om vi skulle vänta med att gifta oss några år, så .. då blev det väl inga barn. Blomberg Passag. 174 (1934). Skulle den framställning Western ger vara uttömmande, så förelåge här en påfallande och rätt oväntad skillnad mellan norskt och svenskt språk. Ljunggren Supin. 51 (1934). Skulle hon lyda hans råd (att gå från arbetet precis klockan 6) skulle hon snabbt få sluta. Fogelström FörvStad 54 (1966). Skulle man tro på er skulle världshistorien och litteraturhistorien skramla av skruvar som är lösa. Hammarlund SamtJord. 172 (1971). — särsk.
α') (numera nästan bl. i Finl.) i sats inledd av om bara l. blott l. (enbart) bara l. blott l. allenast (ofta utan utsatt huvudsats), uttryckande en önskan att ngt måtte ske l. farhåga att ngt icke sker; jfr 1 d ϑ. Bara han skulle lyda oss .. Jo vars, hvad han det gör! Tavaststjerna Aff. 167 (1890). ”Bara vinden skulle vända”. ”Kanske vänder den i morgon”. KalSvFolkskV 1902, s. 45. Om vi blott skulle få till stånd någon förening .. vore redan mycket vunnet. Forssman Aftonl. 12: 49 (1904). jfr Bergroth FinlSv. 126 (1917).
β') i (formellt) konditional bisats (vanl. utan utsatt huvudsats) som till innebörden utgör en (modest) uppmaning l. ett (modest) förslag som man riktar till sig själv l. till andra (jämte sig själv); jfr 4 slutet. Om jag skulle ta i tu med att tvätta några handskar. Jolin Barnhusb. 46 (1849). ”Tänk om vi skulle sätta oss?” Lundquist Profil. 2: 56 (1886). Om vi nu skulle lemna politiken och gubbarna i bastun och helsa på ett tag i hvardagslag hos bonden Jaakko Mäkitalo. LfF 1912, s. 105. Jag har ingen större lust att sitta hemma och uggla ensam ikväll. Om man skulle gå på bio. Blom Sörja 60 (1971).
γ') i förb. med en huvudsats som anger ett (känslomässigt färgat) värdeomdöme, dels ett negativt omdöme, i sådana uttr. som det vore illa l. värre l. tråkigt l. förargligt l. skada o. d., om (osv.), stundom äv. ngn vore dum, om han (osv.), dels (numera bl. i Finl.) ett positivt omdöme, i sådana uttr. som det vore bra l. gott l. bättre, om (osv.); jfr 3 c β slutet. Det torde wara bättre, om kärrjorden året förut skulle gräfwas up. TÅbo 1772, s. 274. Förargligt vore det, om Argus skulle blifva den förste, som för Allmänheten annonserade den tilltänkta Tidskriften. Beskow (1830) i 3SAH XXXVI. 2: 135. Allt flere anhängare vinner med hvar dag den öfvertygelsen, att det vore godt, ifall äfven Finland skulle ega en literatur. Cygnæus 6: 226 (1843). Det vore bra stor skada .. om den stora gåskarlen skulle fara sin väg. Lagerlöf Holg. 1: 22 (1906). Det vore tråkigt om någonting skulle inträffa ombord på båten som — som störde resan. Serner AtlUnd. 73 (1941). Du vore dum, om du skulle tro honom. Harlock 781 (1944). Det vore väl också fan, om det skulle bli så bråttom att man inte har tid att dra byxorna på sig. Hellström DGång. 433 (1944).
γ) i ipf. styrande ett verb i pf. inf. l. (enbart) sup l. (numera bl. tillf.) i pf. l. i pluskvpf. styrande ett verb i pr. l. pf. inf. l. (enbart) sup., dels i potential anv. med nära anslutning till annan anv. av ordet (betecknande skyldighet l. krav l. nödvändighet l. avsikt l. framtid o. d.; jfr 18), dels (o. ofta) i mera rent hypotetisk anv., väsentligen bl. betecknande ett potentialt l. irrealt antagande. Horn Beskr. 28 (c. 1657). Om wij utan rast skolat summit, hade wij snart förlorat wåra kraffter. Ehrenadler Tel. 230 (1723). Om nånsin din Maka / Skull' kysst på din haka, / Hon blifvit full. Bellman (BellmS) 2: 19 (1769, 1791). Vi ser en duvhök. .. Den har kanske tagit kameleonten. Fast det vore konstigt om den skulle ha passat på just den lilla stund Lilli var inne. Jonsson SomBruk. 67 (1939). När hon någon gång tänkte på honom var det utan djupare känsla. Skulle hon tänkt på honom med djupare känsla så skulle det varit med känslan hat. Johnson TryggV 172 (1940). Undersökningen (av bridgetävlingen) har hittills givit vid handen att slutnoteringarna inte alls stämde med det verkliga spelresultatet. Om summorna skulle ha varit riktiga, skulle kvartetten med all sannolikhet blivit världsmästare. DN(A) 1951, nr 354, s. 3.
