publicerad: 1935
KASSA kas3a2, sbst.1 (o. adv.; se 6), i bet. 1—9 r. l. f., i bet. 10 f.; best. -an; pl. -or; förr äv. (i bet. 1 a slutet, 3, 7) KASSE, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar. Anm. Med lat. böjning förekommer ordet i RP 5: 172 (1635: in cassam).
Ordformer
(förr äv. skrivet ca-. casa 1673 (: casa bock). cass c. 1690 (i vers). kassa (ca-) 1604 osv. kasse (ca-) 1697—1791. kassen (ca-), sg. best. 1814—1835. cassar, pl. c. 1678—1721)
Etymologi
[liksom dan. o. t. kasse, kassa, holl. cassa, av it. cassa, av lat. capsa, behållare, kista (se KAPSEL); jfr eng. cash, fr. caisse, ävensom KASSERA, v.1, KASSETT, KASSUN, sbst.2, KASSÖR, KASSÖRSKA]
1) behållare för förvaring l. uppsamlande av ngt.
a) (†) låda, kista, koffert. Ondt är binda tranon j kassa. SvOrds. B 8 b (1604); jfr: Lijka som en Traana illa kan stoppas vthi en lijten Kassa; Så kan icke heller någon aff högt ståndh trijfwas vthi trångt stall. Grubb 647 (1665). (En piga hade burit en) kassa medh skarn och oreenligheet för rådhmannens Lars Borgares portt. BtÅboH I. 13: 20 (1638). En Lijten Cassa af Eek Tree. PTrotzig (1662) i SymbLitt. 139. (Sv.) Kassa .. (fr.) Coffre. Nordforss (1805). Ekbohrn (1904). — särsk. om kista för förvaring av pängar: pänningkista. Risingh KiöpH 112 (1669). Så stöter annat till ibland, .. / Som uthur cass och giöm den bästa pengen hemter. Rosenfeldt Vitt. 250 (c. 1690). Vij finge Högvördige Consistorii ordres 1697. at låta förfärdiga een kista eller cassa uti hvilken Hospitals medel skulle läggias. VDAkt. 1700, nr 77. Biurman Brefst. 114 (1729). Andersson (1845). Ekbohrn (1904).
b) (i fackspr.) vid gradervärk för koncentration av saltvatten: behållare (sump) vari det utför risväggen nedrinnande vattnet uppsamlas. VetAH 1769, s. 62. Rinman (1788). Möller (1790, 1807).
2) (†) byggnad (l. samling byggnader) för förvaring av förnödenheter; förråd (se FÖRRÅD, sbst.3 2). Om Consilio formato talte Her Gabriel, att der uthi sittja fjorton (representanter för de med Sverge i kriget allierade) ..; och haffva dhe en cassa och tyghus i Strassburg, en i Ulm, en i Franckfurdt vid Mein, en i Nürnberg och en i Aussburg. RP 3: 254 (1633).
3) (i sht på viss plats, t. ex. i skrin l. skåp o. d., befintlig l. av viss person l. viss institution o. d. förvaltad) samling pänningmedel, utgörande antingen samtliga de kontanta medel varöver ngn (särsk. affärsföretag l. stat l. kommun l. institution l. ekonomisk förening o. d.) förfogar för sina utgifter l. samtliga de kontanta medel som influtit under viss tid av ekonomisk värksamhet l. gm viss avdelning i ett affärsföretag l. gm (viss avdelning i) en institution o. d.; äv. om för ngt bestämt ändamål avsedd samling pänningmedel, särsk.: fond (se FOND, sbst.1 II 2). Ha hand om, sköta kassan (jfr b). Behållning, brist i kassan. Ta ur kassan. Rymma med kassan. Taltes om alle Collegia skulle hafva deres cassa att holla fattige. RP 9: 401 (1642). B. Cronskiöldh haar och varit vijd verket at inqvirera, huru dhet tillstoodh, och först inventerat cassorne, som vore temmelig i richtigheet. RARP 13: 238 (1680). At 2:ne Collecter åhrligen samblas uti Stiftet, hvilka .. böra inflyta uti Gymnasiernes och Trivial Scholornes Cassa. Skolordn. 1724, s. 10. Man har förslagsvis så inrättat priset (på varorna i sockenapoteket), at i cassan kan blifva någon liten vinst. Darelli Sockenapot. 