publicerad: 1970
SKAPA ska3pa2, v. -ade; äv. (utom i p. pf. numera i sht i vitter stil, arkaiserande, l. i vissa trakter) ipf. -te, p. pf. o. sup. -t; äv. (numera bl. arkaiserande) ipf. skop skω4p (ipf. -ade OPetri 1: 5 (1526) osv. skafte Strindberg Brev 10: 212 (1894). skapte 1Mos. 5: 1 (Bib. 1541) osv. skop (-oo-) OPetri 1: 4 (1526), Holm Ordspr. 133 (1964). — sup. -at 1Tim. 4: 4 (NT 1526) osv. skafft HH 20: 83 (c. 1580). skaft Forsius Spec. A 5 b (1620). skapt Brahe Kr. 50 (c. 1585: skapd) osv. — p. pf. -ad Joh. 17: 24 (NT 1526) osv. skafft VarRerV 52 (1538), Brahe Kr. 47 (c. 1585). skapt Upp. 4: 11 (NT 1526) osv.). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.), -ERI (tillf., ÖgCorr. 1966, nr 24, s. 11 (i bet. 2 a)), -NAD (se d. o.), -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.); -ARINNA (se SKAPARE avledn.), -ERSKA (se avledn.).
Ordformer
(schap- 1559 (: schapett, p. pf.). skap- (sc-, -aa-) 1526 osv.)
Etymologi
[fsv. skapa; motsv. fd. skapæ (d. skabe), fvn. skapa, nor. skape; jfr fsv. skäpter, skapad (möjl. felaktigt för skapter), got. gaskapjan, fvn. skepja, fsax. skeppian, giskeppian (mlt. scheppen, schippen, lt. scheppen), ffris. skeppa, scheppa (fris. skeppa), mnl., holl. scheppen, fht. scepfen (mht. schepfen, varav dels t. schöpfen, dels t. schaffen), feng. scieppan (eng. shape); sannol. till en med roten i SKAVA, v., parallell rot med ieur. b o. urspr. betydande: forma gm snidning l. dyl. — Jfr GESCHÄFT, RÄTTSKAFFENS, SCHABLON, SHAPINGMASKIN, SKABIN, SKAFFA, SKAP, sbst.1—2, -SKAP, SKAPLIG, SKAPLYNNE, SKEPNAD, SKÅP, förvaringsmöbel]
Anm. Ordets äldsta bet. torde ha varit ”forma” (jfr anm. sp. D 287 f.). Denna bet. behandlas nedan under 2. Under den nsv. perioden framträder den bet. som nedan uppförts under 1 ss. ordets grundläggande, o. vad som nedan upptagits under 2 torde av språkkänslan ofta uppfattas ss. mer l. mindre bildl. anv. av 1.
1) (mot naturlagarna) orsaka att (ngn l. ngt) blir till (av intet l. av ett enl. naturlagarna otillräckligt ämne), (på övernaturligt sätt) bringa (ngn l. ngt) till existens l. ge upphov l. tillvaro l. liv åt (ngn l. ngt); dels om gud l. gudaliknande varelse (i sht i fråga om tillkomsten av världsalltet o. vad däri är enl. bibelns skapelseberättelse), dels med saksubj. (särsk. betecknande naturen l. tillvarons urprincip o. d.); äv. dels abs., dels i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; äv. mer l. mindre bildl. Tu haffuer elskat migh, för en werldhen war skapat. Joh. 17: 24 (NT 1526). I Begynnelsenn skapadhe Gudh himmel och iord. 1Mos. 1: 1 (Bib. 1541). Gud Fader skapade men genom Sonen käre, / Och Anden qweekte alt, som wj af Schriften läre. Spegel GW 26 (1685). Thet war ingen Marie tancke .. (vid bröllopet i Kanaan), at .. (Jesus) skulle skapa nytt win. Han hade förr ei giordt något vnderwerck. Swedberg Lefw. 125 (1729). De (dvs. gudarna) utaf hans (dvs. Ymers) blod / skapte haf och flod. Ling Gylfe 106 (1812). Den skapande kraften, urväsendet eller det absoluta förnuftet. Boström 1: 118 (c. 1830). Det brukar sägas att Gud skapade, men Carl von Linné ordnade växternas värld. Dædalus 1960, s. 47. — jfr IN-, MED-, NY-SKAPA. — särsk.
a) i ordspr. o. ordstäv. Gudh skop ingen hastigheet. SvOrds. A 8 a (1604). Lemna rum, jag har ingen tid att vänta längre! — upprepade Bertelsköld. — Gud skop ingen hast, — genmälde .. sjömannen lugnt. Topelius Fält. 4: 158 (1864). ”Rättvisan skapte Gud!” — sa' mjölnaren, tulla' med tråget. Schultz Ordstäf 33 (c. 1865). (Järnvägs-)personalen masade sig makligt ut i solskenet (när tåget kom). Gud skapte ingen brådska på slättbanan. Väring RangKatt 7 (1924).
