publicerad: 1962
RÖTA rø3ta2, v.3, -er, rötte röt3e2, rött röt4, rött röt4, äv. -ar, -ade, -at, -ad; o. RÖTAS rø3tas2, v. dep., -es l. -s, röttes röt3es2, rötts röt4s, äv. -as, -ades, -ats (pr. ind. sg. akt. -ar Sehlstedt 4: 58 (1871; rimmande med grötar), Gruddbo 138 (1938) osv.; -er UpplDomb. 8: 136 (1586) osv. — pr. ind. sg. pass. o. dep. -as Murenius AV 320 (1656) osv.; -es 3Mos. 15: 3 (Bib. 1541: förrötes), Stiernhielm WgL 103 (1663) osv.; -s Runius (SVS) 1: 271 (1713) osv. — ipf. -ade(s) TurÅ 1938, s. 258, osv.; -te(s) Linné Öl 44 (1745) osv. — sup. rötat(s) Schissler HälsHushålln. 35 (1749) osv.; röth BtFinlH 2: 122 (1554); rött(s) (-dt-) PrivSvStäd. 3: 148 (1570) osv. — p. pf. rötad Linné Diet. 2: 84 (c. 1750) osv.; rött (-dt) G1R 20: 155 (1549: nederrödthe, pl.), Schroderus Dict. 211 (c. 1635) osv. — p. pf. n. rötat (-dt) Salander Gårdsf. 242 (1758) osv.; rötet Salander Gårdsf. 243 (1758: fullrötet), Ekenmark Lb. 131 (1847: sjörötet .. landrötet); rött UpplDomb. 3: 124 (1553: nider Rötth) osv.). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, LPetri ChrPina q 8 a (1572: förrötelse), Månsson Ört. 445 (1628; i bet. 3 d), Salander Gårdsf. 268 (1758: förrötelse)), -ERI (se avledn.), -NING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(röt- (-öö-) 1541 osv. rött- 1546 (: röttandes .. nid). -a 1541 osv. -as 1541 (: förrötes, pr. sg.), 1656 osv.)
Etymologi
[fsv. röta; liksom d. røde, nor. dial. røyta, mlt. rōten (lt. röten), mnl. ro(o)ten (holl. roten), mht. ræȝen (t. dial. rössen) till det starka verb vars p. pf. föreligger i RUTTEN. — Jfr RÅT, RÅTAS, RÖTA, sbst.1—2]
1) åstadkomma l. vålla röta på (ngt); komma (ngt) att ruttna l. murkna l. multna l. jäsa o. d.; förstöra l. bearbeta (ngt) gm att utsätta det för fuktighet o. d. (så att förruttnelse- l. jäsningsprocesser o. d. uppkomma); äv. utan obj. l. med objektet ersatt av bestämning inledd av prep. på. — jfr AV-, BORT-, NED-, UPP-RÖTA m. fl.
a) om person (l. djur).
α) (†; se dock slutet) (gm vårdslöshet l. försummelse) vålla röta på (ngt); förstöra (ngt) gm att utsätta det för fuktighet l. gm förorening o. d.; äv. i uttr. röta ngt fördärvat, låta ngt fördärvas av röta. Huuilcken sig oskickeligenn eller öfuuerflödigenn medt mat äller dryck holler, at hann ther aff .. spyr eller gör otuckt i gode mhänns Sännger, rötenndesz och förderfwanndes theres kläder, thänn samme (osv.). G1R 16: 113 (1544). Därs. 575 (: rötendes takell och tug förderffwedt). Dhen ena rööter, dhen andra bööter. Grubb 87 (1665). Om regn faller, måste höet intet vändas förr än ofvansidan är torr, ty at vända vått gräs til fuchtig jord, är genaste vägen at röta det. Serenius EngÅkerm. 52 (1727). — särsk. med avs. på hus; äv. i utvidgad anv., dels med avs. på hemman o. d., med tanke både på hus o. på jord (o. skog): försämra gm bristfällig skötsel, vanhävda, dels med innehållsobj. betecknande husröta (se d. o. 1): vålla (för ngn); särsk. [äv. att hänföra till 2 l. 3] ss. vbalsbst. -ning, husröta (se d. o. 1); numera bl. i den särsk. förb. RÖTA NED. G1R 13: 249 (1541). Fältis Nilss .. fför huss röthning som han haffuer röth för hustrv Gertrvd .. ner han henners iordh bebrukade. BtFinlH 2: 122 (1554). Enn verchhesth .. som var tagin aff honnom för Hans vdskylder sampt och föör Röötthningh. UpplDomb. 5: 190 (1599). Rööta och intet bööta giör snart fallande Hws. Grubb 705 (1665). De effterlåta en sådhan luushundh .. som .. soldaten Johan Erichsson är, sittia och röta på Acad. hemman. ConsAcAboP 7: 325 (1693). jfr HUS-RÖTNING.
