publicerad: 2021
VÖRDNAD vœ3rdnad2, r. l. m. l. f.; best. -en (Emporagrius Cat. B 5 b (1669) osv.) ((†) vördnan (äv. att hänföra till sg. vördna) 2Saml. 35: 217 (1662), GFGyllenborg Bält 280 (1785)); pl. -er; förr äv. VÖRDNA, r. l. m. l. f.; best. -an (se ovan).
Ordformer
(vyrdna (w-) c. 1635–1723. vyrdnad (w-, -ü-) 1657–1829 (: sidvyrdnad). vyrdnat (w-, -ij-, -ü-, -dt, -tt) 1660–1747 (: Owyrdnat). vyrdnet (w-) c. 1607–1688. vyrdno, efter prep. 1883. vördna (w-) 1662 (: ehrewördna)–1934 (i vers). vördnad (w-, -dh) 1654 osv. vördnat (w-, -dt) 1668–1723. vördno, efter prep. 1858. vörnad 1702. wördne 1589. wörnadt 1694)
Etymologi
egenskapen l. förhållandet l. känslan att vörda l. respektera ngn l. ngt; aktning (se d. o. 4) l. respekt (se d. o. 4) (äv. med inbegrepp av lydnad); särsk. i uttr. hålla ngn l. ngt i vördnad (se HÅLLA, v.1 33 d α), förr äv. dels i sådana uttr. som bära vördnad till ngn l. ngt (jfr BÄRA, v. 11 d β), giva ngn sin vördnad (se GIVA, v. I 7 e slutet), dels i mer l. mindre tautologisk förb. med vägsel; jfr FRUKTAN 4, HEDER, sbst.2 1, REVERENS 1, VENERATION, VÖRD, sbst. 2, VÖRDA, v. 2 f, VÖRDAN. Berchelt PestOrs. D 1 b (1589). Den wyrdnad iag bär till wårt gambla mål. Schück VittA 1: 239 (i handl. fr. 1665). Hwad wyrdnad och frucktan skal Gud hafwa i werldene af menniskior, när (osv.). Spegel Pass. 34 (c. 1680). Den ene uttrycker känslan af wördnad t. ex. med stående, .. en annan med knäböjning eller andra kroppsställningar. Kölmark InlPhilos. 78 (1785). För häfdvunnen ordning hyste han en djup vördnad. 2SAH 39: 22 (1864). Otto hade han aldrig visat någon sonlig vördnad. Heerberger Strand. 171 (1953). Alla höga ämbetsmän blir förr eller senare petrifierade av vördnad inför sitt eget ämbete. Gustaf-Janson ÖvOnd. 404 (1957). — jfr FÖRÄLDRA-, LAG-, MISS-VÖRDNAD m. fl. — särsk.
a) (†) om gm hälsning o. d. betygad vördnad; äv. närmande sig l. övergående i bet.: hälsning (se d. o. 2); särsk. i fråga om att be ngn framföra sådan hälsning (till ngn), särsk. i sådana uttr. som anhålla om l. framföra sin vördnad (för l. hos l. till ngn), (låta) förmäla sin vördnad för l. till ngn (se FÖRMÄLA, v.1 2), hembära ngn ngns vördnad (se HEMBÄRA 6 a slutet). Bark Bref 2: 234 (1708). Anmäl min wördnad hoos Hr Öfwerintendenten. Linné Bref I. 2: 97 (1747). Anmäl min hjärtligaste vördnad till Ribbings. MoB 7: 117 (1809). Jag anhåller om min vördnad för Friherrinnan och fröknarne. Berzelius Brev 8: 34 (1812). Mina bröder be om sin vördnad. Retzius BrFlorman 25 (1822). Framför min vördnad för din fru grevinna. SnoilskyVänn. 2: 201 (1882). Dahlgren Jephson 407 (i handl. fr. 1889).
b) (†) i uttr. stå l. vara (ut)i sådan l. sådan vördnad (för ngn), åtnjuta sådan l. sådan aktning l. vördnad (hos ngn). Seya sombliga menn, att då Olof war uti sådan wyrdnad, låto sig finna någre mera afwundz-fulle, än goda, hwilka wanrychtade honom hoos Konungen. Reenhielm OTryggw. 28 (1691). Almqvists mormor stod för honom alltid i hög vördnad och kärt minne. Lysander Almqvist 257 (1878).
