publicerad: 1985
SPISA spi3sa2, v.2 -ade; äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ipf. -te, sup. -t. (pr. sg. akt. spis ConsAcAboP 5: 506 (1685). -ar OPetri 1: 59 (1526) osv. -er G1R 6: 247 (1529: bespiser), Schmedeman Just. 80 (1584), RP 18: 7 (1658). — pr. sg. pass. -as Mess. 1531, s. B 3 b (: vthspijsas) osv. -es G1R 10: 128 (1535: vtspijses), Rönigk Fresenius 15 (1753). — imper. sg. spis M. G. De La Gardie Vitt. 1 (c. 1680). -a SalOrdspr. 25: 21 (öv. 1536) osv. — ipf. -ade OPetri 3: 279 (1530: bespijsade), 5Mos. 8: 3 (Bib. 1541) osv. -te Palmchron SundhSp. 75 (1642), Östergren (1944; angivet ss. mindre vanligt o. provinsiellt). — sup. -at 2Mos. 16: 32 (Bib. 1541) osv. -t Schroderus Albert. 1: 4 (1638), Östergren (1944; angivet ss. mindre vanligt o. provinsiellt). — p. pf. -ad SalWijsh. 16: 23 (öv. 1536) osv. -t VinkällRNyköpg 9/4 1591, HovförtärSthm 1763, s. 290 (: utspist)). Anm. Stundom förekommer i ipf. skämts. en stark form spes (efter mönster av fisa: fes, skriva: skrev m. fl.). SDS 1959, nr 227, s. 20. Förmodligen, sade äldste Blom, som spes middag i föräldrahemmets sköte, så (osv.). SvD 1977, nr 8, s. 10. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE, -ERSKA, se avledn.
Ordformer
(spiiss- (-ij-, -sz-) 1544—1713. spis- (-ii-, -ij-, -j-) 1523 osv. spiss- (-sz-) 1529—1714. spys- 1668—1745)
Etymologi
[fsv. spisa, förse med mat l. proviant, utspisa, sv. dial. spisa, äta, räcka till, förslå; liksom fd. spise, bespisa (d. spise, äta) av mlt. spīsen, förse med mat l. proviant, fodra (djur), motsv. nl. spijzen, mht. spīsen, bespisa (t. speisen, bespisa, äta); avledn. av SPIS, sbst.4]
1) om person (äv. djur): förse (ngn, äv. kropp l. kroppsdel o. d.) med föda l. livsmedel l. näring l. mat (o. dryck) l. kost (förr äv. proviant), ge (ngn, i pass.: ges l. få) (ett l. flera mål) föda l. mat, ge (ngn, i pass.: ges l. få) att äta (o. dricka), förpläga l. undfägna l. traktera; med avs. på soldater l. större samling människor boende på ett ställe (t. ex. sjukhus) ofta liktydigt med: utspisa; äv. i uttr. spisa ngn med (förr äv. vid) ngt, förse l. föda osv. ngn med ngt; äv. dels refl.: äta, förpläga sig l. livnära sig, dels utan obj.: sköta utspisning; förr äv. med saksubj. betecknande födoämne, växt, frukt o. d. (se e); jfr BESPISA 2; utom i de särsk. förb. SPISA AV, UT o. ss. senare led i ssgrna AV-, UT-SPISA numera bl. ngn gg i vitter l. högre stil, ålderdomligt. Hungrar tin fiende spisa honom med brödh. SalOrdspr. 25: 21 (öv. 1536). Måltijdh skal hållas i Hospitalen i rettan tijdh, Och skal Syslomannen spijsa the siuka medh fisk, kött eller huad annat på ferde är. KOF 1: 560 (c. 1618). Annerstedt UUH Bih. 1: 303 (i handl. fr. 1627; utan obj.). På sidstonne bleff .. (påven Vigilius) kastat vthi Fängelse, ther han spijsades widh Watn och Brödh. Schroderus Os. 2: 72 (1635). Thet war fast lång een tijdh at Menniskian sig spijste, / Medh Rötter, Frucht och Sädh. Palmchron SundhSp. 75 (1642). Först moste man hemma i sine Huus .. Spijsa sig (innan man går till kyrkan). Ekman Siönödzl. 162 (1680). När .. (Kristus) underbart spisade en hungrande skara i öknen, var det (osv.). Rydberg Sägn. 16 (1874). Ena dagen spisades 70 gäster på förgylld silverservis. Rydström Adelsnäs 47 (1913). IllSvOrdb. (1955; angivet ss. ”åld.”). — jfr AV-, FÖR-SPISA o. O-SPISAD. — särsk.
a) (†) med avs. på barn (l. barnmage) l. djurunge: tillföra l. ge föda l. näring l. mat, mata. Någhre daghar (efter det att man lagt ut den nyfödde gossen i skogen) .. befans, at .. een Vlfwinna honom dija gifwit och spijst. Schroderus Albert. 1: 4 (1638). The oskälige Diuur, ehuru fääachtige och wilde the och wara kunna, .. näära och spijsa them (dvs. ungarna) sielfwe, och beholla them hoos sigh, in til thes the äre wuxne och afwaande. Dens. Modersch. 55 (1642). Huru et nyfödt Barn skal spiisas och skiötas. Hoorn Jordg. 1: 281 (1697). Effter .. (Gud) wet at desza späda Magar ey annan Mat kunna tåla än den samma med hwilken the uti Moder-Lifwet spisade äro, låter han (osv.). Därs. 304. (Sv.) Spisa en med egen hand .. (lat.) Aliquem sua manu cibare. Schultze Ordb. 4792 (c. 1755).
b) (†) närmande sig l. övergående i bet.: livnära l. försörja l. underhålla (ngn l. ngt); äv. refl. (De fattiga i Nylödöse hospital) schole .. hafue .. ett crone hemmen .. ther the kunne hålle boschap och bekomme, huadh som the dageligenn haffue behoff att hiälpe sigh medh till spijsningh. PrivSvStäd. 3: 199 (1572). Konungen (bekommer) vthi Booskaps tijende, til Aderton tusend nöth medh hwilka han sitt daghlige Hoff, Embetzmän, Skips och Krijgzfolk spijsar och vppehåller. Tempeus Messenius 24 (1612). OxBr. 12: 522 (1621; refl.). (Sv.) Spisa tiänstefolket .. (lat.) Famulos pascere. Schultze Ordb. 4792 (c. 1755).