β) (i fackspr.) bearbeta (ngt) gm att utsätta det för fuktighet o. d. så att förruttnelse- l. jäsningsprocesser uppkomma; låta (ngt) undergå förruttnelse l. jäsning. Sålunda har jag förgäfves sökt både genom gäsning och rötning att vinna några färgor af (vissa lavar). JPWestring i VetAH 1804, s. 24; jfr 2, 3. Om fröen (i rönn- o. oxelbär) skola bibehållas till följande vår, krossas eller rötes den köttiga delen af bäret, och frånskiljes derefter i vatten. Björkman Skogssk. 136 (1868). — särsk.
α') med avs. på (stjälkar av) lin l. hampa l. (delar av) andra växter som lämna material till garn l. rep l. bast o. d.: låta undergå en upplösningsprocess som gör det möjligt att skilja de till garn l. rep osv. lämpliga delarna från de olämpliga o. som framkallas gm utbredning på marken (o. därav följande påvärkan av sol o. dagg o. rägn) l. gm nedsänkning i vatten i sjö l. damm l. vattendrag o. dyl. l. (numera vanl.) i särskilt anordnade behållare (där vattnet är uppvärmt) l. gm invärkan av varm vattenånga; äv. [i vissa fall äv. att hänföra till 2 b l. 3 a slutet] i uttr. kemisk rötning, om frigöring av spånadsväxts fibrer gm kokning med alkalier, kottonisering. Lijn och Hampa rötas vthi Flyy (dvs. i mindre vattensamlingar). Schroderus Comenius 497 (1639); jfr 2 b. Röta Lin och Hampa. Salander Gårdzf. 21 (1727). Rep giordes här på orten af Lindebast, utan at de förut röttes. Linné Öl. 44 (1745). Man rötar numera även i fabriker med hjälp av varmvatten. Kjellstrand TextVaruk. 15 (1940). Kemisk rötning. Fröier Lin 56 (1960). — jfr DAGG-, LAND-, SJÖ-, VALL-, VATTEN-, ÄNGS-RÖTA m. fl. o. KALLVATTENS-, LIN-RÖTNING m. fl.
β') (förr) med avs. på lump l. annat råmaterial för papperstillvärkning: låta undergå en jäsningsprocess som frigjorde föroreningar o. luckrade upp fiberknippena o. som framkallades av uppläggning i fuktigt tillstånd i högar l. i stora kar o. d.; särsk. [i vissa fall äv. att hänföra till 2 l. 3] ss. vbalsbst. -ning. Sådan lump som undergått den rötning hvilken i flera pappersbruk nyttjas. Pasch ÅrsbVetA 1828, s. 44. HantvB I. 5: 274 (1937: rötningen).
γ') med avs. på kakaobönor: låta undergå en jäsningsprocess som gör att den ursprungliga bittra smaken försvinner o. som framkallas gm nedgrävning i jorden l. lagring i lådor o. dyl. l. övertäckning med blad o. d. tillsammans med fruktköttet, låta undergå fermentering, jäsa; särsk. [i vissa fall äv. att hänföra till 2 l. 3] ss. vbalsbst. -ning. 3NF 11: 129 (1929: rötningen). Då kakaobönerna av naturen ha en bitter smak, måste de jäsas el. rötas. 2SvUppslB 15: 553 (1950).
