publicerad: 1961
RÄKENSKAP rä3ken~ska2p, förr äv. RÄCKENSKAP, r. l. m. (G1R 1: 112 (1523) osv.) ((†) n. G1R 4: 330 (1527: ær godt rækenskap skedt, möjl. m.), Nodermann Profår. 11 (1902)); best. -en (ss. n. -et); pl. -er.
Ordformer
(rechen- 1546—1677. rechn- 1595. recken- 1539—1622. regen- 1521—1588. regin- 1524—c. 1540. regne- c. 1595. reke- 1556. reken- (-nn-) 1526—1749. rekien- (-nn-) 1539—1593. rekin- 1529—1541. rekn- 1523. ren- 1521—1594. rächen- 1525—1723. räcken- 1594—c. 1786. rägen- 1562—1581. räken- 1526 osv. räkin- 1523. -schap 1546—1664. -schapp 1561. -skab c. 1550. -skap (-sc-, -aa-) 1521 osv. -skapp 1562—1585. -skiap 1589—1590)
Etymologi
[fsv. räkenskaper, räghinskaper m. m., y. fsv. regneskaper, renskaper m. m.; liksom fd. ræghenscap (d. regnskab) av mlt. rekenschop (motsv. t. rechenschaft); jfr mnl. rekenscap (holl. rekenschap); avledn. av RÄKNA]
1) utredning av ekonomiskt mellanhavande samt i anv. som närmast ansluta sig härtill; jfr RÄKNING 1.
a) utredning l. granskning av ett ekonomiskt förhållande (mellan ngra) l. ett ekonomiskt mellanhavande (i form av uppräkning l. genomgång samt sammanräkning av poster); jfr RÄKNING 1 a, AVRÄKNING 3. The gode men som wore .. skickade at the skulle høra begg[es] ther[es] regi[n]skap och foreena th[e]m. OPetri Tb. 79 (1525). Hösten kom och räkenskapen skulle företas för arbete med nedflottning och bärning. Sågverksminn. 72 (1948). — särsk.
α) i uttr. hålla (förr äv. göra) räkenskap (med ngn), förr äv. hålla en räkenskap (jfr β, γ), (tillsammans med motpart) utreda ett ekonomiskt mellanhavande; göra avräkning (med ngn); särsk. (o. numera vanl., i historiskt arkaiserande stil) i utvidgad l. bildl. anv.: hålla räfst (med ngn), ställa (ngn) till svars; jfr RÄKNING 1 a β. Himelrikit (är) lijknat wedh en konung som wille holla räkenscap medh sina tienare. Mat. 18: 23 (NT 1526). 2SthmTb. 1: 15 (1544: göre regenskap m[ed]). Håldt hwar dagh rekenskap medh tigh sielff. LPetri 2Post. 284 b (1555). Ps. 1695, 212: 1 (: en räkenskap hålla). Räkenskap hölls med fogdar, som missbrukat sin ställning. SvKyrkH 2: 318 (1941).
β) (†) i uttr. göra sin räkenskap emellan om ngt, (tillsammans) utreda ett (gemensamt) ekonomiskt mellanhavande angående ngt. (De) skola .. giöra sin rekienskap emello[m] om (stads-)kiellarrenn. TbLödöse 196 (1590).
γ) (†) i uttr. hålla räkenskap emellan ngra, utreda ett ekonomiskt förhållande mellan ngra; jfr RÄKNING 1 a γ. När emillen honom och Jören rägenskap höltz vdi gode mänz närware. 2SthmTb. 5: 283 (1577). Därs. 342 (1578).
δ) (†) i utvidgad anv., övergående i bet.: ekonomiskt mellanhavande; särsk. i uttr. stå i (handel och) räkenskap med ngn, ha ett (ouppgjort) ekonomiskt mellanhavande med ngn; jfr RÄKNING 1 a ζ. OPetri Tb. 23 (1524). (Han) hade .. handlet m[ed] Hans Skulte och stodh i rägenskap m[ed] honom. 2SthmTb. 5: 155 (1576). Hans stiuffad[er], som i handel och rägenskap stodh m[ed] Spÿkernagel och war tilachters hoos honom. Därs. 360 (1578). Haffua de sigh nokion rekiennskiap emellom, huilkieth de skulle tagia 2 menn på huar sida och giöra sig klarth emello[m]. TbLödöse 163 (1590). 3SthmTb. 5: 12 (1603).