c) (†) i pass., i uttr. spisas av ngt, ges l. få ngt att äta (l. att äta av ngt), näras av ngt; jfr e. Effter the tiyo daghar woro .. (Daniel och hans medbröder som fått annan mat) degelighare och bättre widh huld, än alle the drenger som spijsadhes aff Konungens spijs. Dan. 1: 15 (Bib. 1541; Bib. 1917: som hade ätit av konungens mat). Ej skall man höra min sång: Ej skolen I (dvs. getterna) under min ledning / Spisas af Cytisi blad och de bäska skotten af sälgen. Adlerbeth Buc. 13 (1807); jfr d.
d) med avs. på djur: ge mat l. föda åt, mata (se MATA, v. 1 d) l. fodra; äv. bildl. (jfr g). Leijonn och Biörner och andre sådane Kloo diur, wele ware oförtörnede och Eensamme, när the äre hungruge och warde Spijsede. Brahe Oec. 34 (c. 1580; uppl. 1971). Trippens intention hafver varit och ähr allenast att spijsa Sveriges Crono, som man gjör dufvor. RP 4: 149 (1634). Desza (dvs. fåglarna) spisade jag altid ur min egen hand. DeFoë RobCr. 71 (1752). Hundar ifrån sitt bord härföraren spisade nio. Johansson HomIl. 23: 173 (1848).
e) (†) om födoämne (äv. djur med tanke på dess kött) l. växt o. d.: förse (ngn l. ngt) med näring l. tillföra (ngn l. ngt) näring; äv. utan obj.: vara närande l. näringsrik l. stärkande, nära (se NÄRA, v.2 2); äv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: närande osv.; jfr 3. Forsius Phys. 43 (1611). Galenus skrifwer at the (dvs. ärter) mätta, spijsa och föda enom wäl. IErici Colerus 1: 206 (c. 1645). En beete brödh kan spijsa alla Lemmar. Muræus Arndt 4: 29 (1648). Fåår äro fast nyttige Creatur, .. medh theras Kött spijsa the wårt Lijff, thet är friskt, saltat eller och röökt. Risingh LandB 71 (1671). Der äro åthskillige slagz rötter och örter som godh närning gifwa, och i hungers nödh kunna spijsa. Hiärne 2Anl. 314 (1706). Råg-bröd spisar (föder) bättre, än hwet-bröd. Lind (1749). Spisande mat. Möller (1807).
f) ss. vbalsbst. på -ning i konkretare anv., närmande sig l. övergående i 13; särsk. i uttr. hålla spisning, svara för kosthållning l. matservering o. d. Rijkzens Rådh medh deres tienare sampt annadt Embetz folck som hafue spiissning .. 50 .. personer. HovförtärSthm 1593 B, 8 sept. På ded att den resandhe .. kan blijffua befordrader; måste man sig vinläggia att upprätta allestädes kroger eller taverne .., där man kan få hester och spijsning. AOxenstierna 1: 486 (1633); möjl. till 13. Flere skolgossar gaf .. (biskop Lindblom) kläder och spisning i sitt hus. Hedborn 2: 189 (1819). Betala för rum och spisning. Meurman (1847). Lokalen blev .. (1807) uthyrd till en värdshusidkare, som om somrarna höll spisning i Kungsträdgården. SErikÅb. 1959, s. 52. — särsk.
β) (†) i uttr. gå på spisnings hos ngn, ha sitt matställe hos ngn. Vi ha ej fåt något tjenligt hämtnings-ställe och gå derföre på spisnings hos Bergmanskan. LGTegnér (1799) hos Wrangel TegnKärlekss. 128.
g) bildl. (jfr d); särsk. liktydigt med dels: bespisa l. undfägna l. nära (ngn l. ngt), dels: ge näring åt (ngt); stundom svårt att skilja från 4; jfr 5. (Vårt dagliga bröd) är wor käre herre Jesus Christus som spijsar och trööster sielena. OPetri 1: 59 (1526). Han spisar oss medh sin lekamen och blodh. PErici Musæus 2: 86 a (1582). Sjungom Bröder, sjung min Visa: / Kjärlek skall mitt hjerta spisa. Bellman (BellmS) 1: 203 (c. 1771, 1790). Det fins et slag af lögn, et gift som icke sårar / Men allmän osmak ger, hvarmed man spisar dårar. Gyllenborg Skald. 75 (1798). Stoikerna ville spisa folket med religionsförstörande funderingar om ett högsta väsen. Rydberg RomD 176 (1892). Publiken fick icke bedragas, den skulle spisas med sanning. RGsonBerg (c. 1920) hos Östergren. — särsk.
α) (†) [jfr t. einen mit winde speisen, ävensom lat. aliquem vana spe lactare] i uttr. spisa ngn med väder l. fåfängt hopp, fylla ngn med tomma ord (o. därigm inge fåfängt hopp) resp. inge ngn fåfängt hopp (gm tomt prat). Schultze Ordb. 4792 (c. 1755). jfr: Man (måste) något göra för quinfolken skul, som vilia ibland vara spisade med sådant väder. Bark Bref 1: 87 (1703).
β) (†) refl., i uttr. spisa sig av åtanke på ngt, glädja sig vid tanke på ngt. Schultze Ordb. 4792 (c. 1755).
γ) (†) närmande sig l. övergående i bet.: söla ned l. svina ned (ngt). (Han) Togh .. maaten aff bordet och spÿsade heela golffvet medh. ManhaftLöjtn. 49 (1666; enl. hskr.).
δ) (†) förse l. underhålla (ngn) med mat(varor). Ähr Spisat Stafan Fiskare till Bråviken .. 3 (personer ?) vti 12 vickor. GripshR 1599, s. 93.
