SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1954  
POTTA pot3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(pot- (i ssgr) 1730 (: Pot-Fisk)1903 (: pothvalen). potta (-å-) 1538 osv. putta (ph-) 1629 (: koperphutta) 1814 (: kopparputta))
Etymologi
[fsv. potta; jfr d. potte; av mlt. pot (se POTT, sbst.3)]
1) (numera bl. bygdemålsfärgat l. starkt vard.) (flatbottnat l. med svagt buktad botten försett) skålformigt kärl (med l. utan lock o. handtag, stundom äv. med fötter) av ler- l. stengods o. d. (i sht förr äv. av metall) för förvaring av olika (i sht flytande) varor; äv. med inbegrepp av l. med särskild tanke på innehållet; kruka; förr äv.: flaska, krus; jfr POTT, sbst.3 1, 2. VarRerV 30 (1538). (Job) toogh itt stycke aff een potto, och skrapadhe aff sigh ther medh, och satt j asko. Job 2: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: en lerskärva). Man pläghade skenckia them som afflijffuas skulle itt glass eller potto wijn. LPetri ChrPina g 8 a (1572). 1 st. potta med jern skafft och fötter. BoupptVäxjö 1735. WoH (1904). — jfr GLÖD-, JÄRN-, KAFFE-, KOL-, KOPPAR-, KRYDD-, KYL-, LER-, LYCK-, MAT-, MJÖL-, MJÖLK-, STEN-, STINK-, STORM-, TE-, TENN-, TRÄ-POTTA. — särsk.
a) i ordspr. Man finner söndriga pottor öfwer alt. Grubb 688 (1665). jfr: Borttorkat är all kraft liksom een brotten potta. Rosenfeldt Vitt. 73 (c. 1690).
b) (numera bl. tillf., vard.) blomkruka. Risingh LandB 37 (1671). Lundin o. Strindberg GSthm 548 (i handl. fr. 1741). Jag har fådt til skiänks några 30 Aloes, Cactus, Mesembryanthemum (osv.) .. i sina pottor. ABäck (1743) hos Linné Bref I. 4: 7. jfr BLOM-, BLOMSTER-, FÖNSTER-, KRYDD-POTTA.
c) (vard. o. skämts.) spelt. killekort med bilden av en blomsterkruka; i sht i sg. best.: blompottan. Schröderheim CambioSeg. 13 (1786). Wetterstedt Mut. 37 (1832). jfr BLOM-POTTA. särsk. i uttr. dö på pottan, bli utslagen i kille, därför att man har kortet ”blompottan”. Braun Dikt. 1: 63 (1837).
d) (i sht förr) om kruka l. potta använd ss. kokkärl, lergryta. IErici Colerus 2: 297 (c. 1645). Inrätta tillräckeliga hyllor och räck .. i ditt kök, så att tallrickar, fat, kittlar, grytor, pottor och pannor hafva hvardera sina vissa ställen. Wåhlin LbLandth. 61 (1804). jfr KOK-POTTA.
e) (enst., †) i det bildl. uttr. det har varit i potta förr än det kom i panna, det har varit i säck, innan det kom i påse; jfr POTT, sbst.3 1 a. Wingård Minn. 3: 170 (1846).
f) (i fackspr.) om större l. mindre kärl använt för smältning av fasta ämnen l. för förvaring av flytande varor. Rinman (1789). JernkA 1882, s. 232. jfr BECK-, LIM-POTTA. särsk.
α) vid glasbruk använt större smältkärl för nedsmältning av råmaterialet till glaset, smältdegel, glasdegel. Kahlmeter LerArt. 6 (1743). Kosta Glas Bruk, som består af åtta Pottor i ständig .. gång. VDAkt. 1772, nr 65. SLorS 17: 19 (1899). jfr GLAS-, SMÄLT-POTTA.
β) (†) i sockerfabrik använt kärl för uppsamling av från sockerform avrinnande sirap. LdVBl. 1831, nr 10, s. 4. Almström KemTekn. 2: 240 (1845).
g) (†) tekn. skålformigt lager. Carlström Spinnm. 22 (1832).
h) (mera tillf.) om pottkakel. Månsson Rättf. 1: 303 (1916).
i) (i fackspr.) skålformig grop l. hålighet; särsk. om vid grovhuggning av stenyta uppkommen mindre (upp till en cm djup) försänkning l. grop i ytan. Bildmark Entrepr. 91 (1921).