b) [specialanv. av a] (specificerad) redogörelse för uppbörd l. för användning l. förvaltning av anförtrodda (pänning)medel (gällande viss tid); redovisning; i sht om en underlydandes redovisning (inför en överordnad); äv. om skriftlig handling o. d. som utgöres av l. innehåller sådan redogörelse l. redovisning (o. i denna anv. stundom svårt att skilja från c); numera vanl. dels (i fackspr.) om skriftlig redovisning från ämbetsman l. statlig l. kommunal institution o. d., dels (i sht i vissa uttr.) i mer l. mindre utvidgad l. bildl. anv., om redovisning l. redogörelse för ngt som man är l. anses vara skyldig att äga kännedom om l. att svara för o. d.; särsk. i uttr. räkenskap för l. över (förr äv. på) ngt; i sht förr äv. i uttr. reda och räkenskap (jfr REDA, sbst.1 4); jfr RÄKNING 1 b. Iak haffuer tagit oc annamet redhe oc regenskap aff .. breffuiseren Niels wargh paa then befaling han her til .. hafft haffuer. G1R 1: 8 (1521). Oss ær godt rækenskap skedt åff Mester dirich .. på all then deell han vpbåret och vthgiffuit hade. Därs. 4: 330 (1527). Men nw medhan tu wilt kalla mich aff thetta vsla leffuernet, besinnar iach at mich wil ståå en hårdh rekinskap före. OPetri 2: 334 (1529). Högt Ämbete, swår räkenskap .. (dvs.) Stoort kall haar mycket at förswara. Grubb 363 (1665). Vattnet som bortgick vid torkningen och askan som kvarblev efter förbränningen ha vi .. full räkenskap för. Lidforss VäxtLiv 13 (1904). Varje räkenskap (skulle) begynna med en redogörelse för fögderiets omfattning och de olika slagen av därifrån utgående persedlar. Almquist CivLokalförv. 1: 126 (1917; om förh. på 1540-talet). (Kamreraren skall) till förvaltningsnämnden överlämna .. särskild räkenskap över akademiens egna medel. SFS 1938, s. 1023. — jfr ARKLI-, FOGDE-, MÅNADS-, VARUHUS-RÄKENSKAP m. fl. — särsk.
α) i sådana uttr. som avfordra (ngn) räkenskap (för ngt) l. fordra l. begära räkenskap, förr äv. en l. (en) skarp l. hård l. sträng räkenskap (av ngn för, förr äv. på ngt), fordra (noggrann o. d.) redovisning l. redogörelse (av ngn för ngt); stundom liktydigt med: ställa (ngn) till svars (för ngt); jfr REDA, sbst.1 4 a, RÄKNING 1 b α. (Förvaltarens) herre fordrade aff honum skarp regenskap. Ludvigsson Norman 15 (c. 1550). De begärede en rekenskap aff honom .. på vthgifften. 2SthmTb. 7: 171 (1586). Af them skal Gudh fordra en hård rekenskap. OMartini Pred. B 1 b (1606). Muræus Arndt 1: 47 (1647: fordrar en sträng räkenskap). Folket skulle .. affordra dem räkenskap för deras gemena handlingssätt. Idun 1888, s. 111. Collinder Kalev. 90 (1948). särsk. (†) i förb. med indirekt frågesats, i uttr. fordra räkenskap av ngn vart osv., kräva redogörelse av ngn för vart osv. (En soldat) skal .. aldrigh .. aff .. (sina officerare) fordra Räkenskap hwart dhe wilia föra honom. Söderman ExBook 180 (1679).
β) i uttr. vara skyldig (ngn) räkenskap (för ngt), äv. vara (ngn) räkenskap skyldig, förr äv. pliktig (för ngt), vara skyldig att avge redovisning l. redogörelse (för ngt till l. inför ngn); vara skyldig att stå till svars (för ngt inför ngn); vara ansvarig (för ngt gentemot ngn); jfr REDA, sbst.1 4 b, RÄKNING 1 b β. The äre gudhi en hardan reginskap plichtige på yttersta domen. OPetri 1: 522 (1528). Herr riksrådet är endast Riksens Ständer för sitt förhållande .. räkenskap och ansvar skyldig. Höpken 2: 38 (1746). Harlock (1944).
