publicerad: 2001
SÅ så4, v. sår, sådde sod3e2, sått sot4, sådd sod4. (inf. o. pr. pl. akt. så Mat. 13: 3 (NT 1526) osv. — pass. sådz CivInstr. 252 (1633); sås Schück VittA 1: 142 (i handl. fr. 1630) osv.; såss G1R 15: 572 (1543). — pr. sg. akt. sår 2Kor. 9: 6 (NT 1526) osv. — pass. såds Modin GTåsjö 59 (cit. fr. 1545); sås SkaraStiftJordeb. 37 (1540) osv.; såss Rosensten Skog. 4 (1737), Wikström ÅrsbVetA 2: 551 (1843—44). — ipf. sådde Mat. 13: 3 (NT 1526) osv.; såådde Luk. 19: 22 (NT 1526). — sup. szoodd BtFinlH 3: 56 (1535: beszoodd); sådat Dahlman HushR ön. 2: 26 (1750); såth G1R 3: 214 (1526: roogsaath), Därs. 7: 63 (1530); sått 2Mos. 23: 16 (Bib. 1541) osv.; sååt (-tt) Luk. 19: 21 (NT 1526), VDAkt. 1683, nr 210. — p. pf. såd (-ååd, -åådd) Mark. 4: 15 (NT 1526), MeddNordM 1899—1900, s. 45 (1754: tilsåd); sådd 1Kor. 15: 42 (NT 1526) osv.; såghet, n. Mark. 4: 31 (NT 1526); sått (-dt) HH XIII. 1: 160 (1564), Palmchron SundhSp. 132 (1642); sååt Mat. 13: 19 (NT 1526), Jak. 3: 18 (Därs.)). vbalsbst. -ANDE (†, VDAkt. 1682, nr 48 (: insåand)), -ENDE 1Mos. 8: 22 (Bib. 1541) osv., -NING (se d. o.); -ARE, se avledn.
Ordformer
(så (-aa, -åå) 1526 osv. såd- 1545—1808 (: sådbar, avledn.). sågh- 1526 (: såghet, p. pf. n.). såss, inf. pass. 1543—1844)
1) (för hand l. med hjälp av redskap l. maskin) strö ut l. lägga (o. mylla) ned frö(n) l. sädeskorn på l. i åker l. annan för odling beredd mark för att de(t) skall gro; äv. i fråga om skogssådd; äv. med obj. betecknande dels vad som strös ut osv., dels åker osv. över vilken ngt strös ut; äv. allmännare, med avs. på annat än frön osv. Så vete, råg, ärter, spenat, ringblommor. Den här åkerlyckan skall vi så med råg. Så gurkor i drivbänk. Så för hand l. med radsåningsmaskin. (Guds rike) är såsom itt sinaps korn, huilkit thå thz såghet wardher i iordhena, är thet mindre än all annor fröö. Mark. 4: 31 (NT 1526; Bib. 1999: sår det). (Abimelek) slogh stadhen nedher, och sådde salt ther vppå. Dom. 9: 45 (Bib. 1541; Bib. 1999: beströdde). Wissa Trän låta förmera sig .. genom sående, såsom Ek, Bok och Ask. Trozelius Rosensten 26 (1771). Hvem plöjer min åker, hvem sår min teg? Snoilsky 2: 80 (1881). Den skogen var vi med och sådde efter elden. Wassing Dödgr. 260 (1958). — jfr EFTER-, FULL-, IN-, NED-, NY-, OM-, RAD-, UT-SÅ m fl. — särsk.
a) i ordspr. l. ordspråksliknande uttr. Ty the såå wädher, och skola vpskära owädher. Hos. 8: 7 (Bib. 1541). Hwad menniskian sår, thet skal hon ock vpskära. Gal. 6: 7 (Bib. 1703). Corinna (skaldinna från Tanagra) fällde .. det bevingade yttrandet att man bör så med handen och inte med säcken. Henrikson AntikHist. 1: 59 (1958).
b) i förb. med sådana ord som tjock l. tunn ss. adverbiell bestämning, angivande frikostighet resp. sparsamhet med utsädet; äv. bildl. (jfr 5). Såå tiockt eller tunt. VDAkt. 1681, nr 292. Så lät mig denna gång med någon förmån skrifwa / Och räknas bland den hop som altid såddes tunt. Brenner Dikt. 1: 48 (1693, 1713). — särsk. i p. pf., mer l. mindre adjektiviskt; äv. (o. i sht) i bildl. anv., ofta liktydigt med: ymnigt resp. sparsamt förekommande; numera nästan bl. ss. senare led i ssgn TUNN-SÅDD. Schroderus Hoflefw. 204 (1629). Jag har wäl mina wänner, men de äro dock nog tunt sådde. Posten 1768, s. 158. I de glest sådda bygderna måste (man) skaffa sig den ene vägvisaren efter den andre. Rydberg KultFörel. 1: 15 (1884).
