publicerad: 1910
BINDNING bin3dniŋ2 (bi`ndning Weste), hvard. äfv. bin3iŋ2, l. (i bet. 9 a o. 10 b) BINNING bin3iŋ2 (bi`nning Weste), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[fsv. bindning]
a) till BINDA, v. 1 a α. Till bindning (af spaljéträd) användes på våren helst fina vidjor eller cubabast. Holmsten Trädg. 210 (1893). Otaliga äro .. i vårt land de träd, som genom vårdslösad bindning sårats till döds. Abelin M. trädg. 39 (1903).
b) konkret, om snöre l. rem m. m. hvarmed skidor fastbindas vid fötterna; jfr BINDSLE 1 b. S. Sahlin i Fören. f. skidlöpn. årsskr. 1897—98, s. 171. 10 par skidor med tillbehör (bindningar och stafvar). Tidn. f. lev. 1910, nr 2, s. 2. — jfr LAPP-, MILITÄR-, ROTTING-, SKID-BINDNING.
2) till BINDA, v. 3. (Skrotsäcken tillskäres) af Bulldan .. 1 1/2 kuhla hög, föruthan det som til binningen fordras. Grundell Anl. t. artill. 2: 42 (c. 1695). Till läkemedel hörde också bindningen, som .. bestod däri, att man kring den lidande kroppsdelen lade en tråd eller ett band, på hvilket senare man då gärna också hade tecknat bokstäfver ur det hedniska runalfabetet. Rydberg Kulturh. förel. 6: 539 (1888). — särsk.
a) konkret: ngt som bindes l. lindas l. surras om ngt. Bindning, band. Lex. Linc. (1640; under vinctura). Fisken insvepes i späck, omknytes med snöre ... Då fisken är färdig, får den afrinna, bindningen aftages försigtigt. Hagdahl Kok. 345 (1879). Bindningen tillgår så, att snöret, som är fint, tages dubbelt och lägges med en rännsnara om midten på skaftkäppen (osv.). .. Dessa bindningar glida ej och äro att föredraga i stället för vanliga knutar. Söderberg Väfbok 6 (1901). Bindningens placerande på spjutet är ej den minst viktiga faktorn. B. Söderström i Idr. bok 3: 120 (1907).
b) (numera föga br.) till BINDA, v. 3 a γ γ', mer l. mindre konkret: ligatur. (Barnmorskan) skal .. åter rannsaka .., om Naflan släpper någon Blod, det hon med än en Bindning hielpa skal. Hoorn Välöfv. jordg. 1: 278 (1697). Om man öpnat denna arteria ner om bindningen, har det allenast runnit några droppar, och det med möda. Westerdahl Häls. 82 (1764).
3) till BINDA, v. 4. (Pastorn) var .. nödsakad att predika med bakbundna händer, och denna bindning var .. klockarens göromål. Wallmark Resa 8 (1832).
a) till BINDA, v. 5 a. Han ger Astolf en mängd blomster ... De börja bindningen. Atterbom LÖ 1: 95 (1824, 1854). — särsk. till BINDA, v. 5 a slutet. Några, som .. löst och utan någon bindning .. hässjade vårsäden. LBÄ 44—50: 292 (1801). Stråna blifva (vid bindning medelst själfbindande skördemaskin) ytterst noga ordnade intill hvarandra, hvarför kärfven blir mycket tät, äfven om bindningen göres lös. H. Juhlin-Dannfelt i Landtbr. bok 2: 96 (1900). Hela bindningen af en kärfve .. kräfver (med en själfbindande skördemaskin) omkring 1 à 2 sekunder. A. Sjöström Därs. 4: 354 (1906). jfr SÄDES-BINDNING.
