SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2008  
TROLL trol4, n.//ig.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(throoll 1524. trol- i avledn. o. ssgr 1543 (: trolkärringen)1759 (: trolskap). troll (th-, tt-, -å-) c. 1540 osv. trull (-w-) 15411864. trål 1673 (: trålgubben)1712)
Etymologi
[fsv. trol; jfr fd. o. dan. trold, nor. troll, fvn. troll; av ovisst ursprung. — Jfr TROLLA, v.1, TROLLDOM, TROLSK]
1) om fult l. dumt l. illasinnat l. tjuvaktigt (människoliknande) väsen med övernaturlig förmåga som enl. folktron håller till i skog l. berg l. jordhåla o. som (gm förbund med den onde) ofta anses skrämmande l. farligt för människan; förr särsk. om individ av ett antaget förhistoriskt folk i Norden (jfr JOTUN, JÄTTE 1); äv. i utvidgad anv., om övernaturligt l. ondskefullt väsen av annat slag (se särsk. b). Gumman är rik som ett troll. När skägget är oansat är han ful som ett troll. Jes. 34: 14 (Bib. 1541). Här i byarna så länge som åschen gick om natten så ringde the medh sina klåcker, att trullen skulle wijka bort. Bolinus Dagb. 37 (1668). När en hustru föder barn må ingen ut eller ingå hälst om nattetid, eller uplåta dören utan at hafwa eld med sig, at ej troll må ingå och barnet borttbyta. SkrGAAkad. 15: 66 (c. 1740). (Han) fann .. (Maglestenen vid Trolle-Ljungby) upplyft och trollen i stimmande hwimmel dansande derunder. Afzelius Sag. 2: 159 (1840). Vi måste .. ledas till den slutsattsen, att trollen varit af en från våra förfäders skild nationalitet, med främmande utseende, språk, lefnadssätt och seder. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 111 (1863). Fröken .. Åh – det är solen som går opp! Jean. Och då spricker trollet! Fröken. Ja, det är trollen som varit ute i natt! Strindberg Julie 67 (1888). Nästan hela vägen går genom skog, och Lasse försöker inbilla oss, att det är fullt av troll och jättar och häxor inne i skogen. Lindgren AllBarn 91 (1946). — jfr BERG-, DÖS-, HALV-, HAVS-, PÅSK-, SKOGS-, SMÅ-TROLL m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Thet är itt gammalt ord, Hwar icke woro Thoor och Åsekia, så förgingo trullen werldena. LPetri ChrPred. F 3 a (1561). Dhen som taar Trull för gull, han behåller Trullet, när borta är Gullet. Grubb 133 (1665). Trollen råkas väl, det är inte så långt mellan bergen. Granlund Ordspr. (c. 1880). När man talar om troll äro de i förstugan. Ahrenberg Männ. 1: 165 (1904).
b) (utom i ssgr numera mindre br.) om (ondskefullt l. i fantasin existerande) väsen som antas besitta övernaturlig l. magisk förmåga; särsk. om ond ande l. djävul; förr äv. om förment trollkunnig person. Spörszmålsdiwret Sphinx och Trollet Chimæra .. är vpdichtade saker. Schroderus Comenius 240 (1639). Men Ah! Ah Satan haar sin Arghet dock behållen, / Hans Englar äfwenwäl, thet wisa noog the Trållen! Spegel GW 44 (1685). De ohyggelige Spöken och faselige Tråll, som taga sig an de aflednes Skapnad, dermed at förskräcka de Lefwande. Ehrenadler Tel. 741 (1723). Hvad har då det trollet gjort? frågade Larsson .. Jag (skall) säga honom, att hon förhexat menniskor och djur, .. förvandlat ärlige christne till vargar. Topelius Fält. 2: 191 (1856). NordKult. 9: 118 (1931).