b) i uttr. vara l. bli skapad l. skapt (för ngn; jfr c), övergående i bet.: vara till l. existera resp. bli till (för ngn); äv. i uttr. (vara) skapad l. skapt av ngt, övergående i bet.: bestående (resp. bestå) av ngt. Kongl. Personer (äro) icke .. af finare slag skapade än andra menniskor. PH 6: 3887 (1756). Här är siskornas lund, hit komma de första om våren, / Smekas på granarnas skott eller yfvas och sjunga i toppen, / Liksom vore för dem blott solen och morgonen skapad. Runeberg (SVS) 3: 133 (1836). Hedvig Hill tycktes skapt av bara stumhet. Siwertz Sel. 2: 156 (1920). Den man är inte skapt, som lurar Joe Meng! Bergman Patr. 24 (1928). Något förstånd blev inte skapat i den här bygden, eftersom ingen skulle ha haft användning för det. Oljelund Gubb. 97 (1934).
c) med bestämning bestående av indirekt obj. l. av prep.-uttr. inlett av prep. för (äv. i uttr. för .. skull) l. till l. åt betecknande den l. det till vars förmån o. d. ngn l. ngt skapa(t)s l. det ändamål varför ngn l. ngt skapa(t)s; i sht i p. pf. i uttr. (vara o. d.) skapad l. skapt för l. åt ngn l. ngt l. till ngt, särsk. övergående i bet.: (vara osv.) ämnad l. avsedd l. lämplig l. passande för l. åt ngn l. ngt l. till ngt; jfr b, d, e α slutet, 2 i β. Mannen är icke skapat för qwinnona skull, vthan qwinnan för mandzens skull. 1Kor. 11: 9 (NT 1526). Skapa mich gudh itt nytt hierta. OPetri 2: 422 (1531). Här finner du et stilla ensligt rum, skapadt för Kärleken. Eurén Kotzebue Cora 20 (1794). Er Brordoter .. hon är, ta mig fan, just skapad åt Fridström, — och älska hvarandra göra de. Hummel Fruarne 30 (1797). Hans blick är full af fridfullt majestät, / Hans hufwud af naturen skapt till kronan. Hagberg Shaksp. 5: 100 (1848). Jag har aldrig sett er förr än .. (i dag). Och ändå ä' vi liksom skapta för hvarann. Säfström PåHasselb. 7 (1860). Det är en gudinna .. (sade artisten om skyltdockan). — Reklamens gudinna kanske? Eller modernas? Hon ser då inte ut att vara skapad för kläder ..? Boye Ast. 7 (1931). särsk. (†) övergående i 2, i uttr. skapa ngns hjärta till frid, om Gud, betecknande att han åstadkommer frid i ngns hjärta. Almqvist Arb. 14 (1839).
d) med bestämning bestående av inf. inledd av (för l. till) att (förr äv. utan inf.-märke); i sht i p. pf., särsk. övergående i bet.: ämnad l. avsedd l. lämplig l. passande (att göra l. vara l. bli ngt o. d.); jfr c, e α slutet, 2 i β. Gudh .. haffuer all ting skapat til at wara, och hwad j werldenne skapat warder thet är gott. SalWijsh. 1: 14 (öv. 1536). Han (dvs. G. Gyllenstiernas son, som dog vid sju års ålder) war skapt aff Gudh et Underwerk at blij. Lucidor (SVS) 225 (1672). Denne herren (dvs. Leo X), skapt för at upmuntra vetenskaper och konster, gjorde för dem mera än han tänkte. Höpken 1: 179 (1753). Savolax har i maner, sin marck med brännande matta / .. (men) Jorden ej skapader är allenast med Elden utöda. UrFinlH 653 (1754). Lepine är verkligt skapt att vara dräng. Remmer Theat. 2: 145 (1815). En tror sig skapt att styra riken / som alla kungars överman. Ossiannilsson Ensam 83 (1935).
e) övergående i 2, med bestämning betecknande det vartill ngn l. ngt skapa(t)s l. egenskap(er) l. utseende o. d. som ngn l. ngt fått i samband med skapandet l. det sätt på vilket ngn l. ngt skapats.
α) med obj. o. substantivisk predikatsfyllnad l. (numera nästan bl.) substantivisk bestämning inledd av prep. till l. konj. som: (i samband med skapandet) göra (ngn l. ngt till det l. det) l. ge (ngn l. ngt) egenskap(er) l. utseende o. d. (som det l. det); äv. övergående i bet.: avse l. ämna (ngn l. ngt till det l. det); jfr c, d, 2 i β. Gudh skoop menniskiona sich til it beläte til gudz beläte skoop han henne, man och qwinno skoop han them. OPetri 1: 4 (1526); jfr: Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. 1Mos. 1: 27 (Bib. 1917). Ingen kan bevisa att vår Herre skapte Er till en huggekubb för deras knektar. Sparre Frisegl. 2: 167 (1832). Hade Herren skapat mig som en nors, så hade jag summit. Bergman Mark. 138 (1919); jfr 2 i α slutet. — särsk. i p. pf. i uttr. (vara o. d.) skapad l. skapt till det l. det, övergående i bet.: (vara osv.) ämnad l. avsedd l. lämplig l. passande till det l. det; jfr c, d. Du är skapt till poet, det vet jag. ChStenhammar (1804) hos Hjärne DagDrabbn. 87. (Den med barack försedda pråmen) var ju som skapt till en flytande sommarbostad. Lampén TLandsFinl. 220 (1918). Han är som skapad till affärsman. Harlock (1944). Ekelund var inte skapt till partigängare. Werin Ekelund 1: 69 (1960).