5) till BINDA, v. 6. Till ett biblioteks ordnande hör väsentligen böckers bindning. Forssell i SAH 58: 185 (1882). Utgifter för .. häftning och bindning. Riksd. rev. ber. ang. riksgäldskont. 1908, s. 58. jfr BOK-, IN-BINDNING. — särsk. konkret. Fru Falk betraktade igenom hela sitt fotografialbum, så att det knäppte i bindningen. Strindberg Röda r. 164 (1879). särsk. (†) (bok)band. Weste (1807). Almqvist (1844; angifvet ss. sällan brukadt).
a) till BINDA, v. 7 a. Lögnotens rätta bindning. Uppr. fiskaren 22 (1847, 1867). — jfr NOT-, NÄT-BINDNING.
b) till BINDA, v. 7 b. (Sedan stommen till en mjärde är färdig) börjas bindningen, i ändamål att sammanhålla videtelningarna. C. U. Ekström hos Wright Fisk. Bih. 5 (1836). Till bindning af (bi-) kupor tages lång, fin, slagtröskad råg- eller hvetehalm, frisk och seg. Dahm Biet 130 (1878). — särsk. konkret. Med dessa viga Kupor kan en Bi-skötare öka eller minska Kupans högd efter som Bien fordra, blott at bindningen är rund, och Låcken och Kransarne hafva lika vidd. Rothman Bisköts. 1: 89 (1800). När man arbetar med alltför våt raffiabast, blir arbetet visserligen slätt, men sedan basten torkat, uppstå lätt remnor i bindningen. Hierta-Retzius Arb.-stug. f. barn 87 (1897).
7) till BINDA, v. 8; jfr BINDNINGS-MEDEL 1. — särsk. väfn. till BINDA, v. 8 c, om (olika slag af) korsning af varp- o. inslagstrådar; jfr ANBINDNING. Båda dessa bindningar (till fyrskaftad o. sexskaftad atlas) skilja sig .. från de föregående deruti, att bindrutorna ej följa på hvarandra efter samma regel. Andersson Väfn. 27 (1880); jfr b. — särsk.
a) konkret: varp. Äfven uppskurna mattor (sammetsartade väfnader) förekommo, med bomulls- eller lingarn till bindningen. Tekn. tidskr. 1898, Allm. s. 196.
b) konkret: väfmönster, mönsterpatron. Bindemönster, bindning eller mönsterpatron. 2 Uppf. b. 8: 297 (1900).
α) om bjälkförbindning i husets längdriktning, fack. En länga finnes som består af åtta binningar. Ågerups arkiv Syneprot. (1721). Den största gården bestod af 4 längor om tillhopa 36 binningar. Det minsta huset omfattade 1 binning. SDS 1897, nr 198, s. 2.
β) om bjälkförbindning i husets tvärgenomskärning. Et Hus af 12 binningar har 11 väggerum, och 12 par sparrar. J. Leche i VetAH 1746, s. 245.
c) konkret: linje som i skrift förenar två sammanskrifna bokstäfver. En dragen stil, med längre bindningar mellan bokstäfverna. Mentzer Kalligr. skrifmet. 59 (1846). Dens. Förskrift 4 (1868).
b) (†) till BINDA, v. 11 b, konkretare: med stoltvång förenad förstoppning; jfr BIND 3. Linné i VetAH 1746, s. 286. Weste (1807). Almqvist (1844). Dalin (1850).
c) till BINDA, v. 11 d, i fråga om jordmån, konkretare: sammanhållning, fasthet. När jorden är så lös, att fara är för handen att den genom flerårig odling skulle förlora sin nödiga bindning, så kan intet vexelbruk komma i fråga. Lundequist Landtbr. 325 (1855).
d) till BINDA, v. 11 e. Cementet får under bindningen hvarken sammandraga sig eller svälla. Rothstein Byggn. 200 (1875).
α) till BINDA, v. 19 g α. Kolatomerna stå i denna förening i (direkt) bindning med hvarandra. För träsyrans bindning på förenämnde sätt, erfordras till hvarje kanna träsyras mättande, cirka 8 lod kalk. A. Ankarsvärd i Jernk. ann. 1824, s. 321. Kol träder i bindning med kol till en 6-värdig dubbelatom. Widman Org. kemi 10 (1906). Winogradskys, Beyerincks och andras rön om bindning af luftens fria qväfve genom fritt lefvande bakteriers lifsverksamhet. PT 1910, nr 23 A, s. 3. — särsk. konkret: gm dylik bindning uppkommen kemisk förening. Antagandet af omättade föreningar, dubbla bindningar och molekulära föreningar. P. Klason i Lefnadsteckn. i VetA IV. 4: 104 (1907). — jfr KEDJE-, KOL-, VALENS-, VÄTE-BINDNING m. fl.
