SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1923  
DÅD 4d, n. ((†) r. l. f. Lovén Cam. 1 (1839), Dens. Dante 1: 110 (1856)); best. -et; pl. = ((†) däder GR 13: 148 (1540)).
Ordformer
(da(a)d(h) GR 1: 1 (1521), OPetri (1526) i SthmTb. 1: 91. dåd(h) GR 7: 244 (1531) osv. dod(h) BtFinlH 2: 9 (1538), OxBr. 3: 140 (1627). daa(d)th GR 1: 96 (1523), Därs. 3: 105 (1526). dådt GR 5: 10 (1528), ÅngermDomb. 30/11 1629, fol. 17. dået GR 17: 405 (1545), RA 1: 474 (1546))
Etymologi
[fsv. dadh, f.? o. n.; jfr d. daad, isl. dáð, god egenskap, dygd, got. gadēþs, fsax. dād, mnt. dāde, dāt, mht. tāt, t. tat, feng. dǣd, eng. deed; af en germ. stam dǣði, till den ieur. roten dhē, dhō, göra, sätta, lägga (jfr DAMM, sbst.1, DANN, DOM, sbst.1, DON, sbst.1, FACIT m. fl.); etymologiskt sedt samma ord är DAT, till hvilket ord möjl. vissa af de ofvan anförda formerna böra hänföras]
1) (numera föga br.; jfr dock b) förhållande(t) att handla, verksamhet, handling, gärning; i sht motsatt: förhållande(t) att gifva råd l. rådslå l. öfverlägga. Tramen har rätt nu giffuit rådh, Och waret medh Kungen i dådh. Prytz OS B 4 a (1620). Stoor uti Råd och mächtig i Dåd tu Herre må kallas. Spegel GV 204 (1685). (Jag) skrifver trygg: ”i förstone var dåd!” Rydberg Faust 37 (1876). — särsk.
a) i ordspr. Rådh föllier dådh (dvs. om man blott handlar, yppar sig nog ett råd). Grubb 698 (1665). Snack tjenar ingen tack, när dåd behöfves. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) (fullt br.) i uttr. råd och (eller) dåd, rådslag (öfverläggning) och handling(ar); råd och (eller) handling(ar); vanl. i förb. med prep. i (uti) l. genom l. med; särsk. i förb. hjälpa (till) l. bistå osv. med råd och dåd. Hielpa till med makt rad oc daad beskerma siit Fädernes Rike. GR 1: 3 (1521). Altförmycken hastigheet uthi Ord, Råd och Dåd. Verelius 202 (1681). Nu hafver någor eljest hulpit tiufven med råd, eller dåd. MB 41: 3 (Lag 1734). (Förf. tackar) Prof. Hj. Nathorst, som granskat kapitlet om slagtdjuren och äfven i andra stycken välvilligt bistått med råd och dåd. Fahlbeck JordbrAfk. Föret. III (1893). — särsk.
α) (i högstämdt religiöst spr.) i uttr. vara med ngn i råd och dåd, vara hos l. när ngn i rådslag o. handlingar. War med oss j rådh och dådh. Ps. 1536, s. 63.
β) (†) i uttr. hafva ngn i råd och dåd med sig, hafva ngn till medhjälpare l. förtrogen, samarbeta med ngn, vara i råd och (eller) dåd med ngn l. ngt, vara i gemenskap med ngn (om ngt), deltaga i l. vara medskyldig i ngt. Iak skal .. aldrik vare ther med i rad eller daad at noger .. skal mista liiff godz limmar eller æra. GR 1: 1 (1521). Therföre tenck ther och tiil attu west huem tu haffuer i råd och dåd mett tiig. Därs. 11: 97 (1536). Kyrkol. 7: 3 (1686).
