SAOL
publicerad: 2015
utelämna
ute|lämna
verb
~de ~t • inte ta med, förbigå
| Finita former | |
|---|---|
| utelämnar | presens aktiv |
| utelämnas | presens passiv |
| utelämnade | preteritum aktiv |
| utelämnades | preteritum passiv |
| utelämna | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att utelämna | infinitiv aktiv |
| att utelämnas | infinitiv passiv |
| har/hade utelämnat | supinum aktiv |
| har/hade utelämnats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| utelämnande | |
| Perfekt particip | |
| en utelämnad + substantiv | |
| ett utelämnat + substantiv | |
| den/det/de utelämnade + substantiv | |
SO
publicerad: 2021
utelämna
utelämnade utelämnat
verb
u`telämna 
●
underlåta att ta med någon/något; med el. utan avsikt
någon utelämnar någon/något
någon utelämnar någon
någon utelämnar något
av någon anledning hade han utelämnat två av den kontroversielle forskarens böcker i bibliografin; vittnet utelämnade vissa viktiga uppgifter
belagt sedan 1669
utelämnautelämnande, utelämning
SAOB
publicerad: 2012
UTE ɯ3te2, adv.
Ordformer
(udhe 1562. ute (v-, w-, -ht-, -th-) 1523 osv. utte (v-, w-) 1542 (: vtteståndendes)–1597 (: vtteståndande))
A. i rumslig bet., angivande befintlighet på viss plats o. d.
1) motsv. UT, adv. 1, angivande läge l. befintlighet på en plats som ligger längre ut än en annan (angiven l. underförstådd) plats varmed den förra jämförs; särsk. i fråga om slutpunkten för en (verklig l. tänkt) förflyttning l. sträckning från en (tänkt) mittpunkt l. det inre av ngt till en plats längre ut; äv. angivande befintlighet på en förhållandevis stor yta l. på en plats som är l. uppfattas som avlägsen l. mindre central; vanl. följt av en med prep. inledd bestämning angivande platsen; äv. mer l. mindre bildl.; särsk. i förb. där l. här ute (jfr DÄRUTE, HÄRUTE). Långt ute från stadens centrum. Mitt ute på åkern. Ute i vildmarken, på landet, vid flygplatsen, i rymden. Efter Wästerwijks Stadh, som tå låg ute wid Slottet wardt ofta skinnad och bränd .. hafwe wij (osv.). G1R 1: 87 (1523). Jag har .. spionerat ut .. at Gubben äter i afton, längst här ute på Norr, hos en gammal Advokat, hans vän. Björn FörfYngl. 92 (1792). Han var så livlig att han aldrig satt länge stilla, utan rätt som det var, var han ute på golvet, gick omkring, tog steg hit och dit. Stiernstedt Liw. 63 (1925). I synnerhet har han valt att vistas långt ute i skärgården, där han varit verksam som fiskuppköpare. UNT 1943, nr 103, s. 5. Var vi inte alla ute på ett gungfly och när som helst färdiga att uppslukas. Siwertz Tråd. 57 (1957). Mycket av det som upptänt stora revolter ute i Europa fanns också för handen i Sverige. Englund Silverm. 58 (2006). — särsk.
a) motsv. UT, adv. 1 b, i fråga om befintlighet på (l. i) sjö l. hav. Æra ock nw waare wthliggare wthe tiil siøøs. G1R 1: 220 (1524). Redan i Mars voro två fregatter ute, men kunde för is ej komma längre än till Gotland. Malmström Hist. 2: 367 (1863). Större djup (än 24 000 fot) finnes .. flerestädes, särdeles ute i Stilla hafvet. Svensén Jord. 11 (1884).
b) motsv. UT, adv. 1 c, angivande att ngn (l. ngt) befinner sig på en plats där denne (resp. detta) inte hör hemma; ibland närmande sig dels bet.: borta, dels bet.: utomlands; särsk. i förb. ha ute (se HAVA UTE 1 b), ligga ute (se LIGGA UTE 3), förr äv. bliva ute (se BLIVA UTE 1 a slutet). Heygne landzberg, som ffærd(es) skwlle til städ(er)ner giorde Iacob alwerman my(n)dogh och mechtig offu(er) alt sit godz och andre saker meden han sielff wte är. OPetri Tb. 22 (1524). ”Det är fåfängt”, sade .. (det romerska folket) ”att ute fäkta för friheten och riket, när vi hemma förtryckas af medborgare”. Chydenius 21 (1765). De af konstnärerna, som hunno längst, hade studerat ute, och flere af dem utöfvade sin egentliga verksamhet i Frankrike, i Paris. 3SAH 5: 190 (1890). Hur det är, börjar man längta hem, när man som jag varit ute i åtta år. DN(A) 29/12 1929, s. 1.
2) motsv. UT, adv. 2, angivande befintlighet utanför ett visst (ofta mer l. mindre slutet) område l. en behållare o. d. med (angivna l. tänkta) gränser l. väggar o. d.; förr äv. i fråga om att ngt gäller för det yttre av ngt, liktydigt med: på utsidan, utvändigt; äv. mer l. mindre bildl. Ute ur tunneln, fängelset. Medt th(et) same hade the både theris tälie kniffuer vthe. UpplDomb. 3: 113 (1541). En gammull Kanno den Wthe förgÿlt war. EkenäsDomb. 1: 3 (1624). (Pojken) höll håven stilla, för att tomten skulle kunna krypa ut ur den. Men när tomten nästan var ute ur håven (osv.). Lagerlöf Holg. 1: 14 (1906). Där stupade .. (Dag) på Fyrisvallen i striden mot konung Erik, och så var han ute ur sagan. Strindberg NSvÖ 1: 108 (1906). Man ser det i detalj när man är ute ur slussen, och far på kanalen. Hallström Skepn. 256 (1910). — särsk.
a) (†) i vissa ss. prep. fungerande förb. med prep. l. adv.; särsk.
α) [fsv. ute for] ute för, äv. före (äv. sammanskrivet), utanför; ngn gg äv. ss. adv. Widare, satt min moder thå wthe för rådstufu döran. Rääf Ydre 3: 410 (i handl. fr. 1594). Från thenna by långt utheföre / monne öfuerheten göre / för spetälskt folck en wåningh skön. JMessenius i HB 1: 89 (1629). Ekeblad Bref 1: 134 (1652).
β) [fsv. ute um] ute om, utanför. (Eleverna i latinskolan skall) intet annat .. tala sigh emellan, inne och uthe om Scholan än Latin. KOF II. 1: 451 (1659). Ute om muren är en hög jordwall. Nordberg C12 1: 535 (1740).
b) motsv. UT, adv. 2 a, angivande att ngn l. ngt befinner sig l. att ngt försiggår o. d. utanför en byggnad l. ett rum; ofta liktydigt med: utomhus; motsatt: inne (se d. o. 1 a); särsk. i förb. gå ute (se GÅ UTE 1), ha ute (se HAVA UTE 1 a), ligga ute (se LIGGA UTE 1), stå ute (se STÅ, v. I 2 a); jfr c, d. Lunchen serverades ute i det fria. Nær sa(m)me lector Lau(re)nti(us) sådana ordh fortaldt hade worde the wiste for dørena och nær the vthe wore, fortalde Mest(er) Olaff (osv.). OPetri Tb. 250 (1528). Hwar och en ware skyldig strax vidh sin ankomst ingå i kyrkian .. och der emoot allom förbudit storma, sittia uthe, och hålla fåfängdt samtaal. KOF II. 2: 13 (c. 1655). Flickorna, såsom flitiga prostdöttrar, voro på förmiddagen alltid sysselsatta ute eller inne. Almqvist AMay 60 (1838). Det var för svalt att dricka kaffe ute på terrassen, och man stannade inomhus. Gustaf-Janson ÖvOnd. 94 (1957). Det var .. mörkt ute när jag kom fram till det där gamla rucklet där studenterna bodde. Wahlberg FrusLiv 371 (2003). — särsk.
α) i fråga om att ngt inte har tagits in, särsk. säd som inte har bärgats l. husdjur som inte är under tak; särsk. i förb. ligga ute (se LIGGA UTE 2). Stiernhielm Fateb. B 2 b (1643). Tu låter intet tin säd stå vte sedan hon mogen är. Swedberg SabbRo 769 (1688, 1710). Försummen intet ögnablik at innom Murarna låta indrifwa edra stora Boskapz hiordar, som I hafwen ute på Fältet. Ehrenadler Tel. 31 (1723).
