publicerad: 1950
OM, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 705):
1) till I 1.
a) (i sht i skriftspr. l. vitter stil) om ett antal personer: (i mängd) samla sig omkring l. omge (ngn) l. hålla sig i ngns närhet l. sällskap; (i mängd) uppvakta (ngn). Han omkretsades af sitt folk, af allmogen. Murberg FörslSAOB (1791). Kullberg Ariosto 2: 121 (1865). Omkretsad av friare. Östergren (1933).
b) (numera knappast br.) med saksubj.: bilda (liksom) en cirkel l. ring kring (ngt); omge (ngt). Murberg FörslSAOB (1791). Den taggiga bergskedjan, som omkretsar Etna. Lagerlöf Antikr. 68 (1897).
2) (i sht i skriftspr. l. vitter stil) till I 2 a: röra sig i cirkel l. cirklar o. d. kring (ngn l. ngt), kretsa kring (ngn l. ngt). (Solen) omgifves af Planeter, som till olika afstånd i något aflånga .. banor omkretsa henne. Palmblad LbGeogr. 3 (1851). (Brunandhonan) närmar sig .. (boet) försiktigt, flygande förbi i sällskap med hannen, men utan att omkretsa det. Rosenius SvFågl. 5: 59 (1936). Anm. Med oviss bet. förekommer ordet på följande ställe: (Lat.) Circulo, .. (sv.) Omringa / Omkrissa / göra en Ring och Kress. Linc. (1640). —
OMKRING med ssgr, se kring, prep. o. adv. med ssgr. —
OMKRISTALLISATION. (i fackspr.) vbalsbst. till omkristallisera: omkristallisering. Efter omkristallisation ur litet alkohol visade .. (ammoniaksaltet) sig enhetligt under mikroskopet. ASScF 16: 360 (1888). Starck Kemi 149 (1931). —
(III 7) OMKRISTALLISERA, -ing. (-krist- 1810 osv. -kryst- 1846) (i fackspr.) upplösa (ett i kristallform befintligt ämne) o. låta det kristallisera på nytt; bibringa (ngt) en annan kristallinisk struktur; stundom intr.: kristallisera på nytt resp. få en annan kristallinisk struktur. FKM 3: 104 (1810). Den till medicinskt bruk afsedda (citron-)syran måste för att erhållas blyfri omkristalliseras i kärl af porslin eller lergods. KommentSvFarm. 62 (1902). Flodström Naturförh. 39 (1918; intr.). —
(III 7) OMKRISTNA, -ing.
2) (vard.) bildl.: ge (ngn l. ngt) ett annat namn l. en annan benämning. Murberg FörslSAOB (1791). (Det kan) hända .. att något ljushuvud till kartograf företagit en omotiverad omkristning (av en plats o. d.). SvNat. 1922, s. 37. —
(I 2 b, 6, III 2 b) OMKROK. (†) krokväg; omväg; äv. abstraktare. Det är omöjeligit för mig, sade Sexstyfvern, at minnas de omkrokar och resor som jag gjort sedan min födelse. Dalin Vitt. 4: 24 (c. 1730). Kalm VgBah. 219 (1746). —
(III 3 b) OMKUXA, v. (†) undersöka, taga reda på (ngt); jfr koxa, v.2 När man nu således har upfunnit then närmasta orsaken til frossan, blifwer ther näst at omkuxa, hwadan närmasta orsaken förorsakas. Lindestolpe Fross. 12 (1717). —
(III 7) OMKVARTERA, -ing (Delachapelle, Dalin (1853)). (†) förse (trupp) med annat kvarter. Delachapelle ExBook 11 (1669). Björkman (1889). —
OMKVÄDA. (†)
1) till I 21: besjunga (ngn l. ngt). At jag min värde Prins omqväda värdigt kann. SColumbus Vitt. 85 (c. 1670). Murberg FörslSAOB (1791).
