publicerad: 2001
SÅ så4, äv. so4 (med kort vokal), adv., konj., pron. o. interj. Anm. 1:o Ordet uttalas i bet. I 2 g, 4, 4 d, IV (1) äv. så4 med överlång vokal l. så3å2 l. så4å o. skrivs då ibland såå. 2:o Förb. så att uttalas ofta sat4 o. skrivs i vardagligt spr. ibland satt. 2SthmTb. 4: 85 (1570: szatt). Han svor, satt han svor, satt det oste och brände. Fröding 3: 32 (1893).
Ordformer
(sa (sz-) 1521—1568. saa (ss-) 1521—1568. so (sz-) 1524—1729. sva (-w-) 1521—1528. swaa 1521—1524. swå 1549. så (ss-, sz-, -åå) 1521 osv.)
Etymologi
[runsv. sva, fsv. sva (svo, sa, saa, so, soo); jfr fd. sva (d. så), nor. bm. så, fvn. svá, só, nor. nn. så, äv. so, got. sva (o. avljudande swē, huru), fsax. (mlt., lt.) sō, ffris. sā, sō, mnl. sō (nl. zo), fht. (mht.) sō (t. so), feng. swā, swǣ (eng. so); jfr äv. fornlat. suād, osk. svae, gr. ὥς; av okänt ursprung; möjl. dock rotbesläktat med SIG, pron. — Jfr JASÅ, SI, adv. o. SLIK]
Översikt
Översikt av betydelserna.
I. ss. adv.
A. angivande sätt o. därifrån utgående anv.
1) angivande på vilket sätt l. vis ngt utförs l. sker. Härunder bl. a. uttr. så (där) utan vidare, så där bara (c γ), så där, äv. si så där, inte alltför illa, hjälplig, d α. 2) angivande handling o. d. med tonvikt på dess innehåll l. resultat snarare än sättet som den utförs på; äv. angivande beskaffenhet (se a). Härunder bl. a. i förb. med en form av göra (b), vidare betecknande ngt som tillkommer, särsk. i förb. så och o. d., övergående i bet.: också (c), med syftning på namn, benämning o. d. (d), åsyftande verbfras l. hel sats (e; härunder bl. a. uttr. så det så, e α, i uttr. av typen om så är, e β, i uttr. av typen så du är dum, e δ, åsyftande anföring o. d., e ε, t. ex. i uttr. så att säga, e ε ε', i satsförkortning utan anföringsverb, e ε η', dessutom i uttr. av typen så sagt l. så gjort; e ζ), vidare i vissa uttr. o. förb. (f; härunder bl. a. så var det med det l. så var det med den saken, f β, eller så (där): eller liknande, f γ, och så vidare, och så bortåt, f δ, i uttr. med bet.: (som) till exempel (så som, så till exempel, så som är l. var), f ε, så och så, så eller så, än så (..) än så, f ζ, hur så, vad så, varför så, vi så, f ι, så står saken l. sakerna, f κ, inte (l. icke) så, f λ), vidare angivande förståelse för l. förvåning l. irritation över ngt (såå, g), i fråga om att bekräfta ett påstående l. besvara en ja/nej-fråga (h; härunder bl. a. i uttr. av typen jamän, är det så, h α, ja, han gjorde så, h β), vidare angivande aktuell beskaffenhet l. omständighet ss. (tillräckligt) villkor för det som beskrivs i satsen (det räcker så, i).
B. angivande myckenhet, mängd l. antal. 3) angivande grad l. utsträckning l. omfattning l. antal l. intensitet. Härunder i förb. så pass (b, c), med precisering av grad i en (följande) bestämning (d; härunder bl. a. i förb. med bisats inledd av att, d α, i förb. med relativ bisats, d γ), vidare i uttr. av typen när så när kommer (e), kan inte så säga (f), i jämförande uttr. o. därur utvecklade användningar (g; härunder bl. a. liktydigt med: lika, g α, i uttr. av typen värre än så, så små som så, g β, i försäkranden, g γ, t. ex. i uttr. av typen så sant som det är sagt, g γ α', så sant mig Gud hjälpe, g γ β', vidare i uttr. som anger proportionellt förhållande, av typen dubbelt så gammal, g δ, t. ex. även så, lika, g δ α', lika så gott l. bra, g δ β', vidare i uttr. av typen så stor som ngn l. ngt är, g ε, t. ex. med kausal innebörd, g ε α', med koncessiv innebörd, g ε β', vidare i vissa uttr. o. förb., g ζ, t. ex. så mycket, g ζ β', så gott (som), g ζ γ', δ', väl så, g ζ ε', inte så pass som, g ζ ζ', så när som (på), g ζ ι'). 4) uttryckande att man hos egenskap o. d. lägger tonvikt på beskrivande innehåll snarare än grad l. mått, angivande beskriven (grad av) egenskap ss. (intensivt) upplevd. Härunder bl. a. i uttr. som negeras (a), i utrop (c), i uttr. av typen skrik inte så, han är såå dum, det var så roligt, så (d), i uttr. av typen väl så, rätt så, ganska så (e), i fråga om att rikta uppmärksamhet på l. understryka beskrivande uttr.; äv. i fråga om att ange osäkerhet (f), vidare i adverbiell bisats, dels med kausal, dels med koncessiv innebörd l. i allmän relativsats (h), i förb. med subst. (i), i förb. med svordom l. dyl. förstärkande uttr. (j), i vissa uttr. o. förb. (k; härunder bl. a. så mycket, särsk. tack så mycket, k α, så gärna, k β, inte så värst, k γ, så klart, k ε, så när, nästan, k η, så visst, k ϑ, så fort, med detsamma, k ι, så länge, under tiden, tills vidare, k λ, det var så sant (så), k μ, så dags, så års, så tids, k ν, uttr. av typen må så gott, ha det så bra, k ξ, så tämligen, k ρ, i vissa uttr. med koncessiv innebörd, k ς, t. ex. aldrig .. så, k ς α', om än så, k ς β', ingen så, k ς γ', vidare när så helst, k τ, icke så alltid, k υ).
C. angivande ordningsföljd o. därifrån utgående anv. 5) angivande samband mellan led i yttrande. Härunder bl. a. angivande att det omtalade sker i anslutning till det som har beskrivits före så (a; bl. a. angivande att ngt följer i tid, a α, att ngt läggs till det som har nämnts tidigare, a β, understrykande motsats l. gensaga, a δ, understrykande orsakad följd l. slutsats, a ε, t. ex. i ed l. bedyrande, a ε α', i retorisk fråga, a ε γ', i uttr. än så, a ε δ', dessutom understrykande förklaring, a η), vidare inledande yttrande som kan fungera syntaktiskt självständigt, föregånget av adverbiell bestämning (b; bl. a. följt av nog, inte, b α, följt av imperativ sats, b β), vidare med placering före finit verb i påståendesats, föregånget av adverbiell bestämning (c; härunder bl. a. föregånget av adverbiell bisats, c α, t. ex. konditionalsats, c α α', allmän relativsats, c α β', koncessiv l. kausal bisats, c α δ', temporalsats, c α ε', vidare föregånget av huvudsats motsvarande adverbiell bisats, c γ, t. ex. imperativ sats, c γ α', påståendesats l. icke satsformad mening, c γ β', vidare föregånget av satsadverbiellt uttr. som anger ram för l. kommentar till påståendet, äv. föregånget av omständighetsadverbial, c δ, i uttr. av typen vad jag särskilt beundrar så är det hennes uthållighet, c ζ, alla, så skulle de gå på festen, c η, jag har frågat, och då så, c ι, en om inte begåvad så åtminstone sympatisk person, c κ).
II. ss. konj. l. ingående i konjunktionell förb.
1) i förb. med urspr. beskrivande ord, angivande sätt l. grad l. förhållande l. omständighet o. d. som preciseras i en av sådan förb. inledd bisats, ofta äv. i förb. med SOM l. ATT. Härunder bl. a. så länge (att), tills (a), så snart (som) (b), så fort (som) (c), så länge (som) (d), så titt, så tid (f), så dock (n). 2) ensamt (l. i förb. så att) inledande bisats. Härunder bl. a. med konsekutiv, äv. final funktion (a; t. ex. i uttr. av typen det är (l. ngn ser ut) så man kan bli galen, a β, det gick så det gick, a γ, så du vet det, så du har det klart för dig, a ε), vidare inledande sats med funktion av objekt (b), med konditional innebörd, i uttr. så Gud vill (c). 3) ss. samordnande konj. Härunder bl. a. inledande sats med konklusiv innebörd (a; t. ex. inledande uttr. så det (så), a β, inledande svordom o. d., a γ; bl. a. i uttr. så slut, a γ α'), vidare i förb. så .. som, så .. så, såväl .. som (b).
III. ss. pron.
1) ss. demonstr. pron., i vissa uttr. Härunder bl. a. i så avseende (a), i så fall (b), i så måtto (f), på så sätt (j).
2) ss. rel. pron.: som; äv. i förb. så som.
IV. ss. interj.
I. ss. adv.
A. angivande sätt o. därifrån utgående anv.
1) på det (här l. där) sättet, på det sätt (som osv.), dels beskrivande hur en utsträckt handling utförs l. ett utsträckt skeende äger rum, dels angivande resultatet av handling l. skeende l. angivande (upp)nått tillstånd; äv. angivande hur ngt är placerat l. ngn är placerad, vilken form ngt (l. ngn) har; ofta i jämförande uttr.; äv. i förb. så där (se DÄR I 4 a) l. så här (se HÄR, adv.1 4 a); (i samordning med annat uttr. betecknande sätt) äv. angivande opreciserat sätt osv. (jfr d γ, 2 f ζ). Titta, så (här) sprang han. ”Det var en gång.” Så börjar alla sagor. G1R 1: 111 (1523). Ho ewigt wil i Högden saligh blifwa / Ey måste han i Werlden wällust drifwa, / Och fölia så sitt arga Kött och Sinn. Arvidi 131 (1651). Dricka .. spela, / Wända natt i dagen om; / Barnen få ey mycket ärfwa, / Så förwärfwa, så fördärfwa, / Det är Spelmans proprium. 2Saml. 2: 93 (c. 1700). Då var ej den läran: / Jag skal ha den äran; / .. nej i botten, / Drack man ur så här. Bellman (BellmS) 2: 80 (c. 1766, 1791). Så vill jag ha min kaka bakad. Granlund Ordspr. (c. 1880); jfr 2 (a). Så uppenbarades Guds kärlek hos oss: han sände sin ende son till världen. 1Joh. 4: 9 (NT 1981). Jag (kände) hans hand på axeln .. ”Ta inte bort den!” tänkte jag. Vi sa ingenting. Vi bara stod så. Gardell Prärieh. 189 (1987). — särsk.
a) i förb. med preciserande sats inledd av att; ofta svårt att skilja från 2 a β, 3 d α α', II 2. De försöker slå så, att det inte blir några märken. Leff tu så att och andre må prisza tigh sällan. Stiernhielm (SVS) I. 2: 30 (c. 1654). Mången hämpnas så sin harm, at han blijr både vsel och arm. Grubb 836 (1665). Man skall så taga Honningen ifrån Bien, att the kunna haffwa sin näring. Celsius Ordspr. 3: 21 (1711). (Man) har .. valt att arbeta så att alla beslut ska tas genom konsensus, dvs att man förhandlar tills alla är överens. DN 6 ⁄ 2 1987, s. 7.
b) i jämförande uttr., korresponderande mot som i framförställd l. efterställd bisats l. mot så som l. såsom (se SÅSOM I 1 a) i framförställd bisats; jfr 2 a γ, 3 g α γ' o. SOM, konj. 1 b ε, 2 a, anm. sp. S 8753. Lijka som tu sagdt haffuer, så gåår thet nu. Jer. 32: 24 (Bib. 1541; ej i Bib. 1917). Man skal så leffua som j landet är tijdher. SvOrds. B 6 a (1604). Som man sår, så får man ock upskära. Widegren 703 (1788). Så som du tager saken, lärer du vända op och ner på hela huset. Björn DygdYngl. 55 (1794). Jag (hoppas) att få sjunga om henne så, som ingen någonsin sjungit om en kvinna. Wulff Dante 183 (1897). Kan man verkligen leva där? frågar Lan och drar lite på munnen, så som den bortskämde ler. SDS 20 ⁄ 11 1987, s. 4. — jfr LIKASÅ. — särsk. (†) i förb. med komparativ konditionalsats, liktydigt med: så som om, = SÅSOM I 1 b α. Thå iach sågh .. (Jesus), föll iach till hans föter så som iach hadhe warit dödher. Upp. 1: 17 (NT 1526).
c) övergående i att allmänt ange den handling l. verksamhet som verbet (o. dess bestämningar) beskriver; i förb. så där l. så här; jfr 2. Kom för Guds skull in, mamsell Karin, och gå icke så här i snön. Almqvist AMay 25 (1838). Man står inte så der och bligar på min dotter. Jolin Barnhusb. 16 (1849). — särsk.
α) placerat framför sitt huvudord, närmande sig l. övergående i 4 f γ. Det gifver en försmak af oändligheten, att så der skizzera och konturera på fri hand. BEMalmström 7: 404 (1845). Han var .. ett litet barn, som fick gå bort, så der odrabbad af verldens oro och brister. Strömborg Runebg IV. 2. 1: 235 (1898). När vi så där, som sällan händer, komma alldeles på tu man hand, då tycka vi det är för trivialt att sitta med vår eviga sömnad. Dahlgren 1Ransäter 196 (1905).
β) placerat efter sitt huvudord. Hur kan ni lemna mig så der? Leopold 1: 429 (1814). Du får inte ge efter så här för din häftighet. Hallström El. 253 (1906).
γ) i fråga om att ange att ngt sker på ett enkelt sätt l. vis: utan vidare, utan konstigheter l. krusiduller; äv. (o. numera i sht) i uttr. så (där) utan vidare l. (vard.) så (där) bara; äv. med anslutning till 4 f γ. Orsakerne kunna vara åthskillighe, the nu icke så kunna alle upräknas. RP 7: 302 (1638). Så kommet, så gånget. Granlund Ordspr. (c. 1880). Det är hans sed / Att först så der af bägarn blåsa skummet. Snoilsky 4: 74 (1887). Att Stobæus så utan vidare kunde öfvergå från sin naturvetenskapliga professur till professuren i historia var ej något så märkligt. Fürst Stobæus 39 (1907). Sune Lundin och Hans Gustafsson får inte sådär bara befrielse från stadsplanenämnden. HangöT 27 ⁄ 1 1983, s. 3.
d) i uttr. angivande beskaffenhet l. förhållande ss. underskridande ett genomsnitt l. ett normaltillstånd l. att ngt l. ngn inte är helt tillfredsställande l. bra. — särsk.
α) så där, äv. si så där, inte alltför illa, hjälplig; äv.: medelmåttig, klen; jfr β, 2 f ζ o. DÄR I 4 a δ. – Hur mår du? – Åjo, så där. Lind (1749). Lyckan är wäl si så der. Dalin Vitt. 6: 376 (1762). Ostronen vid Solwangens bord voro förträffliga; men maten så der. Wingård Minn. 7: 49 (1847). Granen är mycket svag för sitt vackra yttre, men med det inre är det så där. OoB 1896, s. 13.
β) (†) så här, inte alltför illa, hjälplig, så där; jfr α o. HÄR, adv.1 4 a γ. Alla tilstädes och läsningen så här. Murenius AV 261 (1653). Ålderdomen ifrå moorkyrkia(n) förhördes, och bonden i gården ifrå castellet at läsa catechismi styckerna, huilket så här gijk. Därs. 514 (1662).
2) [eg. specialfall av 1] angivande (art av) handling l. verksamhet l. skeende med tonvikt på dess innehåll l. resultat snarare än sättet som handlingen osv. utförs på resp. försiggår; äv. angivande beskaffenhet l. hur ngt förhåller sig l. ter sig l. hur fallet (se FALL XII 3 c) är med ngn l. ngt l. betecknande inträffande förhållande; särsk. närmande sig l. övergående dels i substantivisk pronominal funktion: det (se a α, b o. DEN II 2 c β, δ, d—e, V 4—6, VI 1, 3—4), dels i adjektivisk pronominal funktion: sådan (jfr a β, γ); ofta i förb. så där (se DÄR I 4 a) l. så här (se HÄR, adv.1 4 a); jfr 3 g β, III, IV. G1R 1: 37 (1522). Iach haffuer giffuit idher effterdömelse ath såå som iach giordhe idher, såå skolen j och göra. Joh. 13: 15 (NT 1526). Hwar nw iomfrwn haffuer jtt gott hierta .. thå är hon gudhi behageligh men hwar hon icke så haffuer, thå är hennes jomfrudom ey annat än oreenligheet och okyscheet for gudhi. OPetri 1: 491 (1528). Så gåret, then ena mister, then andra fååreth. SvOrds. C 2 a (1604). Var inte orolig du. Jag kommer nog igen! — Så ska det låta. Gustaf-Janson ÖvOnd. 8 (1957); jfr e ε. Skall ni ha tack för att ni gör gott mot dem som gör gott mot er? Också syndare handlar så. Luk. 6: 33 (NT 1981). — särsk.
a) angivande hur ngn är l. blir beskaffad l. hur ngt är l. blir beskaffat, hur ngt l. ngn framträder l. uppfattas; förr äv. i förb. så dan (se SÅDAN). Han är grym och hänsynslös. – Ja, så är han. Det är för jäkligt så här ser ut. — särsk.
α) med syftning bakåt på (del l. delar av) närstående sats; förr äv. [jfr motsv. anv. av ä. t. so] angivande hur ngn klassificeras. I kallen mich mestare och herre, och j seyen rätt, ty iach är och så. Joh. 13: 13 (NT 1526; äv. i Bib. 1917; NT 1981: det). Closterfolk, the ther .. wilia synas godhe och äre doch jntit så. OPetri 1: 516 (1528). Vårt land är fattigt, skall så bli / För den, som guld begär. Runeberg (SVS) V. 1: 1 (1848). Avsikten var givetvis den bästa, men så icke organisationen. Hultkrantz PrinsCarlLedn. 84 (1945). Det är så det ser ut på de kanske flesta ställen i Sverige, trots allt. SDS 20 ⁄ 11 1987, s. 4.
β) (numera föga br.) med närmare precisering i bisats l. satsförkortning; förr äv. i konstruktion med formellt subjekt o. placerat före substantiviskt huvudord; jfr 1 a, II 2 a o. ATT, konj. 13 b. G1R 1: 200 (1524). Thet är ingen så, at han haffuer jw noghon wen som thet tycker illa wara at honom misgår. OPetri Kr. 34 (c. 1540). Det är så sorgens art, at finna ro och lust / Uti sit egit djup, i klagan, gråt och pust. Nordenflycht (SVS) 1: 121 (1743). Jag är så .. att jag vill förtreta och förderfva ingen. Almqvist Går an 121 (1839).
