publicerad: 2011
UNION un1iω4n, r. l. f. (l. m.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. v-)
Etymologi
[jfr eng., fr. union; av senlat. unio (gen. -ōnis), enhet, förening, till lat. unus, en (se EN, räkn.). — Jfr REUNION, UNIONELL, UNIONISM, UNIONIST]
1) förening (se d. o. 7) l. sammanslutning av grupper l. parter (med gemensamma intressen l. värderingar o. d.) för visst syfte; särsk. om (mer l. mindre långvarigt) officiellt förbund (se d. o. 4) l. samarbete mellan regioner l. stat(smakt)er o. d. för uppnående av politiska l. ekonomiska l. militära o. d. mål, statsförbund (äv. om förbundsstat (se d. o. 2)), särsk. i benämningar på sådana förbund l. samarbeten, särsk. dels (den) Europeiska unionen (förkortat EU), om (organisation för) samverkan omfattande merparten av länderna i Europa, dels (den) svensk-norska unionen (se SVENSK-NORSK, adj. b; jfr FÖRENING 7 a); äv. ss. senare led i sådana ssgr som ELDAR-, SJÖMANS-UNION, liktydigt med: fackförening. Thenne try Rijkes Vnion, som vthi Drotning Margarethes Tijdh bleff giord. MandSigism. I 2 a (1596). Therföre lofwe wij, som förnämde Union och förening (mellan Sv. o. Skåne) gerna och wälwilleligen vptagha .. at (osv.). Schroderus JMCr. 582 (1620). Att häfva unionen med fastlandet och få Öland förklaradt för eget landstingsområde. SD 18/3 1888, s. 2. Den ekonomiska uppgörelsen mellan Sverige och Norge i anledning af unionens upplösning. SFS 1906, nr 64, s. 1. Den stora amerikanska unionen. BygdFolk 1: 149 (1927). Konstnärerna vid den nya unionen Gefle Porslinsfabrik-Uppsala Ekeby ger denna gång intet väsentligt nytt men odlar med finess sina respektive genrer. Form 1937, s. 56. Konsekvensen av vurmandet för subventioner gör .. att det är i princip omöjligt för matvaruproducenter utanför den Europeiska unionen att försöka sälja sina varor på en EU-marknad. GbgP 18/5 2009, s. 2. — jfr KALMAR-, MYNT-, PATENT-, PERSONAL-, POST-, RADIO-, REAL-, SCOUT-, SEX-STATS-, SOVJET-, TELEGRAF-, TULL-UNION m. fl. — särsk. (om kyrkliga förh.) förbund (se d. o. 4 a) l. sammanslutning inom kyrkan; särsk. i uttr. (den) evangeliska unionen, benämning på förbund mellan protestantiska furstar o. riksstäder i Tyskl. 1608–1621 med syftet att upprätthålla religionsfrihet för protestanter. KyrkohÅ 1907, s. 204 (1669). Calvinisterne til sin säkerheet ett Förbund ingingo .. hwilket the then Evangeliske Unionen kallade. Brask Pufendorf Hist. 315 (1680). Biskoparne (förenade) närbelägna parochier (dvs. församlingar) med hvarandra. Sådana Unioner verkställdes .. till förmån för kloster, hospitaler etc. Rydberg o. Tegnér Engelhardt 2: 358 (1835). De olika grupperingarna (av katoliker o. protestanter i Frankrike) har under 1900-talet alltmer samlats till en kyrklig union. NE 6: 605 (1991).
2) [jfr motsv. anv. av eng. union] om resultatet av en förening l. hopfogning av två l. flera föremål; anträffat bl. ss. förled i ssgn UNIONS-KOPPLING.
3) mat. o. log. (ss. term inom mängdläran betecknande) mängd(en) av samtliga element som ingår i två eller flera sammantagna mängder, föreningsmängd. Christofferson o. Domar Mängdl. 71 (1969). Mängd, union och snitt är nya begrepp och symboler som kommer att surra bland bänkraderna. Femina 1970, nr 36, s. 92. Om A innehåller elementen 1, 2, 3 och 5 och B innehåller elementen 5, 6 och 7 så innehåller unionen 1, 2, 3, 5, 6 och 7. SvD 2/11 1970, s. 24.