7 (1760). Bankören (i spelet ”rouge et noir”) har i detta spel ej rättighet att vägra någon insats, såvida den ej öfverstiger (spel-)bankens kassa. Hagdahl DBäst. 57 (1885). (En bank) måste .. hålla tillräcklig kassa och en kassareserv, t. ex. i statsobligationer. Sommarin EkonL 1: 168 (1923). — jfr AMORTERINGS-, ARM-, ARTELL-, ASSEKURANS-, AUKTIONS-, AVRADS-, BANK-, BEGRAVNINGS-, BIBLIOTEKS-, BILJETT-, BOD-, BY-, BYGGNADS-, DAG-, FABRIKS-, FATTIG-, FÄLT-, FÄSTNINGS-, FÖRENINGS-, FÖRRÅDS-, GRATIAL-, GRAV-, HALL-, HAMN-, KRIGS-, LÄGER-, MARKETENTERI-, NATIONS-, NÖDHJÄLPS-, PARTI-, POST-, RESERV-, RIKS-, SJUK-, SOCKEN-, UNDERHÅLLS-, VARG-, VIN-, VÄXEL-KASSA m. fl. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i d.] om inkomst av teaterföreställning o. d.; jfr KASSA-PJÄS, -STYCKE. Många (teater-)direktörer skaffar sig kassor genom att kläda av kropparna. Moberg Rosell 178 (1932).
b) i fråga om privat person, familj l. hushåll o. d.; numera företrädesvis i vissa uttr. Lägga ut av egen kassa. Ha hand om, sköta kassan (jfr ovan). Klen, mager, tom, välförsedd kassa. Leva av gemensam kassa. Rudbeck Bref 66 (1670). Min kassa har råkat krypa ihop. CJGrevillius (1829) i HT 1922, s. 171. Judas .. hade cassan om hand. Agardh ThSkr. 3: 72 (1843). Käraste mitt barn, inte inbringar det (dvs. att vi försaka kaffe till frukosten) några pengar i kassan för tillfället. Hedenstierna FruW 9 (1890). Min kassa var .. icke sällan tom. De Geer Minn. 1: 63 (1892). En hastig Stockholmsresa, som slog ett fruktansvärt hål i kassan. Siwertz HemBab. 34 (1923). — jfr HAND-, HUSHÅLLS-, RES(E)-KASSA.
c) (i fackspr.) i utvidgad anv., om en sedelutgivande banks innehav av mynt o. myntmetall (vanl. blott guldmynt o. guld) till täckning för utgivna sedlar; i uttr. metallisk kassa samt i vissa ssgr. EkonS 1: 330 (1893). Såsom riksbankens metalliska kassa skall beräknas allt riksbanken tillhörigt och inom landet befintligt svenskt och utländskt guldmynt samt omyntadt guld. BtRiksdP 1896, I. 1: nr 22, s. 28. Heckscher EoH 108 (1922). — jfr GULD-, METALL-KASSA.
4) (†) i kungl. brev av 4 juni 1712 (o. 30 maj 1713) fastställd benämning på ”kontributionskapital” (dvs. beskattat kapital) som uppgick till 10 ”possar” (= 10.000 daler silvermynt). Stiernman Com. 6: 132 (1713).
5) pängar, mynt, kontanter; vanl. övergående i abstrakt bet.: förhållandet att vara försedd med pängar l. att pängar finnas till hands; särsk. i sådana uttr. som vara (stadd) vid (god, dålig) kassa, förr äv. komma till kassa. Vara vid kassa. Lindfors (1815). För den händelse att vi än en gång skulle komma till kassa. Topelius Fält. 5: 232 (1867). Den som händelsevis är stadd vid kassa hjälper .. de andra. Wägner Norrt. 36 (1908). SvD(A) 1933, nr 275, s. 10. — särsk.
a) handel. i uttr. hava i l. per kassa, hava (pängar) i förråd l. till hands; äv. vara i kassa, om pängar: finnas i förråd l. till hands. Jag har inga pengar i cassa. Serenius (1741). Per kassa hafva vi endast hvad som erfordras för löpande utgifter. Crusenstolpe CJ 2: 208 (1845). Jungberg (1873).
b) [efter motsv. anv. i (holl. o.) eng.] (†) om präglade o. gångbara mynt i motsats till räkneenheter i banko (se BANKO II 3 (a)); jfr KURANT, sbst. Zettersten AnmMynt 80 (1771). Därs. 93. Sverige har allenast ordentelig Cours på Hamburg i Riksdaler-Banco, och på London i Pund Sterling, samt på Amsterdam i Riksdaler Courant el. Cassa. (Gjörwell o.) Bergklint Sam. Bih. 32 (1775).
