publicerad: 1941
LOTT lot4, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -er32 (G1R 22: 53 (1551) osv.) ((†) -ar Joh. 19: 24 (NT 1526), 2RA 1: 292 (1723)).
Ordformer
(lo(o)t(h) 1529—1705. lott (-å-) 1526 osv. lut(h) 1551—1678. lutt 1547—1604. lå(å)t(h) (-åht-) 1553—1728. löt 1544)
Etymologi
[fsv. luter, loter; jfr d. lod, nor. lodd, isl. hlutr, mnt. lot, fht. (h)luz, feng. hlot, eng. lot, ävensom (med annat avljudsstadium) dels isl. hlaut, n., gudarnas andel av offret, got. hlauts, arvedel, fht. (h)lōz (varav t. los), dels (inlånat från germ. spr.) fr. lot, it. lotto; till stammen i LJUTA. — Jfr LOTTA, v., LOTTERI, LOTTERING, LOTTO]
1) föremål (ss. träpinne, strå, sten, papperslapp o. d.) som, med tillämpande av ngn metod som låter slumpen avgöra, användes för att fälla utslaget vid val av person l. sak l. vid skiftning av egendom o. d., förr äv. vid gudsdom, spådom o. d.; företrädesvis i sådana uttr. som draga, förr äv. taga lott om ngt; kasta lott om, förr äv. på l. över ngt, eg. i fråga om en ä. metod för lottning; lotten faller på ngn, stundom äv. träffar ngn, eg. i fråga om en ä. metod för lottning, numera vanl. allmännare, för att beteckna lottningens utfall; låta lotten avgöra (ngt); lotten får avgöra (ngt). Vppå min clädhnat haffua the kastat lott. Mat. 27: 35 (NT 1526). Kasta lått över något. Schultze Ordb. 2678 (c. 1755). Samma afton togo vij lott om första præses och lotten föll på mig. Linné Bref I. 2: 244 (1761). Lotten träffade honom först. Lindfors (1815). Vid lika röstetal afgör lotten. SFS 1907, nr 136, s. 9. — särsk.
a) (†) i allittererande förb. med lottkavle l. laga kavle; äv. i uttr. lott och lottkavle går över l. på ngt (mellan ngra), ngt fördelas o. d. (mellan ngra) gm lottning. VgFmT II. 1: 36 (1554: met låtth och lagha kaffla). All then stundh therupå (dvs. på den skiftade egendomen) .. är gongen lutt och luttkafle. HH XIII. 1: 132 (1564). VgFmT II. 6—7: 116 (1587).
b) (numera bl. mera tillf.) i sådana uttr. som (fördela l. avgöra ngt o. d.) genom l. med lott, övergående i bet.: gm lottning; (ngt sker o. d.) efter lott(en), i enlighet med utslag som fällts gm lottning. Thetta är landet som j skolen skiffta emellan idher medh lott. 4Mos. 34: 13 (Bib. 1541). MB 6: 2 (Lag 1734: efter lott). Gods må skiftas å däck genom tärning och lott. Tegnér (WB) 5: 112 (1825).
c) (utom jur. numera bl. mera tillf.) i uttr. utom l. utan lott och byte o. d., för att beteckna att ngn får ngt utöver vad som skulle tillfalla honom vid lottning o. jämkning (särsk. ss. fördel vid arvskifte); jfr 3. Björkegren 2166 (1786). Arfvingarne ansågo .. (pantsedeln) af intet värde och gåfvo den utan lott och byte till .. Ribbing. BL 12: 106 (1845). — särsk. (†) bildl.: utan jämförelse, utan vidare. 3SAH XXXVII. 2: 125 (1842). Crusenstolpe Ställn. 9: 77 (1844).
d) (†) i uttr. gå i lott och byte, gå till fördelning gm lottning o. jämkning gm byte; jfr 3. Johansson Noraskog 3: 74 (cit. fr. 1677).
e) [jfr eng. the lot is cast] (numera knappast br.) i uttr. lotten är kastad o. d., ”tärningen är kastad”. ÖoL (1852). Hallström El. 19 (1906).
f) (i sht i vitter stil) bildl. (jfr c slutet).