γ) i jämförande uttr., med närmare precisering i (framförställd) sats l. satsförkortning inledd av som, ibland sammanskrivet (se SÅSOM I 1 a); jfr 1 b, 3 g α γ' o. SOM, konj. 1 b ε, 2 a, c, anm. sp. S 8753, 4 a. Huset var precis så som på bilden. G1R 1: 6 (1521). Hans öghen woro så som en eeldz loghe. Upp. 1: 14 (NT 1526; Bib. 1541: såsom; Bib. 1917: såsom; NT 1981: som). Så är bonde som by, vthan och iw vthi. SvOrds. C 2 a (1604). Som Herren är, så blijr och tiähnaren. Grubb 447 (1665). Han menar, att så som dessa nu äro, skall de socialistiska idéernas seger låta mycket länge vänta på sig. Fahlbeck Stånd 131 (1892). (Skådespelerskan) Julie Walters är den .. komiska begåvning som .. visade att engelskor inte bara är ”överklass-häxor” så som de framstår i TV-serier. DN 21 ⁄ 11 1987, s. 27.
δ) (numera föga br.) ss. attributiv bestämning, särsk. i sådana uttr. som ha så tid, vara så barn, med hänvisning till sammanhanget för att närmare precisera verbfrasens betydelse; äv. övergående i bet.: så mycket; jfr 3 d α (γ'), 4 i, III. BtFinlH 4: 443 (1570). The som swedher, som ähr Cronebönder .. som iche hafue så skogh Ath man vthan skade Swedie kan (osv.). UpplDomb. 5: 224 (1599). När jag har så tid, skrifver jag helst till min Stafva om fredagarna. MoB 2: 180 (1799). Medan hon ännu var så barn. Hillman Palacio Valdés MoM 29 (1895).
ε) [jfr motsv. anv. av t. so] (numera föga br.) placerat framför substantiv i förb. med en l. ett, liktydigt med: en (l. ett) sådan(t); jfr 4 f β. Jag har flytt, o donna Bianca, / För min faders döttrar alla, / Nu jag älskar denna — henne / Som don Juan satt på väf. / Utan skuld är så en kärlek. Almqvist RMar. 64 (1834).
b) i förb. med en (underförstådd) form av göra med syftning på verb i omedelbar närhet o. angivande själva verbhandlingen l. resultatet därav, med inbegrepp av de omständigheter som beskrivs av obj. o. adverbiella bestämningar. Han bara tog en olåst cykel, och så får man ju inte göra. Han kan ju ta tåget, om han så vill. Neh. 5: 12 (Bib. 1541). Månan i tystheet går sin gång, och achtar ey Hund-glafs: / Så gör en Last-lös Man, som ährliga lefwer i stillo. Stiernhielm Öfw. (1658, 1668). Efter tretti års förbidan / Fick i Münster verlden fred. / Douglas stack sitt svärd i skidan, / Och så gjorde Lilje med. Snoilsky 2: 85 (1881). (Barnen) hade nog rest ifrån mig, di som andra, och låtit mig sitta ensam ändå — för så gör di nuförtiden. LfF 1906, s. 47.
c) betecknande ngt som tillkommer, särsk. i förb. så och (l. även), äv. så också, övergående i bet.: också (se d. o. 2); äv. (numera mindre br.) i förb. och (l. även) så; förr äv. dels utan förb. med och l. även, dels i förb. både .. så (och), både .. och så; jfr 5 a β, II 3 b. Haffue vi .. faat i thenne dager bod oc breff fra te Lypske Saa oc fra söwerin norby. G1R 1: 189 (1524). Därs. 190 (: bode .. oc saa). Fattas öffwer sånghusitt såå öffwer halff kÿrkiann tacck. VgFmT III. 3—4: Bil. 2, s. 27 (1583). Här är med mig komme(t) .. ett Erich Larsons skep, som haffver inne ded vijn han E. M:tt loffuadhe, så någen häring. AOxenstierna 2: 241 (1615). Effter både Professores så och Studenterna besvärade sigh, att de (osv.). Rudbeck Bref 57 (1670). (Han har) budet Swen weeta huut, brukt otijdig munn på Enkian äfwen så. VDAkt. 1682, nr 60 (1681). När du kommer, så hav med dig den mantel som jag lämnade kvar hos Karpus i Troas, så ock böckerna. 2Tim. 4: 13 (Bib. 1917; NT 1981: och så). Varje sak har två sidor, så ock det gamla byalagets organism. Nilsson FestdVard. 78 (1925). Man sökte nå storheten, liksom genom kraftiga ord, så också genom ymnig ordrikedom. Svanberg SvStil. 86 (1936). — jfr OCKSÅ.
d) med syftning på namn, benämning o. d. Tå .. bygde (mannen) en stadh, och kalladhe honom Lus, then heter än nu j dagh så. Dom. 1: 26 (Bib. 1541). Lättia, och Kättia, så heta the twå. Stiernhielm Herc. 105 (1648, 1668). Svartsjuk — ibland kan man nästan kalla det så. Sjögren TaStjärn. 9 (1957). — särsk. [jfr motsv. anv. av t. sogenannt] i förb. så kallad, se KALLA, v. II 2 h, förr äv. så nämnd, se NÄMNA 2 b.
e) angivande förhållande l. skeende, oftast åsyftande verbfras l. hel sats som har nämnts förut l. med determinativ syftning (jfr a γ); särsk. (ngt vard.) i förb. som så (se särsk. ε γ' o. SOM, konj. 1 a ε); äv. i uttr. av typen så förhåller det sig l. så är förhållandet l. fallet. OPetri 1: 221 (1527). Så är thet i thenna werlden. Swedberg Cat. 811 (1709). Jo .. det är som så, att den här Acker går och säger åt alla, att (osv.). PT 6 ⁄ 5 1897, s. 2. Rudin OrdUngd. 2: 96 (1900: det förhåller sig .. så). När ett djurfolk dör ut, bruka människorna oftast vara skuld till det, men så var inte fallet denna gång. Lagerlöf Holg. 1: 67 (1906); jfr FALL XII 3 c. Nästa vinter var han död. Ja, det är inte roligt att behöva konstatera det, men så var det. SvD(B) 1943, nr 62, s. 8. Det är så här att jag pratar med massor med människor och samlar på mig massor med information. DN 19 ⁄ 3 1989, s. 6. — särsk.
α) (numera bl. vard.) sist i uttr. så det så (ibland, vard., skrivet sådeså) i fråga om att med skärpa framhålla att ngt förhåller sig som nyss nämnts i motsats till vad den lyssnande l. andra förutsätts tro l. tror l. hävdar o. d.; jfr II 3 a β. Törngren Jepson LadyNoggs 79 (1910). Pilsner har jag oppe, så det så. Browallius Karus. 77 (1949). För övrigt ska jag be att få berätta att jag kokade kaffe på juldagen, sådeså. AP 1954, nr 9, s. 3.
β) i (temporal) bisats med konditional innebörd; äv. i bisats med temporal innebörd; äv. (numera mindre br.) i uttr. av typen om (det) så är l. var l. skulle vara; äv. i uttr. om så, utgörande satsförkortning (se OM, konj. o. sbst2 I 1 a α); förr äv. i uttr. av typen om det .. så behagligt finnes (jfr BEHAGLIG 1 d); jfr ε ζ', 4 h slutet o. DEN V 6 (b). Jtem huar så är .. attu någrelunde kant vmbere thet szegelskiip, dhå såge wij (osv.). G1R 11: 53 (1536). Är här vthi philosophica facultate nu mera beleffwat .. att vthi innewarande åhr .. een promotionem Magistrorum hålla, om thet H. K. M:tt .. så behageligit finnes. BraheBrevväxl. II. 1: 33 (1646). Den lilla jungfrun .. skyndar .. om husmodern så tillåter, att afhöra någon favoritprest. Sturzen-Becker 2: 47 (1844, 1861). Hur skönt att, när så blir bestämdt, / Få lösas från sin rot. CVAStrandberg 1: 323 (1877). Det spefulla draget kring hans mun förråder ett uppsåt att drifva gyckel. Om så, skall han betalas med samma mynt. Rydberg Varia 122 (1894). Han trampade .. många fjät för att förmå vänner .. att bistå en stackars sate, när så behövdes. Segerstedt Händ. 367 (1926). Churchills stil är icke överträffad i modern engelsk prosa; den höjer sig till stor poesi, när så skall vara. Hagberg VärldB 129 (1927).
γ) i förb. med verb av typen ske, hända, inträffa o. d. Ther förinnan at sa skett ær förbiude vj eder strengelige (osv.). G1R 1: 186 (1524). Gudh sadhe, Warde liws vthi himmelens fäste .. Och thet skeedde så. 1Mos. 1: 15 (Bib. 1541). Så skall det ock ske vid tidens ände. Matt. 13: 49 (Bib. 1917). Ju förr så sker, desto bättre. Segerstedt Händ. 163 (1920, 1926). Jarring Mem. 92 (1981).
δ) (numera bl. i Finl., vard.) i utropssats med rak ordföljd o. predikativ konstruktion, angivande det omedelbart efteråt beskrivna förhållandet ss. anmärkningsvärt l. förvånande o. d.; jfr 4 c. Usch så du är dum! Tavaststjerna Dram. 69 (1891). Kyrkoherden (kom) att tänka på den tiden, då missionshuset byggdes. Nej, så luften då var full af profetior. Lagerlöf Jerus. 1: 105 (1901). Herre gud så du är otålig. LångtBorta 23 (1937). — särsk. inledande bisats som svarar mot utropssats; äv. i konstruktion med formellt subj. o. inledande egentligt subj. (jfr DEN VI 3 b γ); jfr 4 c slutet, II 2 b. Känn på rodret så det är lätt. Tavaststjerna Marin 13 (1890). Det är märkvärdigt så alla de dummaste karlar nu för tiden äro intelligenta, när det gäller att gifta sig. Därs. 21.
ε) i förb. med (underförstått) anförings- l. tanke- l. förnimmelseverb o. d., åsyftande anföring osv., ofta uttryckt i hel sats, som verbet används med avseende på; i konditional bisats ofta placerat på satsadverbials plats (se β', γ'); särsk. i uttr. så sagt (jfr ζ). Wijszdom haffwer sin Wijst, ty torra: så säia the gambla. Stiernhielm (SVS) I. 2: 29 (c. 1654). Så voro Gubbens ord. Bellman (BellmS) 19: 171 (1793). ÖoL (1852: Så sagdt, så gjordt!). Ett skepp sänkte han — så är berättadt. Oscar II I. 1: 41 (1858, 1885). Ja, så sade åtminstone Hans. Siwertz Tråd. 102 (1957). — särsk.
α') i pregnant anv., angivande ngt anmärkningsvärt; jfr 4 c. Så du säger! Gud, så du frågar, Sara! Almqvist Går an 141 (1839). Så jag talar. Hallström LegDr. 99 (1908). Huru kan denne tala så? Han hädar ju. Mark. 2: 7 (Bib. 1917).
β') i förb. med verb av typen tänka, tycka, tro, vilja. Jag skal berätta .. (historien) om pappa så vil. Björn LycklHush. 21 (1786). En upprigtig vänskap skulle kunna stiftas mellan tvänne unga .. menniskor, fastän de voro af olika kön. Hon trodde så, ty hon var blott nitton år. Knorring Cous. 2: 113 (1834). (I böcker) kan du, om du så önskar, få utförliga föreskrifter om rent och tydligt uttal. Schück o. Lundahl Lb. 1: 35 (1901). Det är så vi skall tänka, alla vi fullkomliga. Filipp. 3: 15 (NT 1981).
γ') ensamt l. i förb. med här (se HÄR, adv.1 4 a), dels med precisering i en följande direkt anföring o. d., dels (o. numera bl. i förb. som så, ngt vard.) med precisering i en följande objektsbisats ss. indirekt anföring o. d. inledd av att (se ATT, konj. 1 e slutet), förr äv. som (se SOM, konj. 19 a) l. interrogativt adverb av typen hur (se HURU 3) l. pronomen av typen vad; jfr 3 f. TbLödöse 108 (1589: så ath). Then osz seer Dansa, skal ful tänckia så, / At wij thet gör’ af lust och kättia. Stiernhielm Fred. 9 (1649, 1668). Iag kan icke så seya hvadh för öffverlopp iag hafver aff Soldater som mista sina hustror. VDAkt. 1686, nr 257. Ja, jag kan intet så säja huru fiållig han är. Dalin Arg. 2: 294 (1734, 1754). Jo det kommer mig så före, som ingen kan komma sig före förr än vi ta oss en klunk. Bellman (BellmS) 1: 1 (c. 1769, 1790). I sin famn han lyfter svennen, och han talar så: ”farväl!” Rydberg Dikt. 1: 38 (1876). Mången tänker helt visst så här: ”orden äro verktyg, som jag använder.” Hjelmqvist Källa 49 (1893). Han .. tänker som så, att det går så länge det går. Delblanc Gunn. 208 (1978).
δ') (vard.) i fråga om att (vänligt l. förtroligt) begära bekräftelse l. uttalat samtycke, i uttr. så säg, särsk. föregånget av nekad, frågeformad sats; jfr 5 c α α'. Vakna Movitz, ser du ej / Lazari palats, så säj? Bellman (BellmS) 1: 159 (c. 1771, 1790). Ska det inte bli roligt, så säg? Alfvén Arvedelen 299 (1981).
ε') [jfr t. so zu sagen, lat. ut sic dixerim] i uttr. så att säga, förr äv. så till (att) säga, så till sägandes (äv. helt l. delvis sammanskrivet), för att så säga, åsyftande ett uttryck l. yttrande som gjorts omedelbart före l. som följer efteråt: som man kan (l. brukar) säga; jfr 4 f α. Han har så att säga fastnat med skägget i brevlådan. OPetri 3: 533 (c. 1535: så tilseyandes). Parges sochn, som ähr så till att säga under stufvudören. AOxenstierna 2: 378 (1620). RARP 4: 583 (1651: så thill säija). (Sv.) Så att säga .. (fr.) Par manière de dire. Nordforss (1805). Utan ledare, utan förespråkare, lämnad för att så säga på min hals, sökte jag (osv.). FVvPlaten (1823) hos Söderhjelm Prof. 300. Sitt egentliga, så att säga naturliga, område har normalprosan i rent saklig framställning. Cederschiöld Skriftspr. 320 (1897). Mörck menade .. att få voro så funtade att de .. hade lust att inmundiga den rikliga grötportionen och såtillsägandes i förskott förtära vad dagens behov komme att påfordra. SvFlH 3: 222 (1945).
ζ') i konditionella uttr. av typen om man så säger l. säger så, om jag så får säga, i fråga om att i viss mån reservera sig för sitt uttryckssätt o. ange det ss. (kanske) mindre passande, mindre acceptabelt l. mindre träffande o. d.; jfr β. Han är ingen muskelknutte, om man säger så. Hon är rätt snygg, om jag så får säga. Det säkraste bevis af en god smak, lärer vara, då den, om jag får så säga, smickrar Läsarens sjelf-kärlek. Rudenschiöld PVetA 1772, s. 16. Blott ett nordiskt sinne kan fatta det gigantiskt råa och nyckfulla, om jag så får säga, af våra naturscener. MvSchwerin (1825) hos Wrangel MvSchwerin 171.
η') i satsförkortning utan anföringsverb, med syftning på ngt omedelbart förut återgivet. Du är min älsklige son, i dag har jag fött dig (så en gammal textvariant, i vår bibel står: i dig har jag ett gott behag). Nilsson FestdVard. 160 (1925). Så den gamle. Nu tog sonen ordet. Östergren 7: 867 (1952).
ζ) (numera mindre br.) i temporal satsförkortning, i förb. med p. pf., i sht i uttr. av typen så sagt (jfr ε) l. så gjort. (Jag) bortvisade en hop individer, dem jag icke ville hafva ibland oss, och gick, så beställdt, till grosshandlare Aug. Bergman. Hyltén-Cavallius Lif 174 (c. 1880). Hon (tog) hans .. huvud mellan sina händer och lät hans ansikte smaska ett par gånger mot sin kind. Så gjort, släpade hon pojken upp på estraden. Bergman LBrenn. 234 (1928).
f) i vissa uttr. o. förb. — särsk.
α) i uttr. med vara o. modalt hjälpverb. — särsk.
β) så var det med det l. så var det med den saken o. d., angivande att inget ytterligare finns att tillägga l. att ngt inte utvecklas mer l. inte fortgår längre än vad som omtalats tidigare i yttrandet. Så var det med det valet. Pyk MacLaine HittaHem 69 (1975). Så var det med den saken, slutade hon och tog en rejäl klunk ur glaset. Lyttkens BlSällsk. 56 (1981).
γ) eller så (där), angivande ett omedelbart förut nämnt förhållande l. skeende l. en nämnd verksamhet l. egenskap o. d. ss. en av flera möjligheter; äv. i utvidgad anv. med syftning på person l. sak, liktydigt med: eller liknande; äv. i förb. med måtts- l. tidsangivelse, särsk. i uttr. eller så (där) omkring; jfr δ, 4 f α. Innan jag bad honom stiga in .. ville jag först rådslå med dig, om vi genom honom skulle inleda en brefvexling, eller så der, med flickorna. Almqvist DrJ 295 (1834). Signora Luna kommer icke ut nu genast, utan om en månad, eller så, tänker jag. Dens. (1835) i 2Saml. 24: 100. Det är alltid godt att hafva en moster, eller så, med sig när man färdas. Dens. Går an 40 (1839). Ett dussin gånger eller så omkring. Janson Gast. 125 (1902). Det kan man, dö alltså, om man blir överkörd eller så. SvD 14 ⁄ 9 1972, s. 8.
δ) och så vidare, äv. (ngt vard.) och så (där) (jfr DÄR I 4 a α), äv. (numera bl. i Finl.) och så bortåt (se BORTÅT I 2 a), vid avbruten uppräkning, angivande liknande förhållande, skeende l. verksamhet o. d. som tidigare omnämnts; i utvidgad anv. äv. om person l. sak. Swedberg Lefw. 462 (1729: och så bortt åt). Det kan ju visst vara, att jag tröttat honom med mitt spel och så där vidare. Ullman FlickÄra 41 (1909). Han den där som bodde där hade två flaskor vin, som vi delade på. Så spelade vi grammofon och så där. Sjöwall o. Wahlöö Brandb. 86 (1969). Sen bar de ut en del saker, till bilen. Väskor och så. Des. PolisPot. 113 (1970). Idag vill jag inte gå på bio med dig … Och så vidare. Gustafsson Glaskr. 168 (1980). Den som skrattat fick lämna ifrån sig något — vävskeden, en träskål, en skyttel och så vidare. Lidman NabSten 148 (1981).
ε) i uttr. med bet.: (som) till exempel (se SOM, konj. 3): så som (äv. sammanskrivet), så till exempel, förr äv. i uttr. av typen så som är l. var; i sht förr äv. enbart så: till exempel; nämligen; jfr SÅSOM I 1 a α. Giff thina nådh ther til, ath all the stycke ther titt helgha nampn warder missbrukat vthinnan motte affkomma, såå som är troldoom falsck signilse .. och annor såådana stycke ther titt nampn är j missbrukan. OPetri 1: 57 (1526). Det hände, att segerfursten .. gick ut ur svaghet och ringhet. Så när kristendomen föddes, så när Luther reste sig mot påfven. Svedelius SmSkr. II. 2: 161 (1872, 1888). Koppor hafva någon gång spridts genom skolorna, då smitta funnits i orten, så t. ex. i Göteborg. Almquist Häls. 600 (1896). Flertalet frågor har .. behandlats tidigare, så som den s k vänstervridningen. UNT 2 ⁄ 12 1974, s. 3.