c) oeg., om ngt som (i ngt avseende) påminner om l. för tanken till ett troll; särsk. dels om leksaksföremål, dels (i sht ss. efterled i ssgr) om djur; äv. allmännare, om sago- l. fantasifigur som har (viss) likhet med troll men saknar dess skrämmande egenskaper. (1756) utgjorde et flytande Troll hela Ladningen, och de sednare bägge somrar war (val)fångsten aldeles ingen. GbgMag. 1759, s. 109. Varje ögonblick dök en ny talare upp som trollet i asken. Berg Lie Minn. 94 (1929). Medicinalstyrelsen .. tyckte inte om idén att Mulle skulle heta trollet Mulle. Det fick bli Skogsmulle i stället. Expressen 22 ⁄ 5 1997, s. 43. Visst är de egensinniga trollen i allra högsta grad mänskliga, men de är ändå mumintroll och kan inte reduceras till något annat. GbgP 28 ⁄ 6 2001, s. 40. De allra finaste trollen hade diamanter av plast fastlimmade i magen eller örsnibben. GbgP 14 ⁄ 10 2001, s. 58. — jfr HAMP-, HORN-, KORS-, PIGG-TROLL m. fl.
d) (†) i mer l. mindre bildl. anv., särsk. i fråga om ngt abstr.: ondska l. grymhet l. elakhet o. d. Att måhla Krigetz Troll med swärdet i en hand. Düben Boileau Skald. 30 (1721). Afund är ett troll, som snillet och menniskowännen allestädes möter. Afzelius Sag. X. 2: 166 (1866).
2) om person som i ett l. annat avseende (särsk. i fråga om elakhet l. falskhet l. fulhet) påminner om ett troll (i bet. 1) l. som väcker vrede l. misshag l. förakt o. d.; äv. med förbleknad bet., särsk. skämtsamt l. smeksamt, om l. till intagande l. söt l. förledande (yngre) person (i sht barn l. ung kvinna), charmtroll. Ath Almoghen haffuer spoorth ath her ær gantzscha mykin wthlenningher kommet j landet baadhe Mælare och throoll och diæffler. G1R 1: 328 (1524; möjl. anspelning på G. Trolle). Althenstund Hertigh Henrijk hade nylighen låtit vthgå en Tractat, ther vthi han nämpner Churförsten aff Saxen, en Kättare, en Vproriskan, en Cain, itt Troll. Schroderus Os. III. 1: 230 (1635). Är thet icke en dubbel Narr, at han låter ge sig örfilar vtaf en matt och siuk hustru, och ger thet gamla trollet icke en igen. Weise 13 (1697). (Länsmannen) skälde mig för tjuf, det ilska trollet, och sa’ att jag kunde kommit på slottet för det jag tagit min egen räcka. Benedictsson Folkl. 30 (1887). Håll munnen, gamla troll! / Du skall då alltid kälta / och gräl som kaka älta. Nycander Gullsk. 11 (1911). Jag kallar henne Trollis eller lilla trollet när jag känner mig extra kär och ömsint. Expressen 19 ⁄ 3 2006, Hallå s. 31. — jfr SMÄDE-TROLL.
3) i fråga om företeelse l. förhållande o. d. som uppfattas ss. verk av troll(dom). särsk.
a) (†) om sjukdom som anses vara framkallad gm bett av troll; särsk. dels om inflammation i finger (jfr KVESA, sbst.1 2), dels i uttr. stygga trollet, om hudsjukdom hos får (jfr BETT 4 b). Den 1. (juli) Begynte iagh fåå ondt i then ytterste leden aff thet längsta fingret på högre handen, aff queesan eller Trollet som the kalla. Gyllenius Diar. 32 (c. 1670). Hastfer Får 116 (1752: stygga trollet).
b) i fråga om förhållandet att ngt står under inflytande av trollens makt, särsk. i uttr. gå troll i ngt, vara l. bli omöjligt att komma till rätta med ngt. Det går troll i ord heter det, och ordstävet besannar sig understundom. Segerstedt Händ. 293 (1926). Det går troll också i litteraturkritik. Plötsligt blir det allmänt tillåtet att hoppa på en författare. SvD 28 ⁄ 12 1989, s. 14.
