publicerad: 1989
STJÄLA ʃä3la2, v. stjäl l. (numera i sht i s. Sv.) -er, stal sta4l (stulo stɯ3lω2), stulit stɯ3lit2 (ngn gg äv., vard., stjälit ʃä3lit2), stulen stɯ3len2 (inf. o. pr. pl. -a Mat. 6: 19 (NT 1526) osv. dep. -as Schroderus Dict. 267 (c. 1635), Möller (1745). — pr. sg. stjäl Rom. 2: 21 (NT 1526) osv. stjäll (sti-, -e-) G1R 10: 134 (1535), Lucidor (SVS) 250 (1672). -ar Bergroth FinlSv. 73 (1916; i Finl., ”i mindre vårdat tal”). -er SUFinlH 5: 300 (1618), SmålP 25/5 1974, s. 13 osv. pass. o. dep. stjäles (sti-) Lucidor (SVS) 221 (1672) osv. stjäls (sti-, -e-) G1R 10: 300 (1535) osv. — ipf. sg. stal (-aa-, -ae-, -hl, -ll) BtFinlH 2: 3 (1537) osv. ståål 3SthmTb. 23/7 1593 (: stååls bort). — ipf. pl. stale JönkTb. 114 (1526). stalo VadstKlUppbB 89 (1557). stolle TbLödöse 232 (1591). stolo (-e) BtÅboH I. 1: 89 (1618), Schultze Ordb. 4993 (c. 1755). stulo (-e) Tegel E14 110 (1612) osv. stålle UpplDomb. 7: 13 (1546). stålo G1R 1: 87 (1523). — ipf. konj. stole Columbus MålRoo 64 (c. 1678). stule Grubb 761 (1665) osv. ståle OPetri 1: 506 (1528), LPetri 1Post. M 1 a (1555). — sup. stjälat Bergroth FinlSv. 74 (1916; i Finl.; angivet ss. sällsynt). stjälit AB 1/4 1969, s. 14. stolit (-et, -tt) Ef. 4: 28 (NT 1526), TbLödöse 6 (1586). stollit HSH 29: 137 (1542). stuli Runius (SVS) 2: 207 (c. 1710). stulit (-idt, -ith, -itt, -ijdh, -et, -edtt) OPetri Tb. 37 (1524), Schultze Ordb. 4993 (c. 1755). stullit (-itt, -id, -et, -edt, -eth) RA I. 1: 536 (1547), Ekeblad Bref 1: 223 (1653: rättat efter hskr.). stullz, pass. BtÅboH I. 13: 252 (1638). ståles, pass. VinkällRSthm (1604). stålit JönkTb. 159 (1548). stäle ÄARäfst 145 (1596). — p. pf. stolden G1R 26: 666 (1556: ifrå stoldne, pl.). stolen (-in) OPetri Tb. 37 (1524), Ekblad 139 (1764). stulen (-enn, -in) OPetri Tb. 12 (1524) osv. stulldhen TbLödöse 140 (1589: stulldhnne, pl.). stullen (-in) UpplDomb. 3: 122 (1553), KKD 4: 62 (1711)). vbalsbst. -ANDE, -NING (numera föga br., Linc. (1640: Bortstiälning; under subreptio), Schultze Ordb. 4994 (c. 1755)); -ARE (se avledn.).
Ordformer
(siel- 1732. själ 1818. skiäl- c. 1747. stel- 1637. stiäll- 1619. stjel- (sti-) 1526—1790. stjäl- (sti-, -hl-) 1526 osv.)
Etymologi
[fsv. stiäla, stäla, stiälas, dep., motsv. fd. stælæ, stialæ, stiælæ (d. stjæle), fvn., nor. dial. stela, got. stilan, fsax. stelan (mlt. stelen), ffris. stela, mnl. stelen (nl. stelen), fht. stelan (t. stehlen), feng. stelan (eng. steal); av ovisst urspr. — Jfr FÖR-STULEN, STÖLD]
A. i hemlighet o. mot lagen beröva ngn ngt samt i anv. som närmast ansluter sig härtill.
1) (begå brott bestående i att) (oförmärkt) tillägna sig ngt som utgör annans egendom, ta (ngt); äv. utan obj.: (begå brott bestående i att) tillägna sig (viss) annans egendom (oförmärkt), begå stöld(er); ofta i uttr. stjäla (ngt) från (äv. ifrån l. av) ngn; äv. (se f) ngt allmännare (l. oeg.); jfr SNATTA. Stjäla pengar. Rymlingarna stal en bil. Stjäla från de rika och ge åt de fattiga. Dyrbar kamerautrustning stals ur en parkerad bil. G1R 1: 87 (1523). Tv skalt icke stiäla. 2Mos. 20: 15 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Dett lååsz bran sijn koosz och järnedt stals sijn koosz. BtÅboH I. 1: 59 (c. 1600). Swedberg Gr. 85 (1722: ifrån). Kongl. Maj: t (har) förnummit, huru löse och wanartige Personer .. på listigt sätt, utur fickor stjäla penningar och andre persedlar (i folksamlingar); Hwarföre (osv.). PH 8: 7427 (1766). Hvarföre gifter man sig? Jo, för att få en menniska .. som kan ha nycklarne utan att stjäla ögonen ur en. Wetterbergh SamhKärna 1: 198 (1857). Stjäla. (Dvs.) Olofligen taga eller tillegna sig annans tillhörighet af högre värde än 5 rdr. rmt. KonvLex. (1864). Att stjäla af en tjuf, kan aldrig vara förbjudet i tio Guds bud. Topelius Vint. I. 2: 91 (1867, 1880). Den, som förhåller andras egendom .. han stjäl. Wikner Pred. 74 (1872). Käringen hans (dvs. den gamle vallackarens), som är sjuklig och skral / och hisklig att titta uppå, / gick ännu i höstas och tiggde och stal, / fast knappast hon orkade gå. Fröding 2: 40 (1917). DN(A) 6/2 1964, s. 2. — jfr AV-, BORT-, FRÅN-, SAMMAN-, SMÅ-, UT-STJÄLA. — särsk.
a) i ett flertal ordspr. l. ordspråksliknande uttr. (jfr b), t. ex.: The stolna watn äre sött, och thet fördolda bröd är lustigt. SalOrdspr. 9: 17 (öv. 1536; Bib. 1917: Stulet). Skam är stiela, wärre åtherbära. SvOrds. C 1 b (1604). Then är så godh som döl som then ther stiell. Därs. C 5 a. Stiäl min Broor, så hänger en tiuff. Grubb 445 (1665); jfr Holm Ordspr. 312 (1964). Stulen maath smakar bäst. Grubb 769 (1665). Den som stjäl en nål, stjäl ock en skål. Nordforss (1805). Den, som en gång stulit, får alltid heta tjuf. Wensell Ordspr. 17 (1863). Det gamla ordstäfvet: ”Du skall icke stjäla, mer än du orkar bära”. HandtvLBl. 1905, s. 28.
b) i uttr. stjäla som en korp (jfr f α), stundom äv. som en tattare, förr äv. som en skräddare, ss. beteckning för att ngn stjäl mycket l. är mycket tjuvaktig. Schultze Ordb. 4994 (c. 1755). Widegren (1788: skräddare). (Kocken) ljög som en skeppare och stal som en tattare och han hade en infernalisk talang att bedöma, hur långt han vågade fresta mitt tålamod. Sörlin Ind. 131 (1927). Aktarej — håll ögona öppna bara, för i den här stan stjäl dom som korpar. Nilsson Bar. 44 (1934).
c) i uttr. betecknande (utförandet av) vissa (numera obrukliga l. föga brukliga) lekar.