α) i uttr. som beteckna fördelningen av ekonomiska fördelar, kroppslig o. andlig utrustning, livsuppgifter o. d. (bland människor) l. av naturtillgångar o. d. (bland länder o. d.), uppfattad ss. värkställd av ödet l. försynen l. naturen gm lottning l. på ett slumpartat sätt; jfr 4 c. Ej lika falla ödets lotter. Tegnér (WB) 5: 10 (1822). Hur ödet kastar än vår lott, / Ett land, ett fosterland vi fått. Runeberg 2: 5 (1846). Ojemnt falla ödets lotter. Dens. 5: 20 (1860).
β) i uttr. lotten faller på ngn o. d., för att beteckna att ngn i en given situation får en viss uppgift l. utses till ngt o. d.; jfr 4 d. När (under leken) lotten faller på mig, at jag blir Blindebåck (osv.). Knöppel Blindeb. 6 (1746).
2) med visst nummer försedd sedel som säljes för ett belopp motsvarande viss insats i ett lotteri l. en tombola o. utgör bevis på att dess innehavare med detta nummer äger deltaga i lotteriets osv. utlottning av vinster, lottsedel, tombolalott; äv. abstraktare, om den mot insatsen svarande andelen i lotteriets utlottning. Köpa, taga en lott (i ett lotteri, en tombola). Hel, halv, fjärdedels lott. PH 9: 705 (1771). Lotten som utföll med 100,000-kronors vinsten i måndagens lotteridragning. DN(A) 1938, nr 220, s. 12. — jfr FRI-, FÖRNYELSE-, KLASS-, PREMIE-, SERIE-, TOMBOLA-LOTT m. fl.
3) del av ngt som (urspr. o. eg. gm lottning) skall skiftas l. skiftats mellan flera personer (särsk. vid arvskifte), andel, anpart; ofta allmännare: del av ngt (särsk. jordegendom) som skiftats l. styckats l. uppdelats, stundom närmande sig bet.: jordområde, åkerstycke, teg; stundom (i sht förr) i tautologisk förbindelse med andel, anpart, del o. d.; äv. (numera bl. ngt arkaiserande) abstraktare, särsk. i sådana uttr. som ha l. få lott i ngt, ha l. få del i ngt, taga lott i ngt (med ngn), (jämte ngn) ha (rätt till) andel i ngt, njuta (del och) lott i ngt, ha (rätt till) andel i ngt, ngt faller på ngns lott, få ngt på sin lott. Dela ngt i lika lotter. Stycka en egendom i lotter. Psalt. 105: 11 (Bib. 1541). Intil Börge Jarl .. efterlät Systrarna taga lått med Bröderne i Jordagodz. TÅbo 1782, s. 366 (1590). These efterskrifna gårdar ähr (vid en fastighetsdelning) falat på olof Andersons låt. Rääf Ydre 1: 350 (i handl. fr. 1598). Lijnklädren bytte dhe straxt utj 6 dehlar, och kastade lott, och togh hwardera sin lott till sig. BoupptSthm 19/11 1674. Morgongåfva skal tagas af mannens enskylta lott i boet. GB 9: 3 (Lag 1734). Til de Fattiga utdelde Konungen vid .. (ett visst) tilfälle 10000 Dal. Silfvermynt, hvaraf de i Upsala fingo 1000 på sin lott. Wallquist EcclSaml. 1—4: 213 (1789). Enligt nu gällande och rikets äldsta lagar, tager adelsmans och bondes son dubbel lott mot dotter. Rosenblad PVetA 1840, s. 15. (Det för arbetslägret reserverade) Området har uppdelats i åtta lotter och på varje lott skola eleverna i lägret uppföra en bondgård. SvD(A) 1935, nr 51, s. 5. — jfr ARVS-, BRORS-, FÄLADS-, HEMMANS-, HITTE-, HUVUD-, JORD-, KOLONI-, LAG-, SYSTER-, ÅKER-, ÄGO-, ÄNGS-LOTT m. fl. — särsk.