β) motsv. UT, adv. 2 a α, i sådana uttr. som vara ute och gå l. åka. OSPT 1687, nr 25, s. 2. Jag har ensammen varit ute och gått. Atterbom Bref 47 (1824). Konungen var denna dag ute och åkte. Liljecrona RiksdKul. 19 (1840). Hon blev påkörd när hon var ute och cyklade. Ingemarsson SmåCitr. 234 (2004).
γ) motsv. UT, adv. 2 a β, i fråga om att ngn befinner sig l. ngt försiggår (bland folk) i offentlig miljö l. nöjesliv o. d. Hon är ute med sin pojkvän. Hennes M[ayes]t[ät] haffuer ätit wthe öfentligen hwar dagh. Ekeblad Bref 1: 276 (1653; rättat efter hskr.). Den unga mannen intager sin middag ute och begifver sig derpå till sitt. Sturzen-Becker 2: 155 (1861). Hon verkade glad och förväntansfull, hade sminkat sig och klätt sig för en kväll ute. Ingemarsson SmåCitr. 153 (2004).
c) i fråga om att ngn l. ngt (gm stängsel l. lås o. d.) hindras från att komma in ngnstans; särsk. i förb. som hålla ute (se HÅLLA UTE), låsa ute (se LÅSA UTE), stänga ute. Then är glömd som wthe är stängd. SvOrds. C 5 a (1604). Man spärrar ute, om man kan, äfven andra fiender (än koleran). Hellberg Samtida 6: 238 (1871).
d) motsv. UT, adv. 2 c, angivande läge i ett rum (som uppfattas som mindre centralt) i förhållande till ett annat rum. Fröken där ute i farstun. Bellman (BellmS) 1: 82 (c. 1771, 1790). Att frukosten stod framdukad ute i köket. Jonasson Hundraår. 48 (2009).
e) i vissa lagsporter l. boll- l. springlekar betecknande (befintlighet på) viss plats utanför ett bestämt område, motsatt: inne (se d. o. 1 i). För att bestämma, hvem som skall ”vara ute”, det vill säga hvem som skall föreställa björn i ”björnleken”, varg i ”vargen kommer” med flere, brukar man använda en räknevers. Norman GossLek. 18 (1878). På lekplanen (för långboll) utmärkes med lämpligt mellanrum en plats, som kallas ”inne”, och en, som nämnes ”ute”. LbFolksk. 92 (1890). I boboll tävlar två 9-mannalag turvis ”inne” som slagmän eller ”ute” som avvärjare. IPCStSportlex. 188 (1995).
B. i vissa anv. med mindre klart framträdande rumslig bet.
3) i vissa oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 o. (i sht) 2; jfr UT, adv. (5,) 6. särsk.
a) motsv. UT, adv. 6 a, angivande att ngn l. ngt har lämnat ett förhållandevis anonymt tillstånd l. att ngt visas öppet l. är (allmänt) känt o. d.; särsk. dels i förb. hänga ute (se HÄNGA UTE), dels i förb. vara ute (särsk. i fråga om bok o. d. som har publicerats). Hemligheten är ute nu. Att man upmärksamt följer spelet, så att man .. kommer ihåg, hvilka .. trumf, som äro ute. HbiblSällsk. 1: 66 (1838). Sägner om konungens Turkiska planer voro ute i Europa. 2SAH 54: 340 (1878). Dardels tavla ”Den döende dandyn”, aldrig tidigare ute på marknaden, har nu dykt upp hos Bukowskis i Stockholm. DN 3/4 1984, s. 1. LärDatas nya kurskatalog är nu ute. GbgP 27/1 1994, s. 5.
b) motsv. UT, adv. 6 c, d, angivande att ngn l. ngt inte är med vid visst tillfälle l. i visst sammanhang o. d.; särsk.
α) i fråga om att ngn l. ngt inte infinner sig l. kommer (som beräknat l. önskat); förr särsk. i förb. med bliva (se BLIVA UTE 1 b); numera nästan bl. i ssgn UTE-BLI. AOxenstierna 2: 702 (1624). Är Landtmätaren förfallelös ute (från tinget), böte femtjo dal. LandtmFörordn. 201 (1762).
β) i fråga om att ngn l. ngt inte tillåts vara med l. utesluts l. utelämnas; särsk. dels i förb. vara ute, vara utesluten (äv. i det bildl. uttr. ute i kylan), dels i sådana förb. som hålla (se HÅLLA UTE), lämna (jfr LÄMNA UTE), stänga ute, förr äv. bliva (se BLIVA UTE 1 c), glömma (se GLÖMMA UTE), låta (se LÅTA UTE), sluta ute, utesluta. RARP 4: 69 (1647). Ellipsis händer när twenne Deelar alenast införas, såsom Strophe och Antistrophe, och Epodus slutes vthe. Arvidi 209 (1651). (Beslutet) förminskar den Tull, som Kongl. Maj:t eljest kunde nåå, der sådan förmåhn wore uthe. Stiernman Com. 3: 409 (1666). Den Danska fredsunderhandlingen fördes till största delen under den tid, då Horn var ute ur Rådet. 2SAH 55: 170 (1878). Vid postpositiv formation heter det både lämnar ute och ut (!), men blott .. stänger ute. Noreen VS 5: 667 (1912). (Hans) avdelning rationaliserades bort, och han befann sig ute i kylan med ett års lön i avgångsvederlag. SvD 4/12 1994, s. 16.
γ) i fråga om spel l. lek o. d., angivande att ngn är utslagen ur l. inte längre deltar i (visst moment av) spelet osv. HbiblSällsk. 1: 202 (1838). Om då en spelare sparkar bollen, någon af hans medspelare vid detta tillfälle är närmare motståndarnes mållinie än bollen är .. så är spelaren ur spelet (”ute”). Balck Idr. 1: 138 (1886).
c) i fråga om att ngn företar sig ngt l. beter sig på visst sätt, i vissa uttr. bestående av förb. vara ute o. en efterföljande bestämning (ett prep.-uttr. l. adv.) som anger ärende l. syfte l. tidpunkt o. d.; äv. med särskild tanke på en handlings l. ett yttrandes riktighet, i uttr. vara rätt l. fel ute, ha rätt resp. fel; förr särsk. i uttr. vara ute om ngt, vara strängt sysselsatt l. i färd med att göra ngt; jfr 5. Nu var han ute i ogjort väder. PJGothus UndLära L 6 a (1592). Olle, som alltid ska’ vara ute på ondt, han började att förarga mig. Knorring Torp. 1: 115 (1843). Han frågar Josef kolare vad han egentligen är ute i för ärenden. Wassing Dödgr. 376 (1958). Väljer man att köpa bara lågprisbiljetten för att ordna det övriga själv måste man vara ute med bokning och betalning minst 14 dagar i förväg. DN 17/10 1984, s. 36. Den som tror sig försvara grundlagsfästa fri- och rättigheter genom att inskränka demonstrationsfriheten är fel ute. DN 27/6 2002, s. A2. — särsk.
α) med särskild tanke på tidpunkt för handlingen; särsk. i sådana uttr. som vara tidigt l. sent ute, vara tidig resp. sen (i förhållande till en fastställd l. lämplig tidpunkt). Han var ute i sista minuten. Som detta anmälande war munteligt .. tyktes Han wara nog sent ute för at denna gången komma i åtanka. VDAkt. 1800, nr 25. Nästan alla epokgörande och spännande tilldragelser i vår mänskliga tillvaro ha åstadkommits av män, som varit för tidigt ute. Diedrichs Nichols Trädg. 7 (1934).
β) i uttr. vara ute efter ngn, försöka få tag på ngn (särsk. med syfte att skada l. besegra o. d.), äv. vara ute efter ngt, söka l. fika efter ngt, söka få fram ngt. I vetskap om att tyskarna särskilt voro ute efter dem, ha judarna i Danmark .. intagit en mycket försiktig hållning. SvD(B) 4/10 1943, s. 4. Han var ute efter någonting. Hennes guld. Hedberg Blomb. 368 (1953). Claesson nickade. Det var precis det han var ute efter. Wahlberg FrusLiv 151 (2003).
γ) i uttr. vara ute för att göra ngt, gm sitt handlande försöka uppnå l. åstadkomma ngt. Det är dessa föräldrar som det framför allt gäller att nå och på ett sådant sätt att de verkligen förstår att man är ute för att hjälpa, inte ”lägga sig i”. DN(A) 1/2 1965, s. 16.