2) traktera l. bespisa l. utspisa (ngn) med (ngt) l. servera (ngn ngt); äv. med det indir. obj. ersatt av förb. för l. åt ngn l. utelämnat; numera nästan bl. i den särsk. förb. SPISA UT o. ss. senare led i ssgn UT-SPISA. (Professorerna) hadhe honom (dvs. spismästaren på kommunitetet) concederat, hwadh höns, fersk fisk, miölk och egg anbelangar, att han måtte spysa annat i stadhen (dvs. stället), när sådant inthet wankar. Annerstedt UUH Bih. 1: 302 (i handl. fr. 1627). Claes Standert .. fordrade penningar .. för gesandtens förtäringh. Honom blef förehållit wara klagat, att han spiser gesandten alt för slätt, serdeles om fiskedagerne. Han swarade, att honom kommer swårt opå, att spisa om fiskedagerne borth widh 100 rätter hwar dagh, wille heller spijsa kötmaat och andre rätter. KamKollP 2: 238 (1641); jfr 1. Thet (rågbröd) som aff sichtat Miöl bakas, spijsas bättre åth them som i Stillheet lefwa. Palmchron SundhSp. 37 (1642). 1 st. Cronehiort, hwilken war aldeles odugeligh och rutin, .. (blev) befald Spÿsas för Hans Kongl. Maÿ:tz Biörnar och wargar. HovförtärSthm 1671 A, s. 132. Utöver husrum, spisning och ölutskänkning var det inte mycket 1600-talets Lund hade att erbjuda studenterna. LUH 1: 242 (1968). — jfr FÖR-SPISA.
Anm. Det i det ovan anförda språkprovet från 1642 förekommande spijsas är möjligen att fatta ss. dep. med bet.: tjäna l. vara lämplig ss. föda.
3) [utvecklat ur 1 e] (†) i uttr. spisa till ngt, bidra till l. tjäna till ngt (eg.: utgöra näring till ngt). Mitt arbete och wundna loford der om uthan och innom lands .. skall så mycket hafwa spijsat till ungdomens nytta och denna Academiens beröm .. at (osv.). Rudbeck Bref 209 (1685).
4) [efter motsv. anv. i t.] (†) förse l. försörja (ngn l. ngt med hans l. dess behov av ngt) l. fylla l. tillgodose (ngns l. ngts) behov (av ngt); äv. allmännare: förse (ngt med ngt); äv. utan prepositionell bestämning (se slutet); jfr BESPISA 4; stundom svårt att skilja från 1 g; jfr 5. Petreius Beskr. 1: 52 (1614). Dhett giörs .. myckett jern i Slesi[e]n, dhermedh dhe spijsa landet dheromkringh, och föres sompt till Pålandh. OxBr. 11: 544 (1626). Salt .. in quanto att rijkett dermed skall kunna spijsas. RP 7: 547 (1639). Spisas Armeen ej med bara penningar .. (tills säden blir mogen), så går både Bonde och Soldat totaliter i grund. Loenbom Stenbock 2: 273 (i handl. fr. 1710). Uti Jutland är öfwerflöd på Säd, hwaraf en stor del af Norje och andra orter spises. König LärdÖfn. 5: 262 (1747). Spisadt genom Afrikas och Egyptens spanmålsflottor, nedlägger och vårdslösar Italien sitt åkerbruk. Geijer I. 6: 12 (1839). — särsk. utan prep.-bestämning: förse l. utrusta (ngt) i det avseendet som framgår av sammanhanget l. situationen; äv. närmande sig bet.: ha utförsel l. export till (landområde o. d.). J hafwe .. öfwerantwardat the Romare Sicilien, Sardinien och Hispanien, edhre Skepp, och alt hwadh som hafwer spijsat och hållit then almänlige SkattCammaren widh macht. Schroderus Liv. 389 (1626). (När det gäller att höja tullen på tobak) måste (man) ansee Norge, dedh spisar Jemtelandh, Hallandh een stor deel af Götlandh. RP 12: 299 (1648). I sina Siöar och Strömar, der Laxarna springa, kasta (invånarna i nordligaste Skandinavien) .. sina Nät med den lycka, at de spisa många af sina Grannar i Norden. Mörk Ad. 1: 128 (1743).
5) [specialanv. av 4 o. 1 g; efter motsv. anv. i t.] (numera föga br.) förse (ngt) med det som behövs för dess funktion i visst avseende; särsk.: tillföra (en maskin l. ugn o. d.) vad som behövs för dess verksamhet l. det material som den bearbetar, mata (se MATA, v. 5); äv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: matande; jfr BESPISA 4 b. Hierax .. meente at emillan Fadren och Sonnen war een sådan Åtskilnad, lijka såsom twänne Wekar vthi een Lampa, som spijsades både aff thet feeta vthi itt Käril. Schroderus Os. 1: 213 (1635). (Malmen i koppargruvorna) kunde ganska fleere och månge Smält vgnar spijsa och vnderhålla. HSH 30: 183 (1658). Lampor, som spisas med amerikansk bergolja, ha .. glas, som nedtill äro utvidgade. UB 5: 314 (1874). (Vid provning av torra gasmätare) bör man .. taga till regel att profva dem med jemnt så många lågor, som de enligt hvad nummerplåten angifver äro beräknade att spisa. TT 1875, s. 44. Baden i .. (Neros palats) spisades med ledningar, som tillförde dels hafsvatten, dels vatten från svafvelkällorna mellan Rom och Tivoli. Rydberg RomD 78 (1877). Om den spisande strömmen vexlar, så afgifves per tidsenhet ett arbete. TT 1896, M. s. 69. Samtliga glödlampor inom Gamla Stockholm .. spisades från denna transformator (vid Storkyrkan). Därs. 1897, M. s. 109. (Förhållandena) äro naturligtvis i verkligheten, d. v. s. då ett kabelnät spisas från en växelströmkälla med hög spänning, .. vida gynnsammare (än vid provningen i fabriken). Därs. 1900, M. s. 6. — särsk. i utvidgad anv.
a) (föga br.) med saksubj., med avseende på flod o. d.: förse med vatten, bevattna, mata (se MATA, v. 5). Under det vissa geologer .. tillskrifva glaciärisen hufvudrollen af erosionen, anse andra .. att det är floder, spisade af glaciärer eller subglaciala älfvar, som utfört hufvudarbetet. Sjögren Torneträsk 66 (1909).
b) (†) uppblanda ämne med en tillsats som mer l. mindre förändrar dess egenskaper, ge (ngt) en tillsats (av ngt); äv. utan obj. Hvarje afton skärpes eller spisas kypen (vid färgning av ylle) med omkring ett skålp(und) kalk, i fall jäsningen är i behörig gång. Åkerman KemTechn. 2: 375 (1832). Almström KemTekn. 2: 449 (1845).