c) (numera bl. tillf.) i allmännare anv., närmande sig l. övergående i bet.: odla. (Du) skalt .. såå titt land, och insamla tess frucht. 2Mos. 23: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: beså). (Rödbetan) sås allmänt i köksträdgårdar i många sorter. Elfving Kulturv. 117 (1895).
d) (†) med subjektsväxling, i utvidgad anv. (jfr 3), om markareal med tanke på skörds avkastning: kunna besås med (så l. så många spann (se SPANN, sbst.4 1)) utsäde. I lijke måtte är och efterlatid vnder forskrefne Communiteet till en afwelsgård ett cronones hemman benemd Wårsätter, en mark land, såår tiugu span. Annerstedt UUH Bih. 1: 35 (i handl. fr. 1595).
e) i mer l. mindre bildl. anv. (jfr 5); särsk. dels [jfr eng. to sow one’s wild oats] i uttr. så sin vildhavre, förr äv. vildsäd, om (ung) man: hänge sig åt erotiskt vidlyftigt l. tygellöst leverne, äv. med inbegrepp av allmänt utsvävande l. slösaktigt beteende; dels i fråga om att lägga grunden till l. skapa förutsättningar för utvecklingen av ngt kommande (särsk. i uttr. så (ett) frö). Frese VerldslD 40 (1716, 1726). Ju mångsidigare gåfvor han fått, dess flera mål hägra för honom och dess mer sår han sin krafts vildsäd. Rydberg 2: 329 (1867). Manet hade .. genom vännen Zolas framgångar kunnat så frö i ett flertal hjärnor. Strindberg TjqvS 5: 63 (1909). (Den unge fideikommissarien) sådde sin vildhavre för alla vindar .. den ena skandalen följde den andra. Nilsson Bokh. 48 (1937). Ingen skulle söka upp nattlägret för att så sin säd. Fridegård Offerrök 126 (1949). En turné planeras också, till glädje för alla Olrogfrälsta, samt med hopp om att också kunna så ett frö hos den yngre publiken. DN 25 ⁄ 2 1997, s. B5.
2) i fråga om naturlig spridning av frön o. d., i refl. anv., i sht i uttr. så sig själv, dels om växt: av sig själv sprida ut sina frön, dels om åker o. d.: på naturlig väg bli besådd. Rosensten Skog. 5 (1737). Åkren sår sig sjelf med ogräs. Sahlstedt (1773). Såsom gräset är annuelt, så finner man det allmänt så sig på odlad jord och vid vägar. EconA 1807, dec. s. 66. De vexter kallas vilda, som så sig sjelfva och vexa utan att menniskan behöfver göra något dertill. Berlin Lrb. 70 (1880). Harlock (1944). — jfr SJÄLV-SÅ.
3) (numera i sht i vitter stil) i allmännare l. utvidgad (jfr 1 d) l. bildl. (jfr 1 e, 2) anv., med avs. på ngt konkret, särsk. liktydigt med: strö l. sprida ut l. kasta ut; beströ; äv. dels: hälla ut, dels (med avs. på tårar o. d.): (ut)gjuta; äv. refl. Nu föllia dee des Båår och tusend Tårar såå. TRudeen BDLeyoncrona 3 (1691). Det Slaviska jernet / Badade lustigt i blod, med slagne det vallarne sådde. Stagnelius (SVS) 3: 83 (1817). Den höga, gröna, guldfrukt-rika kusten, / Der hvita hus sig bland oranger sått. Atterbom Minn. 470 (1818). När Gud Fader gick omkring vid verldens begynnelse och sådde sina stjernor på himlahvalfvet, då gick Hin håle i bergens djup, och sådde kring sig diamanter! Jolin Barnhus. 202 (1849). Det borde varit stjärnor .. / och stråldiadem om ditt hår, / där .. / små strimmor sågos leka / likt strimmor, dem ett norrsken i kvällrymden sår. Fröding Stänk 130 (1896). Eliasson Hav 38 (1925). — särsk.
a) (numera föga br.) i mer l. mindre hyperbolisk anv., med avs. på pengar o. d.: ge ut i övermått, slösa, strö (se STRÖ, v.1 3 b). Så penningar. Weste (1807). (Påven Pius IX) började sin regering som omstörtare, .. gav de fattiga bröd genom allmänna arbeten, .. minskade skatter och sådde allmosor omkring sig. Månsson Rättf. 2: 329 (1916).
b) (numera föga br.) i p. pf., i mer l. mindre adjektivisk anv., i förb. med prep. med, om ngt sakligt: beströdd med l. mer l. mindre täckt av, översållad av. Hela trakten inemot Mörrums gästgifvaregård är sådd med små landtställen. HTSkån. 4: 75 (1817). Vidderna (i öknen) ligga ändlöst, tröstlöst kala, / sådda med hvita kotor här och där. Björkman Hesp. 3: 44 (1897).
