SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1999  
SVENSKA svän3ska2, sbst.1, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.; best -an. (Bureus Suml. 60 (c. 1600) osv.) ((†) -en G1R 18: 549 (1547)); pl. -or (i bet. 1).
Ordformer
(swensch- 1631 (: af Swenschan, sg. best.). svensk- (su-, sw-) 1526 osv. svänsk- (sw-) 1547 (: på Swänsken, sg. best.)—1904 (: runsvänska). -a 1526 (ss. obj.) osv. -e 1547 (: på Swänsken)—1603 (efter prep.). -o 1526 (efter prep.)—1690 (efter prep.), c. 1540 (ss. subj.))
Etymologi
[avledn. av SVENSK, adj. — Jfr SVENGELSKA]
1) svensk kvinna. Sahlstedt (1773). Hans hustru är en swenska. Nordforss (1805). I den pension, där jag tog in vid min ankomst till Paris .. bodde många glada och begåvade svenskor. Gernandt-Claine Vag. 34 (1929). Svenskor som haft framgång i Hollywood. Östergren (1951). — jfr FINLANDS-, RIKS-SVENSKA m. fl.
2) om officiellt språk i Sv. o. (vid sidan av finska) Finl., svenska språket; i sht om nysvenska (motsatt: fornsvenska); ngn gg äv. om rikssvenska (motsatt: svensk(a) dialekt(er)). Tala, skriva, förstå svenska. 1600-talets svenska. Svenskan i Finland. Den talade och skrivna svenskan. Skriva, säga ngt o. d. på svenska (förr äv. på svenskan). (Prästerna) kallas presbyteri på Grekisko, thz doch icke annat lyder än åldersmän på swensko. GlApg. 14: 23 (NT 1526). Arvidi 2 (1651: på Swenskan). Språket i Wäster Dalarne angående, så differerar det ifrån den nu warande swänskan ganska mycket. Linné Dal. 130 (1734). Det är .. en stor skillnad, om denna slägtskap (mellan raser) är så aflägsen som emellan Svenskan och Sanskrit eller så nära som emellan Svenskan och Tyskan. Palmblad HbGeogr. 1: 63 (1826). Hon var utländska, med .. egendomligheter i uttalet av svenska. Hallström Händ. 203 (1927). Svenskan tillhör den nordiska grenen av den germanska språkfamiljen. 2SvUppslB 28: 185 (1954). Professor Ståhle anser att den nutida svenskan prioriterats i förhållande till språkhistorien (i skolan). DN(A) 29 ⁄ 1 1965, s. 2. Svenska är .. vid sidan av finska, officiellt språk i Finland och talas där som modersmål av ca 300 000 finlandssvenskar. NE (1995). — jfr AVIS-, BIBEL-, BIRGITTINER-, BOK-, FASTLANDS-, FINLANDS-, FORN-, GAMMAL-, HALV-, HYPER-, HÖG-, KYRKO-, KÄRN-, MEDEL-, NU-, NUTIDS-, NY-, O-, OPERA-, PIG-, PLATT-, RIKS-, RIKSDAGS-, RUBRIK-, RUN-, SALONGS-, SAMTALS-, SAVOLAX-, SCEN-, SKOL-, SKRIFT-, SKRIV-, SPORT-, TAL-, TIDNINGS-SVENSKA m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. (den) gamla svenskan, om fornsvenskan. Her Ture Biälke .. gik altijdh en gång hvar dagh i Stokholm til gamle Ärkeb(iskopen) til undervijsningz uti gamle Svenskan och annor torftigh ting. Bureus Suml. 60 (c. 1600; rättat efter hskr.). Porthan BrCalonius 6 (i handl. fr. 1602: then). Spana betyder .. i gamla Swenskan låcka, bedraga, förföra. Spegel 47 (1712).
b) (†) i uttr. predika svenska(n), predika på svenska. BtHforsH 2: 17 (1766). Därs. 19 (1769).
c) i sht pedag. om svenska ss. undervisningsämne; om svenskämnet i skolundervisningen (särsk., i sht förr: uppsats på modersmålet). Vi har magister Svensson i svenska. Almogen (måste) för än dhe kunna sättia sin barn i Scholan, för uth lära dhem sin Christendom och Swenska hema. HärnösDP 1693, s. 44. (Ni) har .. mig .. i svenska, men det har ni väl redan sett på schemat. Swensson Willén 12 (1937). Köra i svenska i studentexamen. Östergren (1951). I det nya gymnasiet ställs svenskan i centrum. DN(A) 26 ⁄ 1 1965, s. 2. Idag skriver han svenska i studenten. SvHandordb. (1966). jfr: ”Franskan”, ”svenskan” o. s. v. beteckna dels 1) en lektion i detta ämne .. dels 2) en läxa i detta ämne .. dels 3) själva ämnet .. dels 4) en lärobok i samma ämne. Landsm. XVIII. 8: 47 (1900; skolpojksuttryck, allmänt). — jfr STUDENT-SVENSKA.