Ssgr (i allm. till 1): A: UNION-KOPPLING, se B.
B: UNIONS-ADEL. (förr) sammanfattande, om medlemmarna av den för Sv. o. Danmark o. Norge gemensamma adel som uppkom till följd av Kalmarunionen. 2VittAH 22: 258 (1859). Så småningom hade utbildats en unionsadel, som ägde gods både i Sverige och i Danmark. Schück o. Warburg LittH 1: 137 (1896). —
-AKT. (i sht i skildring av ä. förh.) unionsdokument; jfr akt, sbst.1 II a, o. förbunds-akt, förenings-akt 2. MinnSvNH 9: 45 (1864). Genom en utförlig unionsakt .. ville de (nationellt sinnade) .. trygga de särskilda ländernas bestående lagar och inre frihet. Uppl. 1: 264 (1902). —
-AVTAL~02, äv. ~20. avtal mellan länder i union (gällande unions syfte o. riktlinjer l. unionsländers skyldigheter o. d.); äv. konkret, om unionsdokument; jfr -akt, -dokument, -fördrag. AB(L) 1895, nr 286, s. 4. På fredagen skulle den vitryske presidenten enligt planerna ha undertecknat ett omdiskuterat unionsavtal med Ryssland. DN 26/11 1999, s. A8. —
-BAND. band (se band, sbst.1 2 a) som sammanhåller unionsmedlemmar; jfr samfunds-band. Central-Amerikas Förenta stater .. (består) af 5 stater, fordom förenade, men unionsbandet är nu nära upplöst. Palmblad LbGeogr. 232 (1851). —
-BREV. särsk. hist. i sg. best., om det dokument som bevarats från mötet i Kalmar 1397 o. som anses ligga till grund för Kalmarunionen; jfr -akt, -avtal, -dokument o. förenings-brev 2. Lagerbring 1Hist. 4: 101 (1783). I skriften Kalmarunionen dryftade jag .. frågan, hur den muntliga uppgörelse om föreningens betingelser, som ligger bakom det beseglade unionsbrevet, kunnat .. åberopas som rättsgiltig. HT 1931, s. 217. —
-BRODER. medlem (o. bundsförvant) i union; jfr förbunds-broder. Heidenstam Dag. 48 (1905, 1909). Inför denna ryska kampanj är det en självklarhet för Sverige och andra EU-länder att försvara sin demokratiska unionsbroder Estland. Sydsv. 5/5 2007, s. A5. —
-BROTT. unionsupplösning; särsk. (i sg. best.) om upplösningen av den svensk-norska unionen 1905; jfr brott I 1 f β. GHT 1895, nr 252, s. 3. De svåra krigsåren, då förhållandet Norge-Sverige tidvis var direkt dåligt (minns också att unionsbrottet inte låg så många årtionden tillbaka i tiden). DN 11/6 1994, s. A2. —
-BRYTNING. (numera bl. tillf.) jfr -upplösning. Striden emot Norges åt revolution och unionsbrytning strävande mäktiga vänsterpartier. Oscar II Mem. 2: 88 (1894). —
-DOKUMENT. urkund vari(gm) avtal rörande o. bestämmelser för en union stadgas; jfr -akt, -avtal, -fördrag. Där war .. ingen nödwändighet, at alle närwarande skulle bifoga sina Namn och Sigiller wid Unions-Documentet. Lagerbring 1Hist. 3: 769 (1776). —
-DROTTNING. särsk. i sg. best. ss. benämning på drottning Margareta (som under Kalmarunionen inofficiellt regerade samtliga tre uinionsländer). Reuterdahl SKH II. 2: 29 (1850). Unionsdrottningen Margaretas välde. Rig 1950, s. 49. —
-FIENTLIG. som är fientlig gentemot union. (O. v. Dalins) uppfattning af Kalmar-unionen är unionsfiendtlig. 2SAH 59: 346 (1882).