α) stjäla fläsk. Stjäla Fläsk .. Ett tåg fästes, med begge ändarne, vid en sparre .. och öfningen består deruti, att äntra upp på händerna (med ett tåg i hvardera handen), till dess man kan bita i trädet. SvForns. 3: 451. Tillhagen o. Dencker SvFolklek. 1: 70 (1949).
β) stjäla hö. Stjäla Hö .. Sällskapet sitter parvis och har hvar sin make. Den som anför leken går omkring och frågar: ”Har du stulit hö?” — Maken svarar: ”Icke jag, utan N. N.” .. Hos den angifne förnyas samma fråga, hvilken besvaras på lika sätt. — Svarar någon för sig sjelf, eller försummar att göra det för sin make, erlägger han pant. SvForns. 3: 395. SKL (1850).
γ) stjäla bönder. Stjäla bönder. En person smyger sig obemärkt bakom en annan, fattar honom i rockskörten och gör en hastig vändning i det han tar rockskörten över axeln. Han har då kamraten helt i sitt våld och kan bära honom vart han vill utan svårighet. (Mjöbäck, Västergötland). Tillhagen o. Dencker SvFolklek. 1: 149 (1949).
e) med refl. indirekt obj.; jfr 5. Tiwffuar om nattena skola komma offuer tigh, the skola stiela sigh noogh. Jer. 49: 9 (Bib. 1541; Vulg.: rapuissent quod sufficeret sibi). Ibland lyckades han stjäla sig ett skrovmål och svalt dessemellan dygn i sträck. SkrSamfSvIsl. 2: 37 (1932).
f) i vissa allmännare (l. oeg.) anv. (jfr 2).
α) om djur. Är det egen (bi-)kupa som stulit (honung i annan kupa), så bäres hon bort 1/4 a ½ mihl, då hon på 14 dagar glömmer sitt okynne och kan hembäras. Linnæus Biskjöts. 67 (1768). Att vissa bland våra svenska andfåglar lägga ägg i andra andarters bon, stjäla ägg från varandra o. s.v. är sedan länge ett känt faktum. FoFl. 1940, s. 118.
β) på ohederligt (men icke straffbart) sätt lägga beslag på (ngt l. ngn) l. dyl.; äv. abs. Märker man att alla, nästan alla, rätt många, är ute för att stjäla så blir man snål. Hedberg DockDans. 173 (1955). Naturligtvis uppstod tvister mellan (murar-)mästarna. Vanligen beskyllde någon en annan för att ha stulit gesäller eller arbetstillfällen .. Sakerna slutade med förlikning, böter enligt skråordningen eller i svårare fall hänvisning till domstol. Kulturen 1972, s. 56; jfr 2.
γ) i fråga om otillåtet tagande av ngt konkret av ytterst ringa l. inget värde: olovligt ta (ngt), ”knycka” (ngt). När han gick hem efter en enslig kvällspromenad på tomma gator, stal han en kvist från stadens julgran på Stortorget. Lindström Vindsröjn. 109 (1939).
2) i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv. av 1, i fråga om ngt som icke gäller egendom (i eg. bemärkelse); särsk.: (på sätt som för tanken till stöld) ta l. ”knycka” (ngt l. ngn); äv. i uttr. stjäla ngt från (äv. ifrån l. av) ngn l. ngt, (på ett sätt som för tanken till stöld) ta l. ”knycka” ngt från ngn l. ngt, beröva ngn ngt l. beröva ngt ngt, äv. stjäla ngn från ngn, ta ngn från ngn. Du har stulit min fästman från mig med dina konster; jfr 1 f. (Det) bleff .. (Samuel Huber) tillåtit at vndfå en DoctorTitel, then han igenom sin List och Illsnedigheet staal ifrån then loflige Academien. Schroderus Os. III. 2: 334 (1635). Ingen telning skal yppa sigh aff Roten eller annorstädes vthaff Träd, ty thessa stiäla Safften och Fetman ifrån the andra nyttige Grenar. IErici Colerus 1: 52 (c. 1645). Strax stal jag en kyss af de läppar, som förkunnat mit öde. Lidner (SVS) 2: 36 (1783). Tjuf och tjuf det skall du heta, du som stal min lilla vän. Nu är det jul igen 1: 15 (1865). (Nilfartyget) ”Victoria” hade alla sina klutar uppe och försökte, när vi (dvs. ett annat fartyg med sin besättning) voro nära att gå om henne, att stjäla vinden från oss, och det lyckades. Lagergren Minn. 9: 59 (1888, 1930). Se, hela landskapet stjäl reflexer / af himmelens rodnande aftonsky. Lybeck Dikt. 1: 112 (1890). Den fria kärleken .. aldrig har den haft en fast plats i något samhälle, den har alltid fått stjäla sig till rätta. Lundegård Benedictsson 343 (1908); jfr 1 e o. RÄTTA, sbst.2 1 e. Aldrig kom han i tid till repetitionerna och han sökte metodiskt stjäla Pauls repliker och scener ifrån honom. Siwertz Fribilj. 43 (1943). Hjälp mig, så att han (dvs. den frånskilde maken som tilldömts barnet) inte stjäl mitt barn! Edqvist Eldfl. 139 (1964).
a) (numera bl. mera tillf.) i uttr. stjäla ngn undan ngn, ”stjäla” ngn så att han kommer ifrån l. undan ngn; jfr l α o. 1 d. Vi bjude och kalle .. Den fru (dvs. professorskan Murray) .. som hör oss till, men måste stjälas undan sin make. Schröderheim (1792) i 3SAH LII. 2: 595.
b) i uttr. stjäla ord l. orden ur ngns mun o. d.
α) i uttr. stjäla orden ur ngns mun l. ur munnen på ngn, (avbryta o.) säga vad ngn redan står i begrepp l. är i färd med att säga, (ivrigt) ta ordet ur munnen på ngn. Sten nickade. ”Du formligen stal orden ur min mun.” Duncker Sysk. 168 (1940).
β) (†) i uttr. stjäla orden ur ngns mun, otillåtet l. otillständigt stå o. lyssna på o. snappa upp vad ngn säger; förr äv. stjäla ord, tjuvlyssna. Lagerbring HistLit. 290 (1748: ord). Förvägne yngling! stod du här och stal / Med fikna öron orden ur vår mun? Franzén Skald. 5: 207 (1836).
c) med avs. på föreställning (se d. o. 3 a), om birollsinnehavare: från huvudrollsinnehavaren l. -innehavarna dra till sig det mesta av uppmärksamheten l. all uppmärksamhet; äv. oeg. l. bildl. (särsk. i fråga om offentligt framträdande o. d.); äv. med avs. på intresse l. uppmärksamhet vid föreställning osv.: dra till sig från huvudrollsinnehavaren l. -innehavarna. Ett mindre vackert teateruttryck brukar tala om skådespelare som ”stjäla” pjäserna, respektive filmerna från de medverkande stjärnorna, d. v. s. sådana som äro så bra att de i en eller ett par korta scener göra lika stort eller större intryck än huvudrollsinnehavarna. SvD 10/10 1943, Söndagsbil. s. 3. Troligen kommer hela invigningsföreställningen (vid museiinvigningen) att stjälas av en 19-årig anonym studentska .. (Hon) har fått hedersuppdraget att mura fast grundsten nr 2. KvällsP 15/10 1957, s. 8. Kungen stal intresset då Stenungsund invigdes. SDS 1964, nr 162, s. 32.
