publicerad: 1945
MYNTA myn3ta2, förr äv. MENTA l. MINTA, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(mentha 1799. minta c. 1550—1613. mynt (-th) 1638—1924 (: pepparmynt). mynt- (-th-, -tt-) 1526 osv.)
Etymologi
[fsv. mynta; jfr fd. mintæ, myntæ, d. mynte, nor. dial. mynta; sannol. av ett icke anträffat mnt. münte; jfr fsax. minta, mnt. minte, mnl. mente, minte, munte, muinte, holl. munt, munte, fht. minzā, munzā, t. minze, münze, feng. minte, eng. mint; av lat. menta, mentha, av gr. μίνϑα, μίνϑη]
växt tillhörande släktet Mentha Tourn.; särsk. om arterna Mentha arvensis Lin., Mentha crispa Lin., Mentha sativa Lin., Mentha viridis Lin. o. Mentha piperita Huds.; äv. ss. krydda l. drog; äv. (i sht ss. senare led i ssgr) om vissa andra mer l. mindre närstående växter. J gören tijende aff mynto, dill, och kwmin. Mat. 23: 23 (NT 1526). BOlavi 6 b (1578). Små posar med .. Humble, Myntha och Enebär etc. .. fyllda .. äro .. goda (mot svullnader). Haartman Sjukd. 61 (1765). Många .. (läppblomstriga) vexter hafva stark kryddlukt, såsom mynta, .. lavendel, salvia. Berlin Lrb. 90 (1876). — jfr BACK-, BALSAM-, BLÖT-, BÄCK-, BÄRG-, CITRON-, GET-, GRÅ-, GRÖN-, HAR-, HJORT-, HORS-, HUS-, HÄST-, KATT-, KORN-, KORV-, KRON-, KRUS-, KRYDD-, KRYDDGÅRDS-, KÄLL-, LÅNG-, LÖK-, MYSK-, PEPPAR-, RÖD-, VILD-, ÅKER-MYNTA. — särsk. i vissa uttr.
b) (föga br.) röd mynta, M. gentilis Lin. Berchelt PestOrs. G 7 a (1589). Retzius FlVirg. 192 (1809).
Ssgr: A: MYNT-ART, se B. —
-OLJA, r. l. f. (mynt- 1831 osv. mynte- 1578—1680) farm. beredd av mynta, i sht av pepparmynta. BOlavi 5 a (1578). Berzelius ÅrsbVetA 1840, s. 353. —
-SAFT. (mynt- 1697, 1727. mynte- c. 1600—c. 1645) (†) = -vatten. OMartini Läk. 29 (c. 1600). Roberg Beynon 131 (1697, 1727). —
-VATTEN. (mynt- 1717. mynte- 1613—1680. mynto- 1578) (†) lösning av myntolja. BOlavi 92 b (1578). Lindestolpe Fross. 34 (1717).
-BLAD, se A. —
-ODLING. SvD(A) 1917, nr 290 B, s. 3.
-OLJA, -SAFT, se A. —
-VATTEN, se A.
D (†): MYNTO-VATTEN, se A.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content