6) i fråga om att förse ngt med ngt så att det räcker länge, dryga ut; anträffat bl. i ssgn UT-SPISA o. i utvidgad anv., med konstruktionsväxling, i den särsk. förb. SPISA UT.
7) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) finnas i tillräcklig mängd l. vara tillräcklig l. nog l. tillfyllest l. räcka (se RÄCKA, v. 7) l. räcka till l. förslå (se FÖRSLÅ, v.3 10); äv. opers. (ofta i förb. med inf. l. att-sats). De peningerne som vtgifuis till knichterne, förslå intett vthi denne dÿre tidhen, tÿ huad som de nu vthi detta åhr för peninger köpa skole, till deres nödtorfter, spiser thett ganske ringe för them. 3SthmTb. 4: 197 (1602). Effter miölken af 2 koor spijsar inth(et) till så många personer, ty begära .. (de spetälska på Föglö hospital) at hosp(itals) kona blifwa 3. Murenius AV 506 (1661). En Konst, till hwars beröm ey Orden nån'sin spijsa. Brobergen 13 (1706, 1708). At siunga hieltars prijs ey spisar bonde gijga. Broms Vitt. 371 (1715). Eij spijsar i ett Werck, där fehl som myror gå, / Att något här och där man ahrtigt hittadt på. Düben Boileau Skald. 9 (1721). (När man betänker Kristi lidande) spisar det icke, at man med mång ord kan bekänna och tala om synden, utan (osv.). Borg Luther 1: 432 (1753). Köp ett skålpund snus åt mig .. Se här äro två plåtsedlar, jag menar de skola spisa. CFDahlgren 2: 289 (1821). Cannelin (1939). — särsk.
a) (†) i uttr. spisa fyllest l. tillfyllest, vara nog l. tillfyllest l. räcka till. Ofwan berörde steekbockar woro brukade widh Kongl. Tractamentet effter dhe medförde Steekbockar ifrån Stockholm intet tillfÿllest spisade. HovförtärSthm 1693 A, s. 2197. Brenner Pijn. 10 (1727: fyllest).
b) opers., i uttr. att det spisar l. så (att) det spisar, så (att) det förslår, tillräckligt; äv. övergående i bet.: mer än nog, (övermåttan) mycket, ”ordentligt”. När du nu lagt alt i Pasteijet som du will, så slå den soppan uppå, som du kokat kiöttet uti; dock intet för mycket så att fatet blijr för fult: dock lickwäl något, att det spijsar. Valleria Hush. 17 (c. 1710). Tag .. / .. manskap så det spisar. JGHallman Vitt. 27 (c. 1756). Tag till så att det spisar. Weste FörslSAOB (c. 1817). Ful är hon .. så det spisar. Nyberg Herr. 270 (cit. fr. c. 1867).
c) i uttr. spisa (e)mot ngn l. ngt, övergående i bet.: gå upp emot ngn l. ngt, kunna jämföras med ngn l. ngt. Runius (SVS) 1: 131 (1698). Osz Christne bör utaf Guds ord weta, at inga wäderlekens qvaliteter .. eller stiernors hemliga influentier .. spisa mot en trogen och andächtig bön, när wi i andanom och sanningene åkalla Herren wår Gud. Tammelin Alm. 1721, s. 36. (Kokerskan) skall du tro är en hiertans wacker Flicka, Sara spisar intet emot henne. Gyllenborg Sprätth. 15 (1737). Wårt skepp (var) en ganska stark seglare, så att få skepp kunde spisa däremot. Kalm Resa 2: 111 (1756). Wår järntid sällan nog så stora ämnen wisar; / En måttlig Björns förstånd mot Erics intet spisar. Livin Kyrk. 19 (1781). Stenens vigt spisar icke emot guldets. Meurman (1847). — särsk. (†) övergående i bet.: svara emot (ngt). FörarbSvLag 1: 111 (1689).
Anm. I nedan anförda språkprov är spisere[r] sannol. felaktigt för spiser, spisar, såvida formen ej är att fatta som presens av ett eljest icke anträffat spisera, = SPISA, v.2 7 c. Hvadh angår att min k. vehn (dvs. J. Stålhammars hustru) vill att vij skolle kiöpa Trishult medh rusthållen och Gyllentårner i meningh att bytta Enghult till sätterie istellet, ähr [det] intet min villie eller rådh, för först spisere[r] dett intet i storlek emot Enghult och sedhan vill iagh intet hafva medh rusthållen att giöra. JStålhammar (1705) i KKD 7: 108.
d) (†) med personbetecknande subj., med tanke på krafter l. förmåga l. energi o. d.: = RÄCKA TILL 3 c; jfr FÖRSLÅ, v.3 10 b. Murmestaren uti Stockholm m(äste)r Jonas har hijt sändt David Isaksson murgesällen at under sin styrelse också 6 st. andra hafwa med sig på domkyrckians arbete under walfwen at rappa och klistra, hwilka personer intet spisa at fullgiöra domkyrckiearbetet. KyrkohÅ 1936, s. 197 (1706).
e) (†) i uttr. spisa till ngt, övergående i bet.: bestå av l. innehålla ngt. Haffver iagh giort förslaget på alla gamla murar kringh kiörkian hvilka spisa til 96556 sten. Rudbeck Bref 8 (1662).
8) (†) nå (se NÅ, v. 2 b). Spannemåhlen har icke i talett på desse åhre så högt spijsatt som för, men så hafwer han waritt myckitt dyrare. Annerstedt UUH Bih. 1: 400 (i handl. fr. 1653).
