publicerad: 1976
SLAV sla4v, sbst.2, om person m.||(ig.), om djur m. l. r., om sak r. l. m.; best. -en; pl. -ar (RP 9: 74 (1642) osv.) ((†) -er Stiernman Com. 1: 916 (1625), Swedberg Schibb. 458 (1716)).
Ordformer
(esclavar, pl. 1720. eslav 1720. eslave 1692. schlav (-af) 1642—1737. schlavar (-afw-), pl. 1669—1758. schlave 1674—1719. schlawer (-afv-), pl. 1640—1711. sclavar, pl. 1675—1740. sclaver (-auer), pl. 1625—1674. sklaf (sclav) 1697—1743. slafwer, sg. 1689 (rimmande med hafwer) —1712 (rimmande med hafwer). slafwer- 1738 (: Slafwerachtig)—1755 (: slafwerachtig). slav (-aaff, -af(f)) 1639 osv. slavar (-afv- m. m.), pl. 1642 osv. slave 1638. slaver (-afv- m. m.), pl. 1625—1716)
Etymologi
[liksom d. slave (i ä. d. äv. sklave, esclave m. m.) o. nor. slave av t. sklave (i ä. t. äv. slaf, slafe, schlav, schlave m. m., av mht. slave, schklafe), resp. av fr. esclave (ffr. esclave); jfr mlt. slave (lt. slav, slave), mnl. slave (holl. slaaf), eng. slave (i ä. eng. äv. sclave m. m., av ffr. esclave, se ovan), it. schiavo, sp. esclavo; av mlat. sclavus (se SLAV, sbst.1); slaver togs under forntiden ofta ss. (krigs)fångar vid gränserna mot slavernas områden o. användes ss. slavar av greker, romare o. germaner. — Jfr FÖR-SLAVA]
1) (numera bl. om ä. l. utländska förh.) person (man) som är ngns egendom o. saknar mänskliga o. medborgerliga rättigheter (o. kan köpas o. säljas ss. en handelsvara), ofri person; livegen (se d. o. 1); under olika tider o. i olika länder med olika modifikationer i samhällelig status. Säljas till l. som slav. En frigiven slav. Stiernman Com. 1: 916 (1625; i pl.; i fråga om förh. i spanska kolonier). Våre bönder är inge slavar uthan frie. RP 9: 74 (1642). KKD 5: 72 (1710; i pl., om galärslavar). I vissa länder äro bönderne slafvar under adeln. Weste FörslSAOB (c. 1815). Den som, med wett och wilja, bortförer en eller flere Negrer .. för att sälja eller drifwa handel med dem som slafwar ..; den skall hafwa lif sitt förbrutit. SFS 1830, s. 325. I det romerska patricierhuset blev det sed att hålla sig med en läkekunnig grekisk slav. Fåhræus LäkH 1: 187 (1944). BonnierLex. 12: 1212 (1966; i fråga om förh. i arabiska länder). — jfr GALEJ-, GALÄR-, HUS-, NEGER-, PANT-, PLANTAGE-, RODD-, RODDAR-, SKRIVAR-, STATS-, ÅKER-SLAV. — särsk.
a) i jämförelser. RP 7: 186 (1638). Alt arbete och ungarnes upfödande förrättas af de ovingade (myrorna), liksom slafvar, med förunderlig omvårdnad. Bergman Jordkl. 2: 493 (1774); jfr 3 a. (Bonden) slet och släpade som en slaf från morgon till kväll. Virén Skizz. 13 (1890). Tartuffe den lede, / .. lågsint som en slaf. Fröding Eftersk. 1: 10 (1893, 1910). Johnson Här 78 (1935).
b) [jfr motsv. anv. i d., nor. o. lt.] i utvidgad anv., om straffånge; numera bl. (mera tillf.) med känslomässig betoning. Slafwarne eller Fångar, som för grofwa förseelser blifwit dömde, at här (i Kalmar) arbeta på Fästningen, sågom wi .. släpa såsom hästar. Linné Öl. 33 (1745). CHAnckarsvärd (1817) i HTSkån. 4: 76.
Anm. till 1. I denna bet. användes ordet SLAV o. avledn. härav nästan bl. om förh. i ickenordiska länder, medan i fråga om ä. förh. i Norden ordet TRÄL o. avledn. härav vanl. användes.
2) person som (i något avseende) liknar l. påminner om en slav (i bet. 1); i sht dels om person som ödmjukt l. undergivet underkastar sig ngns l. ngras vilja l. är (mer l. mindre viljelöst) beroende l. behärskad av ngn l. ngra l. ngt, dels om person som arbetar l. tvingas arbeta mycket l. omänskligt hårt (särsk. om arbetare i motsats till andra samhällsklasser); ofta om person som är ett offer för en last l. en sinnesrörelse l. ett inflytande o. d. som han inte förmår motstå; särsk. föregånget av genitivbestämning betecknande den l. det som ngn är underkastad osv. Penningens, syndens, passionens slav. RP 2: 163 (1632). Wij arme menniskior. wij arbeta och sträfwa; wij giörom oss till slafwar. Linné Bref I. 2: 166 (1750). Menskan är slaf, / Nornorna råda. Tegnér (WB) 5: 134 (1821). Brännwinets olyckliga slafwar. KyrkohÅ 1925, s. 293 (1838). (Inom en familj) finnes ju alltid viljor att kufva, själfständighetsinstinkter att undertrycka, slafvar att uppfostra. Fröding Eftersk. 2: 30 (1893, 1910). Störtas skall det gamla snart i gruset, / Slav, stig upp för att slå dig fri! Menander SocialistSång. 54 (1902, 1915). Den som fikar efter guldet blir rikedomens slav. Wassing Dödgr. 274 (1958). — jfr FABRIKS-, KÄRLEKS-, LÖNE-, MODE-, PENNING-, PLIKT-, SKRIVAR-, SYNDA-, ÅKER-SLAV m. fl. — särsk.