4) motsv. UT, adv. 7, i fråga om att ngns pengar l. tillgångar o. d. utlånats l. utplacerats l. inte står till dennes förfogande; särsk. i sådana uttr. som ligga ute (se LIGGA UTE 4), stå ute (se STÅ, v. II 12 a), förr äv. gå ute (se GÅ UTE 2), stå ute för ngt (se STÅ, v. I 2 a β); förr äv. i fråga om medel som betalats ut (särsk. skatt l. böter o. d.), särsk. i uttr. vara ute, vara betald. G1R 2: 118 (1525). (Den felande) skall bötta sina 40 m(ar)k och skall sam(m)e päning(er) wara wthe nu om tidzdagen nest kom(m)and(is). TbLödöse 22 (1587).
C. i anv. där sambandet med den rumsliga bet. är mer l. mindre fullständigt försvunnen.
5) motsv. UT, adv. 8, i fråga om att ngn utsätts för ngn l. ngt, i sådana uttr. som vara ute (förr äv. illa ute) för ngn l. ngt, råka ut för ngn l. ngt, drabbas av ngt, vara illa ute, vara i fara l. i svårigheter o. d.; jfr 3 c. Jagh kan aldrigh seija, så illa som iagh är uthe, inga peningar haffvandes. OxBr. 12: 525 (1621). De konservativa i hans (dvs. Thomanders) stånd voro ofta illa ute för honom. Hellberg Samtida 1: 111 (1870). Det bar då syn för sägen, att stackaren varit ute för otyg. Wigström Folkd. 2: 242 (1881). Han var själv värre ute än någonsin förr – kanske sökte han den svartes hjälp. Fridegård Offerrök 11 (1949).
6) motsv. UT, adv. 9–11, angivande att ngn l. ngt har kommit till en slutpunkt: till ända, slut; förbi; särsk. i förb. bliva ute (se BLIVA UTE 2) l. vara ute; äv. närmande sig ett predikativt adj. (jfr 7); numera bl. i vissa uttr. o. förb. (se a slutet, b, c). Doch är för th(e)n skul gudz troofastheet och sanferdugheet icke vthe. FörsprRom. 3 b (NT 1526). Nu är thenne Familien oppå swärdzsijdan aldeles vthe så att wapnet för någon tijdh sedan är nedlagt. BraheBrevväxl. II. 1: 33 (1646). Skålen är ändat och glaset är ute / Hwar och en drack så mycket han fått. Stenbock Glädiesp. A 3 b (1701). När han så sett hämnarn för sig, / är hans saga ute. Bååth GrStig. 145 (1889). Hans botanik är sannolikt ute, och Lund som födelsestad trycker honom nog. Strindberg Brev 9: 320 (1893). — särsk.
a) motsv. UT, adv. 10, i fråga om tidsperiod l. tidsbegränsad handling o. d.; numera bl. i förb. med ordet tid (se slutet). När the siw daghar när vthe woro. Apg. 21: 27 (NT 1526). När Gudstiensten för altaret war ute, Musicerades åter pro exitu. VDAkt. 1736, nr 242. Han lät sig icke störas af uppsyningsmannens klocka, när denne gaf tecknet, att arbetarnes hvilostund var ute. Rydberg Ath. 294 (1859). När arabernas herravälde .. (i Spanien) var ute, så försvann kamelen därifrån. Grimberg VärldH 5: 257 (1931). — särsk. (fullt br.) i förb. med tid, särsk. dels i fråga om tidsbegränsning i sådana uttr. som tiden är ute, tiden är slut, dels i sådana uttr. som ngns tid är ute, ngns liv l. verksamhetstid är slut. Tiden är ute och matchen är över. 1Sam. 18: 26 (Bib. 1541). Värvningstiden var 3 år .. När min tid var ute, tog jag avsked. ByggnArbMinn. 23 (1950). Ingen vet när hans tid är ute. Hedberg VadUngFlick. 123 (1969).
b) (fullt br.) i uttr. vara ute med ngn l. ngt, vara slut l. förbi med ngn l. ngt. Tagh ecke thin helgha anda, som mich regera schal, j fråå mich, ty thet är strax vthe medh mich. OPetri 1: 109 (1526). Då är det ute med Lärdomen. Dalin Arg. 2: 31 (1734, 1754). Det föreföll att vara alldeles ute med honom den här gången. Johnson Se 53 (1936).
c) (fullt br.) i förb. med ordet hopp, i sådana uttr. som hoppet l. allt hopp är ute (jfr HOPP, sbst.2 1). (I Gamla Testamentet ansågs) thet sorgeligit .. wara Ofruchtsam, ty ther igenom war det Hoppet ute, at Christus icke aff them eller theras effterkommande födas skulle. Rudbeckius KonReg. 8 (1614). Redan vid dörren såg jag att natten varit svår och att allt hopp var ute. Siwertz Förtr. 121 (1945).
7) [efter motsv. anv. av eng. out] (ngt vard.) i anv. som predikativt adj. (jfr 6): som inte stämmer med rådande trend, som inte omfattas av (l. som är uteslutet i) vissa tongivande kretsar, omodern; motsatt: inne. Det var förut ute att läsa fickböcker på svenska. Numer går det lika bra som med de engelska. Expressen 19/10 1964, s. 25. Det är faktiskt nödvändigt att pojkarna använder kondom. P-piller är litet ute. SDS 25/11 1988, s. 58.
Ssgr (Anm. 1:o Ss. förled i ssg utgör ute stundom bl. en variantform av ut (jfr inne ssgr anm.). 2:o Flera av de med ute sammansatta verben kunde i ä. tid skrivas ss. två ord o. det kan ibland vara ovisst om ssg verkligen föreligger): (2 b) UTE-AKTIVITET. aktivitet (särsk. för skolbarn) som bedrivs utomhus. SvD 17/2 1970, s. 14. —
(2 b) -ARBETARE. person som (yrkesmässigt) arbetar utomhus; förr särsk. om tillfälligt anställd arbetare (se d. o. 2); jfr ut-arbetare, sbst.2 Då utearbetarna återkommo efter middagsrasten, meddelade de å kontoret att de ville ha timpenningen höjd till 25 öre. ST 1898, nr 2724 A, s. 2. För de s.k. utearbetarna (jordbrukets arbetare i allmänhet) skall arbetstiden vara högst 10 timmar för dygn och för arbetsvecka .. högst 52 timmar. SocÅb. 1945, s. 209. —
(2 b) -ARBETE~020. arbete som bedrivs utomhus; jfr ut-arbete. SAOL (1900). Hon var bondkvinna. Sol och hårt utearbete hörde ihop för henne. Ahlin Markn. 30 (1957). —
-BLI, i sht förr äv. -BLIVA, -blivelse (numera mindre br., Strinnholm Hist. 3: 485 (1848), SAOL (1973)).
1) (†) till 1, 2.
a) om person: stanna ute, uppehålla sig l. vistas ute (jfr bliva ute 1); särsk. dels (till ute 1 b) i fråga om vistelse utomlands, dels ss. vbalsbst. -blivande, om förhållandet att vara ute, särsk.: bortovaro. Schroderus Os. 2: 380 (1635). Begärandes .. at Kongl. M:t nådigast behagade honom thet förvnna, at han effter så många åhrs vtheblifwande måtte begifwa sigh in vthi Fäderneslandet igen. Widekindi Krijg-H 452 (1671). Urvädret igenyrde vägen för den sent uteblefne fotgångaren. HforsMorgBl. 1833, nr 95, s. 1.
b) om ngt sakligt: stanna l. hållas o. d. ute; äv.: stanna borta. Forsius Phys. 13 (1611). Äro wäggarne omkring Säd- och foderladan så gläsa at snö och slagregn eÿ kan uteblifwa. VDAkt. 1784, nr 97. VetAH 1819, s. 212.