d) i fråga om att ngn på ett falskt sätt anför ngns ord l. på ett ohederligt sätt l. utan att redovisa källan l. prunkande med lånta fjädrar anammar l. efterapar (ngt, särsk. idé, litterär framställning o. d.); jfr e. Iagh wil til the Propheter, sägher Herren, som mijn ord stiela. Jer. 23: 30 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917: Därför skall jag komma över profeterna .. dessa som stjäla mina ord). (Stiela) Thet är, falskeligha vthtydha, ther med the bortstiela folckena thet retta ordet. GlJer. 23: 30 (Därs.). Ett tvunget och ojemnt skrifsätt röjer, att författaren stulit. Lidbeck Anm. 318 (1798). Han prunkar med stulna tankar. Weste (1807). Den versen är stulen hos Ovidius. Därs. Uppslaget var mitt men A stal det. SvHandordb. (1966). — särsk. (†) i uttr. stjäla namnet av ngn l. ngt, utan (l. med tvivelaktig) rätt kalla sig l. bli kallad ngt. Svedelius i 2SAH 51: 97 (1875). Därs. 309.
e) (†) i p. pf. i adjektivisk anv., övergående i l. med fullt utvecklad bet.: falsk; jfr d. (Skalderna) förställt' i annan Hamn sig laga / Och med en stulin Mijn Gudinnan sin bedraga. Dahlstierna (SVS) 194 (c. 1696). Du täncker än med dine stulne Tårar / Då du mång dicktad Orsak skarfwar / Dig utur mine Händer fiska: / Troo fritt att deras Wåld mit Sinn ey mera sårar. Därs. 269.
f) [jfr t. einem eine kunst abstehlen] (numera mindre br.) i uttr. stjäla konsten l. en konst av ngn l. stjäla ngns konst, i hemlighet l. gm förstulet iakttagande lära sig ngns konst (se KONST 3 e, f) resp. en konst av ngn; jfr d. Först war jag hos en urmakare .. nu hos en instrument-mästare i messing, hwarest jag stieler theras konst. Swedenborg RebNat. 1: 210 (1711). ÖoL (1852: en konst). Stjäla konsten av ngn. Östergren (1946).
g) kortsp. ta spel l. (högt) kort med trumfkort, äv. i uttr. stjäla med trumf. HandlednBridge 52 (1904: med .. trumf). Har man ett antal små trumf .. kan det mycket väl anbefallas att spela ut ett singelkort i hopp om att få tillfälle att senare stjäla i färgen. Lundgren KoppelAuktBr. 102 (1923). Werner o. Sandgren Kortox. 28 (1949: med trumf).
h) med person- l. saksubj.: ta (tid l. så l. så lång tid) från ngn, förslösa (tid osv.) för ngn l. åstadkomma att (tid osv.) förslösas för ngn; äv. i uttr. stjäla tid från (äv. av) ngn; förr äv. i uttr. stjäla sin tid sin kos, stjäla tid från sig själv, förslösa sin tid. Palmchron SundhSp. 289 (1642: sin koos). Då du ej hört af mig på 3/4 år kan jag wäl få stjäla några ögonblick från Dig, för att sladdra efter gammal wana. Beskow (1844) i 3SAH XLVIII. 2: 272. De filosofiske författarna äro skyldiga .. att icke genom onödig mångordighet stjäla den läsandes tid och förslöa hans intresse. MinnCJBoström 382 (1897). Allmosa gör ingen utfattig, kyrkogång stjäl ingen tid. Ström SvenskOrdspr. 191 (1926). Johansson SmedBrukspatr. 160 (1933: av). Det händer .. att man (dvs. kvinnan) skyller på att man stjäler tid från man och barn om man ägnar sej åt annat än hushållsarbetet. Hertha 1955, julnr s. 28.
i) (i sht mer l. mindre omärkligt l. oberäknat) ta utrymme l. göra ngt odrygare l. mindre (äv. i uttr. stjäla av l. från ngt); äv. med obj., särsk. i uttr. stjäla ngt från ngt, (mer l. mindre omärkligt osv.) ta ngt från ngt. Minuteringen, krympningen stjäl. Weste (1807). Den stylen bör ej nyttjas när man vill spara papper, han stjäl. Dens. FörslSAOB (c. 1817). Det är antagligt, att den som ritar perspektivet (till en byggnad) ej sällan ”stjäl” i måtten för att få det hela tilltalande. TT 1902, Ark. s. 92. Duschen stjäl naturligen mycket mera värme från kroppen än afrifningen. VerdS 111: 26 (1903). (Skid-)Backen var tyvärr inte topptrimmad. Övergången till stupet var för låg och stal i dagens moddiga före alltför mycket av fart. IdrBl. 1946, nr 30, s. 5.
j) i fråga om att ngn berövas viss förmåga l. egenskap l. tillfredsställande själstillstånd o. dyl. l. (se β, γ) att ngns sinne l. förmåga till kärlek o. d. helt upptas l. tas i anspråk av ngt l. ngn; särsk. i uttr. stjäla ngt (i)från (äv. av) ngn (l. ngt), l. med obj. föregånget av refl. poss. pron. (Sv.) Stjäla äran af en flicka. (Fr.) Violer (Abuser d') une fille, lui dérober son honneur. Nordforss (1805). Från mången vin själ vettet. Afzelius SæmE 193 (1818). Om kval, som ur sinnet stjäla / Kraften bit för bit / Vid nätters kalla vaka / Och ensliga dagars slit. Bååth GrStig. 63 (1889). Guldet fick makt att förtrycka, / rikmännens kast, en förnäm myriad, / stal millionernas lycka, / åt och drack och var glad. Fröding NDikt. 144 (1894). Shakebag. Hvad nu, kamrat, är du en puritan? / Låt oss då gå till sängs, om tomma skrämskott / och gastar kunna stjäla modet af oss. VLitt. 3: 472 (1902). — särsk.
α) (†) i uttr. stjäla livet av ngn, gm försåt l. bakhåll l. i lönn ta livet av ngn. Hann hafver lathet stullet lifvet utaf flere ko: e Ma: tz tienare. RA I. 1: 536 (1547). Afzelius Sag. X. 1: 167 (1864). jfr LIV-STULEN.
β) (i högre stil) i uttr. stjäla ngns hjärta (jfr δ), äv. ett hjärta, göra ngn (fullständigt) betagen l. förälskad i sig; jfr HJÄRTA II 2 f. Edra wackra ögon ha stulit mitt hjerta. Nordforss (1805). Minns du den gången — / Vacker du stod i höganlofts sal — / Då jag blef fången, / Då du mitt hjerta stal? Wennerberg 4: 46 (c. 1847, 1885). Stjäla ett hjerta. Dalin (1854). Östergren 3: 270 (1927).
γ) (numera föga br.) i uttr. stjäla ngns sinnen, helt uppfylla (o. därigm från annat (värdefullare) avleda) ngns sinnen. All rijkdom och all pracht, som våra sinnen stulit Och rentat immerfort. Rosenfeldt Vitt. 222 (1685).
