publicerad: 1936
KLIPPA klip3a2, v.; pr. ind. sg. -er, ipf. -te, äv. (starkt bygdemålsfärgat, i vissa trakter) klöpp klöp4 (Almqvist Herm. 118 (1833), Sehlstedt 1: 134 (1861), Berg Almquist 12 (1928)) l. klapp klap4 (Almqvist Smar. 430 (1845), Blanche Tafl. 547 (1845)), sup. -t, äv. (starkt bygdemålsfärgat, i vissa trakter) kluppit klup3it2 (Berg Clerck 12 (1898)) p. pf. -t. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se KLIPPARE, sbst.1), -ERSKA; jfr KLIPP, sbst.2
Ordformer
(klipp- (clipp-) 1523 (: klipt, p. pf.), 1526 (: clipper, pr. sg.) osv. klypp- 1587—1877 (: Klyppris). klöpper, pr. ind. sg. Dahlstierna (SVS) 164 (c. 1700). — klyffpte, ipf. BtFinlH 2: 6 (1538). klifft, p. pf. Schroderus Os. 1: 358 (1635: affklifft); klifter, p. pf. Bellman SkrNS 1: 170 (c. 1770; rimmande med gifter))
Etymologi
[fsv. klippa, klyppa, motsv. sv. dial. klippa, klyppa (ipf. -te, äv. klöpp, sup. -t, äv. kluppit), d. klippe, nor. o. isl. klippa, klyppa, ävensom (det från nord. spr. lånade) eng. clip; jfr äv. fris. kleppe, klippa (hår, får) (Jensen WbNordfriesSprWiedingharde (1927)); snarast en presentisk l. participial n-utvidgning till ett germ. kliƀ, föreliggande i sv. dial. o. nor. klīpa, nyisl. klípa, v., klämma, knipa, t. dial. kleiben, v., knipa]
1) sönderdela l. lösgöra l. avskilja ngt gm påvärkan av de mot varandra arbetande skärytorna på en sax l. medelst på liknande sätt arbetande maskin l. värktyg; framställa medelst sax osv.
a) gm klippning göra att (ngt) går (tvärt) av; med sax o. d. dela (ngt) i två l. flera delar, äv. oeg. o. bildl. Sax tiil ath klippa kopp[er] medh. ArkliR 1551: 3 (1552). Skräddaren klipper thet (dvs. klädet) med Skräddarsaxen. Schroderus Comenius 504 (1639; t. schneidet). (Metall-)Tråd klippes sällan, utan aftages lättare med kniptång. Almroth Karmarsch 278 (1839). Veden .. klippes i en .. vedsax med uppstående käftar. JernkA 1878, s. 151. En större hydraulisk sax för klippning af gröfre plåt m. m. TT 1896, K. s. 61. (Läraren svängde) pekpinnen i klippta (dvs. skarpt avgränsade, tvärhuggna) tempon, ty det sjöngs efter noter. Suneson GGrund 108 (1926). — jfr VED-KLIPPNING. — särsk. i vissa bildl. anv.
α) (vard.) i uttr. ngn l. ngt är klippt, det är ”ute” l. ”slut” med ngn l. ngt; ofta opers.: det hela är över l. förbi, ”spelet är förlorat”. Då hade sådane språng uti minut-handelen (som olika priser på öl o. vin på olika källare), redan .. varit klipta, som man plägar säja i et ordspråk. Posten 1768, s. 12. Börjar han på med det (dvs. att säga ”hä-hmmmm”), så är jag klippt. Då exploderar jag. Cavallin Kipling Gadsby 7 (1897; eng. orig.: I'm lost; yttrat av en ung flicka). Vi (rycka) ut (den värkande) tanden, så är det klippt med en enda gång. Strindberg Bjälb. 115 (1909).
β) (föga br.) tvärt avbryta (tal l. samtal, tystnad o. d.), klippa av; äv. abs. Jag vädjar! protesterade sofisten. — Till pöbeln! där får du alltid rätt! klippte Alkibiades. Strindberg HMin. 1: 62 (1905). Med Peters otroliga förmåga att växla tankar och känslor, klippte han tystnaden med ett banalt: — Hvar är brännvinet? Därs. 2: 296.
b) med predikatsfyllnad l. adverbial: gm klippning åstadkomma att (ngt) får en viss form l. beskaffenhet o. d.; äv. oeg. o. bildl. The taga en leen och week Läderlap, klippa honom Cirkelrunnd, och fästa mitt uti en stark Tråsända. Hoorn Jordg. 1: 157 (1697). En skön bogegång af Afvenbok, klipt som et hvalf. Linné Sk. 346 (1751). Hvem bad den stymparn klippa granarna till pyramider? Lindegren 1: 146 (1805). Klockan knäppte och knäppte, klippte tiden kortare och kortare med små obevekliga tag. Benedictsson Folkl. 147 (1887). En kula klippte honom i två delar. VFörsvar 1902, 2: 35. — jfr JÄMN-, KORT-, RUND-KLIPPA m. fl.
