SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
KÖPA ɟø3pa2, v. -er, köpte ɟø3pte2, äv. (i södra Sv. nästan alltid) ɟöp3-, köpt ɟø4pt, äv. (i södra Sv. nästan alltid) ɟöp4t, köpt ɟø4pt osv. ((†) sup. -it HFinLappm. 4: 39 (1583)); förr äv. KÖPAS, v. dep. (VRP 1642, s. 1068, Bolinus Dagb. 48 (1670)). vbalsbst. -ANDE, -NING († utom i vissa ssgr, ss. FRI-, LÖS-KÖPNING); -ARE (se d. o.), -ERSKA (se d. o.); jfr KÖP, KÖPE.
Ordformer
(förr äv. kiö-, kjö-. kiep- 1734. -öp- 1524 osv. -öpp- 1717 (: kiöpper, pr. sg.). — ipf.: köf(f)t(h)e 1550c. 1820. köpt(h)e c. 1540 osv. — sup. o. p. pf.: köf(f)t(t) 15291649. köp(t)t(h) 1523 osv. — -pa 1524 osv. -pia 1698. — i ssgr: -op- 1522 (: kopsue[na]boke[n])1632 (: kopstat). -öp(e)- 1526 (: køpe breff) osv. -öppe- 1636 (: kiöppeskrifften); se vidare KÖPMAN, KÖPSTAD)
Etymologi
[fsv. köpa; jfr d. købe, nor. kjøpe, isl. kaupa, got. kaupōn, mnt. kopen, holl. koopen, fht. koufen, koufōn, t. kaufen, feng. céapian; sannol. (tidigt, c. 100 e. Kr.) bildat på germanskt område till lat. caupo, handlande, vinhandlare, krögare (vara fht. koufo, handlande), av omstridt urspr. — Jfr KÖPENSKATT, KÖPING, KÖPSLAG(A)]
1) förvärva l. skaffa sig (ngt) som sin egendom mot vederlag av en till ett visst pris fixerad summa pänningar (l. mot denna summa svarande värdemedel av annat slag), tillhandla sig; motsatt: sälja; äv. i abs. anv. Köpa ngt av ngn. Köpa en fastighet för 100 000 kr. Köpa sig en ny hatt. Köpa kontant, per kassa, på kredit, på räkning, på avbetalning. Köpa ngt dyrt resp. billigt, förr äv. lätt, till dyrt resp. billigt pris. G1R 1: 124 (1523). Monger köper j förstonne lätt, men sedhan betalar han thz dyrt noogh. Syr. 20: 12 (Bib. 1541). Thenn thomptth, som Laris Suenss[o]nn hade kiöpptth aff Morthenn, Wllffzonn. SkrGbgJub. 6: 107 (1589). Tridie (slag av laga fång) är kiöp, om lagliga kiöpt är. JB 1: 1 (Lag 1734). PT 1905, nr 159 A, s. 3 (i abs. anv.). — jfr BÖRD-, FRÄLSE-, HEM-, SKATTE-KÖPA, ävensom BOD-, DYR-, FÄRDIG-, LÄTT-, SVÅR-KÖPT m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Then ther dyrt köper, motte dyrt sälie. G1R 11: 261 (1537). Hoo som kiöper alt thet han seer, han skal sälia alt thet han ägher. SvOrds. B 1 a (1604). Kiöp i tijdh så haar du i nöden. Grubb 416 (1665). — särsk.
α) köpa grisen (äv. katten) i säcken (äv. i påsen) o. d., köpa en vara (l. inlåta sig på ett företag o. d.) utan att i förväg ha gjort sig underrättad om den värkliga beskaffenheten (se GRIS, sbst. 1 a), köpa obesett. Kiöpa Katten i Säkkan. Amer. 28 (1675). Kiöpa grijsen i säcken. VRP 30/4 1724.
β) [jfr motsv. uttr. i dan. o. nor.; av ovisst urspr.; jfr Hjelmqvist Förnamn 24 ff. (1903)] (numera bl. med ålderdomlig prägel) lära l. visa ngn var David köpte öl(et), ge ngn ”klart besked” l. en duvning, lära ngn veta hut o. d. Jag skall wijsa dig iag, hwar David kiöpte ölet. Celsius Ordspr. 10: 414 (1720). Håll er i styr, annars skall jag lära er hvar David köpte ölet. Callerholm Stowe 34 (1852). Sandberg Valm. 37 (1893).
b) (†) med bestämning inledd av prep. under, betecknande den i vilkens besittning det köpta kommer. (Konung Magnus) skulle köpa landet här (dvs. Skåne) vnder rikit. OPetri Kr. 124 (c. 1540). Botin Hem. 2: 50 (1756).
c) kam. o. hist. i uttr. köpa till, förr äv. under frälse, skatte o. d., för att beteckna att det köpta blir frälse- l. skattegods osv. Qvarnebo, hvilket D. D. Vallius .. haffver köpt aff chronan under everdeligitt frelse. OxBr. 12: 59 (1637). 1720 köptes Alfhem till skatte. Höjer Sv. 2: 1052 (1879).