β) med obj. o. adjektivisk predikatsfyllnad: (i samband med skapandet) göra (ngn l. ngt sådan l. sådan resp. sådant l. sådant). War nw menniskian scapat till gudz beläte, tha haffuer hon jw warit scapat rättferdug, sanferdug, wijs (osv.). OPetri 1: 5 (1526); jfr α. (”Tiden” säger:) Fordomdags Swear ä redan i graf, / De nya jag skapat olika. Dalin Vitt. II. 4: 4 (1732). Blott till mensklighetens kyrka, / Der hon kan det högsta dyrka, / Enig uti verk och bön, / Blef naturen skapad skön. Nicander 1: 254 (1826). Ingenting kunde göra .. (den unga flickan) vackrare än naturen skapt henne. Hellström Storm 88 (1935).
γ) med bestämning bestående av adv. betecknande det sätt på vilket ngn l. ngt skapa(t)s: (i samband med skapandet) göra l. gestalta (ngn l. ngt så l. så). Then werlden skoop aldeles wel, / åtogh mandz hampn och wart en trääl, / at mankön som förtapat lågh, / j mandom måtte frelsas så. Ps. 1536, s. 50. (Gud) hafuer hela Naturen medh alle sijne delar, egendomar, och tillbehör, wijslighen och vnderligha skapat. Forsius Phys. 8 (1611). Den kropp som skops så wäl. Runius (SVS) 1: 102 (c. 1710).
f) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: tillkommen (omedelbart l. medelbart) gm en övernaturlig handling; alstrad av Gud; äv. i inskränktare anv.: tillkommen vid tidens begynnelse (gm en övernaturlig handling av Gud). Tu äst Gudz skapade Creatur och handawerk. PJGothus Luther Sät K 1 a (1593). Öfwerst på .. (Kinnekulle finns) endast gråsten. Deraf ses, at ej alla gråstenar äro skapade i begynnelsen .. emedan sandstenshwarfwet är blifwit af sand ..; skifwerstenen af mylla, och myllan af wäxter; öfwer .. desze ligga gråstenarne, som altså här icke kunna warit skapade. Linné Vg. 35 (1747). Yppa jag skall tillvarelsens upphof, / hvarur naturen har skapt det hela och närer det skapta. Jacobsson Lucretius 6 (1897). Intet skapat är fördolt för honom, utan allt ligger blottat och uppenbart för hans ögon. Hebr. 4: 13 (Bib. 1917). — särsk.
α) som är alstrad av Gud o. icke av ursprunglig gudomlig natur, icke gudomlig; förr äv.: jordisk l. materiell l. fysisk. Kunde tu tigh sielff aldeles försaka, och för all skapat Kärleek befrija, så (osv.). Preutz Kempis 364 (1675). Hwad förstås med thet Ordet Himblom? Ingalunda är Meningen thenna, at Gud boor uti någon skapat Himmel, såsom uti ett wist rum. Swebilius Cat. 2: 63 (1689). (Den andliga dödens) bitterhet och swårhet kan icke begripas af något skapadt förstånd. Nohrborg 83 (c. 1765).
β) (vard.) i förbleknad bet., i nekande, frågande l. villkorlig sats, i uttr. (ett l. något) skapat l. Guds skapade (l. Guds skapat) grand, ett dugg, (något) alls, det bittersta; äv. allmännare, ss. attribut till annat ord än grand, i sådana uttr. som Guds skapade ord, ett (enda) ord l. ett dugg l. alls l. det bittersta; jfr g o. GRAND, sbst.1 2 slutet. Hos mig ei skapadt grand blef funnit, likt at äta. Kolmodin QvSp. 1: 564 (1732). Han gör aldrig Guds skapadt grand. Weste 1: 933 (1807). Du går, som du ej skulle se något Guds skapade grand framför dig. CFDahlgren 4: 62 (1830). Topelius Läsn. 1: 217 (1865: Guds skapade ord). Jensen Montgomery 233 (1909).
γ) (†) medfödd; jfr ANSKAPAD o. MED-SKAPA 3 slutet. En sjuk menniska anser jag ej allenast den som har feber eller krämpor .. utan den som har i skapnaden et förhinder, eller som har ett skapadt ondt. CAEhrensvärd (SVS) 1: 208 (1782).