a) i uttr. (vara) slav under, i sht förr äv. av l. utav, förr äv. för ngn l. ngt (jfr c α), (vara) mer l. mindre viljelöst underkastad l. behärskad av ngn l. ngt l. (vara) ngns l. ngts mer l. mindre viljelösa tjänare l. (vara) ett mer l. mindre viljelöst offer för ngt o. d.; i sht i fråga om viljelös underkastelse under en last l. passion o. d.; förr äv. [jfr fr. (être) esclave de sa parole] i sådana uttr. som (vara) slav (ut)av sin paroll l. sina löften, anse sig ovillkorligen förpliktad att uppfylla sitt ord l. sina löften. En slav under sina vanor, begär, under penningen, lasten. Hin må wara slaf vtaf sin Parole. Runius (SVS) 3: 32 (c. 1712; ordspr.). Han är en slaf för sina begärelser. Lind (1749). (Sigismund) hade (ss. polsk konung) tillräckligen fått pröfwa, att Konungen i Pohlen blott war en slaf under stolta och mägtiga magnater. Ekelund 1FädH II. 1: 96 (1830). Zeipel Set. 1—2: 166 (1847: af mina löften). Samtiden 1873, s. 631 (: af klockslagen). En sådan stilig kvinna — och nu en slav under sitt spritbegär. Trolle O'Neill LjuvUngd. 95 (1936). SvHandordb. (1966: under lasten).
b) person tillhörande ett folk l. en nation o. d. som underkuvats av ett annat folk o. förlorat sin frihet l. (nationella) självständighet, ofri (se d. o. 3) person. Gustaf II Adolf 215 (1625). Ädla skuggor, vördade fäder, / Sverges Hjeltar och Riddersmän! / .. Skola edra helgade grafvar / Trampas af tyranner och slafvar? Kellgren (SVS) 3: 155 (1786). Inga slafvar trampe kullen, / Der den tappre (dvs. en fallen soldat) bor i mullen. Runeberg 5: 71 (1857).
c) med förbleknad bet.
α) (med ålderdomlig prägel) i hyperboliska (o. sirligt artiga) uttr. varigm betecknas att en man helt underordnar sig en kvinnas vilja l. är hennes undergivne tjänare o. d. (förr äv., motsv. a, i uttr. vara slav av ngn). Min aldra kiereste och endersta hugnatt, af hwilken, som min nådiga lilla hustru jag är en mer än underdånig och trogen eslave. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 39 (1692). Brynilda .. (till sin rival) (Spotskt.) Med Hennes Höghets lof! / Hur många slafvar gör desz skönhet i mitt Hof? Dalin Vitt. II. 5: 181 (1738). Hvart behagar ers nåd (dvs. den talandes fästmö) egentligen föra sin lydige slaf? Lindqvist Dagsl. 3: 99 (1904). Hennes trogne slav och beundrare. Östergren (1941).
β) (numera föga br.) (om l.) ss. tilltalsord till person som man föraktar l. ser ned på: usling l. kräk l. stackare o. d. (särsk. ss. nedsättande benämning på betjänt l. annan underordnad o. d.). Suffolk (till sjökaptenen som skall föra honom i landsflykt). Du usla slaf, / Du sjelf är lika slö som dina ord. Hagberg Shaksp. 4: 341 (1848; eng. orig.: Base slave). Mig bry ej dessa silkesklädda slafwar (dvs. kungatrogna adelsmän); / Det är till dig jag talar, goda folk. Därs. 350. Därs. 11: 100 (1851; om betjänt). Frågade du, (bonde!) om jag ville gälla din hund? .. Nej, du kan gälla din hund själf, din slaf. Bondeson Glimm. 175 (1892).
3) om djur l. om ngt sakligt.
a) [jfr motsv. anv. i t. o. eng.] beteckning på var o. en av de arbetsmyror som vissa myrarter erhåller gm att röva (myror l.) puppor från andra samhällen av sin egen l. annan art, slavmyra; i sht förr äv. allmännare: arbetsmyra. VetAH 1741, s. 45 (allmännare). Amasonmyrorna kan inte .. bygga bon eller föda upp sin avkomma, vilket slavarna får ombesörja. DjurVärld 3: 518 (1963).
b) om ngt sakligt som liknar l. påminner om en slav (i bet. 1 o. 2); utom i β o. ss förled i ssgr (t. ex. SLAV-SÄNDARE) numera i sht i vitter stil. (Havs)djupet, städse slaf åt windarna. Hagberg Shaksp. 9: 5 (1850). Huru behandlade Rom den Grekiska civilisationen? Det gjorde den till slaf i sitt land. Agardh o. Ljungberg I. 2: 300 (1853). (Bomullskrutet) blev människornas lydiga slav. Bolin KemVerkst. 122 (1942). — särsk.
α) (†) i pl., sammanfattande, om de lägre marktäckande växterna (mossor, lavar o. d.) med tanke på deras funktion att skydda de högre växterna o. förbättra deras livsvillkor. Linné (1772) hos Fries 2Linné 2: Bil. 20. BotN 1851, s. 12.
β) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om var o. en av de gamla, sämre skötar som används vid skötfiske i storm (”stormkastning”). Landsm. 1926, s. 23 (från Lule skärgård).