-FLAGGA, förr äv. -FLAGG. för unionsländer gemensam flagga; äv. (om ä. förh.) om sv. l. norsk flagga försedd med unionsmärke. Storbritanniens unionsflagga kallas allmänt Union Jack. Kungl. Maj:t .. (har) befalt, at .. denna Unions-flagg skal den 6 nästkommande Junii, hiszas å Fästningar (m. m.). KungörÖrlogsflagg. 3/5 1815, s. 3. —
-FRÅGA. fråga (se fråga, sbst. 3) för l. om union; särsk. (om ä. förh.) om frågan om den svensk-norska unionens fortbestånd, i sht i sg. best. Man började att misströsta om att komma till enighet i sjelfva unionsfrågan. 2VittAH XXXI. 1: 64 (1883, 1886). I sitt försök att flörta med den EU-negativa vänstern omvandlar socialdemokraterna sysselsättningspolitiken till en unionsfråga. Expressen 5/11 1999, s. 2. —
-FÖRDRAG. fördrag (se fördrag, sbst.2 5) angående (inträde i l. riktlinjer o. d. för) union; jfr -avtal, -traktat o. förbunds-fördrag. Ett förslag om förändring av EU:s unionsfördrag. Att unionsfördraget, om det verkligen slutits på det sätt, som unionsdokumentet innehåller, skulle ingåtts icke af sändebud, utan af rikenas råd med suveränernes samtycke. 2VittAH XXXI. 1: 8 (1883, 1886). —
-FÖRFATTNING. jfr författning 5 o. förbunds-författning. Att den ännu gällande unionsförfattningen antogs af (amerikanska) kongressen 1787. NF 4: 1095 (1881). —
-FÖRHANDLING. förhandling (se d. o. I 2) rörande (ingående l. upplösning av) union; i sht i pl; jfr samverkans-förhandling. 2VittAH XXXI. 1: 32 (1883, 1886). År 1905 var .. (statsrådet) sekreterare åt den svenska delegationen vid unionsförhandlingarna i Karlstad. NE 8: 511 (1992). —
-FÖRHÅLLANDE. förhållande (se d. o. 5) l. tillstånd som råder (mellan parter o. d.) i union. Liljecrona RiksdKul. 318 (1840). —
-FÖRSLAG. förslag om bildande l. utformande o. d. av union. Fryxell Ber. 5: 98 (1831). (Den slovakiske premiärministerns) unionsförslag, som omfattar fem punkter, skulle innebära två självständiga länder med var sin armé, men med samma överbefälhavare och samma valuta. DN 12/6 1992, s. A10. —
-GÖS. (i sht förr) jfr gös, sbst.4, o. -flagga; särsk. om gös i form av unionsmärket använd under den svensk-norska unionen. Skogman Eug. 1: 186 (1854). H. M. Konungen begagnar under sin vistelse utrikes unionsgösen, icke svenska eller norska flaggan. PT 1904, nr 75 A, s. 2. —
-KOMMITTÉ. särsk. (förr) om kommitté verksam under den svensk-norska unionen med uppgift att handha unionella frågor; ofta i sg. best. AB 1841, nr 193, s. 2. En af lika många svenska som norska män bestående unionskommitté. SvH 10: 63 (1909). —
-KONFLIKT. jfr -strid. Unionskonflikten i samband med flaggfrågan. Björck HeidenstSek. 125 (1946). —
(2) -KOPPLING. (union- 1919 osv. unions- 1920 osv.) [efter eng. union connection o. union joint] tekn. koppling (se d. o. c) för förening av rör l. slangar. Unionskopplingar af järn, för sammankoppling af tvenne slangar. HufvudkatalSonesson 1920, 6: 88. —
-KRIS. kris inom l. rörande union; jfr -problem. Hedin Tal 1: 589 (1895). Unionskris trots danskt ja. Lång väg kvar till EG-valuta. DN 21/5 1993, s. C1. —
-KUNG l. -KONUNG. (i sht i skildring av ä. förh.) för unionsländer gemensam kung; jfr -monark, -regent. Man klagade öfwer Drotning Margareta och öfwer alla följande Unions-Konungarna. Lagerbring 1Hist. 3: 776 (1776). ”Brödrafolkens väl”, Oscar II:s valspråk som svensk-norsk unionskung. NE 3: 394 (1990). —