6) handel. (vid affärstransaktioner) omedelbart l. inom viss (på olika sätt fastställd) kortare tid erlagda pänningmedel; äv. närmande sig l. övergående i adverbiell anv.: kontant; särsk. i uttr. per (extra) kassa, per (extra) kontant. Per kassa, (dvs.) med el. genom kontanta penningar. Andersson (1845). Betala per kassa eller kontant. Jungberg (1873). Sälja per kassa. Dens. Extra kassa eller extra kontant förpliktar köparen betala varan genast efter fullgjord leverans. BestämmHandSpannm. 1906, s. 6. — särsk. [jfr eng. documents against payment] i uttr. kassa mot dokument, i fråga om utfående av i bank deponerat konossement å ett varuparti på det villkor att varupartiets köpare erlägger betalning för varorna enligt fakturan. 3NF (1929). SvUppslB (1933).
7) institution l. förening bildad för anskaffande o. förvaltning av de nödiga pänningmedlen för ngt visst ändamål, särsk. utbetalande av pensioner, understöd vid sjukdom, begravningshjälp o. d.; förr äv. dels om brandförsäkringsinrättning o. d., dels om bankinstitut; i sht ss. senare led i ssgr. PH 3: 2341 (1746). En Bank är en mycket nyttig upfinning, ty den är en almän Casse, hvarest man äfven til lindrig Ränta kan ärhålla försträckning vid hvarjehanda påträngande behof. Zettersten AnmMynt 24 (1771). Fischerström 3: 62 (1782; om brandförsäkringsinrättning). För hvarje ändamål, som i vårt land skall befordras, grundas alltid först en kassa. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 149 (1854). Kassa köper modern Östermalmsfastighet om 3—5 rumslägenheter efter minst 8,5 proc. brutto. SvD(A) 1931, nr 337, s. 26 (annons). — jfr AMIRALITETS-, BEGRAVNINGS-, BRAND-, BRANDFÖRSÄKRINGS-, BRANDSTODS-, DISKONT-, DÖD-, HJÄLP-, KREDIT-, PENSIONS-, SJUK-, SPAR-, UNDERHÅLLS-, ÄNKE- OCH PUPILL-KASSA m. fl.
8) särskild lokal för förvaring av pänningmedel; numera företrädesvis: lokal l. avdelning l. plats (i ett affärsföretag l. en bank l. en restaurang l. dyl.) där kontanta in- o. utbetalningar värkställas. Postanvisningar utlösas i kassa 2. (Sv.) Cassa, (dvs.) räntekammar, (lat.) fiscus. Wollimhaus Ind. (1652). (Sv.) Cassa. Lat. ærarium, al(ias) fiscus. it rum som til penningars förwaring brukas. Spegel 590 (1712). NF (1884). (Flickan) gick till kassan (på hushållsskolan). Wägner Norrt. 80 (1908). I kassan (i kaféet) som på en hög tron sitter madame Picard. Cederschiöld Krig 21 (1916).
9) bokhåll. elliptiskt för: kassabok(föring). Man behöfver (i reskontran) till och med blott åberopa Memorialen och Kassan, enär dessa kunna betraktas såsom specialer till Res-Kontran. Smedman Kont. 2: 9 (1872). Kassan afslutas vanligen blott en gång i månaden, hvarvid debetsidan först nedsummeras. 2NF 3: 952 (1905).
10) (starkt vard.) kassörska (särsk. i restaurang l. kafé). Nordström Borg. 100 (1909). Östergren (1929).
