SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
FEST fäs4t, r. (l. m.) ((†) f. Lind (1749), Sahlstedt (1757); n. GlossaJoh. 7: 2 (NT 1526), Messenius Blanck. 30 (1614)); best. -en; pl. -er32.
Ordformer
(stundom skrivet fäst)
Etymologi
[fsv. fäster?, m.?, motsv. dan. o. t. fest, av lat. festum, eg. sg. n. av adj. festus, festlig (jfr FESTIN); jfr FÄT. Ordet är samhörigt med FERIE]
1) religiös (åminnelse)högtid; i sht om de årligen återkommande kristna (l. judiska) högtiderna; numera föga br. annat än om katolska kyrkofester o. äldre (hedniska) förh. samt i fackspråklig framställning. GlossaJoh. 7: 2 (NT 1526). När man Bacchi Fest begick, så twingade man Judanar, at the Baccho til äro medh gröna krantzar gå moste. 2Mack. 6: 7 (Bib. 1541). Deleen Meidinger 256 (1825). En af de äldsta Christna festerna är Påskfesten. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 1: 79 (1834). Den helige Eriks fest. IllSvH 3: 42 (1877). Gör lifvets dag, den sista, till en korybantisk fest! Rydberg Dikt. 1: 28 (1882); jfr 2. — jfr KYRKO-, JUL-, LJUS-, LÖVHYDDO-, MIDVINTERS-, OFFER-, SOL-FEST m. fl. — särsk.
a) (numera föga br.) i uttr. rörliga o. orörliga fester, flyttande resp. fasta högtider. Schroderus Comenius 632 (1639). Widegren (1788).
b) (†) i uttr. de höga l. högsta festerna o. d., om de stora helgerna. De högzste fäster, som äre Påsche, Pingzdage, Jull, Nye årss dag, Christj döpelse, hemmelfärd &c. Ludvigsson Norman 5 (c. 1550). jfr: Så fire wij then höga Fest (dvs. påsken) / Med hiertans frögd och gamman. Ps. 1695, 163: 6.
2) (offentlig l. privat) högtidlighet varigm man firar minnet av ngn l. ngt l. hyllar ngn l. vill hugfästa ngn viktig händelse; i utvidgad anv. om större tillställning l. sammankomst vid vilken man gm underhållning av olika slag l. gm riklig förplägnad söker åstadkomma en förhöjd stämning; större kalas (vid vilket hög stämning råder). Fira l. hålla en fest till minnet av ngn l. ngt. Giva en fest (till ära) för ngn. Bevista en fest. Deltaga i en fest. Festen avslutades med en marsch. Festen blev inställd. Störa en fest. När skall festen gå av stapeln? En rad av lysande fester o. lustbarheter. Programmet för festen. Stor fest med fri dans å festplatsen vid S-by (på affischer). GR 5: 10 (1528). En högtijdelig fest, som war hans Cröning. Därs. 17: 606 (1545). De glänsande salarna, hvilka Sveriges vältaligaste stämma (näml. Wallins) vid så många fester fylde. Geijer I. 2: 219 (1840). Den flickan är bäst, som anser arbete för en fest. Granlund Ordspr. (c. 1880). Nu går jag på fest hos Philolaches. VLitt. 1: 277 (1902). — jfr BRÖLLOPS-, EXAMENS-, FRILUFTS-, FÖDELSEDAGS-, GLÄDJE-, HEMBYGDS-, HÖGTIDS-, JUBEL-, JUL-, LAGER-, MAJ-, MINNES-, MUSIK-, NATIONAL-, NATIONS-, SEGER-, SEKULAR-, SKOL-, SKÖRDE-, SORGE-, ÅRS-FEST m. fl. — särsk. bildl. Så vänligt hviskar vågen: / Kom ut till vårens fest, kom ut! Sätherberg Dikt. 1: 157 (1846, 1862). De blodiga svärdens lyktande fest. Runeberg 1: 413 (1844). jfr KÄRLEKS-FEST.