δ) (†) i uttr. stjäla ngns hjärta (jfr β), = 3 slutet. Hwadh haffuer tu giordt at tu haffuer stolit mitt hierta. 1Mos. 31: 26 (Bib. 1541; Luther: mein hertz gestolen hast).
k) liktydigt med: snålt (se SNÅL 3) l. ”girigt” tillvarata l. utnyttja (ngt). Girigt stjälande hvarje kåra, / han (dvs. kaparkaptenen) kryssade upp med litet nog. Sturzen-Becker 4: 53 (1862).
l) med, äv. utan, indirekt refl. obj.: (liksom) stjälande tid (se 2 h) från annat l. (jfr 4—7) i smyg l. olovligt bereda l. skaffa sig l. åtnjuta ngt l. möjlighet (att göra ngt); äv. (o. numera företrädesvis) i de särsk. förb. STJÄLA SIG TILL (l. TILL SIG), STJÄLA ÅT SIG. Min Herre, i hafue nogh länge stulit H. Sacramentet (dvs. ovärdigt begått nattvarden). VDAkt. 1664, s. 577. De gamla mente at qwicksilfwer war gifftigt, men den tankan har man ej derom nu för tiden. Ty wid grufworna skiäl arbetsfolket sig at taga en god sup deraf, då det sedermera i krafft af sin egen wikt går per posteriora, utan att giöra ringaste skada. Linné Stenr. 59 (c. 1747). Stundom vil jag stjäla mig någon gunst. Nordenflycht (SVS) 3: 143 (1759). I linnets svala drägt och spridda hår och slöja, / Der ögat stjäl behag dem vädren stundom röja, / Är han af flickor följd som på det gröna fält / Med räfsan vända kring de strängar jernet fällt. JGoxenstierna 2: 28 (1796, 1806); jfr β. Den enda plats där hon kunde stjäla en stunds ro var i skräpkammaren. Beijer BritaGrossh. 192 (1940). — särsk.
α) (numera bl. mera tillf.) i uttr. stjäla en stund o. d. undan ngt, stjäla undan (se STJÄLA UNDAN 2) en stund osv. från ngt. De visste likväl att berätta, huru (drottning Fredrika) .. förstod att vara älskvärdt glad och oskyldigt yr och att sprida glädjen omkring sig, de personer af begge könen, som nalkades henne de stunder hon stal undan etikettens tvång. Crusenstolpe Mor. 5: 343 (1843). GHT 1895, nr 233 B, s. 1.
β) (numera mindre br.) i uttr. stjäla (sig) en blick l. ett öga, förstulet l. i smyg kasta en blick (på ngn l. ngt l. i ngt o. d.), förstulet l. i smyg titta. Kling Spect. Ff 1 a (1735: öga). Ve Er, när hon sin späda arm / Förtroligt kring hans skullra sluter, / Och när han, säll af eder harm, / En suck i hennes öra gjuter, / Och stjäl en blick i hennes barm! Leopold 2: 54 (1801, 1815). Jag stal en blick in i rummet. Nicander Minn. 1: 48 (1831). Jag kryper upp / bakom gardinen på en stol och lyssnar; / en blick på dem (dvs. de besvikna arvtagarna) jag stjäl mig då och då / att se, hur blodet lämnar deras ansikt. VLitt. 3: 818 (1902).
γ) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som man stjäl l. stulit sig (till); särsk. (i sht motsv. α) övergående i bet.: hemlig l. förstulen. Dähnert 315 (1746). Du som med ärbarhetens slöja / I Herrans Tempel träda plär, / Men dina slafvar äfven där, / Med stulna blickar vet förnöja! Lenngren (SVS) 1: 339 (1781); jfr β. Ur detta rum (dvs. ett kabinett) äger man under lummiga Bokar en nära, men likasom stulen utsigt åt Carlscrona. Linnerhielm 1Br. 117 (1797). Stulna möten. Weste FörslSAOB (c. 1817). Gossarnas stulna fiske på söndagen med mycket litet utbyte i kassen och traktering av hasselkäppen, när de till slut visa sig hemma, var och förblev för honom en oförglömlig fest i naturens skönhet. Hallström LevDikt 155 (1914). Skrev gjorde jag dock, men endast på stulna stunder. Lindhé MinnUpplev. 284 (1918).
m) (numera mindre br.) ridk. i uttr. stjäla steg, om travande häst: (visa tecken till galopp gm att) trava ojämnt så att stegen delvis förlorar takten; äv. i liktydig abs. anv. Alla ojemnheter i stegen, som tillika vittna om ett bemödande att komma fortare än förmågan medgifver .., benämnes stjäla och utgjör motsatsen af ett rent lopp. Ehrengranat HästRör. 61 (1818). Loppet bör .. vara rent och får alltså pris icke tilldelas häst som ”stjäl” eller flera gånger fattar galopp utan att hastigt låta sig rättas af körsvennen. Wrangel HbHästv. 1298 (1887). (Hästen) stal smått steg att börja med, men ryttaren förtjenar en eloge för skolorna. SD(L) 20/4 1901, s. 5.
3) (i ssg med bet.:) stjäla (i bet. 1, 2) från (ngn).
b) (numera mindre br.) ss. enkelt ord: stjäla (i bet. 1) från (ngn), bestjäla (ngn); äv. i uttr. stjäla ngn ngt, stjäla ngt från ngn, bestjäla ngn på ngt; äv. (se särsk. slutet) oeg. l. bildl. (jfr 2). Sa(m)ma dag gaffwe borgarmeste(re) och radt, H(e)r larens en ffinsk p(re)st saa hetend(es), løøss aff hechtelsen ffor naagot tiwffrij ho(nom) wart ffo(re) kastat at han skulle haffwa stulit kørkiona. OPetri Tb. 37 (1524). Hann hade stullet sin egenn herre saligh grefue Peer siw par oxer. 3SthmTb. 1: 91 (1592). Fröja med hennes Son, äre farlige, skadlige gäster: / .. Hälsa, med mod, och blod, godz, penningar, heder och ähran / Stiäla de sinom wärd. Stiernhielm Herc. 325 (1648, 1668). Oft' har tu låtz mig göra Säl; / Men, när iag tillsåg, war mijn Siäl / Mig stulin; fans i annars bröst. Dens. Harm. 77 (1668). Vill du stjäla mig? — Du har ingenting att stjäla, och jag behöfver icke något. Strindberg NSvÖ 1: 71 (1906); jfr 1. Du begrep inte hur .. illa du gjorde när du stal en människa på hennes lögner. Vilken katastrof det är att oförberedd förlora marken under fötterna. BonnierLM 1978, s. 256. — särsk. (†) i det bildl. uttr. stjäla ngn hjärtat, se HJÄRTA II 2 f; jfr 2 j δ. — jfr KRING-, SKAM-STJÄLA o. O-STULEN.