Ssgr (i allm. till 1 o. utom i ssgr med oeg. l. bildl. bet. med motsv. bruklighet): A: SLAV-ALSTRAD, p. adj. (numera bl. tillf.) alstrad av en slavs l. slavars arbete. Björkman (1889). —
(1, 2) -ARBETARE~0200. arbetare som är en slav; äv. (o. i fråga om nutida förh. bl.) allmännare, om tvångsarbetare l. arbetare vars sociala l. ekonomiska ställning påminner om en slavs. Holmberg Dallin o. Nicolaevsky 41 (1947). SvGeogrÅb. 1952, s. 97 (om ä. förh. i Brasilien). Renner Uris QBVII 47 (1971; om förh. i nazistiskt koncentrationsläger). —
(1, 2) -ARBETE~020. arbete (se d. o. 5, 6, särsk. 5 b) utfört av l. lämpat för en slav l. slavar; i fråga om nutida förh. i sht om tungt l. mödosamt arbete l. (i fråga om utländska förh.) om tvångsarbete; jfr -göra, -jobb, -syssla. VetAH 1769, s. 242 (om tröskning med slagor). All hushållning i de slafegande staterna (i Nordamerika) var bygd på slafarbete. Svedelius Statsk. 4: 27 (1869). Svanberg RedLefn. 80 (1882; om lärares arbete). BonnierLex. (1966; om tvångsarbete i totalitära stater). —
(2) -ARBETSLÄGER. [jfr -arbete] (om förh. i vissa totalitära stater) läger (se d. o. 7) där (politiska) fångar utför tvångsarbete. Holmberg Dallin o. Nicolaevsky 101 (1947). —
-BAND.
1) (†) till 1, om ett antal slavar sammanbundna i en rad medelst ett tåg l. dyl.; jfr -drift 1. Ödmann MPark 324 (1800).
2) (i vitter stil) till 2, bildl., om band (se band, sbst.1 4 b slutet, d) som håller ngn oemotståndligt fången. Själen .. söker slita sina slafband. Hagberg Pred. 1: 109 (1814). —
-BARON. [jfr eng. slave baron] (förr) oeg., om rik slavägare i USA:s sydstater. Verd. 1892, s. 167. —
-BASAR. ställe l. byggnad för försäljning av slavar. Callerholm Stowe 318 (1852; eng. orig.: slave warehouse). —
-BEFOLKNING. konkret: av slavar bestående befolkning (se d. o. 2 b α); jfr -population. Callerholm Stowe 462 (1852; eng. orig.: slave-population). —
(1 (o. 2)) -BINDA. bildl.: binda (ngn; se binda, v. 19 (a)) liksom en slav, göra (ngn) till slav; jfr -bunden. Han hade låtit slavbinda sig av pengarna. Davidson o. Thulin Gulbranssen Bort. 268 (1934). —
(1, 2) -BLOD. blod i l. från slav; särsk. till 2, bildl., motsv. blod 9, om blod ss. bärare av slavsinne o. d. Geijer I. 6: 23 (1839). Strindberg TjqvS 1: 34 (1886; bildl.). —
(1 (o. 2)) -BOJA. (slav- 1833 osv. slave- 1812—1858) boja (se boja, sbst.1 1) vari slav hålls fängslad; ofta bildl. (särsk. motsv. boja, sbst.1 3), om förtryck l. tvång o. d. som utmärker l. påminner om en slavs l. slavars (särsk. i sg. best., om slaveriinstitutionen); jfr -fjätter, -kedja, -länk. Ling Agne 4 (1812; i pl., om fångbojor). Då .. (Amerikas) egna barn (dvs. indianerna) visade sig illa lämpade för slafbojan, infördes svarte i massa från Afrika. Svensén Jord. 485 (1887). PT 1901, nr 76 A, s. 3 (bildl.). —
-BRÖD. (†) (i Amerika för slavar bakat) bröd av grovt majsmjöl. Linné VAvhandl. 45: 4 (c. 1734). Därs. 9. —
(1 (o. 2)) -BUNDEN, p. adj. bunden (i egenskap av l.) liksom en slav(s); särsk. bildl. (jfr binda, v. 19). LFRääf (1848) hos Ahnfelt Rääf 87. Slafbunden i en otillåten kärleks fjettrar. Carlén Köpm. 1: 320 (1860). Det slavbundna vardagssläpet. Cedercreutz ÖdGunga 88 (1922).
Avledn.: slavbundenhet, r. l. f. (mera tillf.) särsk. bildl.: slavisk bundenhet. I sin slafbundenhet under formerna. Hjärne Hardy JudFawl. 412 (1900). —
-BÖRD. om härkomst l. härstamning från en slav l. slavar (jfr börd, sbst.1 10); äv. bildl. Jacobson Italia 27 (1909; bildl.). Agge SvartTj. 112 (1935). —
(1, 2) -BÖRDA. börda buren av slav; särsk. till 2, bildl., om börda som slavbinder bäraren. Strindberg SvÖ 3: 192 (1890). —
(1 (o. 2)) -DISCIPLIN. disciplin (se d. o. 3 a) använd gentemot slavar l. påminnande om denna. Blomberg Städ. 95 (1931). —
-DRIFT.
1) flock l. rad av (sammankedjade) slavar som drives någonstädes; jfr drift 1 b o. -band 1, -karavan. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 21 (1856).