δ') med avs. på slam från avloppsvatten: låta undergå förruttnelse (i rötkammare); särsk. [i vissa fall äv. att hänföra till 2 l. 3] ss. vbalsbst. -ning. Beskaffenheten (av råslammet) .. är .. god, och det lämpar sig utmärkt väl både till rötning och direktförbränning. TT 1940, V. s. 165. Vid rötningen får man .. stora mängder gas. DN(A) 1957, nr 314, s. 2.
b) (numera i sht i fackspr.) med saksubj.
α) vålla röta på (ngt), förstöra (ngt) gm att vålla röta; särsk. med avs. på (byggnad l. föremål av) trä. Hinrich Isacksson klagade öfver att Matz Smedh ej efterkommit rättens dom att ”skära aff sitt tak, som röter Hinrich Isakssons wägg”. BtÅboH I. 7: 123 (1635). Svampar i Träbygningar, som röta och förderfva Golf och Väggar. SvSaml. 5: 286 (1765). Svett röter linne. Dalin (1854). Den starka fukten röter trägolfven ganska fort. Cederborgh Mjölkh. 12 (1883). Fatab. 1912, s. 227. — särsk.
α') i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som åstadkommer l. vållar röta, som gör att ngt ruttnar l. murknar o. d.; förr äv.: som vållar infektion o. d. (Nordanvindarna) äro .. frije för alt rötande. Roberg Beynon 3 (1697). Lyckelig Modren, om blodens rötande art ej antänder lifmodren med inflammation. Acrell PVetA 1850, s. 8. För att minska grusets rötande inverkan på virket (i en timrad dammkista) har ett lager vitmossa lagts emellan gruset och virket. HbSkogstekn. 332 (1922).
β') (†) i utvidgad anv. (jfr β): komma (murvärk l. sten o. d.) att förvittra; äv. (ss. förled i ssgn RÖT-SNÖ): komma (snö) att smälta. (Stenhusen ha varit) tächte medh swåre och owarachtige tak, som meere haffwe röött och förderffwett husen änn them widh macht hollitt. PrivSvStäd. 3: 148 (1570). (Sv.) Dropp röter muren, (t.) der Tropfenfall schadet der Mauer. weicht sie, dass sie einfällt. Möller (1807).
β) (†) i utvidgad anv. (jfr α β'), om damm: göra (jord) fuktig o. mera fruktbar gm vållande av översvämning; jfr 3 e. Gerdt Ysing .. belofvade årligen 2 kannor franskt vin till Karlskoga kyrka, att han måtte få njuta till äng för sig allt hvad hans dammar kunna röta. Lindberg o. Johansson Karlskoga 107 (i handl. fr. 1657).
2) ss. dep.: vara utsatt för l. undergå förruttnelse- l. jäsningsprocesser; förstöras av röta; ruttna; murkna; jfr 1 a α slutet, β α'— δ', 3. Caplansstugun (i Hammarland) står ähn och rötas i taaklösa. Murenius AV 320 (1656). Allt rostade och röttes i det gamla skrovet. Siwertz ResK 205 (1929). — jfr FÖR-, NED-RÖTAS. — särsk.
a) (†) om människas l. djurs (döda) kropp: ruttna (bort). När Fä dräpes, och ligger ther thet fuulnas, eller rötes. Stiernhielm WgL 103 (1663). Borg Luther Föret. 49 (1753).
b) [jfr 1 a β α'] om (stjälkar av) lin l. hampa o. d.: undergå en upplösningsprocess som gör det möjligt att skilja de för spånad l. repslageri lämpliga delarna från de olämpliga; jfr 3 a. (Linet) lägges i watn att rötas fyra äller 5 dagar. Rosenhane Oec. 77 (1662). Fatab. 1929, s. 79.
c) (numera föga br.) om gödsel: förmultna, brinna (ihop). Skulle iorden wara mager så kan dän bättras mäd gammal nötedyngia mäd iord förblandat, äller mäd tårff som får liggia edt åhr äller tu at rötas tillhopa. Rosenhane Oec. 139 (1662); möjl. särsk. förb. Gödslen mognar i sin rötning .. bätre, när den utbredes til 3 eller 4 quarters diup .., än då den ligger täpt och packad i lårar. SamlRönLandtbr. 3: 116 (1779); jfr 3. All gödsel rötes skyndesamare om vatn och luft hafva fritt tilträde. Därs. 122.