c) gm klippning löstaga o. frånskilja l. avlägsna (ngt från ngt); äv. oeg. o. bildl. Vll sådana som forst aff fåret clipt är. VarRerV 34 (1538). (Mickel) badh at man / Aff Brwns Rygg wille klippa, / En Footz lång, och en footz bredh hudh. Fosz 226 (1621). Den ull som fås efter Påsk .. anses ej så god som ullen, hvilken klippes vid Michaëli. Nilsson Fauna 1: 265 (1820). Från .. men'skolifvets flygt / En af .. sorgens stunder klippa / Höfs den, som trött står nära vägens mål. Börjesson Solen 31 (1856). (Kyrkan) är som klippt ur en gammal berättelse av Onkel Adam. Rydqvist Kar. 42 (1924). — särsk. med ”sax” ss. subj. (jfr 2). Vänta bara, det skall väl finnas en sax som klipper dina toppskott (dvs. ngt som kväser ditt övermod) också. Schildt Hemk. 32 (1919). — särsk.
γ) göra urklipp av (notis, utredning o. d. ur tidning, utlåtande o. dyl. o. införa det i annan tidning l. annat tryckalster), saxa (notis osv.); stundom med ngt ringaktande innebörd: ”knycka”; i sht om tidningsredaktör. Man får (stundom vid författande av propositioner till riksdagen) ”klippa” så mycket som möjligt ur utlåtanden o. d. — saxen och klisterburken äro viktiga tillbehör under detta arbete. Kuylenstierna Statsmaskin. 84 (1926). — särsk. med objektsväxling: göra urklipp l. ”knycka” ur (tidning osv.). (Framför redaktören) lågo väl hundra landsortstidningar färdiga att bli klippta. Strindberg RödaR 312 (1879). 1LUÅ XXXV. 1: nr 4, s. 24 (1899).
d) gm klippning avlägsna hårbeklädnad o. d. från (ngt); med sax taga bort (o. jämna) ytterdelarna l. kanterna på (ngt) l. avkorta l. avstubba (ngt); ofta med bibegrepp av putsning l. uppsnyggning; äv. oeg. o. bildl. Klippa gräsmattorna med gräsklippningsmaskin. Eth klipt ffor skin (dvs. fårskinn). G1R 1: 152 (1523). Klippa naglarna. Serenius Qq 3 b (1734). Klippa vingarne på en fogel. Sahlstedt (1773). Nu ha de kretinerna inte klippt lampveken ordentligt! Strindberg TrOtr. 2: 266 (1890). Om I vill höra sant, som / hvarken skarfvar eller klipper (dvs. som varken lägger till l. tager ifrån) / om min sista, lilla hustru, / Eli-lita, skall I få. Fröding Stänk 82 (1896). Klippa svansen på en häst. Auerbach (1909). Konsten att klippa luggen på klädes-vadmal med (överskärarsax). Sahlin SkånFärg. 63 (1928). — jfr KANT-, MASKIN-, SKAD-KLIPPA m. fl. — särsk.
α) i fråga om klippning o. putsning med sax (l. maskin) av hår l. skägg; äv. med obj. som betecknar person (l. ngns huvud); äv. abs. Rakas eller klippas? l. rakning eller klippning? (vanlig fråga på barberstuga). Jag måste gå och bli klippt (dvs. få mitt hår klippt). Skägget .. / rakes och klyppes och njupes och drages. Castrén StormaktstDiktn. 96 (cit. fr. 1669). Ni klipper för tätt til hufvudet. Widegren (1788). Bremer Pres. 148 (1834). Han lät raka och klippa sig. Lagerlöf Drottn. 19 (1899). Hårfrisörska, kunnig i ondulering, klippning, massage, önskar plats. SDS 1928, nr 51, s. 14 (i annons). — jfr HÅR-KLIPPNING, STUBB-KLIPPT.
β) med avs. på (hus)djur med hårfäll l. päls, särsk. får: med sax avtaga håret (ullen) nära skinnet på (får osv.). Så som it lamb är tyst för honom som clipper thet. Apg. 8: 32 (NT 1526). Mycket aff Munnen, lijtet aff Vllen, sade han som klipte Soen. Grubb 247 (1665). När Swijnen klippas .. (dvs.) Aldrig. Dens. 591. En svart Pudelhund, nyligen klippt på alla 4 fötterne och om nosen. WexjöBl. 1845, nr 43, s. 4. LAHT 1900, s. 121 (om fårklippning). — jfr FÅR-KLIPPNING. — särsk. [med anslutning till klippningen av får] bildl.: ekonomiskt (i hög grad) utnyttja (ngn); stundom närmande sig bet.: skinna; särsk. (i sht förr) om präst (”herde”) med avs. på hans församlingsbor (”får”); förr äv. allmännare: lura, bedraga; ofta med ”får” ss. obj. När gudz ordt kom och szade, ath i skulle födha Christi fåår, och ecke klippa eller slactha them szå flydde j. G1R 5: 179 (1528; i skrivelse till biskop H. Brask). (Din hustru) tigh wäl offta klipper och snyter. Chronander Bel. D 8 b (1649). At gå effter Ull, och blij sielf klipter. SedolärMercur. 1: nr 12, s. 8 (1730). Advocater, som klippa Folk dickt (dvs. in på bara skinnet). Därs. 3: nr 9, s. 4 (1731). Svåger min blef vackert klifter, / Att hornen växte på hvarann. Bellman SkrNS 1: 170 (c. 1770). Hvad söka kyrkans fäder ..? Hvilan, som Pastor eller Biskop, på ullen af Christi klypta får. JGOxenstierna (1805) i 2Saml. 3: 19. Att lura på varandra och vid första bästa tillfälle klippa grannens får. Hedenvind-Eriksson Offerv. 57 (1920).