2) om drift (se d. o. 15) uppehållen med slavar ss. arbetare l. om slavhållning (jfr drift 17 b). HT 1925, s. 327. —
(1 (o. 2)) -DRIVARE. [jfr eng. slave driver] om förman med uppgift att driva på slavar i arbetet (jfr -fogde, -fösare, -pådrivare, -uppsyningsman); i fråga om moderna förh. nästan bl. dels i jämförelser, dels oeg., om person (t. ex. arbetsledare) som driver på ngn l. ngra (omänskligt) hårt i arbetet o. d., dels bildl., om ngt sakligt som obönhörligt driver ngn framåt l. dyl. Bremer NVerld. 3: 522 (1854). ”I dag” är en slafdrifvare, men en duktig karl, som får något uträttadt, fast vi trälar hata honom. VBenedictsson (1887) hos Lundegård Benedictsson 415. Lundegård Prom. 1: 149 (1893; i jämförelse). Man kunde inte säga att .. (fotografen) betalade .. (sitt biträde) illa, inte att han var slavdrivare, inte att han (osv.). Hedberg Blomb. 164 (1953). SvD 1971, nr 51, s. 14 (om tränare). —
(1 (o. 2)) -DRIVERI1004 l. 0104, äv. 3~002. [jfr -drivare] (mera tillf.) om förhållandet att vara l. uppträda ss. slavdrivare. Renner Berge o. Lanier 54 (1930). —
-EMANCIPATION. [jfr t. sklavenemanzipation, eng. emancipation of slaves] (om ä. förh.) emancipation (se emancipera b) av slavar. AnderssonBrevväxl. 2: 247 (1836).
Ssg: slavemancipations-fråga. (om ä. förh.) jfr fråga, sbst. 3, o. slav-fråga. Bremer NVerld. 3: 524 (1854). —
-ESTRAD. vid slavauktion l. på slavmarknad o. d.: estrad för uppvisande av slavar; jfr -ställning. VLitt. 1: 542 (1903; om antika förh.). —
(1 (o. 2)) -FJÄTTER. (slav- c. 1830 osv. slave- 1740—1812) jfr fjätter 1 a, b o. -boja. Humbla Landcr. 545 (1740). De politiska slaf-fjettrarne. Törneros (SVS) 4: 189 (c. 1830). —
-FOLK. (slav- 1853 osv. slave- 1788) folk som lever i slaveri; äv. bildl. Oldendorp 2: 433 (1788; t. orig.: Sclavenvolk). Bremer NVerld. 1: 400 (1853; bildl.). —
-FRÅGA. [jfr t. sklavenfrage, eng. slave question] särsk. i sg. best.: slaverifrågan. Callerholm Stowe 268 (1852). —
-FÅNGARE. [jfr t. sklavenfänger, eng. slave catcher] person (man) med uppgift att infånga människor för försäljning ss. slavar (jfr -jägare 1) l. infånga förrymda (neger)slavar. Oldendorp 1: 255 (1786). Callerholm Stowe 86 (1852; eng. orig.: catcher; med uppgift att infånga förrymda slavar). —
-FÅNGST. [jfr t. sklavenfang, eng. slave catching] om infångande av människor för försäljning ss. slavar l. om infångande av förrymda slavar; äv. konkret, om de infångade slavarna. Möller (1790; äv. konkret). BtRiksdP 1891, I. 1: nr 46, s. 9 (för försäljning av slavar). —
-FÖDD. [jfr eng. slave-born] född ss. slav l. född av en slav l. född med slavar ss. föräldrar. Beskow i 2SAH 33: 201 (1861). —
-GJORD, p. adj. (numera bl. tillf.) gjord till slav, förslavad. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 39 (1856; om gäldenärer i Rom på 400-talet). —
(1, 2) -GÖRA, n. (numera i sht ngt vard.) slavarbete. 2VittAH 27: 15 (1873, 1876; avsett för slavar). (Hon) såg, hvilket slafgöra landtbruket i själfva värket var. Ahrenberg Haap. 164 (1893). —
-HANDEL. (slav- 1747 osv. slave- 1747) [jfr t. sklavenhandel, eng. slave trade] handel med slavar; äv. oeg. (jfr slav, sbst.2 2), om handel med människor vilka i ngt avseende anses l. behandlas som slavar (särsk. i uttr. vit slavhandel, om sådan handel med vita människor, i sht med unga kvinnor för försäljning till bordeller); äv. konkretare, om institution som sysslar med sådan handel. König LärdÖfn. 5: 170 (1747). Hedenstierna Bondeh. 78 (1885; om kommuners bortauktionering av fattiga barn i Sv. till den som begärde minst för deras underhåll). Den brottsliga rörelse, som är känd under namn af den hvita slafhandeln. SFS 1905, nr 4, s. 10. Fridegård VägSmal 128 (1953; konkretare, om arbetsförmedlingen).
Ssgr: slavhandels-central. om plats utgörande centrum för slavhandel; jfr slavhandlar-central. Asplund Or. 73 (1934).
-krut. (förr) om ett svagt krut använt ss. bytesvara i områden med slavhandel (i Afrika). BtRiksdP 1891, I. 1: nr 46, s. 13. —
-HANDLARE. [jfr t. sklavenhändler, eng. slave-dealer, slave-merchant] person som idkar slavhandel (jfr -handlande); äv. dels oeg., särsk. i uttr. vit slavhandlare, person som idkar vit slavhandel, dels bildl. Slafhandlaren i Smirna. Holmstedt Chamfort (1774; titel på skådespel). Andliga slafhandlares lockelser (inom litteraturen). Frey 1850, s. 444. De vita slavhandlarnas största avsättningsort, Buenos Aires. Östergren (1941). Fridegård VägSmal 129 (1953; om tjänsteman på arbetsförmedling).
-HERRE. (numera bl. mera tillf.)
1) till 1, om slavägare ss. herre över sin(a) slav(ar); äv. bildl. Læstadius 1Journ. 329 (1831; bildl.). Bremer NVerld. 3: 132 (1854).