ζ) så och så, äv. så eller så, i fråga om att den talande inte närmare känner till vilket förhållande som råder l. att mer preciserad angivelse är ointressant: såväl på det sättet som på det, på ena eller andra sättet; äv. än så (..) än så, äv. utan förb. med än, så (..) så; äv. i uttr. av typen så .. annorlunda, angivande sätt l. beskaffenhet o. d. ss. varierande efter olika omständigheter; förr äv. övergående i 1 d α; jfr 3 a. OPetri 1: 148 (1526). Ibland folkit ropadhe then ene så och the(n) andre så. Apg. 21: 34 (NT 1526); jfr 2 e ε. Finland .. haffuer icke lenge warit vnder Swerige, vtan med tijdhen, är så itt stycke och så annat wnnet här vnder. OPetri Kr. 14 (c. 1540). Ehwad tu taar tigh före, så betänck flijtelighen, om thet så eller så kan wara bättre? Schroderus Comenius 807 (1639). Hans helsa är så, så; men arbetar lell dag och natt. BenzelBr. 11 (1722). Weste FörslSAOB (c. 1817: än så, än så). Tankeläsaren Monsieur så och så från Paris. Hallström NNov. 124 (1912). Evangelisterna måste gång på gång tala om, att så och så menade Jesus i stället. Gustaf-Janson ÖvOnd. 67 (1957).
η) så vid lag (äv. sammanskrivet), äv. så här vid lag, se LAG, sbst.3 10 a. (Eng.) Pretty near, (sv.) så wid lag. Serenius Uu 1 a (1734).
ϑ) i förb. med ha det; förr äv. i uttr. om l. när man så hava kan, se HAVA 4 a; jfr 1 e. VDAkt. 1684, nr 48. Så ska vi ha’t! .. Men .. Hvar ska vi ta’t? Fröding Guit. 36 (1891). Man offrar silfver och guld, om man så hafva kan. Fatab. 1909, s. 142.
ι) hur så?, äv. (numera mindre br.) vad så?, förr äv. varför så?, vi så?, särsk. åsyftande ett av en samtalande fällt yttrande o. efterfrågande grunden för l. de omständigheter som föranleder yttrandet; äv. angivande att inget anmärkningsvärt resultat blir följden av det i den föregående satsen nämnda, liktydigt med: än sen då? (se SEDAN, adv. 5 c δ); jfr 5 a ε γ'. Serenius Eee 4 b (1734: hwi så). Stertinius. När i en qvigas ställe, du förde din älskade dotter / Fram till Aulidens altar .. / Ägde du då full sans? Agamemnon. Hur så? Adlerbeth HorSat. 62 (1814). Kvitto? Hm, varför så? Högberg Frib. 51 (1910). Jag menar bara, att om barnen kunna lära en sak med mindre besvär .. ”Ja, vad så?” sa gubben. — Klockarn hörde på rösten, att han hade sårat honom. Lagerlöf Kejs. 55 (1914). Att pappa ska ha nånting att anmärka på … Det är alldeles tillräckligt förut. — Hur så, menar du? Gustaf-Janson ÖvOnd. 73 (1957).
κ) i uttr. av typen så står saken l. sakerna, liktydigt med: så är förhållandet. RP 8: 365 (1640). (Sv.) Så stå sakerna .. (fr.) Tel est l’état des affaires. Nordforss (1805). Så som saken står, det kunde aldrig lyckligare gått. VLitt. 1: 363 (1902). Harlock (1944: saken).
λ) i uttr. inte (l. icke) så, negerande innehållet i satsförkortning; jfr 4 a. Hansson Norman 37 (c. 1550). Her Clas Flemming berättade, att han, hafver .. förnummit, det .. emellan Bornholm och Sveriges coste är vatnet saltast, men vid Liflenske och Finske sijdan icke så. RP 8: 318 (1640). En modern författare är alltid .. angelägen om att gifva sina figurer en bakgrund .. Icke så balladskalden. Schück (o. Warburg) LittH 1: 135 (1896). — särsk.
α') angivande åsyftat förhållande l. skeende o. d. ss. icke önskvärt. Nej, stopp. Inte så. Tisbe .. Iagh rätt nu mz thenne knijf / Will göra en ende mz mitt lijf. Tuscnelda. Ach, nådige fröken, icke så! / Låter för gudz skull thz bestå! Asteropherus 43 (1609; uppl. 1909).
β') icke (l. inte) så som om, i fråga om att ange hur ett förhållande l. yttrande inte ska uppfattas. Icke så som om Sigrid Undsets roman skulle vara inspirerad ur världskriget. Böök 4Sekl. 222 (1922, 1928).
γ') (†) liktydigt med: inte sant? (se SANN, adj. 1 f). Jag skall ännu göra för dig en målning. Jag får ju, icke så? åjo. Almqvist Col. 5 (1835). Du sade, att din gikt håller sig i venstra benet. Icke så? Rydberg Ath. 324 (1859).
g) (äv. såå) angivande förståelse för l. förvåning l. irritation över ngt; äv. ss. mer l. mindre likgiltig reaktion på ngt; jfr II 2 a ζ, IV. Så? Är det dags att komma nu? SvMag. 1766, s. 273. Så? jag har intet otalt med honom. Weste FörslSAOB (c. 1817). Di har hiss der, ska han si. ”Så minsann”, svarade jag. Almqvist Skälln. 11 (1838). Så, är han död. Söderberg Hist. 127 (1898). ”Såå! Jag skall bli tillrättavisad av mina barn nu!” sa mor. Thunberg HemBorg 174 (1934). — jfr JASÅ.
h) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) med ställning sist i satsen, i fråga om att bekräfta ett påstående l. besvara en ja- l. nej-fråga, oftast trycklöst, syftande på innehållet i hela påståendet resp. frågan. — särsk.
α) i sats med omvänd ordföljd, i sht i förb. med interjektion av typen jamän; förr äv. i förb. med ja (se d. o. I). Jesus sadhe till them .. Kunnen j .. döpas vthi then döpelsen ther iach medh döpes?, Thå sadhe the till honom, Ja kunnom wij så. Mark. 10: 39 (NT 1526; Bib. 1917: Det kunna vi; NT 1981: det kan vi). Många hafva .. tyckt, att jag kunnat hushålla annorlunda och gjort annorlunda. Ja, men kunde jag så. HSchartau (c. 1820) i 3SAH 25: 274. Ja, tror jag så. Alving GrSubj. 80 (1916).
β) [jfr motsv. anv. av d. så] i sats med rak ordföljd, i fråga om att bekräfta ett jakat påstående l. jakande besvara en fråga. En ko kan göra skäl för sig till aderton år .. Hon kan så, ja. Almqvist Lad. 20 (1840). ”Jaså, ni har kommit över i dag,” skreko .. (fåglarna). ”Ja, vi har så,” svarade gässen. Lagerlöf Holg. 1: 24 (1906). Ska bössan med? sporde August .. Den ska så. Jag såg räfspår i hagen härom da’n. Janson Ön 185 (1908).
i) (med placering sist i sats l. satsförkortning,) angivande aktuell beskaffenhet l. omständighet ss. (tillräckligt) villkor för det som beskrivs i satsen; särsk. i uttr. rätt så (se RÄTT, adv. 7 e). Tack, jag vill inte ha mer. Det är bra så. Det räcker så. Dhetta swarade H(an)s H(ög-)G(revliga) Excell(ens) så rätt wara och icke annorlunda skiee bööra. Annerstedt UUH Bih. 2: 56 (i handl. fr. 1661). Ett hundratal prenumeranter till under din tid! Det är vackert så för ett landsortsblad. Tavaststjerna Inföd. 5 (1887). Då fartyget är på rätt kurs, kommenderas rätt så, varefter denna kurs skall hållas. UFlottMansk. 1945, s. 230. Runtom .. (papperskorgen) låg använda bomullstussar. Pastellfärgade — det blev roligare så. Gardell Prärieh. 18 (1987).
j) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i fråga om att förstärka l. utfylla ett yttrande, inledande en efterställd sats med bisatsordföljd, som upprepar subjekt o. finit verb från en föregående sats, varvid annat verb än hjälpverb dock ofta ersätts av en form av göra; jfr II 2 a γ. Till hustru åt en indisk rajah hade du passat, så du hade. Hedenstierna Jönsson 108 (1894). Jag vet ju inte, om jag är gift eller änka, så jag inte vet. Wägner Vanskl. 306 (1917).
B. angivande myckenhet, mängd l. antal o. därifrån utgående anv.
3) angivande i sammanhanget närmare preciserad grad l. utsträckning l. omfattning l. antal l. intensitet o. d. av ngt uttryckt i adjektiviskt ord l. adverb, äv. verb; förr äv. [jfr motsv. anv. av t. so] inledande förb. med substantiviskt huvudord föregånget av obest. art. en l. ett o. attribut (jfr 4 f β); äv. i förb. så där (se DÄR I 4 a) l. så här (se HÄR, adv.1 4 a) l. så pass (se PASS, sbst.1 I 17 d; äv. sammanskrivet); i utvidgad anv. äv. i förb. med substantiv (se b, d α γ'); jfr 4. Man skulle kunna äta upp henne. Så söt är hon. Tänkte du lura mig? Nej du, så dum är jag inte. Floderna svämmade över sina bräddar. Så regnade det. RA I. 3: 169 (1593). Han kunde icke längre äffventyra the stora skippen på så en skarpp redd. HH 20: 306 (c. 1640). Så stoort Skipp haar fulle förr segladt omkull; som en bytta medh wälling. Grubb 781 (1665). Se den gula kampen brydd, / Med de ljusblå tofsar prydd; / .. Ingen släda / Är så prydd. Bellman (BellmS) 1: 138 (c. 1775, 1790). Lilla Hanna rakat opp till så lång. Topelius Dagb. 2: 266 (1836). Vi stöta ofta på väldiga flygfiskstim. De narra mig oupphörligt, så likna deras rörelser svalans när hon flyger lågt. Nyblom Österut 17 (1908). Det tycktes Unni, som om han och Lille-Björn voro de enda människor, som funnos i världen, så tyst och ödsligt var det överallt. Melin VikSaga 202 (1910). — särsk.
a) i uttr. så och så l. så eller så, angivande för berättelsen irrelevant (o. för den talande okänd) grad osv.; jfr 2 f ζ. Stiernhielm Arch. H 1 a (1644: så eller så). Ded vore bättre at proponera Stenderne, at så och så mycket behöfves. RARP 9: 151 (1664). (Sv.) Så och så lång, (fr.) d’une telle longueur, d’une certaine longueur. Weste (1807). Det omständliga romerska sättet att beteckna dagen genom att räkna så och så många dagar före Nonae. Nilsson FestdVard. 197 (1925). I fredstid omkom varje år (i USA) 170 000 människor i trafiken. Under kriget var trafiken nedskuren till ett minimum. Alltså hade man så och så många människoliv ... till godo. Gardell Prärieh. 204 (1987).
b) [sannolikt ellips av så pass (se PASS, sbst.1 I 17 d) i förb. med attributiv substantivbestämning av typen stor, god] (numera bl. vard.) i förb. så pass (äv. sammanskrivet), i förb. med numera företrädesvis abstrakt substantiv, angivande utsträckning l. grad l. intensitet o. d. av det som substantivet betecknar; jfr d α, γ', 4 i. (Ni skall) bibringa de båda drängarne ett så pass laxativ, att de hafva nog sysselsättning för aftonen och natten. Palmstjerna Snapph. 1: 103 (1831). Tante kan ju förstå att en såpass framgång ej kommer utan sin inre anledning. Lagerlöf Brev 1: 34 (1890). Ånej, såpass karaktär skulle han ha. Myhrberg Hum. 144 (1923).
c) [eg. angivande den lilla marginal varmed verbhandlingen utförs l. kommer till stånd o. d.] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. just så pass, nätt och jämnt (se NÄTT, adj. 6 c, o. JÄMN 11 d ζ α'), med knapp nöd. Skon klämdes ihop av (skid)bindningen. När det var kallt brukade man just så pass kunna få av sig skorna. Ryd Timmerskog. 6 (1980).
d) med precisering av grad osv. i en (följande) bestämning, oftast i form av bisats, angivande intensitet i handling l. verksamhet, utsträckning av förhållande, grad av egenskap o. d., mängd l. antal; jfr g α δ', II 2 a δ. The Summor wäl kunde löpe så högt, / Ett Furstendom man wäl kunde köpt. Svart Gensw. H 5 a (1558). Krukan går så länge til Bruns, hon fåår omsijder en knäck. Grubb 532 (1665). Nej du har ingen färg så liflig i din kruka, / .. Den ej naturens prål och tekning öfvergår. Bellman (BellmS) 1: 247 (c. 1775, 1790). Är hon så nere så hon inte orkar ringa engång? Antti MyckJord. 242 (1987). — särsk.
α) i förb. med bisats inledd av att (se ATT, konj. 13 b); särsk. i förb. så pass; jfr b, d β, II 1. — särsk.
α') i förb. med (uttr. vars huvudord är ett) verb; jfr 1 a, 2 a β. Så haffuer gudh älskadh werldena ath han gaff vth sin eenda son. Joh. 3: 16 (NT 1526; äv. i Bib. 1917; äv. i NT 1981). Hon hafwer så blygdz och Skämbdz, at hon så schulle hafwa sigh förhållit. GullbgDomb. 19 ⁄ 6 1658. Denna prydnad hade .. så trängt in i folkmedvetandet, att den fått ett eget namn. Schück o. Lundahl Lb. 1: 104 (1901). Jag höll hårt fast i någon gren tills skakningarna upphört så pass att jag kunde ta mig ännu ett stycke ner. Johansson GogAns. 32 (1989).
β') i förb. med adjektiviskt l. adverbiellt uttr.; jfr b. Hon är så förändrad att jag inte känner igen henne. Du talar så tyst att ingen hör vad du säger. Vattnet är så klart att man kan se botten. Vi har i alla fall kommit så pass långt att taket är täckt. Hes. 28: 5 (Bib. 1541). Muggan flyger så länge kringh Liwset, at hon bränner Wingarna. Grubb 533 (1665). (Migneul) tyckte sig i detta ögonblick så förskräcklig, så ett foster från afgrunden, att han hastigt sprang upp ur sin säng. Almqvist AmH 2: 41 (1840). Ett vatten så klart och friskt, att den resande förvånades öfver att så friskt vatten funnes. LbFolksk. 195 (1890). Han hade ärvt så pass mycket skog .. att han kunnat överge .. jordbruket. Ekman Dödsklock. 16 (1963).
γ') (numera mindre br., mer l. mindre bygdemålsfärgat) i förb. med verbbestämning vars huvudord är ett substantiv. Wanligtwis war der någon i församlingen, som hade så allas förtroende, att hans röst war afgörande. Lovén Folkl. 28 (1847). Gubben grep .. (spöket) öfver nackabastet .. och körde honom ned till en bäck .. här manade han honom ned, och det så med besked, att han aldrig kom upp mera. Wigström Folkd. 2: 194 (1881). Han är väl så pass karl .. att han kan ta det allvarsamt. Bergegren Strejkl. 170 (1907). Han har fått till stånd så pass väg ner genom marken, att han kan komma till bygden med häst och kärra. Hultenberg Hamsun MarkGröd. 1: 151 (1918).
β) (numera mindre br.) i förb. med infinitivfras; jfr α. JulhälsnLinköp. 1909, s. 123 (i handl. fr. 1803). (Hedningarna) borde .. icke vara så dåraktiga att göra sig gudabilder. Rudin OrdUngd. 3: 3 (1903).
γ) i förb. med relativ bisats, i allm. inledd av som (se SOM, konj. 14), särsk. (numera mindre br.) i fråga om att uttrycka ett koncessivt förh., i nekad sats o. i förb. med nekad relativ bisats (jfr 4 k ς γ') ; jfr g α γ', δ', ε β'. Verelius Herv. 91 (1672). Min själ är som ett Asplöf. Det finnes ingen fläckt så svag, hvaraf det ej sättes i rörelse. JGOxenstierna JournSkenäs 90 (1805). Det (är) .. knappast någon så liten butik, som ej till årets sista dagar har sparat någon öfverraskning. Sturzen-Becker 2: 113 (1861). Alphonse berättade, med så mycket lugn han kunde uppbåda. Delblanc Gunn. 175 (1978).
e) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. av typen när så när kommer, när ngn l. ngt kommer så när l. är så när, när ngn är ställd så när, se NÄR, adv.2 o. adj. 9 a ε.
f) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. av typen kan l. kunde inte så säga. Ähr här nu en sådana peningenödh, att jagh inthe så kann schriffua. OxBr. 3: 137 (1627). FältMarskalken .. sade så mycket vackra saker, att jag inte kan så säga. Gustaf III 3: 54 (1783). En flicka som var så fager och skön, att man ej så kan säga. Hertzberg FinFolksag. 22 (1880). Det är verkligen så synd om Bertil så jag kan inte så säga. Gustaf-Janson KärlekDec. 152 (1959).
g) i jämförande uttr. o. därur utvecklade användningar. — särsk.
α) i förb. med adjektiviskt ord l. adverb, äv. verb (se γ'), angivande samma grad l. mängd l. utsträckning o. d. i jämförelse med annan angiven l. underförstådd grad osv.: lika (se LIKA, adv. II 2). — särsk.
α') (numera mindre br.) med syftning bakåt på direkt l. indirekt angiven grad osv.; särsk. i förb. så .. så, angivande att den grad l. mängd osv. som uttrycks efter det senare så är densamma som den mängd osv. som uttrycks efter det första så; jfr LIKA, adv. II 2 a α. X eller xij skwther kalk .. och saa manga skwther med vijdh. G1R 4: 55 (1527). Så behagelig som menniskian war Gudhi tilförenne, så mishagelig och stygg bleeff hon sedhan för hans öghon. OPetri 3: 534 (c. 1535). Så mång Hufwud, så mång sinne. Grubb 781 (1665). Tag itt Lodh Lavendelblommer .. och så mycket Fennekålz -fröö. Lindh Huuszapot. 27 (1675). Leger man .. hus i staden, och wil sedan them ej behålla .. stånde honom fritt, at sätta en annan så god hyresman i sitt ställe. JB 16: 11 (Lag. 1734). Så många timmar, så många infall. Heidenstam Dag. 252 (1902, 1909).
β') (utom i slutet numera mindre br.) i fråga om att beskriva en möjlighet ss. värd att föredra, övergående i bet.: lika så (se δ β'); särsk. i förb. med gott l. gärna. (Jag) actar .. för vara så gått, att (osv.). OxBr. 6: 33 (1628). En förderfvad Nation är altid olycklig, fast med den bästa Regeringsform; derför, så godt at hon äger den sämsta. Kellgren (SVS) 5: 602 (1792). Nå, det är så godt, att du strax kommer in med ljus. CGvBrinkman (1826) hos Wrangel BrinkmTegn. 158. Då jag nämde mina lefnadshändelser, mente jag hvarken någon merit-förteckning eller någon bekännelse .. Jag skulle så gerna kunna skrifva en Roman. Hedborn Minne 7 (1835). (Det är den finske) bonden själf, som önskar, att hans barn skola lära svenska. Om inte för annat, är det så godt att ha pojken med som tolk, när man skall till stationen och handla. LfF 1912, s. 100. — särsk. i uttr. så gott först som sist, äv. så gärna först som sist (se γ' o. FÖRSTE, adv. II 2 g, GÄRNA 4).
