publicerad: 1984
SPINDEL spin3del2, sbst.2, förr äv. SPINNEL, sbst.2, r. l. m.; best. -eln (Serenius Oo 3 b (1734) osv.) ((†) -elen Rudbeck Bref 4 (c. 1661), Täubel Boktr. 2: 29 (1823)); pl. -dlar (resp. -nlar) (Grundell UnderrArtill. 220 (1705) osv.) ((†) -nler UUKonsP 6: 161 (1662)).
Ordformer
(spindel (-ell) 1644 osv. spinlar, pl. 1742. spinler, pl. 1662. spinnel c. 1661—1814)
Etymologi
[liksom dan. o. nor. spindel av t. spindel (i ä. t. äv. spinnel), av mht. spinnel, spindel, av fht. spin(n)ala, spinnela, spinnila m. m., motsv. fsax. spinnila, feng. spinel (eng. spindle), till roten i spinnan, spinna (se SPINNA, v.1). — Jfr SPILLA, sbst.1]
1) (numera bl. kulturhist.) slända (se SLÄNDA, sbst.2 1); äv. i inskränktare anv., om den långsmala delen av sländan (med bortseende från brickan som utgjorde svänghjul). Stråle RörstrH 1: XXXIII (1879; utgörande fornfynd från Mindre Asien). 2NF 26: 729 (1917). jfr: Till formen är sländan ingenting annat än en spindel af trä. UB 6: 369 (1874); jfr 2, 3.
2) på spinnrock: med vinge o. bobin försedd, ihålig axel gm vilkens kringdrivning snodd åstadkommes av den vid axelns ände inlöpande fibersträngen; utom i skildring av ä. förh. numera i sht (textil-tekn.) i spinnmaskin: cylinderformat föremål som gm rotation kring sin axel bibringar snodd åt garn (o. på vilket garnet upplindas). De fleste Spinråckar i Sverige, likasom i Holland, hava något sluttande bord eller bröst, oc spinnelen är af et hårdt oc tungt trä. Nyrén KlädFabr. 98 (1783). Innan spinnandet (i selfactorn) börjar befinna sig rulle och spindel tätt ihop. Steffen BrittStröft. 132 (1895). (Oldham) är en af de förnämsta bomullsindustriorterna i världen (omkr. 230 fabriker med öfver 13 mill. spindlar och 35,000 arbetare). 2NF 20: 602 (1914). I ringspinning och ringtvinning har en spinnerska vanligen ett så stort antal spindlar, att hon icke kan överblicka vad som händer vid alla spindlarna på en gång. TT 1941, IndEkon. s. 90. NordTextilteknTerm. 80 (1974). — jfr BOMULLS-, RING-, RÖR-, VING-SPINDEL.
3) (i sht i fackspr.) för överföring av kraft l. rörelse (l. transport av massa) gm rotation (l. vridning) kring den egna axeln avsedd cylinderformad (l. mer l. mindre konisk) maskindel (ofta uppbärande annan, verkande maskindel l. arbetsstycke o d.); ofta liktydigt med: axel (se AXEL, sbst.1 I 2); äv. allmännare, om cylinderformat föremål, särsk. sådant föremål kring vilket något är uppbyggt (se särsk. g—j). Spindlar och trissar på en stekwändare. Möller 1: 188 (1745). Ankaret lättas med spel. Detta består af spindeln, valsen, med dockor (m. m.). UFlott. 2: 47 (1904). Brukskranarne (vid Nya murbruksfabriken i Sthm) utgöras af en liggande järncylinder, genom hvilken går en spindel, försedd med tätt intill hvarandra sittande knifvar. TT 1899, Allm. s. 345. Vid gravyr används koppartrissor fästa på en roterande spindel och fuktade med fint karborundumpulver slammat i olja. Kulturen 1953, s. 194. — jfr AXEL-, BEFÄSTNINGS-, BORR-, CENTRUM-, FORM-, KLOCK-, KNIV-, KUL-, KVARN-, MATAR-, RULL-, RÄNN-, SEPARATOR-, SKRUV-, STYR-, VALS-SPINDEL m. fl. — särsk.
