SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1999  
SVENSK svän4sk, sbst.1, m.(//ig.); best. -en; pl. -ar, möjl. äv. att hänföra till sg. svensker, (Carl IX Rimchr. 9 (c. 1600) osv.) ((†) -er, möjl. äv. att hänföra till sg. svensker, BtFinlH 3: 456 (1559), Ahlbäck SvFinl. 24 (cit. fr. 1674)); förr äv. SVENSKER, m.(//ig.); best. -n; pl. svenskar l. = (se ovan).
Ordformer
(swensch 1622. svensk (sw-) 1558 osv. svensker, sg. 1738—1894 (: Svenskern, best.). svänsk (sw-) c. 1640—1807. swänsker, sg. 1601—1716)
Etymologi
[fsv. svänsker, motsv. fd. swænske, pl. (ä. d. svensk); jfr äv. d. svensker; substantivering av SVENSK, adj.; jfr med avs. på bildning DANSK, sbst. — Jfr SVENNE]
mansperson av svensk nationalitet, svensk mansperson; i pl. äv. utan avseende på kön. Antalet svenskar i utlandet är stort. Svart Gensw. G 3 a (1558). En Swensk blijr bunden (i äktenskap) wid en Tyska. CupVen. C 3 b (1669). Sådane ä di — svänskana — jag har frälst en full Bondes lif i afton. CAEhrensvärd BrKickan 36 (1791). Den ståndpunkt jag .. intog, var så norskvänlig som den gärna kunde väntas af en svensk. De Geer Minn. 1: 217 (1892). Inom Nordamerika finnas till födsel och härstamning oblandade svenskar t. o. m. andra led av omkring 1,300,000. SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 14. Närmare 900 000 svenskar är för närvarande 65 år eller äldre. SvD(A) 2 ⁄ 8 1962, s. 4. Idag sägs svenskarna vara alltför lydiga och fogliga. Gaunt (o. Löfgren) MytSv. 124 (1984). — jfr EST-, FASTLANDS-, FINLANDS-, FORN-, FORNDAGS-, GAMMAL-, GENOMSNITTS-, HEMMA-, MELLAN-, NORD-, NUTIDS-, NYLANDS-, O-, RIKS-, RYSSLANDS-, SYD-, UPP-, UTLANDS-, ÖST-SVENSK m. fl. — särsk.
a) i uttr. en ärlig svensk, en god svensk (se b); utom arkaiserande numera bl. ss. namn på en åren 1755—56 i Sv. utkommande politisk tidskrift (utg. av N. von Oelreich, † 1770). Oelreich (1755; titel på tidskrift). En ärlig svensk. Weste FörslSAOB (c. 1817). SvH 7: 205 (1902; om tidskriften).
b) i förb. med god (se d. o. 2 a), i sht förr äv. redlig (se d. o. 6 f); i uttr. god svensk förr äv. i utvidgad anv., om mycket svensksinnad utlänning. Biscop Otte till Westrårs war .. icke .. mycket godh Swensk. Svart G1 59 (1561). Therföre (den polske härföraren) Rasvill giorde stillstånd med H. K. M:t (dvs. G. II A., i polsk-svenska kriget 1599—1629) .. togh kon(ungen) i Polen misshagh till honom, att han skulle vara een godh svänsk. HH 20: 255 (c. 1640). Thet war .. ett mordiskt ock blodigt fäcktande .. där wid mången redelig swänsker .. måste låta sitt blod rinna. KKD 2: 71 (1709). Lind (1749: redelig).
c) i sg. best. i icke individuell anv.
α) [jfr DANSK, sbst. a α] (numera bl. arkaiserande l. i vitter stil) om en grupp av svenskar (ss. representanter för staten l. nationen) i strid o. d., svenskarna. Tå suensken thet blef war, / huat iuthen i skölden bar, / tå satte han till medh alle, / Jÿten monde och utfalle. Visb. 1: 137 (c. 1640). Som molnen hvässa / Sin blixt, så Svenskens skott till bane blossar. Geijer Skald. 45 (1812, 1835). Fast hon (dvs. valkyrian) må dröja, hon kommer igen / .. att pröva, om svensken förmår i en dust / som förr hålla fienden bort från sin kust. Ossiannilsson Hjärt. 152 (1927).
β) [jfr DANSK, sbst. a β] om svenskarna i allmänhet (med tanke på deras särprägel). Trög, känslolös, försagd, ren Svensken fråga väckte, / Om ej hans fordna glans och vundna krigsberöm / Blott ägt sin varelse uti en vacker dröm. AGEkeberg (1790) hos Kellgren (SVS) 5: 515. Afunden (har) råkat att synas mer hos svensken än hos andra. Strindberg NRik. 60 (1882). I svenskens lynne finns det ett drag av pojke i uppväxtåren. Nilsson FestdVard. 32 (1925). Svensken blir gnatig (utomlands) och finner allting sämre borta. Lo-Johansson Förf. 10 (1957).