c) i det adverbiella uttr. med (stor o. d.) vördnad, vördnadsfullt, högaktningsfullt; förr särsk. i uttr. med djupaste vördnad framhärda till stoftet l. till stoftet framhärda l. till stoftet leva (se STOFT, sbst.5 2 h slutet). Huru iagh haffuer talet och stædze i hogkommitt Eders K. M:t medh all vyrdnet och trooheett. KyrkohÅ 1905, s. 258 (c. 1607). At .. (nattvarden) medh wyrdna och tilbörligh skickligheet, af en Prestman och ingen annan, uthdeelas. KOF II. 1: 176 (1659). De gamle egyptierne betraktade med helig vördnad den i Nilens vatten prunkande lotusväxten. Kruhs UndrV 609 (1884). Han handskades hela tiden med .. (böckerna) långsamt och med stor vördnad. Wolff PolyglÄlsk. 231 (2016).
Ssgr: A (†): VÖRDNAD-BJUDANDE, -VÄRD, se B.
B: VÖRDNADS-BETYG. (†) vördnadsbetygelse; jfr betyg II. Agrell Maroco 2: 381 (1800, 1807). Den, som är så öfverhopad af vördnadsbetyg som B., ger visst icke akt på några blad af mig. 3SAH LIX. 3: 42 (1836). —
-BETYGAN. (†) vördnadsbetygelse; jfr betygan 3. Det wore .. bätre at der på swara med en tyst wördnads betygan, än et långt Tal. SwFrOrdeB 164 (1703). HH XXXII. 1: 69 (1778). —
-BETYGANDE, n. (†) vördnadsbetygelse; jfr betygande 3. Den som emottog skänkerna .. kunde ofelbart intet .. se sig öfverhopad med håfvor af den, hvars förstälta vördnadsbetygande för sin öfverhets utskickade, hade til afsikt, at låta se sin myndighet. Hasselquist Resa 561 (1752). —
-BETYGANDE, p. adj. (numera bl. tillf.) som betygar vördnad; vördnadsfull; jfr betyga, v.1 3. Berzelius o. Palmstedt Brevväxl. 2: 180 (1833). Ceremonin inleddes .. med tre vördnadsbetygande bugningar mot det porträtt av .. (Taiwans förste president) som hänger vid ingången till presidentpalatset. SvD 11/10 1997, s. 2. —
-BETYGELSE. uttryck för l. bevis på l. handling vittnande om vördnad; ofta i pl.; jfr betygelse 3 o. -betyg, -betygan, -betygande, sbst, -gärd, -offer, -tecken. Serenius I 2 a (1734). Hennes underdåniga vördnadsbetygelser för den kungliga familjen kände inga gränser. De Geer Minn. 1: 68 (1892). Pojken .. står framför mig. Hälsar mig med en liten bugning, en vördnadsbetygelse, en nick av igenkännande, av samförstånd. Malmsten DagKastanj. 75 (1994). —
-BJUDANDE, p. adj. (vördnad- 1809–1905. vördnads- 1799 osv.) som inger vördnad (särsk. på grund av (hög) ålder); särsk. mer l. mindre liktydigt med: respektingivande l. imponerande; jfr bjudande 3 o. -väckande, -värd o. vörds-bjudande, vördig. MoB 2: 4 (1791; normaliserat). De präktigaste åldriga lindar, planterade dels i alléer och dels i grupper. Min far .. lät en natt fälla en hel rad af dessa vördnadsbjudande träd. De Geer Minn. 1: 13 (1892). Skarpa skuggor under ögonen, längs näsan och runt hakan fick hans ansikte att se strängt och vördnadsbjudande ut. Sund LanthSon 199 (1997). —
-FULL. som utmärks av l. vittnar om l. ger uttryck för vördnad; jfr full, adj. 1 i, o. -betygande, p. adj., -skyldig o. vörde-full. PH 2: 1470 (1739). Eders Excellences vördnadsfullaste och aldra trognaste tjenare. HH XXXII. 1: 200 (1784). (De tyska författarna) behandlades hovsamt, nästan vördnadsfullt, av den svenska kritikerkåren. Östling NazSensm. 246 (2008). —