Ssgr (i allm. till 3; i sht i fackspr.): A: (6) KASSA-AFFÄR. [jfr t. kassageschäft, eng. cash-business] affärstransaktion vid vilken ngt köpes o. säljes per kontant; motsatt: termins- (tids-) l. kreditaffär; särsk. i fråga om börsaffärer. Snellman o. Osterman (1903). SFS 1920, s. 489. Därs. 1929, s. 1007. —
(3, 8) -ANVISNING~020. anvisning på ett belopp att utbetalas i kassan l. viss kassa i en affär (bank). Larsen (1884). Östergren (1929). —
-ARTIKEL. [jfr d. kasseartikel] om inbringande vara; särsk. om importvara som ger stora tullinkomster. (Agardh o.) Ljungberg 4: 333 (1862). Fahlbeck HandPol. 47 (1892). Lundell (1893). —
-AVDELNING ~020. i vissa ämbetsvärk o. d.: avdelning som har hand om kassaväsendet l. kassarörelsen. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 6 (1880). 2NF 24: 69 (1916). —
(9) -AVSLUTNING~020. [jfr t. kassenabschluss] bokhåll. avslutning av kassaboken. Klint (1906). Auerbach (1909). —
-BALANS. [jfr t. kassenbilanz] balans i kassan, kassabrist. Smedman Kont. 7 (1874). Östergren (1929). —
-BEHÅLLNING. [jfr d. kassebeholdning] om det belopp som vid en kassas inventering l. avslutning finnes (l. uppgives finnas) i kassan: behållning i kassan. VGVerifB 1713, s. 36. Smedman Kont. 7 (1874). SFS 1893, nr 109, s. 9. SvD(A) 1934, nr 76, s. 7. —
-BOK; pl. -böcker. [jfr d. kassebog, t. kassabuch, kassenbuch, eng. cash-book] räkenskapsbok för antecknande av kontanta in- o. utbetalningar (de förra å debetsidan o. de senare å kreditsidan). Föra kassabok. BoupptSthm 28/2 1666. Smedman Kont. 2: 5 (1872). Ramstedt BokförGr. 39 (1915). RedNordM 1929, s. 38. —
-BOKFÖRING~020. bokföring av kontanta in- o. utbetalningar; kassabokens förande. Verkställa .. granskning af kassabokföringen för sist tilländalupna månaden. SFS 1894, nr 95, s. 9. —
-BRIST. förhållandet att det (vid inventering l. avslutning av en kassa) finnes mindre pängar i kassan, än det enligt kassabokföringen borde finnas; äv. konkret, om det belopp som fattas; jfr -BALANS. Deräst Klåckaren inbetalte Cassabristen, skulle Församlingen, eij något vidare åtal giöra. VDAkt. 1781, nr 471. Wägner Norrt. 78 (1908). —
-BYRÅ~20 l. ~02. i statskontoret: byrå för handläggande av ärenden rörande kassaställningen o. statsvärkets giroräkning i riksbanken m. m. SFS 1920, s. 2622. SvStatskal. 1935, s. 128. —
(3, 8) -DAG. vid större kontor, regemente o. d.: dag å vilken kassan hålles öppen för ut- o. inbetalningar. SFS 1894, nr 95, s. 9 (vid regemente). SFS 1915, s. 697. —
-DIREKTÖR. vid vissa affärs- l. bankföretag, ävensom vid större undervisningsanstalter m. m.: person (styrelsemedlem) som (utan att vara högste chef) bl. a. har till uppgift att öva tillsyn över kassarörelsen o. räkenskapsgöromålen. SvNorStatscal. 1816, s. 292. SFS 1891, nr 47, s. 19. Därs. 1907, Bih. nr 31, s. 17. AdrKalSthm 1921, s. 123. —
-FACK. för förvaring av värdepapper o. värdesaker avsett fack (se FACK, sbst.1 4) i (en banks) kassavalv. SD 1892, nr 328, s. 1. Banken uthyr kassafack, anbragta i kassaskåp i bankens valv. Hultman Banktekn. 189 (1909). —
(3 b, 5) -FEBER. (vard., skämts.) om pänningförlägenhet. Oettinger 30Medel (1848; i titeln). Han led af spleen och intermittent kassafeber. Sundblad Tusch 1: 93 (1887). Östergren (1929). —