Ssgr (i allm. till 1. Anm. Vissa av de nedan upptagna ssgrna kan möjl. äv. (ev. i viss bet.) föras till trolla, v.1; jfr äv. de under d. o. anförda ssgrna): A: TROLL-BARN. jfr barn I 1 o. -unge. Bäckström Folkb. 2: Öfvers. 141 (1848).
-BRUD. (numera bl. tillf.) trolls brud; äv. bildl. Atterbom 2: 249 (1827). Ekelöf Prom. 65 (1941; bildl.).
-BYTING. (numera mindre br.) bortbyting. Hagberg Shaksp. 11: 306 (1851). Östergren (1961).
-DANS. (suggestiv l. galen) dans utförd av troll (tillsammans med människa). Broman Glys. 1: 773 (c. 1738).
-DJUR, sbst.1 (sbst.2 se trolla, v.1 ssgr). (numera bl. tillf.) om övernaturligt väsen i djurgestalt; äv. oeg. l. bildl. Bäckström Folkb. 2: Öfvers. 39 (1848). Ett litet trolldjur kom häromkvällen tassande i mörkret på Västra Strandgatan. Det var en igelkott .. (på väg) från ån till en trädgård. UNT 15 ⁄ 7 1959, s. 9.
-DOCKA. särsk. (förr) docka (se docka, sbst.1 1) av hoplindade klutar avsedd ss. offergåva (vid sjukdom) åt mytiskt väsen. SthmFig. 1847, s. 56.
-FISK.
1) om egendomlig l. skrämmande fisk; särsk. om de med giftsäckar försedda fiskarterna Synanceia verrucosa Bloch, stenfisk, resp. Synanceia horrida Lin. VetAH 1789, s. 234. Särdeles farliga sägas de i Indiska oceanen och i australiska farvatten förekommande trollfiskarna (Synanceja horrida och verrucosa) vara. 2NF 8: 439 (1907). Märkvärdiga fiskar, ”trollfiskar”. ELönnberg hos Linné FörelDjurr. 455 (1913).
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om vattenödlan Triturus vulgaris Lin., liten vattenödla; jfr skrattabborre. Lenæus Delsbo 158 (1764). Närmast torde namnet skrattabborre liksom de motsvarande i Hälsingland gängse benämningarna ”trollfisk” och ”djävulsfisk” stå i samband med underliga sägner om djurets uppträdande. Västerb. 1940, s. 113.
-FLICKA. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 223.
-FOLK, sbst.1 (sbst.2 se trolla, v.1 ssgr). (numera bl. tillf.) koll. l. sammanfattande, om i folktron förekommande mytiska l. övernaturliga väsen. Gadelius Tro 2: 179 (i handl. fr. 1674). (En böneform) i hwilken han .. beswor djefwulen och allt trollfolk, såsom elfvor, bäckahästar, skogsnufwor, hasslemoder, hyllemoder (m. fl.). Cavallin Herdam. 1: 100 (1854).
-FOT.
1) (†) till tagghudingarna hörande art av släktet Holothuria Lin., sjögurka, sjökorv. VetAH 1765, s. 263.
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) pentagram. Alfkors .. äfven kallad Druidenfot eller Trollfot, hvilken i fordna tider ansågs som ett medel emot trollskap. Dalin 1: 56 (1850). Näsström FornDSv. 2: 301 (1948).
-FUL. (numera bl. tillf.) särsk. om person. HågkLivsintr. 8: 96 (1927).