a) om en med gängor försedd cylinderformad osv. maskindel för överföring av kraft l. rörelse l. transport av massa, skruv (se SKRUV, sbst.1) l. snäcka (se SNÄCKA, sbst.1 2 g δ); äv. om den gängade yttre delen av skruv. Den nyja grafuen i Mycklinta sochn ähr mäste deels förtingat och halffärdig, det öfrige hoppas jag tilkommande vinter at förfärdiga, att jag om våren kan hängia een spindel in at uthfordra gråbärget och malmen. GGrissbach (1644) i OxBr. 11: 233. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 47 (på skruvstäd). Spindeln på en skruf, (dvs.) den gängade delen av en skruf. Sundén (1891). På äldre (djuptrycksrotations-)maskiner fastspännes pappersrullen med konor och muttrar på en gängad spindel. Rullen med spindeln lagras på en vagn som på skenor löper vinkelrätt mot maskinen. HantvB I. 7: 251 (1939). — särsk. om presskruv i l. till tryckpress, äv. (o. i fråga om nutida förh. bl., bokb.) om sådan skruv i bokbindarpress. Rudbeck Bref 4 (c. 1661; till tryckpress). (Bokbindar-)Pressen består av 2 på alla sidor vinkelräta balkar .., två starka skruvar (spindlar) av vitbok samt två muttrar. Key Amatörbokb. 9 (1916).
b) i svarvstol l. fräs: roterande cylinderformad axel varpå arbetsstycke resp. verkande maskindel fästes. Schultze Ordb. 4789 (c. 1755; i svarvstol). En oumbärlig arbetsmaskin är fräsen eller kälmaskinen .. Dess viktigaste del är spindeln, en i matarbordet hastigt roterande vertikal stålaxel. På denna sättas de olika kälstålen fast. Landsm. XVIII. 1: 25 (1912). TT 1940, M. s. 48 (i supportslipmaskin). — jfr FRÄS-, LEDAR-, RING-, SVARV-, SVARVSTOLS-, TAND-SPINDEL m. fl.
c) (förr) i vissa gevärslås, om axel l. tapp i nöten (se NÖT, sbst.1 4 b). KrigVAT 1850, s. 390. Källström Jagt 109 (1850).
d) i tvångsstyrd ventil för reglering av strömning av gas l. vätska i t. ex. rör: cylindrisk, rörlig (, gängad) tapp medelst vilken kraften vid regleringen överförs till det reglerande organet, ventilspindel. Uggla Skeppsb. SvFrSjölex. (1856; i ångmaskin). Ventilen (i bilmotorn) består av två delar, tallriken och skaftet eller spindeln. Tallriken tätar .. Spindeln utgör ventilens styrning och löper i ventilstyrningen. AutB 201 (1947). — jfr REGLER-, REGLERINGS-, VENTIL-SPINDEL.
e) (i sht förr) i vissa lås l. nycklar: cylindrisk tapp l. dorn svarande mot ett hål i nyckeln resp. låset o. medelst vilken den rätta nyckeln får rätt läge i låset. En stor Hängelås och nyckel med 2 spinlar vti. VGR 1742, Verif. s. 208. Spindeln som går i nyckelhålet. Möller (1790).
f) urmak. i ur: axel för pendel l. oro (o. fjäder); i ä. fickur äv.: snäcka (se SNÄCKA, sbst.1 2 g γ α'); äv. i ä. ur med spindelgång: vid oron o. fjädern fäst axel försedd med två lappar som grep in i steghjulets tänder o. därigm reglerade urets gång. Möller 1: 94 (1745). I steghjulets snedt stående tänder ingriper spindeln med dess blad eller lappar. Vid spindeln är oron och under denna spiralfjädern fästad, som likasom en pendel reglerar urets gång. JernkA 1829, Bih. s. 293 (1832). UB 6: 224 (1874; om snäcka). Spindeln i ett ur (dvs.) axeln för oron. Östergren (1944). — jfr ORO-SPINDEL.
g) byggn. om den (ofta cylinderformade) centrala lodräta del av en svängd l. med avsatser försedd trappa från vilken trappstegen (radiellt) utgår. Serenius Oo 3 b (1734). Murkärnan midt i trappan, spindeln, måste, om den bygges af tegel, wara minst 2 fot tjock. Stål Byggn. 2: 26 (1834). Personhissar blevo allt vanligare (i början på 1900-talet). De placerades i den öppna spindeln i huvudtrappan. Hesselman HusbyggSthm 75 (1941). — jfr TRAPP-SPINDEL.
i) (†) i öra, om den centrala del av snäckan (se SNÄCKA, sbst.1 2 e α) kring vilken dess vindlingar går. Sönnerberg Loder 363 (1799). ASScF 2: 235 (1847; hos får). Björkman (1889).