γ) i uttr. avlägga l. göra (i sht förr äv. avgiva, förr äv. giva) räkenskap, i sht förr äv. reda och räkenskap, förr äv. sin räkenskap (för, förr äv. på l. av ngt, för l. inför ngn), i sht förr äv. göra ngn (reda och) räkenskap (för osv. ngt), avge (noggrann osv.) redovisning l. redogörelse (för ngt inför ngn); stundom: stå till svars (för ngt inför ngn); jfr REDA, sbst.1 4 c, RÄKNING 1 b γ. SthmSkotteb. 3: 301 (1521: giorde .. sin renskap). Hon wet gøre th[e]m regi[n]skap th[e]r wpa hwad ho[n] wpburit haffu[er]. OPetri Tb. 29 (1524). Gör rekenscap vthaff titt fögderij. Luk. 16: 2 (NT 1526). Jagh är skyldigh giöra min Cancellario reeda och rechenskap för mitt embete. ConsAcAboP 4: 407 (1677). Oss böör effter thetta Lijfwe, / För wårt Lefwerne, Räckenskap gifwe. Dalius Valet. A 2 a (1681). Räkenskaps afgifvande. Klint (1906). Efter .. (ett års) förlopp hade eforerna att avlägga räkenskap inför folket. Grimberg VärldH 2: 269 (1927). särsk. (†)
α') i förb. med indirekt frågesats, i uttr. göra räkenskap vad l. huru (osv.), redovisa l. redogöra för l. stå till svars för vad l. huru (osv.); jfr REDA, sbst.1 4 c α. G1R 1: 135 (1523). The moste jw en gong göra gudhi reginskap, huru the hans almoga regerat haffua. OPetri Kr. 66 (c. 1540).
β') i utvidgad l. bildl. anv. (jfr δ'), i uttr. göra (ngn) räkenskap för l. om l. på ngt, göra reda (se REDA, sbst.1 4 c γ) för ngt (för ngn); förklara (o. rättfärdiga) ngt (för ngn); jfr RÄKNING 1 b γ α'. (De) kunna .. någorlunda, göra Räkenskap på theres Catechismi stycker. L. Paulinus Gothus Ratio 46 (1617). (Han) befaltes at göra Räkenskap om sin Troo. Schroderus Os. 1: 143 (1635). Jag gör er räkenskap för denna tystnad. Fahlcrantz 3: 233 (1864).
γ') i uttr. göra (reda och) räkenskap för sig (själv), avge redovisning för sin förvaltning l. stå till svars för sina åtgärder l. handlingar o. d.; jfr REDA, sbst.1 4 c ε, RÄKNING 1 b γ β'. Rom. 14: 12 (NT 1526). Hwar och en skal göra rekenskap for sich sielff på then ytterste daghen. OPetri 2: 398 (1531). Göra reda och räkenskap för sig. Sahlstedt 438 (1773).
δ') i uttr. göra sig räkenskap för ngt, i utvidgad l. bildl. anv.: göra sig reda för ngt (se REDA, sbst.1 4 c ζ β'); jfr RÄKNING 1 b γ γ'. Den, som gör anspråk på att dömma, .. skall göra sig räkenskap för hvad som i känslan innefattas. Enberg i 2SAH 7: 292 (1815).
δ) (†) i uttr. visa redo och räkenskap, redovisa; jfr REDA, sbst.1 4 d, RÄKNING 1 b δ. VDAkt. 1737, nr 515.
ε) (†) i uttr. komma till räkenskaps med huru (osv.), få redovisning för huru (osv.). Ittem kwnne man intiid kåme tiill Regenskaps eller viisord med huru myckin fiisk de haffue ffått wiid de andre för:ne fiiske. AktsamlKungsådreinst. 42 (1552).
ζ) [jfr fsv. vita räkinskap af nokot, y. fsv. vita räkinskapin pa nokot] (†) i uttr. veta räkenskap på ngt, känna till l. ha reda på o. kunna redovisa l. redogöra för ngt; jfr REDA, sbst.1 4 f. Belöper sigh alla Instrumenten som iag till Musicen har påkostadt 281 Rixdaler, oräknandes alla stränger, foder, stråker, och ett och annat smått som iag ingen räkenskap veet på. Rudbeck Bref 1: 63 (1670). Schück VittA 2: 60 (i handl. fr. 1674).
η) (†) i uttr. bliva l. vara till akters på l. i sin räkenskap l. vara fallen till akters på räkenskap, komma resp. vara på rest i sin redovisning, få resp. ha underskott vid redovisning(en); äv. bildl.; jfr AKTER 5 a α. G1R 2: 224 (1525). Därs. 6: 255 (1529: til akters bleff). Wij .. äre .. mykit til achters j wår Rekenskap för Gudh. LPetri 2Post. 298 a (1555). Men vij underdåniga bediom för them, som till achters på räkenskap och androm obetänkte synder hafva varit falldne. HH 20: 140 (c. 1565).