γ) (†) ss. obj. l. subj. Att wij hoss eder, gode herrer, schole .. rådh och dådh förnimme. BtFinlH 4: 418 (1570). Nordenflycht Svea 12 (1746). — särsk. i uttr. gifva råd och dåd till ngt, gifva sin samverkan till ngt, hafva råd och dåd med ngn, rådslå (o. samarbeta) med ngn. Atj och wele haffue Råd och dåd mett Måns Swenszon och Flere the Höffwidzmenn på Skippenn vm szamme ärende. GR 10: 226 (1535). Ändogh .. vår broder thet icke allenest samtyckte, utan och jemvell ther till rådh och dådh gifvit hafver. RA 2: 193 (1568).
2) (i högre stil) om handling hvarigm ngt uppseendeväckande l. ovanligt l. kräfvande utföres; i sht med bibet. af hjältemod: bragd, bedrift. Tappra, hjältemodiga, berömliga dåd. Spegel 74 (1712). Den unge konungen .. störtade sig i manliga dåd. (Cavallin o.) Lysander 64 (1855). Längtande till dåd och lekar. Rydberg Dikt. 1: 38 (1882). De Gamles bragder och dåd. Wulff Petrarcab. 47 (1905). — jfr HJÄLTE-, KRAFT-, KÄMPA-, RIDDAR(E)-, STOR-DÅD m. fl.
3) om illgärning l. starkt otillbörlig l. klandervärd handling; tidigast alltid i förb. med adj. af nedsättande bet. Nesliga, skamliga, skändliga dåd. Öfwerwoldige, däder och gerninger mett tilltastning, rooff, mord, och brand. GR 13: 148 (1540). När den druckne vaknar blygs han för sitt dåd. Tegnér (WB) 5: 153 (1822). Någon nejd mera lämplig för röfvare att utföra sina dåd. Beskow Res. 199 (1861). För mina öron lät det som ett dåd (att den gamla frökens bo skulle försäljas på auktion). Snoilsky 2: 112 (1881). — jfr ANARKIST-, BLODS-, ILL-, KNIF-, MISS-, NIDINGS-, O-, VÅLDS-, ÖFVER-DÅD m. fl.
Ssgr (i högre stil; till 2): DÅD-FRISK. som har obruten vilja att utföra dåd. Folket öve med dådfriskt sinne / prövande, stärkande vapenlek! Fröding ESkr. 1: 25 (1887).
-FULL. (mindre br.) dådrik. Arfwidsson Oisian 1: 152 (1842).
-KRAFT. (Schiller) vädjar till slägtets dådkraft och förmåga af hänförelse. NF 14: 644 (1890).
-KRAFTIG. Ett dådkraftigt lynne. IllSvH 2: 378 (1877).
-LUST. Gossen är dådlust allt igenom. Rydberg Faust 272 (1878).
-LYSTEN. Djerfva och tappra folk, kända som dådlystna sjöfarare. NF 11: 1329 (1887).
-LÖS, se d. o. —
-RIK. som utmärker sig l. utmärkt sig gm många dåd. Wennerberg 3: 12 (1883).
-STOR. Ett dådstort folks historiska medvetande. (Cavallin o.) Lysander 90 (1861).
-SÄLL. dådrik. Han vaknar ej åter, den dådsälla tid, / Och höglagd är skalden med hjelten. Atterbom Lyr. 2: 73 (1811).
Afledn.: DÅDA, v. [efter mnt. (raden unde) dāden] (†) till 1; i uttr. råda och dåda, bistå med råd och dåd; rådslå l. rådföra sig l. samarbeta (med ngn). Råde och Dåde mett .. her Eric Flemming .. Szaa att all ting måtte gaa skickeliga tiil. GR 10: 184 (1535). Hielpe, råde och dåde till thet, som meenige Sverigis rijke kan komme till nytte, gode, gagn och långligit beståndh. Därs. 27: 248 (1557). (Jag skall) bedja Sabina för all del .. att komma till dig, råda och dåda dig (med afs. på din toalett). Knorring Skisz. II. 2: 62 (1845).
DÅDARE, m. [efter t. täter] (†) till 3: gärningsman, förbrytare. Stiernman Com. 3: 38 (1661). HH XXI. 1: 265 (1714). jfr MISS-DÅDARE.
Spoiler title