b) (†) i uttr. gå med ngn i lika lott, ha samma rätt till andel i ngt som ngn annan. Dalin Hist. III. 1: 195 (1761).
c) (om nutida förh. bl. tillf.) om andel i l. rätt till del av avkastningen från samfälld egendom l. (av flera personer l. annan person bedriven) rörelse o. d. Så atth vij motte haffve någre luther med udi the (fiske-)nother, ther äre vedh Geffle. G1R 22: 53 (1551). Hela häradet el. Soknen .. (hade deltagit i betalningen av böterna) efter deras lått i (skogs-)allmänningen. Barchæus LandthHall. 42 (1773). Forssell Hist. 1: 66 (1869). — jfr FISKE-, GRUV-, KONUNGS-LOTT m. fl. — särsk.
α) mot en viss insats svarande andel i ett av flera personer (ett bolag) drivet handels- l. industriföretag l. (i fråga om förh. under senare tid, intill 1935, företrädesvis) bankföretag (med solidarisk ansvarighet för delägarna); jfr AKTIE 1. HSH 37: 336 (1731). Lotter i Stockholms enskilda bank. De Geer Minn. 2: 111 (1892). — jfr BANK-, BOLAGS-, KOMMANDIT-LOTT m. fl.
β) i uttr. o. ssgr som beteckna att ngn brukar ngt l. tillsammans med andra bedriver rörelse o. d. mot viss andel i avkastningen; numera bl. (i fackspr.) i uttr. spela på lott, i fråga om teaterrörelse; förr äv. i sådana uttr. som bruka l. hava l. taga l. göra ngt till lott l. lotta l. lotte l. uppå lotta. Att .. (biodlarna) sådane (vild-)bij .. ingelunde slachte eller ödeleggie skole, uttan häller bruke them till lotte. G1R 24: 446 (1554). Vthså .. sädh til låtta. Stiernman Com. 1: 447 (1597). (Den som äger boskap) han giffwe åth Åboenderne .. Koor vppå Låhta. Risingh LandB 73 (1671). VDAkt. 1731, nr 483. Skådespelarna fingo spela på lott för att få ut sina löner, som beräknades till viss procent av inkomsterna. Fredrikson Teat. 125 (1918; om ä. norska förh.).
d) i allmännare anv.
α) (†) kvantitet l. mängd av ngt (som tilldelas ngn), portion o. d. Vid midnattstid bragtes til mig (,) Johnson och min Negergosse en lott Kuskus. Ödmann MPark 143 (1800). Där värdfolkets .. dotter / .. åt oss i rikliga lotter / förtjusande rosor bjöd. Gellerstedt Efters. 31 (1891).
β) [jfr motsv. anv. i eng.] (numera mindre br.) varuparti avsett att försäljas tillsammans, t. ex. på auktion, post. Jungberg (1873). Uti huset nr 21 vid Kungsportsavenyen, försäljes .. en lott Sejdellock och begagnade Herrkläder. GHT 1895, nr 234, s. 1. 1 lott plankved. PT 1899, nr 284 B, s. 1.