4) (i sht i vitter l. högre stil) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 (jfr 1 b, e, 3), med avs. på ngt abstrakt; särsk.: inplanta (se d. o. 5 c) l. inplantera l. ingjuta (i ngns hjärta l. sinne o. d.); stundom äv.: åstadkomma l. vålla; äv. abs. (se särsk. slutet). Strax komer satanas, och tagh(e)r bort ordith, som såådt är j theres hierta. Mark. 4: 15 (NT 1526; NT 1981: har såtts). Wällgiärningar har han här rikeligen sådt. Runius (SVS) 1: 272 (1713). Karl XII:s gåfvor voro af naturen sådda ur fullaste händer. (Cavallin o.) Lysander 66 (1855). Och ännu på gamla dagar, när hans penna sällan rördes, sådde han gerna sina tankar i unga konstnärssinnen. Wetterhof DiktBild. 23 (1889). Ofärd sås med fulla nävar, / välfärd mejas ner. Sjöberg Kris. 115 (1926). Sannolikt hade han också sökt så split mellan honom och hans syster. Hornborg Ödemarkspräst. 24 (1938). Så misstänksamhet. Carleson Hart TörsTala 41 (1948). — särsk. (numera bl. mera tillf., i religiöst spr.) abs., i uttr. så i anden l. i sitt kött, ägna sig åt andligt liv o. själens fullkomning resp. åt synd (jfr KÖTT 5). Gal. 6: 8 (Bib. 1526). Att så i Andanom, är .. att arbeta på själens fullkomning och utwecklingen af dess himmelska anlag. Hagberg Pred. 6: 12 (1820). Den som sår i sitt kött skall skörda förgängelse ur köttet, men den som sår i anden skall skörda evigt liv ur anden. Gal. 6: 8 (NT 1981).
Särsk. förb. (i allm. till 1): SÅ BORT0 4.
1) (numera bl. i skildring av ä. föreställningar) till 1 e, bildl., i uttr. så bort frossan, gm rituellt utkastande av aska l. sand ta bort frossan (se frossa, sbst. 2) (från person). För hvarje hvarf han går (runt en sten), sår han ut en hand full aska, hvarvid den sjuke frågar: ”Hvad sår du?” ”Jag sår bort frossan för dig”, svarar den andre. Norlind AllmogL 620 (1912). Hembygden(Hfors) 1913, s. 137.
2) (†) till 3, med avseende på person med tanke på dennes kapacitet, kompetens l. begåvning: slösa l. öda bort, förslösa. Är det .. (dvs. en viss utnämning) intet så bort en god Academisk Mathematicum, at han blir en elak Cantzlijkarl. Bark Bref 1: 86 (1703). —
SÅ IGEN1 04. (i sht i fackspr.) med gräs l. vallväxter beså (åker l. trädgårdsland o. d. som legat i träda l. utnyttjats för annat odlingsändamål); i sht i fråga om vallodling. Sista året hade Greta .. låtit så igen några köksväxtland. Fahlcrantz Kyrkoh. 146 (1907). Gruddbo 292 (1938: så igen till vall). —
SÅ IN0 4. (i sht i fackspr.) så (ngt, i sht vallväxt, in i redan befintlig sådd av annat växtslag i åker l. trädgårdsland o. d.); beså (redan besådd åker osv. med annat växtslag). Hwem skall plåcka der uth dhe Leede Wanartige Nässlor / Och så näglikor in igän sampt dygdenes Jsop? BröllBesv. 330 (c. 1660; uppl. 1970). (Lat.) Inserere .. (sv.) Så, plantera in, i. Ekblad 350 (1764). (Man har i Norrland) börjat att så in vallen med .. frö, som runnit ur höet och samlat sig .. på höskullar. Hellström NorrlJordbr. 467 (1917). Så in klöver på en åker. SvHandordb. (1966). jfr inså. —
SÅ UPP, äv. OPP. (numera mindre br.) så (se så, v.1); i sht med tanke på avsikten med såendet i dess helhet; äv.: på nytt så, så om. Han hafer .. sitt eget boställe .. som hans gambla modher hafer sått up åth honom, och lembnadt honom brucket i händerna. VDAkt. 1686, nr 217. (Sv.) Så upp: (fr.) ressemer. Schulthess (1885). SD(L) 22 ⁄ 5 1902, s. 1. —
1) till 1: så (frön o. d.); i sht med tanken särskilt riktad mot själva utkastandet l. utspridandet av fröna; äv. abs. En Kar kan så uth om Dagen 8 Tunnor Sädh. Rålamb 13: 52 (1690). Bolin VFöda 250 (1933). särsk.
a) i ordspråk o. ordspråksliknande uttr. Som man såår uth, så skiäär man och upp. Grubb 749 (1665). Lybecker 120 (c. 1715).
b) mer l. mindre bildl. (jfr så, v. 1 e o. 4). Om någon sår ut ett ogräs och förvillar vår religion, monne han icke bör tagas i arrest? 2RARP 6: 97 (1731). SvHandordb. (1966).