γ') i förb. med adjektiviskt ord l. adverb, äv. verb, o. med jämförelsen fullbordad i (efterställt) led vanligtvis inlett av som (se SOM, konj. 2); äv. med jämförelsen preciserad gm uttr. som så ss. efterställt led (jfr β o. SOM, konj. 1 a ε); jfr ε o. d γ o. 1 b, 2 a γ. OPetri 1: 475 (1528). En dagh wart så long som twå. Syr. 46: 4 (öv. 1536). Det lärer nu mera ingen neka .. att våra lagrar grönska så ständigt öfver snjön som våra granar. Bergklint Vitt. 133 (1761). Säga hvad de vill, så är det ändå så visst, som amen i Kyrkan, at (osv.). Envallsson Kopparsl. 2 (1781). Aldrig älskar han så att ströfva omkring i storskogen som när den står i höga, tysta tankar en stilla solgrann dag om vintern. Forsslund Djur 5 (1900). Häll, Guds älskade land! .. / .. Sånggudinnornas hem, och på guld så rik som på männer. FWulff i Finn 1903, s. 10. Med en röst som inte är så hotfull som trött. Vi 1961, nr 23, s. 29.
δ') [utvecklat ur γ'] med mer l. mindre förbleknad innebörd av jämförelse, övergående i att ange grad osv. som preciseras i en följande bestämning, ofta inledd av som (se SOM, konj. 2); äv. (numera mindre br.) i förb. med l. förstärkt av som helst (se HELLER, adv. III 2 g (γ)); ibland i förb. så pass (till); i utrop äv. övergående i 4; äv. elliptiskt för: så mycket o. d.; jfr 4 k τ o. HURU 4 b, 5 b. Ta så många (som) du vill. Kom tillbaka så fort som möjligt. Det var bara vatten så långt ögat kunde se. Jag följde honom så långt som till kyrkan. Ge honom lite mer mat, han har inte fått så mycket som han behöver. När jag är ledig stiger jag upp så sent jag vill. Hur kan du flytta från en så fin stad som Norrköping? Det här ska jag minnas så länge (som) jag lever. En gulringh, swa god som xvj [markland]. SthmSkotteb. 3: 193 (1521). Här widh staden är muldjordh så grant som hon worde sållat. Bolin Dagb. 12 (c. 1666). Skänk ditt bröst, så hvitt som dagen, / Mera fritt behag. Bellman (BellmS) 1: 235 (c. 1775, 1790). Jag tänkte tyst för mig sjelf (då översten tågade förbi): ”Herre Gud om jag vore så pass till karl, som den der stackars karlen ”tror” sig vara!” Braun Carol. 134 (1844). Gud hjelpe mig, så illa jag har gjort. Wetterbergh Penning. 460 (1847); jfr 4 c. Vigg var ensam i stugan. Tystnad rådde rundt omkring, så långt heden räckte. Rydberg Vigg 3 (1875). Får svenska folket samla in pengar och ge så mycket som helst? UNT 1942, nr 279, s. 10.
ε') (numera bl. i vitter stil) i predikativt uttr., i förb. med framförställt jämförande led inlett av som (se SOM, konj. 2); övergående i 4. Benen som krita / Så hvita. Bellman (BellmS) 1: 43 (c. 1769, 1790). Gubben far hennes var som berg så hård. Östergren (cit. fr. c. 1915).
β) i förb. med o. placerat efter adj. l. adv. i komp. följt av än, äv. efter positivform följd av som (se SOM, konj. 2), angivande grad l. mängd o. d. med vilken annan grad jämförs; äv. i uttr. som så, särsk. för att uttrycka grad l. storlek som förutsättes som bekant l. som framgår av situationen l. antyds med handen l. händerna; äv. med bibet. av 2. Vi har känt varandra sedan vi var så små som så. Fick du en utskällning? — Värre än så, jag fick inte följa med på kalaset. Thu skalt ecke swäria fååfengeligha om mitt nampn .. ty thet är mera värdt än såå. OPetri 1: 14 (1526). När en Gosse i Scholan intet kunde giöra bettre beskedh i denna frågan än så, då wankade derföre plaggor. UHiärne Orth. 101 (1717). Det rör mig icke så mycket, som så. Ridderstad Samv. 2: 376 (1851). Lifvet är ofantligt mer sammansatt än så. VL 1902, nr 37, s. 2. Han har gjort mer än så. Hallström Skepn. 198 (1910). Sverige är, har man sagt, de rika möjligheternas land. Det är mer än så: det är de rika verkligheternas land. LfF 1912, s. 290. Ta inte del i mörkrets ofruktbara gärningar. Mer än så, avslöja dem. Ef. 5: 11 (NT 1981).
γ) i mer l. mindre fasta uttr., i oeg. jämförelse mellan å ena sidan grad av ngt ss. mätbart uppfattat l. framställt o. å andra sidan förhållande l. verksamhet; i sht i försäkranden l. bedyranden. — särsk.
α') i förb. så sant, dels i uttr. av typen så sant som det är sagt (se SANN, adj. 1 e α), dels i uttr. av typen så sant som jag står här (se SANN, adj. 1 j).
β') i edsformler, högtidliga försäkranden o. d., dels i uttr. av typen så sant mig Gud hjälpe (se SANN, adj. 1 j α), dels i uttr. av typen önska sig Gud så sant nådig (se SANN, adj. 1 h δ); jfr 4 j, 5 a ε α', II 2 a α slutet, 3 a γ.
δ) efter adverbiellt uttr. som anger proportionellt förhållande. Han är dubbelt så gammal som hon. Vägen över sjön är bara hälften så lång. Then andre hopen .. som ær meer æn ij swaa stoor. G1R 1: 223 (1524). Then, som tagher skäncker till at befordra någon saak, han skal gifwa them igen och bötha trefalt så mykit til consistorium. Rudbeckius Kyrkiost. 49 (c. 1635). En saffranskringla, hälften så stor som jag själf. De Geer Minn. 1: 5 (1892). Priset på ris, de fattigas basvara, är tre gånger så högt idag som för ett år sedan. SvD 9 ⁄ 9 1998, s. 7. — särsk.
α') [jfr motsv. anv. av t. ebenso] (†) i förb. även så, lika (se LIKA, adv. II 2). Stiernhielm Fateb. C 4 a (1643). Inunder den stora nya Rijckz-Sahlen .. skall komma een efwen so stoor Sahl för tropheerna. SthmSlH 2: 25 (i handl. fr. c. 1690). (Jag) försäkrar .. Dig, att en smörgås smakar äfven så god för magen, som en billet doux för hiertat. Kellgren (SVS) 6: 2 (1770).
β') i uttr. av typen lika så gott, i utvidgad anv., betecknande att man i valet mellan två l. flera möjligheter inte föredrar en framför en annan l. andra; övergående i att beteckna att den nämnda möjligheten är att föredra; jfr LIKA, adv. II 3, GOD 8 f. Krusenstjerna Pahlen 7: 398 (1935). Det var lika så gott att ta drinken i vacker tass och tömma den. Östergren Gentl. 31 (1980).
ε) i förb. med adjektiv, i utvidgad anv., med förbleknad innebörd av jämförelse o. med bisatsbestämning (inledd av som; se SOM, konj. 4 a, 9 b α), angivande den dimension l. egenskap som adjektivet beskriver, närmande sig l. övergående i 4, i sht i uttr. av typen så stor l. lång som ngn l. ngt är, se STOR, adj. I 12 a α resp. LÅNG 1 b; äv. utan förb. med bisats (se β'); jfr α δ'. — särsk.
α') med kausal innebörd; jfr 4 h o. SOM, konj. 4 a, 9 b α. Du ska vara nöjd med din bil, så billig i drift som den är. Änckan är helt ostadig, så gammal som hon är. VDAkt. 1706, nr 288. Så mörkt, som det var, hade han svårt att finna någon reda i (landskapet). Lagerlöf Holg. 2: 280 (1907). Säkert skulle .. (H. Tingsten) så professor han var, gärna skrivit under på att tidens stora frågor inte avgöres vid seminariebordet utan med blod och järn. SvD 20 ⁄ 2 1992, s. 2.
β') med koncessiv innebörd; äv. i förb. med allmän relativsats; jfr 4 h, k ς. Så gärna jag än ville, kan jag inte hjälpa dig. OxBr. 3: 463 (1633). Så mycket jag föraktar denna svärm af Roms tjenare, som uppfyller mitt läger, måste jag bibehålla dess välvilja. Granberg Dram. 64 (1811). Så gerna jag ville följa henne med ögonen, vågade jag det ej. Hedborn Minne 62 (1835). Så stor som barnkammarn var, togo ändå tre sängar betydlig plats. Lagerlöf Mårb. 9 (1922).
ζ) i vissa uttr. o. förb.
α') så framt, så till vida, så vida, så vitt, så väl, se ssgr.
β') i förb. med MYCKEN (se d. o. I 2 c (β), d (ε), 3 c, II 1 c, e, 2, 3 d, 4 a—c); i vissa språkprov äv. att hänföra till 4; jfr 4 k α, II 1 l.
γ') så god som (se GOD 1 i), särsk. så gott som, nästan, i det närmaste (se GOD 1 i δ); förr äv. liktydigt med: så väl som (se ssgr: SÅVÄL); förr äv. liktydigt med: ens (se ENS, adv.1 6, o. GOD 7 f; jfr α β', ζ ζ' o. MYCKEN I 2 c β). När plåga Sällskap blir så godt som Sällskap pläga, / .. blir Pähr så god som Påhl. Runius (SVS) 1: 186 (1707).
ε') väl så, gott och väl (se GOD 7 h) lika; jfr α. Vår stat är väl så considerabel som nogon chrona eller rijke? RP 8: 415 (1640). Det var .. en gammal enstörig .. kamrer, som skulle knyta hymens band med en väl så medelålders änka. Falk Skolp. 11 (1903). Lättfalu som är betydligt magrare än den vanliga falukorven är faktiskt väl så god. GbgP 5 ⁄ 9 1996, s. 50.
ζ') (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) så pass (äv. sammanskrivet) som, liktydigt med: ens (se ENS, adv.1 6); jfr γ'. Icke såpass som ett skidpar hade han att taga sig fram med. Lindgren OrmVäg 53 (1982).
ι') så när (äv. sammanskrivet) som (på) ngn l. ngt, förr äv. utan förb. med som: utom, med undantag av; jfr 4 k η o. NÄR, adv.2 o. adj. 9 a β. HH XI. 1: 35 (1530: szå när szom). Enn furu skipp, som är all tilredha, så när stong, seigllz och nogon bonetth. G1R 24: 566 (1554). Der var alldeles tomt så när som på de åtta exeqverande damerna på estraden. Tavaststjerna Inföd. 39 (1887). Sånär som på frisk luft, kunde fångarna mot betalning skaffa sig nästan allt de kunde önska. Lange Thackeray Esm. 241 (1926).
λ') (numera föga br.) i uttr. av typen icke så mycket (o. d.) .. som icke mera (o. d.), se ICKE g α ε'.
4) (äv. såå) vanl. trycksvagt, i utvidgad anv. av 3, i förb. med beskrivande uttr. (i sht adjektiv l. adverb, äv. verb (se c, d) o. substantiv (se i sht i)), uttryckande att man (hos egenskap o. d.) lägger tonvikt på beskrivande innehåll snarare än grad l. mått, angivande beskriven (icke preciserad grad av) egenskap l. intensitet i verksamhet l. skeende o. d. ss. (intensivt) upplevd l. väl iakttagen o. d. av den beskrivande, särsk. mer l. mindre liktydigt med: påfallande; äv. med inbegrepp av åhörarens förmodade bekantskap med det beskrivna förhållandet; äv. i allmännare anv., i fråga om att rikta uppmärksamhet på l. understryka beskrivande uttr. (se f); i vissa språkprov svårt att skilja från 3; jfr 3 g α δ', ε', ε. Jag tycker inte om honom, han är så dum. Han kör så fort. Det är så lätt att kritisera. Du ska få se, var så säker. Han var så glad att slippa undan med livet i behåll. Det är så tryggt att ha er här. Åh, hon är så söt. Hon har så vackra ögon. O käre fadher, ty wär, thet är såå sant som tw segher. OPetri 1: 66 (1526). Min iunkar ähr blifuin så underligh. Asteropherus 47 (1609; uppl. 1909). Tuppen gol så sträf och hes. Bellman (BellmS) 1: 156 (c. 1771, 1790). Det är så mörkt, långt, långt bort i skogen. Geijer Skald. 152 (1815, 1835). Hvi suckar det så tungt uti skogen? BEMalmström 6: 35 (1839). Greta heter min syster. Hon är så liten. .. Farfar .. är så gammal. Han är så grå. Topelius Lb. 1: 2 (1860). Det .. totalitära tänkande som fått så ödesdigra politiska konsekvenser under vårt århundrade. SDS 20 ⁄ 11 1987, s. 4. — särsk.
a) i uttr. l. förb. som negeras, mer l. mindre liktydigt med: särskilt, speciellt (se SPECIELL 4 b); i förb. med inte äv. i mer l. mindre litotetiskt använda uttr.; särsk. i uttr. så särskilt; jfr 2 f λ. Vi cyklade inte så långt. Jag läste inte så många sidor innan jag somnade. Den här glassen var inte så dum. Vi kan inte göra så mycket mer. Det kvittar väl, det är inte så noga. OxBr. 5: 48 (1613). Den uträkningen är icke så dum. NorrlS 1—6: 49 (c. 1770). Ingen av oss var så särskilt briljant. FoU 25: 298 (1912). Du kan hälsa honom, att det inte var så illa ment. Bergman Mark. 96 (1919). Du är ju inte så lång, men du har vuxit bra. Oljelund GrRidd. 375 (1926). Ni fryser väl inte? frågar modern sina barn, och de svarar, att det inte är så kallt. Johnson Här 29 (1935).
b) i fråga om försiktighet l. lugnt tempo o. d.; särsk. i förb. med nätt, försiktigt o. d., i sht förr äv. i uttr. så hemligen l. så hemlig(a), så lönnlig. Kör så försiktigt! Ta det så nätt (l. lugnt)! The tydtzske köpswenar som thet mykla silffwer saa hemliga före wtaff landit. G1R 2: 136 (1525). Gevaliensis Jos. 40 (1601: så lönligh). Källor och lefwande Watn .. / Ruska så sachtliga fram. Stiernhielm Herc. 267 (1658, 1668). (De goda) tänka i sitt hjärta: si, allt är ganska godt! / — men bakom står Hin onde och hostar så smått. Fröding NDikt. 127 (1894).
c) i utrop, dels i förb. med adjektiv l. adverb, angivande påfallande egenskap o. d., dels i förb. med verb (i pregnant användning), angivande påfallande intensitet; jfr d o. 2 e δ, ε α' o. HURU 2, SOM, konj. 10. Så dum han är! Nej, så roligt! Så kall hon är om fötterna! Så trött jag är! Se, så det snöar! Fy, så det smakade! Fan i dej så du mig bedrog! Bellman (BellmS) 1: 104 (c. 1771, 1790). Nå, så dumt! jag dör af skratt. Därs. 123 (c. 1775, 1790). Ja, herreje så de lefva på kaféet. Fröding Eftersk. 1: 126 (1894, 1910). Såg du den vackra knekten, så han tittade! Hallström Sagodr. 98 (1910). Gud skydde damerna, så de klä sig. JordRunt 1931, s. 219. Så synd då! Och så rysligt av mig att låta honom vänta! Geijerstam Canning Pol. 212 (1936). — särsk. inledande bisats som svarar mot utropssats; äv. i konstruktion med formellt subj. o. inledande egentligt subj. (jfr DEN VI 3 b γ); jfr 2 e δ slutet. Gudh förlåte M. Anders Thuronius så illa han gör både emot sigh siälf .. och emoot Academien. BraheBrevväxl. II. 1: 200 (1661). Har ni hört på maken så de .. svärja der nere. Almqvist Skälln. 65 (1838). Du vet inte så jag har lidit. Hülphers Ångermanl. 35 (1900). Det var otroligt så kusligt det var att sitta så där nattetid ute i skogen. Lagerlöf Holg. 1: 39 (1906). Där hör du så förvirradt du talar. Hallström Sagodr. 50 (1910). Det var otroligt så solen värmde och nästan brände. SDS 10 ⁄ 3 1918, s. 6.
d) (äv. såå) i förb. med verb, äv. innefattande predikatsfyllnad angivande det beskrivna förhållandet l. skeendet ss. anmärkningsvärt. Skrik inte så! Han bråkar så. Han är snäll men han super så. Jag älskar henne så. Han är så dum. SkeppsgR 1547. Hon skämbdes så. GullbgDomb. 19 ⁄ 6 1658. Hvem är den Flickan med Styrman där ligger? / Hon som så flåsar och bröt sin corsett. Bellman (BellmS) 1: 218 (c. 1771, 1790). Jag har väntat så. Tunström Tjuven 224 (1986). — särsk. (numera bl. ngt vard.) i förb. med ett i samma sats tidigare använt så (i bet. 3 l. 4) (l. sådan). Det var så roligt, så(å). Åh, den hunden är så snäll, så. Han var så siuk så i sitt Bröst. VDAkt. 1690, nr 278 (1689). Ni (skall) tro han var så vacker så .. och så beskedlig! Björn FörfFl. 24 (1791). Hans .. hade knäppt alla knapparne, för de skulle synas .. och han satt där och var en sådan gosse så. Bondeson Anna 13 (1883). Jaha, doktorn, det var så sant så. Ossiannilsson Hav. 155 (1910).
e) efter adverbiell bestämning, i uttr. väl så; äv. [jfr liknande anv. av dan. o. nor. så; möjl. efter uttr. väl så] (numera bl. ngt vard.) i uttr. av typen nog så (se NOG, adv.2 II 4), rätt så (se RÄTT, adv. 6), ganska så. Richz-Ammiralen hölt desse injurier väl så store. RP 7: 548 (1639). De chiffer man åstadkom var ganska så komplicerade. RöstRadio 1944, nr 30, s. 4. Ni .. kommer underfund med att vi är oss ganska så lika. Hellström MorgSkälm 28 (1952). (Fotbollslegenden) Gunnar Nordahl har ”med tiden blivit tämligen så rund om midjan”. IdrBl. 29 ⁄ 7 1963, s. 7.
f) [jfr motsv. anv av t. so] i allmännare anv., i fråga om att rikta lyssnares l. läsares uppmärksamhet på l. understryka beskrivande uttr.; äv. i fråga om att ange osäkerhet vid l. att man står (lite) främmande för beskrivande uttr. VRP 1645, s. 88. Om man hittar så just på stället eller intet, det kan vara lika mycket. Eneman Resa 2: 176 (1712). Talet om att vi redan försuttit den bästa årstiden är inte så utan fog. SvD(B) 1943, nr 137, s. 2. — särsk.