j) i sht lant. på sädesax l. kotte: central cylindrisk del från vilken sädeskorn resp. fjäll radiellt utgår; äv. om sådan del hos blomställning, från vilken blomskaften utgår (ss. senare led i ssgn BLOM-SPINDEL). UtsädT 1893, s. 72 (på sädesax). Larverna (av tallkottviveln) lever i det inre av kotten i spindeln. Trägårdh Skogsins. 72 (1914). Hylander NordKärlv. 1: 383 (1953; på sädesax). — jfr AX-, KOTT-SPINDEL.
k) i utvidgad anv.
α) (förr) i skalareometer: cylinderformat rör i vilket skalan var anbragt; äv. i utvidgad anv., om areometer. Bland arëometrar är den ofvan omnämnda Brixska spindeln beqvämast; den anger omedelbart sockerprocenten vid 14°R. Grönberger Hvitbet. 35 (1872). Carell o. Edelstam 38 (1916). jfr SALT-SPINDEL.
(3) -ARM. (i sht i fackspr.) arm (se arm, sbst. III 4) på l. utgörande spindel. Nerén (1930; om styrspindel till bilratt). —
(2, 3) -AXEL. (i sht i fackspr.) axel (se axel, sbst.1 I 2) för (ihålig) spindel l. utgörande spindel; äv. om vändtapp på axel (jfr axel, sbst.1 I 3). FFS 1930, nr 56, s. 178 (på bil). Gårdlund IndSamh. 127 (1942; på spinnmaskin). —
Ssg (om ä. förh.): spindelband-knytare. textilarbetare med uppgift att knyta samman brustna spindelband. FörtArbetTextilf. 3 (1909). —
(3 f) -BLAD. (numera föga br.) blad (se d. o. 3) på spindel, spindellapp. VetAH 1762, s. 231. Heinrich (1828). —
(3 g) -BLOCKSTEG~02 l. ~20. byggn. blocksteg i l. till spindeltrappa. Bildmark Entrepr. 84 (1921). —
(1) -BOMOLJA~020. [jfr t. spindelbaumöl] (förr) bomolja erhållen ur spindelträd. (Ekenberg o.) Landin (1894). —
(3 (b)) -BORRNING. (i fackspr.) särsk. konkret(are), om förhållandet att (svarv)spindel är urborrad l. om det borrade hålet. Revolversvarfvar 34 m/m spindelborrning. SvD(A) 1916, nr 284 B, s. 1. Arbetsspindeln .. är helt genomborrad, hvarför vid torrslipning slipdammet lämpligen bortsuges genom spindelborrningen. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 366. —
(3 a) -BROMS. [jfr t. spindelbremse] i sht järnv. skruvbroms. TT 1901, Allm. s. 146. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 20 (på tippvagn). —
(3) -BULT. (i sht i fackspr.) om bult (se bult, sbst.1 11 slutet) l. svängtapp (för axel o. d.) l. om axel (se axel, sbst.1 I 2) l. spindel; särsk. i automobil: svängtapp kring vilken framhjulens axel är vridbar för styrning. SDS 1928, nr 80, s. 3 (på automobil). Spindelbult, ben(ämning) som ofta användes om Styrspindeln samt någon gång om såväl Bromsbulten som Bromsaxeln. Nerén (1930). Styrväxelns olja fylls lätt på .. och samtidigt smörjes spindelbulten. Motorför. 1955, nr 1, s. 6.