ϑ) i uttr. ställa ngn till (förr äv. för) räkenskap, äv. kalla ngn till räkenskap, förr äv. skrida l. gå till räkenskap med ngn, kräva redovisning av ngn; stundom liktydigt med: ställa ngn till svars, gå till rätta med ngn, göra ngn ansvarig (för ngt); ngn gg äv. gå till sin räkenskap inför ngn, gå att avge redovisning l. att stå till svars inför ngn; förr äv. stå till räkenskap (för ngt), stå till svars l. svara (för ngt); jfr REDA, sbst.1 4 e, RÄKNING 1 b ϑ. (Gud) wil gå til rekenskap medh sina tienare, och få weta, huru hwar och en haffuer stått sijn befalning före. LPetri 2Post. 296 a (1555). En Konung wille .. skrida / Til Räkenskap med sina Tienare. Runius (SVS) 1: 64 (c. 1710). Borg Luther 1: 19 (1753: ställa dig för räkenskap). För det onda, vi .. åstadkommit, skole vi stå till räkenskap. Franzén Pred. 1: 284 (1841). Riksrådet .. kallades till räkenskap för dess föregående ledning af landets politik. Mankell Fältsl. 663 (1859). Han .. är nu gången till sin räkenskap inför idealernas värld. Rudin i 3SAH 11: 115 (1896). Wigforss Minn. 1: 211 (1950).
ι) (om ä. förh.) i uttr. ha(va) o. d. ngt på räkenskap, om länsinnehavare: ha osv. ngt (ett län l. ett område o. d.) ss. räkenskapslän; äv. [jfr d. len paa regnskab] i uttr. län på räkenskap, räkenskapslän; jfr RÄKNING 1 b ι. (Du vill veta) om tw schulle beholla wicheen paa ræchenscap eller wij wille wnna tiig henne j forlæningh. G1R 2: 31 1525). (Magnus Gren) hade .. länet allenast på räkenskap. IllSvH 2: 288 (1876). Rosman BjärkSäb. 1: 80 (1923).
c) [jfr b] i allmännare konkret anv., utan framträdande tanke på redovisning, i sg. o. (numera företrädesvis) i pl., om anteckningar l. uppgifter om l. redogörelse för en persons l. ett företags o. d. ekonomi l. affärsförhållanden l. ngns ekonomiska mellanhavanden med en annan o. d.; särsk. om fortlöpande förteckning på olika konton (i en därför avsedd bok) av tillgångar o. skulder samt intäkter o. kostnader o. d. (gällande viss period l. viss (affärs)värksamhet); förr äv. (i pl.) om (siffer)anteckningar av annat slag; jfr RÄKNING 1 c. Räkenskaper över inkomster och utgifter. OPetri Tb. 62 (1525). Sa[m]ma dagh .. loffuade the th[et] vth at the wille plana th[e]n regi[n]skap (rörande en viss fordran) vthaff hans bøker. Därs. 240 (1528). För- [nemp]de Ped[er] bältere hade allenest lagdt i rätten en lös rägenscap (angående sin påstådda fordran), som han nÿligen hade latidt schriffue. 2SthmTb. 6: 48 (1578). Linné Bref I. 1: 219 (1768; i pl., om professorers anteckningar över närvarande vid föreläsningar). Granska en räkenskap. Sundén (1888). Räkenskaperna hava under året siffergranskats av särskild siffergranskare. Form 1949, s. 87. — jfr ARKLI-, AUKTIONS-, BEKLÄDNINGS-, FOGDE-, GEGEN-, HANDLINGS-, HUSHÅLLS-, KRONO-, KYRK-, LANT-, LEVERINGS-, LÄNS-, MATERIEL-, MYNT-, MÅNADS-, STIFTS-, VARUHUS-RÄKENSKAP(ER) m. fl. — särsk.
α) i uttr. föra l. hålla räkenskaper, äv. räkenskap, (fortlöpande) införa i räkenskapsbok o. d. anteckningar om ekonomiska transaktioner l. inkomster l. utgifter o. d.; föra kassabok; jfr FÖRA 16 b o. RÄKNING 1 c α; äv. i oeg. l. utvidgad anv., övergående i bet.: hålla räkning (se d. o. 4 d) på ngt. Ludvigsson Norman 17 (c. 1550). Att föra noggranna räkenskaper över viktigare inkomster och utgifter, fordringar och skulder. Sillén BokförMet. 2 (1915). Den enda räkenskap han för är sina egna böners tal på rosenkransens kulor. Hedin ErövrTibet 357 (1934). Särskilda räkenskaper skola hållas för den obligatoriska försäkringen. SFS 1953, s. 1071.