4) (i vitter stil; utom i l. med anslutning till c, d numera bl. mera tillf.) i bildl. anv. av 3; särsk. för att beteckna ngt som tillfaller l. tillfallit ngn, eg. ss. dennes andel av ngt; ofta i tautologisk förb. med del; äv. i sådana uttr. som hava l. taga o. d. lott i ngt, hava l. taga osv. del i ngt; ngt kommer (förr äv. blir) ngn till lott l. ngt kommer på ngns lott, ngt blir ngns andel, ngt tillfaller ngn l. kommer ngn till del. Apg. 8: 21 (NT 1526). (Fienderna) moste falla j swerd, och räffuomen til lott bliffua. Psalt. 63: 11 (Bib. 1541). Blifva inbjuden att taga del och lott i Guds paradis. Wieselgren Hvirfl. 1: 86 (1891). Givetvis kom på hans lott många utmärkelser. SvD(A) 1932, nr 48, s. 6. — särsk.
a) (†) i uttr. hava l. få l. giva ngn lott med ngn l. ibland ngra, sätta ngns lott med ngn, åtnjuta l. låta ngn komma i åtnjutande av samma förmåner l. ha l. ge ngn samma ställning o. d. som ngn resp. ngra. Luk. 12: 46 (NT 1526). (Gud) haffuer .. giffuit oss lott medh sigh vthi sitt ewigha rike. LPetri 1Post. A 7 a (1555). Kolmodin Dufv. 180 (1734).
b) (†) med genitivattribut (jfr c α) betecknande det vari ngns andel o. d. består l. det vari ngn blir delaktig. G1R 6: 366 (1529). Så wist och fast som the theres .. Himmelrijkes lott icke förtappe wille. AffhBesl. 24/7 1599, s. A 2 b. Din sälhets lott. Nordenflycht QT 1745, s. 9. — jfr HIMLA-, HIMMELRIKES-LOTT m. fl.
c) (fullt br.) för att beteckna en människas allmänna levnadsvillkor l. ställning, utrustning i andligt l. kroppsligt l. ekonomiskt avseende l. hennes uppgift l. bestämmelse här i livet l. ett lands naturtillgångar o. d., uppfattad(e) ss. ngt som på ett mer l. mindre slumpartat sätt fastställes l. fördelas bland individer l. länder o. d. av ödet l. försynen l. naturen; stundom närmande sig bet.: öde, skickelse; förr äv. (i sg. o. pl.) konkretare, närmande sig bet.: skänk (av försynen), rikedom o. d.; särsk. (o. numera företrädesvis) i sådana uttr. som ngt är l. blir l. har blivit ngns lott; det är ngns lott att (osv.); vara nöjd med sin lott; det har fallit på ngns lott; dela ngns lott; dela lott med ngn o. d.; jfr d, 1 f α. Lagerström Bunyan 1: 138 (1727). Den med sin lott är nögd, är rik i sjelfva nöden. Dalin Vitt. 3: 36 (c. 1740). Afunnom icke andra folk det guld och det silfver, naturen så sparsamt skänkt oss ... Nöjom oss med de lägre metaller, som blifvit vår lott. Rosenstein 1: 152 (1790). (Två tunnor) Stå i Kronions gemak uppfylda af ödets / Lotter och skänker. Dalsjö Platon 2: 115 (1872). Någon medfödd djärfhet har icke fallit på min lott. De Geer Minn. 1: 25 (1892). (Till följd av gesällernas stora antal i förh. till mästarnas) blev det det stora flertalets lott att hela sin livstid förbli gesäll. Ambrosiani SvSkråämb. 13 (1920). — jfr MÄNNISKO-, OLYCKS-, ÖDES-LOTT m. fl. — särsk.
α) (numera bl. tillf.) med genitivattribut betecknande det som utgör ngns levnadsvillkor osv. JGOxenstierna 2: 295 (1795, 1806). Helsans lott. Wirsén Sång. 32 (1884).