2) till 3 b α.
a) om person: inte infinna l. inställa sig; underlåta l. vara förhindrad att komma (tillstädes); särsk. ss. vbalsbst. -blivande (förr äv. -blivelse), frånvaro; jfr bliva ute 1 b. RA I. 1: 457 (1546). (Jag) tuifler .. inthet .. han wille dette mit uthe blifuande så wäl hoos sig sielfwer som dhe andre sine herrer Camerader och öffuerster, excuseret holla. HSH 5: 83 (1641). Der nu Svaranden, utan giltig ursäkt, uteblef, förklarades han vara åt saken fälld och skyldig att erlägga de lagliga försoningsböterne. Nordström Samh. 2: 748 (1840). På förlaget i Paris fick jag veta att min kontaktman en dag hade uteblivit från sitt arbete och inte återvänt. Anderson Brev. 120 (2004). särsk. med inbegrepp av det ngn skall l. bör göra, i uttr. utebliva med ngt (särsk. betalning l. hyra o. d.), inte komma med l. lämna in l. fullfölja o. d. ngt. Schmedeman Just. 800 (1683). Den landtmätare, som utan laga förfall, öfwer den stadgade tiden uteblifwer med sit arbete och Chartor, böte Tio Dal. S:mt. PH 5: 3390 (1752). Vi har inte uteblivit med några betalningar. DN 12/12 2009, s. C4.
b) om ngt sakligt: inte anlända l. inkomma; äv. om (förväntad) händelse o. d.: inte inträffa l. komma till stånd l. bli av. Gerningana icke vthebliffua ther troon är. Förspr- 1–3Joh. (NT 1526). (Försäkringstagare) må .. winna sin försäkringsrätt tillbaka, om han inom tolf månader derefter .. inbetalar hwad som uteblifwit med ränta à 6 procent. SPF 1816, s. 143. De förnämsta fördelar, Johan väntat genom Sigismunds afresa, uteblefvo. 2SAH 14: 209 (1830). (Bandet är) svart som sorgen öfver uteblifven befordran. Strindberg NRik. 74 (1882). Landets kommuner förlorar mångmiljonbelopp i uteblivna skatteintäkter. SvD 4/9 1997, s. 4. särsk. (†) i sådana uttr. som det kan inte utebliva (att), det kommer med säkerhet att inträffa (att), det kan inte undvikas (att). Så kunde ej uteblifva, att .. (K. XIV J.) tillvann sig både folkens och monarkernas förtroende. Atterbom Minnest. 1: 304 (1844). Det kunde icke uteblifva, att blodiga sammanstötningar egde rum. Sander Ros 164 (1876). WoH (1904).
3) (†) till 3 b β: utelämnas; jfr bliva ute 1 c. Den politiska hvälfning som slutar skådespelet, är blott en tillfällig följd af detta sorgliga äfventyr. Den kunde uteblifva. Leopold 3: 104 (1802). Ibland de oräkneliga uppgifter, som en grammatik kan innehålla, har det alltid varit ganska svårt, att afgöra, hvad som må uteblifva. Almqvist FrSpr. Föret. (1838). PedT 1947, s. 26. —
(2 b) -BRUK. användning utomhus, i uttr. för l. till utebruk. Grebst 1År 161 (1912). Doeskin användes företrädesvis för plagg till utebruk såsom uniformer m. m. HantvB I. 8. 2: 107 (1940). —
(2 b) -BUR. (†) jfr bur, sbst.1 1. De bröto upp en utebur och togo ur densamma varor, mat och en kista. Hildebrand Isl. 135 (1883). —
(2 b) -DASS. utanför bostadshus beläget avträde (vanl. uppfört ss. avskild byggnad); jfr -tupp. Det är något romantiskt med utedass. OoB 1959, s. 127. —
(3 b α) -DRÖJA. (†) i uttr. utedröja med ngt, vara sen med l. underlåta att (in)komma o. d. med ngt. Du wärdes .. icke längre mer med hiälpen utedröja. Frese VerldslD 13 (1715, 1726). Det är beklageligit, at de så länge utedrögt med sine Collecters införsändande. VDAkt. 1736, nr 21. —
(3 b β) -GLÖMMA, -glömning (tillf., Uppström GotBidr. 8 (1868) osv.). (numera bl. tillf.) av glömska l. misstag utelämna l. förbigå (ngt, äv. ngn). HovförtärSthm 1730, s. 344. Landtmarschalken erindrade wid Riksdagsbeslutet, at bland de af Kl: famillen, som blifwit koppympade, är af förseende Cronprincessan uteglömd. Tilas Ant. 2: 279 (1770). Man (kan) tänka sig .. att kopisten .. gjort ett slarvfel och uteglömt hertigens namn. 3SAH LII. 2: 527 (1941). —
-GÅENDE, förr äv. (i bet. 2) -GÅNGANDE, p. adj. [jfr fsv. uteganga, v.]
2) (†) till 4, om skuld l. pengar o. d.: utelöpande (se -löpa 2); jfr gå ute 2. 2SthmTb. 2: 98 (1549). Öfversten .. invexlade omsorgsfullt hvarje främmande fisch (dvs. spelmark), som han fick in, mot någon af sina egna utegående. Kullberg Mem. 1: 180 (1835). —
Ssgr: utegångs-djur. djur som hålls av människor men går ute i markerna året om, ofta i halvvilt tillstånd. Rig 1948, s. 36.
-får. särsk. om (djur av) den gamla lantrasen får på Gotland. Endast vid ytterligt sträng köld och djup snö uppsöka ”utegångsfåren” (på Gotl.) de foderhus, som på betesmarkerne äro för dem beredda. Agardh o. Ljungberg 4: 63 (1863).
(2 b) -GÖRA. (ngt vard.) arbete l. göromål utomhus. Lundell (1893). En gammal jägmästare .. gjorde gällande, att en jägmästare numera har betydligt mera skrivgöra inomhus än utegöra. Radiolyssn. 1927, nr 17, s. 8. —
(2 b) -GÖROMÅL~102, äv. ~200. (numera bl. tillf.) göromål utomhus. SAOL (1900). Att Alfred låtit Lilly sköta gårdens utegöromål. Wassing Dödgr. 339 (1958). —
-HÅLLA.
1) (†) till 1 b, 2 c: hålla (ngn l. ngt) ute l. utomhus; hindra från att komma in; inte släppa in. FinKyrkohSP 5: 209 (1669). Wäggarne äro så gläse rundt om hö och sädes lada, at den (dvs. ladan) omöjeligen kan ute hålla hwarken snö eller slag rägn. VDAkt. 1784, nr 99. Knapt hade jag uti detta rymliga herberge bragt mina saker i någorlunda ordning, förr än folket, som aldeles icke kunde utehållas, .. inströmmade. Ödmann MPark 95 (1800). Resultatet blef, att näten ej togo ringaste skada af minorna, och att dessa fullständigt utehöllos af näten. KrigVAH 1887, s. 178.
2) (numera mindre br.) till 3 b β, bildl.: hålla (ngn l. ngt) utanför l. borta (från ngt); hindra; utesluta l. utelämna. Står det länge såsom nu, så blij de värre ähn hedningar, som så long tijd från Herrans Nattvard uthehålldne varit. VDAkt. 1684, s. 67. Sök att utehålla .. främmande ord, som i Swänskan ej wunnit burskap. Hof Skrifs. 265 (1753). Arbete hvar och en i sit Stånd och inom sin krets at förekomma, eller at åtminstone i det längsta utehålla en så sorgelig spådoms fullbordan! Björnståhl Resa 4: 125 (1782). AGSilverstolpe Språkl. 52 (1814). —
(2 (b), 3 a) -HÄNGA, -ning. hänga ute; vara uthängd (till beskådande); numera nästan bl. i p. pf. o. p. pr. Doften av utehängd tvätt. Hoorn Jordg. 2: 159 (1723). På de öfwerblifna brefwen böra Chartor wid Påst-Contoiren stadigt vtehänga til Åhretz slut. Arnell Stadsl. 65 (1730). —
(2 b) -KJOL. (numera bl. tillf.) (Vi) ha .. att anmärka det utekjolarna äro fullkomligt fotfria, under det att innedräkterna .. bibehållit sin fulla längd. SvD(A) 10/4 1910, s. 13. —
(1, 2) -LIGGARE.
1) om person.
a) (†) till 1 b: (ombud för) köpman på främmande ort; jfr liggare 10 o. ut-liggare 3. At en hop köpswänner och Uteliggare från Gefle skola hafwa lika som satt sig neder wid Tuna, och köpa ther al kolen och weden up. Bergv. 1: 68 (1627). HC11H 13: 72 (1697).
b) (†) till 1 b: agent; spanare, spion; äv. om fartyg till sjöss med uppgift att bevaka o. d.; jfr ut-liggare 2. Nordberg C12 2: 528 (1740). (Omsvängningen) började med att den lybska handelsflottan .. överfölls av kung Hans’ uteliggare. KyrkohÅ 1939, s. 30. Redaktionen sitter tack vare sina uteliggare inne med vissa möjligheter att hålla sig underrättad om läsekretsens behov. Ahlgren Veckopr. 55 (1940). Östergren (1966).
c) till 2 b: person som saknar bostad o. sover i tillfälliga utrymmen l. utomhus. Dalin (1855). Uteliggarna har blivit fler. I vinter vill inte politikerna i Stockholm bli tagna på sängen igen när de bostadslösa är på väg att frysa ihjäl. DN 20/8 1988, s. 33.