-FÅGEL. om fågel som enl. folktron står i förbund med övernaturlig (o. ond) makt l. besitter trolldomsförmåga. (Skatorna) anses .. (likasom hela korp- och kråkslägtet .. ) för mystiska foglar, till och med såsom rigtiga troll-foglar, och tillhörande den onde anden, samt andra nattens dolda Gudamagter. Stiernstolpe Arndt 1: 30 (1807).
-GESTALT. (numera bl. tillf.) trolls l. trolliknande gestalt; äv. bildl., om gestalt som förefaller förtrollad l. magisk l. som förtrollar; jfr -hamn. Hvilken trollgestalt, med hesa rop, / Famlande kring bråddjupet, mig söker? Valerius 1: 7 (1803). Smög sig äfven ur en magisk natt / Trollgestalten af min Älskarinna. Phosph. 1810, s. 342.
-GRYTA. (numera bl. tillf.) jfr häx-gryta. Barnen, som behöfvas för trollgrytorna .. (dödas med blicken) då de ligga i vaggan. Rydberg Magi 118 (1865).
-GUBBE, sbst.1 (sbst.2 se trolla, v.1 ssgr). gammalt manligt troll; äv. oeg. (jfr troll 1 c), i sht förr särsk. dels om leksak bestående av en i en låda anbringad trolliknande figur vilken då lådans lock öppnas plötsligt hoppar upp (särsk. i sådana bildl. uttr. som fara upp som en trollgubbe ur sin ask), dels om leksak bestående av en trolliknande figur (av lätt material) med inlägg av bly i foten vilket får figuren att omedelbart resa sig då den fällts. TrålGubben i Berget. RannsaknAntikv. I. 1: 58 (1673). Trollgubbar, hwilka, ehuru mycket man än .. knuffar dem åt alla sidor, likwäl alltid återkomma på sina blyfötter. JournLTh. 1809, nr 75, s. 3. Trollgubbar, små och fula, syntes titta / Med röda mössor fram emellan träden. PoetK 1822, Suppl. s. 75. Därmed for Marit upp ur stolen som en trollgubbe ur sin ask. Söderlund FamBarr. 2: 21 (1906).
-GULD, äv. (numera mindre br.) -GULL. trolls guld; äv. bildl., om (lättvunnen) rikedom l. förmögenhet l. ljuv l. angenäm tanke l. känsla o. d. som snabbt försvinner l. förgår. Hagberg Shaksp. 8: 326 (1849). Hvarför skall kärleken vara trollguldet, som andra dagen blir vissna löf, eller smuts, eller ölsupa? Söderberg Glas 14 (1905). I den norska visan har Ormen stark varit Helig Olavs man, åkallat hans gud i striden med trollet och hemfört trollguldet som kungens byte. Ek SvFolkv. 188 (1924).
-GUMMA. särsk. om gammalt l. äldre kvinnligt troll. Rääf Ydre 1: 46 (1856). Den lede bytingen placerades mitt på spadbladet – då slogs dörren upp och en trollgumma kom med hiskelig fart in i köket. Stenring Otyg 90 (1931).
-HAMN. (numera föga br.) trolls skepnad l. gestalt; jfr hamn, sbst.1 3, o. -gestalt. Ling As. 177 (1833). Östergren (1961).
-HOPPA, sbst.1 (förr) om för en person avsedd enkel (o. skakig) åksläde utan korg o. med trämedar; jfr hoppa, sbst.4 Lundell (1893). Efter (en) bock plägade jag åka på en liten släde, en s. k. trollhoppa, på hvilken jag satt gränsle öfver sätet, som hade form af en fylld åtta och var utan ryggstöd. Cronholm Minnesbl. 14 (1908).
(1 c) -HOPPA, sbst.2 (numera mindre br.) typ av strykdragg bestående av en med (åt alla håll utstickande) hullingar försedd järnten. TurÅ 1906, s. 33. SvFiskelex. (1955).
-HORN. (numera bl. tillf.) jfr horn 3. SvMag. 1766, s. 22. Men trollhornet än uti handen han höll, / Och mot golfvet bägaren klang. PoetK 1812, s. 60.