β) (†) i uttr. det är ngns lott att (osv.), ngn har fått den förmågan l. det är ngn givet att (osv.). Schönberg Bref 2: 245 (1778).
d) (fullt br.) för att beteckna ngt ss. ngns uppgift o. d. i en given situation, särsk. vid fördelning av vissa uppgifter o. d. mellan olika personer; särsk. i sådana uttr. som det är l. blir ngns lott att (osv.), ngt faller l. kommer på ngns lott, ngn får l. har ngt på sin lott; stundom svårt att skilja från c; jfr 1 f β. Då denna bördan (att vara kanslipresident) fallit på min lott, vill jag giöra mit bästa. Höpken 2: 640 (1760). Basen, som tillika hade blåsinstrumentet på sin lott. Wennerberg 2: LXXX (1882). Med flyttningen till Jönköping .. började svårigheterna, som till .. största delen föllo på min hustrus lott. De Geer Minn. 1: 145 (1892). Det blir vår gemensamma lott att ta hand om Tord, när han definitivt ruinerat sig. Siwertz Sel. 2: 191 (1920).
e) (†) i uttr. för min o. d. lott, för min osv. del. Brenner Dikt. 1: 213 (1703, 1713). Runius (SVS) 2: 78 (1710).
f) [jfr 3 d α] (†) övergående i bet.: mått, kvantitet. Posten 1769, s. 524. En skälig lott af naturlig stolthet. Runeberg 4: 255 (1836).
5) [jfr 3] (†) del, stycke, avdelning. 1 vinternot om 13 luther. SvKulturb. 9—10: 244 (1553). (Han skakade) så spjutet, att det föll i tu lotter. Afzelius Sag. 1: 142 (1839). Denna tråd (bör) .. bestå af två eller tre till ett sammansnodda lotter. Odenius 2Celsus 425 (1906).
6) (numera i sht i fackspr.) i uttr. om lott (ngn gg äv. sammanskrivet), i fråga om placeringen av olika delar av ett föremål l. olika föremål i förh. till varandra: så att (en kant av) den ena delen l. det ena föremålet ligger över l. täcker (en kant av) den (det) andra, över varandra. 10 hvarf omlott öfver hvarandra lagda .. plankor. TByggn. 1859, s. 145. Kimonon går nu så mycket om lott, att den inte behöver fläkta upp i vanliga fall. Kræmer ResÖst. 62 (1913).
Ssgr (Anm. Vissa här nedan anförda ssgr kunna äv. hänföras till LOTTA, v.): A: (3 c α) LOTT-BREV. (förr) jfr AKTIE-BREV. SFS 1846, nr 1, s. 3. —
(3) -BRODER. (lott- 1526—1833. lotta- 1682) (†) om person i förh. till ngn annan med vilken han gemensamt äger lott l. andel i ngt, kompanjon; äv. bildl.: kumpan, ”stallbroder”. Ebr. 1: 9 (NT 1526; bildl.). HFinLappm. 3: 308 (1682). Ling As. 368 (1833; bildl.). —
-DRAGNING.
(1) -FALL. [jfr fsv. lutfal, andel i jord, erhållen vid lottning] (†) utfall av lottning; lottning. Verelius Gothr. 34 (1664). Schultze Ordb. 978 (c. 1755). —
(3) -FALLA. (†) tillfalla l. tilldelas (ngn) ss. dennes lott. Phrygius MOlai D 2 b (1608). På sådant sätt är Leckö Kungsgård mig lottfallen. Tessin Dagb. 177 (1757). —
(3 c) -FISK. (lott- 1552—1618. lotte- 1555. löta- 1544) (†) fisk som tillfaller l. tillfallit ngn (särsk. kronan) ss. dennes andel i fiskfångst. Almquist CivLokalförv. 3: 194 (i handl. fr. 1544). SUFinlH 5: 311 (1618). —
(3 c β) -FISKEVATTEN. (†) fiskevatten som brukas av fiskare mot del i avkastningen. HFinlKamF 1: 49 (1542). —
(2) -FÖRSÄLJARE. —
(2) -FÖRSÄLJNING. —
(3) -GIVEN, p. adj. (†) tilldelad (ngn) ss. dennes lott l. andel, prisgiven åt (ngn); bildl. PErici Musæus 1: 15 b (1582). —
(2, 3) -INNEHAVARE ~00200. —
(1) -KAST, n. [fsv. lutkast] (numera föga br.) lottkastning; lottning. LPetri Kr. 50 (1559). Lundell (1893). —
(1) -KASTA, -ning. (lott- 1615 osv. lotta- 1587—c. 1616. lotte- 1587) kasta lott; lotta; numera nästan bl. ss. vbalsbst. -ning. VgFmT II. 6—7: 122 (1587). Rosman BjärkSäb. 2: 100 (1924: lottkastning). —
(1) -KAVLE. (lott- 1539—1681. lotte- 1587) [fsv. lutkafle] (†) trästycke användt ss. lott vid lottning; ofta i allittererande förb. med lott (se LOTT, sbst.2 1 a). G1R 12: 225 (1539). Verelius 136 (1681). —
-LAG, n. (lott- 1747—1842. lotte- 1638) (†)
1) till 1, 2: lag l. kompanjonskap av personer som lotta om ngt l. gemensamt spela på lotteri. LBÄ 2—3: 27 (1797).