2) [eg. specialanv. av 1] (numera bl. vard.) nattkärl; förr äv. om behållare i nattstol. 1 Natt Stohl medh potta Uthij. Roth Kägleh. 26 (i handl. fr. 1686). Det angelägnaste är, at den siuka (som har rödsot) är i varmt rum, och brukar påttan i sängen under täcket. Darelli Sockenapot. 130 (1760). Lille Peter .. satt på pottan och lekte med sina små rosiga tår. Siwertz Fribilj. 18 (1943). — jfr KAMMAR-, KOMMODITETS-, NATT-, NATTSTOLS-, PISS-, PORSLINS-, SÄNG-POTTA. — särsk. (starkt vard.) bildl., i uttr. sätta ngn på (den så kallade) pottan, sätta ngn i förlägenhet. Landsm. XVIII. 8: 32 (1900).
3) [eg. specialanv. av 2 (l. 1); jfr liknande bet.-utveckling av KRUKA, sbst.2, o. KAKEL, sbst.2 1] (starkt vard.) i utvidgad anv., om person som bär sig tarvligt l. gement åt, kräk, ynkrygg. Landsm. XVIII. 8: 32 (1900). Mot mej har direktörn vart hygglig, men i stort sett så är han en potta. Johnson Slutsp. 9 (1937).
4) (†) = POTT, sbst.3 3. RARP 6: 12 (1656).
5) [möjl. identiskt med PUTTA, sbst.] (†) håla, grop. Källan skall hetta söta påtta (säges G. I ha sagt om en källa i Lima). HT 1887, s. 193 (1593). Schroderus Dict. 11 (c. 1635).
Ssgr (i allm. till 1): A: POTT-ASKA, se d. o.
(1 f α) -BYGGNAD. (i fackspr.) byggnad vid glasbruk, inrymmande (smält)potta. SDS 1900, nr 461, s. 4.
-FISK.
1) [jfr d. potfisk, t. pottfisch, eng. potfish; efter holl. potvisch; valen i fråga har ett mycket brett o. klumpigt huvud, vilket sannol. givit upphov till benämningen] (numera knappast br.) = -val. Nordencrantz Arc. 317 (1730). Hammar (1936).
2) (starkt vard.) ss. okvädinsord, = potta, sbst. 3. Holmgren BlåmKist. 131 (1913).
-FORM. (†) kok. större välvd form (se d. o. II 1). Runda Pottformor. HovförtärSthm 1740, s. 2757.
-FOT.
1) (förr) fot på kruka l. gryta o. d. Meurman (1847). Sundblad GBruk 383 (1888).
2) [jfr sv. dial. pottfot i motsv. anv. (BtSödKultH 3: 84 (1882))] (starkt vard.) eg. okvädinsord till småväxt person; särsk. med anknytning till 3: potta, kräk. —
-GRANAT. (†) mil. granat i form av liten kruka fylld med krut. Grundell AnlArtill. 1: 21 (c. 1695).
-HANK. (mera tillf.) jfr hank, sbst.1 1 c. Strindberg HMin. 1: 326 (1905).
(1 i) -HÅL. (i fackspr.) skålformig hålighet l. grop i väg o. d. SDS 1943, nr 55, s. 5.
-KAKEL. [jfr d. pottekakel] (i fackspr.) benämning på ett slags i ä. tid använda skålformiga kakel (urspr. öppna lerkärl) vilka (med fördjupningarna utåt) inmurades i ugnar för att öka värmespridningen; särsk. i pl.; jfr kakelugns-potta. Rig 1927, s. 105.
-KAKELUGN~002. [jfr d. pottekakkelovn] (förr) ugn vars sidor o. överdel (helt l. delvis) uppmurats av pottkakel. GT 1786, nr 11, s. 4.
(1 f α) -KAMMARE. (förr) = -byggnad. KunstHaandv. 32 (1766). Eidem ÄGlasH 141 (1912; om förh. på 1600-talet).
-KANT. särsk. (vard. o. skämts.) till 2, i sådana bildl. uttr. som vara l. sitta på pottkanten, vara i förlägenhet l. knipa o. d. Östergren (1935).
-KIM. (-kimrar, pl. 1797) (†) stav till l. kruka l. kärl av trä; jfr kim, sbst.1 1. Orrelius 276 (1797).