g) [ombildning av p. pf. i den i f β nämnda anv.; jfr sådana förstärkningsord som BECKANDE, ELLANDE, KOLANDE] (vard.) i p. pr. i adjektivisk anv., ss. förstärkningsord i nekande, frågande l. villkorlig sats, i uttr. (ett l. något) skapande(s) l. Guds skapande grand, ett dugg, (något) alls, det bittersta; äv. allmännare, ss. attribut till annat ord än grand, i sådana uttr. som ett skapande dugg l. dyft, ett (enda) dugg l. dyft, ett Guds skapande grönt strå, ett (enda) grönt strå, (icke göra) ett skapandes annat än (osv.), (icke göra) något alls l. ett (enda) dugg annat än (osv.); jfr GRAND, sbst.1 2 slutet. Om han vore gammal då skulle jag alldrig säga ett skapande grand, men han ä en 30 års karl (o. nonchalerar en söt flicka). Cederborgh RK 34 (1816). Han har ju inte ett Guds skapande grand att göra. Backman Reuter Lifv. 2: 215 (1870). Jag behöfver aldrig göra ett skapande dvft annat än skära upp den sista romanen, rucka barometern och pricka af dagarna i almanackan. Lindqvist Dagsl. 3: 84 (1904). Några små barfläckar syntes här och där i backarna, men ännu inte ett Guds skapande grönt strå. Högberg Baggböl. 2: 4 (1911). Inte en man gör ett skapande dugg nytta. Stolpe Järnbr. 125 (1933). När gjorde hon ett skapande grand? Gustaf-Janson Gubb. 22 (1934). Du gör .. icke ett skapandes annat än lurar upp folk. Rosendahl Lojäg. 201 (1956).
h) [jfr motsv. anv. i fsv. o. fvn.] (†) i utvidgad anv., om gudomligt väsen: tilldela l. förläna l. ge l. beskära (ngn ngt). Jag skapar honom thet, sade Oden, att han skall lefua tre mans åldrar. Verelius Gothr. 35 (1664; isl. orig.: þad skapa eg hanum ad).
2) forma l. dana l. göra (ngt av ngt l. till ngt l. efter visst mönster o. d.); bilda l. frambringa l. framkalla l. åstadkomma (ngt av ngt); äv.: omforma l. omgestalta (ngt till ngt l. efter visst mönster o. d.); ofta med tanke på att resultatet av verksamheten blir ngt som är mera utvecklat l. bearbetat l. befinner sig på ett högre stadium än utgångsmaterialet; äv. med saksubj.; äv. abs.; äv. mer l. mindre bildl., äv. med abstrakt obj. l. med personbetecknande obj. (särsk. med tanke på person ss. yrkesman l. innehavare av viss ställning i samhället, stundom övergående i bet.: utse l. välja); jfr 1 e. Skapa fruktbart land av ödemark. Skapa ett rike, en stark flotta. Skapa missnöje, trevnad. Skapa sitt eget öde, sin egen lycka. Mittskeps Spantet .. är Bäringen eller största Buken aff Fahrkåsten, och är ett Fundament till alla dhe andra Spanter, som sedan skapar hela Corpus. Rålamb 10: 4 (1691). Giör en hård Pastay-deg af fint rågmiöl och skapa honom i fyrkant. Warg 66 (1755). Har man .. sett dygdiga menniskor stränga emot andra, så har det hos dem varit ett öfverdrifvet nit, som .. blott är en dold egenkärlek, som vill skapa andra efter sitt eget mönster. Rosenstein 1: 17 (1780). Decemvirer till lagars författande hafva vi inom de sista tio åren både skapat och åter afskaffat. Kolmodin Liv. 2: 15 (1832; lat. orig.: et creauimus et .. sustulimus). Under det han .. afqwistade stockarne och sedan med bilan skapade dem till fyrkantigt timmer, roade han sig med att (osv.). Almqvist Grimst. 36 (1839). Tidens åsigter, men ännu mera .. (K. XII:s) lynne och böjelse, skapade af honom .. en framstående rytterigeneral. Oscar II 3: 320 (1868, 1889). IFK Malmö skapade chanser på löpande band (i en fotbollsmatch). KvällsP 1964, nr 135, s. 17. jfr (†): Förr skall en varginna föda dufvor, än jag skapar en kyss på din mun. Almqvist Törnr. 1: 8 (1839). — jfr AV-, FÖR-, NY-, OM-, TILL-, VAN-, ÅTER-SKAPA m. fl. o. RUMS-, RÄTTS-SKAPANDE, sbst., samt REGEL-, RÄTTS-SKAPANDE, p. adj., m. fl. — särsk.
a) med avs. på ngt nytt l. originellt (särsk. tankeprodukt l. konstnärlig l. litterär produkt l. ritning l. plan till ngt l. dyl.): frambringa (gm självständigt tänkande l. självständig verksamhet); äv. abs.; jfr b, e o. PRODUCERA I 5 f, g. Af de få .. (kompositioner som skalden J. Wellander) oss lemnat .. öfvertygas vi at han ägt både snille at sjelf skapa, och de grundeliga insigter som konsten fordrar. Kellgren (SVS) 5: 30 (1785). Det helt nyligen åter upptagna spetsarbetet .. lämpar sig isynnerhet för dem som sjelfva kunna skapa eller omarbeta mönster. DamBok 180 (1879). Det var naturligtvis ej något sådant (som Villa d'Este i Tivoli), som kunde föresväfva Adelcrantz, när han skapade det lilla Trångsund. Nyblom i 3SAH 5: 84 (1890). (C. af Forsell) rekommenderade, att barnen (i skolan) skulle sättas i tillfälle att skapa något och att därmed få känna skaparglädjens sötma. ÅbSvUndH 56—57: 225 (1939). Handen skapar — maskinen kopierar. Form 1947, s. 1. Breven och anteckningarna från året 1907 .. visar att det spontana skapandets tid var förbi för Ekelund. Werin Ekelund 1: 348 (1960). — särsk.