-lutning. i fråga om automobil: vinkel med vilken spindelbult avviker från vertikalplanet. BonnierLex. (1966). —
(2) -BÄNK. [jfr t. spindelbank] textil-tekn. på spinnmaskin: bänk (se d. o. IV) uppbärande spindlarna. TTekn. 1861, 1: 7. —
(3) -DOCKA. (i sht i fackspr.) docka (se docka, sbst.1 6 c) för en l. flera spindlar; i sht till 3 b (särsk. om (fast) docka som, ev. jämte ytterligare en docka, fasthåller huvudspindel i svarv; jfr pinol-docka); jfr -support. Polhem ESkr. 1: 95 (c. 1710). I hufvudsak bestå alla vanliga svarfvar af underredet eller prismat, spindeldockan och löpardockan. UB 6: 29 (1874). TT 1876, s. 255 (på fräsmaskin). Därs. 1899, M. s. 90 (på hyvelmaskin). HantvB I. 6: 363 (1938; på träsvarv). —
(3) -DRIVNING. (i sht i fackspr.) konkret, om spindeldrev; jfr driva, v.2 39. Dædalus 1941, Ann. s. 21. —
(3 f) -FJÄDER. om den vid orons axel fästa fjädern i ett ur, orofjäder. Wassing GropSkog. 205 (1965). —
(1—3) -FORMIG. som har formen av en spindel; äv.: spiralformig; äv. ss. adv. Fries BotUtfl. 3: 134 (1864; om sporer). Hallin Hels. 2: 747 (1885; om svulst). Swahn Windelcr. 172 (1916; ss. adv., i fråga om spiraltrappa). —
(3 f) -GÅNG. (förr) hos spindelur: tillbakagående gång (se d. o. III 5) vars hämning åstadkoms gm att spindelbladen grep in i det kronformiga steghjulet; jfr -hämning. UB 6: 225 (1874). Lundwall Ur 96 (1955). —
(3 a) -GÄNGNING. (i sht i fackspr.) gängning (se gänga, v. 1 a, b) på spindel. Spindelgängningens diameter. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 15. Chuck med invändig spindelgängning. Därs. 105. —
(1—3) -HASTIGHET~002, äv. ~200. (i sht i fackspr.) jfr hastighet 3 c; i sht till 3. SJ 3: 481 (1906; hos borrmaskin). —
-HJUL. (i fackspr.)
1) (förr) till 3, om hjulet på hjulspel; äv.: hjulspel. Stål Byggn. 1: 166 (1834; om hjulspel). SAOB H 1005 (1931; om hjulet).
(3) -HUVUD. (i sht i fackspr.) om den ände hos spindel som utgör dess verkande del l. vari fästanordning (chuck o. d.) för redskap l. arbetsstycke är anbragt; i sht till 3 b, på svarvspindel o. d. Rinman 1: 349 (1788; på borrmaskin). Hector Husg. 162 (1904; på svarvspindel). Nerén PraktFräsn. 31 (1940; på fräs). —
(3) -HYLSA. [jfr t. spindelhülse] (i sht i fackspr.) hylsa för spindel, axelhylsa. Nerén HbAut. 1: Pl. VI (1911; för rattstång i bil). —
(3) -HÅLLARE. (i sht i fackspr.) hållare (se d. o. 3) för spindel. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 198 (i snabborrmaskin). —
(3 f) -KLOVE. [jfr t. spindelklöbchen] urmak. filklove för arbete med orospindel; äv. (o. numera bl.): klove (se d. o. 2 e) som håller spindeln på plats i uret, balansklove. Almroth Karmarsch 255 (1838; om filklove). —
(3) -KROSS. (i sht i fackspr.) kross (se kross, sbst.1 2) vars (viktigaste o.) verkande del är en vertikalt ställd spindel, skruvkross. TT 1927, Allm. s. 136. —
(3 f) -LAPP. [jfr t. spindellappen] urmak. lapp (se lapp, sbst.3 3) på spindel; jfr -blad. UB 6: 222 (1874). —
(1—3) -LÄNGD. (i sht i fackspr.) längd hos spindel; särsk. till 3 j. LAHT 1892, s. 260 (hos sädesax). —
(3) -MUTTER. [jfr t. spindelmutter] (i sht i fackspr.) till spindel hörande mutter. PriskatalSonesson 1895, s. 57 (till spindel på skruvpress). —
(2, 3) -OLJA, sbst.2 (sbst.1 se sp. 9688). [jfr t. spindelöl] (numera bl. mera tillf.) smörjolja (med låg viskositet) för smörjning av glidlager (för högvarvig axel) med låg belastning (t. ex. spindlar i spinnmaskiner); jfr -smörjolja. TT 1886, s. 87. —
(3 a) -PRESS. [jfr t. spindelpresse] i sht tekn. o. numism. skruvpress. UB 4: 289 (1873; för myntprägling). Spindelpress med smidda, cylindriska pelare med tillhörande stansfäste och dynhållare säljes. SD 1916, nr 34, s. 11. SvSlöjdFT 1921, s. 101 (för pressning av medaljer). —
