SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1937  
KONSTAPEL konsta4pel, förr äv. KONSTABEL, m.; best. -n ((†) -elen BoupptSthm 1668, s. 438, LdVBl. 1830, nr 48, s. 3; -plen resp. -blen RP 8: 657 (1641), VDAkt. 1760, nr 242 (1757)); pl. -plar resp. -blar (Rålamb 8: 49 (1691) osv.) ((†) -pler resp. -bler L. Paulinus Gothus MonTurb. 249 (1629), PH 6: 3718 (1755)).
Ordformer
(förr äv. skrivet con-. connestable 1671. conestabler, pl. 1669. connestapel 1641. connetablen, sg. best. 1752. constabel 16691868. constablen, sg. best. 1658. constabler (-lar), pl. 16401752. konstapel (con-) 1626 osv.)
Etymologi
[jfr holl. konstabel, ä. holl. konstapel, t. konstabel, konstabler, eng. constable, fr. connétable (se KONNETABEL), av ffr. cunestable, av senlat. comes stabuli, eg.: stallbroder, stallmästare, av lat. comes, följeslagare, kamrat, o. stabulum, stall (se STABIL)]
1) vid artilleriet: underbefäl; numera: innehavare av näst lägsta underbefälsgraden (motsv. korpral vid övriga vapenslag). Förste konstapel, före 1915 benämning på innehavare av högsta underbefälsgraden vid artilleriet, numera ersatt av: furir. Jag beder .., dhett E. Nådh ville hitt förschicke en god constapel till dhe 4 hallfve cartoger her äre. OxBr. 9: 402 (1626). Befordras till Förste Konstapel. SamlFörfArméen 14: 51 (1817). UnderbefällArtill. 1932, s. 17. — jfr ARTILLERI-, DAG-, FÖRSTE-, LÄR-, VICE-KONSTAPEL m. fl.
2) vid flottan o. kustartilleriet; urspr.: underofficer l. underbefäl som handhade skötseln av kanoner o. ammunition; äv.: underbefäl i nummer vid flottans forna artillerivolontärregementen; senare (numera bl. vid flottan): underofficer l. flaggkorpral inom artilleri-, minör- l. ekonomistaterna; numera nästan bl. ss. senare led i ssgr l. elliptiskt för dessa. Bäckström SvFlH 390 (i handl. fr. 1630). Constaplerne, Arckliemästerne och Bysse Skyttarne hafwe .. grann Acht vppå Stycken, Kruut, Kulor, Lunta, och hwad dher til hörer. Siöart. 1685, art. 78. Den på Skeppet varande Constapelen eller förnämsta Artillerie-Under-Officeraren tillser (att osv.). Martin Tilläggn. § 125 (1796). RekrytUFl. 1909, s. 28. — jfr ARTILLERIUPPBÖRDS-, EKONOMI-, FLAGG-, INVENTARIE-, LÄR-, MINÖR-, SJÖ-, UNDER-, UPPBÖRDS-KONSTAPEL m. fl.
3) sjöt. på vissa större handelsfartyg (segelfartyg): innehavare av den lägsta befälsgraden (närmast under styrman), som bl. a. förvaltar o. utdelar fartygets proviant. DeFoë RobCr. 63 (1752). VetAH 1768, s. 309. Ramsten 67 (1866). Lang FinlSjör. 350 (1932).
4) lägre tjänsteman inom poliskåren o. vid fångvården.
a) [efter motsv. anv. i eng.] (lägre) polistjänsteman, polis, poliskonstapel; jfr POLIS-BETJÄNT. UpplysnNattbevSthm 3 (1845; i fråga om förh. i London). FörordnPolisvSthm 9/3 1850, s. 5. Tvenne konstaplar (posterades) utanför .. (fabrikörens) fastighet. Hellström Malmros 57 (1931). SvD(A) 1933, nr 350, s. 3. jfr Berzelius Res. 140 (1818; i fråga om förh. i London). — jfr DETEKTIV-, DISTRIKTS-, EXTRA-, INSPEKTIONS-, POLIS-, TRAFIK-, ÖVER-KONSTAPEL.
b) inom fångvården: fångvaktare, vaktkonstapel, fångkonstapel; jfr FÅNG-, VAKT-KNEKT. FångvFörf. 51 (1890). Sundberg Fångv. 169 (1892). — jfr FÅNG-, VAKT-KONSTAPEL.
Ssgr: A: KONSTAPEL-KAMMARE, -MAT, se B.
(1) -SKOLA, r. l. f. (konstapel- 18941902. konstapels- 18841901) äv. konkret. BtRiksdP 1884, 4Hufvudtit. s. 25. På fältöfning anlände .. Första Göta artilleriregementes konstapelskola till Fristahed. GHT 1894, nr 153, s. 2. Tingsten o. Hasselrot 11 (1902).
B: (1) KONSTAPELS-KADETT. (förr) kadett som antagits för utbildning till konstapel. DA 1808, nr 7, s. 1. TjReglArm. 1898, s. 230.
(2) -KAMMARE. (konstapel- 1691. konstapels- 18041828) [jfr holl. konstabelskamer, ä. holl. konstapelskamer, t. konstabelkammer] på äldre örlogsfartyg: rum under den stora kajutan som var avsett för konstapeln (m. fl.) o. där ett visst förråd av ammunition förvarades. Rålamb 10: 30 (1691). Heinrich (1828).
(2) -MAT, m. (konstapel- 17601910. konstapels- 16331923) [jfr holl. konstabelsmaat, ä. holl. konstapelsmaat, t. konstabelsmaat] (förr) sjömil. på örlogsfartyg: konstapels närmaste medhjälpare; jfr ARKLIMÄSTARE 3, UNDER-KONSTAPEL. Bäckström SvFlH 394 (i handl. fr. 1633). Wallenberg (SVS) 1: 168 (1771). Röding SD 23 (1798).
-SKOLA, se A.
(1) -UNDERVISNING ~1020. särsk. ss. titel på lärobok. Konstapels-undervisning. (1875; boktitel).
(1) -VAKT. mil. vakt under befäl av konstapel; motsatt: officers-, underofficersvakt. Konstapelsund. 1875, s. 7.
Avledn.: KONSTAPELSKAP, n. (†) till 1: under befäl av en konstapel stående avdelning av ett batteri. Hvarje (kompani indelas) .. i 2 Konstapelskap. KrigVAH 1810, s. 132. Konstapelsund. 1875, s. 3.
KONSTAPLERI, n. (-stableri 1680. -stapleri 16971809) [jfr eng. constablery; av ffr. conestablerie] (†) till 1 o. 2: (kunskaper o. färdigheter i fråga om handhavande av kanoner o. ammunition som krävas för en) konstapels tjänstgöring. StyckJunckaren Carl Böhm .. hafwer .. lärdt Constableriet och fyrwerckerijt, men intet warit med i fäldt. Rulla 1680, 8: Bil. 9/9. KrigVAH 1809, s. 181.
Spoiler title
Spoiler content