c) i hypotetiskt koncessiv bisats; dels i pr. i potential anv., oftast med nära anslutning till annan anv. av ordet (betecknande skyldighet l. krav l. nödvändighet l. avsikt l. framtid o. d.; jfr 18), dels i ipf. o. (mera tillf.) pf. l. pluskvpf., väsentligen i samma anv. som i konditional bisats i motsv. fall (se b β o. γ). Även om jag skall arbeta hela kvällen, måste jag ha manuskriptet klart till i morgon. G1R 1: 128 (1523). Skulle min olycka och wara så stoor att jag genom någett werldsligett blewe beröwatt den nåden att någensin medh diupesta veneration få kyssa min aldra skönesta Frökens hender, så (osv.). Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 16 (1689). Gudz Ord står fast medh alla, / Skull' werlden än kullfalla. Ps. 1695, 18: 3. Om man också skulle få höra det, så tror man det inte. Strindberg Dram. 123 (1893). Det har nära nog kommit därhän, menar hon, att man blott hyllar segern och framgången, skulle de än vara vunna genom dåliga eller tvifvelaktiga medel. PT 1909, nr 47 A, s. 3. Även om inte alla i stan skulle ha känt igen henne så skulle de ha förstått ändå att hon var hans lärarinna. Lo-Johansson Gen. 70 (1947).
d) i hypotetiskt komparativ bisats; företrädesvis i ipf. l. (numera bl. tillf.) pluskvpf. o. i dessa anv. ofta med väsentligen rent hypotetisk (potential l. irreal) bet. Det ser ut, som om vi skulle få regn. 1Kor. 4: 18 (NT 1526). Schroderus Os. 1: 219 (1635: lijkasåsom han hade skolit hållit medh). Pund, brukas för ens gåfwors deel, som huar ok en har fått på sin lott, eller på sin an-deel, lijk-som Gud skull' ha wägit ut gåfworne ibland oss. Columbus Ordesk. 31 (1678; uppl. 1963). Osten synes icke mer förödelse på, än om några råttor skulle ha warit ihop med honom. Dalin Arg. 1: 71 (1733, 1754). (Älgkalven reste sig) var gång han såg Karr utanför kätten, som om han skulle ha blivit glad att se honom. Lagerlöf Holg. 2: 12 (1907). Det är nästan alltid nån som står och passar en då en ska hem till Backen. Det är då rakt som det inte skulle finnas någon annan jänta i hela socknen. Thorén VinnV 20 (1943).
e) i allmän relativsats; företrädesvis i ipf., i hypotetisk, potential anv. Han måste återköpa fädernehemmet, vad det än skulle kosta. Hwar helst han än skulle wara. Nordforss (1805). Vad som än skulle ha hänt dem där borta på den främmande ön skulle just det ha bundit dem samman. Widding 1812 293 (1970). Vad som än skulle hända, släpp mej inte riktigt, inte helt och hållet. Gullström Segl. 55 (1970).
16) i vissa anv. i relativsatser (jfr 15 e).
a) i relativsats som anger den förutsättning under vilken det omdöme om ngn l. ngt som huvudsatsen anger äger giltighet. Jag swär tigh trooheet och all huldskap, / Ware han een Skelm, som swijka skaa. Brasck FörlSon. G 1 b (1645). Något alldeles otänkbart vore en stat, som skulle vara till genom blott högre organer. Atterbom Minnest. 2: 401 (1826). Det skall vara en dumbom, som skall säga ngt dylikt. Harlock (1944).