β) till BINDA, v. 19 g β. Af denna elektricitetens .. egenskap (att bortstöta liknämnig men attrahera oliknämnig elektricitet), kallad fördelning eller bindning, kan man i många fall draga nytta. Uppf. b. 2: 346 (1873).
α) till BINDA, v. 21 a γ. Den strängaste method i satsernas uppställning och bindning. Atterbom Siare 4: 16 (1847). (K.) visade .. redan vid sitt första framträdande ett sällsynt fint öra för ordens klang, valör och bindning. SD(L) 1901, nr 580, s. 3. — jfr BISATS-, HUFVUDSATS-, MENINGS-, SAMMAN-, SATS-BINDNING m. fl.
β) till BINDA, v. 21 a ε. Vid bindningen af slutkonsonanten n (i franskan) iakttages .., att man först hastigt uttalar näsljudet och sedan konsonant-ljudet n framför den följande vokalen. Olde Fr. spr. 19 (1843, 1865). Lidforss Fr. spr. 12 (1867). Edström Fr. skolgr. 19 (1904, 1908).
γ) till BINDA, v. 21 a ζ. Berg Jadassohn 11 (1901). — särsk. konkretare. Vogler Clavérschola 32 (1798). Rörelsen af fyra noter i kontrapunkten tillåter alldeles icke användning af den harmoniska bindningen. Berg Jadassohn 40 (1901). Inga bindningar äro här (i noterna till en sextondelspolska) betecknade, då nyckelharpspelmännen sällan använda sådana, utan gnida fram och tillbaka med stråken äfven i hastiga tonföljder. K. P. Leffler i Uppland 2: 436 (1908).
(9 a) -BJÄLKE~20. (numera knappast br.) bindbjälke. Broocman Hush. 2: 87 (1736). Dalin (1850; med hänvisning till bindbjelke). —
(4 a slutet) -BORD~2. bindarbord. Bindningsbordet (hade) .. en bredd af 1,12 meter. Tidskr. f. landtm. 1891, s. 513. —
(11 α) -ENHET~20 l. ~02. valens. —
(11 α) -FORM~2, pl. -er. Jernet öfvergår (vid intagning af järnpreparat antagligen till stor del) i bindningsformer, som ej eller endast med svårighet resorberas. F. Warfvinge i Hygiea 1897, 1: 500. —
(11 α) -FÖRMÅGA~020. (Ett element) af lägre atomvärde med kraftigare bindningsförmåga. P. Klason i Lefnadsteckn. i VetA IV. 4: 133 (1907). —
(1, 2) -GARN~2. (numera föga br.) bindgarn. Weste (1807). Almqvist (1844). Dalin (1850). Björkman (1889). —
(5) -KOSTNAD~20. Trycknings- och bindningskostnader. Riksd. rev. ber. ang. statsv. 1905, s. 250. En afsevärd besparing i bindningskostnaderna. Riksd. rev. ber. ang. riksgäldskont. 1908, s. 68. —
(9 b) -KRAFT~2. (numera föga br.) bindkraft (se d. o. 1). Qvitten- och salepslem står i bindningskraft efter de förbemälta. Nyblæus Pharm. 113 (1846). Det tyckes .. som sandsten har .. en menlig inverkan på kalkbruk, då deremot tegelsten visar sig väl bibehålla detsammas bindningskraft. Brunius Sk. konsth. 35 (1850). AHB 111: 49 (1882). —
(9 a) -LÄKT~2 l. -LÄKTE~20. (numera knappast br.) jfr BIND-LÄKT. Weste (1807). Almqvist (1844). Dalin (1850). —
(8) -LÄNK. (†) länk, bindeled; jfr BINDE-LÄNK. i bild. Genom detta ämne, såsom en slags bindningslänk, hafve vi således oförmärkt blifvit förde in på reflexionen på straffarter, såsom sådane. Biberg 3: 326 (c. 1823). —
-MEDEL~20. bindemedel.