9) äta; intaga l. förtära föda l. en måltid; äv. med obj. betecknande föda l. mat o. d.: intaga l. förtära l. njuta o. d.; i sht förr äv. i uttr. spisa till middag o. d., äta middag osv.; äv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. (se a); numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat l. ngt ålderdomligt. The (dvs. gästgivarna) skole och icke dyrere sällie them wägfarendom hwad the hafwa behof, än som skähl kan ware, och måge the tage för en måltijd maat och öhl ther till, sådan som Bonden dagligen spijser, 2 öre. Schmedeman Just. 80 (1584); möjl. till 2. Då den kongl. Regeringen Spijste oppå Slåttet, då togz 12 rätter af hans Kongl. M:tz Taffel. HovförtärSthm 1664, s. 48. Det lärer .. blifva tillsagt, at 50 af R(idderskapet) o. A(deln) kunna i afton infinna sig på Kongl. Slottet at se Deras Majestäter spisa. 2RARP 18: 221 (1751). Vi spisade mjölk och frukter. Weste (1807). Brinkman (o. Adlersparre) Brevväxl. 152 (1831: till middag). Parasitismen visar oss, huru ytterst oförsynt vissa djur framlefva sina dagar genom att efter behag spisa af sin värds kött och blod. Kruhs UndrV 613 (1884). I skansarna (på ett fartyg) har folket sina backar att äta på, i mässen har befälet sitt porslin, kapten har en servis för sin privata del; han spisar, befälet äter och folket skaffar. Holmström Däck 175 (1927). På serafimerordens stora högtidsdag fick serafimerriddarna under Gustav III:s tid spisa middag vid samma bord som kungen. Kulturen 1974, s. 88. — jfr AV-, SAMMAN-SPISA o. O-SPISAD o. AFTON-, DAG-, KAMMAR-, MIDDAGS-, PORTIONS-SPISNING m. fl. — särsk.
a) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som intar föda l. mat o. d., ätande; i sht om matgäst på restaurang o. dyl. l. om personal som äter middag o. d. på sin arbetsplats. Ansökningar .. om tillstånd att utskänka pilsnerdricka vid ordnade måltider till spisande gäster. SDS 1925, nr 69, s. 1. Näsström SvFunkt. 112 (1930; om personal). SAOL (1950).
b) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr 11, 12); särsk. dels i uttr. spisa plundringen av himmel, hav och jord, äta det som man kan roffa åt sig av himlens, havets o. jordens håvor (se HÅVA, sbst.2 c), dels med avs. på pansarbåt: torpedera. Med frihet och med bröd är han (dvs. den förnöjsamme) vid gudars bord, / När fåfängt plundringen af himmel, haf och jord / Den oförnöjde tänkarn spisar. GFGyllenborg Vitt. 2: 145 (1795). (Torpedbåtens chef, kapten Celsing, var) lika beredd som någonsin att ”spisa” pansarbåtar, hvilket är hans specialitet. SD 1904, nr 260, s. 5. Du som bjöd oss spisa / Fritt av livets bröd, / Dig vi ödmjukt prisa / För din bittra död. Ps. 1937, 202: 2.
10) ss. vbalsbst. -ning, i uttr. utan vidare spisning.
a) [sannol. utgående från 1 (o. 2)] (i sht förr) utan ytterligare förtäring. Det är ”Runans” matsedel ..: Smörgåsbord 30 öre, utan vidare spisning 50 öre. Engström Kryss 44 (1912). Paulsson Dikt. 18 (c. 1925). Han (hade) till middag fått lite kålsoppa utan vidare spisning. Åkerlund Baroja Zal. 159 (1927).
b) (vard.) bildl.: helt enkelt, utan vidare, rätt o. slätt o. d. Hon dök rätt in i vattenfallet! — Ja, sade Calle, hon försvann i vattenfallet utan vidare spisning! Engström Kryss 109 (1912). Gristoken blev sjuk, när vi kom ner i värmen — det vete tusan vad som kom åt honom — och dog utan vidare spisning. Sparre HelOrm. 38 (1924). Det är inte omöjligt att .. (den blivande svärfadern) utan vidare spisning förbjuder partiet, när han upptäcker att du är god vän med mig. Hammarling Wodehouse JeevesKlar. 136 (1937). Tingsten Skymn. 178 (1970).
11) [eg. bildl. anv. av 9] (vard.) intensivt l. uppmärksamt l. andäktigt lyssna l. höra på l. lyssnande avnjuta (ngn l. ngt); stundom i utvidgad anv., i uttr. som spisa England (Tyskland osv.), intensivt lyssna på radioprogram (med musik) från England (Tyskland osv.); äv. utan obj.; vanl. i fråga om jazzmusik l. jazzmusiker o. d. Spisa jazz, skivor. Efter vad vi hört, lär orkestern redan ha blivit mycket populär och vederbörligen ”spisad” och befunnen god av kollegor från Göteborg. Orkesterjourn. 1934, nr 7, s. 12. De av våra läsare, som bruka ”spisa” England på kvällarna genom radion, ha säkert inte undgått att lägga märke till (den nya schlagern). Därs. 1935, nr 11, s. 8. Därs. 1937, nr 5, s. 15 (utan obj.). Om du vill spisa vår musik så måste du också spisa killarna som gjort den. Mezzrow o. Wolfe Dans 134 (1953). En kväll satt jag och spisade radio. Därs. 344. Hon spisar klassiskt, när hon inte spisar jazz. SvD(A) 1965, nr 1, s. 12.
12) [eg. bildl. anv. av 9; jfr motsv. anv. i d.] (vard.) intensivt l. uppmärksamt titta på l. betrakta (ngt l. ngn); stundom äv. med avs. på bok o. d.: med behållning läsa. Herrarna .. hade spisat fotboll in i det sista (före sammanträdet). AB 1951, nr 224, s. 10. En gång stannade jag vid en säldamm och stod där en bra stund och spisade en svart glänsande säl som gick igenom sin repertoar. Mezzrow o. Wolfe Dans 215 (1953). De .. två herrarna .. uppslukas av Vasagatans vimmel. En stund senare ser man dem uppmärksamt ”spisa”, och kanske kommentera, tavlorna hos Färg och Form. MT 1955, nr 344, s. 1. DN 19/10 1981, s. 12 (med avs. på bok).