γ) medelst trädgårdssax ansa, hyfsa l. (jämn)-putsa (träd, buske, häck) l. fasonera (träd, buske). När trän skola skäras eller klippas. Tammelin Alm. 1721, s. 35. Vår Svenska gran, hur sirligt ni den klipper, / Är ändå vackrast, när han saxen slipper. Franzén Skald. 3: 269 (1824, 1829). Tessin har anlagt trädgården (på Sturefors) i den magnifika franska stilen, med klippta häckar. Böök ResSv. 104 (1924). — jfr HÄCK-KLIPPNING.
δ) [jfr motsv. anv. i fsv. (JönkTb. 72 (1481))] (förr) i bedrägligt syfte minska värdet hos (mynt) gm att klippa l. skära bort l. avfila en del av dess kant(er). FörarbSvLag 2: 40 (1695). Klipper någor mynt ..; miste äran, och plichte med fiorton par spö. MB 7: 4 (Lag 1734). 2VittAH 13: 195 (1830). 2UB 6: 601 (1904).
ε) [jfr d. det skal dog være klippet; uttrycket är hämtat från en gammal folksaga, enl. vilken en gubbe med sin gumma (enl. en uppteckning sankte Per med sin hustru) gick över en nyslagen äng, varvid gubben anmärkte att den var illa slagen. ”De ha inte slagit utan klippt”, sade gumman. ”Slaget skall det vara”, rättade gubben. ”Nej, klippt skall det vara”, envisades gumman, även sedan hon fallit i en förbiflytande flod, där hon till sist, när hon gick till botten, räckte upp handen o. ”klippte” med fingrarna ovan vattenbrynet (jfr Hyltén-Cavallius Vär. 2: XXXIX (1868), Asbjørnsen NorFolkeeventyr 2: 18 ff. (1871), Sundblad GBruk 125 f. (1888)); uttrycket har äv. anslutits till en annan, helt visst dock senare version enl. vilken ett liknande ordbyte skulle hava förekommit mellan en skräddare o. hans hustru, varvid uttycket användts i motsättning till ”skära till” (jfr Skattegraveren 1889, 1: 21 f., Kristensen Jyske Almueliv 5: 9 (1891))] (numera föga br.) i uttr. klippt skall l. måste det vara o. d., användt för att känneteckna ngn ss. en person som alltid ”bjäbbar emot”, som alltid skall ”ha rätt” (hur felaktig hans uppfattning än må vara) l. ”ha sin vilja fram” (om den än är aldrig så befängd). Käringen wil altijdh haa sin trätetrådh fram, .. Dhet måste wara klippt. Grubb 442 (1665). (Fr.) Il le contredit à tout bout de champ. (sv.) Det skal ändå altid vara klipt. MontLouis FrSpr. 270 (1739). Det skall ändå vara klippt säjs när någon, oaktadt man bjuder till att göra väl eller till viljes, likväl har något att ändra eller klandra. Weste FörslSAOB (1823). Liljecrona RiksdKul. 295 (1840). Wingård Minn. 2: 66 (1846). Klippt ska det vara, sa kärngen när hon satte upp en sax af två fingrar ur vattubrynet. Blanche Band. 363 (1848). Cavallin (1876). jfr: Det skall ändå vara klipt sad' käringen låg i strömmen. Rhodin Ordspr. 40 (1807). — särsk. (†) i utvidgad anv.: någon motighet skall det (alltid) vara. Jag begynner nu till att gå något ut, oansedt med möda ... Men i den staden är min pojke dödssjuk af hwardagssielffua, så att dätt skall ändoch vara klippt. Ekeblad Bref 1: 230 (1653; rättat efter hskr.).
ζ) bildl., i uttr. klippa vingarna på ngn l. ngns vingar, förr äv. (med indirekt obj.) klippa ngn vingarna, omintetgöra l. stäcka l. lägga hinder i vägen för ngns (högtflygande) planer o. strävanden, hejda l. sätta spärr för ngns (allt för stora) självrådighet, maktutveckling o. d. (Konung August har) med Saxerne börjat trycka (den polska) Adelen och efter hand klippa dem vingarna. Nordberg C12 1: 374 (1740). Konungarne, ur adeln utgångna, tycktes .. ej sällan anse det framträngande borgerliga samfundet som ett nödvändigt ondt, på hvilket man derföre så mycket som möjligt borde klippa vingarne. Geijer I. 6: 83 (1839). Stalin .. lyckades .. klippa Zinovjevs vingar en smula. Essén Eur. 65 (1926). — jfr (tillf.): På Våld och Oförrätt han (dvs. domaren) Vingen klippa bör. Frese Pass. 72 (1728). — jfr VING-KLIPPA.
