publicerad: 2015
ordningsnummer
ordn·ings|nummer
substantiv
‑numret; pl. ~, best. pl. ‑numren • till ordning 4 nummer 1
Singular | |
---|---|
ett ordningsnummer | obestämd form |
ett ordningsnummers | obestämd form genitiv |
ordningsnumret | bestämd form |
ordningsnumrets | bestämd form genitiv |
Plural | |
ordningsnummer | obestämd form |
ordningsnummers | obestämd form genitiv |
ordningsnumren | bestämd form |
ordningsnumrens | bestämd form genitiv |