publicerad: 2015
balanskrav
bal·ans|krav
substantiv
~et; pl. ~ • till balans 2 krav
Singular | |
---|---|
ett balanskrav | obestämd form |
ett balanskravs | obestämd form genitiv |
balanskravet | bestämd form |
balanskravets | bestämd form genitiv |
Plural | |
balanskrav | obestämd form |
balanskravs | obestämd form genitiv |
balanskraven | bestämd form |
balanskravens | bestämd form genitiv |