(1 d) -KÖTT. (†) kok. kött som kokats l. stekts i gryta med lock. Broocman Hush. 6: 39 (1736).
(1 d) -LOCK, n. (pott- 1664. potte- 16501675) (†) grytlock. Kockeb. B 4 b (1650). Lindh Huuszapot. 58 (1675).
-LOD. [jfr d. potlod, eng. pot-lead; efter holl. potlood; efterleden är identisk med lod, sbst.4] (i fackspr.) pulveriserad (men icke renad) grafit använd till smörjning l. putsning o. d.; blyerts. DA 1808, nr 33, s. 3. Pottlod .. nyttjas till rengöring och slipning af jernsaker, kakelugnsdörrar, grytor och dylikt. Åstrand (1855). Anm. I Lindgren Läkem. (1902) användes ordet i formen portlod.
-MAKARE, se d. o. —
-PANNA. (pott- 1669. potter- 1679) [fsv. potapanna, sv. dial. pottepanna, båda i bet. 2] (†)
1) till 1 d: gryta. BoupptSthm 1669, s. 1609.
2) [jfr motsv. anv. i fsv. o. sv. dial. samt d. være potte og pande til ngt] bildl., i uttr. vara pottpanna till ngt, vara roten o. upphovet till ngt, ligga bakom ngt; jfr pott, sbst.3 1 a. För drängens borttowarelse .. förmeenar Anna sigh intet skola lijda för sones brott, ther hon (ut dicitur) potterpanna är till. VDAkt. 1679, nr 323.
-PASTEJ. (†) kok. pastej på oxkött o. d., gjord i lerkruka. Egerin Kokb. 136 (1733).
(1 d) -PUDDING. (†) kok. pudding kokad i vattenbad. Valleria Hush. 46 (c. 1710). Broocman Hush. 6: 34 (1736).
-RUSSIN. [jfr d. potrosin, t. pottrosinen, pl.] (†) handel. krukrussin. Synnerberg (1815).
-SKRÄLLE. (potta- c. 1645) (vard.)
1) (numera bl. tillf.) till 1: dåligt (o. sprucket) lerkärl. IErici Colerus 2: 171 (c. 1645).
2) till 2, om nattkärl. —
(2) -SKÅP. skåp med plats för nattkärl; särsk. ss. underdel av nattduksbord. Antikt pottskåp. SvD(A) 1947, nr 88, s. 14.
-SKÄRVA. (potte- 1643) (numera bl. tillf., bygdemålsfärgat) krukskärva. Månsson Trääg. 30 (1643).
-UGN.
1) (förr) till 1, = -kakelugn. Corylander LundDomk. 114 (i handl. fr. 1754). 2SvKulturb. 9—10: 16 (1937).
2) (†) till 1 f α: ugn för bränning av (smält)-pottor i glasbruk. Schultze PVetA 1762, s. 17. Rinman (1789).
-VAL, m. l. r. [jfr d. pothval, ä. holl. potswal, t. pottwal] zool. valen Physeter catodon Lin., kaskelot, spermacetival; jfr -fisk 1. NF 8: 448 (1884). Ambra .. är en sjuklig produkt från pottvalen. Bolin LevLivKem. 239 (1931).
B (†): POTTA-SKRÄLLE, se A.
C (numera bl., bygdemålsfärgat, i -blått o. -makare): POTTE-BLÅTT. [jfr nor. potteblått] (förr) blå tygfärg framställd av indigo o. urin, vari det tyg som skulle färgas fick ligga under längre tid. MeddNordM 1901, s. 240.
-LOCK, se A.
-MAKARE, se pottmakare.
-SKÄRVA, se A.
(1 b) -TRÄD. (†) i kruka växande träd. Schmedeman Just. 1358 (1694).
D (†): POTTER-PANNA, se A.
E (†): POTTO-MAKARE, -MAKERI, se pottmakare osv.
Avledn.: POTTA, v.1, -ning. (i sht i barnkammarspr.) till 2: sätta (barn) på nattkärl(et), hålla fram (barn). Vi 1949, nr 37, s. 13. SvD(B) 1951, nr 256, s. 10.
POTTIG, adj. (starkt vard.) till 3: som bär sig åt som ett kräk; småaktig; okamratlig; äv.: berusad. Fogelström Vakna 187 (1949; i bet.: berusad).
Spoiler title