α) i fråga om att framhäva ett beskrivande uttr. utan närmare detaljer l. precision l. noggrannhet o. d.; äv. (o. numera i sht) i förb. så där; jfr 2 e ε ε'. Jmidler thid stod så halftgrått emillan både konungarnar. Brahe Kr. 23 (c. 1585). Wi hade så der litet obytt osz emellan. Boding Molière Mick. 6 (1741). Hurdan blir äringen, så öfverhufvud? Atterbom LÖ 2: 390 (1827). Jag menar .. att jag icke haft nog tid på mig för att hafva kunnat särskildt .. iakttaga hennes skönhet .. men så där i klump likar hon mig väl. Lidforss DQ 1: 386 (1890). Sen blev (mor) senil. Så där lagom till en början, när det passade henne. Tunström Tjuven 261 (1986). — särsk. (numera bl. vard.) i förb. av typen så (där) en l. så där omkring, i förb. med måtts- l. ålders- l. tidsangivelse: ungefär, cirka; förr äv. så utan förb. med en; jfr 2 f γ o. DÄR I 4 a δ. Bellman (BellmS) 2: 25 (1785, 1791). På granrisadt farstu-golf, / Steg Ulla utur sin gungande chaise, / En Söndag, så klockan Tolf. Därs. 1: 267 (1790). Summan är, att Du väl så der omkring Onsdag eller Thorsdag afton, om allt .. går väl, får se och kyssa Din gamle trofaste Atterbom igen. Atterbom Bref 182 (1825). Hon var icke mera helt ung; så där i senare hälften af trettioåren. Hansson Kås. 31 (1897). (Sv.) Så en (omkring) .. (eng.) a matter of (osv.). WoH (1904). Framemot jul brukade jag komma hem med så där en hundra riksdaler. Lagerlöf Holg. 2: 159 (1907).
β) (numera mindre br.) med syftning på o. placerat framför uttr. vars huvudord är ett substantiv; jfr 2 a ε, 3. VDP 1698, s. 288. (Jag) vill .. nämna, att man vid .. (universitetet i Bologna) har 3 qvinliga Doctorer .. I allmänhet måste så en qvinlig Academicus vara ett underligt djur. Atterbom Minn. 379 (1818). Det var nu så ett maner hos den tiden att röra sig med vackra talesätt. Weibull LundLundag. 170 (1884). — särsk. (numera föga br.) i förb. med adj. o. sbst. föregånget av obest. art. (Den rike) skal låte begraffua sich j .. (svartmunkarnas) closter, thet är så heligt jtt rwm. OPetri 1: 511 (1528). Tu haff(ue)r giordt migh så stortt etth swek. Visb. 1: 6 (1572). Hans mor var så elak en hexa. Ridderstad SDikt. 1: 380 (1855). (Fåglarna) brukade inte på den tiden borra hål i och bygga bo i så benhård en massa som masurbjörk. PT 1896, nr 59 A, s. 3.
γ) angivande åhörarens förmodade l. uppenbara bekantskap med omständighet l. förhållande så som den l. det beskrivs; i sht i förb. så här (jfr HÄR, adv.1 4 a β) l. så där (jfr DÄR I 4 a α); i många språkprov svårt att skilja från 2 l. 3; jfr 1 c α, γ. Ring inte så här mitt i natten! TbLödöse 124 (1589). See, der kommer en gosze! Huadh troo han seer, / Efther han så går och leer? Asteropherus 69 (1609; uppl. 1909). Hu hvad det är ängsligt, att vara allena så här på ruskiga höstqvällarna. Jolin Barnhusb. 151 (1849). Jag kunde ju inte bestämma mig så på fläcken. Wranér Solglitt. 9 (1906). Ack, jag kan inte tala så där vackert. Andersson Kal. 35 (1906); jfr 3. Ursäkta .. att jag kommer så här midt i middagen. Åkerhielm GamlRoman 21 (1907). Det är en egendomlig känsla man erfar, då man så där i en småbåt vågar sig ut på öppna världshafvet. Klinckowström BlVulk. 1: 49 (1911).
g) (numera bl. arkaiserande) med placering efter substantiviskt ord. Si hvem är det i Nattråck så nätter, / .. Som dansar där med Lotta. Bellman (BellmS) 1: 20 (c. 1768, 1790).
h) i adverbiell bisats l. satsförkortning, dels med kausal, dels med koncessiv innebörd l. i allmän relativsats; särsk. i koncessiv konditionalsats; äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i de konjunktionella uttr. rätt så (.. som), om rätt så l. rätt om så (se RÄTT, adv. 11); jfr k ς o. 3 g ε α', β' o. OM, konj. o. sbst.2 13 b β, OCKSÅ 4 b. Så Konung som han war, kunde han platt intet med all sin kungliga macht hielpa. Swedberg Cat. 421 (1709). Så hexa hon är, lär hon nog ha känsel, hon som alla andra. Rydberg Frib. 156 (1857). Jag måste ha färg, om jag så skall stjäla den! Strindberg RödaR 85 (1879). Hvad det så var, så flög det på honom i sängen. Wigström Folkd. 1: 184 (1880). Hvad som nu hände har jag svårt att skildra, så i en sekund som allt trängdes samman. Dahllöf Brudkr. 55 (1910). Om det så blev ett omedelbart stopp för alla utsläpp av freon, skulle tidigast våra barnbarnsbarn få växa upp under ett fullgott strålskydd. SvD 18 ⁄ 10 1987, 3: 8. — särsk. i satsförkortning som anger ngt hypotetiskt; jfr 2 e β o. OM, konj. o. sbst.2 1 d. Jaget kan .. om än så fritt, icke upphäfva eller förändra de psykiska lagarne. Rein Psyk. 1: 368 (1876). Förberedelser, som gjordes för att mottaga om så bara två eller tre personer. Ruhe Brillat-Savarin 70 (1924). Den som upphäver ett enda av buden, om så det allra minsta .. han skall räknas som den minste i himmelriket. Matt. 5: 19 (NT 1981).
i) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i förb. med sbst. (jfr j), mer l. mindre liktydigt med: i så hög grad, närmande sig bet.: så stor; jfr 2 a δ, 3 d α γ', III 1. Uti Skären och wid Hafsstranden, hwaräst ej så tilgång kan wara på Rötter, Stubbar, Gårtallar, med mera. ResolAllmBesvär 1752, s. F 1 b. Vi .. tittade vemodigt på kanonen. Det var en prydlig, invecklad, dyrbar leksak. Så skada! Hultenberg Duhamel LivLek. 59 (1926). Bolle .. sade, att han fick så obehag bara han tänkte på räkning. Renvall Hallonm. 38 (1935). Han .. lade sej på .. filten av gotlandsull som han förr haft så obehag för. Cleve Locknät 140 (1981).
j) i förb. med svordom (jfr i) l. kraftuttryck l. dyl. förstärkande uttr.; jfr 3 g γ β', 5 a ε α', II 2 a α slutet, 3 a γ. — särsk.
α) bestämmande en efterföljande svordom osv. (Danskarna) haffue giordt orett thet weet så Gudh. Svart Gensw. E 3 a (1558). Nej, det är så fan heller! SöndN 1864, nr 20, s. 2. Det är så bitterligen dyrt med hans skolgång. Wägner Norrt. 3 (1908). Kamtchadalerna äro så till den grad lata, att (osv.). Bergman Kamtch. 296 (1923). Torparna var så alltigenom slöa, att allt gick på sin hals om man inte med hård hand tvang dem att hålla sina torp i skick. Stormbom Linna SaarijärvMoar 121 (1959).
β) i förb. med en föregående svordom osv. Tala om de rika i stället .. då är du fan så roligare. Hellström Kusk. 94 (1910). Du skulle vara gnidig och sur som hin håle och fan så obehaglig. Bergman Mark. 247 (1919). Min enda tanke är att försöka reta dig .. Och jag tycker det är sjutton så roligt när jag märker att det lyckas. Hedberg Dan 304 (1948).
k) i vissa uttr. o. förb. — särsk.
α) så mycket, jfr MYCKEN II 1, särsk. d, f, särsk. i uttr. tack så mycket; jfr 3 g ζ β', II 1 l. Jag tackar så mycket. Sundén (1891). Tack så mycket! IllSvOrdb. (1955).
β) så gärna, ss. svar på begäran o. d.; jfr GÄRNA 2 d. A får jag en flaska pilsner. — Så gärna, neg (serverings)flickan. LD 11 ⁄ 10 1905, s. 3.
γ) inte så värst, särsk. mer l. mindre litotetiskt; jfr a o. SPECIELL 4 b. (Vännerna) insågo nog, att Browns företag ej alltid voro så värst praktiska. LäsnHem. 1895, 19: 17. På fördäcket .. hände och skedde det icke så värst mycket. PT 1911, nr 119 A, s. 3. Så värst spännande är han ju inte. Kihlman Idyll 127 (1936).
ε) så klart (ibland sammanskrivet), givetvis, naturligtvis; äv. i förb. med sats inledd av l. med utelämnat inledande att (se ATT, konj. 12); jfr KLAR 10 d. Han har så klart försökt. Ska vi göra’t i dag? sa Åke. — Så klart, sa Yngve. Holmström BarnMödrManf. 78 (1928). En gång blevo tre pälsjägare hittade i skogen, skjutna. Så klart att rödskinnen varit framme. Söderhjelm Ingstad Pälsjäg. 109 (1932). Han bjöd på sängkläder och såklart jag kunde använda badrummet när jag ville. Lundell Jack 204 (1976).
η) så när (äv. sammanskrivet), nästan, i det närmaste, närapå; förr äv. så nära (se NÄRA, adv. o. adj. 5 a δ β'); äv. i uttr. något så när (äv. sammanskrivet), någorlunda (se d. o. II); jfr 3 g ζ ι' o. NÄR, adv.2 o. adj. 9 a α, η, κ, c, 10. En något så när uttömmande förteckning. På .. Sabbathen .. församladhe sigh så när hele stadhen, til at höra Gudz ord. Apg. 13: 44 (Bib. 1541; NT 1526: hart när; Bib. 1917: nästan; NT 1981: så gott som). Kanske tu hafwer nu, nogot så när, skäl för oxe(n). Verelius Gothr. 65 (1664). Jag var minsann en ostyrig herre ända till mitt tionde år: derefter dämpade jag mig någotsånär. Almqvist TreFr. 1: 6 (1842). Björn .. håller sånär på att plantera en rova på den isblanka korkmattan. Wassing Slott. 141 (1960). Sjövattnet (hade) så när sprängt sönder våra lungor. Brunner SvVill. 375 (1987).
ϑ) [jfr d. såvist] (numera mindre br.) så visst (äv. sammanskrivet), verkligen; äv. i förb. så visst och sant (se SANN, adj. 1 h β); jfr μ. Svedberg SabbRo 436 (1688, 1710). (Fru Sällskapslik) upwäckte med sina infall allas löje; men det gick endast ut på twetydigheter .. Tänk, om det så wiszt befordrat något sedigt, nyttigt och upbyggeligt! Dalin Arg. 1: 18 (1754). Gud tröste mig gamle, såvisst! Olofsson Sägn. 89 (1933). Kan du veta vad hon heter? — Ja, det tänker jag såvisst. Ferlin KulörtLykt. 78 (1944).
ι) [efter t. sofort] (†) så fort (äv. sammanskrivet), med detsamma, genast; jfr II 1 c o. FORT, adv. 5 a β. Skieppa så fort dher uth, fylt pung, fläsk, Kläder och Ostar. BröllBesv. 351 (c. 1660; uppl. 1970). Jag lät mine twå drängar så fort bära sakren neder i slädorna. Roland Minn. 12 (c. 1748).
λ) [utvecklat ur II 1 a] så länge, under tiden, tills vidare (se LÄNGE 1 c α); äv. i uttr. än(nu) så länge, ännu och någon tid framåt (se LÄNGE 1 c β).
μ) så sant (se SANN, adj. 1 h β), äv. det är l. (numera ofta) var så sant, äv. det var så sant så (se SANN 1 e δ); jfr d slutet o. 3 g γ α', β'.
ν) [jfr fsv. swa tidh aars, swa aars, swa tidh o. dan. dial. såtiddags; utvecklat ur III] så (här) dags, se DAGS 1 b; äv. i uttr. så här års, se HÄR, adv.1 4 a α; äv. (numera mindre br.) i uttr. så års, vid den tiden på året, så tids, vid l. på den tiden. War thet een .. jemmerligh syn, huru blodhin (från Stockholms blodbad) med watn och treek, som så åårs wara pläghar, lopp i rennestenanar, nedh aff torghet. OPetri Kr. 331 (c. 1540). E. K:tt (dvs. prinsessan Cecilia) kan .. sielf besinne, att icke tilbörligett vohre, thett han (dvs. Johan av Ostfriesland, som besökte henne nattetid) skulle så tijdz instige udhi eders frustugu. Erik XIV i G1R 29: 692 (1560). Den här sidan (av stenen) är, så tids på dagen, / Mer solvarm, än de andra. Atterbom LÖ 2: 198 (1827).
ξ) i uppmanande artighetsuttr., särsk. av typen må l. sova så gott (jfr GOD 10 b, c), ha det så bra (jfr BRA II 3 slutet), vara så god (se GOD 16 e, ATT, inf.-märke II 5 a, OCH, konj. 5 f); förr äv. göra så väl (se GÖRA, v.1 V c). Nu är iagh j stoor fara, Therföre gör så wel emoot migh, och sendt migh hielp. 1Mack 11: 43 (Bib. 1541). Ja, ajö då .. Och så får du ha det så bra. Johnson Nu 21 (1934). Ajö och tack och må så gott. Hertzman-Ericson Hand 58 (1943).
π) så småningom (ibland sammanskrivet), se SMÅNINGOM II, äv. (numera föga br.) så där småningom; jfr b. Syster Emerentia hade så der småningom antagit en guvernantston mot sin bror. Wetterbergh Sign. 25 (1843). Såsmåningom nystades allt trasslet upp. Hedberg FelLänk. 281 (1945).
ρ) (numera mindre br.) så (där) tämligen, förr äv. så tämlig; jfr DÄR I 4 a δ. Alt hafuer iagh först plägat migh, / Att iagh ähr mätt så tämmeligh. Asteropherus 60 (1609; uppl. 1909). H. Ex:ce kunde see, att H. M:tz stat ståhr icke aldeles illa, uthan så temmeligen. RP 7: 19 (1637). Hon, för nödens skull, then intet upskåf lider, / En sedig hustrus plicht så tämlig öfwerskrider. Brenner Pijn. 79 (1727). (Jag) begriper .. knappt själf, huru det lyckas mig att .. ånyo passa in mig i hvardagslifvets förslitna veck och finna mig så där tämmeligen väl däruti. MvSchwerin (1825) hos Wrangel MvSchwerin 189. Min näsa är nog så där tämligen vanlig. Beskow RöstJakobs 82 (1980).
σ) i vissa uttr. med koncessiv innebörd, betecknande att så hög grad av ifrågavarande egenskap l. så hög intensitet l. så stor utsträckning o. d. inte föreligger för att hinder därmed skulle uppstå för det som uttrycks i den anslutna satsen; jfr h o. 3 d γ, g ε β'. — särsk.
α') aldrig ( .. ) så, dels i förb. med adjektiviskt ord l. adverb, dels [sannol. ellips av uttr. av typen aldrig så mycket] (numera mindre br.) ensamt o. betonat. Neptun .. salt-siö-skumig’ i Skägget, / Aldrig är han så wild bland Storm och rasande Böllior / .. när Amor täcks wincka med Öga, / Måst han sänckia sin Arm med sin tre-tandige Gaffel. Stiernhielm Cup. 3 (1649, 1668). Aldrig så ondt dhet är jw til något gott. Grubb 586 (1665). Försäkra Lucia, at om min morbror aldrig så skulle wela twinga mig til giftermål med Isabella, så skal ändå (osv.). Lindahl Tanckef. 43 (1740). Om det regnade aldrig så litet före hans lektion, skickades (osv.). De Geer Minn. 1: 21 (1892). Om jag försöker aldrig så, kan jag inte föreställa mig Torsten som pappa. Hertzman-Ericson Hand 186 (1943).
β') om än så; jfr OM, konj. o. sbst.2 13 b α. Det ser ut, som funne .. (folken) hvarje sådant (dvs. fredstillstånd), om än så välsignelserikt, dock tråkigt genom dess enformighet. Atterbom Minnest. 1: 324 (1844). Inga städer, ej ens en enda om än så fattig lerhyddeby. Hamrin MedelhKorr. 92 (1980).
γ') [utvecklat ur 3 d α β'] ingen (är) så, i förb. med adjektiviskt ord. Jngen om affton ähr så trött, han skulle än dansza. Stiernhielm (SVS) I. 2: 25 (c. 1654). Ingen så god kusk, han kan ju någon gång stjälpa. Rhodin Ordspr. 83 (1807). Inga så vildsinta angrepp på den konstitutionella modellen .. kan .. dölja att dagens djupa kris har uppstått .. inom ramen för ett system där (osv.). SvD 21 ⁄ 6 1993, s. 24.
τ) (†) när så helst, när som helst (se NÄR, adv.1 o. konj. III); jfr 3 g α δ'. Landtmarskalken (befallde), att när så helst blefwe omblåsidt, skole .. (adelns riksdagsfullmäktige) stella sigh inn på .. Slottedt. RARP 2: 206 (1636).
υ) (†) icke så alltid, långt ifrån alltid; jfr a. I Upsala .. ägde .. (J. Ihre) sit rätta värde, och hvad annars icke så altid inträffar med en lysande frägd, at vara ju närmare känd, ju mera godkänd och prisad. 1VittAH 4: 469 (1783). Skriften .. lärer osz .. förstå att hwad i löndom sker, bär icke så alltid prägeln .. af helgonens rättfärdighet. Thomander Pred. 2: 22 (1849).
C. angivande ordningsföljd o. därifrån utgående anv.
5) vanl. trycksvagt, med uttunnad lexikalisk betydelse, angivande samband mellan led i yttrande l. mellan tankeled.
a) angivande att det omtalade sker l. gäller i l. efter den situation l. under den omständighet som har beskrivits före så l. i den situation osv. vari yttrandet görs, ofta tillika betecknande viss stegring, ungefär liktydigt med: nu (se NU, adv. 1 c, 2), då (se DÅ, adv. I 1 e), sedan (se SEDAN, adv. I 4, 5); ofta i samordnad sats; ofta i förb. och så; jfr c γ. Det gick en tid, och så skulle han resa igen. Så bär det iväg igen. Och så small det. Mark. 2: 6 (NT 1526). Konung Knwt satte en offuer Norige som heet Håkon, hwilkin ther en tijdh long regerade, och så drunknade han. OPetri Kr. 53 (c. 1540). Än några ris! så är du fri. Thorild (SVS) 1: 111 (1784). Anande oråd bad .. (bondens hustru) Gustaf (Vasa) .. nedstiga i källaren under golfvet och vältade så ett kar öfver luckan. IllSvH 3: 31 (1877). Då hjernans volym ökas, kräfver den större utrymme, och så förändrar hufvudskålen form, i det pannan .. varder högre. Svensén Jord. 103 (1884). Hvad dagarna ä korta nu! Man hinner knapt vända sig, så är det natt. VLitt. 1: 509 (1902). Mor hade flera gånger tänkt på att göra sig av med de gamla sakerna, men så hade hon inte haft hjärta till det. Lagerlöf Holg. 1: 12 (1906). Vi får väl göra ett försök då, sa han. Så får vi se hur det går. Lo-Johansson Förf. 84 (1957). — särsk.