3) i överförd anv.: ngt som stämmer sinnet till (högtidlig) glädje, ”högtid”; hög stämning. Färgerna i tavlan äro en fest för ögat. Det var en fest att höra honom tala om sina resor. Lundegård Stormf. 86 (1893). Det låg fest i luften, så snart Gunnar Wennerberg visade sig. Taube Wennerbg 1: 250 (1913). Man har en oförliknelig glädje af att följa .. (Sven Hedin), det står fest och glans kring hela hans värld. Böök 1Ess. 123 (1913).
Ssgr (i allm. till 2): A: FEST-ANORDNARE~0200. —
-ARRANGÖR.
-BLOSS. (i vitter stil) Det furstliga, höga, af festbloss glimmande tältet. Stagnelius (SVS) 3: 65 (1817).
-BORD. (i vitter stil) bord dukat till fest. Stagnelius (SVS) 3: 287 (c. 1815).
(1) -BRUK. Hvarje regelbundet återvändande festbruk sträfvar efter att sätta sig fast på en bestämd dag. Nilsson FolklFest. 11 (1915).
-BRUS. (i vitter stil) I det festbrus, som för närvarande beherskar Paris. SDS 1889, nr 330, s. 1.
-DAG. (feste- 16651898)
1) till 1; numera föga br. annat än om äldre o. icke-protestantiska (i sht katolska) förh. Schroderus Os. 1: 256 (1635). Dhe andre dyre och höghe Christenheetenes Festedagar. Placat 2/10 1665, s. C 3 a. EkonS 1: 212 (1891).
2) till 2. Serenius Y 4 a (1734).
-DELTAGARE~0200. —
-DIKT. Böttiger 6: 147 (c. 1875).
-FRUKOST.
-FÖREMÅL~002, äv. ~200. i sht om person. Festföremålet lyftes af kraftfulla armar och .. bars (i gullstol) under sång kring rummet. VL 1897, nr 22, s. 2.
-FÖRESTÄLLNING~0020. (teater)föreställning som gives i anledning av l. som led i en fest; äv., i annonser o. d., om (cirkus)föreställning med särskilt storslaget program. Nordenskiöld Vega 2: 447 (1881).
-GLAD. (mindre br.) glad ss. man blir på en fest. Innerligt festglada se de ut fastän de få nöja sig med titten allenast. AB 1890, nr 38, s. 2. Östergren (1920).
-GLANS. i överförd anv.; jfr FEST 3. Demiurgens parker le / I festglans rundt omkring. Stagnelius (SVS) 2: 307 (1821).
-GLÄDJE. jfr -GLAD. Midt i festglädjen. Störa festglädjen (för ngn). Backman Reuter Lifv. 1: 60 (1870).
-HUMÖR. Därpå (dvs. efter en middag på Hasselbacken) gick vi ner i trädgården, alla tre vid ett riktigt festhumör. Agrell Sthm 65 (1892).
-JUBEL. jfr -GLÄDJE. Topelius Planet. 3: 121 (1889).
-JUBLANDE, p. adj. (i sht i vitter stil) Tranér Anakr. 226 (1833).
-KALENDER. särsk. till 1: förteckning på de årliga festerna. (Cavallin o.) Lysander 126 (1864).
-KANTAT.
-KLÄDD, p. adj. klädd i högtidskläder; smyckad (ss.) till fest. Samlingssalen var festklädd. Festklädda lustjakter. Gatorna vimlade af festklädt folk. Ödman UngdM 2: 198 (1878, 1881).
-KOMMITTÉ. för anordnande av en fest. AB 1869, nr 286, s. 2.
-KOMMITTERAD, p. adj. i sht i pl. o. i substantivisk anv. —
-LAG, n. (i vitter stil) lag l. samling av festande; festligt lag. Tranér Sappho 80 (1824). Tala samman som skilda bröder / mötta till festlag vid samma bord. Levertin Salomo 6 (1905).
-LOKAL. Svedelius Lif 191 (1887).
-MARSCH.
-MIDDAG~20, sällan ~02. Födelsedagen firades med stor festmiddag för 100 personer. Gå ut och äta en festmiddag. SydsvD 1870, nr 202, s. 2.
-MÅLTID~20, äv. ~02. Johansson HomIl. 1: 576 (1846).
-NUMMER. särsk. om tidningsnummer som utgives med anledning av en fest. Dagen 1898, nr 11, s. 2.