4) [eg. specialfall av 2] i hemlighet l. oförmärkt avlägsna (ngn l. ngt) l. (in)föra l. placera (ngn l. ngt ngnstädes) o. d.
a) i hemlighet l. oförmärkt (o. olovligt) avlägsna l. bortföra l. gömma undan (ngn l. ngt); äv.: (i hemlighet osv.) rycka l. snappa åt sig l. rycka l. snappa bort l. undan (ngt); äv. i uttr. stjäla ngt l. ngn undan ngt; numera bl. med bevarad karaktär av bildl. anv. av 1. Hwj haffua wåre brödher Juda män stolit tigh. 2Sam. 19: 41 (Bib. 1541; Bib. 1917: fått hemligen bemäktiga sig dig). När profossen gifvit honom de första 3 par (spö), springer .. en båtsman i fylleri fram vid namn Hvithår och stjäl spöna utur hand på profossen. Tersmeden Mem. 4: 29 (c. 1790). Än hit, än dit Gascognarn smidigt kränger / Och undan huggen sina lemmar stjäl. Kullberg Tasso 1: 162 (1860). Blott konungen som sömnlös tyngde båren, / blott stulet majestät från dödens läppar. Lindegren Svit. 5 (1947).
b) (numera föga br.) smyga (se SMYGA, v.1 3) l. smyga in (ngt i ngt o. d.); äv. (i ssg o. särsk. förb.): (in)smussla l. (in)smuggla l. i hemlighet (in)föra (ngt till en plats o. d.); förr äv. liktydigt med: lura (ngn från ngt). Denne Johan / : som quinnan wetnade: / hade stäle henne af wegen, när hon skulle kom(m)a till städz i mötedh. ÄARäfst 145 (1596). Altså är thet sant, att gööken icke ligger sielff sina äggh, uthan stiäl them i andre foglarss boo. Gyllenius Diar. 297 (c. 1670). Han stjäl i hennes öra / En suck. Widström Vitt. 19 (1799). Han stal några styfwer i min hand. Nordforss (1805). — jfr IN-STJÄLA.
5) refl.: smyga sig; i hemlighet (o. olovligt) l. utan att upptäckas l. väcka uppmärksamhet fara (till en plats o. d.); äv. dels (med saksubj.): (försiktigt l. förstulet) söka sig; dels: smita (se SMITA, v.2 I (1 o.) 2) l. smita iväg (äv. i uttr. stjäla sig ifrån ngn); i sht förr äv. i uttr. med poss. refl. pron. (se b); jfr 6. (Vallmästaren) haffver tagitt sig ene andre (hustru) och tileffventyrs achter (han) nu stiäle sig aff landeth med thänn deel, han her haffver .. försambleth. G1R 28: 479 (1558). Anders Bokabinderes hustru hafwer legat i hiäll sitt barn .. och wart klagat, att hon om morgonen därefter staal sigh i kyrckio allom owetterligit. ÄARäfst 21 (1596). När man får höra giöken, skal man stiäla sig til det trä han sitter i, taga det i famn och önska hwad man wil, så skal man få det. Törner Vidsk. 122 (1747). Om du ej i dessa dar kommer in (till Stockholm), skulle jag nog ha lust att stjäla mig som hastigast till Drottningholm någon eftermiddag. Kellgren (SVS) 6: 133 (1784). Genom gubben Brostedts vänskapliga biträde lyckades det mig att stundom få stjäla mig ifrån mina göromål. Carlén Rosen 218 (1842). Hans (dvs. N. Tessin den yngres) tjusta blickar .. stulo sig från Enke-Drottningen (Hedvig Eleonora) till hennes uppvaktande Kammarfröken. Crusenstolpe Tess. 1: 41 (1847). Genom rutan stal sig en sparsam dager in. Krusenstjerna Fatt. 3: 15 (1937). — jfr BORT-, IN-STJÄLA. — särsk.
a) (†) i uttr. stjäla sig sin kos, smyga (sig) bort. En hel hop Ryttare och knecktar stulo sig i mörkret sin kos. Tegel E14 110 (1612). 3SthmTb. 10: 200 (1618).
b) (numera mindre br.) i anv. med icke refl. obj. föregånget av poss. refl. pron., i sådana uttr. som stjäla sin ingång, stjäla sig in. Kristna från Antiochia / synda i hemliga kamrar, / medan i hjärtana hamrar / ånger, som tvärt genom låsta / dörrar sin ingång stal. Fröding Stänk 143 (1896).
6) (†) dep., = 5. Medhan slaget .. står ännu vppå, så falla the som i försååt äre stälte .. vthur baakhållet, och rusa (stiälas) baak på, skingra .. så Slachtordningen (osv.). Schroderus Comenius 715 (1639). Du ler, och glädjens eldsfärg stjäls på kinden. Elgström (o. Ingelgren) 33 (1860).
7) (numera bl. i Finl., bygdemålsfärgat) i p. pr. stjälandes, i adjektivisk l. adverbiell anv.: smygande; i smyg l. i hemlighet l. oförmärkt (o. olovligt); jfr (2 l o.) 4—6. G1R 29: 74 (1559). Sedan skulle Hadingh alt heemliga hållit sigh i markene, och lurat efter Konungh Uffr, så länge han ock stjälandes kom på honom och drapen. LPetri Kr. 18 (1559). D(eka)n Matth. (har) öffuer måltijdh sagt att D(eka)n Martinus är kommen till rectoratett stiälandes, giort wålsswerkan för nogra åhr sedan i en borgares gårdh (osv.). ConsEcclAboP 262 (1659). Thetta (dvs. innehållet i en skrift) vthi största skyndsamheet och nästan som stiälandes, ifrån andra förrättningar affhållen, är stält och sammanfattat. Hiärne Suurbr. 4 b (1680). Kom intet stiälandes / In uppå laget, / Kom intet fählandes / Just uppå slaget / När som man äta wil. Runius (SVS) 2: 268 (c. 1710). Vi tyckte, att det skulle vara så innerligt roligt att få kaffe en gång om dagen .. Men det skulle gå stjälandes för Karl Fredrik. Bengts Vargt. 109 (1915).
1) till 1, = stjäla från 1; särsk. oeg. l. bildl. (jfr stjäla 2). (Om en skiltvakt röjer sig, kan fienden lätt) medh ett oförtänckt Skott stiäla honom Lijfwet aff. Söderman ExBook 170 (1679); jfr stjäla 2 j α. Du har stulit af mig heder åkk ära. Schultze Ordb. 4995 (c. 1755).
2) till 5; refl., i uttr. stjäla sig av. Worcester har stulit sig af nattetid. Hagberg Shaksp. 3: 174 (1848). Campejus har / Sig stulit af till Rom. Därs. 5: 371. —
1) till 1: stjäla (ngt) o. därigenom vålla att det försvinner; i sht förr äv. helt liktydigt med: stjäla (ngt); äv. i uttr. stjäla bort ngt från ngn; förr äv. med indir. obj.: stjäla (ngt) från (ngn). G1R 10: 300 (1535). Tu (dvs. hertig Erik) vilt .. säije (Jöns Persson) till, att han hafver fördrag medh then store bryttning, elliest stiele the oss all then beste malm bortt. Därs. 24: 437 (1554). I haffue Stulit een Silffuerskål bort, / Och wilie så dragha hädhan fort. Gevaliensis Jos. 41 (1601). En gång stals den klenoden (dvs. en armring av guld) .. bort af röfvaren Sote, / svärmande kring på de Nordiska haf, sen fans han ej åter. Tegnér Frith. 24 (1825). Stjäla bort ngt från ngn. SvHandordb. (1966).