2) till III 7: sjunga (ngt) på nytt, omtaga (ett stycke av en sång); äv. i utvidgad anv.: säga efter (ngt som en annan sagt). Omqväden visa, Sång. Murberg FörslSAOB (1791). Emedlertid fortfar medhjelparen att omqväda, hvad mästaren sednast sagt. Castrén Res. 1: 202 (1852). Wennerberg 3: 106 (1883). —
(III 7) OMKVÄDE. [jfr ä. d. omkvad, omkvæd(e), d. omkvæd, nor. omkved] estet. beteckning för en versrad l. ett antal versrader som (stundom med smärre förändringar) återkommer i slutet av (l. på annan bestämd plats i) varje strof l. av (flertalet strofer i) en dikt (o. som uttrycker diktens grundtanke l. grundstämning); särsk. i fråga om den medeltida folkvisan (dansvisan) l. senare dikter (ballader) i folkviseton; jfr refräng. Geijer I. 3: 371 (1817). SvFolket 2: 244 (1938). särsk. bildl., om jämt o. ständigt upprepat uttryck för en åsikt l. önskan o. d. Om man bara kunde behålla .. (barnen), det var hennes omkväde. Hallström NNov. 152 (1912).
Ssgr: omkvädes-artad, p. adj.,
-liknande, p. adj.,
-rad,
-strof. —
(I 15) OMKÄMPAD, p. adj. (föga br.) som är föremål för kamp, omstridd. Phosph. 1813, s. 258. Davos skall vara rikt på metaller och blev sedermera ett omkämpat territorium. Gadolin Ostalp. 46 (1932). —
(III 7) OMKÖP. särsk. spelt. om handlingen att köpa om kort. Lindskog Spelb. 153 (1847). Betalningen kan erläggas efter (vira-)spelets slut eller afdragas på vinsten, i fall han vinner efter omköpet. Hagdahl Fråga 297 (1883). —
(III 4 a) OMKÖPA. [jfr ä. t. umkaufen, besticka, muta] (†) = köpa om 2. Medh penningar kan man vthrätta alt thet man begärar, och alle vedervillighe ting affvenda och omköpa. Forsius Fosz 186 (1621). —
OMKÖRA, -ning; -are (Nerén HbAut. 3: 169 (1928)). särsk. till III 8: köra förbi (ngn l. ngt); jfr köra, v. 13. Murberg FörslSAOB (1791). I går, då jag .. passerade förbi Vekhytteby, omkörde jag en mängd menniskor, dels åkande .., dels gående. KyrkohÅ 1933, s. 159 (1843). En öppen personbil .. råkade .. vid omkörning av en framför gående omnibuss stöta mot dennes kofångare. SvD(A) 1930, nr 236, s. 3. —
(III 7) OMLACKERA, -ing. lackera (ngt) på nytt; äv. bildl. Törneros Brev 1: 336 (1826; uppl. 1925; bildl.). Omlackering av förut målade och lackerade möbler. HantvB I. 1: 206 (1934). —
(III 7) OMLADDA, v. -ning. (-lad- 1719. -ladd- 1791 osv.) ladda (ngt) på nytt.
1) med avs. på skjutvapen, patron, borrhål m. m.; jfr ladda, v. 2. GenMRulla 19/9 1719. Innan revolvern kan omladdas, måste de tomma hylsorna borttagas. EldhandvSkjutsk. 2: 96 (1877). InfRegl. 1945, 1: 80.
2) i annan anv., motsv. ladda, v. 3 o. 4. SDS 1899, nr 378, s. 3 (med avs. på ackumulator). VFl. 1905, s. 99 (med avs. på lysboj).
OMLAG, n.
a) (i vissa trakter) om varv av timmer (l. sten) i en byggnad l. ett brunnskar o. d.; stockvarv; äv. i bild. (De oeniga makarna) byggia på helwetes grunnwall 10 omlag hwar dag. VDAkt. 1663, nr 320. Öfversta omlaget på brunkaret. Därs. 1753, Syneprot. F III 7. De nedre omlagen (i stugornas väggar). VgFmT III. 3—4: 56 (1912).
b) bildl.: omgång o. d.
α) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om så stor mängd av ett antal föremål som räcker till för ett visst ändamål l. för en grupp av personer. Ett omlag skor för hushållet. Stolt Minn. 34 (1879).
β) (†) i uttr. i flera omlag, i flera repriser. Kyrkoh. Lyckberg .. söp så förskräckligt, att han i flere år och omlag hade delirium tremens. Ahnfelt StudM 2: 28 (1857).
Ssg (†): omlags-gästning. om inkvartering av soldater runt om i en bygd; jfr borgläger 1. Omlagzgästningh och annen tunge. PrivSvStäd. 3: 330 (1576). Lagförsl. 47 (1609). —
(I 1, II 1 c) OMLAGA, r. l. f.