-HUVUD. (troll- 1940 osv. trolle- 1673) (avbildning av) trolls huvud. Schück VittA 2: 391 (i handl. fr. 1673). I Stånga kyrka ses ett trollhuvud öppna sina huggtänder ovan tornbågen, inträdet till vad som en gång varit dopkapellet. TurÅ 1940, s. 161.
-HÅL. (numera bl. tillf.) trollhåla. Vester om fallet är en slags grotta, liksom inbränd eller huggen i berget, som man kalllar ”troll-hålet”, och det säges att den fordom varit ett tillhåll för troll eller röfvare. Bremer Dal. 148 (1845).
-HÅLA. (numera bl. tillf.) håla (se håla, sbst. 2) som (enl. folktron) bebo(tt)s av l. är tillhåll för troll; jfr -hål. Ling As. 542 (1833).
-HÄST. (†) om övernaturligt väsen i hästs gestalt; äv. oeg. l. bildl., dels om föremål som förtrolla(t)s till häst l. åkdon o. d., dels om trollslända. Så kommo trollhästar med sina breda, surrande och lysande vingar, vige som blixten i sin flygt. CFDahlgren 4: 207 (1831). (Häxan placerar de bortrövade barnen) jemte sig på den för tillfället valde trollhästen – ett köksredskap, en ko, en häst eller tillochmed en menniska. Rydberg Frib. 229 (1857). Rydberg Faust 232 (1878).
-KO. om övernaturligt väsen i kos gestalt. Rääf Ydre 1: 34 (1856).
-KONUNG l. -KUNG. om kung l. härskare över troll(en). Bäckström Folkb. 2: 277 (1848).
-KVINNA, sbst.1 (sbst.2 se trolla, v.1 ssgr). kvinnligt troll, trollgumma. Pfeiffer (1837). Trollqvinnan, och serdeles skogsnufvan, har långa, hängande bröst, hvilka hon när hon löper slänger upp på skuldrorna. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 14 (1863).
-KÄMPE. (†) stort o. starkt troll; jfr kämpe, sbst.1 1 c. Peringskiöld MonUpl. 255 (1710). Ek SvFolkv. 176 (1924).
-KÄRING, sbst.1 (sbst.2 se trolla, v.1 ssgr), l. -KÄRRING, sbst.1 (sbst.2 se trolla, v.1 ssgr), förr äv. -KÄRLING, sbst.1 (sbst.2 se trolla, v.1 ssgr). kvinnligt troll, trollgumma; förr äv. oeg. l. bildl., om (äldre) ful l. ondskefull kvinna. Att tu .. later ställe effter .. (N. Dackes) kone och then trolkärringen hans Moder. G1R 15: 473 (1543). Nu skulle Stor-Snoka få den finaste päls, som någonsin en trollkäring ägt. Beskow FarmFjunl. 17 (1930).
-LAND. (numera bl. tillf.) om land vilket i folktron befolkas av troll; särsk. mer l. mindre bildl., om förtrollat land, drömland, fantasiland. Ling As. 223 (1833). Här i fantasiens trolland / Le i friska färgers glans / Gamle mästarne från Holland. Snoilsky 1: 308 (1878).
-LIK, adj. (troll- 1799 osv. trolls- 1823) [fsv. trolzliker] särsk.: som liknar l. för tanken till troll(s). JournSvL 1799, s. 357. Bort tärnor och männer förskräckta fly, / när de trollika gästerna nalkas. Ling Tirf. 1. 78 (1836).
-MAN, sbst.1 (sbst.2 se trolla, v.1 ssgr). (†) manligt troll. MarkallN 2: 151 (1821). Krusenstjerna Pahlen 3: 248 (1931).