d) i uttr. köpandes eller oköpandes, se OKÖPANDES.
e) (ngt vard.) för att beteckna att en vara är tillvärkad för försäljning (icke är hemmaproducerad l. gjord för eget bruk o. d.) o. har en handelsvaras kvalitet o. d.; dels i p. pf. i adjektivisk anv., dels ss. förled i ssgr. Köpt kläde. Tavaststjerna Aho Folkl. 184 (1886).
f) (i vissa trakter) i uttr. köpa fisk, benämning på en lek. Ihre Superstit. 33 (1750; i uppräkning av jullekar). PT 1903, nr 143 A, s. 3.
g) (†) ss. dep. med intr. bet.: göra köpeavtal beträffande ngt, underhandla l. överenskomma (med ngn) om köp av ngt l. om vissa köpevillkor, köpslå; äv. i uttr. köpas med ngn l. om ngt. Dee kiöptes om 9 Rdr men dee nembde intz antingen heela eller vthi koppar mynt. VRP 1642, s. 1068. Jacob bekom de oxar de kiöptes om. Därs. 1651, s. 590. Itt .. huusz .. hwariäst kiöpmännerna komma i hoop .. och kiöpasz och säliasz med hvarandra. Bolinus Dagb. 48 (1670).
h) övergående i bet.: idka handel, handla.
α) (†) ss. vbalsbst. -ning: handel, köpenskap. Linc. (1640). Schultze Ordb. 2375 (c. 1755).
β) ss. förled i ssgr.
2) mer l. mindre oeg. l. bildl. l. i överförd anv. (jfr 3, 4).
a) med bestämning som anger resultatet: gm en mer l. mindre affärsmässig uppgörelse (gm att betala pänningar) försätta (sig l. ngn) i ett visst tillstånd; ofta mer l. mindre bildl. (jfr 3); dels i uttr. köpa lös l. fri o. d., dels i vissa förb., ss. köpa ifrån, in, undan, ut (se särsk. förb.). Ekblad 99 (1764). (Städerna) köpte sig fria från feodal-afhängigheten. Geijer I. 1: 50 (1818). Att köpa fri den fångne. Tranér Anakr. 36 (1828, 1833). Att med en skärf få köpa / sig fri från ögonblickets ömkan. Tegnér (WB) 7: 11 (1832). Den vedergällning, från hvilken den brottslige (gm böter) likasom köpte sig lös. Nordström Samh. 2: 237 (1840). — jfr FRI-, LÖS-KÖPA.
b) [efter sp. comprar, eg.: köpa; förr betalade man, liksom ännu i vissa spel, ett visst pris för varje kort man tog ur talongen] spelt. utbyta ett l. flera av sina vid given erhållna kort mot motsvarande antal kort ur talongen; byta till sig (kort); äv. abs. Mont-Louis FrSpr. 157 (1739). BeskrLombreSp. 18 (1745).
c) med avs. på kvinnas gunst (se d. o. 2 a), stundom äv. kvinna som säljer sin gunst; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv., om kvinna övergående i bet.: fal. Köpt kärlek. VBenedictsson (1886) hos Lundegård Benedictsson 293.
d) (förr) i fråga om en äldre metod för inympning av smittkoppor, bestående däri att man (mot betalning till den sjuke) överförde smittan från en koppsmittad till en frisk person medelst mynt som lagts på en söndergången koppa. Alm(Gbg) 1756, s. 37. VeckoskrLäk. 3: 93 (1782).
e) (†) i uttr. köpa sin rygghud, köpa sig fri från kroppsstraff (hudstrykning) gm att erlägga böter l. lämna annan godtgörelse. En min tiänare, benemdh Erick Snickare will köpa sin ryghudh nu ij Permeszo vthi Linköping sampt then, han belägrat hafuer. ÄARäfst 145 (1596).
f) (i vissa trakter) i uttr. (dyrt) köpa orden l. svaret o. d. av ngn, med stor svårighet få ngn att yttra sig resp. svara. Lundquist Profil. 1: 240 (1884). Wærn-Bugge Bruksb. 53 (1925).
g) (†) i uttr. köpa en karbas, slita spö, få stryk. Rondeletius 43 (1614).