b) [jfr motsv. anv. av konstruktion med konditionaländelsen -isi(-) till huvudverbet i fin.] (numera bl. i Finl.) i ipf., i relativsats som utgör bestämning till en huvudsats som är negerad l. försedd med inskränkande bestämning, betecknande att det förhållande som anges i bisatsen o. som utgör ngt man möjligen kunde vänta sig i själva verket icke föreligger; jfr 14 slutet. Så tätt äro .. (nerverna) dragna, att på kroppens yta finnes ingen fläck, der ej nerver skulle förgrena sig. Rein Psyk. 1: 402 (1876). Hon bemötte alla menniskor vänligt, så att ingen for der förbi, åt hvilken hon inte skulle haft ett vänligt ord. Hertzberg Päivärinta 3: 274 (1886). Aldrig förnimmes ett ord, hvars klang skulle skälfva af grubbel och strider (i Runebergs Reflexioner). Söderhjelm Runebg 2: 251 (1906). Vid den tiden fanns intet hus i den goda staden Viborg, som skulle ha haft ett badrum. Ahrenberg Männ. 3: 5 (1908). jfr Ahlbäck SvFinl. 58 (1956).
B. i elliptiska uttr., med ett verb i inf. underförstått.
17) i elliptiska uttr., med en inf. underförstådd, dels ensamt, dels med ett (en) eg. till den underförstådda inf.-en hörande neutralt pron. ss. obj. l. bestämning bestående av adv.-et så, med en bet. som i resp. fall motsvarar någon av bet. 116. O, min älskade, skall jag sakna och sörja, medan jag sitter ensam .. och väntar dig, tror du det? Det skall jag, det skall jag, men ej efter rikedomens dagar, .. blott efter dig skall jag spana och längta. Lagerlöf Berl. 1: 127 (1891); jfr 7. Sköt ditt arbete, skrek han. .. — Jag ska. Lo-Johansson Analf. 18 (1951); jfr 6. Var kula har sin bestämda adresslapp, sådan är min tro. Finns där en som är menad för mej är det som det ska och inget att göra åt. Widding Ryttmäst. 411 (1968); jfr 3. — särsk.
a) i bet. motsv. 1. Gör vad du skall! The phariseer hadhe .. jtt froomt leffwerne, giorde vtuertes hvad the skulle, hadhe jnga främmanda gudhar (osv.). OPetri 2: 286 (1528). Then ene skiffter vth, och fåår alltijdh meer, men then andre är nijtsk ther han icke skal, och warder doch fattighare. Ordspr. 11: 24 (Bib. 1541). Skall .. (tjänstehjonet) då icke .. uppfylla sina pligter, vara troget, omtänksamt, flitigt? — Jojo, det skulle så. Almqvist Fattigd. 13 (1838). De funno .. (mördarens) lik i en vik, när det vårats. / Han jordades tyst, som han borde och skulle. Fröding NDikt. 49 (1894). — särsk.
α) i förb. med (ss. motsats till) verbet vilja. Om han icke vill der till, så skall han. RP 8: 146 (1640). Wil icke Peder, så skal Påwel .. (dvs.) Wil icke dhen ene så skal dhen andre. Törning 162 (1677). Han skall, antingen han vill eller inte. Björkman (1889). — särsk.
α') i det ordspråksmässiga talesättet det ena du vill, det andra du skall (så plägar l. brukar det gå i dylika, äv. sådana fall) o. d., betecknande att man ofta måste handla annorlunda än man önskar (särsk. att man ofta tvingas att gifta sig med någon annan än den man vill ha). (Ebba Brahe) hade .. wid tilfälle skrifwit på en ruta i Kongl. Slottet: Jag är förnögd med lyckan min, och tackar min Gud för nåden sin. När Enke-Drotningen fick se detta Tänke-språk, tillade hon: Det ena du wil det andra du skal, så pläret (dvs. plär det) mäst gå i sådana fall. Lagerbring 2Hist. 3: 87 (1778). Det ena du vill det andra du skall, så brukar det gå i dylika fall. Hedberg Upp 178 (1968; i fråga om soldaters plikt i krig).
β') [jfr uttr. säga sin vilja, ljuga] (†) i uttr. ngn säger som han vill och icke som han skall, betecknande att ngn ljuger. Dher uthinnan haffwa dhe sagdt såsom dhe wille, och icke såsom dhe skulle. VDAkt. 1669, nr 143.