2) i oeg. l. bildl. anv. av 1 (motsv. stjäla 2): liksom stjälande få (ngt) att försvinna l. gå till spillo; i sht förr äv. liktydigt med: stjäla (se stjäla 2); jfr 3. Och staal altså (Absalom) bortt männernars hierta aff Israel. 2Sam. 15: 6 (Bib. 1541; Bib. 1917: förledde). Kärleeken stiäla intet tiufwar bortt. Grubb 438 (1665). CupVen B 3 b (1669; med avs. på kyss). Du (dvs. penningen) stiäler bort hans (dvs. den giriges) sömn. Granatenflycht Penn. 11 (1698). Annen stulen ägendom kan man möjligen återfå eller få ersatt; men en tid, som man stulit bort från sig själf eller andra, kommer aldrig åter och är oersättlig. Fehr Und. 127 (1894).
3) (numera mindre br.) till 4 a: röva bort l. i hemlighet (o. olovligt) föra bort (ngn); oförmärkt snappa bort (ngt); numera bl. med bevarad karaktär av oeg. l. bildl. anv. av 1; jfr 2. Säyen ath hans läryungar kommo om nattena och stålo honom bort mädhan j soffuen. Mat. 28: 13 (NT 1526; Bib. 1917: stulo). (Sv.) Stiäla bårt spiutet från väktaren, (lat.) Custodi hastam surripere. Schultze Ordb. 4996 (c. 1755). Det är nu visst och sant, at jag håller mit intåg här i sta'n på et utmärkt sätt. Knapt har jag stigit ur vagnen, innan jag hjälper til at stjäla bort en flicka. Altén Fästm. 30 (1796). Det passade icke konungen af Sverige (dvs. J. III) att likasom stjäla bort ur ett annat land (dvs. Polen) dess regerande konung. Svedelius i 2SAH 46: 155 (1870).
4) till 5; refl., i uttr. stjäla sig bort; i sht förr äv. om ngt sakligt: sakta (o. omärkligt l. oavsiktligt) försvinna. Hwilken (präst) som öffuergiffuer, förlöper eller stiäl sigh bort ifrå sitt Geld (osv.). LPetri KO 69 a (1561, 1571). Ehuru varsamt (vaskningen) .. verkställes så förloras altid någon malm, som stjäl sig bort med bergarten. Scheffer ChemFörel. 327 (c. 1750). Sedan (den engelske biskopen) .. riktat sig af Biskopsdömet (i Skara), stal han sig åter bort igen til Engeland. Lagerbring 1Hist. 2: 59 (1773). Exeter. Här kommer drottningen med wreda blickar; / Jag stjäl mig bort. Hagberg Shaksp. 5: 14 (1848). Han stal sig bort från sällskapet då ingen såg honom. SvHandordb. (1966). —
STJÄLA FRAM10 4, förr äv. (i bet. 2) STJÄLAS FRAM.
1) (numera föga br.) till 4 b: smyga l. smussla l. smuggla fram (ngt); äv. med avs. på ögonkast, liktydigt med: förstulet göra l. sända. Weste (1807). Hon åt sidan, der han står, i hast / Stjäl fram ett genast nedfäldt ögonkast. Franzén Skald. 3: 421 (1829). (Förf. C. E. Fahlcrantz var) redobogen .. att yttra det ogillande ordet, vare sig att det gälde flärdens yrsel eller .. löshet i grundsatser, som vill stjäla fram sig sjelf eller tränga tillbaka en annans flärdlösa förtjenst. Svedelius SmSkr. II. 2: 84 (1866, 1888); jfr 2.
2) till 5 (refl., i uttr. stjäla sig fram), förr äv. (ss. dep.) till 6: smyga sig fram l. ta sig fram obemärkt. (Svenska krigsskepp) bestryka .. watnet emillan Marstrandh och Heiligland så, att icke dhet minsta farhtygh kan stiähla sigh fram. KKD 5: 146 (1710). När vi frågade (statsrådet) .. huru han kände oss, fingo vi til svars, at sådant folk kunde icke stjäla sig fram igenom så upmärksamme orter. Björnståhl Resa 2: 94 (1773). Sin gråt med hennes gråt han mängde / Och vällust vid dess läppar drack, / Från hvilka blott stals fram ett ”Ack!”. Elgström (o. Ingelgren) 68 (1810). Ett småleende stal sig fram på hennes läppar. Blanche Tafl. 546 (1845). En månstrimma .. stal sig fram och blänkte (över havet). Lagergren Minn. 2: 144 (1923). —
STJÄLA I10 4, äv. UTI04. (numera föga br.) till 4 b: förstulet l. oförmärkt (o. olovligt) få (ngn) att förtära (ngt), förstulet osv. ge (ngn ngt); äv. refl., i uttr. stjäla i sig, förstulet osv. äta l. dricka (ngt). Alm(Sthm) 1755, s. 29. Under tiden passade skräddarn på .. och stal i sig mer brännvin. Högberg Storf. 204 (1915). —
STJÄLA IFRÅN10 04, äv. FRÅN4, förr äv. IFRÅ.
1) till 1, i uttr. stjäla ifrån ngn ngt, förr äv. ngn ngt ifrån, stjäla ngt från (ngn), äv. oeg. l. bildl. (jfr stjäla 2). Huadh thett godz tilkommer, som vpstädhers borgerne lathe före vthöffuer widh Tälie och dermedh försnälle och stiäle oss tullen ifrån (osv.). PrivSvStäd. 3: 500 (1584). Han stal ifrån mig min näsduk. Nordforss (1805). Livslyckan hade sorgen stulit ifrån honom, men skaldegåvan hade dock rövaren som en ersättning lämnat kvar i hans hus. Lagerlöf Top. 134 (1920). jfr frånstjäla.
2) till 5, refl., i uttr. stjäla sig ifrån ngn l. ngt. Hwarföre haffuer tu thet fördolt at tu skulle flyy, och haffuer stolit tigh jfrå migh. 1Mos. 31: 27 (Bib. 1541; Bib. 1917: stal dig undan). (Flera soldater) stulo sig .. ifrån osz (dvs. vaktstyrkan) af Posten. HC11H 7: 137 (1676). Hagberg Shaksp. 2: 65 (1847). —
STJÄLA IHOP10 04, äv. HOP4. samla l. få ihop (penningsumma l. dyl.) gm att stjäla; äv. utan obj., i uttr. stjäla ihop till ngt; äv. oeg. l. bildl. (jfr stjäla 2). Weste (1807). Hedenstierna Marie 237 (1896; med avs. på idé). Denna inkomst (dvs. inträdesavgifter till zigenarlägret), tillsammans med hvad kvinnorna med hot eller pock lyckades spå ihop och ungdomen stjäla ihop, gjorde höfdingens pung ganska stinn. Wallbeck-Hallgren VandrEl. 59 (1910). Fjortonåring stjäler ihop till en radio. SDS 1934, nr 142, s. 3. —
1) (tillf.) till 1: gm att stjäla inskaffa (ngt i ett hus) l. dyl. Den något stiäl utur en ärlig Danmans hus, / Han .. hängs förutan något krus; / Men stiäl han något in, han lämnas otillkalter. IHolmström i 2Saml. 2: 98 (c. 1700).
2) (numera föga br.) till 4 (a o.) b: i hemlighet l. oförmärkt (o. olovligt) föra l. smuggla in (ngt till en plats l. i ett land o. d.). Dhe danska (soldaterna) lijda stoor mangel på proviant uti Skåne, och bethala till bönder som stiähla inn något uti dheras läger, stoora penningar. KKD 5: 83 (1710). Sahlstedt SagTupp. 13 (1758; genom tullen). Man behöfver ej (vid viss bärgningsmetod för säd), som annars, liksom stjäla in några halftorra lass mellan regnskurarna. Arrhenius Jordbr. 2: 26 (1860). Jag såg en stråle nyss, / Som genom grenars galler / Stal in till dig en kyss. Gellerstedt 2Dikt. 30 (1881).