3) [jfr 2] oeg. o. bildl., i fråga om handlingar av annat slag än affärstransaktioner: förvärva l. skaffa sig l. åstadkomma (ngt) gm att göra vissa motprestationer härför (ss. att betala pänningar, ge gåvor l. göra vissa tjänster o. d.) l. gm uppoffringar i vissa avseenden l. på bekostnad av ngt annat; stundom nedsättande; äv. i uttr. köpa ngt för l. med l. genom ngt; jfr 2 a. OPetri Kr. 57 (c. 1540). För gunst och skänck man köper Rätt. Forsius Fosz 339 (1621). Ragotzki .. måste .. köpa återtåget till sitt land genom en skymflig capitulation. Ekelund 1FädH II. 2: 5 (1831). (Främmande makter) öfversände betydliga penningesummor till partiernas hufvudmän, hvilka derför köpte sig röster. Därs. 75. Hannoveranarne köpte sin seger med 102 officerare och 1327 man döda och sårade. Nordensvan Mainfältt. 22 (1894). Kraften och åskådligheten i .. (Strindbergs) stil köptes .. i ej ringa mån på bekostnad af uttryckets ädelhet och hyfsning. SvH 10: 260 (1909). De förmögnare fingo köpa sig livet med lösepenningar eller egendomskonfiskationer. Grimberg VärldH 4: 155 (1930). — särsk. i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Freden är wäl werd at köpas, när man honom ey annars få kan. SvOrds. A 7 a (1604). Narren och Åsnan kiöpa wetth medh hugg. Grubb 565 (1665).
4) [jfr 2] oeg.: förmå (ngn) att gå ens ärenden l. vinna (ngn) på sin sida gm att betala pänningar, ge gåvor, bevilja vissa förmåner o. d., besticka, muta, ”leja”; äv. i uttr. köpa ngn (till) att göra ngt. G1R 18: 771 (1547). Ett rikt hof kan köpa en främmande minister. GJEhrensvärd Dagb. 1: 26 (1776). Tribunerne voro köpte till att förråda friheten. Kolmodin Liv. 2: 38 (1832). Köpta vittnen. Malmström Hist. 1: 213 (1855).
Särsk. förb.: KÖPA FRAM10 4. (mera tillf.) till 3, refl.: komma sig upp l. taga sig fram med hjälp av pänningar, gåvor o. d.; äv. i uttr. köpa sig fram till ngt, förvärva ngt med hjälp av pänningar, gåvor o. d. JGHallman Vitt. 169 (1734). Att vederbörande köpa sig fram till pluralitet. Liljecrona RiksdKul. 145 (1840). SDS 1904, nr 99 B, s. 3.
KÖPA IFRÅN10 04, stundom FRÅN4. jfr FRÅNKÖPA.
1) (†) till 1: köpa (ngt) av (ngn). SkrGbgJub. 6: 205 (1590).
2) (numera bl. tillf.) till 2 a, tr.; i uttr. köpa ngn l. sig ifrån ngt, lösa ut l. befria ngn resp. sig från ngt gm en affärsmässig uppgörelse. Barn, som .. bliffue köpte ifrå sin arfzrätt. SthmTb. 31/10 1575. At medelst en åtagen afgift .. köpa sig ifrån en långt drygare årlig förlust. Porthan 5: 377 (1797). Livijn 2: 372 (1840).
3) (†) till 3; i uttr. köpa ngn l. ngt ifrån sig, mot vederlag (i form av pänningar, gåvor o. d.) göra sig kvitt ngn l. ngt. RA I. 1: 525 (1547). Münchenberg Scriver Får. 127 (1725).
KÖPA IGEN10 04. till 1: gm köp skaffa (ngt) tillbaka, återköpa. Wollimhaus Ind. (1652). jfr IGENKÖPA.
KÖPA IN10 4. jfr INKÖPA.
1) till 1: köpa; i sht i fråga om köp av större mängder av ngt för att skaffa förråd l. lager därav; äv. abs.: göra inköp. SthmTb. 14/6 1592. Och hafver hennes syster varit här i staden och kiöpt in till hennes begrafningh. Ekeblad Bref 1: 55 (1650; rättat efter hskr.).
2) [fsv. köpa sik in] till 2 a; i uttr. köpa in ngn l. sig l. köpa ngn l. sig in, skaffa ngn resp. sig tillträde till ngt l. rätt till ngt l. att bliva upptagen i ngt o. d. gm en affärsmässig uppgörelse (gm att erlägga pänningar); särsk.: tillförsäkra ngn resp. sig plats på anstalt o. d. mot betalning en gång för alla, inlösa ngn resp. sig; äv. bildl. RP 11: 38 (1645; bildl.). Jag mente han skulle kiöpa henne (dvs. hustrun) in i Hospitalet. VDAkt. 1723, nr 375. År 1832 köpte sig justitierådet N. V. Stråle in i firman. VL 1906, nr 246 B, s. 2. särsk.
a) (†) hyra in ngn resp. sig. Beckman Påfv. 226 (1880).
b) spelt. mot erläggande av insats (åter) förvärva rätt för sig l. ngn att deltaga i spelet. Wilson Spelb. 111 (1888; i biljard).
KÖPA OM10 4.
1) spelt. till 2 b: köpa ännu en gång. ReglKortsp. 2: 11 (1809).
2) (†) till 3: gm mutor o. d. få (en sak) ”vänd upp o. ned”. Wore then saak än falsk och krum, / Medh Geldt wil iagh then köpa om. Forsius Fosz 364 (1621; nt. orig.: kôpen um).
KÖPA OPP, se KÖPA UPP.