Ssgr (Anm. Vissa nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till svensk, adj.; jfr anm. 1:o under svensk, adj. ssgr): A: SVENSK-BEFOLKNING. befolkning (se d. o. 2 b) bestående av svenskar. Utom svenskbefolkningen äro en mängd finnar bosatta på skogarne i de öfra delarne af landskapet (Medelpad). IllSv. 2: XIII (1882).
-DÖDARE. (vard. l. skämts.) om person som dödat (många) svenskar; numera i sht i bildl. anv., i fråga om sport: person som (individuellt l. i lag) brukar besegra svenskar. IdrBl. 1935, nr 59, s. 12 (i fråga om boxning). Vi gick in i Holmens Kirke och såg på ”svenskdödarna” Niels Juels och Tordenskjolds gravkapell. TurÅ 1950, s. 230. (Finländaren) Kari Rönnholm har blivit något av en svenskdödare i basketboll. SvD 21 ⁄ 11 1971, s. 20.
-FIENDE. svenskfientlig person. Fryxell Ber. 7: 198 (1838).
-FIENTLIG. fientlig mot svenskar(na) (l. allt svenskt l. Sv.); äv. i överförd anv., om uttalande o. d.: som röjer fientlighet mot svenskar(na) osv. När (nationalitets)rörelsen (i Finland) började antaga svenskfientliga former. Mortensen Aftonbl. 201 (1905). Lidforss UtrikVyer 70 (1906; om uttalanden). Höglund Branting 1: 140 (1928; om norrman). Avledn.: svenskfientlighet, r. Almquist Wennerbg 213 (1917).
-HAT. hat till svenskar(na) (l. allt svenskt l. Sv.). Det var sannolikt att .. (prins Karl av Hessen) skulle inympa sitt svensk-hat .. hos kronprinsen af Danmark. Beskow i 2SAH 42: 268 (1867). (De norska) böndernas gamla svenskhat. Widding Svan. 176 (1971).
-HATANDE, p. adj. som kännetecknas av svenskhat. Är det icke ljufligt att läsa den målsträfvande och svenskhatande (norske) skalden Per Sivles dumma värs! Molin SSkr. 387 (1895).
-HATARE. (svensk- 1838 osv. svenske- c. 1600) svenskhatande person. Carl IX Rimchr. 61 (c. 1600). Tror du icke Kielland skulle som Norrman och Svenskhatare vara hågad att ställa några hätska bref till mig som jag kunde få trycka! Strindberg Brev 2: 370 (1882).
-KOLONI. koloni (se d. o. 3) av svenskar. SvKyrkH 5: 216 (1935; i ry. Tobolsk på 1700-talet). Svenskkolonier i utlandet. SvD(A) 14 ⁄ 8 1968, s. 11.
-VÄN. vän av svenskar(na) (l. allt svenskt l. Sv.), Sverigevän. Regensburgs portar höllos tre dagar stängda, på det ingen hemlig Svenskvän skulle röja företaget (att i hemlighet samla de tyska trupperna mot J. Banér 1641). Fryxell Ber. 7: 183 (1838).
-VÄNLIG. om person: som är svenskvän; i överförd anv. om ngt sakligt: vänlig mot svenskar(na) (l. allt svenskt l. Sv.). Någon polsk herre af det svenskvänliga partiet. Svedelius i 2SAH 44: 57 (1868). Molin SSkr. 388 (1895; om folkstämning). Läs Grams — den bäste och mest svenskvänlige norrmans uttalande. Billing AntRiksd. 270 (1905). Karl XII .. höll envetet fast vid sin ursprungliga plan att få August (II av Polen) avsatt och en svenskvänlig konung vald. Andersson SvH 290 (1943). Avledn.: svenskvänlighet, r. l. f. Tegnér Armfelt 1: 406 (1883).
-ÄGD, p. adj. ägd av en svensk l. svenskar(na). Svenskägd häst vann danska derbyt. SvD 8 ⁄ 9 1941, s. 16. Ungefär 40 % av de fartyg, som då (omkr. 1650) från Östersjön passerade ut genom Öresund, var lastade i svenskägda hamnar. (Carlsson o.) Rosén SvH 1: 575 (1962).
-ÄLSKANDE, p. adj. som älskar svenskar(na). Arvidi 210 (1651).
-ÄTARE. (vard.) person som ständigt ger luft åt svenskhat, inbiten svenskhatare. Fröding Eftersk. 1: 73 (1890, 1910). DN(A) 6 ⁄ 7 1950, s. 5.
-ÄTTLING. ättling av (en svensk l.) svenskar, svenskättad person; ngn gg äv. i utvidgad anv., om djur som härstammar från Sv. Vi kunna .. endast gissningsvis uppskatta dessa oblandade svenskättlingar (i Amerika) i tredje och fjärde led. SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 14. SvD 24 ⁄ 8 1979, Bil. s. 2 (om kräftor).
B (†): SVENSKE-HATARE, se A.
Spoiler title