β) i sådana uttr. som avsluta l. göra upp räkenskaper, förr äv. besluta räkenskap, göra sammanräkning av poster o. konton i räkenskapsbok o. d., göra bokslut; jfr AVSLUTA I 6 a, GÖRA UPP 8 b, BESLUTA II 6; äv. i uttr. göra upp sina räkenskaper, särsk. allmännare: göra upp ett ekonomiskt mellanhavande, göra upp sina affärer; jfr RÄKNING 1 c β. (Vi) wele .. haffue tin rekenskap .. förhörd (dvs. granskad) och besluten. G1R 16: 740 (1544). Avslutande av räkenskaper. Auerbach (1913). På ett kafé .. gjorde vi upp våra räkenskaper. Hela utflykten under de två dygnen kostade för var och en femtiofyra francs. Lagergren Minn. 2: 54 (1923).
γ) i sådana uttr. som införa l. upptaga (äv. föra) ngt i räkenskaper (i sht förr äv. räkenskap), införa uppgift om ngt (t. ex. intäkt l. kostnad) i räkenskapsbok o. d.; förr äv. i uttr. införa l. föra ngt till räkenskaps, införa ngt i räkenskaper(na), äv. (närmande sig b) bildl.: redovisa l. svara för ngt (en handling o. d.); förr äv. i uttr. (in)föra ngn ngt till räkenskaps, införa ngt i räkenskaper ss. tillgodohavande l. skuld för ngn, föra ngt på ngns räkning; jfr RÄKNING 1 c γ, d δ. Item haffwer han såldt 8 tunnor ööll .. och intid infördt i sine rekenskaper. HH XIII. 1: 107 (1563). 2SthmTb. 4: 492 (1574: till rägenscapz infördt). (Han) hade .. fördt spannemålen vdj sin rägenskap. Därs. 5: 12 (1576). Han wille betale Matz Larszon the 30 daler, som tilbake stode och införe them .. hertig Magnus till rägenskapz. Därs. 290 (1577). Althenstundh Hinrich Rost .. seden förde .. hertig Magnus en sådane Su[m]ma .. till rägenskapz. Därs. Så motte wij gerne wette, huad beskeedh tu hafuer till att .. plåga vndersåtherne och huru thu willt thet före till räkenskaps. SUFinlH 2: 42 (1603). En penningskatt, som upptages i rikets räkenskaper. Nilsson FestdVard. 124 (1925).
δ) (†) i uttr. komma uti ngns räkenskap, om pänningsumma: införas i ngns räkenskaper (ss. tillgång l. intäkt). Ther .. (lybeckarna) nogen geldt .. uthestondendes hade, som icke udi konge. Ma:tz rekenskap eller til krigsbehof kompne äre. RA I. 1: 477 (1546).
ε) (†) i uttr. anamma (knektar) i sin räkenskap, om ämbetsman: upptaga (knektar) i sina räkenskaper o. redovisa deras avlöning o. underhåll; jfr b o. ANAMMA 3 a. Hans N. (sänder) honom .. 370 march, ther med han skall löne the hingzsterijdere med .. them han ville aname i sin rekeskap. G1R 26: 689 (1556).
ζ) (†) i uttr. göra ngt på räkenskap, göra ngt på löpande räkning (se d. o. 1 d α γ'). (Amiralitetet) skall hafwa inseende på alla .. bygningar till Siös .., hwad heller dhe giöras på Räkenskap eller förtingat arbete. RF 1634, § XI.
η) (†) [y. fsv. (u)pa räkinskap; jfr mlt. uppe rekenschop] i uttr. (up)på (en) räkenskap (jfr ζ) l. till räkenskap, för att beteckna att i räkenskapsbok o. d. införes anteckning om att ngn erlagt visst belopp ss. (av)betalning l. i förskott o. d.: i avräkning, a konto; jfr RÄKNING 1 d ε. Sa[m]me dag gaffs Hinr[ik] sc[ri]ffu[er]e V march pa r[e]n-skap. SthmSkotteb. 3: 189 (1521). Därs. (: til renskap). Så war th[et] sagtt iag den su[m]ma skulle taga på een rekenskap och th[et] andre sedan bekomma. 2SthmTb. 7: 110 (1584). 3SthmTb. 1: 264 (1594). jfr: (Den vinnande parten) bad .. at Sec[re]-tari[us] skulle taga .. (en av motparten deponerad gyllen) til sc[ri]ffue[re] løn, och sagde wi[n]d[er] han tomptene tha wil jach wel betale ho[nom] sijn gyllene th[e]r m[edh] togh Sec[re]tari[us] gyllene[n] wpa sa[m]ma regi[n]skapen. OPetri Tb. 46 (1525).
d) (†) i uttr. hålla ngn räkenskap för ngt, hålla ngn räkning (se d. o. 1 g) för ngt. Erke-Biskopen har .. visat sig deltagande, verksam och nitisk, och derföre skall jag alltid hålla honom räkenskap. Tegnér (WB) 8: 549 (1838).
e) (†) i sg. l. pl.: förande av räkenskaper, bokföring, bokhålleri; äv. om konsten att föra räkenskaper; stundom svårt att skilja från 2. (Då) kommer en i räkenskaperna förfaren man, at til Magasins Bokhållare antagas. PH 8: 42 (1764). (Han) Förstår räckenskaper af grund och bokhålleriet. Linné Bref I. 1: 215 (1768); jfr c. Han (övade) sig i räkenskap och bokhålleri. Fryxell Ber. 8: 126 (1838). Nordström Samh. 2: 378 (1840).