-HUS. hus för slavar l. slavmarknader o. d.; äv. om hus för straffångar (jfr slav, sbst.2 1 b). Thunberg Resa 1: 133 (1788). SvT 1852, nr 33, s. 3 (för straffångar). Bremer NVerld. 3: 6 (1854; för slavmarknad). —
-HUSBONDE~020. om slavägare ss. sina slavars husbonde. Callerholm Stowe 523 (1852; i pl.; eng. orig.: masters .. of slaves). —
-HUSHÅLLNING~020.
1) hushållning (se d. o. 2) kännetecknad av slavhållande. Callerholm Stowe 15 (1852; eng. orig.: administration of slavery).
2) (numera föga br.) hushåll (se d. o. 3) kännetecknat av (hållande av) slavar. EkonS 2: 261, 263 (1897). —
(1, 3 a) -HÅLLANDE, n. [jfr t. sklavenhalten, eng. slave-holding] hållande (se hålla, v.1 24 d) av slavar; särsk. till 3 a. Reuter LägrDjSjälsl. I. 2: 127 (1886). —
2) (numera bl. mera tillf.) till 3 a, om myra l. myrart o. d. Reuter LägrDjSjälsl. I. 2: 129 (1886). —
1) [jfr t. sklavenhalter, eng. slave-holder] till 1: person som håller slavar; jfr -ägare. Callerholm Stowe 110 (1852; eng. orig.: slaveowner).
2) (numera bl. mera tillf.) till 3 a: myra som håller slavar. Reuter LägrDjSjälsl. I. 2: 128 (1886). —
(1, 3 a) -HÅLLNING. (numera bl. mera tillf.) slavhållande (se -hållande, sbst.); äv. oeg. l. bildl. Reuter LägrDjSjälsl. I. 2: 114 (1886). SDS 1975, nr 151, s. 1 (i fråga om förhållanden för vissa anställda på vissa svenska färjor). —
(1, 2) -HÄLSNING. hälsning kännetecknande l. lämplig för en slav l. utmärkande slavisk undergivenhet o. d. Nordström Herr. 232 (1910; om kyss på hand). —
(1, 2, 3 a) -INSTINKT~02 l. ~20. slavisk instinkt (se d. o. 2). Holmgren Termiter 183 (1911). Engström Bouppt. 167 (1930). —
-JAKT.
1) [jfr t. sklavenjagd, eng. slave hunt] 1) till 1, om jakt (se jakt, sbst.1 3) på människor för att infånga dem o. göra dem till slavar l. om jakt efter förrymd(a) slav(ar); ngn gg oeg., om jakt på människor för att göra dem till tvångsarbetare (jfr slav, sbst.2 2). Hartmansdorff PVetA 1850, s. 9. Almquist VärldH 9: 367 (1934; efter förrymda slavar). DN(A) 1964, nr 41, s. 4 (oeg., om förh. i Sovjetunionen under J. Stalins tid).
2) (mera tillf.) till 3 a, om slavhållande myrors jakt på myrpuppor (l. myror) i avsikt att göra dem till slavar. Holmgren Termiter 182 (1911). —
(1, 2) -JOBB. (ngt vard.) slavarbete; särsk. oeg., om straffarbete (jfr slav, sbst.2 1 b). Koch GudVV 2: 198 (1916; oeg.). —
-JÄGARE.
1) [jfr t. sklavenjäger, eng. slave catcher, slavehunter] till 1: person som ägnar sig åt slavjakt (se d. o. 1 o. jfr -fångare); ngn gg oeg., om polis med uppgift att fasttaga lösdrivare för att överlämna dem till tvångsarbete (jfr slav, sbst.2 1 b). Clarkson Slafv. 46 (1796). Callerholm Stowe 110 (1852; i pl.; eng. orig.: slave-catchers; i fråga om jakt efter förrymda slavar). Martinson VägKlockrike 44 (1948; om polis).
2) (numera bl. mera tillf.) till 3 a: myra som ägnar sig åt slavjakt (se d. o. 2). Rydberg FilosFörel. 3: 155 (1878). —
-KASSA. (förr) kassa (se kassa, sbst.1 3) för friköpande av sjömän tagna ss. slavar. Berch Hush. 323 (1747). —
(1, 2, 3 a) -KAST. kast (se kast, sbst.3 2 a) av slavar; äv. i fråga om myror. Siwertz Lat. 158 (1924). SvUppslB 19: 474 (1934; i fråga om myror). —
-KEDJA. (slav- 1800 osv. slave- 1740) [jfr t. sklavenkette] jfr kedja, sbst. 1 a β, o. -boja; äv. i uttr. betecknande att ngn är l. blir slav l. friköpes ur slaveri o. d.; ofta bildl., särsk. om slaveriet. Humbla Landcr. 352 (1740: aftagit mig slafwekädian; i fråga om friköpande ur slaveri). Medeltiden .. omgaf .. (kvinnan) med en dyrkan, som dock i grunden icke var annat än en gyllne slafkedja. Frey 1850, s. 111. Bremer NVerld. 2: 471 (1853; i sg. best., i bild, om slaveriet). Beskow i 2SAH 33: 211 (1861: buro slafkedjan; i fråga om att vara slav). —
(1, 2) -KLASS. av slavar(na) bestående samhällsklass; jfr -stånd. Geijer I. 6: 215 (1840; om de obesuttna som saknar rösträtt). Rydberg KultFörel. 1: 191 (1884; om förh. under antiken). —