3) intr., = 2; jfr 1 a α slutet, β α'—δ'. Sehlstedt 4: 58 (1871). Stolparnas nedre ändar ha rötat så att stolparna sjunkit. Fornv. 1944, s. 351. — jfr FÖR-, NED-RÖTA. — särsk.
a) [jfr 1 a β α'] om (stjälkar av) lin l. hampa o. d., = 2 b. Linet .. lägges i en tjärn att röta. SD 1902, s. 4. särsk. [äv. att hänföra till 2 b] ss. vbalsbst. -ning (jfr e); särsk. i sådana uttr. som utbreda (lin l. hampa o. d.) till (l. på) rötning (förr äv. till rötnings), utbreda (lin l. hampa o. d.) på marken för att det osv. skall undergå en upplösningsprocess som gör det möjligt att skilja de för spånad l. repslageri lämpliga delarna från de olämpliga. Linet utbredes på en afslagen eller afbetad gräsvall til rötning. VetAH 1757, s. 274. Man utbreder hampa til rötnings. NorrlS 1—6: 47 (c. 1770). FoF 1944, s. 33 (: på rötning). En snabb rötning. Rig 1949, s. 23.
b) (numera knappast br.) om sår: avsöndra var, vara. Sorgen kunde icke en gång tillfoga honom de friska sår som förut, hvilka blödde och läkte; nu rötte de och bildade brand. Strindberg SvÖ 2: 139 (1883). Cannelin (1939).
c) [äv. att hänföra till 2] i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som undergår förruttnelse l. förmultning. SamlRönLandtbr. 1: 23 (1775; om vegetabilier).
d) [äv. att hänföra till 2] (†) ss. vbalsbst. -else, om (resultat av) inflammation l. varbildning l. (kall)brand l. förruttnelse o. d.; jfr RÖTA, sbst.1 1 e, 2 d. Hwete klijd sudit vthi starka Ättickio, och warmt brukat, fördrifwer Reffmatkar aff Kroppen, sampt annor rötelse. Månsson Ört. 445 (1628).
e) [jfr 1 b β; äv. att hänföra till 1 l. 2] (numera bl. tillf.) ss. vbalsbst. -ning (jfr a slutet), i utvidgad anv., om ökning av fuktighet o. förbättring av fruktbarhet hos ängsmark l. skogsjord (gm översvämning). Dammröte .. (dvs.) rötning som (å en ängsmark l. skogsjord osv.) åstadkommes gm (öfversvämning på grund af) uppdämning af ett vattendrag. SAOB D 258 (1907).
4) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: angripen l. fördärvad av röta; utsatt för förruttnelse- l. jäsningsprocesser; ruttnad, rutten; murknad, murken. Bettre är sompt nöt, än alt rött. SvOrds. A 4 a (1604). Om wäggarne så rötte äro, at Huset står icke til at bota, .. böte åbo därföre 6 Mark och bygge nytt Hus igen. LMil. 1: 107 (1681); jfr 1 a α slutet. Runeberg grep .. från högen med de frostskadade potaterna en av de största och mest rötade och slungade den mot hattmakarens blanka stövlar. Belfrage Runebg 12 (1917). SvD(A) 1962, nr 44, s. 11 (om slam); jfr 1 a β δ'. — jfr KÄRN-RÖTT o. O-RÖTAD. — särsk.
a) [jfr 1 a β α', 2 b, 3 a] (i fackspr.) om (stjälkar av) lin l. hampa o. d.: som (till följd av viss behandling) undergått en upplösningsprocess som gör det möjligt att skilja de för spånad l. repslageri lämpliga delarna från de olämpliga. Broman Glys. 3: 69 (c. 1730). När linet .. befinnes hafva legat länge nog i vattnet, eller vara lagom rött, upptager man det. QLm. 3: 15 (1833). Sedan de rötade stjälkarna torkats, köras de i en särskild maskin mellan räfflade valsar. Kjellstrand TextVaruk. 15 (1940).
b) [jfr 1 a β γ'] (i fackspr.) om kakao(bönor): fermenterad, jäst. Den rötta kakaon. UB 5: 99 (1873).
c) [jfr 1 b β, 3 e] (numera bl. tillf.) om gräsvall: förmultnad. Så framt Grässwallen (som under vintern varit täckt av kvistar, barr o. löv) är wäl rötter skal framdeles såås Rog ther vthi. IErici Colerus 1: 307 (c. 1645); jfr Bruno Gumm. 236 (1762).