-MONARK. (i skildring av ä. förh.) jfr -kung. Att dalkarlarna ville fördriva den danske unionsmonarken och återupprätta det nationella konungariket. TurÅ 1942, s. 214. —
-MONARKI. (i skildring av ä. förh.) monarki som konstitueras av (länder i) union; jfr förbunds-monarki. Svedelius SmSkr. 1: 127 (1872). Kröningsbrevet kom ensamt att bilda grundvalen för unionsmonarkien. Carlsson o. Rosén SvH 1: 235 (1962). —
-MÄRKE. om märke (se märke, sbst.1 2) anbragt på unionsländers (national)flaggor ss. tecken på samhörighet; särsk. (om ä. förh.) om ett under den svensk-norska unionen använt sådant märke i sv. resp. norska flaggans övre inre hörn (jfr sill-sallad b α); jfr -tecken. SvT 1852, nr 230, s. 2. I de länder, hvilkas flaggor ha unionsmärke .. (t. ex. ”stjärnbaneret” i Förenta staternas flagga) användes vanligen detta .. särskilda fält såsom gös. 2NF 8: 527 (1908). Mot Oscar II:s veto fattar stortinget beslut om att ta bort unionsmärket. FrRiksdDepart. 2005, nr 15, s. 17. —
-MÄRKT, p. adj. (i skildring av ä. förh.) om flagga: försedd med unionsmärke. GHT 1896, nr 96 A, s. 2. På .. (Dannebrogens) vänstra sida vajade en unionsmärkt norsk flagga. SD(L) 6/7 1905, s. 2. —
-MÖTE. (i sht i skildring av ä. förh.) möte mellan parter som är medlemmar i l. har för avsikt att bilda en union; jfr möte 5 o. förbunds-möte. 2VittAH XXXI. 1: 3 (1883, 1886). 1505 års unionsmöte. KyrkohÅ 1938, s. 70. —
-PARLAMENT. jfr förbunds-parlament. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 6, s. 26. Sju val ska hållas i Bosnien i höst, bland annat .. val till unionsparlamentet. DN 12/4 1996, s. A12. —
-PARTI. särsk. om politiskt parti som förespråkar medlemskap i union l. arbetar med unionsfrågor o. d.; jfr unionist-parti. 2VittAH 22: 270 (1859). —
-POLITIK. politik som rör union. Frey 1846, s. 303. På unionspolitikens område kan intet afgöras genom riksrätt. AB 9/2 1898, s. 2. —
-PROBLEM. (numera bl. tillf.) problem inom l. rörande union; jfr -kris. 2NF 27: 1488 (1918). ”Unionsproblem på väg att lösas” .. (Premiärministern) optimist efter EG:s toppmöte. DN 17/10 1992, s. A10. —
-PROGRAM. jfr program 4. Ullman redogjorde i ett längre föredrag för vensterns unionsprogram och Stang för högerns. VL 1894, nr 57, s. 3. —
-REGENT. (i sht i skildring av ä. förh.) jfr -kung. Frey 1847, s. 456. I de danska arbetena skildrades unionsregenternas politik med förståelse och sympati. HallHist. 1: 365 (1954). —
-REGERING. jfr förbunds-regering. Reuterdahl SKH III. 1: 135 (1863). Centerns högskoleförbund .. föreslår bland annat att EU-kommissionen ska göras om till en unionsregering. DN 4/11 2003, s. A16. —
-REGLER, pl. jfr regel, sbst.1 II 1 b (γ). Bergv. 2: 233 (1741). (Paragrafen) Fastställer följande emellan stora Lerbergs Grufve Interessenter uprättade Unions Reglor. Johansson Noraskog 1: 115 (cit. fr. 1755). —
-RIKE. (numera bl. tillf.) jfr -land, -stat o. sam-rike. Mötet, som anser unionsrikenas likställighet innebära hvarje lands lika rätt att styra i egna angelägenheter. GHT 1895, nr 213, s. 3. Vid ryska krav på svenskt och norskt territorium skall unionsriket (enl. Novembertraktaten 1855) erhålla militärt stöd från de bägge västmakterna (Engl. o. Fr.). TurÅ 1948, s. 49. —