-KNAPP. [knapparna har tänkts länkade vid varandra liksom slavar] (†) om var o. en av två med en snodd o. d. förenade knappar medelst vilka (del av) klädesplagg sammanhålles. SthmModeJ 1850, s. 94. —
(2) -KONTRAKT. (ngt vard.) om kontrakt (se kontrakt, sbst. II 1) varigm ngn (i sht en arbetstagare) göres till ”slav” under den andre kontrahenten (t. ex. gm att han ålägges sådana villkor som gör honom ofri l. rättslös l. dyl. i förhållande till den andre kontrahenten). SkogsvT 1909, s. 468. —
(3 b) -KOPPLA, -ing. i sht el.-tekn. koppla (ngt, t. ex. en enhet i ett manövreringsorgan) så att det blir underordnat ngt annat; äv. i uttr. slavkoppla ngt till ngt. TT 1963, s. 333 (: till). —
-KRIG. [jfr t. sklavenkrieg] (förr) krig vari ena parten utgjordes av upproriska slavar (jfr -uppror); äv. dels om nordamerikanska inbördeskriget 1861 —65 (som bl. a. gällde slaverifrågan), dels om krig för rövande av slavar. Clarkson Slafv. 196 (1796; för rövande av slavar). Ritterberg Sall. 38 (1832). SvFolket 10: 336 (1939; om nordamerikanska inbördeskriget). —
-KUST. kust varifrån (mycket) slavar hämta(de)s; i sht [jfr t. sklavenküste, eng. slave coast] i sg. best. (förr äv. i pl. best.), övergående i anv. ss. egennamn, om kusten mellan floderna Niger o. Volta i Nigeria i sydvästra Afrika. Ödmann Oldendorp Negr. 20 (1784). Matroser, som warit nyttjade på fart til Slafkusterne. SP 1792, nr 96, s. 1. Fredricson Res. 265 (1940; i sg. best.). —
(1, 2) -KÄNSLA. känsla (se d. o. 8 b) av att vara slav; särsk. till 2: känsla av att tillhöra underklassen. Lundegård Tit. 58 (1892). —
-KÖPARE. [jfr eng. slavebuyer] jfr -uppköpare; ngn gg oeg., om arbetsköpare (jfr slav, sbst.2 2). Clarkson Slafv. 92 (1796). Lo-Johansson Stat. 2: 93 (1937; oeg.). —
-LAG. [jfr eng. slave-law] (förr) lag (se lag, sbst.1 1) angående slavarna l. deras skyldigheter l. behandling o. d. (jfr -rätt, -stadga); ngn gg äv. om lag som behandlade bönder ss. livegna. Callerholm Stowe 4 (1852). Afzelius Sag. X. 2: 124 (1866; i fråga om bönder). —
(1, 2) -LIV. [jfr t. sklavenleben, eng. slave-life] liv som en slav l. slavar(na) för l. som liknar deras liv; särsk.: liv kännetecknat l. bestående av (omänskligt) hårt arbete l. elände o. d. (Sömmerskan) gret öfver sin fattigdom, sitt slaflif. Carlén Rosen 320 (1842). (Onkel Toms stuga) är en Neger-roman, full af glödande och till en del mästerliga teckningar ur slaflifvet. SvT 1852, nr 222, s. 4. —
(1, 2) -LÄGER. [jfr amerik. eng. slave camp] läger (se d. o. 7) där slavar hålls internerade; i fråga om nutida förh. bl. om tvångsarbetsläger. Bremer NVerld. 3: 7 (1854). Meurling KommunismSv. 143 (1950; om förh. i Sovjetunionen). —
(1, 3 a) -LÖS. särsk. till 3 a, om myrsamhälle o. d.: som saknar slavar. Adlerz Myrm. 2: 212 (1886; om myrsamhällen).
-MARKNAD. [jfr t. sklavenmarkt, eng. slave market] marknad (se d. o. 1 (o. 2)) för köp o. försäljning av slavar. Wikforss 2: 613 (1804). —
(1, 2) -MORAL. [jfr t. sklavenmoral (Nietzsche)] slavisk moral, moral kännetecknad av slavsinne; motsatt: herremoral. Benedictsson Dagb. 2: 352 (1888). —
-MÄRKE. märke (se märke, sbst.1 2 e α α') angivande att bäraren är en slav; ofta oeg. l. mer l. mindre bildl., motsv. märke, sbst.1 2 g (jfr slav, sbst.2 2); jfr -tecken. Carlstedt Her. 3: 45 (1833). (Hårpiskan var i Kina) ursprungligen ett slafmärke. Nyström NKina 1: 96 (1913). Människa, bryt dina kedjor, / skär slavmärket ur din panna! Bjerne Eld. 62 (1930). —
-MÄRKT, p. adj. som bär slavmärke; särsk. oeg. (jfr slav, sbst.2 2): märkt av slavarbete. SvD 1922, nr 65, s. 9. —
(1, 2) -NACKE. särsk. om nacke vars (nedböjda) hållning är typisk för en slav l. slavnatur. Nordström Herr. 297 (1910). —
(1, 2) -NATUR. slavisk (undergiven) natur (se d. o. 1 o. jfr -sinne); vanl. motsv. natur 4, om person med sådan natur. Hagberg Shaksp. 10: 271 (1850). Strindberg Dödsd. 28 (1901; om person). —