α) dels angivande att det som omtalas efter så följer i tid på ngt omedelbart förut nämnt, dels angivande ordningsföljd mellan företeelser utan tidsrelation till varandra, sedan (se SEDAN, adv. I 4 e); jfr β o. 2 c. Först kom hon, så (kom) han. Hon kom klockan 10. Så kom han. Först det ena, så det andra. OPetri 1: 167 (1527). För sura Been. Tagh bly och slå thett tuntt och bredt som sårett är stort til, låt thett ther på liggia en half dagh, tagh thett så ifrån. OMartini Läk. 28 (c. 1600). Kortens valeur (i femkort) är den allmännaste: nemligen esset högst, så kung, dame, knekt o. s. v. HbiblSällsk. 1: 307 (1839). Efter att först ha tillhört portugiserna, så holländarne, har .. (Ceylon) gått öfver till engelsmännen. Svensén Jord. 238 (1885). Dorothea Mendelsohn, först gift med bankiren Veit och så enleverad af Fr. Schlegel. Wrangel BrinkmTegn. 6 (1906).
β) angivande att (med tanke på ngt som har nämnts tidigare i yttrandet) ngt ytterligare tillkommer; äv. med bibetydelse av tidsrelation l. ordningsföljd: dessutom, vidare, även; ofta svårt att skilja från α; jfr 2 c, II 3 a o. SEDAN, adv. I 5 c. (Och) så var det en sak till jag tänkte säga. G1R 1: 2 (1521). Så war ther och en Zedel vti edertt bref. Därs. 14: 337 (1542). The förnämsta hustrur (i Nürnberg) haffwa hufwor på sigh .. och så en spetsig hat ther uppå. Bolin Dagb. 42 (1668). Kanske förlustar / Den tappre Horn sig re’n med ryssars fall. / Om Büring så är med och Riga rustar / Kan mycket ändras förr än dag är all. Bäckström Frey 105 (1876). Och så, bröder, be för oss att Herrens ord vinner spridning. 2Tess. 3: 1 (NT 1981). Alla .. som trängdes i kök och sovrum: gamle General Smuts .. och hans syster Cordelia, fästingarna som sprang ut och in genom dörrarna, och så Johan, kusinen. Tunström Tjuven 23 (1986). Jag kan ju läsa utomlands .. Eller så läser jag turism här i Sverige. GbgP 10 ⁄ 7 1995, s. 32.
γ) angivande det efter så nämnda ss. ngt överraskande, övergående i bet.: ändå, trots det, i alla fall. Han har bedragit mig två gånger, och så talar han om sin ärlighet. Weste 1093 (1807). Här lever man ett fullkomligt offerliv för att få fram en tidning, som har något att ge alla .. och så är man inte läst av sina närmaste vänner en gång! Gustaf-Janson ÖvOnd. 5 (1957).
δ) understrykande motsats l. inskränkning l. gensaga l. beriktigande o. d. av ngt förut nämnt l. underförstått; i sht i förb. men så; jfr η. Brodren helse alle de sine på mine wegne. Jag både gierne ded samme på min hustrus wegne, men så ähr hon nu intz her tillstedes. HB 2: 245 (1596). Har .. (den skenande hästen) komit til landz mädh mig, aldrig har iag komit mädh lifvet derifrån. Män så hinte de til at möta honom, förän han kom til lande. Horn Beskr. 29 (c. 1657). (Papegojorna) voro nog nöjsamma med sina fakter .. Men så kunde de också ibland förråda husets hemligheter. Quennerstedt OMagnus 36 (1899).
ε) [jfr motsv. anv. av d. så] understrykande följd l. slutsats l. uppmaning ss. orsakad av ngt förut nämnt l. underförstått: därför (se d. o. 3), följaktligen, alltså (se d. o. 2); numera ofta inledande sats med också (se d. o. 6 a); ibland svårt att skilja från 1; jfr II 3 a o. DÅ, adv. I 2, SEDAN, adv. I 4. Det är vackra saker, men så kostar de också mycket. SvTr. 4: 7 (1521). Alles ther(es) witne som træta om beltit skole ko(m)ma och saa kan ma(n) ransaket rætt. OPetri Tb. 67 (1525). Sweriges Rijkes Konung iagh är, / Så är rätt, at iagh omsorgh bär, / Mitt folck må lära Christen troo. Prytz OS B 1 b (1620). Jag vet, att mensko-magar äro dryga; / Men så står ock mitt kök på bästa fötter. Atterbom LÖ 1: 50 (1824). Nå, så är du ändtligen här med torrwedsstickorna? Almqvist Grimst. 29 (1839). Sankte Pehr .. klabbade ihop en fogel; men när allt kom ikring, hade han glömt gifva honom fötter .. Vår Herre tog så ett ämne och gjorde fötter, dem han kastade efter foglen. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 308 (1864). Jag var trött av att leta mig fram .. och så beslöt jag mig för att fråga i närmaste hus. Hallström Händ. 7 (1927). — särsk.
α') i ed l. bedyrande o. d.; jfr 3 g γ β', 4 j, II 2 a α slutet, c, 3 a γ. Iak beder mik swa gud til hielp. G1R 1: 1 (1521). Jagh N. N. beder migh så Gudh hullan at jagh thetta mitt antagne Åldermans eller Bisittiare Embete, skal ährligen och troligen förestå. Stiernman Com. 1: 797 (1622); jfr HULD, adj. 1 c slutet. Ville du värkligen se mig, / .. Löpa i snaran igän och betunga min nacke med oket? / Näj, så hjälpe mig Gud! Wulff Petrarcab. 220 (1905).
β') (numera mindre br.) då (se DÅ, adv. I 7 d); i frågor äv. då (se DÅ, adv. I 7 a). Hvadan kommer så din fruktan. Jolin UHansDr 63 (1860).
γ') i fråga, understrykande denna ss. retorisk: egentligen (se d. o. 4); jfr 2 f ι. Vad makt har så en bonde, en härskare över omarker? Mörne ÖdDram. 29 (1914). Drick nu inte för mycket, pastorn. — Äsch, vad gör så det. Delblanc Prästk. 187 (1963).
δ') (†) i uttr. än så, än sedan (se SEDAN, adv. I 5 c δ). (Sv.) än så? (lat.) quid tum? Cavallin (1876). (Sv.) än så? (eng.) and then? Björkman (1889).
ζ) (numera bl. arkaiserande) i påståendesats med omvänd ordföljd o. inledd av finit verb. Öffuersten wellam philip mötte meig idag bad meig så hälsza fark(iär). Ekeblad Bref 1: 355 (1654; rättat efter hskr.). Död låg Naturen för mit öga, / Djupt låg hon för min känsla död — / Kom så en flägt ifrån det höga, / Och ljus och lif i verlden böd. Kellgren (SVS) 2: 303 (1790). Träda så på talarstolen stadens råd och fäder opp; / ack, men deras bleka läppar ega ej ett ord af hopp. Rydberg Dikt. 1: 26 (1876). Väl inkomne i bondens stuga, lyfte .. (gårdfarihandlarna) säckarne från axeln, nedsatte dem på golfvet och togo själfva plats där det föll sig. Bjöds dem så svagdricka, hvarpå de (osv.). 3SkånS III. 1: 58 (1893). Kom så slutligen det sista kriget mellan de skandinaviska folken. NordT 1925, s. 319.
η) understrykande orsak l. förklaring till ngt som nämnts l. antytts tidigare; i sht i förb. men så; ofta i förb. med också (se d. o. 6 b); jfr δ. (Sv.) Så är han ock död, (lat.) Ita is quoque mortuus. Sahlstedt (1773). Den dyraste rätten i en japansk restaurangvagn kostar 36 öre, men så kan den heller icke ätas. Nyblom Österut 110 (1908). Ja, jag skryter kanske en smula med Skåne, men så är det också mina förfäders land. SDS 1914, nr 68, s. 9.
b) inledande yttrande som kan fungera syntaktiskt självständigt, föregånget av adverbiell bestämning (vanl. konditionalsats l. allmän relativsats l. koncessiv bisats inledd av även om); ibland svårt att skilja från konjunktionell användning (jfr II 3 a). — Anm.: För mer ingående beskrivning av denna o. i c behandlad anv., se LJEkerot Så-konstruktionen i svenskan (1988). — särsk.
α) följt av påståendesats inledd av nog, inte o. d. Skall han höra förebråelser, så inte få de gälla vårdslöshet i utförandets konst. NordT 1893, s. 393. Om jag än skall svälta ihjäl här, så nog skall jag bli kvar till det sista. TurÅ 1910, s. 113. Vad rätt regeringen än har gjort, så inte är det vädret. DN 22 ⁄ 8 1987, s. 2. — särsk. (vard.) i förb. med svordom l. kraftuttryck; jfr II 3 a γ. Var man än läser i spalterna .. så nog fan är det nån byråkrat som uttalar sig om (osv.). Wirde StadsbrevbEnsamh. 129 (1980).
β) [jfr motsv. anv. av t. so] följt av imperativ sats. Vill du följa med, så kom. För all del, men även om du tror det, så tala inte om det för dom. Lindberg Gordimer Hed. 61 (1977).
γ) följt av sökande, retorisk fråga. Nanine tycker om honom, och hade han bara varit litet yngre, så hvem vet hvad som kunnat hända? PT 1897, nr 66 A, s. 3. Om vetenskapen kan misstaga sig här, så hvem svarar för att den ej äfven eljes gör det? Vasenius Samkänsl. 87 (1901). Om Riggins .. stuckit till Indianapolis för att träffa en karl där, så varför dök den där karln aldrig upp i så fall? Adlerbeth Kennedy DödMar. 37 (1976).
δ) följt av interjektionellt uttr. När han åkte till Turkiet så ajöss med vännerna. Holmgren o. Ortman Beattie DjuptVint. 140 (1977). Lär Ni ut sådant beteende .. i skolan, så ve och fasa. HbgD 22 ⁄ 6 1982, s. 7.
ε) följt av meningsfragment. Du är i Triton precis klockan half ett; om du får se mig der, vilket är avgjordt, så – inte en min – Förstår! Godt! Strindberg RödaR 278 (1879). Har du plats för’n hemma så gärna för mig. Ekman Springkäll. 51 (1976). Om det nu kliar i rivningsfingrarna, så varför inte ta och riva alla betongklunsar som poppat upp i Sumpan de senaste tjugo åren. DN 5 ⁄ 2 1987, Runt stan (Solna) s. 2.
c) [jfr motsv. anv. av (i sht ä.) t. so] med placering före finit verb (äv. bestämt av fokuserande adverb av typen bara) i påståendesats (l. med placering före adv. av typen kanske, kanhända), föregånget av vanl. adverbiell bestämning som kommenterar yttrandet gm att ange under vilken omständighet ngt görs l. är giltigt l. när det omtalade sker l. vem l. vad det gäller o. d. (ibland mer l. mindre pleonastiskt); äv. i satsförkortning motsv. konditional l. koncessiv satsfogning (se κ); äv. (i avbruten mening) ensamt förmedlande ett påstående; jfr b o. DÅ, adv. I 3. — särsk.
α) föregånget av adverbiell bisats (l. satsförkortning), i sht sådan som inte anknyter till den överordnade satsens bet. utan snarare till yttrandet ss. sådant; jfr ATT, konj. anm. 4:o.
α') föregånget av konditionalsats; jfr 2 e ε δ'. Om man vill, så kan man. Om inte, så går jag själv. Om jag får säga min mening, så bör vi inte gå dit. Göre wij gott såå fåå wij goodh löön. OPetri 1: 187 (1527). Om iach än wandrade j enom mörkom dale så fructade iach doch intit ondt. Psalt. 23: 4 (öv. 1536). Är ändan godh, så är alt gott. Grubb 902 (1665). Om jag känner Grollen rätt, så kan han wäl ännu göra sina modiga språng. Dalin Vitt. II. 6: 115 (1740). Jag menar inte att .. det är fel att hon givit presenter och att hon varit hänsynsfull .. Men om hon har gjort allt detta i stället för att ge sig själv .. så bara växer avståndet. Jönsson Pilgrim 118 (1976). Säger jag något så går jag inte omkring och ångrar det. Brunner SvVill. 327 (1987).
β') föregånget av allmän relativsats. Hwart man wänder sigh, så är altijdh rumpan baak. Grubb 348 (1665). Hur det nu är, så kräfver .. äfven den blygsammaste polarfärd i vetenskapligt syfte en rätt betydlig tross. Ymer 1914, s. 191.
γ') föregånget av bisats utgörande mer l. mindre fast uttr., särsk. inledd av som l. (efter) vad. Som du vet så håller jag ju ganska mycket på formerna. Evander FalletLHolm 181 (1977). Efter vad jag förstått så är våra medikamenter mer eller mindre förbrukade. Lundström Kinal. 173 (1980).
δ') föregånget av koncessiv l. kausal bisats l. bisats utgörande annat, allmänt omständighetsadverbial. BtFinlH 3: 92 (1539; föregånget av kausal bisats). Fast man förgyller Gåselorten, så är ändå skarn i grunden. Grubb 768 (1665). At Israël ej skull’ i Öknen lida nöd, / Så sila bärgen must och Himlen rägnar bröd. Frese AndelD 75 (1724, 1726). Som saken är swår, så måste man lägga flit därwid. Sahlstedt (1773). (Det) framhölls, att eftersom man inte funnit runstenar .. alls i Dalarna, så måste befolkningen ha kommit dit .. vid ett senare datum än det övriga Sveriges (dvs. befolkning). Lo-Johansson Förf. 69 (1957). I och med att vi betalat ersättning .. så är saken utagerad för vår del. GbgP 25 ⁄ 11 1976, s. 15. Medan de japanska storföretagen med stolthet visar upp sina .. miljövänliga produktionsanläggningar för utländska besökare, så är insynen i de många små bakgårdsfabrikerna betydligt mer begränsad. SvD 29 ⁄ 11 1976, s. 24.
ε') föregånget av temporalsats, i sht med kausal l. adversativ bibetydelse; jfr δ'. OPetri 1: 483 (1528). När tu .. weest Fastelagz Söndagh, så är tigh icke swårt få weta när Påscha och Pingesdaghar komma. Ps. 1567, Kal. s. B 8 b. När hooen är thomm, så bijtas grijserna. Grubb 580 (1665). När jag själf vill måla, / Så känner jag min vanmakt med förtviflan! Wulff Petrarcab. 80 (1905). När han är hemma, så bara äter han. Strindberg Bjälb. 12 (1909). Innan hon hunnit sätta kappan på sig så kunde jag inte låta bli att fråga. Evander Härl. 11 (1975). Så fort skolorna slutat så sätter lägenhetsinbrotten igång. Myrberg BaraBorta 102 (1977).
β) föregånget av ellips l. satsförkortning motsvarande adverbiell bisats. Ett ögonblick, så kommer hon. Vpwäkte af the Lärde Musers Sång, / .. Så komme wij en fierran wäg och lång, / Wår wyrdning them at göre. Stiernhielm Parn. 1: 8 (1651, 1668). Giöra 19. gånger wäl, och dhen 20.de illa, så får man otack för alt. Grubb 872 (1665). Åtta och åtta gör mej Sexton, Fyra til så har jag Sjutton. Bellman (BellmS) 1: 92 (c. 1771, 1790). Bara en pust, så låg hon! Hallström Sagodr. 88 (1910). Ett par solskensdagar till, tänkte hon, så bli björkarna gröna och syrenhäcken spricker ut helt och hållet. Juel ProstD 247 (1933). Giftig eller inte, så är den medusinen inte köpt förgäves. Lindgren PippiLångstrOmb. 43 (1946).
γ) föregånget av huvudsats l. icke satsformad mening (se α') motsvarande adverbiell bisats. — särsk.
α') föregånget av imperativ sats l. icke satsformad mening. Be honom slå sig ner, så kommer jag strax. Kom nu, så går vi. Skynda dig, så hinner du. Asteropherus 38 (1609; uppl. 1909). Drijf bort Lättia, så trijfs icke Kättia. Stiernhielm Herc. 338 (1658, 1668). Kom till oss, om du kan, på några veckor, så få vi språkas vid. Almqvist AmH 1: 40 (1840). Arbeta och håll mun så kanske du får stanna kvar hos grosshandlarn. Ekman Springkäll. 19 (1976). Pensla kakan med smält blockchoklad blandad med vispgrädde så blir den mjukare i både smak och konsistens. SDS 30 ⁄ 11 1976, s. 11. På med pyjamasen sparvtös, så ska du få te sen. Alverfors Hjärtebl. 56 (1976).
β') föregånget av påståendesats. Nu åker vi till Köpenhamn, så blir vi glada igen. Bäst ställa sigh wäl, så spörszet minst. Grubb 757 (1665). Wi hade ingen half mijl avancerat, så satt redan ryttaren ock dragonen hel steel på hästen, ansicktet, händer ock fötter aldeles förfrusne. KKD 2: 65 (1708). Man må säga hvad man vill, så fordras dock en viss tid därtill att skrifva ihop så många bref. CGvBrinkman (1842) hos Wrangel MvSchwerin 292. Det är så godt att börja med detta, så behöfs det ej slutas med en dissonans. PT 1901, nr 90 A, s. 3. Kungar och tyranner må ha varit hur utmärkta regenter som helst, så har författningsändringarnas hjul roterat. Grimberg VärldH 2: 291 (1927). Vi körde en försökssommar (med charterresor) på Jämtland men det slog inte väl ut. Nu försöker vi med vintern så får vi se. GbgP 21 ⁄ 8 1976, s. 16.
δ) föregånget av satsadverbiellt uttr. som anger ram för l. talarens kommentar till det som påstås; äv. föregånget av kausalt l. koncessivt adverbial; äv. (numera bl. mera vard.) föregånget dels av tidsadverbial, dels av rums- l. sättsadverbial. SthmSkotteb. 3: 189 (1521). Thernest, så haffuer tu, vtan tuill, wäll fornummett, atuj nw en long tiidt .. kranckelige warit haffue. G1R 12: 247 (1539). I thenne här staden så är itt träffeliga stort torgh. Bolinus Dagb. 22 (1667). För att slutligen säga något om min religiösa ståndpunkt, så har icke heller denna undergått någon väsentlig förändring. De Geer Minn. 1: 28 (1892). Snart så skulle himlen öppna sig. Lagerkvist Bar. 49 (1950). Jag måste gå ut i mejeriet. Och apropå det så ska du dricka så mycket mjölk som möjligt. Grönblad Cookson ÖdMakt 62 (1977).
ε) (vard.) föregånget av interjektionellt uttr. (som anger talarens inställning till det som påstås). Ia män så är dät sant hwad såm du talar Broder. LejonkDr. 93 (1689). Vips så stack vargen. Liljegren Stangerup Vargtid 181 (1981).
ζ) (numera bl. vard.) föregånget av ett ss. subj. fungerande uttr. (vanl. bestående av l. innehållande en rel. bisats) som i huvudsatsen upprepas i form av det o. konstrueras i förb. med en form av vara med bestämning ss. predikat. Thet mästa jag fruchtar, så är thet, at E(rs) H(ögh)et skal ledes vid mig. OxBr. 12: 172 (1615). Det enda småbarn skriker för så är det tandvärk. SvD(A) 14 ⁄ 3 1935, s. 11. Vad Betty mer har .. så är det en rik inbillning. Lyttkens LängtBlåBl. 102 (1944).
