[sv. dial. vial, viar, vijär; etymologiskt identiskt med VIDE, sbst.1 (beteckningen syftar på växternas vidje- l. bindsleliknande bladklängen); formen viar uppkommen (sannol. ur ett icke anträffat fsv. viþir) gm anslutning till ord på -are o. bortfall av dental o. slutvokal, formen vial uppkommen genom substitution av -r med (tjockt) -l. — Jfr KASEVIA, RÖD-VIDE, VEDEL]
1) om (individ l. art av) släktet Lathyrus Lin.; ss. senare led i ssgr äv. i utvidgad anv., om växter som i ngt avseende påminner om en vial. Tiden, när jorden bör plögas och harfwas, är om Wåren, som sedan bör ligga til emot Wialn skal sås. Dahlman Humleg. 120(1748). Retzius uppgifver, att .. (kärrvialen) förtäres af husdjuren med större begärlighet än de andra stora vialerna. LAHT 1893, s. 276. Leverkusens gula rosor har nästan kvävts av vialen. DN 5/10 2007, Bostad s. 8.— jfr BACK-, KNÖL-, KÄRR-, LUKT-, ROSEN-, SKOGS-VIALm. fl.
2) (†) om Vicia cracca Lin., kråkvicker. Rågen .. war full af några ogräs, som äfwen nu blomstrade, såsom: Wiar. Linné Vg. 2(1747). Fries BotUtfl. 3: 248(1864).
Ssgr (i allm. till 1): VIAL-ART. art av vialsläktet. UtsädT 1891, s. 28. Särskildt skulle .. de vilda vialarterna, om de infördes inom kulturens råmärken, göra revolution inom foderväxtodlingen. LAHT 1910, s. 122.—
-SLÄKTE(T). om släktet Lathyrus Lin. (Av) siffrorna framgår .. att Vialslägtet med afseende på halt så af qväfvesubstanser som smältbara andelar deraf .. öfverträffa alla andra .. baljväxter. LAHT 1893, s. 350.—
(1, 2) -SMYG. entomol. (individ av) skalbaggsarten Bruchus atomarius Lin. (som uppehåller sig på o. livnär sig av växter i släktena Lathyrus Lin. o. Vicia Lin.); jfr smyg, sbst.1 2. Uppl. 1: 154(1901).
SAOB