2) om sak, i sht förr särsk. till 2, om (på båt l. kälke o. d.) utskjutande anordning (som ger stadga o. d.); jfr ut-liggare 1, ut-riggare. TT 1903, M. s. 6. Stöttingen är .. försedd med uteliggare eller stjälpmedar. Ekman SkogstHb. 59 (1908). Östergren (1966). —
(1, 2) -LIV. liv (se d. o. I 3) ute l. utomhus. Andersson Verldsoms. 3: 225 (1854). Solen i Rom sörjer för att .. (tiggarna) föga lida af deras utelif på gator och torg. Bremer GVerld. 2: 161 (1860). särsk.
a) till 1, 2 b, om (ngns) liv ute i naturen l. fria luften, närmande sig l. övergående i bet.: friluftsliv l. naturliv (se d. o. 2). Schulthess (1885). Att utbyta de instängda rummen, de kvafva affärs- och ämbetslokalerna, de dammiga gatorna mot ett uppfriskande utelif i den fria naturen. Sthm 3: 335 (1897).
b) till 2 b γ, om ngns liv ute bland folk, vanl. med särskild tanke på vistelse i offentlig miljö; äv. närmande sig l. övergående i bet.: sällskapsliv l. nöjesliv (se d. o. 1, 2). Verd. 1887, s. 22. Kom så 1896 det för allt svenskt uteliv så ödesdigra förbudet: ingen servering vid småbord under föreställningar! Fatab. 1936, s. 35. Han började föra ett hektiskt uteliv och fortsatte att spela med höga insatser. DN(A) 16/4 1964, s. 7. —
(2) -LUFT. luft ute l. utomhus; särsk. med tanke på att luften utomhus är frisk l. ej instängd (se instänga 1 a). Det var så nyttigt för honom att få ett par timmars uteluft i den fria, stora parken. Wahlenberg NDag 92 (1904). —
-LYCKA. (äv. -luck- 1547–1563) [fsv. utelykkia; beträffande form med -u- jfr d. udelukke; jfr lycka, v.1 anm.] (†)
1) (†) till 2 c, 3 b β: utestänga (ngn l. ngt); hindra (ngn) (från tillträde l. deltagande); hålla borta; vanl. mer l. mindre bildl. Hwar är nw thin berömilse? Hon är vthelycht. Rom. 3: 27 (NT 1526). Måste först ifrån vtskrifninghs tinget vthelyckias alle siucke af smittesam sot. Gustaf II Adolf 36 (c. 1620). Man måste skynda, medan man ännu har tid, att icke dörren slås igen och man blir utelykt från barnahuset. Rudin 2Evigh. 2: 348 (1882, 1889). SAOL (1973).
2) (†) till 3 b β: utelämna (ngt, äv. ngn); förbigå; utesluta; särsk. med avs. på uppgift i redogörelse l. register l. räkenskap o. d. HH XIII. 1: 106 (1563). Pres-terne medh Ländz- och Tålfmän, som .. fålk af manthals Lengderne uthelykt .. böthe effter .. H. K. M:tz Jnstruction. HFinlH17Årh. 172 (1637). Att en punct .., som uthelykt ähr, skall in margine tillsättias. RP 7: 455 (1639). (Skriften) är undertecknad af de förnämsta i Rådet, sedan några ställen blifvit utelyckta mot slutet. Geijer SvFolkH 2: 314 (1834). IllSvOrdb. (1964). —
(2 c) -LÅSA, förr äv. -LÄSA, -ning. [fsv. uteläsa] låsa (ngn l. ngt) ute; stänga ute; äv. oeg. l. bildl.; i sht i p. pf. Runius (SVS) 2: 111 (1712). Hon .. lät sin Fader, igenom en Billet öfwer Stads-Muren, wetta huru hon så länge hos sin goda Cousine förtöfwat, at hon såg sig wara vteläster. Humbla Landcr. 38 (1740). Sarri UndHallontr. 173 (1980; bildl.). —
-LÅTA. (†)
1) (†) till 3 a, refl.: utlåta sig, (offentligt) uttala sig. Öfwer (freds)Conditionerne hafwe wij intet annat at påminna, eller osz wijdare at förklara, än af osz på nästförledne Möthe skedt är och wij osz uthelåtit hafwe. Stiernman Riksd. 946 (1636). Eij kan heller K: M:tt så uthelåta sigh absente Principe. RARP 4: 323 (1650).
2) (†) till 3 b β: utelämna (ngt, äv. ngn); utesluta; förbigå; jfr -lycka 2 o. låta ute. FörsprBar. (Bib. 1541). Jagh hafwer mykit vthelåtit, som j synnerheet kunde författas, på thet at thenna mijn Skrift icke skulle wara för långsam til at läsa eller höra. Bureus Warn. D 4 a (1604). De, som .. varit af mantalslängderne ett år eller annat utelåtne, men sedan upförde. 2RA 3: 358 (1731). Heinrich (1828). —
(3 b β) -LÄMNA, -ing.
1) förbigå (ngt, äv. ngn); hoppa över; inte ta med; särsk. med avs. på dels uppgift i redogörelse l. register l. räkenskap o. d., dels (del av) ord l. satsled l. språkljud (jfr apokopera, elidera); förr äv. i uttr. utelämna ngt ur räkningen, bortse från ngt (jfr räkning 8 a); jfr -bli 3, -glömma, -hålla 2, -lycka 2, -låta 2, -sluta 2. Skall Inspectoren, som för Räkenskapen swarar, Lefwerantens namn uthelemna. Stiernman Com. 3: 250 (1664). Någre ord hafwa under aftryckningen blifwit utelemnade .. De står wid slutet af Ordboken. Sahlstedt Föret. 14 (1773). Tungan som skyndar sig att följa tanken, halkar i sitt lopp öfver bokstäfver, stundom öfver stafvelser, och utelemnar dem. 2SAH 1: Föret. 6 (1801). Ni får .. icke alldeles utelemna ur räkningen, att de fem i sina händer hafva samlade alla trådarne till statens maskineri. Rydberg Frib. 26 (1877). Hon kunde inte utelämna det senaste halvåret från sin CV. Även om hon gärna ville. Ingemarsson SmåCitr. 31 (2004). Såväl avsändare som adressat är utelämnade. Östergren SistCig. 242 (2009). särsk. ss. vbalsbst. -ande l. -ing, särsk. konkretare, om ngt som utelämna(t)s (jfr -slutning 2); förr särsk. i uttr. göra utelämningar, utesluta l. hoppa över vissa delar. Detta säga wi icke i afseende på de utelämningar Öfwersättaren gjort. SP 1792, nr 285, s. 1. Jag vill understryka att denna redogörelse inte innehåller några falska uppgifter, utan enbart utelämnanden av vissa omständigheter. Anderson Brev. 525 (2004).
2) utlämna (ngn l. ngt); särsk. (o. numera bl.) i p. pf., om person: utlämnad, lämnad ute l. i sticket. SAD 1: 390 (1789). Ett fördrag, i hvilket det uttryckligt hette, att konungens af Polen syster, Katarina, af Erik skulle utelemnas åt Ivan. Schybergson FinlH 1: 298 (1887). Då hade han utelämnat familjens alla hemligheter, avslöjat allt vad som fanns bakom kulisserna. Hedberg Räkn. 182 (1932). Det som skett blottlägger hur utelämnade enskilda människor kan bli om de blir föremål för skilda myndigheters uppmärksamhet. DN 27/2 1972, s. 8.
Ssg (till -lämna 1): utelämnings-tecken. tecken som används för att markera att ngt utelämnats i en text; jfr uteslutnings-tecken. Tre punkter är ett vanligt utelämningstecken. Olde FrSpr. 2 (1843; om apostrof). —
1) till 1, 2: (springande) förflytta sig l. färdas ute; särsk.
a) (†) till 1 a, om fartyg, i p. pr.: som går ute (till havs). Våre utelöpande fartyg indraga genom sina lönande frakter mycket Specie mynt eller goda växlar. Calonius Bref 106 (1795). Järta 1: 111 (1816).
b) (†) till 2 b γ, ss. vbalsbst. -ande, om ngns vistelse ute; jfr löpa, v.1 I 8 b. Klagades öfver oanständigt utelöpande .. sommarnätterna af ungdom och tjänstefolk. SDS 1907, nr 100 A, s. 4 (1778). Björlin Elsa 46 (1879).
c) till 2 c, om djur (särsk. hund), i p. pr.: som inte hålls inne l. inom inhägnad, som springer l. rör sig fritt. Utelöpande hundar. Hellström Malmros 30 (1931).