2) till 3 c: lag l. kompanjonskap av personer som gemensamt bruka viss egendom l. bedriva viss rörelse, kompanjonskap, bolag; äv. bildl. Hortulanus Rekn. H 7 a (1638). Dalin Hist. 1: 334 (1747; bildl.). LfF 1842, s. 138.
(3) -LÄGGA, -ning. (†) uppdela (ngt) i lotter för skiftning mellan olika parter; skifta (ngt) gm lottning. Murenius AV 9 (1637). ArvskifteVäxjö 1859 (: lottläggning). —
(3) -LÖS. [fsv. lutlös] som vid (eg. gm lottning värkställd) fördelning av ngt blir l. blivit utan lott l. andel; äv. allmännare: som vid allmän utdelning av ngt o. d. icke får ngt l. som blir utan del i ngt; ofta i negerad sats. Vara, bli, äv. (arkaiserande) gå lottlös. Schroderus Comenius c 5 a (1639). Af bröstarfvingarna kan ingen i Sterbhuset blifva lottlös. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Att Norrlands jordbrukare icke blivit lottlösa vid jordbruksstödets fördelning. SvD(A) 1933, nr 270, s. 4. särsk. (i vitter stil) mer l. mindre bildl.
a) (numera knappast br.) som icke är delaktig l. har del (i ngt visst); som icke får l. fått sin beskärda del (av ngt visst); äv. i uttr. lottlös i, förr äv. av l. från ngt. Sahlstedt Hoffart. 70 (1720). Fred slutas med Ryssland: Sverige, lottlöst i äran, njuter dock lugnet. 1SAH 5: 327 (1795, 1813). Hagberg Pred. 4: 44 (1818: af). Att blifva lottlös från sorger är ingen menniskas öde. Rosenstein 2: 110 (1819). GHT 1934, nr 86, s. 7. särsk.
α) (†) som icke deltager l. är delaktig (i viss handling o. d.), som icke är med (om ngt). Vish. 2: 9 (Bib. 1541). Öfvertygelsen, att de kristne voro helt och hållet lottlösa i hvad som skett (av våldsamheter). Samtiden 1871, s. 316.
b) delvis med anslutning till LOTT, sbst.2 4 c: som icke fått sin tillbörliga del l. lott av ekonomiska fördelar l. kroppslig o. andlig utrustning o. dyl. l. (i fråga om länder o. d.) av naturtillgångar o. d.; olyckligt lottad (se LOTTA, v. 2 a), vanlottad, bortglömd; motsatt: rikt utrustad, gynnad av naturen. Wårt Swerge har wår Gud ei lottlöst låtit bli. Brenner Dikt. 1: 245 (1713). Fastän hvarken börd eller rikedom fallit på hans del, hade lyckan visst icke lemnat honom lottlös. MeddLdFörsvFörb. 1: 7 (1890). Lundegård Tit. 251 (1892).
