SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
FART fa4rt, r. l. f.; best. -en; pl. (numera bl. i fackspr. i bet. 6 o. 7) -er32.
Etymologi
[fsv. fart; liksom d. fart av mnt. vart (o. t. fahrt), till varen (se FARA, v.2); etymologiskt samma ord som FÄRD]
1) (numera knappast br. utom ss. senare led i vissa ssgr) färd, resa; äv. bildl.; förr äv. i uttr. gå sin fart o. d., gå sin kos l. väg, taga l. ställa sin fart l. farten (ngnstädes hän), styra kosan (dit l. dit). GR 27: 158 (1557). Reynick gick sin faart. Fosz 239 (1621). Ryssen .. togh sin fahrt åth Wijborgh. Girs G1 227 (c. 1630). Vid rodret / din egen vilja står och styr din fart / med stadig hand utöfver vreda vågor. Tegnér (WB) 5: 57 (1825). Alexanders farter. Carlstedt Her. 1: 303 (1832). Carl Johan .. satt till höger om sin gemål vid farten från slottet till kyrkan. Crusenstolpe CJ III. 2: 133 (1846). HLilljebjörn Hågk. 2: 4 (1867). Hvar och en, som färdas genom sluss, bro, kanal eller i segelrännorna, vare skyldig att ställa farten midt i loppet. SFS 1891, Bih. nr 28, s. 6. — jfr FÖRBI-, HEM-, HÄR-, IN-, IRR-, IS-, LUST-, NED-, SKRIDSKO-, SLÄD-, SPATSER-, VALL-, ÅTER-FART m. fl.
2) trafik; samfärdsel; sjöfart, skeppsfart, seglation; numera knappast annat än sjöt. i förb. inrikes, utrikes fart, samt bärgv. om persontransport i gruva. Konungen ij Danmark .. haver låtid förbiuda farten på Dansik. OxBr. 6: 49 (1629). Mångfaldige .. hinder .. göra farten på Allmänna Torg och Gator obeqväm. Berch Hush. 125 (1747). Inrikes fart. FörordnLurendr. 1799, s. C 2 b. Då tvenne hissar finnas i samma schakt, användes vanligen blott den ena till fart. Wetterdal Grufbr. 285 (1878). Svenska i utrikes fart gående (fartyg). SFS 1891, nr 60, s. 3. — jfr BÅT-, FLOD-, HANDELS-, KANAL-, KUST-, POST-, SJÖ-, SKEPPS-, TRANSITO-, ÅNGBÅTS-FART m. fl.
3) gång, lopp; äv.: förlopp; ngn gg övergående i bet.: riktning; numera knappast br. utom i uttr. stanna, hejda sig midt i farten o. d. (jfr 8). Tessin Bref 2: 16 (1754). Man vet hela proportionen för Bombers fart i sin båge genom luften. Thorild 4: 112 (1794). (I vänkretsen) utgöt sig hans hjerta utan förbehåll, der lemnade han fri fart åt dess vackra och ömma rörelser. Stenhammar 324 (1798). Dock klagar jag ej mina dagars tal: / Snabb var, men god, deras fart. Geijer I. 3: 184 (1811). Onkels fantasi tar en romantisk fart. Remmer Theat. 2: 90 (1815). Gif en lycklig fart / Åt allt hvad nyttigt är. Ps. 1819, 207: 2. Renen stadnade midt i sin fart. Castrén Res. 1: 106 (c. 1850).
4) (†) farled; (stråk)väg; (ström)fåra; äv. bildl.: bana. Ett annatt uthlop göres och strömen således ifrån sin gambla fart affvändes. OxBr. 3: 36 (1622). När hans Granner på alla sijdor inhägna honom, at han ingen fart, eller fägång til almännings hafwer. Stiernhielm VgL 101 (1663). Skickeliga konstnärer hafva .. öpnat sig nya farter på konsternas fält. SvMerc. 1: 475 (1756). Hülphers Dal. 250 (1762). Härifrån går den stora farten öfver gränsen (mellan Sverge o. Norge), förbi Fjällstugorna. Tuneld Geogr. 2: 51 (1773). Förbättringar vid Canal-verket, .. såsom köre-väg bredevid farten. ReglTrollhätt. 13/12 1793, s. B 2 a. — jfr IN-FART.