2) till 4, om (kapital i form av) pengar l. värdepapper o. d.: vara i omlopp; numera bl. i p. pr. i adjektivisk anv.: som är i omlopp; äv. om lån l. skuld: som inte har betalats l. förfallit till betalning; jfr -gående 2. Myntesedlarne äro sextonhundrade tusende Daler, som utelöpa. 2RARP I. 1: 68 (1719). SD(L) 1901, nr 583, s. 2 (i p. pr., om lån). SFS 1953, s. 163 (i p. pr., om obligation). —
a) (†) om person som (i visst syfte l. på visst uppdrag) färdas l. vistas ute, särsk. dels om sändebud l. spion (jfr -liggare 1 b), dels om gårdfarihandlare. (Jag vill) alfwarligen befalla, at ingen .. låter irra sig af de kring landet swäfwande troupper, eller deras Emissariers och Ute-löpares söta ord och smicker. Nordberg C12 1: 75 (1740). (Gårdfarihandel) idkades av invånarna i .. delar av Västergötland redan i äldre tider genom s. k. utelöpare, vilka sålde väv, smiden, träkärl m. m. 3NF 9: 123 (1928).
b) (numera mindre br.) motsv. -löpa 1 c. Weibull o. Tegnér LUH 1: 297 (1868; om svin). IllSvOrdb. (1964; om hund). —
(1) -LÖPARE, sbst.2 (†) utlöpare (se d. o. 2), särsk. dels om växtdel, dels (oeg.,) om del av bergskedja o. d., dels bildl. MosskT 1890, s. 187 (om växtdel). Rhein och Elbe och Oder, där de breda och mäktiga flyta fram .. spinna vattenband mellan alpernas utelöpare samt Nord- och Östersjö. Henriksson Tyskl. 93 (1901). Schück AllmLittH 3: 409 (1921; bildl.). —
(2 e) -MÅL. sport. i vissa bollspel, om mål som innemän skall springa till innan de tar sig till innemålet. Balck Idr. 1: 89 (1886; i långboll). —
(2 b) -MÖBEL. möbel (se d. o. 2, 3) för utomhusbruk. LD 20/5 1959, s. 5. De vanliga hopfällbara utemöblerna. Benecke Munro JupitMån. 46 (1985). —
(2 b) -PIGA. (förr) piga (se d. o. 3) som (huvudsakligen) tjänstgjorde utomhus (vid gård på landsbygden). Lillie Dagb. 18/2 1748. Det blev tvister om så intressanta saker, som huruvida en tjänsteflicka skulle räknas för inne- eller utepiga, eftersom därav berodde, dels om hon fick nyttja vissa sidentyger, dels hur pass breda spetsar hon fick ha. Grimberg SvH 390 (1908). —
(2 b) -PLATS. (iordningställd) plats (med sittmöjlighet o. i anslutning till bostadshus) avsedd för utomhusvistelse; jfr -rum. SvSlöjdFÅb. 1929, s. 8. Vi var .. en förvånansvärt stor grupp som gick ut på en liten uteplats i höghusets hägn och rökte. Stensdotter ArnesKiosk 17 (2004). —
(2 b) -RUM. uteplats med mer l. mindre utpräglad karaktär av rum (med skydd för vind o. regn); äv. (numera bl. tillf.) om plats för vistelse utomhus. Uterummets möbler på South Bank hade ägnats ett påfallande intresse. Form 1951, s. 118. En lekplats är i första hand en fråga om lämpliga uterum att hålla till i, lämpliga ytbeläggningar och material att hitta på något med. SvD(A) 3/10 1968, s. 24. —
(2 b) -SERVERING. avgränsad plats utomhus (med bord, stolar o. d.) hörande till restaurang l. kafé o. d. (jfr servera, v.1 4 a); jfr -restaurang. (Vagnen) rullade bort för att hämta lagerträden ned till Operaterrassens uteservering. Lidman HusFrökn. 84 (1918). —
-SLUTA, -else (†, Lind 1: 263 (1749), Framtiden 1877, s. 378), -ning (se d. o.). [jfr mlt. ūtsluten, t. ausschliessen. — Jfr -slutande, p. adj., adv.]
1) till 1, 2 b, 3 b: utestänga (ngn l. ngt) (från ngt) (jfr -stänga 1); äv. mer l. mindre bildl.; förr äv. med refl. obj. OPetri Kr. 86 (c. 1540). För sin förfärliga sjukdom måste de (spetälska) se sig uteslutna ifrån de Städer .. til hwilka de hörde. Bælter JesuH 5: 526 (1759). De människor endast kunna sätta sig öfver ett godt rykte, som uteslutit sig från alt umgänge med likar, och uppgifvit all fordran på deras biträde. Rosenstein PVetA 1789, s. 94. Mången förmodade, att adelns missnöje med Karl den nionde skulle utesluta hans son ifrån tronen. Fryxell Ber. 6: 155 (1833). Ofta hände det, att en fånge, genom att insättas på bastiljen, för alltid uteslöts från verlden. NF 2: 47 (1876). Försummelse att .. (vid katekesförhör) infinna sig bestraffades med uteslutande från H. Nattvard. Wahlfisk KatUnd. 52 (1889).
2) till 3 b β: förbigå l. hoppa över (ngt, äv. ngn), utelämna; förr äv. i uttr. utesluta ngt ur räkningen, bortse från ngt (jfr räkning 8 a). RA I. 3: 115 (1593). Uti Post-Tidningen N:o 3 .. därest Directeurerne wid Frimurare Barnhuset upräknas, är Directeuren Meyer af förseende utesluten, hwilket härmedelst rättas. PT 1758, nr 19, s. 3. Den som också behagar, kan utesluta både Canel och Citron-skal. Warg Bih. 11 (1765). Ni får .. icke alldeles utesluta ur räkningen, att (osv.). Rydberg Frib. 21 (1857).
3) till 3 b β: avlägsna l. avskilja (ngn, äv. ngt) (från ngt); stöta ut (ur viss grupp o. d.). Schmedeman Just. 576 (1669). Den åhörare, som förde ett oskickligt lefverne, skulle uteslutas från Församlingens gemenskap. Hallenberg Hist. 1: 218 (1790). På samma sätt (som Rousseau) kunde många andra filosofer, ibland öppet och ibland underförstått, utesluta kvinnan ur kategorin ”människa”. Lychnos 1996, s. 146. Harriet och Ingvor formade en barriär kring henne, pratade om förlossningen, uteslöt mig. Stensdotter ArnesKiosk 359 (2004).
4) [utvecklat ur 1–3] i fråga om urval l. bedömning av olika möjligheter l. alternativ o. d., särsk. (vanl. med avs. på ngt sakligt): vara oförenlig med, omöjliggöra; särsk. i uttr. utesluta varandra, vara oförenliga; äv. dels: avfärda (ngt) (ss. omöjligt l. orimligt), dels: välja bort (alternativ), eliminera. Berch Hush. 186 (1747). Hennes lugna, blyga och vänliga väsende, som icke uteslöt en hög grad intelligens. Samtiden 1873, s. 282. Begrepp utesluta hvarandra, om det enas omfång icke ens till någon del sammanfaller med det andras. Rein Log. 20 (1882). Den allmänna aktningen för Mann uteslöt inte kritiska förbehåll, ibland formulerade i politiska termer. Östling NazSensm. 235 (2008). Att Bulten frivilligt skulle ha stuckit med pengarna uteslöt han. Jonasson Hundraår. 56 (2009). I telefonkatalogen fanns det närmare tjugo personer i Stockholm som hette likadant. Några med aparta titlar kunde uteslutas, men det blev ändå femton kvar. Östergren SistCig. 309 (2009). särsk.
a) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som inte kommer i fråga, omöjlig; äv.: eliminerad; särsk. i sådana uttr. som det är uteslutet (att), det är otänkbart (att). 1SAH 1: 24 (1786). (Han) nöjde sig med att i dåvarande läge förklara regeringssamverkan utesluten. Höglund Branting 1: 511 (1928). Det är fullkomligt uteslutet att jag skulle bli spion! Jonasson Hundraår. 359 (2009).
b) ss. vbalsbst. -ande; särsk. (jur.) i uttr. brottslighetens uteslutande, angivande att handling som vanl. är straffbelagd i vissa fall (ss. vid nödvärn) inte bedöms som brottslig; äv. konkretare. 1SAH 1: 24 (1786). Då Biskoparnes behörighet att, med uteslutande af verldslig rätt, döma i religionssaker genom lag stadgades, blef (osv.). Nordström Samh. 1: 216 (1839). De grunder för brottslighetens uteslutande, även kallade objektiva ansvarsfrihetsgrunder, som uppställts i 24 kap. BrB. NorstedtJurHb. 700 (1987). —
1) (numera mindre br.) motsv. -sluta 3: som utesluter l. skiljer ut ngt, särskiljande, diskriminerande; äv. (om person) närmande sig l. övergående dels i bet.: fördömande l. ogillande, dels i bet.: omdömesgill l. skarpsynt. Jag trodde ej at man med et så rent ansigte, med en så uteslutande blick, vore i stånd til et enda ord af smicker. Björn Besynn. 57 (1792). Om skadan af en uteslutande smak. Kellgren 2: 276 (1796). Ett bestämdt och uteslutande sinne. 2SAH 13: 74 (1828). Ers höghet är alltid så häftig och uteslutande i sina omdömen – genmälte Pincier. Crusenstolpe Tess. 3: 198 (1847). Dalin (1855).