2) (†) räkning (se d. o. 6), uträkning, beräkning; äv. om förmågan att räkna, äv. övergående i bet.: räknekonst (se d. o. 1) l. matematik (särsk. ss. skolämne). (Lat.) Computus .. (sv.) Rekenskap. VarRerV F 3 b (1579). Här moste tu (: efter tu hafuer åthskilleligitt taall i tin första Reckenskap:) göra al talen til tett aldra minsta Nämliga 29 åhr til dager, och 162 dager til tijmer. Luth Astr. 18 (1584). (Vid examen undersöktes) hvars och ens framsteg, i synnerhet i Ch(ris)tendomen, räkenskapen och Skrifningen. ÅbSvUndH 58: 240 (1757). Nodermann Profår. 11 (1902).
Ssgr (i allm. till 1 c): RÄKENSKAPS-ALLEGAT. (i fackspr.) bilaga (verifikation) som ingår i l. är bifogad räkenskaper. SJ 4: 246 (1906). —
-ANTECKNING~020. särsk. i pl., om (mindre systematiskt förda) räkenskaper. AnderssonBrevväxl. 1: XIV (1940). —
(1 b, c) -AVDELNING~020. avdelning för skötande av räkenskaper o. redovisning (inom ämbetsvärk o. d.). SFS 1906, nr 77, s. 1. —
-AVSLUTNING~020. (i fackspr.) om handlingen att avsluta räkenskaper; äv. konkret, = bok-slut 2. SFS 1895, nr 64, s. 3. Räkenskapsavslutning skall ske en gång om året och framläggas för föreningen före utgången av jan. mån. 1NJA 1931, s. 106. —
-BERÄTTELSE. [jfr t. rechenschaftsbericht] (i fackspr.) (på basis av räkenskaper upprättad) översikt över bolags o. d. ekonomiska ställning vid viss tidpunkt, förvaltningsberättelse. Jungberg (1873). —
(1 b, c) -BOK; pl. -böcker. [fsv. räkinskapsbok] bok i vilken räkenskaper (systematiskt) införas l. införts l. bok avsedd för detta ändamål; handelsbok (se d. o. 2); kassabok; äv. i uttr. föra (en) räkenskapsbok (över ngt); äv. bildl. OPetri Tb. 7 (1524). G1R 26: 597 (1556; i fråga om fogderäkenskaper). Slå upp verldshistoriens räkenskapsbok! Svedelius SmSkr. II. 2: 159 (1888). En bonde skall föra en räkenskapsbok åtminstone över sina inkomster och utgifter. ÅbSvUndH 56—57: 143 (1939). Räkenskapsböcker skola .. vara bundna och hava sidorna eller uppslagen numrerade i löpande sifferföljd. SFS 1951, s. 1980. —
(2) -BORD. (†) = räkne-bord 2. Räkenskapsbordets schackbrädesfärgade duk. Boëthius HistLäsn. 2: 283 (1898). —
-DAG.
1) till 1 b: dag för avläggande av räkenskap; äv. allmännare, om dag då ngn redovisar l. står till svars för ngt l. är skyldig att redovisa osv. för ngt; jfr redovisnings-dag. Lagerbring 1Hist. 3: 645 (1776). SvGeogrÅb. 1953, s. 99. särsk. om domedagen; särsk. i uttr. (den) stora l. sista räkenskapsdagen. Then store och förskreckelige Herren Zebaoth kommer, på then stora rekenskaps, hemsöknings och wedergelningsdagen. Swedberg SabbRo 1157 (1691, 1712). Efter döden följer en svår räkenskapsdag för oss allesammans. 2RARP 13: 243 (1742). Oelreich 883 (1756: sista räkenskapsdagen). Hb. 1942, s. 135.
