publicerad: 1928
FÖRVALTARE förval4tare l. fœr-, i Sveal. äv. 0302 (förva´ltare Weste), m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(-valter 1653 (: rickspåstförwalter)—1658)
Etymologi
[jfr d. forvalter, t. verwalter]
vbalsbst. till FÖRVALTA: person som förvaltar ngt; särsk.: person som sköter l. handhar l. har uppsyn över ngt l. innehar ledningen av ngt; administrator; äv. bildl. Swedberg Schibb. 256 (1716; lat.: commissarius). Monarchen är den legitime förvaltaren af den egentliga (rätts-)staten. Boström 2: 333 (1842, 1859). Att envåldsherren i romerska riket vore folkets ombud, en tillfällig förvaltare af dess makt. Rydberg RomD 19 (1877). Såsom Kristi tjänare och såsom förvaltare av Guds hemligheter, så må man anse oss. 1Kor. 4: 1 (Bib. 1917). (†) Det Americaniske Compagnietz förwalter. VRP 1658, s. 1153 (trol. om ”faktor”). — jfr LICENT-, POST-, PROVINS-, REVIR-, SAK-, SLOTTS-, TULL-FÖRVALTARE m. fl. — särsk.
a) till FÖRVALTA c. Judas, såsom förvaltare af Samfundets lilla penningförråd. Ödmann StrFörs. II. 2: 62 (1803). En rik man hade en förvaltare som hos honom blev angiven för förskingring av hans ägodelar. Luk. 16: 1 (Bib. 1917). — jfr AMMUNITIONS-, ARTILLERI-, BEKLÄDNADS-, BEVÄRINGS-, BLANKETT-, DOMKYRKO-, DRÄTSEL-, KASSA-, LICENT-, MATERIAL-, TYG-FÖRVALTARE m. fl. — särsk.
α) jur. om person som i en konkurs har att ombesörja de ärenden som röra borgenärernas gemensamma rätt och bästa samt att vidtaga alla åtgärder som främja en förmånlig och snabb utredning av boet. SFS 1921, s. 583. — jfr KONKURS-FÖRVALTARE.
β) (förr) sjömil. befälsperson som skötte den ekonomiska förvaltningen o. hushållningen på ett till flottan hörande större fartyg, fartygsintendent. ReglFl. 1834, 2: 50. Ombord föras räkenskaperna af en fartygsintendent (förvaltare) .. å större fartyg eller en redogörare å mindre fartyg. Wrangel SvFlBok 286 (1898).
b) till FÖRVALTA d: person som förvaltar en gård, ett bruk o. d.; äv. ss. titel; jfr DISPONENT 3. Nordberg C12 1: 169 (1740). Juhlin-Dannfelt 177 (1886). — jfr BRUKS-, GODS-, GRUV-, SKOGS-FÖRVALTARE o. d.
Ssgr: (a γ) FÖRVALTAR-, äv. FÖRVALTARE-ASPIRANT. mil. underofficer ur ngt av arméns truppförband vilken utbildas till förvaltare. SFS 1895, nr 109, s. 11. —
(a γ) -ASSISTENT. mil. (förr) underofficer, tjänstgörande ss. biträde vid förrådsförvaltning o. d. PT 1905, nr 22 A, s. 3. —
-PLATS. i sht till b.
Avledn.: FÖRVALTARINNA01032, f.
2) (†) till b = FÖRVALTERSKA 2. ”Min nådiga fröken har öfverraskat oss”, sade fru Förvaltarinnan. Almqvist JK 94 (1835). —
FÖRVALTERSKA, f. (mindre br.)
1) kvinna som förvaltar ngt. Lind (1749). (Margareta blev) förvalterska af (det norska) riket. Reuterdahl SKH II. 2: 150 (1850).
2) till b: hustru till l. änka efter en förvaltare, förvaltarfru.
Spoiler title
Spoiler content