α) med avs. på ord o. d.: (ny)bilda; äv. med bestämning inledd av prep. av (äv. på), betecknande det språkliga material varifrån nybildningen utgår. GFGyllenborg Vitt. 1: 197 (1786, 1795; med avs. på namn). Endast i sällsynta undantagsfall skapar den enskilde själf de ord, med hvilka hans tanke opererar. Tegnér SprMakt 94 (1880). Ett konstgummi .. (vars) marknadsnamn är modotiol, skapat på firmanamnet Mo och Domsjö. SvD(B) 1943, nr 264, s. 12. Siwertz Tråd. 19 (1957: av).
β) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; särsk.: produktiv (se d. o. 4), nyskapande. En Ängelsman har (enl. J. F. v. Bielfeld) ej et skapande snille, ej upfinningsgofvan, som är en påfölgd af en häftig och verkande inbilningskraft. SvMerc. 1764, s. 629. Hvad som hos .. (Michelangelo) alltid var uttryck af inre öfvertygelse, resultatet af en väldig skapande process, sjönk hos hans efterhärmare ned till en tom fras, ett ihåligt manér. Upmark Lübke 596 (1872). Sörjde .. (Gellerstedt) öfver att han nästan inte alls hade fått verka som skapande arkitekt? Lagerlöf i 3SAH 26: 33 (1914). Över den intellektuella sakligheten sattes den skapande fantasin. Hellström Malmros 151 (1931). Skapande verksamhet har inom modern pedagogik kommit att betonas ss. en betydelsefull motvikt mot ensidigt receptivt skolarbete. PsykPedUppslB 2156 (1946). Mäster Olov var en skapande språkbegåvning, den förste svensk som kan sägas äga stil i egentlig mening. Wessén i 3SAH LXIII. 1: 9 (1952). Aspelin TankVäg. 1: 163 (1958; om originalitet). jfr BILD-, EPOK-, GESTALT-, KONST-, MYT-, ORD-SKAPANDE.
b) teat. om skådespelare l. operasångare l. dyl., med avs. på roll: kreera (se d. o. 1); jfr a. Med full sjelfständighet skapade .. (Emilie Högqvist) få roller, om hon i strängare mening ens skapade någon. Sturzen-Becker 1: 209 (1861). Auerbach (1913).
c) i sin framställning l. inbillning konstruera (ngt); äv. i uttr. skapa ngn l. ngt till det l. det, i sin framställning l. inbillning (gm överdrift l. förstorande) göra ngn l. ngt till det l. det, inbilla sig att ngn är det l. det (äv. refl., i uttr. skapa sig till det l. det, inbilla sig vara det l. det); jfr f. Askans barn i dessa (lantliga) trakter / Ej skapa sig til guda-magter. Creutz Vitt. 57 (1755). At det kostat mycken möda at bewisa, det Platos Atlantica måste wara Swerige, kan man nog finna deraf, at man warit twungen, at skapa Elephanter til Wargar, och (osv.). Lagerbring 1Hist. 1: 30 (1769). Han skapar alla möjliga hinder och svårigheter. Weste FörslSAOB (c. 1815). (Min reskamrat) påstod, att jag mötte idel troll och pulverhäxor, dem jag med min närsynthet skapade till gratier. Atterbom Minn. 361 (1818). Fel .. tryta ej (vid granskning av ngns ämbetsutövning), när de obetydligaste omständigheter skapas till klandervärda förseelser. Nyblom i 3SAH 5: 131 (1890).
d) förvandla (ngn l. ngt till det l. det) gm övernaturlig kraft l. trolldom o. d.; i sht förr äv. i fråga om förändring av gestalt l. utseende gm härmning l. förställning o. d.; numera i sht refl.; jfr e. Alexander skapade sig till een hynda. HNorijn (1702) i Landsm. XI. 1: 98. När .. (Oden) war bland sina wänner, hade han ett så mildt .. anlet, att alla hugnades deraf; men, när han .. gick sina fiender under ögonen, såg han ut att kunna skräma dem på långt håll, ty sådan war han, att han alltid kunde skapa och skicka sig, såsom han wille. Ekelund 1FädH 1: 6 (1829). Hon skop .. prinsen till en törn-buske. SvFolks. 250 (1844). Ibland skapar han sig till en varulv och springer tjutande omkring om nätterna. Melin VikSaga 200 (1910). — särsk. med bestämning inledd av prep. i.
α) (†) med bestämning betecknande väsen (särsk. djur) vartill ngn förvandlas. Hoon (dvs. en trollkäring) skapte henne i en willande höök / som flÿger så högt vp i qwiste. Visb. 2: 284 (c. 1600). Om .. (förföraren) än skapar sig i en ljusens Engel, så röjer sig likwäl hos honom lögnens ande. Franzén Pred. 5: 162 (1845).