KÖPA TILL10 4. jfr TILLKÖPA.
1) (†) till 1; i uttr. köpa sig till ngt l. köpa till sig ngt, gm köp förvärva rätten till ngt, köpa ngt. G1R 1: 225 (1524). Schultze Ordb. 2372 (c. 1755).
2) till 3, refl.: skaffa sig (ngt) mot vederlag i form av pänningar, gåvor o. d. Schroderus Os. 1: 50 (1635). Det är ingen hemlighet i Upsala, att man kan köpa sig till betyg af honom (dvs. en viss professor). Liljecrona RiksdKul. 237 (1840).
KÖPA UNDAN10 32, äv. 40. jfr UNDANKÖPA.
1) (†) till 1: gm köp taga (ngt) från (ngn), köpa (ngt) till förfång för (ngn). Huilckin gard same Her Måns, siden hade köpt vndan Domkirckenne. UpplDomb. 3: 103 (1541). SthmTb. 1/9 1578. Weste FörslSAOB (1823).
2) (tillf.) till 2 a: gm en affärsmässig uppgörelse göra sig kvitt (ngn). Då jag (dvs. den nuvarande ägaren) .. köpte undan de gamle delegarne (i fabriken). Wetterbergh Penning. 534 (1847).
KÖPA UPP10 4, äv. OPP4. till 1; jfr UPPKÖPA.
1) köpa; i sht i fråga om köp av större mängder av ngt, särsk. för att driva affär därmed; äv. abs.: göra uppköp. Så får ock en kröghare niutha bårgerligh näring, köpa opp sallt, sill och andre matwarur. RARP 4: 537 (1651). Lagerlöf Holg. 2: 349 (1907).
2) slösa bort l. göra av med (pänningar o. d.) på köp av ngt. Almqvist Lad. 30 (1840). Söderberg Främl. 28 (1903).
KÖPA UT10 4. jfr UTKÖPA.
1) (†) till 1: gm köp göra slut på alltsammans för (ngn). Weise 163 (1697).
2) till 2 a: gm en affärsmässig uppgörelse (betalning av en summa pänningar) förvärva rätten till ngt av (ngn), lösa ut (ngn). BtFinlH 3: 307 (1555). Han hade haft svårt nog att slå sig fram, emedan han måst köpa ut två systrar vid tillträdet (av egendomen). Thoma Postexp. 102 (1919).
Sammansättningar (i allm. till 1. Anm. Ett stort antal av nedan anförda ssgr kunna äv. hänföras till KÖP): A: KÖP-ANBUD, se C.
(1 h β) -ANDA, r. l. f. (†) köpmannaanda, affärsanda. Bergeström IndBref 86 (1770).
-AVHANDLING, -AVTAL, se C.
-BEHOV. (köp- 1896 osv. köpe- 1928) (i sht i fackspr.) behov att köpa (varor o. d.), behov av köpta varor. SD 1896, nr 125, s. 4.
(1 h β) -BLY. [jfr t. kaufblei] (†) bly avsett till handelsvara, bly av viss, i handeln gångbar kvalitet. Almroth Karmarsch 52 (1838). Schulthess (1885).
-BOK; pl. -böcker. (köp- 16151835. köpe- 1615) [jfr t. kaufbuch] (†) handelsbok för anteckningar om köp o. d. Widekindi G2A 325 (i handl. fr. 1615). JernkA 1835, s. 246.
(2 b) -BOSTON. (förr) spelt. viss form av kortspelet boston som spelas på tre man hand med köp; jfr LOMBER-BOSTON. ReglKortsp. 2: 6 (1809). 2NF 32: 757 (1921).
-BREV, se C.
(1 h β) -DRÄNG. [jfr t. kaufknecht] (†) manligt affärsbiträde. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 103 (cit. fr. 1620). Ekeblad Bref 1: 10 (1649).
-DUGLIGHET. (†) = -KRAFT 1. LfF 1873, s. 205.
(1 h β) -FARARE. [jfr d. købfarer, t. kauffahrer] (numera bl. i skildring av ä. förh.) person som gör handelsresor, resande köpman; jfr HANDELS-FARARE. 2VittAH 19: 295 (1850). Heidenstam Svensk. 1: 14 (1908).
-FEBER. (ngt vard.) feberaktig köplust. SvD(A) 1918, nr 100 A, s. 3.
(1 h β) -FOLK. (†) koll.: handelsmän, köpmän. Bergius Småsak. 1: 162 (1757).
(1 h β) -FÄRD. [fsv. köpfärþ; jfr d. købfærd, mnt. kōpvart, t. kauffahrt. — Jfr KOFFART, sbst.1] (i skildring av ä. förh.) handelsresa (till sjöss); äv. i uttr. fara o. d. på, förr äv. i köpfärd(er). Verelius Gothr. 53 (1664). Helge Bograngson från Norige .. seglade i köpfärd til Biarmaland. Dalin Hist. 2: 185 (1750). Sjelfva foro .. Vikboerna mycket i köpfärder till England. Strinnholm Hist. 2: 558 (1836).