(3 f) -PUTS. urmak. ansats (se d. o. 11 b) på spindel; jfr puts, sbst.5 III. Printz Uhr 66 (1769). —
(3 h) -RAND. (numera föga br.) om den invid pelaren belägna inre randen av mynningen på en snäckas vindling. Thorell Zool. 2: 298 (1865). —
(1) -SIDA. [efter ffris. spindelsīda (mlt. spinnelsīde), motsv. t. spindelseite] (i skildring av ä. förh., tillf.) om kvinnosläktet; jfr spinn-sida 1. SvKulturb. 9—10: 105 (1931). —
(3 a) -SKRUV. (numera mindre br.) om gängad regleringsspindel; jfr skruv-spindel. PriskatalSonesson 1895, s. 38. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 124 (i parallellskruvstycke). —
(3 f) -SLAG. (numera föga br.) i fråga om spindelur: slag (se slag, sbst.1 3 a) gjort av oro för var gång en spindellapp grep in i steghjulet. JernkA 1829, Bih. s. 294 (1832). —
(3) -SLID. (i sht i fackspr.) slid (se slid, sbst.1 1 b) för spindeldocka. HufvudkatalSonesson 1920, 2: 58 (till fräsmaskin). HbVerkstTekn. 3: 355 (1944; i borrmaskin). —
(3) -SLÄDE. [jfr t. spindelschlitten] (i sht i fackspr.) släde (se d. o. 2, 2 e) för l. med spindeldocka; jfr -support. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 262 (på fräsmaskin). —
(2) -SNÖRE. [jfr t. spindelschnur] textil-tekn. snöre för drivning av spindel l. spindlar i spinn- l. tvinnmaskin, spindelband. VaruhbTulltaxa 1: 294 (1931). —
(3 a) -STIGNING. (i sht i fackspr.) stigning hos gängad spindel. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 516. —
(3) -SUPPORT. (i sht i fackspr.) support för spindel; spindeldocka. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 256 (på fräsmaskin). —
(3) -TAPP. (i sht i fackspr.) tapp på spindel. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 516 (på smidespress). Nerén (1930; äv. om svängtapp på axel). —
(3 g) -TRAPPA. [jfr t. spindeltreppe] byggn. svängd trappa med spindel; äv. allmännare: spiraltrappa. Boklund Bost. 34 (1907). BonnierLex. (1966; allmännare). —
(3) -TRAPPSKIVA~020. (i sht i fackspr.) trappskiva på l. för spindel. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 194 (på snabborrmaskin). —
(2, 3) -TRISSA. (i sht i fackspr.) på spindel: trissa för drivning. Lind 1: 1828 (1749). Luttrop Svarfk. 107 (1839; på svarvstol). UB 6: 309 (1874; på spinnrock). —
(2, 3) -TRUMMA. [jfr t. spindeltrommel] (i sht i fackspr.) trumma för drivning av en l. flera spindlar. Hagberg o. Asklund Textilind. 171 (1924; på spindelvagn). TNCPubl. 16: 55 (1949; i svarv). —
(1) -TRÄ. (numera föga br.) trä från benved (se d. o. 3); förr äv.: benved (äv. i uttr. gemen spindelträ); jfr -träd. Mollet Lustg. D 3 a (1651; om benved). Rudbeck HortBot. 42 (1685: Gemen). (Ekenberg o.) Landin (1894). —
(1) -TRÄD. [jfr t. spindelbaum, eng. spindle-tree; av buskens sega trä tillverkades förr sländor] trädg. benved (se d. o. 3); jfr -trä. Linné Ungd. 1: 289 (1731). —
(3 f) -UR. [jfr t. spindeluhr] (förr) ur med spindelgång. UB 6: 223 (1874). Hela statens maskineri är som ett gammalt spindelur. Swing 1921, nr 3, s. 4. —
(2) -VAGN. textil-tekn. på selfaktor: fram- o. återgående vagn varpå spindlarna sitter. 2NF 26: 732 (1917). —
(2) -VINGE. i sht textil-tekn. på spinnrock l. spinnmaskin: till spindel hörande, U-formad vinge medelst vilken den spunna tråden överföres till bobinen. JernkA 1846, s. 116 (i spinnmaskin). —
(2) -ÖGA. (förr) på ä. spinnrock, om det hål i spindeln varigenom tråden drogs för att spolas l. rullas upp på spindeln. UB 6: 371 (1874).
Avledn.: SPINDLA, v.2 -ing. brygg. till 3 k α: med sackarimeter (se d. o. a) kontrollera graden av jäsning hos (vört). SvBryggmT 1931, s. 91. —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content