β) för att beteckna vad ngn är skyldig att betala resp. vad ngn har rätt till i enlighet med en ekonomisk uppgörelse o. d.; jfr 1 c. På både thenne sumor vpbu(ri)t mere en iach skulde jx (dvs. nio) d(ale)r. TullbSthm 1535, s. 26 b. (De) hade svårt att betala hvad de skulle. PT 1901, nr 46 A, s. 3.
γ) i bet. motsv. 1 h.
α') i uttr. ngn är l. är icke som han skall o. d., ngn är resp. är icke som han bör l. skall vara, det är resp. är icke något galet med ngn, ngn är resp. är icke vid sina sinnens fulla bruk l. fullt normal o. d. Wij wele .. icke dölie .. att wij haffwe ett stortt tuiffuellsmåll på tässe Suderköpungz borgere, att the icke äre som the skole, Förty så snart then tiuffwe hoop (dvs. de upproriska smålänningarna) komme ther j byn, vtrögde och öffwerantworde[de] the them wårtt och alt thet härremendz godz, som ther war j byn. G1R 15: 91 (1543). Nu var han som han skulle och alldeles sund och återställd efter det där rysliga fängelset. Lagerkvist Bar. 29 (1950).
β') i uttr. ngt är l. är icke (sådant l. så) som det skall l. skulle o. d., ngt är resp. är icke som det skall l. bör l. borde vara l. helt i sin ordning o. d. När läraren kom in i klassrummet, såg han med detsamma, att allt icke var som det skulle. Regementet (dvs. regeringen) wardt icke sådant som thet skulle. OPetri Kr. 125 (c. 1540). Förhållanden som inte är som de skall. KvällsP 1964, nr 135, s. 7.
b) i bet. motsv. 4. ”Jaså, ni ska' åt det hållet,” utropade han .. ”Det ska' jag med”. Janson Gast. 59 (1902); jfr 18 a α. Ska ni eller ska ni inte? Auerbach (1913). — särsk. (vard., numera i sht i södra o. västra Sv.) i uttr. ja män (förr äv. enbart ja) skall jag så o. d. Jag skall ha mina penningar, ja, skall jag så. Kexél 1: 287 (1790).
c) i bet. motsv. 13 a, i (ofta retoriska) frågor, betecknande ovisshet l. tveksamhet l. tvivel l. rådlöshet o. d.; särsk. (ngt vard.) i uttr. skall jag eller skall jag inte? o. d. Hwad skall nu kungen? Underkasta sig? Hagberg Shaksp. 3: 70 (1848). Ska' jag, eller ska' jag inte? Hedberg Sardou 62 (1866). Östergren (1939).
d) (ngt vard.) i bet. motsv. 15 a α, i uttr. skall det vara, så skall det, skall det vara så skall det vara. Här gäller att inträda i verkligheten, ska det vara, så ska det. Olsson Mittåt 171 (1963).
18) (i sht ngt vard.) i elliptiska uttr. med en inf. underförstådd o. med ett eg. till denna inf. hörande adverbial, bestående av ett adv. (som utgöres av annat ord än ; jfr 17) l. en adverbiellt använd prep. l. ett prep.-uttr., med en bet. som i resp. fall motsvarar någon av bet. 116.
Anm. till 18. Många av de hithörande uttr. utgöra l. motsvara elliptiska bildningar till särsk. förb. av ett verb i inf. styrt av skola o. ett adv. l. en adverbiellt använd prep., med huvudtonen på adv.-et l. prep.-en, o. ha i sådana fall en motsv. accentuering, t. ex. skola av10 4, skola bort10 4, skola in10 4, skola ut10 4; för ex. se under a, c, d, f, g.
a) i förb. som betecknar förflyttning i viss riktning l. till l. från en plats l. i visst syfte samt i bildl. anv. av sådan förb.
