publicerad: 1925
FODER fω4der, sbst.2, n.; best. fodret ((†) fodert Tegel E14 269 (1612)); pl. =; pl. best. fodren l. foderna; förr äv. FOR, sbst.2, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(fo(o)d(h)er 1524 osv. fo(h)r 1550 (: Forskin)—1907 (: Forhätta; starkt bygdemålsfärgat). forder 1701 (: fordrett, sg. best.)—1789 (: Fordret, sg. best.))
Etymologi
[fsv. fodher, sv. dial. fo(de)r; liksom d. fo(de)r, fnor. fóðr, av likbetydande mnt. vōder, motsv. got. fōdr, svärdsskida, fht. fuotar, fodral (t. futter), feng. fōþor, fōþer, fodral; jfr sanskr. pātra-, n., behållare, fat; till en ieur. rot pā, skydda, som möjl. även föreligger i FODER, sbst.1, o. FODER, sbst.3; jfr FODRAL, ävensom de från de germ. spr. härstammande mlat. fotrum, it. fodero, fr. fourrure. Med avs. på formen forder jfr under FODRA, v.2]
1) (numera knappast br. utom ngn gg i fråga om ä. förh. o. ss. andra led i vissa ssgr; jfr dock slutet) skyddande omhölje (av trä, läder, tyg o. d.), fodral. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 43. Knifvar i fodher. OxBr. 11: 694 (1637). 1 oblatask med foder. MeddSlöjdf. 1899, 2: 30 (1744). Ett godt Engelskt väggur med förgyldt och laqveradt foder. Sundelius NorrköpMinne 452 (1798). Violinen inlästes i sitt foder. VFPalmblad i BL 14: 147 (1847). Cavallin (1875; angivet ss. förekommande mest i ssgr). jfr FLASK-, KAM-, KLOCK-, KNIV-, LÅR-, MUSKÖT-, PÄNN-, SAX-, SKED-, SKRIV-, TRÄ-, UR-, UTAN-FODER m. fl. — särsk. (fullt br.) mil. om omhöljet till den på fanstången sammanrullade fanan. En dräng .. tog Fanan utaf stången, sättiandes fodert sedan däruppå igen. Tegel E14 269 (1612). ExInf. 1915, s. 225. jfr FAN-FODER.
2) i sht bot. om den yttre bladkransen resp. bladcykeln i ett blomhylle med kransställda resp. spiralställda blad; i ssgr äv. om blomholk o. d.; förr stundom om samlingen av blad l. skärmfjäll kring befruktningsorganen hos lövmossor l. gräs. Fodret (hos Ajuga pyramidalis Lin.) var bukugt femdelt och hårigt. Linné Öl. 20 (1745). Hartman Fl. LXXIII (1838). Stipa L. Foder af 2, oliklånga, spetsade eller borstuddiga skal. BotN 1840, s. 168. Forssell InlBot. 68 (1888). — jfr BLOM-, FRUKT-, SVEPE-, YTTER-FODER.
3) (skyddande) beklädnad (över l. omkring l. på insidan av ngt), överdrag; i icke fackmässigt spr. numera särsk. (med nära anslutning till 4) om beklädnad av tyg o. d. i koffertar, etuier o. d. Östergren (1921). — särsk.
a) (†) anat. inre hinna i moderslidan. Hoorn Jordg. 1: 111 (1697). Därs. 2: 117 (1723). — jfr SLIDO-FODER.
b) (†) zool. om täckvingarna hos vissa insektsgrupper. Anelytra .. det är: (insekter) hvilkas vingar intet betäckias af något foder. Triewald Bij 1 (1728).
c) (med anstrykning av fackspr.) ram av bräder som täcker fogen mellan en dörr- l. fönsterkarm o. väggen; äv. om spegelram. Fodher kring dörrarne. Hagström Herdam. 4: 430 (cit. fr. 1654). Dörekarmarna äro af eek, och fodret kringh dörarna af eek. VDAkt. 1685, nr 61. Från empiren förskrifver sig .. en större spegel i foder af trä i hvitt och guld. RedNordM 1910, s. 17. — jfr DÖRR-, FÖNSTER-FODER.
d) tekn. beklädnad omkring l. på insidan av en apparat l. maskindel o. d.; särsk. om inre beklädnad i en ugn l. i ång-, pump- l. motorcylinder. Frykholm Ångm. 164 (1881). Fodret i en bessemerugn. TT 1897, K. s. 8. Propelleraxeln uppbäres i sin yttre del af propellerhylsan, .. som för att minska axelns friktion är försedd med foder .. af gjutjärn, hvitmetall eller pockenholssribbor. 2NF 22: 381 (1915). — jfr KALK-, KAPELL-, KOL-, TEGEL-, UGNS-FODER m. fl.
4) [specialanv. av 3] om tyg l. pälsvärk som till skydd mot nötning l. för ökande av värmeeffekten användes ss. invändig beklädnad i olika slag av klädesplagg (äv. mössor, handskar o. d.) l. som tillskurits o. färdigställts för dylikt ändamål (men användes ss. ett särskilt slags plagg); undertyg; äv. om undertyg på täcken, broderier o. d.; stundom vävn. om underväven på pikévävnader. Fastsytt, löst foder. Någett gröntt clede, som under sådane tröijer till foder tienligitt ähr. GR 20: 32 (1549). En lius rock med rödt foder. Nordberg C12 2: 57 (1740). Andersson Väfn. 56 (1880). Välj ett mjukt, vackert tyg och ett smidigt foder, och ni får ett korrekt och vackert plagg. BVT 1924, nr 2, s. 47. — jfr HATT-, HERMELINS-, LINNE-, MUFF-, PÄLS-, SIDEN-, SKINN-, UNDER-, YLLE-, ÄRM-FODER m. fl.