OMLAGA, v. -lagning (VetAH 1739, s. 71, FolklEtnSt. 3: 94 (1922)); -lagare (FolklEtnSt. 2: 125 (1917), Budk(Brage) 1926, s. 50).
1) (†) till III 7: ändra l. göra om (ngt till ngt annat). Sylvius Curtius 223 (1682). Mina sista europeiska kläder .. äro som bäst hos en skräddare att omlagas till en sorts af turkar här brukad liftröja. Wallin Bref 55 (1844).
2) (numera knappast br.) till III 10, med sakobj.: se om (ngt); sätta l. hålla (ngt) i stånd; laga l. förbättra l. reparera (ngt). Mången kostelig kyrkioskrudh förslijtes och intet omlagas. Schück VittA 1: 261 (i handl. fr. 1666). Bölden, som af sig sjelf gick up, omlagades med all sorgfällighet, som et annat sår. VetAH 1749, s. 68. Visst är det mycket som behöfver omlagas efter den färd, som .. (fartyget) gjort på egen hand. Carlén Köpm. 1: 240 (1860).
3) (†; se dock slutet) till III 10, med avs. på levande varelse: vårda sig om (ngn), sköta om l. pyssla om (ngn); äv. refl. VDAkt. 1707, nr 418 (1706; refl.). Dig lisar och omlagar hon. Runius (SVS) 1: 254 (1713). En god Mjölk-Ko, väl omlagad, kan årligen gifva åtminstone 3 lispund smör. Alm(Gbg) 1785, s. 40. särsk. (i Finl., bygdemålsfärgat, ävensom etnogr.) om magisk behandling av djur l. människor för botande av sjukdomar; nästan bl. ss. vbalsbst. omlagning o. omlagare. Hembygden(Hfors) 1910, s. 65. Somliga ”omlagare” kunna bota för maran enbart genom att stryka djuret utefter ryggen. FolklEtnSt. 2: 125 (1917). —
(III 5, 7) OMLAGRA, -ing.
1) lagra (ngt) på annat sätt (än tidigare); lagra (ngt) på nytt (o. på annat sätt); särsk. geol. i fråga om naturkrafternas (vindens, vattnets) invärkan på sediment som slammats l. virvlats upp. (Sandtäcket) är antagligen omlagradt genom vindens invärkan. Fennia V. 2: 13 (1892). SvGeogrÅb. 1927, s. 55.
2) kem. i utvidgad anv.: bringa (atomer) att ingå annan förening l. binda varandra på annat sätt; omvandla (en atomgrupp). Molekylernas inre förändringar bestå i atomernas omlagring till nya molekyler. Rosenberg OorgKemi 8 (1887). Jundell Barn. 1: 115 (1927). särsk. i uttr. optisk omlagring l. [efter upptäckaren, den tysk-baltiske kemisten P. Walden (f. 1863)] Waldens omlagring l. den Waldenska omlagringen, inom stereokemien förekommande företeelse, bestående däri att vid utbyte (substitution) i en molekyl av en atom l. atomgrupp mot en annan den inträdande substituenten intar en annan plats i molekylen än den utträdande. Den s. k. Waldenska omlagringen. 2NF 36: 447 (1923). SvUppslB (1934). —
(II 1 c) OMLAND. geogr. kring en stad o. d. liggande område som i staden (osv.) har sitt handelscentrum, uppland. Globen 1922, s. 2. —
1) till III 4 b, = omlasta 1. Murberg FörslSAOB (1791). Det var .. lyckligt nog, om man kunde omlassa godset på en annan häst. Allardt Byber. 3: 12 (1890).
1) till III 4 b: lasta av (ngt) o. anbringa det ss. last på annat transportmedel. PH 5: 2973 (1750). Därest stora mängder massgods skola omlastas från järnvägsvagnar till fartyg, tarvas (osv.). Davidsson Omlastn. 21 (1927).
2) till III 7: lasta (ett transportmedel) på nytt o. annorlunda. Omlastad båt, skuta. Murberg FörslSAOB (1791).