-FOND. särskild statlig fond (tidigare kallad ”statsvärkets kassaförlagsfond”) inrättad för tillgodoseende av det behov av rörelse- o. förlagskapital som gör sig gällande vid statsförvaltningens värksamhet (bl. a. på den grund att en del av statens inkomster icke inflyta förrän året näst efter l. mot slutet av det år för vilket de blivit upptagna i riksstaten); jfr GRUND-FOND 2. 2NF 26: 1119 (1917). NordT 1929, s. 147. —
-FÖRESTÅNDARE~10200. i vissa föreningar o. d.: kassaförvaltare. ResolAllmogBesvär 1734, s. B 3 a. DA 1824, nr 78, s. 3. (Apotekar-)Societetens angelägenheter handhafvas af en direktion, som .. består af en ordförande, en sekreterare, en kassaföreståndare och fyra andra ledamöter. SFS 1894, Bih. nr 27, s. 1. Därs. 1910, Bih. nr 30, s. 3. särsk. i mosaisk församling: person som uppbär församlingens inkomster, bestrider dess utgifter, för dess talan i ekonomiska angelägenheter samt för räkenskap över medlens förvaltning. (Mosaiska församlingens föreståndare skola) bland sig utse .. en kassaföreståndare. SFS 1902, Bih. nr 46, s. 8. OrdnMosFörsSthm 1933, s. 13. —
-FÖRLAG. om pänningmedel som anslagits för bestridande av utgifter (inom statsförvaltningen l. statens l. en kommuns affärsdrivande värk) för vilka av olika anledningar medel för tillfället eljest skulle saknas. BtRiksdP 1891, Saml. 1. I. 1: Finanspl. Bil. C, s. 1. Wigforss Riksbudg. 38 (1927). —
-FÖRLAGS-FOND. äldre benämning på statsvärkets kassafond (se d. o.); jfr GRUND-FOND 2. Statsverkets kassaförlagsfond. BtRiksdP 1890, Saml. 1. I. 1: Inkomstberäkn. s. 11. SvH 10: 144 (1909). 2NF 26: 1119 (1917). —
-FÖRSLAG. (numera knappast br.) om (för inventering av en kassa) uppgjord förteckning av de under viss tid gjorda in- o. utbetalningarna. Westee (1842). SFS 1910, nr 133, s. 12. —
-FÖRSTÄRKNING. förstärkning i l. av kassan. BtRiksdP 1880, IV. 1: nr 15, s. 5. Jägmästaren (äger) att i mån av behov hos domänstyrelsen rekvirera kassaförstärkning. SFS 1921, s. 200. —
-FÖRVALTARE. [jfr t. kassenverwalter] person som förvaltar o. ansvarar för en kassa (särsk. kassa tillhörande en institution, en förening o. d.), skattmästare, kassör. Lindfors (1815). Kyrkoråd och skolråd utse för varje år inom eller utom sig en kassaförvaltare. SFS 1924, s. 576. —
-FÖRVALTNING. [jfr t. kassenverwaltung]
1) abstr.: förvaltning av en kassa. SFS 1891, nr 47, s. 21. Direktionen (över Allmänna barnhuset i Sthm) utser inom sig en ledamot, som har att kontrollera kassaförvaltningen. Därs. 1910, nr 125, s. 6.
2) mil. konkret, om myndighet som vid regemente o. d. har hand om kassaväsendet (mottagning o. utbetalning av pänningar). SFS 1906, nr 91, s. 3. 2NF (1910). —
-GÖROMÅL ~102 l. ~200. göromål som hänför sig till förvaltningen l. omhänderhavandet av en kassa. BtRiksdP 1894, I. 1: nr 6, s. 5. SFS 1920, s. 2784. —
-INKOMST~02 l. ~20. Riksgäldskontorets kassainkomster och kassautgifter. RiksdRevRiksgäldsk. 1899, s. 70. Därs. 1902, s. 309. —
-INVENTARIUM. adm. (av förrättningsmännen underskriven) förteckning över de vid inventering av en kassa företedda kontanta medel o. värdepapper (stundom äv. innehållande en redogörelse för den nästförflutna periodens kassarörelse). VDAkt. 1755, nr 526. Linde Kam. 243 (1852). 2NF (1910). —
-INVENTERING. AdP 1800, s. 458. Landsarkiv skall varje år av riksarkivarien inspekteras, därvid jämväl kassainventering skall verkställas. SFS 1924, s. 705. —