η) (i fackspr.) med sax avlägsna överflödiga, anstötliga l. överhuvud olämpliga delar av (film). BVT 1928, nr 10, s. 22. En hårt klippt film. DN(A) 1929, nr 350, s. 6.
ϑ) (numera knappast br.) i utvidgad anv., i uttr. klippa städ. Klippa Städ kallas det, när de hvassa kanterne, på begge sidorne af banen, på et tackjärns hammarsmedsstäd afhuggas med en mycket hård stålstamp, eller så kallad Kallbit, och banen sedan hackas helt jämn, efter lineal, innan det slipas slätt. Rinman (1788).
e) gm klippning åstadkomma (skär l. hål, remsa, figur o. d.). Sedan klipper man sig af hvitt och styfft papper en smal rimsa. Tiselius Vätter 2: 39 (1730). Barnet klipper af sina kort än slädor, än hästar, än kungar och än soldater; artisten likaså. Almqvist Monogr. 350 (1839, 1845). (Märket i renens öron) består af skåror, som blifvit klippta på särskilda sätt. Landsm. VII. 5: 11 (1888). Mor satt och klippte mattrasor. Sjödin Undret 107 (1910). — särsk.
α) [användningen synes utgå från bet.: klippa till ett klädesplagg; jfr y. fsv. Få ferdas vtaff rijkitt och lära / Embete till konnsth frome och ähre. / Vtan till Rostock lära homo curritt (dvs. till R. far man för att lära), / Ter medh är alltt både klipt och skuritt (dvs. ”klappat o. klart”). PMånsson 592] bildl., i förb. klippt och skuren.
α') i uttr. vara (som) klippt och skuren till ngt, äv. att göra ngt, vara synnerligen (alldeles särskilt) lämplig l. passande till ngt, äga just de egenskaper som erfordras för att vara l. göra ngt; oftast om person. CvLinné (1758) hos Loefling Resa Föret. 2. Han är klippt och skuren att idka statsumgängeskonsten. Rydberg 2: 306 (1867). (J. G. Oxenstierna) var ”klippt och skuren” till hofman. Wirsén i 2SAH 61: 67 (1884). Rummen (voro) som klippta och skurna för mitt och de minas behof. Gellerstedt Hult 139 (1906). SvD(A) 1933, nr 55, s. 16 (om sak).
β') (tillf.) i uttr. det är klippt och skuret, det är (själv)klart, det säger sig självt, det är just vad man kunde vänta. Samma skratt hvar han (dvs. den gamle trosskusken) for fram, hvar han höll still, / Och vid skrattet klatschar, det var klippt och skuret, / Än på gubbens rygg och än på kreaturet. Runeberg 5: 82 (1860).
β) (i fackspr.) medelst klippmaskin ur plåt utklippa o. stuka (spik l. spikämne); ofta i p. pf. i förb. klippt spik, klippspik (till skillnad från smidd spik, gjuten spik o. trådspik). En arbetare kan på dagen klippa 30 tusend spik. JernkA 1820, s. 244. Smidd spik, Klippt spik. SlöjdBl. 1887, nr 3 a, s. 3. 2NF 1: 1054 (1903).
γ) med sax åstadkomma (en silhuett l. konturbild av ngn l. ngt); äv. med obj. som betecknar person l. föremål som avbildas; äv. abs. ”Klipp mig! Klipp mig!” skreko smågossarna. Wahlenberg SkymtAns. 165 (1902). Han klippte och kallades ”klipparen Ljungh”. Pauli Ungd. 48 (1925). — jfr SILHUETT-KLIPPNING. — särsk.
α') i överförd o. bildl. anv. Mot västerns bleka glans såg han två välbekanta gestalter teckna sig förbluffande skarpt klippta. Ullman FlickÄra 185 (1909).
β') (mindre br.) ss. vbalsbst. -ning konkret: utklippt figur; silhuett. Grefvinnan vill visa .. mina klippningar åt sina gäster. Mellin Nov. 2: 549 (1832, 1867). Wahlenberg SkymtAns. 169 (1902).
f) med ett slags tång (klipptång) slå hål i (tåg- l. spårvagnsbiljett, kupong i biljettbok, matpolett o. d.) i o. för kontrollering. Konduktören klippte biljetten. IKonduktPackmSJ 1887, s. 10. Vid märkning af biljetter i bokform iakttages noga, att endast den kupong, som gäller för den sträcka, den resande befar, klippes. PersonbefordrTågpers. 15 (1902).
2) (mera tillf.) abs., om sax: ”bita”, ”ta”. Knifven, saxen äro skarpa, bita el. klippa väl. Björkegren 672 (1784). Saxen klipper ej. Lindfors (1815). Björkman (1889).