-FÖRMÅGA. (köp- 1888 osv. köpe- 18711913)
1) (mindre br.) = -KRAFT 1. Samtiden 1871, s. 557. SLorS 11: 28 (1895).
2) = -KRAFT 2. MosskT 1888, s. 84.
(1 h β) -GESÄLL. (köp- 16641739. köps- 1675) [jfr mnt. kōpgeselle, ä. t. kaufgeselle] (†) = KÖPMANS-GESÄLL. BtÅboH I. 10: 141 (1664). VRP 5/3 1739.
-GILL, förr äv. -GILD. (köp- c. 1540 osv. köpe- c. 1606) [fsv. köpgilder]
1) (mindre br.) jur. om person: (juridiskt) berättigad att avsluta köp o. d. Abrahamsson 349 (1726). 2NF 33: 1277 (1922).
2) (i fråga om medeltida förh.) rättshist. i uttr. köpgill mark, i handeln gångbar, kopparmängd mark (myntsort). OPetri Kr. 43 (c. 1540). Strinnholm Hist. 4: 462 (1852).
3) (†) om vara: fullgod ss. handelsvara, värd att köpa, salugill. G1R 20: 236 (1549). Ärter af köpgild beskaffenhet. SvT 1852, nr 228, s. 3.
-GIRIG. [fsv. köpgirog(er) (CodUps. C20 1: 215); jfr t. kaufgierig] (†) köplysten. Linc. (1640). Ekblad 98 (1764).
Avledn.: köpgirighet, r. l. f. (†) köplust. Linc. (1640). Ekblad 98 (1764).
-GODS, se C.
(1 e) -GÖDSEL. (köp- 18931900. köpe- 1897) (ngt vard.; numera bl. tillf.) gödsel som anskaffas gm köp, köpt gödsel; särsk. om konstgödning. LAHT 1893, s. 302 (om naturlig gödsel). TLandtm. 1900, s. 73 (om konstgödning).
(1 h β) -HAMN. (†) handelshamn. KalmStadg. 5/9 1587, s. 10.
(1 h β) -HANDEL. (köp- 1557 osv. köpe- 16161911. köps- 1546c. 1618) [jfr ä. d. købhandel, mnt. kōphandel, t. kaufhandel]
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) handel, köpenskap, affärsvärksamhet; äv. i uttr. driva, förr äv. bruka köphandel, driva handel. G1R 18: 50 (1546). Så skole .. alle the Köpmen, som .. köpzhandell bruke och driffwe wele, flöttie nidher till Siösidhen. SUFinlH 1: 68 (1600). Löfgren TenngjH I. 1: 14 (1925; i fråga om förh. på 1500-talet).
2) (†) affär; äv. bildl. 2SthmTb. 1: 290 (1548; bildl.). En twistig köphandel, belangendes Ett hundrede Schippundh Stångiärn. SthmTb. 28/8 1574.
3) (†) koll.: handelsvaror. SthmTb. 27/4 1584. Linc. (1640).
Ssgr (till -HANDEL 1): köphandels-gäld. (†) affärsskuld. RegnaSkedviDomb. 23/8 1604.
-kompani. (förr) handelskompani; särsk. i sg. best., benämning på ett 1614 bildat handelskompani med vissa privilegier. Stiernman Com. 1: 711 (1619). 2NF (1911).
-ordinantie. (i fråga om ä. förh.) hist. handelsordinantie. Stiernman Com. 1: 665 (1615). ASScF 18: 386 (1891).
-ordning. (i fråga om ä. förh.) hist. = -ordinantie. OxBr. 1: 45 (1614). Widekindi G2A 191 (c. 1676).
-sak. (†) affär (se d. o. 4). Stiernman Com. 1: 663 (1615).
-stad. (-handel- 1634) (†) handelsstad, stad; jfr köpstad. Stiernman Com. 1: 710 (1619). Botvidi G2A F 1 a (1634).
(1 h β) -HANDLARE. (†) köpman, affärsman. Schroderus Urs. D 2 a (1626). Clason PVetA 1751, s. 24.
(1 h β) -HERRE. [jfr t. kaufherr] (†) (mäktig) köpman, handelsfurste. Forsius Fosz 369 (1621).
-JORD, se C.
(2 b) -KADRILJ. (förr) spelt. jfr -SPEL, ävensom KADRILJ 5. Lindskog Spelb. 36 (1847).
(1 e) -KAKA. (ngt vard.) motsatt: hembakad kaka. Nordin Vägsk. 107 (1907).
-KANNA. (köp- 17951921. köpes- 1637) (†) = -SKÅL. Holmberg 2: 458 (1795). Cannelin (1921). jfr: (Under en måltid uppstod en tvist. Därvid ville Thomas) slo Hendrich; gick fördenskull Hendrich till dören, som han bortgo ville, och hölte andra foten på tröskelen och sade vidare: Jag må icke uthgå, uthan hellre bettalla min köpeskanna so som andra. BtHforsH 1: 217 (1637).