-BILL. på radsåningsmaskin: rörförsedd bill (se bill, sbst.1 1, slutet) genom vilken utsädet leds ut; jfr -fot. LB 2: 42 (1899). —
-BÄDD. för sådd avsedd, vanl. gm uppluckring (i sht gm plöjning, harvning o. d.) beredd bädd (se d. o. 6) av jord; äv. bildl.; jfr sånings-bädd. Juhlin-Dannfelt 139 (1886). ÖgCorr. 16 ⁄ 8 1943, s. 3 (bildl.). —
-DJUP. om det djup (se djup, sbst. 4 a) på vilket sådd sker (l. bör ske), jfr sånings-djup. Sådjupet regleras hos .. (en radsåningsmaskin) med engelska såfötter medels på dessa hängda vigter. Juhlin-Dannfelt 326 (1886). —
-KAKA. (om ä. förh.) etnogr. i fråga om sådd: plogkaka; jfr jul-kaka. MeddNordM 1899—1900, s. 25. Då vårbruket börjar, tages .. (julkakan) fram och spelar nu en stor roll, som gifvit henne namnet plog- eller såkaka. Nilsson FolklFest. 211 (1915). —
-KAR. om såkärl av plåt format som en såkorg. BoupptVäxjö 1828. LBl. 1914, nr 15, s. 162 (i annons). —
-KARL. såningsman; jfr sånings-karl. Levander DalBondek. 1: 399 (1943). Beträffande radsåningsmaskinerna må dock påpekas, att dessa inte arbeta snabbare än en tränad och rask karl, som sår för hand. Skulle det här vara någon skillnad, är den säkerligen .. till såkarlens favör. SocÅb. 1943, s. 86. —
-KÄRL. runt (i södra Sv. äv. njurformat) kärl (se d. o. 1) för bärande av utsäde vid handsådd; jfr -kar, -korg, -skäppa. BoupptVäxjö 1879. —
-LÅDA. på såmaskin: behållare för utsäde; frölåda; äv. om låda, vari man sår; jfr sånings-låda. Juhlin-Dannfelt 326 (1886). Västerbotten 1979, s. 36 (om låda med plantor). —
-MASKIN. (numera vanl. traktordragen) lantbruksmaskin för sådd av utsäde (o. utspridning av gödningsämne); jfr sånings-maskin. Berndtson (1880). Då greve Carl Johan Cronstedt på Fullerö hade konstruerat en såmaskin på 1760-talet meddelade han att han ”låtit göra behörig inrättning till dessa maskiners förfärdigande”. Moberg JordbrMek. 28 (1989). —
-OFFER. (förr) offer (se d. o. 1 a, b) till främjande av lyckosam sådd. Fatab. 1906, s. 147 (om påskägg). —
-TID. tid för sådd; särsk. dels: tid bestämd l. lämplig för sådd, dels: tid då sådd sker; jfr sådd-, sånings-tid. SDS 31 ⁄ 8 1917, s. 5 (om tid då sådd skett). Såtiderna voro utsatta i almanackan, men klart är, att dessa bestämda dagar ej alltid passade. SkrSkånHushS II. 2: 34 (1920). ÖgCorr. 1 ⁄ 4 1965, s. 5 (om lämplig tid). —
-VÄDER. Det var .. vår och det bästa tänkbara såväder, men det föll inte någon av dem in att dra fram en plog eller såningsmaskin. Utas ViStäpp. 257 (1938).
Avledn. (till 1): SÅARE, om person m. ⁄ ⁄ (ig.), om sak r. [jfr dan. o. nor. såer]
1) (mans)person som sår; anträffat bl. ss. senare led i ssgn nässle-såare (Hansson UOfegVis. 78 (1892)).
2) såmaskin; anträffat bl. ss. senare ssgsled (jfr gräsfrö-såare o. frö-, rad-såare (Upsala 7 ⁄ 7 1920, s. 2)). —
SÅBAR, adj. om frö o. d.: som kan sås; om jord o. d.: som kan besås; äv. i överförd anv., om skick. DA 1808, nr 64, s. 6 (om frö). Ett .. skjul fanns uppfördt för torfmull, hvilken mättas med gödselvattnet från brunnarna, omskyfflas samt bringas till såbart skick. MeddLantbrStyr. 1904, nr 89, s. 15. Så snart jorden blivit såbar. Östergren (1952).
Spoiler title
Spoiler content