η) (numera bl. vard.) föregånget av uttr. som fungerar ss. subj. l. obj. o. upprepas i pronominell form i huvudsatsen; särsk. föregånget av kvantifierande uttr., i sht alla; jfr ϑ. Alla, så skulle de gå på festen. Hvilkin lanbo, som icke gör försl, så körir ha(n) 6 lass vidh til hans gårdh i byn. SkaraStiftJordeb. 35 (1540). Alle så brinna the mitt vthi Watnet och Kölden, af Älskog. Stiernhielm Cup. 3 (1649, 1668). Om jag bara visste att de äro dina ungar (sade höken) .. Jo (sade ugglan) .. de vackraste som du ser, så äro de mina. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 318 (1864). Alltihop, så var det fantfolk, / av den allra värsta välta. Fröding 4: 60 (1895). Till och med de ensammas mulna pannor så klarna de en smula. Lo-Johansson Hist. 159 (1928).
ϑ) (numera bl. i Finl., vard.) föregånget av uttr. som fungerar ss. subj. l. obj. l. objektliknande adverbial utan upprepning i pronominell form i huvudsatsen; jfr η. Skutan, som .. (saltet) lastades oppå, så hafwer iagh .. frachtat .. hijtt till Åbo. BtÅboH I. 9: 16 (1637). Stoor handel så driffwesz här i staden med allehanda saker. Bolinus Dagb. 53 (1670). Jag såg, att alla gamla Skomakare Så var det fattigdt för. Landsm. XVIII. 9: 5 (1890). Vinden drar, skeppet far .. Jag hämtar siden och sammetstyg, / och allt så skänker jag dig. BrageVisb. 1: 12 (1908).
ι) i (skenbart) avbruten mening, ensamt förmedlande ett påstående l. en uppmaning, i sht i uttr. då så; ofta i sats samordnad medelst och l. men, angivande att under nämnt förhållande saken är klar, att frågan inte ytterligare behöver diskuteras. Jag har frågat och då så. Strindberg RödaR 9 (1879). Hvar ha ni dröjt så länge? — Det har varit lugnt .. Och så afseglade vi först måndag kväll. — Ja, då så. Söderhjelm Tavaststj. 190 (1891). Men inte ställer han väl till nånting, tror du? — Jo, har han sprit i sig, så. Gustaf-Janson LastHäxa 273 (1969); jfr α α ' .
κ) i satsförkortning motsvarande konditional l. koncessiv satsfogning; jfr α o. DOCK, adv. I 5. Tanken på att skrifva om icke en svensk kulturhistoria, så en någorlunda sammanhängande rad af taflor till en sådan. VRydberg (1875) hos Warburg Rydbg 2: 284. Klosterföreståndarne .. voro, om icke lärde män, så gode ekonomer. Rydberg Jönk. 20 (1880). Jag förmodar att Bo Bergman kände sympati, om också inte för formerna så för andemeningen i denna opinionsyttring. DN 25 ⁄ 9 1965, s. 4.
II. ss. konj. l. ingående i konjunktionell förb.
1) [utvecklat ur I 3 d, g] i förb. med urspr. beskrivande ord, angivande sätt l. grad l. förhållande l. omständighet o. d. som preciseras i en av sådan förb. inledd bisats; ofta äv. i förb. med SOM, konj. 2 a β, l. ATT, konj, 14.
a) [utvecklat ur I 3 d α β'] (†) så länge (att), tills; jfr d o. I 4 k λ o. LÄNGE 1 c γ α', δ δ'. G1R 1: 63 (1523). De .. (hade) seedt Vthoffuer medt honom, så att han schulle .. setties j Jernen, så lenge man ku(n)ne få yt(er)mer(e) beskeed. UpplDomb. 3: 118 (1541). (Greve P. Brahe) rådde, man skulle opskjuta saken, så länge vij få see, om fienden är benägen till fridh. RP 6: 741 (1636). Thet täcktes Eder Faderliga Högwördighet .. förordna en Prästman .. som .. är närwarande til Gudstjenstens förrättande .. så länge bemelte Herr Hagæus må kunna til hälsan någorlunda återkomma. VDAkt. 1784, nr 173.
b) så snart (som); äv. (numera bl. vard. l. i mindre övertänkt spr.) så snart att; förr äv. så snart när, se SNART 2 d γ; jfr I 3 g ζ η'.
c) så fort (som) (äv. sammanskrivet såfort), förr äv. så fort att, se FORT, adv. I 5 a γ; jfr I 4 k ι. HH XVIII. 2: 23 (1686: så foort som).
d) så länge (som) (ibland äv. sammanskrivet sålänge), förr äv. så länge att, under hela den tid som; jfr a o. LÄNGE, adv. 1 c γ β' o. 1 c δ. Så länge han leffuer. G1R 1: 2 (1521). Så lenge att våre faner flyga i Tyschland, skall Pålacken och Konungen i Danmark låta oss vara tillfredz. RP 7: 427 (1639). Det måste erkännas, att så länge som svartråttorna voro vid makten, hade de varit .. avskydda av alla andra levande varelser. Lagerlöf Holg. 1: 68 (1906). Upprätt var mannens gång sålänge dagen / bjöd honom verka. Gullberg Terzin. 86 (1958). Glasfönstren .. skimrade — så länge de var hela — i rött och grönt. Tunström Tjuven 22 (1986).
f) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) så titt, förr äv. så tid, så ofta. Så tjdt wj see Dag-Randen sig frambryta / .. Tå bör wårt Hierta up til Himmelen sig swinga. Spegel GW 36 (1685). Så tjd .. (storken) henne (dvs. sin maka) seer så knattrar han och springer. Därs. 207.
g) så framt, så vida, så vitt, se ssgr.
h) [sannol. ombildning av så framt (se SÅ-FRAMT) (för så vitt icke felskrivning för detta uttr.), möjl. med anslutning till FRAM] (†) så fram att, så framt att (se SÅ-FRAMT 2). Besinner ok begrvnner thetta förscrifna grannelighe .. saa fram ath i ekkæ varde fördærfwade. G1R 1: 50 (1523).
n) (†) så dock, fastän; jfr DOCK, adv. o. konj. II. Nu seija the migh vara hiitt kommen att reformera, nu till att föreskriffva them lagh, så dock iagh medh inthett uthan mitt kall migh befattar. OxBr. 12: 527 (1621).
2) ensamt (l. i förb. så att) inledande bisats.
a) [utvecklat ur I 1 a, 2 (a β), 3 d α α'] med konsekutiv innebörd, liktydigt med: med den följden att; äv. med final funktion, liktydigt med: med den avsikten att; äv. i förb. så att; jfr anm. 2:o, sp. 15835, o. I 1 a, 2 a β, I 5 a ε. Hon frös så (att) hon skakade. Vi måste ändra så (att) det passar. Ta ut nappen så (att) man hör vad du säger. De arbetar så (att) svetten lackar. G1R 1: 124 (1523: så att). (Kristus) wart wäl fäghnat aff fadheren, såå han nw sitter påå hans högra handt. OPetri 1: 39 (1526). När iag bödh min faster Kirstin fara wäl .. då sångh iag jeremia klagewisa, så thet hördes i himelen. Horn Beskr. 18 (c. 1657). Jag förmanade .. Soldaterne att använda all aktsamhet, så intet den döda käcka Officeraren fölle af båren. HSH 1: 190 (c. 1720). Sedan förstördes hela templet, så att icke sten blef på sten. Franzén Pred. 5: 99 (1845). Middagsljuset ligger bländande, så blicken ej lekamligt kan varsna det den söker. Levertin Diktare 140 (1898). Han .. blev genast nerdragen av den rödhåriga så att han nästan rasade över henne. Östergren Ankare 170 (1988). — särsk.
α) (vard.) i fråga om att försäkrande understryka ett påstående, i sht i vissa uttr. Han skryter så hälften kunde vara nog. Dånande bifallsyttringar, så man kunde tro (att). Berndtson (1880). Svenska flickskolelärarinnor .. kunde resonera logiskt, så det var en fröjd att höra. Nutid 1898, s. 42. Det här var märkvärdigt, så att det förslog. LD 1905, nr 213, s. 3. Övertid så det stänker om det. SvD 11 ⁄ 10 1987, 3: 7. — särsk. i kraftuttryck, övergående i I 4 j; jfr I 3 g γ β', 4 j, 5 a ε α', II 3 a γ. Smutsig är han, så Gud sig förbarme. David .. brås på far sin och bryr sig om intet annat än spjut och båge, så helgonen sig förbarme. Topelius Vint. III. 1: 12 (c. 1865, 1896).
β) [sannol. elliptiskt för uttr. av typen det är så illa (l. krångligt o. d.) att man kan osv.] i predikativ förb. med det är l. var i uttr. av typen det är så man kan bli galen (jfr DEN VII 1 a ε); äv. i förb. med pregnant anv. av uttr. av typen se ut (se SE UT 7 a ι). Han ser ut så (att) man kan bli rädd. Ni vill öfvergifva er man? Ni .. det är så man kan bli galen åt det. PT 22 ⁄ 11 1898, s. 2. (Sv.) Han ser ut, så att man kan bli rädd (eng.) he looks a (regular) fright. Harlock (1944).
γ) (i folkligt spr., i sht i vissa trakter) oeg., i fråga om att genom upprepning förstärka l. intensifiera ett påstående, i berättelse, inledande upprepning av påstående; jfr I 2 j. Och det gick, så det gick, ja, som vinden så gick det. Lagerlöf Liljecr. 20 (1911). Vanliga så kallade dassyrener — men de blommade så de blommade så de blommade. Idun 1961, nr 26, s. 10.
δ) (numera bl. ngt vard.) inledande adverbiell bisats som betecknar följd l. sätt, efter ett föregående determinativt så (äv. sådan), liktydigt med: att (se ATT, konj. 13 a, b); äv. i förb. så att; jfr I 2 a β, 3 d α. Lægh tiigh .. win om ssaa bewara Calmarna ssloth ok stadth .. Saa Ath han kan ecke beskiwtas mæth sswor skaath. G1R 1: 111 (1523). Om nya åhret så celebrerasz här (i Leipzig) en sådan marcknat så hansz lijke icke hållesz sådan uthi ganscha Europa. Bolin Dagb. 19 (1667). Luften var så frisk, så att det kan inga ord beskrifva. Lagerlöf Jerus. 1: 3 (1901). Är du så jävla småsnål så du har tagit med arméammunition. Ekman Dödsklock. 143 (1963).
ε) angivande yttrande ss. förklaring till att ett direkt föregående yttrande har gjorts; ofta i eg. uppmaning. Jag ger Hedings f-n, så du vet det! Öberg Makt. 2: 106 (1906). Ser ni nå’n jag känner så känner inte jag er. Bara så ni har det klart för er. GbgP 8 ⁄ 12 1997, s. 21.
ζ) [möjl. utvecklat ur l. med anslutning till I 2 g] (numera föga br.) i förb. så att, inledande självständig sats, oftast med bisatsordföljd, övergående i att ange yttrandet ss. slutsats av ngt man fått veta (jfr 3 a). (Sv.) Så at ni då intet vill? el. Så vill ni då intet? (fr.) tellement donc que vous ne voulez point. Weste 1093 (1807). Så att jag nu då ändtligen är gouvernante! Almqvist AmH 1: 1 (1840). ”Så, att detta är frökens första bal”, sade kapten Lagersköld. Edgren Lifv. 1: 35 (1883). Cannelin (1921).
b) inledande sats med funktion av objekt, dels liktydigt med: att (se ATT, konj. 18 a α), dels liktydigt med: hur (se HURU 3); jfr I 2 e δ slutet, 4 c. Går han ut en mörk höstqväll, skall det alltid finnas någon vänlig person .. som följer honom på passande afstånd för att se efter så han inte går och gör sig illa. Hedenstierna Kaleid. 148 (1884). Har du aldrig märkt, så bildningen klipper klorna af folk. Idun 1917, s. 203. Hon såg till så hans vänner fick kaffe efter sorgeakten. Wassing Dödgr. 100 (1958).
c) (numera föga br.) i uttr. så Gud vill, med konditional innebörd, liktydigt med: om (se OM, konj. I 1); jfr I 5 a ε α'. Om detta och mycket annat får jag tala med dig muntligen, så Gud vill, innan sommaren gått till ända. Bremer Brev 4: 74 (1859).
3) ss. samordnande konj.
a) [utvecklat ur I 5 a ε] inledande sats med konklusiv innebörd; äv. (numera bl. vard.) i förb. så att, särsk. placerat först i mening l. efter interjektion o. angivande yttrandet ss. följd l. slutsats av ngt som iakttagits l. hörts l. yttrats i det föregående; i äldre språkprov ofta omöjligt att skilja från I 5 a ε; jfr I 5 b. Det är vackert väder, så ni följer väl med. Ingen har sagt något, så (att) jag vet inte vad jag ska göra. Så det är dags att komma nu? G1R 1: 57 (1523). Haffua Wj nw j tessa nest förlidna daga faat gode tidende aff Stokholm sa oss hoppes .. fonge en korth ende bade paa staden oc slothet. Därs. 79; möjl. till I 5 a ε. Så kom tå Belzebub! min såte wän och broder! Spegel TPar. 91 (1705). Vi hade haft en treflig dag, så det var intet under, att vi voro vid ett strålande lynne. Ödman UngdM 1: 110 (1874, 1881). Fadern själf fann det roligt (dvs. att plantera), så att han hjälpte sina små att sätta träden. LbFolksk. 194 (1890). Hm, så det skulle vara förklaringen! Anholm Gog 4 (1895). Svante var så liten då. Så det mindes han inte. Geijerstam MPojk. 85 (1896). Hon sörjde inte på samma sätt som de andra och inte såg hon heller på honom på samma sätt som de. Så det var väl hans mor. Lagerkvist Bar. 12 (1950). — särsk.
α) i förb. med en följande adverbiell bisats. (Bengt Sparre) vill låtha optaga sina .. framfarne föräldras .. lijk och flyttia them i samma .. graff, therr .. (han) ville hafva sitt rum mitt iblandh. Så all then stund iag .. (hans) begäran gerna .. effterkommer .. hafver iagh (osv.). OxBr. 12: 369 (1616). Dessa guldringar slarfwade han bort i Upsala, så när han skulle gifta sig, så hade han ingen. Fatab. 1911, s. 94 (1792); jfr I 5 c α δ ' . Jag var nere efter druvklasen också. Så är det nån som ska dömas, så är det jag. Siwertz Varuh. 21 (1926); jfr I 5 c α α ' .
β) (numera bl. vard.) inledande uttr. så det så, i sht förr äv. så det; jfr I 2 e α. Om jag inte kan härda ut, så struntar jag i det — så det, så! Törngren Jepson LadyNoggs 79 (1910). Om du inte gör det, skall jag sannerligen varken äta eller dricka. Så det. Adjö! Grimberg VärldH 3: 293 (1928). Även vi ha en ärorik historia och hög kultur. Så det så. UNT 1943, nr 110, s. 8.
γ) [möjl. utvecklat dels ur sådana uttr. som så sant som Gud finns (jfr I 3 g γ o. SANN, adj. 1 j α) l. så hjälpe mig Gud (jfr I 5 a ε α'), dels ur I 5 b α slutet] inledande svordom l. kraftuttryck l. annat känsloladdat uttr., dels ss. uttr. för försäkran l. bekräftelse o. d., dels ss. uttryck för (stark) ilska (till följd av förhållande som har nämnts tidigare i yttrandet); jfr I 3 g γ β', 4 j, II 2 a α slutet. Huru han försågh sigh, stupade han och föl nedh j Watnet, och strax j samma stundena sadhe han effter sin gamble sedwane: Så för ale the tusende Dieffla. ASimonis SiälÖrt. V 12 b (1586). Så till helfwetes sade Adelzmannen. VDAkt. 1678, nr 284. Sergeanten .. begärde ett skålpund konfekt. ”Fans aldrig till salu på ångbåtar,” svarades. ”Så för fan! fins här då apelsiner?” Almqvist Går an 38 (1839). Gick hon sin väg? .. det skulle jag aldrig kunna göra .. Inte jag heller — nej så aldrig skulle jag gå. Fröding ESkr. 2: 30 (1891). Jo, så minsann! Det är just vad herrn gör. Oterdahl Skram 127 (1919). — särsk.
α') (numera mindre br.) i uttr. så slut (det var). Törnblom Rall. 87 (1909: så slut det var). En hundrackare att skatta för och föda, när man knappt hade maten själv — nej, så slut det var! Dens. FolkSpad. 93 (1914). Nej, så slut jag hade något ihop med den skojarn. Siwertz Sel. 2: 34 (1920); äv. att hänföra till β ' .
β') i fråga om att man motsätter sig en befallning l. uppmaning l. bön o. dyl. l. invänder mot ett påstående; i förb. med en följande (elliptisk) konditionalsats, särsk. i förb. med ett föregående nej (se d. o. I 1); jfr I 5 c α α'. (Sv.) Nej, så ta mig tusan jag det gör, (eng.) hang me if I do it. Björkman (1889). Inte har du nånsin gått i skola, Lindberg? — Jo, så min själ blef jag inte qvarsittare i fjerde. Hedenstierna Marie 9 (1896). Pengar har jag inga, men så förbaska mig om jag tänker ligga i kajen och surna sista natten vi ligger i hamn! Holmström Däck 11 (1927).
b) [utvecklat ur I 2] med kopulativ (likställande) funktion, i förb. så .. som, förr äv. så .. så, såväl .. som; jfr I 2 c o. SOM, konj. 5 a β. G1R 1: 28 (1521: swa .. som). Nätzla brenner så wenn som owenn. SvOrds. B 7 a (1604). Han försumar sigh .. intet att anhålla så hoosz den ena så den andra. Ekeblad BrClEkeblad 20 (1650). Sent på natten blefvo fångarne inqvarterade så i staden som förstäderne. Dahlberg Lefn. 37 (c. 1755). Efter sorg kommer glädje, efter bekymmer en stor hugnad. — Så i smått, så i stort. Topelius Dagb. 2: 183 (1835). Så ung som gammal bäras vi en dag dock bort på båren. Koch GudVV 1: 13 (1916). En del av diktarna i stormaktstidens Sverige blev själva adlade, så bröderna Wollimhaus, så .. Paulinus. IllSvLittH 2: 15 (1956).
III. ss. pron.; jfr I 2 a, b, 4 i, k ν.
1) ss. demonstr. (o. determ.) pron., i adjektivisk anv., liktydigt med: den (se d. o. II 1, III 1); i vissa uttr., särsk.
a) (numera mindre br.) i så avseende .. som, jfr AVSEENDE II 7 d. Behandlingen är i så afseende här af stor betydelse, som exstirpation af mjälten .. i ett flertal fall visat sig medföra bättring. LbInternMed. 2: 1199 (1918).
c) (numera mindre br.) i så händelse, se HÄNDELSE 10 a. I så händelsze att Silfskålen .. warit förd till .. (kyrkan) hade hon intet mehr där blefwit förskont för Tiufwe handen. VDAkt. 1693, nr 30.
d) (numera mindre br.) i så hänseende, se HÄNSEENDE 3 b. Motion i 2 kam. 1899, nr 238, s. 9. Walberg Franzos JudBarnow 74 (1928).
e) (numera mindre br.) i så mån, jfr MÅN, sbst. 8 b β ε' . Widén Jordag. 46 (1921). DN 25 ⁄ 6 1998, s. B2.
g) (†) med så förord, se FÖRORD II 3 b. Wij Göstaff .. giörum witterligitt .. att wij .. haffuom .. (Måns Brynteson) vndt och förländt .. Elffzborrigz Slååt .. Dogh medt så förordh .. ad han skall weetha wårtt beste och fördeell med fijsck och annan deell. G1R 1: 244 (1524).
k) på så vis. (I Mecenas hus) lever man inte på så vis, / som du förmodar. Risberg HorSat. 12 (1922).