(1) -MÅL. (†) mål som gm lottning tilldelas viss domstolsledamot för handläggning. CivInstr. 231 (1799). —
(1, 2) -NUMMER. numera avsett för användning vid utlottning av ngt; särsk. om nummer på lottsedel i lotteri. LBÄ 33—35: 142 (1800). Att mina lottnummer varit med i dragningen. SvD(A) 1939, nr 53, s. 10. —
-SEDEL.
1) (numera bl. tillf.) till 1: papperslapp l. sedel använd ss. lott vid lottning. RARP 10: 392 (1668).
2) till 2: med visst nummer försedd sedel som utgör bevis på att innehavaren är berättigad att med detta nummer deltaga i ett lotteris l. en tombolas utlottning av vinster, lott. Lind (1738; bet. oviss). Serenius (1741).
3) (†) till 3 (c): skriftlig handling som utgör bevis på att ngn äger viss andel i ngt, särsk. i ett företag; jfr -BREV. VDAkt. 1716, nr 102. Westee (1842). —
(1, 3) -SKIFTE. (lott- 1726. lotte- 1590) [jfr fsv. lutskipt, f., andel, lott, isl. hlutskipti] (†) skifte medelst lottning; äv. konkret, om den vid lottning erhållna lotten l. andelen av viss egendom. SthmTb. 12/3 1590. Abrahamsson 428 (1726; konkret). —
(1) -STICKA, r. l. f. (numera bl. tillf.) använd ss. lott vid lottning. Verelius 136 (1681). Fatab. 1934, s. 259. —
(3 c β) -SÄD. (lott- 1597. lotte- 1584) (†) säd som odlas mot andel i avkastningen. SynodA 2: 10 (1584). Schmedeman Just. 111 (1597). —
(1) -TAGA, -ning. (†) draga lott, lotta. RARP 1: 86 (1629: Lott tagningen). Schultze Ordb. 2678 (c. 1755). —
-TAGANDE, p. adj. (†)
2) [fsv. luttakande] till 3.
a) berättigad till viss lott l. andel (i ngt). PrivSvAdel 1617—26, s. B 3 b.
b) bildl.; i uttr. lottagande av ngt, delaktig i ngt. PJGothus Korss M 4 a (1588). Phrygius HimLif. 143 (1615). —
-TAGARE. (lott- 1681 osv. lotte- 1738)
1) (numera bl. tillf.) till 2: person som tager l. tagit (köper l. köpt) lott(er) i ett lotteri o. d. VDAkt. 1737, nr 80.
2) [fsv. luttakare] (†) till 3.
a) person som vid skiftning av ngt o. d. tager viss andel l. lott; äv. närmande sig bet.: arvtagare. Tessin Bref 1: Dedik. 3 b (1756). Ödmann StrFörs. II. 1: 41 (1803).
b) till 3 c: person som tager lott i ett företag o. d.; lottägare, delägare. AssocReglAssecurComp. 1739, s. A 3 b.
(3) -TAGEN, p. adj. [fsv. luttakin] (†)
2) till 3 c: som äger (rätt till) andel i (avkastningen av) ngt. G1R 21: 163 (1550). RARP 3: 96 (1638).
3) bildl.; i uttr. lottagen i l. av ngt, delaktig i ngt. G1R 17: 504 (1545). RA II. 1: 217 (1612). —
-ÄGARE.
B (†): LOTTA-BRODER, -FISK, -KASTNING, se A.
C (†): (3 c β) LOTTE-BI, n. i pl.: bin som skötas mot andel i avkastningen. GripshInvent. 26/5 1547. —
-FISK, -KASTNING, -KAVLE, -LAG, -SKIFTE, -SÄD, -TAGARE, se A.
D (†): (3) LOTTS-ÖRE. viss avgift som tillföll kronan vid (gm lottning värkställt) arvskifte. Tegel G1 2: 159 (1622).
Spoiler title
Spoiler content