-MOR. om trollkvinna. Krusenstjerna Pahlen 3: 295 (1931). (Maria) börjar mata sin nya syster i sängen: en sked för dig och en sked för mig och en för trollmor i skogen. Delblanc SamBok 201 (1981).
(1, 2) -PACK, sbst.1 (sbst.2 se trolla, v.1 ssgr). (numera bl. tillf.) särsk. till 1; jfr pack, sbst.1 3. Stiernhielm Cup. 11 (1649). (En gammal man, som) berättade .. om ”de underjordiske” .. hvilka han beskref såsom ett trollpack af små, fula, bleka eller blåaktiga menniskolika skepnader, klädda i grått och med svarta hufvudbonader. Bremer Strid 184 (1840).
-PALATS. (numera bl. tillf.) trollslott; äv. mer l. mindre bildl. Sagorna tala om Hafsfruns gröna trollpalats ned på hafsdjupet; men hvad är icke Jorden sjelf för ett herrligt trollpalats på botten af ætherns ocean. Törneros (SVS) 2: 220 (1827).
-SAGA. saga om troll; äv. allmännare, om berättelse med sagoaktigt l. otroligt l. fantastiskt innehåll. 2VittAH 7: 363 (1797, 1802). Ett i sjön utskjutande näs, hvarifrån man har utsigt till den i ortens trollsagor beryktade Lottbo-kyrka, på hvarandra uppstaplade stenblock, der trollen firat sin gudstjenst. Thomée IllSv. 216 (1866). Hans (dvs. Napoleon I:s) lif och verk äro .. såsom en trollsaga, egnad att fylla hvarje sinne med skräck och beundran. SvTidskr. 1871, s. 37.
-SLOTT. slott som bebo(tt)s av troll; äv. om slott varöver en förtrollning vilar; sagoslott. Atterbom SDikt. 2: 283 (1816). Hon genast gaf mig .. (bytingen), sände elfwor / Att föra honom till mitt trollslott hem. Hagberg Shaksp. 1: 68 (1847). De fingo (herrgården) Sandemar i sigte. För Tekla var detta ett trollslott som nu uppenbarade sig i solnedgången. Strindberg SvÖ 3: 284 (1890).
-SLÄKT. jfr släkt, sbst. 1. Lundegård Tit. 49 (1892). (På) Kullaberg, Blå Jungfrun och Hoburgen m. fl. .. är det en ljusskygg och skumpande gubbe eller gumma av troll- eller jättesläkt, som tar sin bostad i berget och från detta trygga hednafäste driver gäck med folket. Näsström FornDSv. 1: 51 (1941).
-SPOTT.
1) bot. slemsvampen Amaurochaete atra (Alb. & Schwein) Rostaf. Trollspott .. V(äxer) på jorden .. Stort, olikformigt, altid mjukt och i yngre tillstånd flytande. Liljeblad Fl. 674 (1816).
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ormspott. Än kallas .. (skummassan) gökspott .. (än) får man höra talas om ormspott, grodspott eller trollspott; för de flesta torde det wara obekant, att detta skum är uppehållsstället för en insekt af skinnbaggarnes ordning. LfF 1847, s. 251.
-STUGA. särsk. (†) om gånggrift l. annan (större) gravkammare från stenåldern; jfr stuga 1 e β o. jätte-stuga 2. Nilsson Ur. I. 3: 26 (1843).
-UNGE. trolls barn (jfr -barn); äv. oeg. l. bildl., särsk. skämtsamt l. smeksamt, om lekfull l. spjuveraktig ung människa. Envallsson Nybygg. 20 (1783). Den satans Fredrika! hon sätter mig också myror i hufvudet; Sådan trållunge! där går hon och beröfvar mig hela mit hopp. Hummel Fruarne 28 (1797). Ett människobarn växer mer på ett enda år än en trollunge hinner med på flera hundra år. Stenring Otyg 81 (1931).
