SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2017  
VETTE vet3e2, förr äv. VÄTTE, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; förr äv. VETTA, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(vet- (w-) 16641807. vett- (w-, -tth-) 1697 osv. vit- (w-) 16791725. vätt- (w-) 17411967. witt- c. 1730. -a, nom. 1916. -a, oblik form 16641801. -e 1664 (: Vetarna, pl. best.) osv. -or, pl. 19011916)
Etymologi
[fsv. viti, märke, vårdkase; motsv. d. ved(d)e, sjömärke, nor. vete, vårdkase, fvn. viti, tecken, märke, vårdkase; nomen agentis till VETA, v.2, med grundbet.: en som visar. — Jfr VETTARE]
1) (†) vårdkase; äv. dels: sjömärke (se SJÖ-MÄRKE, sbst.1 2), dels: vettare (se d. o. 2); jfr VETTARE 1. Verelius Gothr. 22 (1664). Petersson KexsundSl. 7 (i handl. fr. 1702; om vettare). Om någor .. bortrifwer eller uptager wettar eller wisare af siögrund, eller strand .. så at skada och Skeppsbrott därigenom timar, skal (han) halshuggas och steglas. PH 5: 3067 (1751). Derjemte gjorde han den ordning, att utefter hela sjösidan vettar eller vårdkasar skulle på höga fjällar uppresas. Strinnholm Hist. 1: 327 (1834). SAOL (1973).
2) (†) flöte l. våle l. vakare (se VAKARE, sbst.2); jfr VETTARE 3. Broman Glys. 3: 567 (c. 1740). I den ändan af sänksnöret, som icke är fästad vid Wetten, fästes den redskap, hvars läge Wetten skall utvisa. SkandFisk. Bih. 9 (1837). Fiskredskap, som med vettar eller flytspån försedd är. SFS 1900, nr 78, s. 3. Dahlbäck Åb. 166 (1914).
3) jäg. om uppstoppad l. konstgjord lockfågel använd vid jakt på sjöfågel; jfr VETTARE 4. Broman Glys. 3: 301 (c. 1730). (Svärtan) är .. så dum, att han fäller för de uslast gjorda vettar. Nilsson Fauna II. 2. 2: 322 (1834). Ute i skären sättes på sjön ett antal vettar (på brädbitar fästade uppstoppade sjöfågelskinn) nära det ställe på stranden, där jägarene gjort sig en vaktkoja af stenar. FinEtnogrAtl. 16 (1905). Den på ostkusten vanligaste och mest uppskattade formen av sjöfågeljakt är skytte för vettar. JägUppslB 461 (1989). — jfr SJÖFÅGELS-, SKRAK-, SVÄRT-, TRÄ-VETTE o. KNIP-VÄTTE.
Ssgr (till 3): A: VETT-KOJA. (vett- 1897 osv. vetta- 1896 osv.) (numera mindre br.) jaktkoja för vettskytt. Strömborg Runebg 4: 241 (1896). SAOL (1986).
-LÄGG. jäg. om uppsättning vettar som vid ett o. samma tillfälle läggs ut l. avses att läggas ut i vattnet; jfr lägg, sbst.2 Sparre SkeppLärk. 19 (1918). I ett vettlägg bör antalet honor dominera. JägUppslB 463 (1989).
-SKYTT. (vett- 1882 osv. vetta- 1896 osv. vette- 1967 osv.) jäg. jfr skytt, sbst.2 2 b, o. -skytte o. vettar-skytt. TIdr. 1882, s. 83.
-SKYTTE. (vett- 1935 osv. vetta- 1895 osv. vette- 1883 osv.) jäg. skytte (se skytte, sbst.3 1) bedrivet med hjälp av vettar. Vid 12 års ålder följde jag redan, ehuru obeväpnad, min far ut på vetteskytte. Wetterhoff Skog 1: 118 (1883).
B (i Finl.): VETTA-KOJA, -SKYTT, -SKYTTE, se A.
C (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): VETTE-SKYTT, -SKYTTE, se A.
Spoiler title