SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
balanskrav
bal·­ans|­krav substantiv ~et; pl. ~ till balans 2 krav
Singular
ett balanskravobestämd form
ett balanskravsobestämd form genitiv
balanskravetbestämd form
balanskravetsbestämd form genitiv
Plural
balanskravobestämd form
balanskravsobestämd form genitiv
balanskravenbestämd form
balanskravensbestämd form genitiv