(1 e) -KLÄDER, pl. (köp- 1793 osv. köpe- 1912 osv.) (ngt vard.) jfr -VARA. Fatab. 1911, s. 95 (1793). Engström Glasög. 99 (1911).
(1 e) -KOL. (köp- 1723 osv. köpe- 1684 osv.) bärgv. jfr -MALM. Johansson Noraskog 3: 152 (i handl. fr. 1684). Hultin BergshFinl. 109 (1896).
Ssgr: köpkols-frihet. (†) köpkolsrätt. SvBL 5: 61 (1864).
-rätt, r. l. m. (i fråga om ä. förh.) bärgv. rätt att driva bärgshantering med köpta (trä)kol. SFS 1835, nr 32, s. 14.
-KONTRAKT, se C.
(1 e, h β) -KOPPAR. (köp- 1697 osv. köpa- 1523. köpe- 15471615) (i fråga om ä. förh.) jfr -SILVER. G1R 1: 135 (1523). 2VittAH 23: 391 (cit. fr. 1766).
(2 b) -KORT, n. [jfr d. købekort, t. kaufkarten] spelt. kort som vid köp erhålles från talongen. Björkegren 2380 (1786).
-KRAFT. [jfr d. købekraft, t. kaufkraft] i sht nat.-ekon.
1) i fråga om mynt, kapital, lön o. d.: värde med hänsyn till myntets osv. användning för betalning av varor o. d. vid köp, värde i förhållande till det allmänna prisläget. 2SAH 58: 169 (1882). Den svenska kronans köpkraft. SvD(A) 1931, nr 273, s. 4. Arbetslönernas köpkraft. Därs. 1932, nr 257, s. 4.
2) i fråga om personer o. d.: (av vederbörandes ekonomiska ställning o. d. beroende) förmåga att köpa. 2SAH 59: 106 (1882). Bondens köpkraft är .. mindre nu än tidigare. SvD(A) 1934, nr 215, s. 4.
Ssg (till -KRAFT 1): köpkraft(s)-paritet. nat.-ekon. likvärdighet i köpkraft mellan fria valutor i länder mellan vilka internationella betalningar ske efter sådant kursvärde som motsvarar vardera valutans köpkraft i det egna landet. Cassel VärldPenn. 28 (1920).
-KRAFTIG. [jfr t. kaufkräftig] som har köpkraft.
1) om mynt o. d.; jfr -KRAFT 1. SvH IX. 1: 214 (1909).
2) om personer o. d.; jfr -KRAFT 2. HandInd. 1893, s. 51.
-KURS. handel. i fråga om handel med värdepapper, valutor o. d.: pris som köpare betalar; särsk. i fråga om börsnoteringar: av köpare erbjudet pris. AB 1890, nr 103, s. 4. Hultman Banktekn. 193 (1909).
-LAG, r. l. m. [fsv. köplagh, n. pl.] i sht jur. lag om köp. Hernberg Rättsh. 271 (1922).
(1 e) -LJUS, n. (köp- 1807 osv. köpe- 1912 osv.) (ngt vard.) motsatt: hemstöpt ljus. Weste (1807). Engström Kryss 23 (1912).
-LUST. [jfr d. købelyst, t. kauflust] lust l. villighet att köpa; äv. handel. i uttr. köplust för ngt, lust att köpa ngt. Snällp. 1848, nr 41, s. 4. Köplusten för ny hafre .. (är) mycket limiterad. SD(L) 1895, nr 279, s. 13.
-LYSTEN. [jfr d. købelysten] som har köplust; äv. (mindre br.) i uttr. köplysten på ngt. Tholander Ordl. (c. 1875). PT 1896, nr 60, s. 3.
(1 e) -MALM. (köp- 1890 osv. köpe- 1779 osv.) bärgv. malm som anskaffa(t)s gm köp, köpt malm. Fischerström 1: 476 (1779). 2NF 30: 818 (1920).
-MAN, se d. o. —
(2 b) -MISÄR. spelt. i vira l. lomberboston: misär med köp. ReglKortsp. 2: 11 (1809).
-MÅL. (†) Botin SvSpr. 65 (1777; i uppräkning; bet. icke angiven). särsk. i uttr. taga på köpmål, köpa. VRP 1626, s. 224, 236.
(1 h β) -MÅLABALK~002. (-male- 1590. -måla- 1649 osv. -måle- 1688) [fsv. köpmala balker] rättshist. avdelning (balk) i vissa medeltida lagar, innehållande bestämmelser om handeln; jfr HANDELS-BALK. SkrGbgJub. 6: 205 (1590). Minnesskr1734Lag 1: 294 (1934).
-MÄKLARE. (†) mäklare. VarRerV 14 (1538). Schroderus Dict. 53 (c. 1635).
(1 h β) -MÄSSA, r. l. f. (knappast br.) varumässa, mässa. PT 1918, nr 79 A, s. 2.