5) (†) farkost. En hoop Skepz Eszpingar och andra små Fahrter. Girs G1 223 (c. 1630).
6) [efter t.] bärgv. gruvstege. Rinman (1788).
7) om den (större l. mindre) hastighet varmed ngn l. ngt rör sig l. drives framåt; särsk. (i sht i fackspr.) om rörelsehastighet hos fartyg, järnvägståg, maskin o. d.; ofta (särsk. i a—c nedan) närmande sig till l. övergående i bet. 8. Itt Skepp som hafwer alt för knap Wind går alt mehr och mehr aff ifrån fahrten. Ekman Siönödzl. 119 (1680). Kamelen flög .. förbi oss i full fart. Beskow Res. 138 (1861). Till ankars finnes strömmens fart genom loggning. Pettersson Nav. 101 (1861). Denna tur gjorde den lilla propellerångaren med 4 knops fart. Wieselgren Bild. 217 (1874, 1889). De farter, som af fartygen vid behof verkligen kunna påräknas. NordT 1895, s. 106. (Fartyget) förde alla segel och gjorde ypperlig fart. Hillman SpNov. 160 (1896). För half fart .. gingo vi framåt. Ymer 1900, s. 426. Den amerikanske millionären (brukar) arbeta på utav farten, han må ha blivit hur rik som helst. Laurin Folkl. 39 (1915). — jfr IL-, KURIR-, MAXIMI-, SNIGEL-, SNÄLLTÅGS-, STYR-FART m. fl. — särsk.
a) i uttr. giva (ngt) fart l. fart åt (ngt); ofta bildl.: (göra sitt till för att) sätta (ett rykte o. d.) i omlopp, hjälpa l. bidraga till att (en mening l. uppfattning) sprider sig o. d. Godh wind gieer Skipet fahrt. Grubb 840 (1665). Alla dessa omständigheter gåfvo .. ny fart åt misstankarna mot Wallenstein. Fryxell Ber. 7: 64 (1838). Konungen och hans vänner .. försummade (ej) att ge fart åt ryktena Odhner G3 1: 43 (1885). — jfr: Kalle fick ny fart på pressjärnet. Högberg Frib. 65 (1910).
b) i uttr. få, taga, skjuta fart, komma i (god) gång, komma riktigt l. ordentligt i gång, komma l. sätta sig i (kraftig l. hastig) rörelse; ofta bildl. Stiernhielm Jub. 72 (1644, 1668). Så skiuter skeppet fahrt. Rosenfeldt Vitt. 180 (1672). Dessa grundlösa rykten fingo ny fart. Odhner Lb. 321 (1869). Underhandlingen ville ej rätt taga fart. Carlson Hist. 5: 15 (1879). Du skall ta stark fart vid det der hoppet. TIdr. 1896, s. 452.
c) i uttr. komma i fart, komma i rörelse l. gång, komma i farten, komma riktigt ”i tagen”; vara i (stundom ) fart, vara i rörelse l. gång, vara i (förr äv. ) farten (med, äv. fart med ngt), bildl.: vara livligt upptagen (av) l. sysselsatt (med ngt), som bäst hålla på (med ngt), vara riktigt ”i tagen”. Rydzerne ähre opå farten och achte sigh än ene gonge her in i landet. GR 26: 164 (1556). Dalin Hist. 2: 151 (1750). Jag skrifver, när jag kommit i farten; allt hvad som faller mig in. Wingård Minn. 7: 36 (1847). Egil var på fart hela natten. Bååth EgilS 88 (1883). Kungen af Siam tyckes roa sig duktiga tag i London. .. Han är ständigt och jemt i farten, alltid leende, alltid frågande. VL 1897, nr 197, s. 3. Skänkmamsellen .. var i fart med att addera ihop en alnslång räkning. Lindqvist Dagsl. 1: 65 (1898). Nu skall jag säga dig en sak till, medan jag är i farten. UngaKraft. 1907, s. 45.
d) (†) i uttr. icke hava någon fart, om handling l. förehavande: icke hava framgång l. gå framåt l. komma (ordentligt) i gång. (Han hade) velat bruka sin vilja med henne, men det hade ingen fart. VRP 4/9 1738. I Europa hade tobaksrökande ej någon fart, förr än Virginien uptäktes. Linné Diet. 2: 125 (c. 1750).
