publicerad: 2001
SÅ så4, r. l. m.; best. -n; pl. -ar (BtFinlH 3: 240 (1549) osv.) ((†) såer BtÅboH I. 2: 100 (1625), Ferrner ResEur. 408 (1761); sår G1R 2: 267 (1525), Boivie SvSpr. 129 (1834); säer VDAkt. 1771, nr 356; sär BoupptSthm 1671, s. 1698, GT 1788, nr 113, s. 6)
Ordformer
(så (sz-, -aa, -oo, -åå, -h) 1525 osv. såd (-h) 1597—1687. såf (-ff) 1565—1745. såw 1588. säer, pl. 1771. sär (-ää-), pl. 1671—1788)
Etymologi
[fsv. sar; jfr d. så, nor. så, fvn. sár, feng. sā, eng. dial. soe; av omtvistat ursprung; möjl. till en k-utvidgning av den rot med bet.: binda, som äv. föreligger i SEJL, o. med en ursprunglig bet.: korg o. d.; pluralformerna såar o. sär är analogiska ombildningar av det ljudlagsenliga sår. — Jfr SÅLL, sbst.3]
om stort, vanl. öppet, stundom med lock försett laggat träkärl (mindre än kar men större än ämbar) med rak, jämförelsevis låg sida, i sht förr vanl. använt för transport l. förvaring av vatten, mjölk l. annan vätska l. vätskehaltigt ämne; i sht om sådant kärl försett med två handtag avsett att kunna bäras av två personer med en såstång; äv. (o. numera i sht) allmännare, om sådant l. liknande kärl av annat material än trä; äv. dels med inbegrepp av innehållet, dels i anv. ss. måttsord; jfr BALJA, sbst.2 1, BUNKE 5, BYTTA 1, TRÅG, TUNNA, sbst., ÄMBAR. En så vatten. En så med murbruk. Den där lilla baljan räcker inte, vi behöver en så. G1R 2: 268 (1525). Man haffuer tilstädhes j Stuffuun strax een Såå medh kalt friskt Watn, och kaster alle beswettade Klädher ther vthi, så dragher sigh Förgifften allsamman vthi thet kålle Watnet. Berchelt PestOrs. F 5 b (1589). 3 st. såar med 2 järnband på hvardera. RARP 16: 173 (1693). Hjelp Himmel nå! / Nu sprang han öfver Disken. / Bums i en Så, / där Krögarmor har Fisken. Bellman (BellmS) 1: 233 (c. 1775, 1790). Två murare som på en stång över axlarna buro en så med det sista avskrädet från mureriarbetet. LundagKron. 2: 224 (1921). Hon bryggde flera såar (spisöl) än hon någonsin förut tillverkat i en enda brygd. Salminen Katr. 161 (1936). Färdskrin, ullkorgar och laggkärl (står) tätt på golfvet. I den största sån, med lock över, ligger de vita helgpälsarna. Gruddbo 418 (1938). Brunner SvVill. 260 (1987). — jfr BAD-, BRYGG-, BYK-, BÄR-, FJÄRDINGS-, KOPPAR-, MJÖLK-, SKUL-, SLASK-, SLUBB-, SMÖR-, TUNN-, VATTEN-SÅ. — särsk.
a) (förr) ss. beteckning för icke officiellt rymdmått av varierande storlek för i sht våta varor, särsk. motsv. 16 kannor (se KANNA, sbst.2 2). VDVisitP 1680, s. 226. Et Kar til Sex Särs skrymme. NVedboDomb. Sommart. 1749, § 124. Jansson 86 (1950).
b) i mer l. mindre hyperbolisk o. ofta bildl. anv., om (ytterligt) stor kvantitet l. stort mått (av ngt). En hel så (med vatten). Han bälgar i sig såar av mjölk. Såar av ovett; jfr SKOPA, sbst.1 1 b, b β. Man plockade såar med lingon. Lampén HTvFinl. 94 (1919). Han hade ett gott skratt som tycktes rymma såar av hjärtlighet. Krusenstjerna Fatt. 4: 193 (1938).
-RUM. (så- 1770. sås- 1764—1765) (†) om rymd (se d. o. 6) hos så, sås rymd; jfr rum, sbst.3 3 c β. BoupptRasbo 1765. Därs. 1770. —
-STÅNG. (i sht förr) för bärande av så l. annat större kärl avsedd stång, lång nog att kunna bäras på axlarna av två personer (o. stundom försedd med löst hängande, på stångens mitt fäst tvärträ l. svängel, vars ändar trädes genom såns osv. handtag); äv. oeg., om brunnssvängel. BtFinlH 2: 22 (1538). Flickorna trädde i såstången, lyfte sån på axlarna och skyndade till brunnen. Cedercreutz Bidrövl. 58 (1932). MännMinn. 2: 20 (1943; om brunnssvängel). särsk. i ordspråk l. ordspråksliknande uttr. Han dantzar fulle medh mindre kiäpp, än såstång .. Brukas när någon trachtar effter dhet som honom är förhögt. Grubb 302 (1665). Strindberg SvÖ 2: 180 (1883). —
-TALS, adv. o. sbst.
I. (numera mindre br.) ss. adv.: såvis; äv. allmännare, vanl. hyperboliskt (jfr b), övergående i substantivisk anv. betecknande en stor mängd l. myckenhet av ngt, särsk. i uttr. såtals med ngt, massor av ngt; äv. bildl. Der låter han bära in Öl så-tals. SvFatburen 4: 64 (1768). Då grät han .. såtals med tårar. Knorring Torp. 2: 171 (1843). Jag känner igen mina nådiga fruar. Såtals ösa de ut, och théskedstals spara de in. Topelius Läsn. 1: 69 (1865). I Eskelunda, Bälinge, har man vid ett tillfälle .. på lek begjutit varandra med såtals med vatten. UpplFmT 41: 81 (1927). särsk. (†) till a, i fråga om mätning o. försäljning: i kvantiteter räknade i såar. Mäta, sälja en ting såtals. Weste FörslSAOB (c. 1817).
II. (numera föga br.) ss. sbst., i uttr. i såtals, såvis. När man är ung och vacker .. så är det inte så svårt att narra gummorna att gråta i såtals. Lagerlöf ChLöw. 271 (1925). —
-VIS, adv. i såar; så efter så, så för så; äv. allmännare, vanl. hyperboliskt (jfr b), övergående i substantivisk anv. betecknande en stor mängd l. myckenhet av ngt, särsk. i uttr. såvis med ngt, massor av ngt, i (mycket) stora kvantiteter av ngt; äv. bildl., särsk.: i stor mängd. Heinrich (1814). (Sv.) Såvis .. (eng.) cowl by cowl. Björkman (1889). Det regnar såvis. Klint (1906). Vatten? O, ja. Jag skulle kunna dricka såvis. Hedberg Jos. 262 (1940). Vi har såvis med fotogen. Hela källaren är full. Hammar Wodehouse AllTidWodehouse 424 (1950). —
-ÖRA. om handtag på så; särsk. i pl., sammanfattande om sådana handtag genom vilka en såstång (l. dess tvärträ l. svängel) kan trädas. ConsAcAboP 4: 7 (1671).
B (†): SÅS-RUM, se A.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content