-SIGILL. (förr) unions (officiella) sigill; jfr samfunds-, stats-sigill. AntT VII. 1: 30 (1883). (Karl Knutsson) var en kort tid äfven konung öfver Norge och lät då göra ett unionssigill. Hildebrand Medelt. 2: 540 (1896). —
-STAT. om var o. en av de stater som ingår i union (jfr -land o. förbunds-stat 1); äv.: stat bestående av länder i union (jfr förbunds-stat 2, sam-stat); jfr -rike. Den skandinaviska unionsstaten har varit döv för vårt övertalande och blind för alla våra avancer. Oscar II Mem. 3: 92 (1870). Att .. (Delaware) var den första av de 13 unionsstaterna som .. ratificerade den nya författningen. NE 4: 480 (1990). —
-STRID. strid inom union l. rörande union(s fortbestånd o. d.); jfr -konflikt, -tvist. Billing AntRiksd. 270 (1905). Att Nobel gav det norska stortinget i uppdrag att utse fredspristagare sågs inte med blida ögon av Oscar II. Detta var mitt under pågående unionsstrid. DN 9/12 2001, s. A8. —
-STRÄVANDE. (numera bl. tillf.) strävan att bilda l. ingå union (med ngn). Ahnfelt KröntRiv. 2: 308 (1887). (Sv. o. Norge) voro (under slutet av medeltiden) förenade under de perioder, då unionssträfvanden hade öfverhanden, men eljest åtskilda. 2NF 27: 1482 (1918). —
-TANKE. tanke l. intention att (åter)upprätta l. bibehålla l. stärka en union (enl. särskilda normer l. ideologier o. d.); jfr tanke 1 g, h. Schybergson FinlH 1: 150 (1887). Det är tveksamt om det idag finns en folkmajoritet i Europa för den unionstanke som Maastrichtöverenskommelsen förutsåg. DN 23/12 1993, s. A4. —
-TECKEN. tecken (se d. o. 3 b γ) l. symbol som utmärker union; särsk. (om ä. förh.) om unionsmärke; jfr -vapen o. förbunds-tecken 1. HC11H 1: 13 (1670). (Att) gällande bestämmelser om anbringande i rikets flagga af unionstecken skola upphöra att gälla, och att i .. (dess) ställe skall i flaggan återinsättas ett blått fält. SFS 1905, nr 56, s. 2. —
-TID. i sht hist. tid (se tid, sbst. 4 a, 5) l. period då ett land ingår l. ingått i union; särsk. i fråga om dels Kalmarunionen, dels den svensk-norska unionen; i sht i sg. best.; jfr förenings-tid. AdP 1789, s. 17 (i fråga om Kalmarunionen). Den politiska kampen under unionstiden var konstitutionellt sett i mycket en kamp mellan den svenske kungen och det norska stortinget. NE 14: 248 (1994). —
-UPPLÖSNING~020. upplösning av union; jfr -brott, -brytning. Att indela ärendena, hvarom förhandlingar med Norge kunde ifrågakomma, uti vilkor för erkännande af unionsupplösning, förhandlingsämnen (m. m.). Billing AntRiksd. 290 (1905). —
-VAPEN. (i sht förr) unions heraldiska vapen; jfr -tecken o. riks-vapen. Tegel G1 2: 275 (1622). Unionsvapnet ändrades 1844, så att det bättre uttryckte Norges likställighet. Hildebrand Statsförf. 675 (1896). —
-VÄN. unionsvänlig person, unionist. Spångberg Hedin 220 (i handl. fr. 1886). Den stridbare pastorn Ian Paisley försöker samla sina anhängare i DUP (protestanter och unionsvänner) till ett nej. Expressen 25/4 1998, s. 4. —
-VÄNLIG. om person: som är vänligt l. positivt inställd till union; äv. i överförd anv. om ngt sakligt. Carl Ifvarsson (visade) sig utpregladt unionsvänlig. SD 24/4 1886, s. 8. Artiklar i tysk press med unionsvänlig tendens. HT 1949, s. 139.
Spoiler title
Spoiler content