3) till 5, refl., i uttr. stjäla sig in, i sht förr äv.: lista l. lisma l. nästla sig in (i ngns hjärta o. dyl. l. hos ngn); äv. ngt sakligt (särsk. blick): smyga sig l. (i smyg l. oförmärkt) leta l. söka sig in (ngnstädes). Hvar och så hender, ath någre köpmen eller andre stiäle sig hemeligen in i landet (osv.). RA I. 1: 277 (1540). Hwad heder lärer en sådan hafwa, som til hälften stulit sig in i et Ämbete? Weise 2: 81 (1771). Jag (måste) vänta tils gubben larmat ut, och gått in i sina rum. Kanske jag då kan stjäla mig in i huset. Altén Fästm. 35 (1796). Öppet står / Ett fönster, och mitt öga stjäl sig in / Uti ett rum, med rosiga tapeter. Nicander Hesp. 203 (1835). Helge (ser efter Amy) .. Huru blef hon så mycket för mig? Huru stal hon sig in i mitt hjerta? Lundquist Nepos 10 (1875). Stjäla sig in i ngns förtroende. Östergren (1946). —
STJÄLA MED SIG10 4 0.
1) (numera bl. mera tillf.) till 1: stjäla o. ta med sig (ngt). Öfwer 2000. gyllens wärde, hwilcket han utan twifwel stulit med sig. Säfström Banquer. H 4 a (1753).
2) till 4 a: i hemlighet (o. olovligt) föra med sig (ngn); numera bl. (mera tillf.) med karaktär av bildl. l. oeg. anv. av 1. Han .. lockad ock stal her folk aff landet med sig tiill Suerige. BtFinlH 2: 3 (1537). —
STJÄLA SIG IGENOM10 0 040 l. 032, äv. GENOM40 l. 32. till 5; i sht förr äv. med saksubj.: (liksom) oförmärkt l. utan att upptäckas ta sig igenom (ngt). De .. sig igenom bysche och morass igenom stiäla. OxBr. 5: 456 (1628). Jag delar brefven i åtskillige små pacqueter, på det de så mycket bättre kunna stiäla sig igenom (landgränserna). Bark Bref 1: 27 (1703). Måtte .. intet grus stjäla sig igenom de bedrägliga halfsulorna och hälarna. Thomander TankLöj. 99 (1830). —
STJÄLA SIG NED10 0 4 l. NER4. till 5; i sht förr äv. med saksubj.: liksom oförmärkt l. olovligt ta sig l. söka sig ned. Barnpigan .. stal sig ned till portvakten på några ögonblick, för att snappa upp nyheter från kröningstiden. Crusenstolpe Tess. 2: 211 (1847). I dunklet under sommargröna bokar, .. dit solglittret endast sparsamt stal sig ned till markens gräs. Rosenius Himmelstr. 176 (1903). —
STJÄLA SIG PÅ10 0 4, förr äv. STJÄLAS PÅ. (numera föga br.) till 5, förr äv. (ss. dep.) till 6: smyga sig på ngn; äv. med saksubj. Schroderus Dict. 267 (c. 1635: Stielas). Bätre (är), at hafwa (varg- l. räv-)Groperna närmare wid Byen, hwarest Odjuren måste likasom stjäla sig på them, och vti en hast taga af Gildret. Aken Reseap. 350 (1746). De suckar, som stjäla sig på honom (då han tänker på den tillbedda). Zedritz 3: 172 (c. 1855). Stjäla sig på ngn bakifrån. SvHandordb. (1966). —
STJÄLA SIG TILL10 0 4 l. TILL SIG4 0.
1) till 1: gm att stjäla skaffa sig (ngt); äv. allmännare l. oeg. l. bildl. (jfr stjäla 2); förr äv. stjäla sig ngt till. HH XIII. 1: 193 (1565: Stiäle sigh eenn hop penninger till). Hagberg Shaksp. 2: 19 (1847; med avs. på kärlek). En man af sten och jern, i stånd att .. flera dagar gå utan föda eller hvila, utom hvad han tillfälligtvis kunde stjäla sig till. Frey 1850, s. 520. Precis som tjuvar ha ni stulit till er vad vi sagt till varandra, när vi trodde oss vara ensamma. Krusenstjerna Pahlen 2: 233 (1930).
2) till 2 l; i uttr. stjäla sig till ngt, gm att ta tid från det man egentligen skall göra l. i strid mot vad omständigheterna egentligen tillåter l. (liksom) i smyg bereda l. skaffa l. ta sig ngt l. göra (l. bereda sig möjlighet att göra) ngt; äv. stjäla sig till att göra ngt, gm att ta tid osv. (bereda sig möjlighet) att göra ngt. Dödhen (kommer) offta ganska oförmodeligen .. och nästan som stiäler sig til at skadha. Wallius KPedersson C 1 a (1622). Sjukdom hindrar honom att, så ofta som förr komma till mig, då jag nog sällan kan stjäla mig till en stund att besöka honom. JGOxenstierna Dagb. 193 (1771). Erik mindes så väl många, många år efteråt hur hon såg ut, hvad hon hade på sig denna aftonstund, under hvilken han stod der olycklig och förskjuten och stal sig till att betrakta henne. Roos Strejk. 63 (1892). Kanske barnen har vaknat medan föräldrarna stal sig till ett biobesök eller en kopp kaffe hos några vänner inne i stan. TurÅ 1956, s. 57. —
STJÄLA SIG UPP10 0 4, äv. OPP4. till 5; äv. bildl.; äv. med saksubj. Jag hade stulit mig upp på ena isbacken (på Isaksplatsen i S:t Petersburg). Wallin Bref 9 (1840). Men se, .. vid snögränsen .. den prydliga Antherium serotinum ur snövattnet stjälande sig upp med sina .. trådsmala blad. BL 19: 184 (1852). Från de utländska furstar, som nu började hoppas att kunna stjäla sig upp på Sveriges tron, var .. en skrivelse på väg, som utnämnde .. Dacke till adelsman. Heidenstam Svensk. 2: 44 (1910). Enda sättet (att ta sig fram på fjällsjön) var att falla undan för (stört-)sjöarna och stjäla sig upp mellan dem. TurÅ 1942, s. 366. —
STJÄLA UNDAN10 40.
1) (numera föga br.) till 1: stjäla bort (ngt), stjäla l. snatta (ngt); äv. abs.; förr äv. dels med indirekt obj., i uttr. stjäla undan ngn ngt, stjäla ngt från ngn, dels i uttr. stjäla ngt undan för ngn, stjäla ngt från ngn. 2SthmTb. 7: 208 (1586: för). Pigan .. som elskar stöld, när hon hafwer något som tienar i hennes kram, om hender, och matmodren intet går bredo wid henne; så skal hon .. gerna något snatta och stiäla vndan. Swedberg Cat. 104 (1709). De .. böra anses för de största tiufvar, som .. stiäla undan cronan des inkomster. 2RARP 15: 360 (1747). Auerbach (1913).
