publicerad: 2021  
element elementet, plural element, bestämd plural elementen
ele·ment·et
substantiv
elemen´t
1 grundämne
de kemiska elementens upp­komst i universum; bildningen av kok­saltets joner ur de neutrala elementen natrium och klor
○ ibland äv. (sär­skilt i äldre natur­filosofi) (natur­kraft hos) ur­ämne
de fyra elementen jord, vatten, luft och eld; elementens raseri; hoppa i det våta elementet
○ äv. om livsmiljö eller dylikt
livselement
under­jorden är mull­vadens egentliga element; på universitetet är hon i sitt rätta element
belagt sedan början av 1500-talet (Läke- och örte-böcker); fornsvenska element; av lat. elemen´tum 'grundkomponent; grund­ämne'
2 ofta i tekniska el. vetenskapliga samman­hang en­skild, grund­läggande del som till­sammans med andra (lik­artade) delar bildar en helhet i form av t.ex. ett byggnads­verk, en mängd el. ett förlopp
JFR beståndsdel
elementbygge; elementhus; formelement; grundelement
ett element (i något)
husets bärande element
○ spec. objekt som in­går i en matematisk mängd
ett element x som till­hör en mängd A
belagt sedan 1798
3 an­ordning som ger ifrån sig värme för behaglig temperatur inom­hus
elelement; värmeelement
lufta elementet; sätta på elementet; stänga av elementet; de har elektriska element i sommar­stugan
○ äv. om (del i) tekniska system som alstrar värme el. energi
bränsleelement; reaktorelement; termoelement
galvaniskt element ström­källa som består av en saltlösning med två elektrodersom en ström löper mellan
belagt sedan 1896
4 person med tvivel­aktiga egenskaper
oroselement
dåliga element; kriminella element; det fanns några störande element i klassen
belagt sedan 1885