(a) -FÖRMÄLAN. (†) om framförande av vördnadsfull hälsning o. d.; jfr förmälan 2. Hr Riddaren, til hvilken jag utbeder mig af M. H. min fulkomliga vördnads-förmälan. Björnståhl Resa 3: 202 (1778). Leopold (SVS) II. 5: 160 (1814). —
-GÄRD. (numera bl. tillf., ngt ålderdomligt) vördnadsbetygelse; jfr gärd, sbst.1 3 d. Wallin (SVS) 2: 48 (1815). Handkyssningen var en skyldig vördnadsgärd åt den som en dag skall blifva min drottning! Hedberg Lej. 72 (1868). —
-KÄNSLA. (numera bl. tillf.) jfr känsla 8 b. LBÄ 29–31: 132 (1799). Något af .. vördnadskänsla ingår alltid mer eller mindre vid hvarje njutande af ett konstverk. Laurin Konsth. 8 (1900). —
-OFFER. (†) vördnadsbetygelse l. hyllning; ofta i pl.; jfr offer 3 b. ABorg TalSASlottscap. 1787, s. 4. Både i Sverige och i hela Europa uppbar .. (A. Oxenstierna) af mängden de renaste och mest smickrande vördnadsoffer. 1SAH 4: 136 (1791, 1809). (När) skalden Leopold .. aflidit, beslöt man att såsom ett vördnadsoffer åt hans minne fira hans .. sjuttifemte födelsedag .. genom att uppföra hans berömda klassiska tragedi ”Virginia”. Personne SvTeat. 5: 97 (1919). —
-PLIKT. (numera bl. tillf.) plikt (se plikt, sbst.1 4) att visa vördnad (mot ngn). Columbus (SVS) 1: 80 (1674). Då Drusus nalkades, kommo legionerne, såsom af vördnadspligt, honom till mötes. Kolmodin TacAnn. 1: 36 (1833). —
-SINNE. (numera bl. tillf.) sinne (se sinne, sbst.2 8) för vördnad. Strindberg TjqvS 3: 165 (1887). Hans vördnadssinne var starkt utveckladt, och sin kärlek skänkte han .. åt det, som hans ungdom lärt honom älska. Vetterlund Skissbl. 143 (1914). —
-SKYLDIG. särsk. (†) med sakligt huvudord: som vittnar om vederbörlig vördnad; jfr skyldig, adj.1 1 b α, o. -full. Viken undan, dröjen / På vördnadsskyldigt afstånd! Fahlcrantz 3: 225 (1864). —
-TECKEN. (numera bl. tillf.) tecken på vördnad; jfr -betygelse. VDAkt. 1736, nr 442. Att .. wördnadstecknen, såsom knäböjning .. (etc.), hade en helt annan betydelse för Frankerne, än för Byzantinerne. Rydberg o. Tegnér Engelhardt 2: 60 (1835). —
-VÄCKANDE, p. adj. (numera bl. tillf.) som väcker vördnad; jfr väcka, v.1 I 3 b, o. -bjudande. Utsigten var .. skön och vördnadsväckande. PoetK 1813, 2: 25. —
-VÄRD. (vördnad- 1754. vördnads- 1767 osv.) som är värd l. förtjänar vördnad (särsk. på grund av (hög) ålder), aktningsvärd; jfr värd, adj. 2 a, o. -bjudande, p. adj., -värdig o. dyrkans-värd 3, venerabel, vördans-värd, vördig, vördsam 2. Tessin Bref 2: 99 (1754). Förste teologie lektorn var en vördnadsvärd, tungsinnad hedersman. Hultin Minn. 6 (1872). Man ser att husen är av vördnadsvärd ålder. Sydsv. 6/5 2013, s. B4.
Avledn. vördnadsvärdhet, r. l. f. förhållandet l. egenskapen att vara vördnadsvärd. SP 1808, nr 115, s. 2. —
-VÄRDIG. (†) vördnadsvärd; jfr värdig 3. Liljestråle Fid. 49 (1772). Så vördnadsvärdig / Satt han der i himmelsk glans. Oscar II I. 2: 215 (1859, 1886).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content