-VISA, sbst.1 (sbst.2 se trolla, v.1 ssgr). folkvisa om troll l. trollväsen; särsk. (i sht i fackspr.) om visa med motiv hämtat från den fornnordiska myten l. sagan (jfr kämpa-visa). Schück SvLitH 376 (1888). I trollvisorna skildras de dunkla och underbara väsen, med hvilka fantasien befolkat naturen, och dessas trolska och snärjande makt öfver människorna. Uppl. 2: 407 (1908).
-VULEN, äv. -VUREN. (†) som har drag l. karaktär av troll(s), trollaktig. Lind 1: 1855 (1749). Arv 1952, s. 50.
-VÄRLD, sbst.1 (sbst.2 se trolla, v.1 ssgr). om värld vilken enl. folktron befolkas av troll l. trollväsen. 2SAH 12: 329 (1827). Hur levande denna trollvärld under medeltiden varit för svensk allmoge framgår bäst av Olaus Petri skildring i hans svenska krönika. Ek SvFolkv. 187 (1924).
-VÄSEN. troll l. om troll påminnande väsen; äv. oeg. l. bildl., om person med makt att förtrolla l. tjusa. Miss Eva .. som tycktes vara tjusad af hennes vilda trollväsen. Callerholm Stowe 296 (1852). Vid hovets baletter och torneringar uppträdde Olympens gudar, sagans trollväsen, exotiska folkslag och stiliserade riddare sida vid sida. SvFolket 4: 57 (1939).
-ÖGA.
1) trolls öga; särsk. i mer l. mindre bildl. anv. Kling Spect. M 1 b (1735). Du har trollögon, trollnäsa, trollmun. BL 18: 313 (1850). Mödrarna sprungo ängsligt efter, skyddande .. (barnen) för kamerornas trollöga. Ty kameran frukta och hata de. Lilius VildKrigMex. 24 (1925).
2) (†) i pl., om växten Anchusa officinalis Lin., oxtunga (se d. o. 2 a α). Post Ogräsv. 31 (1891). Bolin Åkerogräs. 112 (1926).
B: TROLLE-HUVUD, se A.
C: TROLLS-LIK, se A.
Avledn. (till 1): TROLLAKTIG, adj.1 som liknar l. påminner om l. kännetecknar l. förknippas med troll l. trollväsen. Bremer NVerld. 3: 434 (1854). Så stegrades i mina ögon den riksbekanta fulheten intill det trollaktigt groteska. Lundagård 1923, nr 9, s. 3.
TROLLSKAP, n. (Columbus (SVS) 2: 62 (1667) osv.) ((†) r. l. m. SkrGAAkad. 15: 91 (c. 1740), KLilljebjörn Hågk. 28 (1838)) [fsv. trolskaper] (numera mindre br.)
1) (sammanfattande) om troll l. om troll påminnande väsen. Columbus (SVS) 2: 62 (1667). Spökelser, Tomterå, Skogsrå, Siörå, Elfwar med mera sådant trållskap. Rydelius Sed. 15 (1731). Östergren (1961).
2) [med viss anslutning till TROLLA, v.1] (förmåga l. kraft att utöva) trolldom; äv. om (i sht ond) handling som härrör från sådan förmåga osv.; förr äv. konkret, om föremål l. verktyg o. d. utrustat med l. frambringat gm sådan förmåga osv.; jfr troll-tyg. Verelius Gothr. 57 (1664). Att i vår, genom Guds nåd upplysta, tid trollskaper här äro okända och inga signerier eller vidskepelser .. öfvas. FinKyrkohSP 4: 321 (c. 1745). Om fienden bär uppå sig reliquier eller något annat hemligt trollskap. Stiernstolpe DQ 3: 64 (1818). Östergren (1961). Ssg (till 2; †): trollskaps-rön. om ngt som utgör vittnesbörd om l. bevis l. prov på trolldom. JournLTh. 1812, nr 300, s. 3.
Spoiler title