d) [jfr 2 c] (numera föga br.) om gödsel: förmultnad, (hop)brunnen. Gödsel .., när den, som sig bör, blifvit täckt, rött och ihopbrunnen, är förnämsta födan (för jorden). Knutberg PVetA 1762, s. 12.
e) (†) i utvidgad anv., om malm: som lämnar slaggigt järn; jfr RUTTEN 2 a, RÅTIG 2, RÖTIG c β. (En viss gruvas) mallm artt ähr .. något lijtet rött och kallbrecht. Johansson Noraskog 3: 410 (i handl. fr. 1684).
5) [eg. bildl. anv. av 1] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om person: vålla kostnader för mat (o. annat underhåll) utan att göra skäl för sig, tära på förråd o. d. När han är hemma, så bara äter han och röter. Strindberg Bjälb. 12 (1909).
Särsk. förb.: RÖTA AV10 4. (numera bl. tillf.) till 1, särsk. 1 b α: röta bort (ngt) l. gm att vålla röta komma (ngt) att brista; förr äv. refl., i uttr. röta (hår) av sig, om djur: (gm att vistas på fuktiga ställen) komma (hår) att förstöras o. falla av. (Bufflarna) hafwa inthet Håår vppå sigh, ty the rööta thet aff sigh vthi Äffian, Kiärr och sumpachtige Orter. Kiöping Resa 96 (1667). Dalin 1: 40 (1850). jfr avröta. —
RÖTA BORT10 4. till 1, särsk. 1 b α: avlägsna l. förstöra (ngt) gm att vålla röta; förr äv. i utvidgad anv. (motsv. röta, v.3 1 b α β'): förstöra (ngt) gm att vålla förvittring. (Utan skydd av sten) röter snön och rägnet ofelbart muren bort. NTessin d. y. (c. 1700) hos Josephson Tessin 2: 47. Vid urväder yra stora Snödrifvor hit in, hvilcka röta bort golfven. BtVLand 5: 84 (c. 1764). jfr bortröta. —
RÖTA NED10 4 l. NER4, äv. (ålderdomligt) NEDER40; o. RÖTAS NED10 4 l. NER4, äv. (ålderdomligt) NEDER40. [fsv. röta nidher] jfr nedröta.
1) till 1 a, b α: förstöra (ngt) gm att vålla röta. Nordforss (1805). särsk. (numera bl. arkaiserande) till 1 a α slutet: gm vårdslöshet l. försummelse låta (hus) bli förstört av röta; äv. i utvidgad anv.: gm bristfällig skötsel försämra (hemman o. d.). G1R 13: 249 (1541). (Den oduglige landbon) far .. til et annat hemman och til thett tridie, röttandes thett ena nid epter thett annat. RA I. 1: 485 (1546). Det är ett folkslag, som häldre röta nid hus än bygga. Eneman Resa 2: 128 (1712). Söderwall Suppl. 673 (1956).
2) ss. dep., till 2: förstöras av röta, ruttna ned. Huuss och giärdessgårdar rööthas neder och förfalla. VDAkt. 1700, nr 404.
Ssgr (i allm. till 1 a β α', 2 b o. 3 a; i fackspr.; jfr röta, sbst.1 ssgr): A: (1 a β β', 2, 3) RÖT-BALJA. (förr) jfr -kar. JournManuf. 2: 202 (1826). —
-BAST. (röt- c. 1875. röte- 1662—1751. rött- 1736) (†)
3) i bildl. anv. av 2, om lat l. oduglig person; jfr röt-låga 2, röt-stock. Petersson KexsundSl. 143 (cit. fr. 1736).
Ssg: rötbast-not. (röte-) (†) till -bast 2: not (se not, sbst.1 1) av rött bast. BtVLand 6: 5 (1674). —
-FÖRLUST. förlust av användbart material gm för stark rötning; jfr rötnings-förlust. TT 1943, Allm. s. 530. —
(1 a β δ', 2, 3) -GAS. vid slams ruttnande (i rötkammare) bildad gas som huvudsakligen består av metan (o. är användbar ss. bränsle). UnivDecimalklass. 66 (1946). —
-HUS.