-KISTA. (kassa- 1704 osv. kasse- (-æ-) 1826) (i sht förr) kista för förvaring av pängar o. värdeföremål. (D. 25 mars) giordes en begynnelse med cassakistornes inventerande effter den fågne Casseuren Siöbergh. KKD 9: 102 (1704). De uppsaliensiska studentnationernas gamla kassakistor. Fatab. 1918, s. 66 (rubrik). —
-KLADD. [jfr t. kassenkladde] bokhåll. ss. kladd förd bok över influtna o. utbetalade medel. Jungberg (1873). DN(A) 1934, nr 245, s. 21 (i annons). —
-KOMMISSARIE. (förr) tjänsteman i ”riksens ständers bank” som hade överinseende över kassarörelsen. PH 2: 1382 (1739). —
-KOMMISSARIE-KONTOR(ET). (förr) om den avdelning i ”riksens ständers bank” som förestods av ”kassakommissarien”. SthmHCal. 1761, s. 64. KungörBankCass. 1824, s. 3. —
-KONTO. [jfr d. kassekonto, t. kassenkonto] bokhåll. konto (i kassabok l. huvudbok) upptagande en kassas inkomst- o. utgiftsposter. JernkA 1835, s. 148. Jungberg (1873). Löfstrand Bokför. 1: 9 (1916). —
-KONTOR. [jfr d. kassekontor] kontor för omhänderhavande av kassaväsendet l. in- o. utbetalningar vid vissa ämbetsvärk l. institutioner l. affärsföretag (järnvägsbolag, pensionsinrättningar m. m.). BoupptSthm 1684, s. 422 a (1683). IT 1791, nr 58, s. 3 (i fråga om krigskollegium). Den af bolagsstämman i dag faststälda utdelning .. finnes att .. lyfta å jernvägens kassakontor, Gefle. PT 1892, nr 131, s. 1. SFS 1921, s. 2389 (i fråga om arméförvaltningen). —
-KONTROLL. SFS 1830, s. 1054. Utredningsmannen (framhåller) att kassakontrollen vid regementet icke handhafts med erforderlig omsorg. DN(A) 1933, nr 76, s. 5. —
-KONTROLLANT. person som har till uppgift att kontrollera en kassörs vård av kassan; särsk. om banktjänsteman som utövar dylik kontroll gm förande av särskild kassakontrollbok (se d. o.). Rosenberg Bankv. 99 (1878). SFS 1906, nr 91, s. 3. 2NF (1910). —
-KONTROLL-APPARAT. [jfr d. kassekontrolapparat, t. kassenkontrollapparat] i minuthandel, restaurangkassa o. d. använd (med en l. flera kassalådor försedd) apparat avsedd för kontrollering av i kassan gjorda inbetalningar (o. därifrån värkställda utbetalningar); jfr -REGISTER. GHT 1896, nr 14 A, s. 3 (i annons). SvUppslB (1933). —
-KONTROLL-BOK. av kassakontrollant förd bok över kassans inkomst- o. utgiftsposter. SFS 1894, nr 95, s. 10. Därs. 1910, nr 162, s. 23. —
-KREDITIV. av bank mot lämnad säkerhet (i regel för ett år) beviljad rätt att utan föregående insättning av valuta o. utan uppsägning draga checker på banken upp till ett visst belopp. VexjöBl. 1837, nr 39, s. 4. Nordström Cred. 113 (1853). Leander TidnHand. 110 (1926). —
-LÅDA. låda för förvaring av kassa. SvT 1852, nr 15, s. 3 (i fråga om handelsbod). Kassalåda för frimärksmedel. SvPostv. 80 (1924). —
-MEDEL, pl. (kassa- 1693—1894. kasse- (-æ-) 1704—1832) i en kassa befintliga medel. RARP 16: 56 (1693). SFS 1894, nr 95, s. 11. —
(7) -PENSION. om pension från arméns l. flottans pensionskassa (i motsats till fyllnadspension l. pensionsförhöjning, utgående av statsmedel). BtRiksdP 1892, I. 1: nr 55, s. 5. SvUppslB 21: 347 (1934). —
(jfr 3 a) -PJÄS. om teaterpjäs som ger goda inkomster. Herr Jolins arbeten lära vara kassa-pjeser. Frey 1847, s. 245. SvD 27/12 1931, Söndagsbil. s. 8. —
(3, 9) -POST. [jfr t. kassenposten] (inkomst- l. utgifts-)post i kassa(bok). Smedman Kont. 1: 25 (1872). Verkställa kassainventering och därvid .. tillse att kassaposterna äro tillfredsställande verificerade. SFS 1926, s. 192. —