(2) -OK. [jfr t. sklavenjoch] bildl.: ok (se ok, sbst. 1 b) som gör ngn l. ngra till slav(ar), förslavande ok; särsk. i sådana uttr. som avkasta slavoket, avskaka sig slavoket, frigöra sig, gå under slavoket, vara förtryckt. Palmblad Aisch. 179 (1842). Proletären (skall) en gång afskaka sig slafoket. Förbundet 1906, nr 4—5, s. 6. Malm Roberts Arund. 140 (1939: avkasta; i fråga om nationell frigörelse). IllSvOrdb. (1955: gå). —
-OLIGARKI. [jfr amerik. eng. slave oligarchy] oligarki byggd på slavägande. Bremer GVerld. 6: 260 (1862). —
-PISKA. [jfr t. sklavenpeitsche, eng. slave whip] för pådrivning av slavar; äv. mer l. mindre bildl. Clarkson Slafv. 142 (1796). Djefwulen följer .. (syndens träl) med slafpiskan. Emanuelsson 1PredHögm. 1: 125 (1865). Karlgren BolsjevRyssl. 263 (1925; bildl.). —
-PLANTAGE. plantage (se d. o. 1 b slutet) där arbetet utför(de)s av slavar. Bremer NVerld. 3: 522 (1854). —
(3 a) -PUPPA. (numera bl. mera tillf.) av slavhållande myra rövad myrpuppa. Reuter LägrDjSjälsl. I. 2: 120 (1886). —
-PÅLÄGG~02 l. ~20. (numera föga br.) pålägg (se d. o. 4 slutet) av slavar, uppfödning av slavar. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 21 (1856). —
-ROV. [jfr t. sklavenraub] om rov av människor i avsikt att göra dem till slavar. NF 16: 1023 (1892). —
-RÄTT. (numera bl. tillf.) för slavar gällande rätt (se rätt, sbst.2 2); jfr -lag. LBÄ 1: 92 (1797). —
(3 a) -RÖVARE. [jfr t. sklavenräuber] (mera tillf.) myra l. myrart som rövar myrpuppor (o. myror) från andra myrsamhällen för att göra dem till slavar. 4Brehm 13: 152 (1930). —
(1, 2) -SINNE. [jfr t. sklavensinn] sinne (se sinne, sbst.2 7) hos en slav l. slavarna l. (vanl.) liknande en slavs l. slavarnas (i sht gm slavisk undergivenhet l. kryperi o. d.), slaviskt sinne; servilitet; jfr -lynne, -mentalitet, -natur, -väsen 2. CGNordforss i 2SAH 10: 243 (1822). Den kungliga nåden, som han i fullt mått förvärfvat, medelst kryp, fjesk och slafsinne. Crusenstolpe Mor. 1: 35 (1840). (Godtycket) föder hos den sjelfständige motstånd och hätskhet, hos den svage slafsinne och lömskhet. Möller Jordbr. 236 (1881). —
(1, 2) -SJÄL. slavsinnad själ (se själ, sbst.1 2); vanl. om person med sådan själ (jfr själ, sbst.1 3). Rademine Knigge 3: 63 (1804; om svassande hovmän). Sköld Fichte 67 (1914). —
-SKEPP. [jfr t. sklavenschiff, eng. slave-ship] skepp för transport av (människor avsedda till) slavar (i sht av negerslavar) från Afrika till Amerika; jfr -fartyg. Oldendorp 1: 343 (1786). —
-STADGA. [efter amerik. eng. slave-code] (förr) om stadga som rörde slavarna i USA. Callerholm Stowe 265 (1852). —
-STALL. [jfr t. sklavenstall] om usel (stalliknande) lokal för inhysning av slavar; förr äv. om lokal för förvaring av straffarbetsfångar (jfr slav, sbst.2 1 b). Rydberg FilosFörel. 2: 147 (1877). Wieselgren Hvirfl. 1: 118 (1891; för straffarbetsfångar). —
-STAT. [jfr t. sklavenstaat, eng. slave state] stat som bygger på slaveri l. där slaveri är tillåtet; särsk. om var o. en av de delstater (sydstater) i USA där slaveriet var tillåtet till nordamerikanska inbördeskrigets slut (särsk. i pl. best., om dessa stater); äv. i utvidgad anv., om totalitär l. despotiskt styrd stat (jfr slav, sbst.2 2). Geijer I. 6: 2 (1839; om despotiskt styrd stat). Agardh (o. Ljungberg) I. 1: 106 (1852; om forntidens Rom). Prärieblomman 1903, s. 16 (om staten Missouri 1820). Skurkarna därnere i (de amerikanska) slavstaterna hade beskjutit .. (nordstaternas) flagga. Moberg SistBr. 16 (1959). —
(3 b) -STATION. [jfr eng. slave station] radio- l. tevestation matad av högfrekventa signaler som omvandlas till annan högfrekvens o. förstärkes samt vidarebefordras; jfr -sändare o. relä-station. RadioteknOrdl. 204 (1954). Expressen 1958, nr 20, s. 11 (om teve-station). —
-STIG.
1) (i skildring av ä. förh. i Afrika) till 1: stig på vilken slavar fördes till slavskepp l. slavmarknader o. d. Eriksson Afr. 213 (1932).