2) [jfr motsv. anv. av t. so] (†) ss. rel. pron.: som (se SOM, rel. fogeord 13); äv. i förb. med rel. pronomenet som (jfr SÅSOM II 1); jfr I 2 f ε o. DEN XI 1, SÅSOM II 1. Jt(em) køpte jach th(e)nne tompt .. saa som ær long widh gatune xiij alna it q(ua)rt(er). OPetri Tb. 105 (1526). Kan thenne bönen såå skeer j hiertat wara the bönena förutan, som skeer medh munnen. Dens. 1: 53 (1526). HT 1916, s. 194 (1597).
IV. [sannol. utvecklat ur I 2] ss. interj.; äv. upprepat så så (äv. sammanskrivet); äv. i uttr. se l. si så (äv. sammanskrivet), se SESÅ; äv., i sht i 1, skrivet såå; i vissa språkprov svårt att skilja från I 2 ( g).
1) (äv. såå) i fråga om att lugna l. trösta, nå (NÅ, interj. 5); äv. i uttr. så ja (äv. sammanskrivet; jfr JA I 3 c). Så, så lugn nu! Så, gråt inte! Så så, Holfredh, thz war rätt! Asteropherus 73 (1609; uppl. 1909). Ja så, så så — Calle lilla! / luta du ditt hufvud ner. Bellman Lev. (BellmS) 35 (1794). Såja, sååja, bråka inte. Engström Glasög. 128 (1911). Såå, Svarten, såå, mumlade hans husbonde, och inför den välkända rösten tycktes hästen .. lugna sig. Väring Vint. 352 (1927).
2) ss. uttryck för att ngn är klar med ngt, att ngt just är slutfört, att ngt är över, att ngt går l. har gått enligt önskan, att ngt nytt kan vidta l. vidtar o. d.; äv. i förb. så där (se DÄR I 4 a γ) l. så (där) ja (ibland sammanskrivet; se JA I 3 c); äv. (i vissa trakter) i förb. nå så (se NÅ, interj. 6 b). Så, nu var det klart. Så, då går vi. Så, så, nu kom det fram, som jag wäntade. Dalin Arg. 1: 310 (1733, 1754). Skål, Mamma! — Så! Det smakade förträffligt. Atterbom LÖ 1: 117 (1824). — särsk.
a) (numera bl. vard.) i fråga om att (efter att ha utfört ngt som man ombetts göra) rikta uppmärksamhet på o. erbjuda ngn att mottaga ngt; jfr HÄR, adv.1 1 b α slutet. Så, här är boken. (Sv.) Så .. (äv.: se så!) (eng.) there you are! Harlock (1944).
b) i fråga om att påkalla uppmärksamhet, i sht vid uppmaning l. kommandogivning o. d.; i sht förr äv. i förb. se så. Så, flytta på dig! Friska tag! Se så! Kellgren (SVS) 3: 293 (1788). Så, så, inga ursäkter vidare. Atterbom LÖ 2: 329 (1854). Såså, såså, sakta i backarna. Hemmer Lermontov VTHjälte 88 (1926).
3) (†) upprepat så så, uttryckande hån. Interjectiones .. Deridendi, At begabba någon. Bisz, bisz, så, så! rättså! Giese Sprachm. 1—3: 324 (1730).
(I 3) -FRAMT04, konj. (i sht förr äv. särskrivet. såframt 1690 osv. så framt 1523—1980. förr äv. -mpt) [fsv. sva framt (äv. med at l. sum l. um); liksom fd. swa framt (som) (d. såfremt), fvn. svá framt (äv. med at l. sem) av så, adv., o. ett adverb till (eg. n. sg. av) det adjektiv som föreligger i fsv. framber (se fram); jfr det obrukliga uttr. så fram att (se så, konj. II 1 h) i konjunktionell anv.]
1) (†) i fråga om att ange utsträckning l. omfattning av visst sakförhållande, liktydigt med: i den utsträckning (som), i så måtto (som); övergående i bet.: så sant som (se sann, adj. 1 j α); särsk. i förb. med till; jfr -vida, -vitt. OxBr. 3: 67 (1623: till). De röna sku min Makt, så framt Iag Venus heter. LejonkDr. 75 (1689).
2) (†) till I 3 d, med final innebörd, liktydigt med: med den avsikten (att), äv. med konsekutiv innebörd, liktydigt med: med den följden (att); äv. i förb. med att (se att, konj. 13, 14); jfr 3. Ther före moste wij iw holla oss in til gudz ordh sååframt wij icke warda öffwerwundne aff dieffwlen. OPetri 1: 33 (1526). Spånen är slett aff ruthin påå kÿrkione och behöffwer hielp mz theet första så frampt att hualffwett faller icke nidh. VgFmT III. 3—4: Bil. 2, s. 21 (1583). OxBr. 5: 45 (1613).
3) (numera mindre br., ngt ålderdomligt) till I 3 g, med konditional innebörd, angivande (eftertrycklig) villkorlighet, liktydigt med: om (se om, konj. I), ifall (se d. o. 1); förr äv. i förb. med att (se att, konj. 13, 14), äv. det (se det 5). Så framt vädret tillåter bör skadorna vara reparerade inom en vecka. Ty biwder iak eder ath j .. ingin lyde efter annan een megh .. Saa f(r)amt i wele vndwike mine ok rigisins strenge hempdt plicth ok wrede. G1R 1: 47 (1523). (Jag) begärar .. at I Eder welen hit til migh förfoga, så framt at thet fins rådelight at icke senda penningarna thil Elfsborgh. Gustaf II Adolf 478 (1617). Så framt thet wore sant, så hade then helige Jungfrwn Maria icke behöfft at bedhia: Förlåt osz wåra Skulder. Schroderus Os. III. 1: 281 (1635). Nu blifwer (Seraphimer)Riddare i Stockholm död, warde tå .. begrafwen i Riddarholms Kyrkan, utan Sterbhusets omkostnad, så framt han icke ther sit eget Grafställe hafwer. FörordnRiddO 1751, s. D 1 a. Det hänger aldrig rätt ihop, såframt hon icke dränkt sig i nödwärn? Hagberg Shaksp. 1: 414 (1847). (Elfstrand o.) Gabrielson 273 (1950). —
-JA, se så, interj. IV 1, 2. —
-LEDES, se d. o. —
-LUNDA, se d. o. —
-MEDELST, se d. o. —
-SOM, se d. o. —
(I 3) -TILL-VIDA, adv. (äv. särskrivet. såtillvida 1857 osv. så till vida 1793 osv. så tillvida 1915—1945) i fråga om att ange utsträckning l. omfattning av visst sakförhållande, ofta i förb. med att (se att, konj. 13, 14), äv. som (se som, konj. 2, 3 a α), liktydigt med: i den utsträckningen (att), på det sättet (att), i så måtto (att) (se så, pron. III 1 o. måtta, sbst.2 5 d ϑ'), såvida (att) (se -vida 1). Rabe GrElGr. 185 (1857). Det götiska förbundet hade .. tagit mera för sig, än Atterboms skola, så till vida som det utsträckte sin reform utöfver vitterheten. Sturzen-Becker 1: 38 (1861). Mässingsuret .. är ovanligt såtillvida, att boettens baksida utgöres av ett tunt glas. Kulturen 1954, s. 152. Det värsta var att han hade rätt så till vida: Kajsa-Karin tänkte inte på annat. Lidman NabSten 211 (1981). Han var verkligen rättvis såtillvida att han behandlade oss alla lika illa. Johansson HusFlon 286 (1997). särsk. övergående i att ange orsakssamband, liktydigt med: av det skälet (att), såvida (att) (se -vida 2). Bellman (BellmS) 19: 177 (1793). Förgäfves ville man bestrida / Att denna karl ju sprang som fan, / Och var, kanske, i hela stan, / Den bästa Kursor, så till vida. Leopold 2: 249 (1795, 1815). Det är där (dvs. i annonseringen) man måste göra halt och börja tänka .. Kan socialismen hjälpa till med detta, då är den välkommen så till vida. Hallström Skepn. 137 (1910). Var Bacon skyldig till vad han anklagades för? Ja så till vida, som han hade mottagit gåvor av rättssökande. Grimberg VärldH 10: 9 (1941). —
-VIDA4~10 l. 132 l. 140, adv., konj. (äv. (o. i bet. 5 bl.) särskrivet. såvida 1670 osv. så vida 1628 osv.) [fsv. sva vidha] ss. adv., äv. (övergående) i konjunktionell anv.
1) (utom i slutet numera föga br.) till I 3, i fråga om att ange utsträckning l. omfattning av visst sakförhållande, liktydigt med: så långt (se lång 4, 8), i den utsträckningen (att), i det avseendet (att l. som), i den bemärkelsen, i så måtto (se så, pron. III 1 o. måtta, sbst.2 5 d ϑ'); ofta i förb. så vida (..) som, äv. så vida (..) att, äv. (tillf.) för såvida (äv. sammanskrivet: försåvida); jfr så, adv. I 3 d α, g α γ', o. -till-vida. (Lantmarskalken) begärer .. (att adeln) wele vptaga och erkenne honom för dehres Landtmarskalk och honom så wida respectera som dett Embetet widkommer. RARP 2: 61 (1634). I hafwen så wida rätt, käre Granne; De fleste äro sedan hängefärdige af Fattigdom (dvs. sedan de har rest utomlands). Lagerström Jean 3 (1744). (De småländska männens) Skor äro dubbel pump, fast mellan sulorne äro näfwer, som skall ha sin nytta, så wida watnet hålles ute. SmålHembygdsb. 1: 24 (1749). I afseende på ditt gräl med Höijer är jag såvida af olika tankar med dig, att jag finner din vördnad för den aflidne gränsa ända till vidskeppelse. Atterbom Minn. 666 (1819). För såvida som det är socialismens mening att till alla grader af mensklighet utsträcka sin jemnlikhet, är den falsk och orimlig. BEMalmström 8: 362 (1845). Fröding 15: 169 (1891: försåvida). särsk. (numera bl. ngt ålderdomligt) i konjunktionell anv., liktydigt med: i den utsträckning (som); äv. övergående i konditional bet.: om (se om, konj. I), såvitt (se -vitt 1); jfr så, adv. I 3 g α γ'. (Prästen skall) förehålla (den frestade) .. at .. altidh wara stadder uthi något lofligit och gudeligit arbete, så widha han förmår. KOF II. 2: 165 (c. 1655). Menniskan är på en gång en sinnlig och en förnuftig varelse. Så vida hon är sinnlig, verka de yttre föremålen på hennes yttre sinnesorganer. Boivie SvSpr. 1 (1834). Icke på tio år skall Paris åter kunna blifva hvad det varit, såvida det öfverhufvud taget någonsin kan blifva det. SDS 23 ⁄ 12 1870, s. 2. Att profetera är bättre än att tala med tungor, såvida man inte kan tolka sina ord så att församlingen blir uppbyggd. 1Kor. 14: 5 (NT 1981).
2) [utvecklat ur 1] (numera mindre br.) övergående i att ange orsakssamband, liktydigt med: av detta skäl (se skäl, sbst.4 14 f); i sht övergående i konjunktionell anv. med kausal bet., liktydigt med: av det skälet (att) (se skäl, sbst.4 14), eftersom (se d. o. 2). (Olaus Wexionius) är .. af en annan nation, .. ett annat Biskopz Stiffte, och så wijdha en fremmande. BraheBrevväxl. II. 1: 96 (c. 1657). Prof. primarius swarade, at det icke wore för myckit såwijda Prof. Petræus honom hårdt och med en swår beskyllning angripit. ConsAcAboP 6: 439 (1689). (Krämarens) farliga handel kan jag ej lida, icke eller den förderfwelige Under-Balancen i wår Commerce, så wida jag älskar landsens wälfärd. Dalin Arg. 2: 142 (1734, 1754). Såvida adjutanten gick främst med sin häst, behöfdes icke bifall af hans följeslagare. Runeberg (SVS) 7: 169 (c. 1836). Återstod endast realisationen af det gamla boet .. Det brådskade därmed, ty .. intet nådår för sterbhuset kunde ifrågakomma, såvida han dog enkling utan minderåriga barn. Lagus Pojk. 139 (1904).
3) [utvecklat ur 1] (†) i fråga om att ange ngt sakligt, liktydigt med: enligt vad, såvitt (se -vitt 2). En besynnerlig lycka att myntebetjänterne .. varit trogne och redelige, såvida är vitterligit. Wollin Stilgjut. 57 (i handl. fr. 1748). (Sv.) Ej såvida jag vet (t.) nicht dasz ich wüszte. Auerbach (1913).
4) (†) till I 3, övergående (från 1) i anv. ss. prep., liktydigt med: beträffande (se d. o. 1), i den utsträckning som det l. det angår. ForumNav. 9: 113 (i handl. fr. 1628).
5) (†) till I 4: i någon mån (se mån, sbst.1 8 b β), litet (se liten 3 e). War intention ähr .. att låtet (dvs. inrättandet av Åbo akademi) winna sin fortgång. Men effterdy .. alt lijkwäl måste så wijda haffue sin tijdh .. äre wij i wärcket at låta arbeta der oppå effter handen. BraheBrevväxl. II. 1: 7 (1639).
6) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till I 4, ss. förstärkning av adjektiviskt l. adverbiellt ord l. uttr., liktydigt med: i så hög grad, så väldigt. Du som är så vida galant och präktig. Lidman NabSten 57 (1981). —
(I 3 g) -VITT04, konj. (ibland särskrivet. så vitt 1530 osv. såvitt 1870 osv.) [fsv. sva vit (sum)]
1) angivande grad l. mängd l. utsträckning o. d. såsom varierande i förhållande till annan grad osv., liktydigt med: i den utsträckning som, i den mån som, i samma mån som (se mån, sbst.1 8 b β ε'), allteftersom (se allt, adv. 9 b β); äv. i uttr. så vitt (..) som l. för såvitt (äv., mindre br., sammanskrivet); äv. övergående i konditional bet., liktydigt med: om (se om, konj. I 1), äv. (numera mindre br.) övergående i kausal bet. Vi ses, såvitt inget oförutsett inträffar. Hwad E(dert) Majestet worder mich tilbjudandis achter iach gerne fullfölje so wijt min macht formåår. HFinlH 1: 229 (1530). Den nye Laghen .. förmäler om Frälsze och Ofrälsze så widt som en Man hafwer Frijheet eller Ofrijheet opå sijn godz för Skatt och skuld. Stiernhielm Fateb. C 1 b (1643). (Stockholmsbörsen:) I spanmål är marknaden för såvidt angår platshandeln mycket stilla. SDS 23 ⁄ 12 1870, s. 3. Af Sofokles’ .. bevarade skådespel är Konung Oedipus det mest tragiska, för så vidt hela handlingen .. ådagalägger, huru Oedipus fullbordat sitt öde just genom att undfly det. Cavallin (o. Lysander) 10 (1879). Motskott skjuter ingen av oss, så vitt hållet ej är mycket kort. Kolthoff FarSkog 107 (1915). Även detta ok skulle han bära åt henne såvitt en dödlig människa det kan för en annan, sjukdomens ok, tills hon var framme vid död eller liv. Wägner Sval. 223 (1929). särsk. i ofullständig, subjektslös sats, särsk. i uttr. så vitt möjligt. Oscar I Straff 128 (1840).
2) i fråga om att göra förbehåll l. reservera sig, liktydigt med: enligt vad; äv. (numera bl. mindre br.) i förb. såvitt som. Såvitt jag vet. Nordforss (1805). Saken skedde såvitt jag minns ett par tre år innan jag tog studenten. Siwertz Förtr. 288 (1945). Det är rätt såvitt (som) jag vet. SvHandordb. (1966). särsk. i ofullständig subjektslös sats, dels av typen såvitt synes, dels av typen såvitt bekant; jfr om, konj. I 1 a. Quennerstedt Agnost. 12 (1888: såvidt synes). Wikner InfTakt. 15 (1920: såvitt bekant). (På kyrkogården) vilar han i frid, i varje fall har han såvitt vetes inte gått igen. Nilsson HistFärs 9 (1940). (År 1540) är första gången som en svensk almanacka omtalas. Något exemplar av den har, såvitt känt, icke bevarats till våra dagar. TrycktOrd. M 1 a (1941).
3) (†) i förb. såvitt att, med konsekutiv bet., liktydigt med: med den följden att, så att. (Konungen) böör oss .. lydige wara så vidt att icke något bliffuer påbudit thz ther emoot streffuer the decret och statuter Påuen .. stadgat och oss föresatt haffue. Svart G1 126 (1561). —
(I 3 g) -VÄL0~4, äv. 4~0 l. 44, konj. (i sht förr äv. särskrivet. såväl 1633 osv. så väl 1521—1981) liktydigt med: lika väl. särsk.
a) i konjunktionell anv. med kopulativ (likställande) funktion, i uttr. såväl (..) som, förr äv. såväl (..) som och l. såsom (och) l. så och o. d., liktydigt med: liksom (se d. o. I 1 b), i likhet med; äv. (i mindre övertänkt spr.) i sådana uttr. som såväl .. och; jfr både, konj. 1, såsom I 1 a ε slutet. Föräldrarna förlorar på reformen, såväl som barnen. Såväl föräldrarna som barnen förlorar på reformen. G1R 1: 27 (1521). Then twnga edra kyrcher oc clerckerij saa wel paa gelder som the andra andeliga oc werdzliga som boo i richit. Därs. 1: 37 (1522). J skolen gå för idhra brödher wäpnadhe .. och hielpa them in til tess Herren läter ock idhra brödher komma til roo så wel som idher. Jos. 1: 15 (Bib. 1541). Vij hava brek upå sill och annad såvell såsåm och humbla. OxBr. 6: 17 (1627). Såväl den yttre formen som innehållet är anspråkslöst. SmålP 14 ⁄ 12 1972, s. 4. Invandrares svårigheter med språk och annat — ett ämne som förvisso har aktualitet i nutidens Sverige såväl som i Mobergs Utvandrar-Amerika. UNT 24 ⁄ 2 1972, s. 15. RöstRadioTV 1973, nr 8, s. 3 (: såväl .. och).
b) (†) ss. uttr. för jämförelse o. utan kopulativ funktion, liktydigt med: i lika stor utsträckning, i sht i uttr. såväl (..) som, precis som (se som, konj. 1). Kan någhor förbiwdha ath thenne här icke döpes j watn, som fonghit haffua then helgha anda så wäl som wij? Apg. 10: 47 (NT 1526; Bib. 1917: likaväl; NT 1981: alldeles). Till metter och Byrgie .. mennighetten, att di haffua så vell giordh flerdh i kiöp .. som han haff(uer) giortt, som han för rette haff(uer) bekiennth. TbLödöse 212 (1590). Andra människor äro äfven så väl föremål för vår verksamhet som vi sjelfva. Boëthius Sedel. 198 (1807).
Spoiler title
Spoiler content