-PÄNNINGAR l. -PÄNGAR. [jfr t. kassengeld, holl. kasgeld] särsk. (†) till 5 b: präglade, gångbara mynt; jfr KASSE-GELT. Zettersten AfhMynt 77 (1768). —
(6) -RABATT. [jfr d. kasserabat] rabatt beviljad vid kassaköp (i vissa fall vid betalning inom en tid av upp till 30 dagar). Fliesberg HbKöpm. I. 1: 51 (1897). SvUppslB (1933). —
-RAPPORT. (vid bestämd tidpunkt lämnad) rapport över en kassas ställning l. förvaltning (under viss tid). Rektor .. åligger .. att vid hvarje ordinarie styrelsesammanträde .. afgifva kassarapport för sistförflutna .. qvartal. SFS 1892, nr 80, s. 17. NDA(A) 1929, nr 118, s. 2. —
-REGISTER. [jfr t. kassenregister, eng. cash-register] kassakontrollapparat. Berger Ysaïl 18 (1905). Kassaregister, 1- och flerlådiga, utsäljes billigt. GHT 1934, nr 42, s. 15 (i annons). —
-RESERV. förråd av pänningmedel, obligationer o. d. som i ett företag (särsk. bank o. d.) avsatts för att begagnas i nödfall (till bestridande av oförutsedda utgifter); äv. allmännare: pänningmedel som stå till buds för oförutsedda utgifter. BtRiksdP 1879, I. 1: nr 30, s. 5. SFS 1923, s. 511. —
-RÄKNING. [jfr d. kasseregning, t. kassenrechnung, eng. cash-account] bokföring av en kassas inkomst- o. utgiftsposter; vanl. konkret, om (upprättat, avslutat) kassakonto (l. exemplar l. avskrift av ett dylikt). LReg. 427 (1662). Tre Cassa-Böcker skola öfwer alla Penningar (i växelbanken) hållas, och 3 Cassa-Räkningar vthi Hufwud-Boken inskrifwas. Stiernman Com. 3: 671 (1668). I all händelse för man en Cassa-Räkning, som man så ofta som möjligt afslutar för att se om resultatet slår in med behållningen i Cassan. JernkA 1835, s. 138. SFS 1915, s. 66. —
-RÖRELSE. om pänningomsättningen i en kassa. SFS 1845, nr 36, s. 1. Statskontorets kassarörelse. Därs. 1908, nr 50, s. 2. Därs. 1921, s. 1651. —
-SALDO. [jfr d. kassesaldo, t. kassensaldo] ett kassakontos saldo (som bör representera samma belopp som kassabehållningen). Smedman Kont. 2: 11 (1872). Snellman o. Osterman (1903). Östergren (1929). —
(3, 7) -SEDEL. (†) assignation l. anvisning på en kassa; ”transportsedel”; banksedel; ”riksgäldssedel”. VDAkt. 1722, nr 202. Cassa-Sedlars skyndsamma presenterande til inlösen. AdP 1800, s. 1334. Jag anser min heder och min pligt utkräfja, att jag kommer .. för att utbedja, att de cassasedlar, vi i skygd af vårt embete utgifvit, må honoreras, på det hela Arméen och så många rättskaffens fordringsägare oskyldigt icke må lida. FLNyberg (1809) i Bref 1808—09, s. 164. —
-SKRIN. skrin för förvaring av pänningmedel (o. värdeföremål). AB 1865, nr 31, s. 4. SvD(A) 1934, nr 17, s. 16. —
(3, 9) -SKRIVARE. (numera knappast br.) person anställd för att utföra l. biträda vid (kassa)bokföring (i affärsföretag l. bank, förr äv. större postkontor o. d.) o. d.; äv. om kassakontrollant. Cassaskrifvare (vid fortifikationens civilstat). Munthe FortifH III. 2: 55 (i handl. fr. 1714). Herr Carl Joh. Sederson, Cassa-Skrifv. (vid hovförvaltningens kontor). Hofcal. 1765, s. 66. AdP 1800, s. 450. Vid afdelningen för de ankommande brefven (skulle) erfordras tvänne nya Cassaskrifvare. SFS 1825, s. 93. Kassaskrifvaren i Banken Ehrenhoff. Liljecrona RiksdKul. 297 (1840). ÖoL (1852; om kassakontrollant). Auerbach (1909). —
-SKÅP. skåp för förvaring av pängar, värdepapper o. värdeföremål. JernkA 1862, 1: 357. Dyrk- och brandfria kassaskåp. ArbB 207 (1887). Wägner Norrt. 21 (1908).
Ssgr: kassaskåps-dörr.
