SKIVLING ʃi3vliŋ2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
i sht bot. om hattsvamp av familjen Agaricaceæ (vars arter ha hattens undre sida besatt med sporbärande lameller; jfr SKIVA, sbst.2 7 b); i pl. äv. om familjen; förr äv. = SKIV-SVAMP 1. Liljeblad Fl. 644 (1816; om släktet Agaricus Lin., omfattande de nutida släktena Lepiota (Pers. ex. Fr.) S. F. Gray, Tricholoma (Fr.) Quél., Clitocybe (Fr.) Quél. m. fl.). NF 15: 937 (1891; i pl., om disksvampar). Många skivlingar äro vedförstörande och angripa levande träd, t. ex. honungsskivlingen. SvSkog. 315 (1928). Skivlingar ha en i regel skärmformad, rundad hatt med en central fot. Ibland saknas densamma, varvid fruktkroppen blir musselformad. 2SvUppslB 26: 255 (1953). — jfr BITTER-, BOLMÖRTS-, BROSK-, FJÄLL-, FRÄN-, FÄLT-, GRÅ-, HINN-, HONUNGS-, HOV-, KAMFER-, LIM-, MAJ-, MJÖL-, MJÖLK-, NAGEL-, NEJLIKE-, OSTRON-, PLATT-, PLUGG-, RIDDAR-, RING-, RÖD-, SAFT-, SLEM-, SPINDEL-, VAX-SKIVLING m. fl.
Ssgr (i sht bot.): SKIVLING- l. SKIVLINGS-FLORA. jfr flora 2, 3. Undersökningar över den svenska skivlingfloran med utgivandet av en svensk skivlingflora som mål. Upsala(A) 1932, nr 60, s. 1. —
SAOB