2) (förr) till 1 a β β', 2, 3: hus där papperslump röttes. Ambrosiani DokumPprsbr. 70 (i handl. fr. 1830). —
-KAMMARE, r. l. m.
1) (förr) till 1 a β α', 2 b, 3 a, i textilfabrik: sluten kammare (av betong) där lin o. d. röttes. TT 1943, Allm. s. 530.
2) [jfr t. faulkammer] till 1 a β δ', 2, 3, i anläggning för rening av avloppsvatten: kammare där slam får ruttna. TT 1911, V. s. 141. —
(1 a β β', 2, 3) -KAR. (förr) i pappersfabrik: kar för rötning av lump o. d.; jfr -balja. Ambrosiani DokumPprsbr. 380 (1923). —
-MÅNAD, se d. o. —
(1 a β, 2, 3) -PLATS. plats där ngt rötes; särsk. till 1 a β α', 2 b, 3 a, om plats (i vattendrag o. d.) där lin o. d. rötes; jfr rötnings-plats. EngSvOrdb. 876 (1874). Arenander Lin. 27 (1910). —
(1 b α β') -SNÖ. [jfr sv. dial. frätsnö i motsv. anv.] (†) snö som faller sent på våren o. kommer den gamla snön att smälta fortare. AB 1840, nr 304, s. 3. —
-VATTEN. vatten vari lin o. d. rötes (l. skall rötas l. har rötts); jfr rötnings-vatten. Jönsson Gagnv. 395 (1910).
B (†): RÖTE-BAST, se A. —
(1 a α slutet) -KUNT, m. [senare ssgsleden sannol. till kunta; jfr fsv. kunta (anträffat bl. ss. öknamn), ä. d. kunte, dålig person, o. dan. dial. kuntet, tafatt, klumpig] person som gm vårdslöshet l. försummelse vållar husröta (se d. o. 1). G1R 20: 155 (1549). —
-LAG, n. tillstånd vari lin befinner sig efter rötning; jfr rötnings-lag. Ther af (dvs. av att lin står för länge på åkern) orsakas, intet godt rötelag. OBroman hos Celsius Alm. 1734, s. 17.
C (†): RÖTNING-LAG, se D.
-KANAL. i textilfabrik: vattenfylld kanal där hampa rötes (gm att sakta föras genom kanalen); äv. (förr) om sådan kanal för rötning av lin. LAHT 1921, s. 417 (i fråga om lin). TT 1945, s. 55 (i fråga om hampa). —
-LAG, n. (rötning- 1735. rötnings- c. 1730) (†) tillstånd vari lin o. d. befinner sig efter rötning; i uttr. få rätta rötningslaget l. sitt rätta rötningslag, bli lagom rött; jfr lag, sbst.3 6 a α, o. röte-lag. Hampan får rätta rötningslaget. Broman Glys. 3: 48 (c. 1730). När Linet .. fått sitt rätta Rötninglag, måste thet (osv.). Dens. hos Celsius Alm. 1735, s. 9. —
E (†): RÖTT-BAST, se A.
Avledn.: RÖTARE, om person m.||ig., om svamp r. l. m.
1) (†) till 1 a α slutet: person som gm bristfällig skötsel försämrar ett hemman (särsk. dess jord o. skog). FörarbSvLag 7: 164 (1695).
2) textil. till 1 a β α': person som röter lin o. d. Keersbulck HbLinrötn. 50 (1945). jfr vatten-rötare m. fl.
4) till 5: person som vållar kostnad för andra utan att göra skäl för sig; ss. senare led i ssgn mat-rötare. —
RÖTELIG, adj. [fsv. röteliker, hemfallen åt förruttnelse, förgänglig] (†) till 2, 3: som lätt tar röta, som lätt ruttnar. Dunster af människor och af de mångfaldiga röteliga ämnen på et utrustadt Skepp finnas .. intaga den rena luftens ställe uti rumen. VetAH 1757, s. 4. —
RÖTERI104, n. textil. till 1 a β α': (avdelning av textilfabrik som utgör) anläggning för rötning av lin o. d. Arenander Lin. 32 (1910). —
RÖTNA, se d. o.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content