d) om det svenska språk (se d. o. 6 a) som utmärker ngn l. en text o. d. (med tanke på stilistisk egenart l. kvalité o. d.). God, dålig svenska. Han talar rätt knagglig svenska. Grefve Lagerbjelkes Svenska, hvarken brokig af utländska ord, eller öfverraskande med många nygjorda, skall alltid bibehålla sitt afgjorda värde. Wingård i 2SAH 19: 124 (1837). Den svenska våren och sommaren knoppas och blomma i .. (Linnés) ungdomligt naiva, källfriska svenska. Levertin 10: 73 (1904).
e) i uttr. betecknande att ngn säger ngt l. uttalar sig o. d. öppet l. uppriktigt l. utan omsvep l. ”talar rent ut” o. d.; ngn gg äv. i uttr. betecknande att ngt sägs l. skrivs på enkel o. lättbegriplig svenska (utan svårförståeliga ord l. vändningar o. d.); särsk. i uttr. på god l. ren o. d. svenska; äv. pregnant; äv. bildl. Nu ska jag på ren svenska säga honom min mening. Låter then helghe i Israel wenda igen hoos oss, prediker oss liufligha, skodher oss bedrägherij: Thet är på godh Swensko så mykit sagt: Wij willia .. gerna höra dieffuulen til, allenast at wij .. aff Gudz ord bliffua ofågne och omestrade. OMartini QuatConc. E 3 b (1603). (Brevet) haf(fue)r förorsakadt hennes K. M:t (dvs. Kristina) till ett Swar till Beijer-Fursten, och ded på Swensko. AOxenstierna Bref 2: 421 (1647). Hans Maij:tt (dvs. K. X G.) slogh begge händren ihoop och sade: ”Nu, broor Friedrich, skole wij talas medh på godh swänska”. Dahlberg Dagb. 115 (c. 1660; uppl. 1912). 2RARP 13: 573 (1743: ren). Säg mig likväl nu på ren svenska .. hur kunde du skrifva till mig, att du satt och läste tillsammans med denna flicka? Almqvist AMay 97 (1838). Några små fältkanoner frågade på god svenska om fästningen ville gifva sig. Topelius Vint. I. 1: 94 (1863, 1880). Hade man gjort någon dårskap fick man veta av det på ren svenska. Bendz Landsv. 76 (1916). (Riksförsäkringsverket) lovar att det blir information på ”svenska”. Inga krångliga och obegripliga sifferuppgifter utan ett klart besked i kronor. SDS 1 ⁄ 9 1983, s. 3.
Ssgr: A: (2) SVENSK-DANSKA. om språk som är en blandning av svenska o. danska. SDS 18 ⁄ 3 1943, s. 7.
(2) -GÖTISKA. (†) om det enl. ä. uppfattning från svenska språket härstammande gemensamma fornspråket för nordbor o. andra germaner; jfr götiska 2. En herr von Stade i Bremen hade enligt .. (O. Rudbecks) läras grunder bevisat .. att den nuvarande Tyskan härstammade från Svensk-Götiskan. Atterbom Minnest. 1: 187 (1847).
(2 (c, d)) -KUNSKAP~02 l. ~20. kunskap i svenska; i sht i pl. Bergfors Norr. 95 (1936).
(2 c) -KURS. (svensk- 1987 osv. svenska- 1990) kurs (se d. o. 7) i svenska. SDS 2 ⁄ 9 1987, s. 30.
(2 c) -LEKTION. (svenska- 1987) i sht pedag. lektion i (skol)ämnet svenska; jfr -timme. SvD 6 ⁄ 8 1987, s. 13.
(2 c) -LEKTOR. lektor (se d. o. 4, 5) i svenska; särsk. om sådan lektor i utlandet. Östergren (1951). Samuelsson HALärovUpps. 484 (1952). Ny svensklektor i Dublin. TSvLärov. 1954, s. 689.