2) till 1 c: dag pä vilken ngn gör upp l. avslutar sina räkenskaper. Rönnholm EkonGeogr. 123 (1907). —
-EXPEDITION. (förr) jfr -avdelning o. expedition 3; särsk. i uttr. kammar- och räkenskapsexpeditionen, se kammar-expedition d. SPF 1809, s. 30. Meurman (1847). —
(1 b α) -FORDRARE. (föga br.) person som fordrar räkenskap (av ngn); särsk. i uttr. den stora räkenskapsfordraren, om Gud; jfr -dag 1 slutet. Callerholm Stowe 397 (1852). —
-FÖRA. [med avs. på bildningen jfr bok-föra, protokoll-föra] införa (ngt) i räkenskaper; föra räkenskaper; särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. Kyrkans inkomster .. räkenskapsfördes. 1NJA 1905, 1: 265. SvFlH 3: 131 (1945; i p. pr.). —
-FÖRARE. person som har till uppgift l. yrke att föra räkenskaper; bokförare; äv. bildl. SvNorrigCal. 1816, s. 310. Thomander Pred. 2: 381 (1849; bildl.).
-FÖRING, förr äv. -FÖRNING. (-föring 1835 osv. -förning 1818) om handlingen att föra räkenskaper; äv. konkretare, om sättet l. konsten att föra räkenskaper; bokföring. JernkA 1818, 1: 80. Kunnig i räkenskapsföring. TjReglArm. 1889, s. 255.
-GRANSKNING. granskning av räkenskaper; revision. Johansson Dagb. 1: 187 (1876). Räkenskapsgranskningen (vid Riksräkenskapsvärket) skall förutom den siffermässiga riktigheten även avse överensstämmelsen med stater och författningar. 2SvUppslB 24: 166 (1952). —
-HUSGERÅDSMÄSTARE. (†) tjänsteman som förestod räkenskapsföringen vid kungl. husgerådskammaren. Räkenskaps Husgerådsmästaren Ol. Österborg. IT 1791, nr 58, s. 3. —
-KAMMARE. (numera bl. tillf.) om lokal i vilken räkenskaper föras; räknekammare (se d. o. 1). Nordencrantz Arc. 27 (1730; om medeltida förh.). Meurman (1847). —
-KARL. (numera bl. tillf.) man som förstår sig på räkenskaper l. kan l. är skicklig i l. har till uppgift att föra räkenskaper; äv. allmännare, övergående i bet.: finansman l. räknekarl (jfr räkenskap 2). Weste (1807; med hänv. till räknekarl). Arbetet (dvs. blå boken, innehållande kritik av finansförvaltningen o. förslag till statsreglering, kunde icke) försvaras, icke ens af grånade statsmän och räkenskapskarlar. Fryxell Ber. 13: 117 (1846). Till förvaltare af jernverk antagas .. räkenskapskarlar, utan att afseende fästes vid om de besitta några tekniska kunskaper eller icke. JernkA 1868, s. 117. —
-KOMMISSARIE. (förr) titel för den ämbetsman som granskade manufakturkontorets räkenskaper. 2RARP 18: 314 (1752). (†) Räkenskaps Commissarius. PH 6: 3919 (1756). —
-KONTOR. jfr -avdelning o. kontor 6, 7. Camar eller Räkenskaps Contoiret. Henel 1735 116 (1736; vid bärgskollegium). Lundin NSthm 423 (1888). jfr provins-räkenskapskontor. —
(1 b) -LÄN. [jfr d. regnskabslen] (om ä. förh.) län för vilket länsinnehavaren (i regel en kunglig fogde) var skyldig att redovisa inför konungen, län på räkenskap, fatburslän. Forssell Hist. 1: 18 (1869). —
(1 b, c) -MÅL. (numera nästan bl. med ålderdomlig prägel, i sht arkaiserande) ärende l. mål (se mål, sbst.2 1) rörande räkenskaper l. redovisning. KrigVAH 1842, s. 214 (1689). Wendt AmirKollH 1: 367 (1950). —
-MÖTE. särsk. (förr) om allmän sockenstämma där kyrkans räkenskaper för ett år granskades o. godkändes. Öller Jemshög 301 (1800). —
(1 b, c) -OMSLAG~02, äv. ~20. omslag (se omslag, sbst.1 2 b) kring räkenskaper; särsk. om omslag kring äldre räkenskaper, bestående av blad ur medeltida pergamentshandskrift(er). Klemming SvÄLiturgLitt. 38 (1879). —
-PÄNNINGAR, pl. (förr) kontant ersättning som erlades av kyrka till prost för dennes granskning av kyrkans räkenskaper. Öller Jemshög 307 (1800). —
-SAMMANDRAG~102, äv. ~200. (i fackspr.) sammandrag av räkenskaper, gällande en viss tid; jfr balans-räkning. SFS 1875, nr 41, s. 8. —