3) göra en l. flera hastiga rörelser som mer l. mindre erinra om dem vilka skänklarna på en sax göra vid klippning; med prep. med o. sbst. som betecknar kroppsdel (vanl. i pl.), t. ex. fingrarna, vingarna på fågel, fenorna hos fisk o. d.; äv. med subj. som betecknar kroppsdelarna i fråga. (Vargen) klippte med läpparne. JournLTh. 1810, s. 692. (Då flugsnapparen) sitter och lurar på insekter, klipper han ofta och snabbt i luften med vingarna, liksom för att ständigt vara färdig till utflygt. Nilsson Fauna II. 1: 217 (1835). Herr Dimitri klippte skälmskt med fingrarne i luften. Heidenstam End. 281 (1889). Det är ett svärmande och flaxande av klippande vingar och vidgade stjärtar. Rosenius SvFågl. 1: 35 (1913). När en tänkte på hur de (dvs. småfisken) förra kvällen hade klippt med sina små fenor och summit i väg. Lagerlöf BarnM 232 (1930). — särsk.
a) i uttr. klippa med ögonen (äv. ögonlocken), hastigt blinka (ofta ss. uttryck för hemligt samförstånd o. dyl. l. för överraskning, förlägenhet o. dyl., äv. på grund av sömnighet); äv. med ”ögon(en)” l. ”ögonlock(en)” ss. subj. Sahlstedt (1773). ”Det har sina orsaker, att hon ej kan vara visibel — du förstår,” tillade gumman och klippte med ögonen. Wetterbergh Genrem. 154 (1842). Hon klippte knipslugt med ögonlocken. Fröding Guit. 62 (1891; källan har gm tryckfel ned). Gamle Vincenzo, en rolig liten figur med .. de snällaste klippande ögon, man gärna kan tänka sig. Bildt Ital. 3 (1896). Ett blekt ansikte, där de russinliknande ögonen klippte på båda sidor om en krum näsa. Sjöberg Kvart. 15 (1924).
b) i uttr. klippa med öronen, om vissa djur (häst o. åsna, äv. älg, ren, hare, räv m. fl.): hastigt föra öronen fram o. tillbaka l. vrida på dem (för att bättre uppfånga ljud); äv. med ”öron(en)” ss. subj. VetAH 1778, s. 312 (om noshörning). Hästen .. fortfor att klippa med öronen och lystra på hvarje misstänkt ljud. Topelius Fält. 4: 141 (1864). Med de klippande, spetsade öronen uppfattar han (dvs. haren) hvarje det minsta buller. LbFolksk. 217 (1868). (Renkons) öga glider forskande öfver tundran, hennes öron klippa och vridas åt alla sidor. Hemberg ObanStig. 248 (1896). Wiedesheim-Paul KavFullbl. 73 (1929).
4) [sannol. med utgångspunkt i 3 a] (mindre br.) om fyr med intermittent sken: hastigt blänka till o. slockna ned igen. AB 1892, nr 260, s. 3. Skarfgrundsfyren .. börjar klippa i rödt, grönt och hvitt. TurÅ 1909, s. 60. Erdtman Sav 48 (1927).
5) (vard.) ge (ngn) en minnesbeta l. ”näsbränna”, ett slag (på örat) o. d. Nu öfwersåg Kung Carl i Skåne sine Männ, / .. / Å saa: du falska Saxe, däg klöpper iag wäl än. Dahlstierna (SVS) 164 (c. 1700). Det (har) många gånger kommit till pliten för oss, då jag den ena effter den andra så klypt, at de här effter aldrig nosa på mig. HT 1891, s. 199 (1707). När jag klipper dig på örat, då är det inte riktigt jag själf. Heidenstam Skog. 233 (1904). — särsk.
a) skjuta ned l. ”knäppa” (människa l. djur). Så snart någon sig lät see, blef han utaf studzare och musqueter klipter. KKD 6: 123 (1708). (Jag fyrade av) mitt engelska Martinigevär midt in i klungan och klippte tre stycken af de rackarna på en gång. Cavallin Kipling Kung 68 (1897).
b) (föga br.) giva (ngn) en kraftig tillrättavisning i ord. En consistorialis lät obetänksamt föra emot mig ovett till protokolls, för hvilket besvär jag så klippte honom, att han ej glömde det i sin lifstid. SHof (c. 1750) i 4GbgVSH 27: 73. Wingård Minn. 6: 54 (1847).
7) [jfr eng. clip i bet.: ila, skynda] allmännare, i vissa särsk. förb. vilka tjäna ss. uttryck för en hastig rörelse l. ett hastigt skeende.
1) till 1.
a) till 1 a: gm klippning komma (tråd o. d.) att gå av; äv. oeg. o. bildl. Rosenfeldt Vitt. 225 (1675; bildl.). Fast döden af tin tråd ei tvärt i synden klipper, / Så vet, Guds stränga dom tu likväl icke slipper. Kolmodin QvSp. 1: 213 (1732). Uttern .. kan .. klippa af benet på en hund lika lätt som vore det ett vasstrå. TIdr. 1897, s. 28. särsk.
