publicerad: 2014
VALP val4p, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(hwälp 1671. valp (hu-, hv-, hw-, w-) 1572 osv.)
Etymologi
[fsv. hvälper, äv. hvalper; motsv. fd. hvælp (d. hvalp), fvn. hvelpr, fsax. hwelp, (mlt. welp), fht. welpf (t. welf), feng. hwelp (eng. whelp); sannol. till den ljudhärmande rot som äv. föreligger i VÄLL, adj.]
1) icke fullvuxen unge (se d. o. 2 a) av hund; äv. om sådan unge av annat hunddjur. Lemnius Pest. 16 (1572). En fäät Hund, som alt för myket hastar sigh, föder alment blinde Hwalpar. Schroderus Os. 1: 160 (1635). Man vet, at huggormars gift .. är dödande för Walpar, men stora och fullwuxne hundar lefwa, oaktadt de blifwit bitne flera gånger. GT 1786, nr 19, s. 3. I April yngla .. (vargarna) flere walpar på en gång. Brummer 126 (1789). Statskonsulent Nordang uppger, att det för närvarande finnes 120 000 silverrävar i Norge och omkring hälften så många valpar. SvD(A) 1931, nr 311, s. 7. Valpar ska ha mat oftare än vuxna hundar. JägUppslB 167 (1989). Som en glad valp har han slickat oss på öronen, gjort glädjesprång och skuttat före mot ytterdörren. GbgP 9/11 2003, s. 63. — jfr DOGG-, HUND-, PLATINA-, PUDEL-, RÄV-, SILVERRÄVS-, TIK-VALP m. fl. — särsk.
a) i utvidgad anv., om unge av vissa andra däggdjur; särsk. ss. senare led i ssgn LEJON-VALP. Forsius Phys. 258 (1611). Den nya minkstammen trivs så bra att valparna blir större än de importerade föräldrarna. DN(A) 10/11 1956, s. 15.
b) i mer l. mindre bildl. anv.
α) om människobarn; särsk. om ung o. oerfaren man; äv. mer l. mindre nedsättande, för att beteckna ung man som gjort vinster gm spekulation på börsen. Hans (dvs. den störtade kejsarens) Son draps aff Krijgsfolcket för then orsak skuld, föregifwandes: At thet som wore aff een ond Ätt, ther aff skulle icke lemnas then endeste Hwalp. Schroderus Os. 1: 170 (1635). Mig reta ej en gång några jakobinska valpars gläfs eller så kallade recensioner. Järta 1: 39 (1799). Det ska ju vara den dummaste och högfärdigaste valp på jorden. Blanche Våln. 584 (1847). Den valpen tänkte undervisa mig om mina plikter och skyldigheter. Wägner Sval. 178 (1929). De där valparna (dvs. raggarna) hann knappt fylla arton innan de satt vid egna rattar. Fogelström StadVärld. 230 (1968). Med finansvärldens valpar är det .. kul att skoja. Samma frågor är ju alltid aktuella .. Är några vinstvarningar i sikte? GT 2/11 2002, s. 21. — jfr ADELS-, POJK-, SJÖ-, SNOR-VALP.
Ssgr (till 1): VALP-FASON. jfr fason 6; särsk. om ung mans uppförande. THästv. 1870, s. 84. Späda undernärda stackare .. och grova pojkar med karlamål och valpfasoner. Koch Timmerd. 466 (1913). —
-KULL. jfr kull, sbst.1 1. SD(A) 1900, nr 222, s. 2. Vi åkte och tittade på valpkullen och valde ut den vi ville ha. TioHundar 20 (2009). —
(1 b α) -SKATT. ss. skämtsam benämning på under 1980-talet uttagen omsättningsskatt på vissa värdepapperstransaktioner. SvD 21/9 1987, s. 1. EU-kommissionens ordförande .. tar strid för en europeisk skatt på finansiella transaktioner, som påminner om den misslyckade svenska valpskatten för 20 år sedan. SvD 9/10 2011, s. 4. —
-STINN. (numera bl. tillf.) om tik: dräktig. Den 22 .. (april) bortkom kring Clara-trakten en liten walpstind Hynda. DA 1793, nr 93, s. 4. —
Avledn. (till 1): VALPA, -ning, v. föda valp(ar); i sht om hundtik; äv. med obj. (angivande antal valpar). Lind (1738). I begynnelsen af Januarii Månad hafva vargarna sin brunst tid .. och valpa uti begynnelsen af May eller wid slutet af April. Hillerström Biörnf. 37 (1750). Då löptiden är förbi, medtages tiken på jagt, dock aktas hon för alltför stark ansträngning .. ju närmare valpningen nalkas. Källström Jagt 69 (1850). En hynda valpar ofta 6, 8 till 14 ungar på en gång. Ehrencreutz Hund. 10 (1856). —
VALPAKTIG, adj. som uppträder ss. l. kännetecknar en valp; äv.: valpig. Weste (1807). (Hunden) följde, valpaktigt glad åt det väntade äfventyret, sprang runt i bukter och skuttade omkring henne. Forsslund Djur 82 (1900). Kanske Inger i alla fall hade alldeles rätt, unga män var alltid valpaktiga, hon borde kanske hellre fästa sig vid en mogen person. Thorén Herre 132 (1942). En viss valpaktig charm hade han ju trots allt. Gustaf-Janson Toffl. 217 (1964).
Avledn.: valpaktighet, r. l. f. förhållandet att vara valpaktig. Tavaststjerna Marin 144 (1890). Han hade ingen aning om, hur han skulle komma ur sin ungdomliga valpaktighet. Koch Arb. 181 (1912). —
VALPIG, adj. särsk. om person: som uppträder ss. en valp, naiv l. omogen l. tafatt; äv. i överförd anv. om beteende l. skick o. d.; jfr valpaktig. Topelius Dagb. 4: 194 (1839). Flickornas kattlika och pojkarnas något valpiga grace. Bergman VälBek. 40 (1918). Folk tror att de är tuffa .. Men när det kommer till kritan är de sällan annat än veka, valpiga gossar. GHT 18/1 1958, s. 1. Servicen var vänlig, men lite valpig och valhänt. GbgP 29/5 2004, s. 20.
Spoiler title
Spoiler content