α) betecknande att ngn skall bege sig (gå, resa, draga o. d.) i viss riktning l. till l. från en plats l. till en viss sammankomst l. tillställning l. i väg för att delta i l. göra ngt o. d. Åt vilket håll skall du? Vart skall du hän? Vart skall du på din semester i år? Jag hör, att hela familjen skall på kalas i kväll. Han skall till Petterssons på middag. Hon skulle in till stan för att handla. Jag skulle just i väg, när det ringde i telefonen. Skall du redan hem? Han skall fram till varje pris (ofta bildl.). G1R 7: 445 (1531). Beflitom os om, at lefwa så här i werldenne, at när wi en gång skolom hädan (dvs. dö), wi tå mågom ingå i then sällhet och glädie, som nu ei kan ingå och rymmas i wåra tankar. Spegel Pass. 186 (c. 1680). Jag tyckte ingen wara min lika: alle skulle vr wägen för mig, och lyffta diupt hatten för mig. Swedberg Lefw. 31 (1729). Min beskedliga Smålänning Nordin satt i förmaket och skulle in till Excellensen, när jag kom ut. Stenhammar Riksd. 1: 122 (1834). (Uno Troili) skulle ju som alla andra fattiga pojkar ut i världen och skaffa sig utkomst. Dahlgren 1Ransäter 77 (1905). Min lilla flicka, klockan är halv två. Du ska i skolan i morgon. Oterdahl Skolfl. 144 (1924). Hon skulle av vid nästa (spårvagns-)hållplats. SvD(A) 1943, nr 69, s. 8. Sten .. skall upp i svenska och historia (i studentexamen). DN(A) 1968, nr 127, s. 30.
β) betecknande att ngn l. ngt skall förflyttas l. föras l. drivas i viss riktning l. till l. från l. ur ngt l. att ngt skall bringas att komma fram l. ut l. anbringas på viss plats l. sändas för att undergå viss behandling o. d. Brevet skulle på posten. Du får putsa kniven bättre, all rosten skall bort. Stolen skulle till lagning. Om sanningen skall fram o. d., se SANNING 2 f δ. Vii sendom .. eder iitth opiith breff som scall tiill bræmen. G1R 3: 202 (1526). Ammunitionen, som skulle öffver till Tyskland. RP 6: 178 (1636). Då hafwer han begynt skälla honom för tiuff .., och sagt du schalt i galgen. BtÅboH I. 8: 5 (1636). Tröjorna skola .. af (vid slagsmålet). Hallström Sagodr. 71 (1910). Sträck ej alltför karsk och brav / ditt huvud över flocken, / då skall ditt stolta huvud av / och rulla över stocken. Heidenstam NDikt. 158 (1915). — särsk. i uttr. ngn skall ut med ngt l. ngt skall ut, ngn skall utbetala ngt l. punga ut med ngt resp. ngt skall utbetalas o. d. Han skulle ut med 500 kronor nästa dag. Blanche Våln. 541 (1847). Nu skall hyran ut på dagen. Tengström Kipling Sold. 62 (1899). Skall jag nu ut med pengar till honom också! Siwertz Varuh. 48 (1926).
b) i sådana uttr. som vad skall l. skulle ngn här l. där l. på den l. den platsen (att göra, äv. och göra)?, vad har resp. hade ngn här l. där osv. att göra (se GÖRA, v.1 IV 1 g)?; äv.: vad för ärende har resp. hade ngn här l. där osv.? Vad skulle min son på galejan att göra?, se GALEJA 3 a. Hvad skulle du här? Bellman (BellmS) 1: 33 (c. 1770, 1790). Hvad skulle jag, ett Nordens barn, i Södern? Tegnér (WB) 5: 59 (1824). Hvad skall du i sta'n? LD 1907, nr 6, s. 4. Hvad f - - n skall Sundberg i kyrkan och göra? SvD(A) 1916, nr 260, s. 10. Vad skulle du här att göra? Lagerlöf ChLöw. 192 (1925).
c) i uttr. ngn l. ngt skall med, dels utan rektion (i denna anv. med huvudtonen på med), ngn skall komma l. följa med l. vara med om l. deltaga i ngt (särsk. i färd) resp. ngt skall tagas l. (bringas att) följa med, dels i uttr. ngn l. ngt skall med ngt, t. ex. med tåget l. bussen (i denna anv. med huvudtonen än på med, än på det av med styrda ordet), ngn skall komma l. följa med ngt resp. ngt skall tagas l. (bringas att) följa med ngt. Vi ha tänkt göra en utflykt i morgon; du skall väl med? Jag måste skynda mig, för jag skall med bussen som går kl. 10. Tåget fick vänta en kvart; det var en medicinlåda som skulle med. Ett Glas fotrals lagande som skulle med till Loka. HovförtärSthm 1761, s. 1949. Så snart som barnen började kunna tulta och gå, så skulle de med till Mårbacka och fira löjtnant Lagerlöf. Lagerlöf Mårb. 302 (1922). Brevet ska me tåget kl. 7. Östergren (1939).