α) till 1 a β: tvärt avbryta (ett yttrande, den som talar) med ett (ofta mer l. mindre skarpt l. ”dräpande”) genmäle; snäsa av (ngn); äv. ss. (vanl. efterställt) anföringsverb. Berndtson (1880). Hon hade redan i början ”klippt af” honom på ett sätt, som lät honom med ens känna sin underlägsenhet i repliken. Hedenstierna FruW 31 (1890). Prata inte strunt, klippte han av. Siwertz Sel. 2: 26 (1920). Jag klipper av all vidare diskussion med ett brådskande tonfall. Rogberg Hustru 140 (1928).
β) göra ett brådt slut på (ngt), komma (ngt) att tvärt upphöra; avskära; avspärra. Knorring Cous. 1: 133 (1834). Tätt invid planket, som klippte af Gumshornet mot de stora tobaksplantagen. Sandberg GHusH 92 (1897). Vestibulens ofantliga svängdörr klippte av yttervärldens buller som en klosterport. Serner YussufKh. 55 (1916). Det internationella turistväsendet, som klipptes av under världskriget. SvD(A) 1934, nr 195, s. 4.
b) till 1 c: gm klippning avskilja l. avlägsna l. taga bort (ngt); äv. oeg. o. bildl. BtFinlH 2: 82 (1550). När han dog, så klapp jag håret af honom och sålde det till perukmakar Engström. Blanche Tafl. 547 (1845). Har du aldrig märkt, så bildningen klipper klorna af folk? Idun 1917, s. 203.
c) (vard.) till 1 e γ: silhuettera (ngn l. ngt). Han ritar taflor och klipper af folk. Wahlenberg SkymtAns. 161 (1902).
2) till 6: ”knäppa” (med kamera). Knappt hade jag riktat in kameran .., förrän en hafsörn slog ned i toppen på en högväxt palm ... Jag klippte af. Lewenhaupt Reddy 115 (1907).
KLIPPA BORT10 4. till 1 c: gm klippning avlägsna l. taga bort (ngt); äv. oeg. o. bildl. HC12H 1: 37 (c. 1734). Nu kan jag se, sa käringen, klippte bort ögonlocken. Landsm. XI. 2: 27 (1896). Luckan klippte just nu (när den skruvades för) bort den lilla kvadrat av himlataket, som förut varit synlig. Essén Brilj. 161 (1918). jfr BORTKLIPPA. —
KLIPPA FRAM. (†) till 7: hastigt komma fram med (ord, yttrande), kasta fram. Han (var) mycket angelägen at klippa fram några ord, som skulle falla henne i öronen. Kling Spect. P 3 b (1735). —
KLIPPA IGEN 10 04. (vard.) till 7; om dörr o. d.: slå igen. (Han) höll på att få ena tummen amputerad i dörren, när den klippte igen efter honom. Didring Malm 2: 278 (1915). —
1) till 1: gm klippning åstadkomma en skåra l. ett skär tvärs igenom (ngt). Klippa igenom. Nordforss (1805).
2) till 1, i uttr. klippa sig igenom, gm att klippa av stängsel l. dyl. taga sig fram genom ett hinder; äv. oeg. o. bildl. Man hade klippt sig genom isoleringens taggstängseltråd. Hellström Malmros 271 (1931). —
KLIPPA ITU10 04. till 1 a: gm klippning dela (ngt) i två (l. flera) delar; äv. oeg. o. bildl. De stora skalen (på hummer) klippas midt i tu. Warg 332 (1755). Vi (måste) ha fästningar och trupper i mellersta Norrland och en flottstation vid motsvarande kust. Eljes klippes landet itu på mitten. Hedin 4Tal 35 (1914). —
KLIPPA NED10 4 l. NER4. till 1 c: med sax frånskilja (vävräcka från varpändan o. taga den ur väven). Märta Ingmarsdotter klippte ned sin linneväf. Lagerlöf Jerus. 2: 294 (1902). jfr NEDKLIPPA. —
KLIPPA SÖNDER10 40. till 1 b. SkrGbgJub. 6: 175 (1590). Hon hade knyckt två gamla särkar uppe på en vind och klippt sönder dem till barnkläder. Siwertz JoDr. 199 (1928). jfr SÖNDERKLIPPA. —
1) till 1: (plötsligt l. hastigt) göra ett klipp med en sax. Om Atrops vilse farit, / När som hon klippte til (dvs. klippte av livstråden). Risell Vitt. 456 (1720). Björkman (1889).
2) till 1 e: med sax giva tyg till (klädesplagg o. d.) dess vederbörliga form; äv. abs.; äv. oeg. o. bildl. Klippa til och göra sina egna och barnens kläder. Dalin Arg. 1: 263 (1733, 1754). Vid ett bord satt ett äldre fruntimmer .. och klippte till. Sjöberg SthmHeml. 123 (1844). Eidsvoldsgrundlagen .. klipptes till efter skiftande utländska mönster. SvH IX. 1: 199 (1909). Sömnadsb. 67 (1915).