8) hastig rörelse, hastigt lopp; hast, hastighet, skyndsamhet. (Han) drogh .. aff medh största fardt han kunde. Svart G1 87 (1561). Kätteriet utbreder sig med gräslig fart öfver jorden. Rydberg Ath. 229 (1859, 1866; uppl. 1876: hast). Det kom fart i benen. GHT 1895, nr 214 A, s. 2. En drillsnäppa .. far i väg .. med en fart, som om elden vore efter henne. Gellerstedt Hult 155 (1906). — särsk.
a) i uttr. med fart l. (numera bl. vard.) med en fart, snabbt, hastigt, stundom: med eftertryck, ”med kläm”, förr äv. övergående i bet.: med detsamma, ofördröjligen, genast; i en fart, i ett huj, i en handvändning, ett tu tre; i flygande, ilande, susande, vild(aste) fart o. d. GR 4: 418 (1527). J tornet scal tu med een fart. Ps. 1536, s. 16. (Kvinnorna) mz sin Smichrachtiga art / Besuika en man alt mz en fart. Asteropherus 10 (1609). Öfver styrbord gick / nu en sjö med fart. Tegnér (WB) 5: 73 (1825). Tidningsnummer och böcker (kunna) indragas och aktioner anställas (i Danmark). Detta drifves också med fart. Snellman Tyskl. 15 (1842). Djuren .. komma i vildaste fart utför .. de mest halsbrytande berg. Oscar II 3: 252 (1864, 1889). Huj, det gick med en fart, när han hoppade på tvärslån öfver storklockan. Topelius Läsn. 3: 127 (1867). I en fart fick han upp dörren och gick sin väg. Lagerlöf Jerus. 2: 188 (1902).
b) i uttr. sätta fart, sätta sig i hastig rörelse; sätta fart i l. (ngn l. ngt), laga att (ngn l. ngt) får stark fart, att (ngn) blir flink i vändningarna, att (ett arbete) går raskt undan o. d. En så stor dugtig karl borde kunna sätta fart i båten. HLilljebjörn Hågk. 2: 14 (1867). Nu sätta de (dvs. skidlöparna) fart utför en snedt stupande bergskrefva. Hemberg ObanStig. 52 (1896). Hülphers Ångermanl. 137 (1900). Ludvig XIV ägde förmåga att sätta fart i folk. SvH 6: 108 (1904).
c) för att beteckna att det ”går undan” med ngt (ett företag l. en värksamhet, en framställning i ord l. bild o. d.): raskhet, livlighet, hurtighet, drift, ”kläm”, ”schvung”, ”rutsch”. Ödmann AnvPred. 64 (1807). Stilen (har) både reda och hållning, fart och eftertryck. CVAStrandberg 1: 352 (1862). I riksstyrelsen kom nu en förut okänd drift och fart. Odhner G3 1: 166 (1885). Det var icke samma fart öfver deras lek som förr. Ottelin BSorl. 37 (1904). Spelmannen bytte om melodi. Han försökte med en, som det var bättre fart i. Lagerlöf Saga 177 (1908).
Ssgr: (3, 7) FART-KON. sjömil. kon av målad segelduk som hissas ombord på fartyg, då flera sådana manövrera tillsammans, för att tillkännagiva fartygets gång o. fart (framåt l. back, full fart l. sakta osv.). Wrangel SvFlBok 314 (1898).
(7) -MÄTARE, r. l. m. (föga br.) sjöt. apparat (logg) för mätning av hastigheten hos ett i gång varande fartyg. NF 10: 33 (1885).
(3, 7) -SIGNAL. järnv. o. sjömil. (optisk l. annan) signal som angiver att banlinje l. järnvägsspår är klar(t) att passera l. den hastighet varmed ett tåg bör framföras; dylik signal varmed ett fartygs fart anbefalles l. tillkännagives. TT 1899, B. s. 76. Fartsignal (angives) med grönt och stoppsignal med rödt sken. 2UB 9: 250 (1905).
Spoiler title