-STÅND. (slav- 1784—1892. slave- 1740—1786) [jfr t. sklavenstand] (numera föga br.) av slavar(na) bestående samhällsstånd (jfr -klass); förr äv.: slavtillstånd. Humbla Landcr. 337 (1740; t. orig.: Sclaven-Stand; om slavtillstånd). Fahlbeck Stånd 12 (1892). —
(1, 2) -STÄMPEL. särsk. till 2, om ngt (uttalande l. karakteristik o. d.) som stämplar ngn ss. (slavisk) imitatör. SvLittFT 1837, sp. 217. —
(1, 2) -SYSSLA. (slav- 1800 osv. slave- 1752) jfr -arbete. DeFoë RobCr. 20 (1752; eng. orig.: drudgery of slaves). En nybyggares slafsysslor. Lysander Almqvist 316 (1878). —
(1, 2) -SYSTEM. [jfr eng. slave-system] samhällssystem som grundas på l. tillåter slaveri; äv. om system för slaveri; i fråga om nutida förh. bl. om (samhälls)system som bygger på l. tillåter tvångsarbete (jfr slav, sbst.2 2). Callerholm Stowe 521 (1852). KonvLex. 4: 158 (1864; om system för slaveri). Det sovjetska slavsystemet. Holmberg Dallin o. Nicolaevsky 99 (1947). —
-SÅNG. [jfr eng. slave song] sång sjungen av slavar (i sht negerslavar i USA). Olzon Nevinson Vittne 268 (1936). —
-TILLSTÅND~02 l. ~20. (slav- 1862 osv. slave- 1788) tillstånd att vara slav, slaveri(tillstånd); jfr -stånd. Oldendorp 2: 582 (1788). —
-TJÄNST. (slav- 1805 osv. slave- 1788)
1) till 1 (o. 2): tjänst ss. slav l. utförd av en slav l. slavar l. påminnande om en sådan, slavarbete o. d.; äv. oeg. l. bildl., särsk. om tjänst varigm ngn visar tjänarställning o. d. Oldendorp 2: 162 (1788). Våra Tänkesätt (övervinnas) af den omgifvande verldens inflytelse: de .. gå i slaftjenst under de jordiska krafvens och förvillelsernas ok. Almqvist TreFr. 2: 186 (1842). (En gift kvinnas arbete i hemmet) skall .. (om hon har förvärvsarbete) komma att anses såsom tillskott och icke som nu, såsom en slaftjenst. Strindberg Giftas 1: 33 (1884). särsk. (†) till 1 b: straffarbete; jfr fästnings-arbete 2. Jensen Mickiewicz Tad. 311 (1898).
2) (mera tillf.) till 3 a: tjänst ss. l. utförd av en slavmyra l. slavmyror. Adlerz Myrm. 2: 211 (1886). —
-TORG. torg (avsett l.) använt för slavauktioner l. slavmarknader o. d. MeddLdFörsvFörb. 1: 8 (1890; i Alexandria). —
-TRANSPORT. transport av slavar; äv. konkret, om de transporterade slavarna. BtRiksdP 1891, I. 1: nr 46, s. 11 (konkret). 2NF 19: 1349 (1913). —
(1 (o. 2)) -UPPROR~02 l. ~20. uppror av slavar (mot slavägare l. slavstat); äv. dels oeg., om arbetarstrejk o. d., dels bildl.; jfr -resning. ConvLex. 7: 984 (1837). 2NF 19: 977 (1913: ”slafuppror inom moralen”; efter Nietzsche). Höglund Branting 1: 24 (1928; om strejk). —
-VÄN. (numera bl. i skildring av ä. förh., mindre br.)
1) vän av slavarna (särsk. om person som talade för avskaffande av slaveriet). Schulthess (1885). Björkman (1889).
(1, 2) -VÄSEN l. -VÄSENDE.
-ÄGANDE, p. adj. [jfr eng. slave-owning] som äger slavar.
-ÄGARE. [jfr eng. slave-owner] ägare av (en slav l.) slavar (jfr -herre 1, -husbonde, -hållare 1); äv. oeg., om person som håller en l. flera andra i otillbörligt beroende l. dyl. (jfr slav, sbst.2 2). Clarkson Slafv. 90 (1796). Att lefva på slafvar har alltid urartat och förnedrat slafegaren. Derför har qvinnan (gm att låta tjänare utföra allt arbete i hemmet) blifvit efter. Strindberg Giftas 2: X (1886).
Ssgr: slavägar-, äv. slavägare-aristokrati. aristokrati vars maktställning grundar sig på stort innehav av slavar; jfr slav-aristokrati. EngSvOrdb. 962 (1874).
(1, 2) -ÖGA. öga tillhörande l. kännetecknande en slav l. en förslavad människa l. tydande på slavsinne o. d.; i sht i pl. Lo-Johansson Stat. 2: 292 (1937; i pl.; hos ladugårdskarl).
B (†): SLAVE-BOJA, -FJÄTTER, -FOLK, -HANDEL, -KEDJA, -LÄNK, -STÅND, -SYSSLA, -TILLSTÅND, -TJÄNST, se A.
Avledn.: SLAVA, se d. o. —
SLAVAKTIG, förr äv. SLAVERAKTIG, adj. (slav- 1731 osv. slaver- 1738—1755) till 1: som liknar en slav(s) l. lämpar sig för l. anstår en slav l. slavarna; slavisk (se slavisk, adj.2); förr äv. om herravälde l. härsklystnad: som (är av det slag som) utövas mot slavar, despotisk. Tyrannens Christierni II. (mer än Sklafachtiga) Herre-welde. Rüdling 247 (1731). (Sv.) Slafwerachtig, (t.) sclaverisch. Lind (1738). LittT 1797, s. 92 (om härsklystnad).
SLAVDOM, r. l. m. [jfr t. sklaventum] (numera föga br.) slaveri (se d. o. 1). Beckman Påfv. 91 (1880). —
SLAVERI, SLAVINNA, SLAVISK, adj.2, se d. o. —
SLAVSKAP, n. [jfr t. sklavenschaft] slaveri (se d. o. 1); särsk. om slavtillstånd; numera företrädesvis (i sht i vitter stil) oeg., motsv. slaveri 2. BL 7: 181 (1841: försäkringar om evigt slafskap; i brev från man till kvinna); jfr slav, sbst.2 2 c α. Framtiden 1877, s. 474 (om slavtillstånd). Nils' personliga slavskap (ss. äkta man) skulle räcka i femtio (år). Lo-Johansson Stat. 2: 107 (1937).
Spoiler title
Spoiler content