(jfr 3 a) -STYCKE. = -PJÄS. 2NF 11: 13 (1909). (Mozarts) opera (Enleveringen) visade sig vara ett ypperligt kassastycke. Norlind AMusH 520 (1921). —
(3, 8) -TID. tid (på dagen) under vilken ett bank- l. kassakontor l. en kassaavdelning o. d. hålles öppet (öppen) för in- o. utbetalningar. SFS 1894, nr 95, s. 8. Östergren (1929). —
-TILLGÅNG~02 l. ~20. jfr -BEHÅLLNING. SFS 1893, nr 108, s. 20. Uppgift å sammanlagda kassatillgången vid månadens utgång hos ämbetsvärkets eller myndighetens samtliga kassor. Därs. 1908, nr 50, s. 1. —
-TJUV. [jfr d. kassetyv, t. kassendieb] person som stjäl (stulit) ur kassan. Lindfors (1815). Jungberg (1873). —
(3, 8) -TJÄNST. särsk. post. tjänstgöring vid kassa på postkontor. Varje tjänsteman, som är indelad till kassatjänst. SvPostv. 134 (1924). SvD(A) 1931, nr 63, s. 3. —
-UPPGIFT~02 l. ~20. jfr -RAPPORT. Det skall åligga riksbokslutsbyrån att för hvarje månad efter det dylika kassauppgifter (fr. vissa ämbetsvärk) inkommit .. upprätta sammandrag. SFS 1905, nr 76, s. 3. Därs. 1907, Bih. nr 72, s. 28. —
-UTGIFT~02 l. ~20. Riksgäldskontorets kassainkomster och kassautgifter under år 1898. RiksdRevRiksgäldsk. 1899, s. 70. Därs. 1902, s. 308. —
-VAGN. (numera bl. i fråga om ä. förh.) mil. vagn för transport av ett högre truppförbands fältkassa. LMil. 4: 1484 (1714). Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 8 (1880). —
-VALV. [jfr t. kassengewölbe] brandsäkert o. med kraftig dörr (pansardörr) o. låsanordning försett (ofta underjordiskt) rum för förvaring av pängar, värdehandlingar o. dyrbarheter; förekommande särsk. i banker, försäkringsbolag, stora industrikontor o. d. Gynther Förf. 2: 283 (1833). Ett uti den enskilda bankens lokal uppfördt brandfridt kassahvalf. NVexjöBl. 1847, nr 38, s. 2. SvD(A) 1933, nr 307, s. 19.
(9) -VERIFIKATION. verifikation till kassabokföringen. BoupptSthm 1688, s. 323 b. SFS 1910, nr 162, s. 24. —
-VÅRD. jfr -FÖRVALTNING 1. (Förvaltnings-)Direktionens ordförande utöfvar närmast tillsyn öfver kassavården (vid ett regemente), dervid biträdd af en kassakontrollant. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 161 (1879). SFS 1921, s. 2448. —
-VÅRDARE. vid vissa undervisningsanstalter l. i vissa kommittéer l. välgörande stiftelser o. d.: kassaförvaltare. OrdnNElSkSthm 1852, s. 6. Arbetslöshetskommitténs kassavårdare. SvD(A) 1933, nr 216, s. 4. —
-VÄSEN l. -VÄSENDE. jfr -FÖRVALTNING 1, -VÅRD. SFS 1894, nr 95, s. 10. Kassaväsendet vid arméns truppförband .. och anstalter utgör en särskild tjänstegren. Därs. 1906, nr 91, s. 2. Därs. 1921, s. 2388. —
-ÄRENDE. ärende angående (förvaltning l. redovisning av l. utbetalning från) en kassa. SFS 1897, nr 86, s. 11. Därs. 1919, s. 2833. —
-ÖVERSLAG~102, äv. ~200. överslag över en kassas ställning; särsk. post. efter inkommen redovisning från de olika kassorna i ett postkontor upprättat överslag över huvudkassans samtliga medel. Döss o. Lannge (1908, 1915).
B (†): (5 b) KASSE-GELT. [jfr t. kassengeld, holl. kasgeld] = KASSA-PÄNNINGAR. Och then som intet hafwer Penningar in Banco, han kan them sigh tilkiöpa; hwilka 1. 1 1/2 2. etc. per Cento högre gå än Casse-Geldt eller löpande Penningar. Risingh KiöpH 61 (1669). —
-KISTA, -MEDEL, se A.
Spoiler title
Spoiler content