d) i uttr. vad skall ngn med ngn l. ngt (till l. att göra, äv. och göra), äv. vad skall ngn med ngt i handen? o. d. (med huvudtonen vanl. på det av med styrda ordet), vad har ngn för nytta l. glädje av ngn l. ngt?, vad är det för mening med att ngn har l. får l. skaffar sig ngt? o. d. Hwadh skal en dåre medh penningar j handenne, effter han icke haffuer hierta til at köpa wijsheet? Ordspr. 17: 16 (Bib. 1541). Jag säljer gullringen — hva ska jag med den och göra? Almqvist Skälln. 65 (1838). Hvad skall man med en vän, om han ej nytta gör? Lundquist Wessel Kärlek 22 (1888). Hvad skola vi med järnvägar — vi som knappt ha annat att frakta än litet strömming från Stockholm till Göteborg och litet torsk tillbaka? LfF 1913, s. 244. Får jag köpa backstugan av dig? — Vad ska du med den till? frågar hon tvärt. Wassing Dödgr. 124 (1958).
e) (†) i uttr. huru skall ngn med ngn l. ngt?, hur skall l. bör ngn förhålla sig med avs. på l. förfara med ngn l. ngt?, vad skall ngn göra med ngn l. ngt? Gerdt Skytte hafver schreffuedt hijtt och begärett veta huru han skall med sine rytter, om han skall ryckia up hijtt heller om han skall bliffua vedh Wolmar. AOxenstierna 2: 474 (1622). Ankom till Consistorium Bookhållaren W:th Johan Johans(son), och frågade huru han skulle medh Gynter Christophers(son), Huillken war fängzslat, therföre att han 2 hustrur hade j Lijfue. VDP 1652, s. 118. Wille iag och .. begiära een lijten underrättelse huru iag skall med gudztiensten, om iag skall långfredag hålla upp der medh och den förrätta på kyrkiogården, ell(er) dh(en) skall skee i kyrkian. VDAkt. 1679, nr 187. Swedenborg RebNat. 1: 278 (1718).
f) i förb. skola till (jfr g, h) l. ihop (med huvudtonen vanl. vilande på till resp. ihop), i sådana uttr. som ngn skall (just) till att (äv. och) göra ngt l. till l. ihop med ngt, ngn står (just) i begrepp l. är (just) färdig att l. ämnar l. skall (just) ta itu med (att göra) ngt; ngt skall till att göra ngt l. att ske, ngt är just färdigt att l. skall just börja göra ngt resp. skall just börja ske; (ngn gör ngt o. d.) när det skall till, (ngn gör ngt osv.) när tiden därför är inne l. dyl.; jfr 5. Vid gården skulle man just till med slåttern. Just som vi skulle till att gå, började det regna. I natt så skal jag til och baka. Lenngren (SVS) 1: 18 (1775). Jag skall .. ihop med en graf efter en herre, som kallas Oxtadhöwde eller slikt. Strindberg SvÖ 2: 136 (1883). Bårbärarne .. togo kaptenen emellan sig .. och de skulle just till att bära bort honom, då öfverste de Vineuil .. kom ridande. Lundquist Zola Grus 281 (1892). Vid det vattenfyllda diket skola hundkäxen till att blomma. Rosenius Naturst. 9 (1897). Gossen där skulle till och flyga ett tag men kom inte så värst långt. Högberg Frib. 105 (1910). Jag skratta, älska, leva vill / och riktigt dö, när det skall till! Österling Fränd. 2: 32 (1916).
g) i uttr. ngt skall till (med huvudtonen vanl. på till; jfr f, h) l. ngt skall till ngt (med huvudtonen än på till, än på det av till styrda ordet), ngt behövs (för ngt), ngt måste l. vill till (för ngt). Det skall icke mycket till för att göra honom förargad. Hon hade gått till affären för att köpa vad som skulle till baket. OxBr. 3: 58 (1623). Det (dvs. vad Gyllenstierna föreslagit) kan inthet .. (f. n.) skee, ty där skole medel till; göras allenast desseing på festning och staden. RP 9: 385 (1642). (På Ragnarsdal) är att göra; men det skall en karl till, hvad vilja ett par värnlösa fruntimmer göra? Wetterbergh Penning. 473 (1847). Hvilken noggrann omtanke skulle det icke till för att i alla dess detaljer styra ett sådant landthushåll som det på Tomtö! Benedictsson FruM 336 (1887). Det skall regn till, det skall sol (för fruktens växt o. mognad). Hallström El. 61 (1906). Det skall skolning till allt. Rootzén Vård. 6 (1930). Stora pengar kostar det ju också, när de (som studera) är så långt från hemmet. Både hyror och mat och allt annat som ska till. Salje Låg. 200 (1971).