-plats. TT 1896, Allm. s. 191. Omlastningsplats för överflyttning av last från ett transportförband till ett annat. ArtillRegl. 1940, 2: 148. —
(III 2 b) OMLEDA, v. (†) eg.: leda (ngn) runt l. från punkt till punkt l. hit o. dit; anträffat bl. i bildl. anv.; särsk. i fråga om avgörande inflytande som ngn l. ngt utövar på ngns handlingar l. tankar l. beslut; ofta: draga (ngn) vid näsan, bedraga l. lura (ngn); särsk. i uttr. (icke) låta sig omleda(s). RA I. 4: 787 (1598). Uthi then Krijgzhär, som hwar och en will Borgmästare och Öfverste wara och Borgmästaren sigh låter aff hwars och eens taal och rådh omleedas, ther kan intet lycklighen och wäl tilgåå. Schroderus Liv. 868 (1626). Ey heller wore .. (protestanterna) ther medh hulpne, om the således igenom en twifwelachtigh och blind Förhopning skulle blifwa omleedde. Dens. Os. III. 1: 167 (1635). —
(III 7) OMLEVA, v. (numera föga br.) på nytt genomleva l. uppleva (ngt); äv. i fråga om upplevande av ngt som tidigare upplevts av andra. Hvar kyss, hvar blick af tjusning, mången gång / Omlefver skalden uti dröm och sång. Sjöberg (SVS) 1: 233 (1820). En vistelse i Österlandet .. har det goda med sig att vi få sjelfva omlefva hvad våra äldsta förfäder upplefde. Samtiden 1874, s. 7. —
(III 9) OMLIDA. [fsv. um lidha] (†) om tid: förflyta; gå till ända. Tå året war omlidhet. 1Mos. 47: 18 (Bib. 1541; ännu i Melin HelSkr. 1859). Medan året omled. Murberg FörslSAOB (1791). —
(I 1) OMLIGGANDE, p. adj. (om- 1527 osv. um- (vm-) 1533—1563. umb- (vmb-) 1557—1561. -liggande (-ende) 1556 osv. -liggendes 1558. -liggiande (-iannde, -iende, -iände) 1527—1745. -liggiendes 1554—c. 1580) [fsv. umliggiande, p. adj., anträffat bl. i ssgn nästumliggiande]
1) med sakligt huvudord: som ligger l. befinner sig runt omkring ngt l. i ngts omgivning; numera nästan bl. (i skriftspr., föga br.) om område, plats, sjö o. d.: kringliggande (se d. o. 1); förr ofta i förb. näst omliggande, närmast kringliggande. Han .. haffuer forhandlad med the hållender och anner omliggiende land och stæder. G1R 4: 208 (1527). Alle the knechter, som ähre utti the näst umliggiendes häreder kring om Stockholm. Därs. 24: 441 (1554). Sedan allt omliggande skräp var undanröjdt. Murberg FörslSAOB (1791). Åreskutan .. uppstiger .. till en höjd af 1,133 m. öfver den omliggande .. fjelltrakten. IllSv. 2: 18 (1882). Östergren (1933).
2) (†) med personligt huvudord: kringboende; äv. i substantivisk anv.; jfr kringliggande 2. Meden man icke eller fulleligen vete kann, hvadt man sig ifrå våre granner och umliggiende till att förmode haffver. G1R 20: 203 (1549). Wänschapp, medtt alle umbliggendhe Christne herrer och Potentater. E14R 1561, 1: 104 a. Sjösten ÅmVetA 1799, s. 44. —
(I 1, III 1) OMLINDA, v. -ning. linda ngt omkring ngn l. ngt; vanl. med obj. betecknande det varomkring ngt lindas; särsk. med av prep. med inledd bestämning; äv. oeg. o. bildl.; förr äv. i uttr. vara omlindad av ngt, ha ngt lindat l. svept omkring sig. Tortan måste ofvan til om lindas med een lijten Rängia Deegh. Salé 152 (1664). Then som vil vpföda goda barn, han måste omlinda riset med Pater noster. Scherping Cober 2: 153 (1737). Efter lång väntan visade sig Baronen sjelf, väl omlindad af dyrbara pelsverk. Blanche Våln. 178 (1847). Roddbåtar med omlindade åror. Niska Äv. 10 (1931). jfr cestus-omlindad. särsk. ss. vbalsbst. -ning i konkret anv., om ngt som lindats kring ngt. Rinman JärnH 522 (1782). De gummibandsisolerade ledningarna hafva närmast kopparkärnan en omspinning af bomull, därnäst en omlindning af gummiband. Elfving Starkstr. 156 (1909).
Spoiler title
Spoiler content