13) [utgående delvis från 1, 2, 4, delvis från 9] (numera föga br.) ss. vbalsbst. -ning, i konkret anv.: föda, mat; måltid; matställe, servering.
a) om ngt som ngn (vid ett visst tillfälle) får l. fått till livs: föda, mat (o. dryck); förr äv.: matvaror, proviant, livsmedel; äv. bildl.; jfr SPIS, sbst.4 1. G1R 1: 98 (1523). Tagher spijsning medh idher på resona. Jos. 9: 11 (Bib. 1541; Bib. 1917: reskost). Öll, Bröd, Kött, flesk, Smör, ost och all annen spisning och fettalie. G1R 15: 333 (1543). (Jakob) sände sina söner in i Egypten at kiöpa spisning. Swedberg SabbRo 1215 (1697, 1712). Caniner .. / Som, födde i Paris, had' ännu smaken qwar / Af hufwudkålens blad som deras spisning war. Düben Boileau Sat. 17 (1722). En stor flotta .. som war wäl utrustad både med spisning och manskap. Fryxell Ber. 2: 135 (1826). Slottet blef wäl försedt med spisning. Därs. 162. Klint (1906). — särsk. (†) om säd l. gröda o. d. Ehwadh spijsning som wexte på markenne widh huar och en stadh alt om kring, thet läte the komma ther in. 1Mos. 41: 48 (Bib. 1541). Geisler BergzmLyckönsk. 11 (1719).
b) (numera bl. ngn gg, i sht i skildring av ä. förh.) övergående i bet.: (finare) måltid; särsk. i fråga om måltid vid hovet, som var tillgänglig för åskådare, i sht i uttr. offentlig l. publik spisning (jfr OFFENTLIG 2 b, PUBLIK, adj. 2 b); jfr SPIS, sbst.4 1 b. HovförtärSthm 1745 A, s. 2121. Om aftonen var stor Cour hos Änkedrottningen och Publique Spisning. Fischerström Dagb. 21 (1773). Under hennes Maj:ts spisningar, stod han vid Drottningens stol. HSH 8: 42 (c. 1800). Spisningen var slutad, och gästerne hade stigit från bordet. Weste FörslSAOB (c. 1817). Wid den högtidliga spisningen, som följde efter kröningen, hände sig (osv.). Fryxell Ber. 3: 316 (1828). Därs. 14: 138 (1846: offentliga). I konung Gustavs franskt betonade hovceremoniel ingingo även s. k. publika spisningar. SvFolket 7: 27 (1938). — jfr AFTON-, DAG-, KAMMAR-, MIDDAGS-, PRIVAT-, UT-SPISNING m. fl.
c) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) om matställe l. servering (se SERVERA, v.1 4). Han åt en gång om dagen på härbärgets spisning och sov i stora salen om nätterna. Andersson Sorgm. 34 (1913).
1) (†) till 1, i uttr. spisa ngn av, bespisa l. förpläga ngn. Thu (må) finne rådt till, att spijsze them (dvs. det inkvarterade manskapet) vdaff, månedt iffrå månedt, så mykit fetalie till the Otte karler ther förlagde äre behöffwes kann. G1R 16: 295 (1544).
2) till 1, bildl.: avfärda l. avvisa (ngn), avspisa (se d. o. 2); (kort l. tvärt) avsnäsa (ngn); förr äv. i uttr. spisa ngn av; ofta med bestämning inledd av prep. med; äv. i utvidgad anv., med avs. på nation, nyfikenhet o. d. På det man icke aldeles skulle heetas förachta Chronornes beswär, hafwa Ständerne spijsat Frankerijke af medh een assecurationsskrift. RARP 7: 159 (1660). Wackten, som .. stod (innanför stadsporten), lade strax neder gewähr, och spisade man dem af med några käpp-slag, efter Konungen hade förbudit alt skiutande. Nordberg C12 1: 277 (1740). Spisa af en med fagra löften. Ihre (1769). Då modern .. förebrådde honom något, brukade han citera Nietzsche och spisa av gumman med sådant, som hon ej begrep. Lo-Johansson Kungsg. 339 (1935). Hedda ilsknade till. Hon funderade, hur hon skulle spisa av den närgångna nyfikenheten. Dens. Stat. 1: 176 (1936).
3) (†) till 9: äta färdigt, avsluta sin måltid; jfr spisa ut 5. Sahlstedt (1773). Weste FörslSAOB (c. 1817). —
SPISA TILL4. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 7: räcka till, förslå; jfr spisa ut 4. Vthi Syndafloden är wist, at det continuerligen regnade. Men spijsade ändå intet til, at det hinte gå öfwer jorden. Hiärne 1Anl. F 4 a (1694); möjl. icke särsk. förb. ASScF 2: 1100 (1847). Skönt och präktigt skulle .. (svärdet) vara, men framför allt likväl borde det spisa till i striden emot hela den fiendtliga skaran. Cygnæus 3: 145 (1853). Dens. 4: 260 (1858). —
SPISA UPP10 4, äv. OPP4. [jfr t. aufspeisen] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat l. arkaiserande) äta upp l. slut på (ngt), förtära (ngt). Flickorna plockade Lingon i skogen, sedan de spisat opp en ansenlig portion körsbär, som jag hade med mig. Geijer Brev 291 (1836). Östergren (1944). jfr uppspisa. —
2) (numera föga br.) till 2: utdela l. utportionera (ngt); utsprida (ngt); servera (ngt); äv. utan obj. Vij kunne väll täncke, att .. (de tillfälliga vintapparna) föge achted, huru the spijsedh utt. G1R 25: 192 (1555). (Han) seger .. seg haffue Kong:e Ma:ttz befalning opå att anamme allehånde wärier aff prester och ländzmän, och spisse them sedan wt eblandt knechtterne. HFinlH 4: 257 (1556). Redesuennen och KellerSuennen heller Nykel Pigan bär op och spiser vth, gömer huadh som Leffnes efter huar Måltidh, och see till att inthet bäres vthhuses heller förderfues som för är sagt. Brahe Oec. 109 (c. 1580; uppl. 1971). Små ärter, lika såsom annan säd, spisas altid ut wid såningen på större fält, än de stora. Brauner Åker 75 (1752). Weste (1807).