h) (†) i uttr. vad skall ngt till?, vad skall ngt tjäna till?, vad är det för mening med ngt?, vad betyder ngt?; vad skall ngn ngt i handen?, vad skall ngn med ngt?; jfr 19. Hwad skulle dåranom penningar j handene til at köpa wijsheet, epter han är doch en dåre. SalOrdspr. 17: 16 (öv. 1536). Jag upwacknade ther wid och blef tämmeligen omrörd och förtörnad, och sade: Hwad skal sådant owäsende til. VDAkt. 1763, nr 479. TörngrenMål. 218 (1801).
i) i uttr. ngn skall däran, betecknande att ngn står i tur att göra ngt l. att drabbas av ngt l. att ngn skall till att göra ngt l. ge sig i kast med ngt (särsk. ngt obehagligt); stundom pregnant: ngn skall till att dö; det skall däran, det måste en gång ske; jfr DÄRAN 2. (De som träffades av lotten) skulle utan inwändning offras: De arme menniskior, som skulle deran blefvo så smickrade och upmuntrade på alt sätt, at de mästedels mer fägnade sig, än bäfvade för detta öde. Dalin Hist. 1: 176 (1747). Min kära syster, jag vil intet gifta mig, jag kan intet skiljas vid Er. .. Det är et barnsligt tal, sade Fru Wellair. Det skal en gång däran, bittid eller sent. Chenon Heywood 1: 140 (1772). Man hörde trötta soldater ropa till hvarandra: ”Kamrat, skola vi ännu en gång däran?” och därvid gifva löfte att segra eller dö. LbFolksk. 504 (1892). Han hade visserligen sett folk dö .. men han hade .. icke tänkt sig in i att han själf skulle däran en gång. Engström Äfv. 55 (1908).
C.
19) [jfr t. sollen] (†) (ha att) betyda, innebära; vara för något l. dyl.; anträffat bl. i frågesatser; jfr 18 h. Hwadh skola the siw lamb som tu haffuer stelt ther aff sijdhes? 1Mos. 21: 29 (Bib. 1541; Luther: sollen; Bib. 1917: betyda). Hwadh skal doch then Högden tijt j gåån? Hes. 20: 29 (Därs.; Luther: sol; Bib. 1917: Vad är detta för en offerhöjd).
II. ss. vbalsbst. o. i substantivisk anv. av inf. l. finit form av ordet.
1) [jfr I 1, 3] (numera bl. i utpräglat skriftspr., mera tillf.) betecknande (absolut) krav l. förpliktelse l. etiskt l. moraliskt bud l. tvång att handla på visst sätt o. d.
a) ss. vbalsbst. -ande. Ethiken står på skolandets, på pligtens ståndpunkt. Ljunggren Est. 2: 81 (1860).
b) i substantivisk anv. (ss. n.) av inf. l. pr. pl. skola. Biberg 2: 71 (c. 1820). Det måste, som synes råda på naturgebitet, är (enl. Biberg) icke skildt från det skola, som eger rum inom handlingsområdet, genom något annat än den olika beskaffenheten af de väsenden, öfver hvilka de båda lagarna herska. Nyblæus Forskn. III. 2: 98 (1888).
c) i substantivisk anv. (ss. n.) av pr. sg. skall. Skall åkk måste äro elake örter. Schultze Ordb. 4337 (c. 1755). Ingenting hade Edla känt så djupt, så förfärligt verkligt, som makten af ett öde(,) af ett obevekligt skall, under hvars jernok menniskan måste böja sig. Bremer Nina 58 (1835).
2) [jfr I 4] i substantivisk anv. av ipf. skulle, betecknande det förhållandet att ngn haft l. sagt sig ha för avsikt att göra ngt; i följ. ordspråksliknande uttr.: Skulle (war) (l.) (är) en skalk; Han swek när thet gallt. Ullenius Röthm. § 128 (1730).
Spoiler title