3) (vard.) till 7: snabbt l. plötsligt slå l. drämma l. dänga till (ngn); äv. abs. Meurman (1846). Napoleon krossades af nordens björn, / Som från sitt isfält klippte till med ramen. CVAStrandberg 3: 359 (1854). Fastän man satt alldeles inpå och bara väntade att den runde djurgårdaren skulle klippa till, hann man icke med ens med ögonen. NDA(A) 1933, nr 64, s. 11 (i fråga om boxning). särsk. i utvidgad anv.: hastigt o. energiskt gripa sig an l. ”smälla till” (med ngt); ”klämma i” (med ett skrik o. d.); med saksubj.: plötsligt sätta in. Laurén Minn. 251 (1877). (Klockaren) klippte till med ett illvrålande, så att allt kyrkfolket hoppade till i bänkarna. Sällberg Långv. 9 (1894). Jag hade knappt yttrat två ord, förrän (tand-)värken klippte till igän. KarlstT 1895, nr 1719, s. 3. Då emellertid allmogen .. gjorde svårigheter .., klippte lantmarskalken rappt till med ett avstyrkande. SvRiksd. I. 4: 236 (1932). —
1) till 1: gm klippning öppna (ngt). Blåsorne kliptes straxt upp. HdlCollMed. 21/1 1745. Då Roosen med en sax klippte upp det rena och fina lintyget (som den dödsdömde hade på sig) så tillräckligt att intet hinder måtte möta på afrättsplatsen. CCGjörwell (1792) i MoB 2: 69. VBenedictsson (1884) hos Lundegård Benedictsson 187.
2) (vard.) till 1: göra slut på (ngt) gm att medelst klippning sönderdela det i bitar. Livin Kyrk. 122 (1781). Hon fick klippa upp två gamla rockar efter salig far uti ideliga rimsor. Carlén Rosen 511 (1842). Siwertz Varuh. 333 (1926). —
KLIPPA UR10 4. till 1 c: gm klippning taga ut (notis, annons o. d. ur tidning o. d.). SDS 1900, nr 41, s. 4. Berg Almquist 12 (1928). jfr URKLIPPA. —
1) till 1.
a) till 1 c: gm klippning lösgöra o. taga ut (ngt ur ngt); äv. oeg. o. bildl. Polhem Test. 122 (1761). Det är ingen svårighet att sluta till hur Dalin efter att ha klippt ut sin hufvudperson ur Spectator sedan gestaltat sin intrig. Lamm Dalin 279 (1908).
b) till 1 e: gm klippning forma (figur i papper l. papp o. d.). Han klipte ut Hr Voltaire i et kort. Björnståhl Resa 1: 144 (1770). Auerbach (1909).
2) (tillf.) till 7: snabbt springa ut. Dörren hann han, klipte sedan / Genom farstun ut. Runeberg 5: 69 (1857).
2) fyrväs. till 4: klippljusapparat. En linsfyr af 4:de ordningen och försedd med von Otters klippapparat. KrigVAH 1880, s. 105. Det är .. solen, som släpper på gas, så att den s. k. klippapparaten kommer i gång, som flera gånger i minuten tänder och släcker gaslågan, så att fyren blinkar. BygdFolk 1: 205 (1927). —
(1 c γ) -BOK, sbst.2 (sbst.1 se sp. 1243); pl. -böcker.
1) (mindre br.) i tidning ingående berättelse o. d. med särskild paginering o. avsedd att utklippas o. sammanhäftas till en bok; jfr -FÖLJETONG. I den lilla Sagatidningen inflyter en s. k. klippbok med namn Vikingaliv av Rolf Nordenstreng. SvLärT 1919, nr 8, Omsl. s. 1.
2) bok med kolorerade stycken (delfigurer) avsedda att urklippas o. (efter uppritat mönster) sammansättas till bestämda figurer. Första Klippboken för barn i Kindergarten. Petersson o. Bjurberg (1926; boktitel). —
(4) -FYR. fyrväs. fyr med stadigt sken som periodvis hastigt förmörkas under lika lång tid som l. under längre tid än skenet varar. NF 2: 748 (1877). IdrBibl. 12: 137 (1919).
(1 c γ) -FÖLJETONG~002, äv. ~200. följetong avsedd att utklippas o. bilda en bok. GHT 1897, nr 66 B, s. 4. —
-GLAS. fotogr. glas efter vilket en fotografi klippes i kanterna för att erhålla den åsyftade formen, modellglas. Med hjelp af klippglaset får den (dvs. den fotografiska bilden) sin rätta storlek och form, räta vinklar och raka sidor. PriskurFotogrArtikl. 1900, s. 12. —
-GRAD. (i fackspr.) vid klippning av metallplåt uppkommen skarp kant; jfr GRAD, sbst.2 1. JernkA 1888, s. 441. Nilsson Skeppsb. 146 (1932). —
-HAMMARE. tekn. liten, hastigt gående skafthammare (vid vilken hammarhuvudet rör sig kring en axel i skaftet), stjärthammare. 2NF 10: 1240 (1909). —
-JÄRN. tekn. platt stångjärn (knippjärn) som medelst klippning delas i smala tenar. VetAH 1764, s. 117. Dalin (1852). —
(4) -LJUS, n. i sht fyrväs. hastigt insättande stadigt ljus (i fyr, signalapparat o. d.) som i regelbundna perioder omväxlar med mörker under lika lång tid som l. längre tid än ljuset varar; äv. om blixtljus (i klippapparat av G. Daléns konstruktion). Idén till klipp- eller blinkljuset, hvarigenom fyrljuset skiljes från andra sken och fyrarna från hvarandra, .. hade en svensk till upphofsman. GHT 1896, nr 273, s. 2. Järnvägsstyrelsen (har) beslutit .. installerandet af 663 klippljus till försignaler. PT 1914, nr 220, s. 2.