(1 e) -NASKERI. (†) köpta godsaker, snask. G1R 14: 345 (1542). Därs. 28: 268 (1558).
-NOTA. handel. nota med anteckning om köp; särsk. om (stämpelbelagd) avräkningsnota som uppgöres vid köp av aktier o. d. gm mäklare. SvD(A) 1933, nr 91, s. 5.
-NOTERA; -ing. handel. notera köpkursen på (ngt); ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare. SvD(A) 1923, nr 29, s. 14.
-OBJEKT. (köp- 1922 osv. köpe- 1907) [jfr t. kaufobjekt] jur. vara o. d. som utgör föremål för köp. Björling CivR 104 (1907).
-ORDER. handel. i fråga om börsaffärer: uppdrag (till mäklare o. d.) att köpa (aktier o. d.). AB 1897, nr 266, s. 2.
(1 h β) -ORDNING. (i fråga om ä. förh.) hist. = HANDELS-ORDINANTIE. SthmTb. 22/5 1573. 1573 års köpordning. Heckscher SvEkonH 1: 42 (1935).
(1 h β) -PLATS. (köp- 19181924. köpe- 15801832. köps- 1626) [jfr t. kaufplatz] (numera bl. mera tillf., i fråga om ä. förh.) handelsplats, handelsort. Stiernman Com. 1: 304 (1580). Fornv. 1924, s. 3.
-PRIS, n. (köp- 18241848. köpe- 18511890) [jfr d. købepris, t. kaufpreis] (†) pris; inköpspris; salupris. DA 1824, nr 128, s. 4. Fahlbeck NatFörm. 14 (1890).
(1 h β) -RYSS, förr äv. -RYSSE. (köp- 1798 osv. köpe- 1548 1555) (i fråga om ä. förh. i Sv. o. Finland) rysk handelsman. G1R 19: 295 (1548). Estlander 1: 304 (1902).
-RÄTT, r. l. m. (köp- 1919 osv. köpe- 1636. köps- 16501786) [jfr t. kaufrecht]
1) (†) rätt(ighet) som följer med köp. RP 6: 699 (1636). St. Croix blef .. (Danmarks) egendom genom ordentelig köps-rätt. Oldendorp 1: 33 (1786).
2) i sht jur. rätt att köpa, rätt till köp. SFS 1919, s. 1461.
3) jur. om sammanfattningen av de rättsregler som avse köp. Hernberg Rättsh. 133 (1922).
-SEDEL. (köp- 1645 osv. köpe- 1621 osv.) [jfr d. købeseddel, t. kaufzettel]
1) skriftlig handling upprättad till bekräftelse av ett köp, köpehandling; numera bl. (handel.; mindre br.) om vissa enklare former av köpehandlingar som användas av vissa uppköpare, ofta liktydigt med: slutsedel. GullbgDomb. 28/5 1621. Fyris 1894, nr 22, s. 4.
2) (†) plakat o. d. som uppslås på ett hus o. d. med tillkännagivande att huset osv. är till salu. BoupptSthm 21/6 1679.
(1 e, h β) -SILVER, förr äv. -SILV l. -SÖLV. (köp- 1872 osv. köpe- 15301573) (i fråga om ä. förh.) silver som måste anskaffas gm köp, köpt silver; silver avsett till handelsvara; ofta motsatt: silver som tillföll staten ss. avrad o. d. (”skattesilver”). G1R 7: 11 (1530). Svar till Oluff Knutzsonn, att Kong:e M:tt förundrer, hvi han blander skattesölffvett i hoop medh köpe sölffvett. Därs. 28: 118 (1558). SthmTb. 26/3 1573. särsk.: silver av en viss, i handeln gängbar kvalitet. Forssell Hist. II. 2: 35 (1872, 1875).
-SKATT, se KÖPENSKATT.
(1 h β) -SKEPP. (köp- 1697 osv. köpe- 1628) [jfr fgutn. kaupskip, mnt. kōpschip, t. kaufschiff] (numera bl. i skildring av ä. förh.) handelsfartyg. RP 1: 66 (1628). VFl. 1931, s. 109.
-SKILLING, -SKINN, se C.
(1 e) -SKO, r. l. m. (köp- 1749. köpe- 1685) (†) jfr -VARA. LMil. 1: 600 (1685). Lind (1749; under kauff-schuhe).
(1 e) -SKOG. skogsv. skog i vilken rätten till avvärkning (av samtliga l. särskilt utstämplade träd) köpts. SkogsvT 1906, s. 303.
-SKRIVARE. [jfr t. kaufschreiber] (†) person som skriver l. skrivit köpehandling(ar) o. d. Widekindi G2A 325 (i handl. fr. 1615). Linc. (1640; under perscriptor).
(1 e) -SKROT. bärgv. jfr -MALM. JernkA 1889, s. 427. NordT 1928, s. 89.