β) (numera föga br.) med bestämning betecknande gestalt l. utseende som ngn l. ngt gm förvandling får; särsk. i sådana uttr. som skapa sig i ngns skepnad, anta ngns skepnad, skapa sig i örnhamn, anta en örns skepnad. Then onde skapadhe sigh i hans hustrus hamn. Hall KultInt. 73 (i handl. fr. 1637). Jag hafwer hört berettas om en wisz man, som .. kunde så nätt skapa sitt ansichte och hela kroppen i en Markattos liknelse, at (osv.). Rydelius Förn. 101 (1720, 1737). Det var den onde, som skapat sig i en prests skepnad. Almqvist Törnr. 2: 281 (1849). Franmar jarl hade skapat sig i örnhamn och värjt dem för hären med trolldom. Brate Edda 112 (1913).
e) med obj. o. predikatsfyllnad bestående av ett adj. (l. particip): dana l. göra (ngn l. ngt sådan l. sådan resp. sådant l. sådant); i sht dels motsv. a l. d, dels med refl. obj. (se slutet). Föräldrar .. skapade nu sina Fosters Sinnen lika sina egna. Dalin Arg. 2: 19 (1734, 1754). Man folket trängas såg at Erics råck beundra, / Som skapte hans person så tunner som en flundra. Livin Kyrk. 16 (1781). Den bedjande (dvs. Odysseus) hörde Athene; / skop så vigare än (dvs. ännu vigare) hans lemmar, hans fötter och händer. Johansson HomIl. 23: 772 (1848). (Skomakaren till Apelles:) ”du kan bruka kol och krita, / .. men inte kan du rita. / Ett kvinnfolk kan du skapa folklikt nog i syna, / men inte kan du måla alls ..!” Fröding Guit. 140 (1891). — särsk. med refl. obj.: göra sig (sådan l. sådan); särsk.: uppträda l. bära sig åt l. bete sig som om man vore (sådan l. sådan), låtsa sig vara l. visa sig (sådan l. sådan); jfr c. Runius (SVS) 2: 191 (c. 1712). Klent är för narren detta år; / Hwem bör sig wäl tokig skapa / När wise mannen från wettet går / Och bär sig åt som en apa? Hagberg Shaksp. 11: 33 (1851). Skapar han sig intet så milder som kung David i psalmboken! — utropade en bondhustru (vid åsynen av P. Brahe d. y. i en festprocession). Topelius Planet. 1: 108 (1889). Trollflickan hade skapat sig skön som det allra vackraste människobarn. Bergquist Sag. 5 (1925). Nu tyckte han, att han skulle passa på och skrämma honom lite. Så han skapade sig så allvarsam som möjligt och (osv.). Gawell-Blumenthal HälsH 42 (1945).
f) med indirekt refl. obj.; särsk. dels: skaffa sig (ngn l. ngt), äv.: förvärva (ngt), dels (motsv. c): hitta på l. fantisera ihop (ngn l. ngt) åt sig. Skapa sig ett hem. Skapa sig ett namn, en ställning, en framtid, en förmögenhet. Några satte en eller twå rynkor i pannan .. några skapade sig politiska och statistiska anleten .. alt twärt emot deras .. naturliga wäsende. Dalin Arg. 1: 79 (1754). Du dig en Gud i hjernan skapar, / Som dina egna lyten apar. Kellgren (SVS) 1: 258 (1778). Du skapar dig behof — du dina skulder rågar, / Då fattigdom och brist din arma hustru plågar. Rademine Goethe 11 (1799). Den vantrogne .. skapar sig qvalen, der de icke finnas. Wallin 2Pred. 2: 98 (1838). På 1700-talets sista tider och i begynnelsen af det nittonde seklet uppstodo en mängd nya tidningar, af hvilka dock ingen förmådde skapa sig en varaktig existens. Sturzen-Becker 1: 148 (1845, 1861). Den som .. uppträdt som reformator och dödsfiende till allt lycksökeri, han skall nödvändigt skapa sig ovänner. Jolin Smädeskr. 78 (1863). Utwäljen I eder måhända en annan Christus, som I sjelfwa skapen eder. Rudin 1Evigh. 2: 646 (1870, 1878). Medan han stod så .., kunde man .. bese honom och söka skapa sig en uppfattning om hans person. Johnson GrKrilon 11 (1941). — särsk. med direkt obj. betecknande så l. så beskaffad person (särsk. tjänare o. d.): gm tvång l. personlig påverkan o. d. åstadkomma (så l. så beskaffad person) åt sig l. till sin tjänst o. d. Posten 1769, s. 935. (G. II A.) skapade sig stora Människor, gjorde Svenska namnet uti Europa bekant och vördigt. Höpken ÅmVetA 1771, s. 18.
g) refl. (jfr c, d, e slutet, h).
α) i uttr. skapa sig själv, själv göra sig till vad man är; äv.: bli till l. danas l. uppstå av sig själv. Then skapnadt Gudh hafuer tig (dvs. Sverige) gifuit / han ähr tigh icke till måto, / tu skapte tigh sielf i stort högmoodh. PolitVis. 354 (c. 1650). Köpmannen skapar sig sjelf, då han inslungas midt i affärernas hvirfvel. Carlén Köpm. 2: 266 (1860).