2) motsv. -sluta 4: som utesluter andra l. annat; som enbart gäller för ngn viss l. ngt visst; exklusiv; förr äv. liktydigt med: enda (av sitt slag). Hasselroth Campe 22 (1794). (Karmides sveks) i sitt hopp att blifva den uteslutande arfvingen till Krysanteus’ förmögenhet. Rydberg Ath. 340 (1859). För den nya regeringen bar .. (K. XII), så ung han var, det uteslutande ansvaret. Hjärne K12 11 (1902). I den s. k. uteslutande disjunktionen förutsättes, att endast ett av alternativen kan inträffa vid ett givet tillfälle. Regnéll Sem. 150 (1958). Två händelser A och B sägs vara uteslutande, om de inte kan inträffa samtidigt. Gamma Sannolikh. 17 (1974).
Ssg (till -slutande 2): uteslutande-rätt. rätt (se rätt, sbst.2 4) som enbart gäller för den som äger rätten o. utesluter alla andra. Boëthius Sedol. 104 (1782). —
-SLUTANDE, adv. [jfr t. ausschliessend; till -sluta] motsv. -sluta 4: endast, enbart, bara; äv.: på ett sätt som utesluter annan l. annat; jfr uteslutnings-vis. De gamle skaldernas inbillning lefde nästan uteslutande i den yttre verlden. 2SAH 12: 523 (1827). Att presterna skulle lefva desto heligare och mer uteslutande sysselsätta sig med sitt embete. Ekelund 1FädH 1: 75 (1829). Att hela saken borde betraktas såsom en uteslutande norsk angelägenhet. De Geer Minn. 1: 189 (1892). Veckorna som följde tänkte jag så gott som uteslutande på Stella. Stensdotter ArnesKiosk 273 (2004). —
1) motsv. -sluta 1, 3: utestängande; avstängning; äv.: bortstötande, utstötning. Stenhammar 200 (c. 1798). Frågan om Hinke Bergegrens uteslutning var inte ännu definitivt avgjord. Wigforss Minn. 1: 181 (1950). Det är inte rimligt att använda uteslutning från en social trygghetsförmån som repressalie. DN(A) 23/1 1964, s. 2.
2) motsv. -sluta 2: utelämnande (se -lämna 1 slutet); särsk. konkret(are). 3SAH LIX. 3: 203 (1839). BonnierLM 1954, s. 731 (konkret). Inga subjektiva överväganden ligger bakom uteslutning eller hopflyttning av detaljer i kartbilden. SvGeogrÅb. 1963, s. 20.
3) motsv. -sluta 4, om handlingen att utesluta (ngt l. ngn, i sht alternativ l. varandra), bortval; eliminering. Höijer 4: 464 (1796). Bindeorden förena ord eller satser i olika betydelse, neml., på ett jakande sätt .. eller så att de uttrycka en motsägelse .. eller en ömsesidig uteslutning (eller, antingen – eller). Thorelius SvSpr. 9 (1867). De mest betydelsefulla reglerna om straffminskning .. återfinns i kap. 33, som enligt sin rubrik behandlar nedsättning och uteslutning av påföljd. NorstedtJurHb. 690 (1987).
Ssgr: uteslutnings-förslag. till -slutning 2. Skulle ej Geijerstam såsom skönlitterat vara lämpligare genomläsa samlingen och göra ändrings- eller uteslutningsförslag. Strindberg Brev 6: 17 (1886).
-metod. till -slutning 3: metod att komma fram till visst resultat gm att stegvis utesluta alternativ. Marc-Wogau ModLog. 181 (1950).
-princip. till -slutning 3; jfr princip 4 o. -metod. Nu använder vi uteslutningsprincipen. Först och främst utesluter vi Roseanna McGraw. Sjöwall o. Wahlöö Ros. 109 (1965).
-rätt. till -slutning 1: rätt att utesluta ngn. Om någon part låter bli att nämna jurymän eller underlåter att begagna sin uteslutningsrätt inträder (osv.). Rönblom Tryckfr. 90 (1940).
-vis, adv. till -slutning 3: gm uteslutning (av alternativ); äv.: uteslutande. Nordforss (1805). Den på krigardygd och krigar-ära nästan uteslutningsvis lagda hufvudvigt. Atterbom VittH 76 (1845). Vi skola dervid gå uteslutningsvis till väga. Claëson 1: 371 (1859). —
(3 b) -SLÅ. (†) avslå (ngt) (äv. med indirekt obj.); äv.: avstå från; jfr slå ut 6 d slutet. RP 3: 25 (1633; med indirekt obj.). Men sant; at Törnet blef til Konung waldt och tagit / En gång när andra Trän den ähran ute-slagit. Runius (SVS) 1: 304 (1713). 2RARP 21: 319 (1761). —
(2 e) -SPELARE. sport. om var o. en av de spelare (se spelare, sbst.1 4) som är ute; särsk. (i handboll, fotboll, ishockey o. d.) om spelare som ej är målvakt. Balck Idr. 1: 168 (1886). Målvaktens klädsel skall tydligt skilja sig från utespelarnas och domarnas till färgen (i handboll). IPCStSportlex. 148 (1995). —
(2 b) -SPORT. jfr sport 1. Som nöje står .. terränglöpningen i en klass för sig bland utesporterna. Swing 1921, nr 42, s. 9. —
-STÅ, förr äv. -STÅNDA. [fsv. utestanda]
1) (†) till 1.
a) i p. pr.: som är riktad utåt, som står ut (se stå ut II 1). Rinman JärnH 31 (1782). TT 1894, Allm. s. 201.
b) bildl.: utstå, genomlida (ngt). I thenna Werldenne måste jw en Menniskia .. vthestå myckin Wedhermödho. Wallius JEriksson 22 (1620). RARP 7: 220 (1660).
2) till 2 b (α): stå ute; särsk. om säd o. d.: vara obärgad; i sht (o. numera bl., tillf.) i p. pr. Hender .. offte at man moste late henne (dvs. säden) bliffue så lenge vthe ståendes på åkren, til thes hon tå på sidstonne platt förrotner. Stiernman Com. 1: 190 (1563). Isskorpan på wattnet i utestående kärl war 1/3 tum tjock. VexiöBl. 1829, nr 43.
3) till 4, om skuld l. lån o. d.: vara att fordra; restera; vara obetald l. inte inlöst; i sht i p. pr., särsk. i sådana uttr. som utestående fordringar l. medel. OPetri Tb. 44 (1525). Ath han må vthkreffia alla hans gæld paa berghen och annerstads hwar han them vthestaandandis har. G1R 4: 36 (1527). Utestående medel. Schmedeman Just. 1239 (1689). Huruvida ett lån, som beviljas på ett år eller kortare tid, faktiskt kommer att utestå längre än ett år, kan ju vid lånets beviljande ej afgöras. BtRiksdP 1892, I. 2: nr 49, s. 24. Likaså är det naturligtvis nödvändigt att genom bokföring hålla kontroll över såväl de utestående fordringarna som de egna skulderna. Västhagen Affärsbokf. 6 (1945).