(2 c) -LEKTORAT. lektorat (se d. o. 2, 3) i svenska. Uppslaget till inrättandet av svensklektorat i utlandet har kommit från Riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet. Östergren (1951).
(2 c) -LÄRARE. (svensk- 1903 osv. svenska- 1988) lärare i ämnet svenska; jfr modersmåls-lärare. PedT 1903, s. 339. Hufvudstadsbl. 27 ⁄ 9 1988, s. 10.
Ssgr: svensklärar- l. svensklärare-förening. särsk. i sg. best., sedan 1970 namn på den år 1912 bildade Modersmålslärarnas förening. SvD 30 ⁄ 10 1975, s. 2.
(2 c) -PROFESSOR. professor (se d. o. 3) i ämnet svenska. DN(A) 29 ⁄ 1 1965, s. 2.
(2 c) -PROFESSUR. professur i ämnet svenska. Svenskprofessuren i Dorpat. UNT 30 ⁄ 11 1937, s. 2. Östergren (1951).
(2) -SKRIVANDE, p. adj. som skriver på svenska. Jag skrifver ogerna till vänner i Svensktalande och svenskskrifvande länder. Strindberg Brev 9: 308 (1893).
(2 c) -SKRIVNING. skrivning i svenska; äv. skriftligt prov i svenska; ofta konkret(are), om uppgiften l. resultatet; särsk. om skrivning av svensk uppsats. De tusen personer .. hvilkas uppgift det för närvarande är att undervisa i svenskskrifning. Claëson 2: 237 (1857). Kalle Johanson .. blef kvarsittare i sjätte nedre i Norrköping på grund af groft fusk i en svenskskrifning. Engström Äfv. 22 (1908). Asplund LivSmultr. 74 (1945).
(2 c) -STIL, sbst.2 (sbst.1, se sp. 15024). pedag. stil (se stil, sbst. III 6) i svenska språket, svensk stil. Rätta svenskstilar. Östergren (1951).
(2) -TALANDE, n. (numera bl. tillf.) handlingen att tala svenska. Thet Latiniserande Swensktalandet. Arvidi 24 (1651).
(2) -TALANDE, p. adj. (svensk- 1868 osv. svenska- 1894 osv.) som talar svenska; äv. i överförd anv., särsk. om område l. bygd o. d.: där svenska talas; äv. substantiverat. Den Svensk-talande Finnen. Rydqvist SSL 4: 196 (1868). Folkspråket i våra svensktalande bygder. Laurén Minn. 350 (1877). Befolkningen på Runö är .. svensktalande och är otvifvelaktigt af skandinavisk stam. 2NF 23: 1225 (1916). Antag att vi skulle skriva ett lexikon, där endast ord som ingår i samtliga svensktalandes ordförråd finge ingå. Trampe o. Viberg Språkteori 45 (1972). SvD 1 ⁄ 4 1974, s. 12 (om finlandssvenska barn).
(2 c) -TIMME l. -TIMMA. i skola: timme (lektion) med svenskundervisning; jfr -lektion. Nodermann Profår. 28 (1902). En triumf .. fick jag uppleva på en svensktimme. Läraren läste upp en uppsats av mig som ett föredöme. Svanberg Leva 24 (1970).
(2 c) -UNDERVISNING~0020. undervisning i (skolämnet) svenska. Cederschiöld o. Olander Riktl. 93 (1916). SFS 1972, nr 650, s. 3 (i fråga om undervisning för invandrare).
(2) -VERS. (†) på svenska avfattad vers. ÅbSvUndH 83—84: 200 (1747).
(2 c) -ÄMNE. pedag.
1) om svenska språket (äv. innefattande litteraturkunskap) ss. undervisningsämne i skola; i sht i sg. best. Svenskämnet har förändrats i skolorna. Vi 1976, nr 48, s. 20. SDS 4 ⁄ 11 1986, s. 32.
2) (förr) om vart o. ett av de ämnen som gavs eleverna att välja emellan vid studentskrivningen i svenska. TSvLärov. 1941, s. 322. Lärarna nöjda med svenskämnena — skiftande elevomdömen. SvD(A) 10 ⁄ 3 1964, s. 26 (rubrik).
B (utom i ssgn svenska-talande (i Finl., fullt br.) tillf.): SVENSKA-KURS, -LEKTION, -LÄRARE, -TALANDE, se A.
Avledn.: SVENSKAKTIG, adj. (i Finl.) till 2: som påminner om l. liknar svenska. Stormbom Linna SaarijärvMoar 90 (1959).
Spoiler title
Spoiler content