β) omgestalta sig l. förvandla sig (till ngt); jfr d. Hufvudbonaden .. (till en viss dräkt) tyckes visa .. (gm de förändringar den undergått) huru et fritt kläde afstympadt, kringskurit och sedermera tilsydt med spetsar, skapar sig til den almänna Europeiska flygel-mössan. CAEhrensvärd (SVS) 1: 117 (1782). På en annan ort skapa sig .. (hemstadens) föremål i tanken till en luftig, idealisk ram kring barndomens minnestaflor. Törneros Brev 1: 156 (1825; uppl. 1925).
γ) (numera bl. vard.) göra sig till; åbäka sig; äv.: gå an (se GÅ AN 3); jfr SKAPA TILL 2 b, SKEPA. Om .. Idolatria än mykit spott oc spee driffuer, fast hotar och wredgas, så lät henne skapa sigh, så lenge (dvs. till dess) hon tröttas. Balck Ridd. B 8 a (1599). En vördig Gumma .. darrade, vred och plågade sig för at emottaga inspirationen (vid ett möte i en kväkarförsamling). Sjelfve Quäkar-Patriarken Fox hade icke kunnat skapa sig underligare. MGWallenstråle (1761) i SvMerc. 1763, s. 573. En apa blir en apa hur hon sig will skapa. Rhodin Ordspr. 48 (1807). Han sitter någonstans och pratar .. och skrattar och ler och skapar sig och gör sig till. Husáhr Jeriko 121 (1958).
h) i pass. med intr. bet., i sht förr äv. refl. (jfr g): uppstå l. uppkomma l. ta form. Nya behov skapas ständigt. Han stod länge tyst och tveksam i en besynnerlig konnexion af tankar, hvilka skapade sig, sväfvade likt hvita skepnader förbi hans inbildning utan hans åtgärd. Almqvist Jagtsl. 46 (1832). Ett fint småleende skapade sig vid hennes mun. Dens. Ekols. 2: 213 (1847). Först med litorinahavets inträngande över .. landbryggan (mellan Skåne o. Danmark) skapades de danska öarna och Jylland. SvGeogrÅb. 1934, s. 15.
i) [delvis utgående från 1] i p. pf. i vissa (äv. mer l. mindre adjektiviska) anv.; jfr j.
α) formad l. gestaltad (så l. så l. som det l. det); om person l. djur äv.: (så l. så) vuxen; äv. övergående i bet.: funtad l. beskaffad (så l. så l. som det l. det); förr äv. i det opers. uttr. vara skapt så l. så, se ut l. stå till så l. så; jfr β. En liten madk skafft som en tordyffuel doch icke så stor. VarRerV 52 (1538). Wij få höra (i Mat. 18), huru een rätt Christeligh förlåtelse skal skapat wara. PErici Musæus 318 a (1582). Isgrim sadh .. / Läter migh weta, Reynick Wän, / Hoo är then som ther boor i thet Näst? / Hur är ther skapt, j weten bäst? Forsius Fosz 519 (1621; lt. orig.: wô isset dâr geschapen?). Brun och heelt .. (välskolad) ähr .. (hästen) intet heller förgammal der till tämeligh wäll skapt. Ekeblad Bref 1: 100 (1651; rättat efter hskr.). Att man (på vikingatiden) med verbal magi trodde sig kunna påföra en normalt skapt man könslig veklighet .. är icke .. orimligt. Fornv. 1944, s. 40. — jfr VAN-, VÄL-SKAPAD m. fl. o. MISS-, VAN-, VÄL-SKAPT m. fl. — särsk. (vard.) i bedyranden (vanl. i form av konditionala satsfogningar), i sådana uttr. som vilja vara skapad l. skapt som det l. det (, om osv.). Hon frågades om han gif(v)et henne några gåf(vo)r hon sadhe een Demant Ring då sadhe Befalningzm(annen) Gudh gif(v)e Jag måtte blif(v)a skapter såsom een Ring, om Jag Eder Ring gif(v)et. VDP 1679, s. 128. Du älskar mig? Är det då verkligt? .. / .. Jag annars vare skapad som en nors! Braun Bror 129 (1846). Jag vill vara skapt som en vessla, om jag nånsin sett tio finare trasexemplar av den förlorade sonen! Siwertz Varuh. 325 (1926).
β) [jfr α] (†) i uttr. (vara) skapad l. skapt och skuren till ngt l. att göra ngt o. d., (vara) klippt (se KLIPPA, v. 1 e α α') o. skuren till ngt resp. att göra ngt osv.; jfr 1 c, d, e α. Blifva secreterare i Vien, Paris och London tilsatte, så hoppas iag k. Bror tänker på Verving. Där til är han skapt och skuren. Bark Bref 1: 105 (1703). Den unge drängen .. war .. accurat att giöra modeller och machin[er] så att den war skapt och skuren till sådhant arbete. Polhem Brev 38 (1710). Halfva dehlen af nation .. afmålas .. för fritänckare (i en anonym skrift). En sådan djerfhet kan icke uptänckas af någon annan än Serenius, skapt och skuren at vara mordbrännare. Höpken 1: 442 (1767). Den betjenten är just skapt och skuren att passa upp. Weste FörslSAOB (c. 1815). Lindfors (1824).
j) [ombildning av p. pf.; jfr sv. dial. hur är det skapat?, hur är det fatt?; med avs. på ombildningen jfr 1 g] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i p. pr., i uttr. vara skapandes, vara fatt, hänga ihop. Ja vet inte, hur de här ä skapandes. Östergren (1939).