2) till 2 l α: (för ngt angeläget) avsätta (kortare) tid gm att liksom stjäla den från annan sysselsättning. Jag har den vanan / Sofva efter middag, / .. Godt det smakar alltid / .. bäst dock, / När på gamla soffan / I det egna hemmet / Jag får stjäla undan / Någon .. timme / Ifrån dagens möda. Wennerberg 4: 281 (1846, 1885). Wigforss Minn. 1: 155 (1950).
3) till 4 a, b: i hemlighet l. i smyg (o. olovligt) föra undan l. (undan)gömma (ngn l. ngt); numera bl. (mera tillf.) med prägel av oeg. l. bildl. anv. av 1. Josabeath .. toogh Joas Ahasia son, och staal honom vndan ibland Konungs barnen. 2Krön. 22: 11 (Bib. 1541; Bib. 1917: skaffade honom hemligen undan). Didrik såg sig .. om efter hvar mor kunde hafva stulit undan nyckeln till hänglåset. Almqvist Mål. 28 (1840).
4) till 5; refl., i uttr. stjäla sig undan, smyga sig undan (ngt); smita l. omärkligt l. i smyg komma undan (ngt); ofta abs. (Hon) staal .. sig vndan som en tiuff. Murenius AV 106 (c. 1643). Täncker man råka Fienden, böre Wägwisarne jemwäl bindas, medan ganska troligt är, at fruktan för faran skal komma them at söka alla utwägar til at stiäla sig undan. Richardson Krigsv. 2: 226 (1741). Han berättade mig .. huru mycket han är upptagen med bruket och alltihop; så att han måste stjäla sig undan på en stund. Almqvist TreFr. 2: 157 (1842). Kvinnfolket .. sade, att jag rymt undan durkmarschen .. och att man inte skall stjäla sig undan sådant, som lag och öfverhet påbjudit. Bengts Vargt. 44 (1915). särsk. med saksubj., betecknande att ngt (liksom) undgår uppmärksamhet l. omärkligt förflyter l. upphör att synas. Så snart .. detta e (i t. ex. fiskarena) .. förkortas .. stjäl det sig med lätthet undan örat och gör nästan alldeles ingen tjenst. Leopold i 2SAH I. 2: 199 (1801). Proteus. Om en enda timma stjäl sig undan, / På hwilken jag för Julia ej suckar, / Må nästa timma med en gräslig ofärd / För sådan kärleksglömska mig bestraffa! Hagberg Shaksp. 2: 156 (1847). Vår stege räcker ända dit (dvs. till himlen), och därför / stjäl den så där sig undan ur din åsyn. Bring Dante 478 (1913). —
1) (†) till 1: stjäla (i byggnad o. d.) o. ta ut (ngt), stjäla. OPetri Tb. 106 (1526). Kom konnann .. om nattenn, och brått vp låset och staal vth enn hoop medh tÿgh. 3SthmTb. 5: 48 (1603).
2) till 4 a, b: i hemlighet l. oförmärkt (o. olovligt l. olagligt) föra ut (ngn l. ngt ur landet l. dyl.); äv. bildl.; numera bl. med bevarad karaktär av oeg. l. bildl. anv. av 1. (Uppsyningsmännen över handelsordningen anmodas att) hafwe någre Karlar ute med små Båter uti Skuteleden, och eljest wid de Hamner, som Kopper och Järn gemenligen pläger stiäles ut. Stiernman Com. 1: 616 (1614). Stjäla ut redbarheten ur landet. Weste FörslSAOB (c. 1817). Några dagar derefter kom till mig öfversten baron Posse .. och berättade hurusom en plan vore gjord att stjäla ut prins Gustaf från Gripsholm. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 235 (c. 1840).
3) till 5, refl., i uttr. stjäla sig ut. Man berättar att (allmogens barn) .. springa barfotade i snön .. Det kan väl hända att någon liten ostyring stjäl sig ut i lättaste drägt, men vanligen saknas han då genast och återföres in i stugan innan han hunnit förkyla sig. Langlet Husm. 916 (1884). SvHandordb. (1966). —
STJÄLA ÅT SIG10 4 0. till 1: gm stöld skaffa l. bemäktiga sig l. lägga beslag på (ngt); särsk. bildl. (jfr stjäla 2, 2 l). Johan Dauensberg schule hafua stulet åth sigh een dom aff rådstugun. BtÅboH I. 7: 86 (1635). (Jesuiterna) vptuchta Vngdomen nästan för intet, medh hwilken sin flijt the dragha Föräldrarnas Hierta, och thet nästan åt sigh stiäla och sigh tilbinda. Schroderus Os. III. 1: 177 (1635). Napoleon, under dess lysande bana, for fram, som om han stulit åt sig sjelfva lyckans hjul; men det blef ock till sluts hans stegel och hjul. Törneros (SVS) 4: 178 (c. 1827). Gustaf Nyström överlät ronden på underläkaren för att stjäla åt sig litet forskningstid. Jersild BabH 52 (1978). —
STJÄLA ÖVER10 40.
1) kortsp. till 2 g. Syd hade markerat för ett jämnt antal klöver. Öst ansåg det troligt att Syd bara hade två klöver. Men ändå fortsatte han med låg klöver och satte på hj(ärter) Kn(ekt). — Jag ville ju att Syd skulle stjäla över. Och det gjorde Syd. SDS 1979, nr 250, s. 20.
2) till 5, refl., i uttr. stjäla sig över; äv. med saksubj. (särsk. betecknande känsla o. d.). (Sv.) Han stal sig öfver bryggan, (eng.) He stole over the bridge. Widegren (1788); möjl. icke särsk. förb. Han kände hur en stor svaghet stal sig över honom. Lagerlöf Kejs. 245 (1914). —
Ssgr: A: (1) STJÄL-SJUKA. (tillf.) sjuklig benägenhet för att l. mani på att stjäla; jfr kleptomani. FoF 1914, s. 169.
B (till 1, 2, 7; †): STJÄLANDE- l. STJÄLANDES-VIS, adv. som en tjuv; i hemlighet (o. olovligt). Sammadag vtfäste V. Erland Nilsson een 12 manna Eedh, at han aldrig stiälandes vijss, hafuer taget tvenne gråå galtar, ifrån Gijsse Jönsson. VRP 1635, s. 590. Färdas nu någon med Wahrur Tollhusen stiälande wijs förbij, fram eller tilbakar, och warder på någon bijwäg befunnen och tagen, han skal det Godset han således hos sig förer, hafwa förbrutit under Osz och Cronan. Stiernman Com. 2: 158 (1638).
Avledn.: STJÄLARE, m.//ig. person som stjäl l. stulit (ngt), tjuv.
1) till 1; särsk. (o. utom tillf. numera bl., ålderdomligt) i ordspråket stjälaren och döljaren båda lika goda l. stjälaren är så god som hälaren o. d. (samt i anv. som anknyter till detta ordspr.). Stiälaren och dölliaren, båda lijka goda. Grubb 760 (1665). Straffades hälare skarpt, så skulle ej stjälare finnas. Nicander GSann. 30 (1766). Hälaren är så god som stjälaren. Östergren (1946).
2) (mera tillf.) i bildl. anv. av 1 (motsv. stjäla 2) l. till stjäla 2. De lärdas grund .. gror och blomstrar af Scriblerer, det är, af lånare, stjälare, prålare, gycklare. Thorild (SVS) 3: 228 (1792). jfr: Glädje-, lyckostjälare. Östergren (1946). jfr tids-stjälare.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content