4) [utvecklat ur 2, 3] († utom i slutet) i p. pr. i adjektivisk anv., om mellanhavande l. ärende l. sak o. d.: som resterar, som ännu inte är uppklarad l. avgjord; särsk. i sådana uttr. som dels hava ngt utestående(s) l. uteståndande(s) med ngn, ha ngt ouppklarat l. otalt med ngn, dels hava gott l. ont utestående(s) l. uteståndande(s) med ngn. Epter .. hertwg frederich wtwaldt kwng tiil danmarc intet med .. nogen Aff Swerigis inbyggiare wtestondandes haffwer. G1R 1: 159 (1523). Jntid ontth hade han hell(e)r vtestondand(is) m(ed) honom. 2SthmTb. 2: 172 (1552). Wij swenske wethe oss icke annet än all ähre och gott haffue vteståendes med Eders Erbarheet och menige Lijffland. BtFinlH 3: 409 (1558). Jochim Jöde .. gaff tillkenna at han .. hafuer enn vtheståenndhe saak medh h: Anna Tönies Bruns effterlefuerscha. 3SthmTb. 6: 287 (1607). Hasselquist Resa 154 (1751). särsk. (fullt br.) om fråga o. d.: som ännu ej är löst l. färdigbehandlad, kvarstående. Socialpolitiken kan klaras av. Den enda utestående frågan har varit svenska kollektivavtals status inom EU. GbgP 20/12 1993, s. 8. —
1) till 1, 2 (c): (gm lås l. stängsel l. avskärmning o. d.) hindra (ngn l. ngt) från tillträde till en viss plats; tvinga att förbli ute; hålla ute l. borta; särsk. i förb. med bestämning inledd av från angivande den plats som ngn utestängs från; jfr -lycka 1, -sluta 1. OPetri 3: 552 (c. 1535). Om någon .. fiende wille etdera riket antasta, skulle den från bägges hamnar utestängas. Dalin Hist. III. 1: 193 (1761). Förhängen för kyrkans alla fönster utestängde dagern. Rydberg Sägn. 46 (1874). Utfodringshoarna böra inhägnas så att kycklingarna komma åt fodret men fåren utestängas. Träskman Fjäd. 37 (1948). särsk. [jfr eng. lock out] (numera mindre br.) om arbetsgivare: gm lockout avstänga (arbetstagare) (från arbetsplats). Inom afdelningen har insamlats för Geflesträjken kr. 319:80 .. och till de utestängde järnarbetarne i Danmark kr. 231:67. GHT 1897, nr 234 B, s. 2. Höglund Branting 1: 455 (1928).
2) till 3 b, bildl.: (för)hindra (ngn l. ngt) (från ngt), hålla borta; äv.: utesluta; äv. med refl. obj.; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv., om person: som är l. känner sig utanför, utstött; jfr -sluta 1, 3. OPetri 1: 8 (1526). At han .. sigh siälff vthestenger vthur the saligas taal. PErici Musæus 6: 13 b (1582). Händelserna böra berättas med sanning och enkelhet; men dessa vilkor utestänga icke ordning, sammanlänkning, värdighet, växling, liflighet och det pathetiska. Rosenstein 1: 268 (1800). Vid konungens resa till Aachen .. hade kronprinsen, som då ännu icke fyllt 13 år, blivit insatt, tydligen för att utestänga hertig Karl. 3SAH LII. 2: 521 (1941). Dessa (fantasi)lekar var Ingers sätt att komma undan sin hunger, sin ensamhet, sin föreställning att vara utestängd. Thorén Herre 123 (1942). Samhället begår allvarlig orätt mot de ungdomar, som trots kvalifikationer utestängs från utbildning. DN(A) 23/8 1964, s. 25.
Avledn. (till -stänga 2): utestängdhet, r. om tillståndet att vara l. känna sig utanför l. avskärmad (från ngt); jfr utanförskap. Koch EmigrLand 123 (1910). —
(2 b) -TUPP. (i Finl.) utedass. En utetupp är i minsta laget för femti personer (på ett barnläger). Borgåbl. 12/8 1977, s. 7. —
(1–4) -VARA, v., -else (se avledn.). vara l. befinna sig ute l. borta; vanl. (o. numera bl.) i p. pr. o. ss. vbalsbst. -ande, äv. konkretare. särsk.
a) till 1 a, b, särsk. om fartyg l. trupp o. d. HC11H 11: 120 (1697). Cederström beordrades efter välförrättat ärende att draga till sig alla utevarande fartyg. SvFlH 2: 516 (1943).
b) (numera bl. tillf.) till 2 b: vara utomhus. Finner Wachten någon om Nattetijdh vthe på Gatorne .. måge de först ransaka, hwad skäl han hafwer om Nattetijdh at vthewara. Stiernman Com. 3: 596 (1667).
c) till 3 b, om person: utebli (se d. o. 2); förr äv. om ngt sakligt; särsk. ss. vbalsbst. -ande: frånvaro. SthmStadsord. 1: 95 (1643). Prof:s Steuch och Wulff excusera sitt utewarande utur Consistorio för sin opassligheet skull. UUKonsP 14: 328 (1681). I alla hänseender vill jag ansvara, att ingen Gudstjenst må under Reparatjons-tiden utevara för den(n)a församling. VDAkt. 1796, nr 97. Han .. dömdes .. som ung person till 10 dagsböter för förfallolöst utevarande som svarande. Borgåbl. 1979, nr 226, s. 6.
d) (numera mindre br.) till 4, om ägodel l. tillgång o. d.: vara utlämnad l. utlånad o. d.; förr särsk. dels om pengar o. d.: vara i omlopp, dels om skuld o. d.: vara utestående (se -stå 3). Stiernman Com. 3: 501 (1667). Då deras ämbetes skyldighet wara månde at tilse, om böckerne under utewarandet få någre åkommor och derom .. påminna til vederbörlig rättelse. Annerstedt UUH Bih. 3: 262 (i handl. fr. 1739). At inlösa alla sina utewarande Sedlar. AdP 1800, s. 1299.
Avledn. (†): utevarelse, r. l. f. (†) vistelse ute, särsk.: bortovaro l. frånvaro; jfr -varo. VDAkt. 1709, nr 84 (1707). Då denne efter några års utevarelse i Frankrike .. ankom till Lübeck. Hallenberg Hist. 1: 638 (1790). DA 1793, nr 32, s. 4. —
-VARO, förr äv. -VARA, r. l. f. (-vara (-w-) 1673, 1901. -varo (-w-, -u) 1674 osv.) [till -vara, v.] jfr utevarelse.
1) (numera mindre br.) till 1 b: vistelse l. uppehåll på avlägsen plats l. plats där man vanl. inte befinner sig l. hör hemma, bortovaro. UUKonsP 11: 16 (1674). Första året af min utevaro i Amerika .. hade jag .. varit i stånd att förtjena något penningar. OoB 1904, s. 16 (c. 1860). 2NF 15: 300 (1911).
2) (numera bl. tillf.) till 2 b: vistelse utomhus. Cederborgh OT 4: 30 (1818). Hvad kunde .. vara anledningen till deras utevaro i en smällkall vinterqväll? Blanche Tafl. 2: 97 (1856).
3) till 3 b, om förhållandet att ngn är frånvarande (vid visst tillfälle), frånvaro; särsk. (jur.) om förhållandet att ngn inte infinner sig personligen l. genom ombud när detta påbjuds enl. lag; förr äv. om förhållandet att ngt inte föreligger. Rehnfeldt och Singerman påstodo det skedt i deras uthewara. UUKonsP 10: 38 (1673). Kamraterna hade .. tillryggalaggt en half mil, förrän min utevaro upptäcktes. Castrén Res. 1: 105 (c. 1850). Den numera nästan fullständiga utevaron af klagomål. NPress. 1894, nr 340, s. 4. Rönnqvist dömdes .. för utevaro från rätten utan styrkt laga förfall att utgiva härigenom försuttet vite med 100 kr. 1NJA 1947, Not. B s. 123.
Ssgr (till -varo 3): utevaro-böter. (†) jfr absentieböter. Ahlman (1872). FinSvStorordb. 543 (1968).
(2 b) -VÄXT. Thunbergia .. odlas som krukväxt eller som 1-årig uteväxt i flera färgformer. VäxtLiv 5: 573 (1940). —
(2 b γ) -ÄTANDE, p. adj. som (ofta) äter utom hemmet, särsk. på restaurang o. d. Till middagen strömmar .. hela det uteätande Stockholm till sina kära restauranter. Carlsson HelaSthm 170 (1911). —
(2 b γ) -ÄTARE. jfr -ätande, p. adj. SvD(A) 5/2 1930, s. 11. Uteätaren väljer billig mat. SvD(A) 24/12 1931, s. 22.