Särsk. förb. (i allm. till 2): SKAPA FRAM10 4. frambringa l. framkalla l. åstadkomma (ngt). Frese VerldslD 133 (1717, 1726). Affärsreklamen skapar fram ett enda stort gemensamt begär hos alla människor: mer konsumtionsmedel. Lindqvist Reklam. 22 (1957). —
SKAPA OM10 4. göra (ngn l. ngt) väsentligen annorlunda, omskapa l. ombilda l. förvandla l. förändra l. göra om (ngn l. ngt); särsk. refl., i uttr. skapa om sig, stundom äv. skapa sig om, särsk. motsv. 2 d, i fråga om förvandling gm trolldom o. d. Lagerström Holberg Jean 18 (1744). Om denna hexa berättas .. att hon en gång skapat om sig till ett grått får. Wigström Folkd. 2: 258 (1881). Fröding Guit. 146 (1893: skapa mig om; i vers). Ett försök att skapa om (militär-)staden (Kiel) till handelsknutpunkt misslyckades. VFl. 1937, s. 157. jfr omskapa. —
1) (mera tillf.) till 1: gm skapande låta (ngt) bli till l. ge form åt (ngt). Gudinnan Athene .. / skapade till en gestalt och lät denna se ut som en kvinna. Lagerlöf HomOd. 53 (1908).
2) till 2: forma l. tillverka l. frambringa l. åstadkomma (ngn l. ngt); äv.: förvandla l. förändra (ngn l. ngt); äv. mer l. mindre bildl., särsk. med avs. på befattning o. d.: inrätta. Jag skal så skapa til Er (gm utklädning till bonddräng), at knäfweln icke skal känna igen Er. Knöppel Blindeb. 58 (1746). Ungdomslifwet .. sådant som det skall wara för att skapa till en riktig karl. SKN 1841, s. 103. Schück (o. Warburg) LittH 1: 271 (1896; med avs. på befattning). En smed, som skapade till en lie, som var två alnar lång. Lagerlöf BarnM 279 (1930). särsk.
a) (numera föga br.) i uttr. skapa till ngn i ansiktet, gm misshandel ”möblera om” ngn i ansiktet, misshandla ngn så att hans ansikte kommer att se annorlunda ut. Ack! om det icke varit en sjögast, huru jag skulle skapat til honom uti ansigtet! .. Men desse grobianer äro för plumpe, at på belefvadt sätt tola några skråmor af et fruntimmer. Envallsson OförtMöt. 43 (1786).
b) (vard.) refl., i uttr. skapa till sig, äv. skapa sig till, bete sig l. uppträda affekterat (i fråga om miner l. åtbörder l. klädedräkt l. dyl.), göra sig till; åbäka sig, skapa sig (se skapa 2 g γ); äv. med saksubj., betecknande ansikte o. d.: förvrida sig. (Våra värdar) förde .. osz (dvs. indianer på besök i London) i ett stort rum .., der de .. kunde sittia hela 3 timarna, och åskåda en hop andra, hwilka med dåracktige och toklustige åtbörder skapade til sig. Kling Spect. R 4 a (1735). Antingen skola wi (svenskar) flyga bort af Granlåt .., efter Yppigheten gagnar; eller ock skola wi skapa til osz, som Eremiter och Rimtussar, efter Yppigheten skadar. 1Saml. 4: 443 (1774). Hvad kan vara tråkigare att se än ett vackert ansigte som gråter och grinar alltjemt och skapar till sig så man vore frestad att gråta med. Topelius Dagb. 4: 173 (1839). ÖoL (1852: Skapa sig till). IllSvOrdb. (1955). —
SKAPA UT10 4.
2) (numera bl. i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) refl., i uttr. skapa ut sig, styra ut sig l. förvandla sig (till ngn l. ngt); göra sig till. IllSvOrdb. (1955). SvHandordb. (1966). jfr: Jävelen kan ju skapa ut se te en ljusens ängel. Aldén Getapul. 58 (1883; i dialektalt spr.).
B (numera bl. tillf.): (2) SKAPANDE-KRAFT. kraft l. förmåga att skapa; särsk. till 2; jfr skapar-kraft 2 a. Strindberg Brev 11: 240 (1896). —
-TID. om tid då ngn (om)skapar ngt; jfr skapar-tid. Gustaf I:s skapandetid. Järta (1842) i 3SAH XLIII. 2: 92.
Avledn.: SKAPARE, se d. o. —
SKAPERSKA, f. [jfr skapare] till 1, 2: kvinnlig skapare; äv. oeg., om ngt abstrakt; ofta föregånget av genitivattribut l. poss. pron. l. följt av bestämning inledd av prep. av, betecknande vad som skapa(t)s; särsk. till 2. Tänkekraft Våra själars skaperska! LittT 1796, s. 472. Gustaf Adolf den Stores dotter, skaperskan af Amaranther-Orden. Crusenstolpe Mor. 1: 19 (1840). —
SKAPSAM, adj. (föga br.) till 2, om person: skapande (se skapa 2 a β). Collinder SvOrdhjälp 163 (1968). —
SKAPSEL, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content