3) (†) till 6: dryga ut (ngt). Löf att ge fåren om wintren spisar ut fordret. Linné FörelDjurr. 77 (1748).
4) (†) till 7: förslå, räcka till; jfr spisa till. Ändoch icke meer war för handenne än siw bröd, och någhra fåå fiskar, så spijsade thet likwel så wijt vth, at thet rekte til för fyra tusend folk, och bleffuo än tå siw korgar vthöffuer. LPetri 2Post. 186 a (1555). Rålamb 13: 87 (1690). (Fåraherden bör) Wahrsamt omgås med fodret, at det spisar vt. Celsius Alm. 1740, s. 30.
5) (†) till 9: = spisa av 3. Jag midt i min lycka, att få spisa, / Hur olycklig, att ej få spisa ut! Franzén Skald. 5: 115 (c. 1800, 1836). Weste FörslSAOB (c. 1817). —
Ssgr: A (Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till spis, sbst.4; jfr äv. de under d. o. anförda ssgrna): (9) SPIS-CHOKLAD. (ofylld) choklad avsedd att ätas, ätchoklad. AB 1915, nr 84, s. 1. 2SvUppslB (1953). —
(9) -FÖRBUD. (ngt ålderdomligt) jfr förbud 1. Judarnas gamla spisförbud och ceremoniallagar. 2NF 13: 229 (1910). —
(9) -ORDAL. (ngt ålderdomligt) gudsdom i form av förtärande av ngt. 2NF 20: 810 (1914; om ä. förh. i Indien). —
(1 (2 o.) 9) -BORD. (†) matbord (i ä. tid avsett för tjänstefolk o. d.); äv. i uttr. hålla spisningsbord, mottaga o. förpläga gäster vid sitt matbord; jfr spis-bord. Ett Bordtäckes .. förfärdigande, att bruka på Kongl. Spÿsningz bordet. HusgKamRSthm 1701, s. 188. Så väl om bord, som i land (kommer) at hållas ett annat Spisnings bord (än kaptenens), under namn af Andra Bordet. Hammar FartygOstIndComp. 78 (i handl. fr. 1776). Rademine Knigge 2: 197 (1804). —
(1, 2) -FÖRSLAG. (numera bl. tillf.) förslag till utspisning. KrigVAH 1817, s. 11 (på örlogsfartyg). —
(13) -OFFER. (†) offer bestående av föda l. mat o. d. Nära döden bragt af en fallen träd-stam, / Spisnings-offer lofvade jag åt Backus / Jemte en hvit bock. Adlerbeth HorOd. 105 (1817). —
(9, 13) -PENNINGAR, pl. (förr) penningbelopp till mat; särsk. om penningbelopp som vid mönstring o. d. utdelades till soldat l. sjöman till förplägnad; jfr kost-penning 1. Månads-lönen, Sjötractamentet och Spisningspenningar beräknas dubbelt från den dag Fregatten afseglar från Sundet och till den tid Fregatten återkommer. VDAkt. 1785, nr 315 (1779). Fordom hade hvarje Officer sin egen ekonomi, nu (dvs. 1761) skulle de spisa tillsammans i Kampagne-salen, och i spisningspenningar bekomma 40 Daler månadtligen. Gyllengranat SvSjökr. 2: 112 (1840). SFS 1914, s. 853. —
(1, (2 o.) 9) -POLLETT. (förr) pollett (se pollett, sbst.2 2 c) som berättigar till att erhålla ett mål mat o. d. (på enklare restaurang l. annat matställe); jfr mat-pollett. SjöreglÖrlFl. 1785, 3: 32. —
(9) -REDSKAP~02 l. ~20. (numera bl. ngn gg, ålderdomligt) redskap som användes att äta med, bestick. 2NF 9: 553 (1908). I Italien torde bordsgaffeln redan före medeltidens slut ha kommit i bruk som ”spisningsredskap”. 3NF 8: 298 (1928). —
(1, (2 o.) 9) -RUM. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat l. arkaiserande) rum avsett för förtäring av mat; jfr mat-, spis-rum, sbst.2 Almquist Häls. 656 (1896). —
(5) -RÖR. (numera föga br.) rör för distribution av gas l. vatten l. elektrisk energi, servis (se d. o. 4 a α), servisledning. Vattenpartiklar medföras, då gasen uppstiger i spisningsrören. TByggn. 1859, s. 50. Spisningsrören till (gas-)lyktorna hade .. (1892) en längd af öfver 50,000 meter och de till enskilda lokaler uppgingo till nära 35,000 meter. SthmBelysn. 62 (1893). De (vattenlednings-)rör, som dragas från den allmänna ledningen i gatan till de enskilda egendomarna, kallas serviser eller spisningsrör. 2UB 1: 533 (1898). —
(5) -RÖR-LEDNING. (numera föga br.) konkret: ledning (se ledning, sbst.2 2 a) bestående av ett rör l. ett system av rör för distribution av gas l. vatten l. elektrisk energi; jfr -rör. Dædalus 1957, s. 134. —
(1, (2 o.) 9) -SAL. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) sal för bespisning l. servering l. för förtäring av mat. Annerstedt UUH II. 2: 361 (1909). —
(1, (2 o.) 9) -SALONG. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) jfr salong 2 d o. -sal. DA 1824, nr 193, s. 8. ”Fältmusiken”, hvilken stundom äfwen uppfördes i ”lilla trädgården utanför spisningssalongen”, d. v. s. det lilla värdshuset i nordvestra hörnet (av Kungsträdgården). Lundin (o. Strindberg) GSthm 100 (1880). —
(13) -STAT. (förr) ss. (del av) lön utdelat underhåll bestående av varor l. livsförnödenheter, naturaavlöning. Rosman BjärkSäb. 2: 324 (1924; om förh. på 1700-talet). —
(1, (2 o.) 9) -STÄLLE. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat l. arkaiserande) matställe l. näringsställe; jfr spis-ställe. Atterbom Minn. 54 (i senare bearbetat brev fr. 1817). SFS 1934, s. 195. —
-SÄTT.