(1 b, c) -SERIE. (i fackspr.) serie av räkenskapshandlingar (omfattande en sammanhängande följd av år). NordKult. 30: 45 (1936). —
(1 b) -SKYLDIG. skyldig att avlägga räkenskap, redovisningsskyldig. Boëthius HistLäsn. 2: 157 (1898). —
-STIL. särsk. (†) i uttr. skriva en vacker räkenskapsstil, föra räkenskaper med vacker (o. tydlig) handstil. DA 1808, nr 98, Bih. s. 4. —
(1 b, c) -TID. särsk. (numera bl. tillf.) till 1 b: tid för avläggande av räkenskap l. redovisning. RP 5: 127 (1635). —
-TITEL. (i fackspr.) titel l. rubrik (se d. o. 2, 5) på l. i räkenskap; i fråga om nutida förh. nästan bl. om var o. en av de rubriker under vilka uppgifter om inkomster l. utgifter införas i räkenskaper; förr äv.: räkenskaps ingress. Hallenberg Mynt 157 (1798; om räkenskaps ingress). Statistiska centralbyråns anordningsbeslut .. skall innehålla föreskrift rörande den riksstats- eller räkenskapstitel, varå utgiften bör i räkenskapen avföras. SFS 1917, s. 2124. —
(1 b) -UPPBÖRD. (†) (skriftlig) redovisning för uppbörd. Till Christiern Pedersson, att han giffver tilkenne .. um then ved finnes ther tilstäde, som Oleff Andersons regenskapz upbörd förmeller. G1R 23: 102 (1552); möjl. icke ssg. —
-UPPGÖRELSE. (†) = -avslutning; jfr räkenskap 1 c β. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 6, s. 5. LAHT 1898, s. 10. —
-UTSKOTT~02, äv. ~20. hist. benämning på ett av de fyra utskott i vilka kammar-, ekonomi- och kommersdeputationen från år 1734 till år 1772 var uppdelad; äv. benämning på år 1800 tillsatt underavdelning av hemliga utskottet (med uppgift att granska riksgäldsförvaltningen). ProtKammDepRäkUtsk. 17/6 1734. AdP 1800, s. 1212 (om underavdelning av hemliga utskottet). SvRiksd. I. 6: 63 (1934; om förh. 1734). —
-VERIFIKATION. (i sht i fackspr.) verifikation som ingår i l. är bifogad räkenskaper. Klint (1906; i pl.). —
-VÄRK, n. (ngt ålderdomligt)
1) sammanfattande, om den värksamhet som består i förande (o. granskning) av räkenskaper; bokföring; äv. allmännare: räkenskaper; förr äv.: finanser; jfr -väsen(de). Sådana Härads-Skrifvare måste vara antagne, som förut gjordt sig tilräckeligen underrättade om Länets och ortens Upbörder och Räkenskaps-Verk. PH 5: 3586 (1753). Hufvudboken öfver inkomst och utgift, hvaraf räkenskapsvärkets tilstånd och Cassans styrka inhämtas. Wallquist EcclSaml. 5—8: 240 (1788). Hammar (1936).
2) ämbetsvärk (l. avdelning inom ämbetsvärk) för förande o. granskning av räkenskaper; jfr riks-räkenskaps-värk(et). SthmStCal. 1769, s. 72 (vid Stockholms magistrat). Den s. k. kameralexamen, hvilken berättigade till inträde i rikets räkenskapsverk. Wisén i 3SAH 4: 124 (1889). —
-VÄSEN(DE). (i sht i fackspr.) sammanfattande, om (organisationen av) den värksamhet som består i förande (o. granskning) av räkenskaper; bokföring; jfr -värk 1. Schybergson FinlH 1: 260 (1887). BtRiksdP 1934, XII. 2: nr 9, s. 3. —
-ÅR. period, vanl. omfattande tolv månader, för vilken (ett företags o. d.) räkenskaper regelmässigt avslutas (jfr budget-, finans-år); särsk. i uttr. löpande räkenskapsår, pågående räkenskapsår (beträffande vilket ännu icke bokslut skett); jfr löpa, v.1 XII. Rabenius Kam. 393 (1832). Under löpande räkenskapsår. Hernberg Rättsh. 348 (1922). Vid rörelsens början och vid omläggning av räkenskapsår får det .. utsträckas att omfatta högst 18 mån. 2SvUppslB (1952). —
Avledn. (till 1 c): RÄKENSKAPLIG, adj. (tillf.) som hör till l. sammanhänger med l. utgöres av o. d. (förande l. granskning av) räkenskaper. Högberg JesuBr. 1: 186 (1915).
Spoiler title
Spoiler content