Ssg: klippljus-apparat. 2UB 9: 506 (1906). Ingeniör Daléns klippljusapparat verkar så, att lågan släckes under största delen af mörkperioden, hvarigenom tydligtvis en motsvarande besparing uppstår i acetylen. SvSlöjdFT 1907, s. 24. —
-MASKIN. i sht tekn. om maskin för klippning av plåt o. d.: plåtsax. Polhem Test. 93 (c. 1745). Klippmaskin för gröfre plåt. JernkA 1858, s. 232. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-PRESS. tekn. maskin varmed plattor vid mynttillvärkning framställas ur metallskenorna; äv.: maskin varmed hål uthuggas i metallbläck. JernkA 1817, 2: 172. Almroth Karmarsch 286 (1839). Eneberg Karmarsch 2: 715 (1862). Jungberg (1873). jfr BLAD-KLIPPRESS. —
-RIS. [namnet är föranledt därav att allmogen vid högtidliga tillfällen brukade klippa de gröna stjälkarna o. grenarna av ifrågavarande växt i korta stycken, som ströddes på golvet (se Henriksson Växt. 93 (1911))] (i vissa trakter) lummerarten Lycopodium clavatum Lin., mattlummer. Iverus VästmFanerog. 309 (1877). Henriksson Hledn. 43 (1890; anfört fr. Dalsl.). Jensen Montgomery 214 (1909). —
-SAX. (klipp- 1740 osv. klippe- 1767) tekn. maskin l. värktyg för klippning av plåt o. d. VetAH 1740, s. 445. De vid varmvalsverken använda klippsaxarne hafva äfven uppgiften att vika plåten för dubbelvalsningen. JernkA 1905, s. 563. —
(4) -SKEN. i sht fyrväs. stadigt sken som periodvis hastigt förmörkas under lika lång tid som l. under längre tid än skenet varar. SFS 1880, Bih. nr 2, s. 17. Gegerfelt Sjöspråk 29 (1922). —
-STEN. (i fackspr.) smågatsten sådan den faller vid klyvningen l. klippningen för fallhammaren. SvD(A) 1929, nr 320, s. 18. —
-TÅNG, sbst.1 (sbst.2 se sp. 1267); pl. -tänger.
1) till 1 a: tång varmed metalltråd o. d. avklippes. Schulthess (1885). HufvudkatalSonesson 1920, 3: 98.
2) till 1 f: tång varmed hål slås i järnvägsbiljett o. d. Plattformsbiljett, som af kontrollören medelst klipptång märkes med datum och stationsinitialen och därefter återlemnas. PT 1910, nr 164 A, s. 2. Spårvagnskonduktörens klipptång. SvD 12/2 1928, Bil. s. 1. —
(4) -VINKEL. fyrväs. lysvinkel inom vilken fyr visar klippsken. Mittelvinkeln med fast sken (på viss klippljusapparat) utmärker den från all fara fria farleden, då deremot klippvinklarne innesluta skär och grund. TT 1883, s. 168. PT 1902, nr 43 A, s. 3. —
-VÄRK, n. stans- l. klippmaskin. VetAH 1740, s. 445. (Vid Avesta bruk finnas) Skär- Valts- och Klippvärk, med flere Konst-machiner, hvarigenom Plåt- och Slant-myntningen .. förrättas. Hülphers Dal. 17 (1762). Dalin (1852). —
-YTA. yta som uppkommer, då ngt av- l. sönderklippes. Åkerman KemTechn. 1: 191 (1832). SFS 1919, s. 333.
B (†): KLIPPE-KLUT l. -KLUTER. okvädinsord.
b) med anslutning till KLIPPA, v. 1 d β slutet: ”skinnare” o. d. Skulle du komma till att rifva i en ärlig mans gård, du gateflacker och klippekluter. KyrkohÅ 1910, s. 138 (1666; yttrat av en kyrkoherdes hustru till en domare som kommit för att panta). —
-PÄNNING. = KLIPPING, sbst.2 Eth schadeligit och forderffueligit mynt i rigit, som wore the Clippe peninger. G1R 12: 143 (1539). —
-SAX, se A. —
-TID. (klippe- 1727. klippo- 1734—1741) = KLIPPNINGS-TID. Alströmer Får. 21 (1727). Serenius (1741).
C: KLIPPNINGS-TID. i sht om tid då fåren klippas l. som är lämplig för denna förrättning. Alströmer PVetA 1770, s. 35. Dessa förenämde buskar och trädarters klipnings-tid. Gadd Landtsk. 2: 77 (1775). Lämpliga klippningstider spela även en roll (med avs. på fårulls kvalitet). Form 1933, s. 238.
D (†): KLIPPO-TID, se B.
Spoiler title
Spoiler content