publicerad: 1958
RITT rit4, sbst.1, r. l. m. l. f. (Nordberg C12 1: 137 (1740) osv.) ((†) n. KKD 5: 52 (1709), SvMerc. 1764, s. 702); best. -en; pl. -er (Dalin 2: 283 (1855) osv.) (ss. n. =, SvMerc. 1764, s. 702).
Etymologi
handlingen att rida; ridning, ridande.
1) motsv. RIDA, v. 3; äv. om enskilt fall av ridning: ridtur o. d.; äv. (tillf.) om hovslagen av häst på vilken ngn rider. Hans Maj:t sielf giorde en ritt til den vid Peipus stående posteringen. Nordberg C12 1: 137 (1740). Hästen kan icke allenast inöfvas till körslor och ridt, utan äfven (osv.). Berlin Lsb. 35 (1852). Bland Sörmlands hala backar / Nu brusar fram hans (dvs. Stenbocks kurirs) ridt. Snoilsky 2: 59 (1881). Då hördes den blackige klipparns (dvs. K. XI:s livhästs) ridt, / När brottet det anade minst. Därs. 72. Ridten är en dyr sport. TIdr. 1882, s. 57. En och en halv timmes ritt från Kairo. Lagergren Minn. 5: 144 (1926). En trähäst som han .. hade gjort många sagolika och hjältemodiga ritter på. Lindström Vindsröjn. 68 (1939). — jfr BACK-, BARBACKA-, BORT-, DAGS-, DISTANS-, DÖDS-, FÄLT-, GENTLEMANNA-, HINDER-, IN-, JAKT-, JOCKEJ-, KAMEL-, KAPP-, KAPPLÖPNINGS-, KARUSELL-, KONST-, KULL-, LANDSVÄGS-, LUST-, MAJ-, MANEGE-, MORGON-, MOTIONS-, ORDER-, ORIENTERINGS-, PARFORS-, PATRULL-, PROMENAD-, PROV-, REKOGNOSERINGS-, SPATSER-, STAFFANS-RITT m. fl. — särsk.
a) (numera knappast br.) ridsätt, art l. form av ridning. Om (hästens) rörelser .. äro för låga fram til, så .. är (det) omöjeligt, at alla hans kropps delar kunna vara samlade, som de böra vara i denna ritt (dvs. kurbett). Ungern-Sternberg Bourgelat 117 (1752).
b) (numera bl. tillf.) sport. avdelning l. lopp i ryttartävling; förr äv. om försök l. omgång i ringridning. (Kristian IV) gjorde (vid riddarspelen) .. inom tvänne dagar .. 340 ritt. SvMerc. 1764, s. 702. De flesta ritterna (uppvisade) väl besatta fält och .. flott och sportsmässig ridning. SvD(A) 1927, nr 177, s. 10.
c) [jfr d. i eet ridt samt t. auf einen ritt, på en gång] (numera föga br.) i en (förr äv. ett) ritt, i fråga om ridning: i ett sträck (utan avbrott). (Vi) rede .. sedan öf:r flacka fält uti ett ritt till tartariska byn Mangot. KKD 5: 52 (1709). Hammar (1936).
2) motsv. RIDA, v. 5; företrädesvis ss. efterled i ssgr o. elliptiskt för sådana. De egendomliga anklagelserna emot .. (häxorna) för ritter till Blåkulla. Arv 1954, s. 1. — jfr HÄX-RITT. — särsk.
a) (numera bl. tillf.) motsv. RIDA, v. 5 e, om cykelåkning. TurÅ 1887, 1: 17. Cannelin (1921). jfr BACK-, BICYKEL-, CYKEL-, DISTANS-, HJUL-, KAPP-, VELOCIPED-RITT.
Spoiler title
Spoiler content