1) till 7. När (luft-)rötterna (på luftrotbärande träd) hunnit ned till bottnen och trängt in i gytjan, utgöra de genom det täta flätverk de bilda ett ypperligt bindningsmedel för allt det .. slam, som floden för med sig. A. Stuxberg hos Nordenskiöld Vega 2: 411 (1881).
2) till 9. Pålar kunde med lätthet neddrifvas i gyttjan, hvilken tjenade såsom bindningsmedel för de nedsänkta stenarne och bibehöll dem på sitt ställe. H. Hamilton i VittAH 20: 73 (1849); jfr 1. särsk.
a) (numera föga br.) till 9 a. (Man) har .. här användt det bindningsmedel (dvs. ankarbjälkar), som då kunnat utan svårighet fås. Brunius Metr. 89 (1854). B. E. Hildebrand i VittAH 21: 384 (1856).
b) (numera föga br.) till 9 b. Jernartad Sandsten är icke varaktig, .. såvida icke lera till någon betydlig del ingår i bindningsmedlet. Stål Byggn. 1: 57 (1834). För tegelmurar var detta bindningsmedel (dvs. murbruk) oumbärligt. Palmblad Fornk. 2: 261 (1844). särsk. i bild. Olyckan är det sämsta bindningsmedlet / Emellan dem, som deraf dödligt drabbats. Cygnæus 10: 5 (1851). Dens. 5: 208 (1862).
3) till 10. I brist af något bättre lösningsmedel användes sjelfva den vätska, som skall gifva moset sitt sammanhang: bindningsmedlet. Nyblæus Pharm. 103 (1846); jfr 2 b. särsk. (knappast br.) till 10 a. Såsom bindningsmedel bruka en del att beströ spenaten med något mjöl. Hagdahl Kok. 739 (1879).
(9 a) -SPARRE~20. (numera knappast br.) sparre som förbinder bjälkar l. andra sparrar. Dalin (1850). Kindblad (1867). —
-SÄTT~2. särsk.
-TECKEN~20. (numera knappast br.)
1) till 9: bindetecken. Bindningstecken plägar utsättas .. i sådana fall då sammansättningen afbrytes, men fortsättes efter en förbindande eller afsöndrande konjunktion. Rydqvist SSL 5: 114 (1874).
(10 d) -TID~2. bindetid. Den vid undersökningen använda cementen var från Lomma med en bindningstid af 9 timmar. Tekn. tidskr. 1898, B. s. 59. —
(9 a slutet) -VERK~2. [jfr d. bindingsværk] fackverk. Ett stort Vapenhus med Binningsvärk ock Tegelsten ihopsatt. Oedman Bahusl. 358 (1746). G. Karlin i Kulturh. meddel. 1: 9 (1894). —
(12 α) -VOKAL. (†) = BINDE-VOKAL a. Som detta o och ι så ofta förekom (i sammansättningsfogen i grekiskan), blef det nästan den allmänna bindningsvocalen vid sammansättningar. Trendelenburg Gr. spr. 207 (1801). Bindnings-vokal, som förenar stam och ändelse, kallas den vokal, hvilken står näst intill stammen, t. ex. Flick-a. Lidén Sv. spr. 120 (1848). Rydqvist SSL 2: 225 (1857). —
(11 α) -VÄRME~20. Föreningarna af kopparsulfat med vatten, hvilkas bindningsvärme .. bestämts af Thomsen. S. Arrhenius i Sv. kem. tidskr. 1906, s. 35. —
(9 b) -ÄMNE~20. G. E. Pasch i Jernk. ann. 1824, s. 280. (Beck) kommer att användas vid bolagets kolbriketteringsverk som bindningsämne för kolstybben. PT 1902, nr 133 A, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content