1) (†) till 1, 2: mat- l. kostordning. (Enl. spisordning om skeppsbord) kan t. e. smör gifvas til frukost på silldagarna, och andra och femte dagens spisningssätt mera begagnas. KrigVAH 1817, s. 15.
2) (numera bl. tillf.) till 9: sätt att äta. Detta spisnings sätt (dvs. att äta med pinnar) är nog besynnerligit at åskåda. Brelin Resa 54 (1758). —
(1) -UNDER. (†) om Jesu mirakulösa bespisande av en stor människoskara med blott ett fåtal bröd o. fiskar, särsk. [se t. ex. Matt. 14: 14—21 o. Mark. 6: 34—44] om Jesu bespisande av 5000 män, bespisningsunder; jfr spis-under. De båda spisningsundren (om Jesu bespisande av 5000 resp. 4000 män). Melin JesuL 3: 82 (1849).
Avledn.: SPISARE, m.//(ig.). [jfr d. spiser, mlt. spīser, t. speiser] (vard.) till 11: person som (gärna) ”spisar” ngt l. ngn, i synnerhet jazzmusik l. jazzmusiker. Man (har) fått bevittna, hur en okänd grabb från landsorten (som spelar saxofon) entusiasmerar både yrkeskritiker och ”vanliga” spisare. Estrad 1941, nr 9, s. 19. Den initierade jazzlyssnaren, spisaren. SvLittTidskr. 1968, nr 2, s. 15.
-party. om sammankomst l. tillställning där (företrädesvis) ungdomar ”spisar” grammofonskivor o. d.; äv. i utvidgad anv., om radioprogram. RöstRadioTV 1957, nr 51, s. 5 (om radioprogram). ÖgCorr. 1965, nr 69, s. 9.
-rond. (tillf.) jfr rond 1. När man är ute på spisarrond får man .. finna sig i att även lyssna på det sämsta tänkbara. Jazz 1949, nr 2, s. 28.
SPISBAR, adj. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, l. ngt ålderdomligt) till 9: ätbar, särsk. övergående i bet.: god, läcker; jfr spislig, adj.2 2. (Hos paschan) var färgade glasskålar med staplar av nötkärnor och mandlar, kanderade frukter, ”gazell-hovar” (ett slags mycket spisbara småbröd), sötsaker med saffran i och diverse nam-nam. Cederschiöld Maghreb 132 (1918). —
SPISELIG, se spislig. —
SPISLIG, adj.2, äv. (numera bl. ålderdomligt l. skämts.) SPISELIG, adj. (spis- 1741 osv. spise- 1937) [jfr t. speiserlich]
1) (†) till 7: om tvål o. d.: som förslår l. räcker länge, dryg. VetAH 1741, s. 212. Alm(Gbg) 1751, s. 30.
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, l. ngt ålderdomligt) till 9: ätlig; ätbar, särsk. övergående i bet.: god, läcker; jfr spisbar. Schultze Ordb. 4792 (c. 1755). Flera initierade .. skördade de .. vanliga röda flugsvamparna i avsikt att efter bortrensning av allt det röda samt därpå följande urlakning .. anrätta dem till en spiselig kost. SvD(A) 1937, nr 262, s. 13. Nilsson Medalj. 20 (c. 1960). —
SPISSAM, adj. (spis- 1736—1958. spise- 1736. spiso- 1896) [sv. dial. spissam, som kan ätas, närande, som förslår] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, l. ålderdomligt)
1) till 1 e, 9: som ger l. innehåller näring, närande; ätbar; stundom med tanke på matens smaklighet; jfr spislig, adj.2 2; i ä. språkprov stundom svårt att skilja från 2. The Swenske beflita sig öfwer alt at hafwa Swin .. the kunna snarare gödas än andra creatur, och hafwa ett godt och spisesamt fläsk. Broocman Hush. 3: 48 (1736). CGTessin (1761) hos Gadd ÅmVetA 1770, s. 70 (om frukt). Vi borde lära af våra Finnar at både väl förvara rofvor och dylika växter öfver vintren, och nyttja til smaklig och spissam mat. Bäck PVetA 1764, s. 13. Lindfors (1824).
2) till 7: som förslår l. räcker länge, dryg; jfr spislig, adj.2 1. Broocman Hush. 6: 86 (1736; om tvål). Sådane kol, som äro någre veckor gamla, .. har man altid funnit vara de spissammaste. Garney Masmäst. 263 (1791). Ännu för 30 à 40 år sedan bakade man i vida trakter av norra Finland även under vanliga skördeår någon del av .. (s. k. barkmjöl) i sitt bröd, som därigenom blev spissammare. ÅboUnderr. 1918, nr 88, s. 2. (Bergroth o.) Pettersson Högsv. 94 (1958). — särsk. (†) i uttr. på det spissammaste sätt, på det drygaste sättet (så att ngt verkligen räcker). Susanna hjelpte hustrun att klippa till plaggen på det spissammaste sätt, och hennes uppmuntrande ord och hjertliga deltagande voro som en grädda på mjölkfrukosten. Bremer Strid 96 (1840).
Avledn.: spissamhet, r. l. f. till spissam 1, 2, om egenskapen l. förhållandet (hos ngt) att vara närande l. ätbar l. dryg; näring l. dryghet. En del gorde .. påminnelse, at arbetscreaturen måtte få större portioner af Palmbladen, i anseende til deras ringa spissamhet och drygsel. Posten 1769, s. 1112. (Av potatis o. mangold) tyckes Mangel-Roten låfva mera i spissamhet, och fordra mindre arealvidd, men en djupare mylla, än den andra. Benzelstierna PVetA 1788, s. 9.
Spoiler title
Spoiler content