-OS. (i sht vard.) vanl. mer l. mindre bildl., med tanken på att ”oset” stiger l. stigit festdeltagarna åt huvudet. Men festoset dunstade af; påfven började snart nog erfara, att ”hans lydiga dotter” icke alltid var så lätt att handtera. Tegnér SvBild. 142 (1896; i fråga om Kristina). Ahrenberg Män. 5: 183 (1910). jfr: En borstbindare, som gick i festos. GHT 1896, nr 263 A, s. 3. —
-PLATS. jfr -LOKAL.
-POKAL. (i sht i vitter stil) En bräddad festpokal. Stagnelius (SVS) 1: 128 (c. 1815). Gillets festpokal. Bergman GotlSkildr. 87 (1882).
-PRISSE, se FESTA ssgr.
-PRYDA. vanl. (o. tidigast) i p. pf. En festprydd här. Stagnelius (SVS) 2: 13 (1818). Den festprydda lokalen. Ödman UngdM 2: 200 (1878, 1881). Bordet och den stora salen skulle särskildt festprydas. Ramsay Barnaår 3: 192 (1904).
-PRÄGEL. Kompositioner för högtidliga tillfällen, åt hvilka .. (Söderman) alltid förstod att gifva vederbörlig glans och festprägel. NF 15: 1236 (1891).
-RUS. vanl. bildl., om högt uppjagad feststämning. Gå (som) i (ett) festrus. Midt i festruset kom krachen. ST 1897, nr 2441 A, s. 2. —
-SAL. Brunius GotlK 1: 316 (1864).
-SKALD.
-SKRIFT. skrift l. bok som utgives i anledning av en (minnes)fest l. ett jubileum l. för att hedra en förtjänt person. Festskrift till kgl. universitetet i Köpenhamn vid dess fyrahundra års jubileum i juni 1879 från kgl. carolinska universitetet i Lund. (1879; boktitel). Den festskrift, som af in- och utländske vetenskapsmän ägnades .. (F. Holmgren) vid han(s) 30-årsjubileum som professor i fysiologi. Paulson Minnestal 81 (1898).
-SKRUD. vanl. bildl. Staden klädde sig i festskrud. Lundin NSthm 166 (1888).
-SMYCKA. vanl. (o. tidigast) i p. pf. Det festsmyckade bordet. Hedin Rev. 95 (1879).
-SPEL.
1) (i sht förr) föreställning av dramatisk l. annan art varigm en fest förhöjes. Glimmande festspel. Atterbom Siare 3: 382 (1844).
2) [jfr t. festspiel] i pl., om en serie uppföranden av med varandra samhöriga dramatiska l. musikaliska värk. Festspelen i Bayreuth. Wegelius MusH 576 (1893).
-STÄMD, p. adj. Bååth Dikt. 124 (1879). De stora restauranterna .. (voro) efter vanligheten fram emot midnatt .. fyllda af en feststämd publik. SD(L) 1904, nr 330, s. 2.
-STÄMNING. Det hade kommit en feststämning öfver hela huset. Benedictsson FruM 345 (1887).
-SÅNG. Stagnelius (SVS) 3: 299 (c. 1815). Norlind SvFolkl. 243 (1911; till 1).
-TAL. Festtalet hölls af handlanden J. Johanson. NerAlleh. 1871, nr 96, s. 3.
-TALARE.
-TÅG.
1) till 1 o. 2: procession under en fest. Cavallin (o. Lysander) 2 (1861). Och nu tågar ut till leken under rop och blomsterregn, / .. ett panateneiskt festtåg. Rydberg Dikt. 1: 32 (1882).
2) (föga br.) till 2: (festligt smyckat) järnvägståg som användes av deltagare i en festlighet. Björkman (1889). De Geer Minn. 1: 240 (1892).
-VÅNING. Festvåningen af Stockholms slott. SvT 1852, nr 20, s. 2. Källaren Runans nya och elegant inredda Festvåning. AB 1890, nr 1, s. 1.
-YRA, r. l. f. Festyran har alltid gripit några, så att de tagit sig för mycket till bästa af det eldiga vinet. Nordensvan SvK 216 (1892).
B (numera bl. arkaiserande): FESTE-DAG, se A.
Spoiler title