5) (†) pälsvärk; pälsmössa; äv.: päls? Skinnaren maa setia ut Lasse Pedersons foder for syn gerninghe löön. OPetri Tb. 19 (1524). Alla Präster skola dragha om winteren sådhana Fodher på sina huffuudh, som icke äre tagna vthaff the diwr, som man plägar äta och förtära. Petreius Beskr. 6: 39 (1615). (Stenbocken) håller Wänskap med Fru Opis then han skenker / It Foder af sit Skin när Nattfrost henne krenker. Spegel GV 162 (1685).
(2) -BLÄRA. bot. växten Wahlbergella apetala Fr. (med uppblåst blomfoder). Neuman o. Ahlfvengren Fl. 525 (1901). —
-DUK. [jfr mnt. voderdok, t. futtertuch]
2) (i fråga om ä. förh.) till 4, om olika slag av grov ylle- l. linnevävnad (boj, buldan m. m.) som särsk. användts till foder i kläder. GR 1: 153 (1523). En hoop foorduck, eller annett grofft klede. Därs. 14: 197 (1542). En haffwer köpt sigh 8. alnar Klädhe .. Nw wil han köpa Foderdwk ther til. Hortulanus Reknek. H 6 a (1638). Hildebrand Medelt. 1: 710 (1894). —
(2) -FLIK. bot. Hos Rosæ ser man foderflikarna gröna, klufna och bladlika. Hartman Fl. LVI (1832). —
(4, 5) -HÄTTA. (for-) (förr) ett slags vintermössa av vadmal l. fris, fodrad med ludet skinn o. försedd med bräm som vid behov kan fällas ned över öronen. Wistrand Folkdr. 146 (1907). —
(4) -LIV. om ett slags underplagg (löst foder) av siden, linne l. bomullstyg o. d. som användes under klänningsliv l. blusar. Berg Handarb. 30 (1873). Ett tunt foderliv av sandfärgad japon. SvD 1924, nr 141, Lördagsbil. s. 6. —
(3) -MUR. [efter t. futtermauer]
1) (numera knappast br.) byggn. o. bef. murvärk som till förstärkning o. förebyggande av ras o. d. anbragts ss. utvändig resp. invändig beklädnad av en jordvall l. vallgrav o. d.; jfr BÄR-VALV. Wärnskiöld Fortif. C 4 a (1673). Nordforss (1805). Centerwall RomRuin. 43 (1889).
2) (numera mindre br.) tekn. murvärk som bekläder insidan av olika slags ugnar (ss. tegelugn l. smältugn för silver l. koppar). Wijnblad Tegelbr. 46 (1761). Rinman (1788). JernkA 1819, s. 69.
3) (numera föga br.) byggn. murad beklädnad av trävägg bakom kakelugn. BrandordnGbg 1805, s. 22. Ahlström Eldsl. 146 (1879). —
(2) -PIP, r. l. m. bot. om den nedersta, hopväxta delen av ett sambladigt blomfoder. Wahlberg Foderv. 266 (1835). NF 1: 382 (1875). —
(2) -SKAL. bot. om skärmfjäll i gräsens småax. Wikström ÅrsbVetA 1829, s. 242. Forssell InlBot. 135 (1888). —
(4, 5) -SKINN. (numera föga br.) pälsvärk till foder i klädesplagg o. d.; förr äv. benämning på ett särskilt slag av pälsvärk användt för detta ändamål; jfr -VÄRK. Härmelin .. Groverk Forskin. GR 21: 52 (1550). En mössa med illerskins Bräm, och en annan Dito af foderskin. VRP 6/12 1732. BoupptVäxiö 1865. —
(4, 5) -SOBEL, r. l. m. (†) sobelskinn användt till foder. OxBr. 11: 823 (1645). Holm NSv. 163 (1702). —
(2) -SPORRE. bot. motsatt: kronsporre. Forssell InlBot. 145 (1888). Lindman NordFl. 3: 127 (1902). —
(4, 5) -VÄRK, n. [jfr d. fo(de)rværk, t. futterwerk] (numera mindre br.; jfr dock slutet) eg.: foder av pälsvärk; pälsvärk. Brahe Oec. 108 (1581). Allehanda Foderwärck til Kläder, Myssor, Wantar, Muffar, etc. Risingh Kiöph. 93 (1669). Under råcken war foderwärck af wilde hästar. KKD 5: 165 (1710). Knorring Cous. 2: 33 (1834). Östergren (1921). särsk. (fullt br.) herald. I senare tiderne har jämväl Fodervärk (dvs. heraldiska bilder av pälsvärk) kommit i bruk, dock mer på Vapnmantlar än i Sköldarne. Uggla Herald. 33 (1746). Schlegel o. Klingspor Herald. 33 (1874). —
(4) -VÄV. jfr -TYG. Lind (1749; om fodertyg av grov o. oblekt linneväv). Åstrand (1855). SFS 1891, Bih. nr 72, s. 5.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content