-SKÅL. (köp- 1671 osv. köpe- 18051906) (i sht i folkligt spr. i vissa trakter) traktering (med dryckesvaror) efter avslutande av ett köp (till beseglande av detta), ”lidköp”. BoupptSthm 21/12 1671, s. 1882, Bil. Hasselblad Rust. 160 (1916).
-SLAG, -SLAGA, -SLAGERI, se d. o. —
-SLAGARE, -SLAGERSKA, -SLAGNING, se KÖPSLAGA avledn.
(2 b) -SPEL. spelt. spel med köp. ReglKortsp. 2: 10 (1809).
-STAD, se d. o. —
-STARK. om person o. d.: som har (stor) köpkraft. Den köpstarka publiken. VL 1893, nr 238, s. 2.
-STREJK. (i sht i fackspr.) (mer l. mindre allmän) vägran att köpa. Karlgren BolsjevRyssl. 192 (1925).
(1 h β) -STUGA. (köp- 1768. köpe- 1595) (†) butik, bod. Sundelius NorrköpMinne 88 (i handl. fr. 1595).
Ssg: köpstugu-byggning. (†) konkret. NoraskogArk. 6: 44 (1768).
-STYRKA, r. l. f. (mindre br.) = -KRAFT 2. BtRiksdP 1888, I. 1: nr 3, s. 11. Därs. 1891, I. 1: nr 15, s. 7.
(1 h β) -STÅND. (†) handelsstånd (se HANDELS-STÅND, sbst.1), handelsklass. Lucidor (SVS) 348 (1673).
-STÄDJA, v. (†) göra ett (juridiskt bindande) avtal om köp av (ngt), köpa. SthmTb. 18/7 1554. BoupptSthm 11/12 1673, s. 1360 a, Bil.
(1 h β) -STÄMMA, r. l. f. [jfr d. købestævne, mnt. kōpstevene] (i fråga om ä. förh.) marknad. Holmberg Bohusl. 3: 336 (1845).
-SUMMA, se C.
-SUP. (mera tillf.) jfr -SKÅL. Arkadius Pakkala 100 (1895).
-SVAG. om person o. d.; motsatt: köpstark. Quennerstedt Torneå 1: 36 (1901).
(1 h β) -SVEN. (köp- 1522 osv. köps- 15581596) [fsv. köpsven, köpman; jfr d. købsvend]
1) (numera bl. i fråga om ä. förh.) representant för handelsfirma o. d.; köpman; särsk.: utländsk köpman med viss, begränsad handelsrätt; jfr GÄST, sbst.1 1 a; stundom svårt att skilja från 2. Niclis köpswen. SthmSkotteb. 3: 200 (1522); jfr 2. G1R 1: 202 (1524). Alle köpsvenner, som gifve skott i städerne och icke äre besitne borgere .. skulle .. icke vare tillatet at handle vid bergslagerne. RA I. 3: 23 (1593). De Calmar stads handlande, som i köpingen (dvs. Döderhultsvik) hålla köpsvenner, eller så kallade provisionshandlande. BrefKöpingar 280 (1838). Heckscher SvEkonH 1: 246 (1935; i fråga om förh. 1527).
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) (utlärt) manligt handelsbiträde; jfr 1. RA II. 1: 293 (1613). 3NF 4: 295 (1925).
Ssgr (till -SVEN 1; numera bl. tillf., i fråga om ä. förh.): köpsven- l. köpsvenne-bod. (-svenne-) SthmTb. 7/1 1577. Därs. 25/11 1584.
-bok; pl. -böcker. (-svenne-) bok med förteckning över ”köpsvennerna” på en plats? SthmSkotteb. 3: 200, 207 (1522).
-gods. (-svenne-) (köpsvens) handelsgods. OPetri Tb. 180 (1527; uppl. 1929).
-skepp. (-svenne-) (köpsvens) handelsskepp. 2SthmTb. 2: 6 (1549).
-skott. (-sven-) (†) ställning ss. köpsven? Jahann klädeskrifueres Sonn Mijkel kom för rättenn och vpsade sit köpsuenn Skåt. SthmTb. 9/6 1599.
-SÅT, adj. [jfr isl. kaupsáttr, ense om en affär; jfr äv. fsv. köpsate; bet. oviss] (†) enig (med ngn) om ett köp l. en affär? Blij köpsåte. Columbus Ordesk. 17 (1678; uppl. 1908; i uppräkning av i talspråket vanliga ord som borde upptagas i skriftspråket).
(1 e) -TACKJÄRN~20 l. ~02. (köp- 1869 osv. köpe- 1689 osv.) bärgv. jfr -MALM. Johansson Noraskog 2: 412 (i handl. fr. 1689). Fatab. 1932, s. 250 (i fråga om förh. på 1700-talet).
Ssgr (bärgv.): köptackjärns-bruk. järnbruk som måste täcka sitt behov av tackjärn gm köp. JernkA 1830, s. 452.
-rätt, r. l. m. (i fråga om ä. förh.) rätt att driva bärgshantering med köpt tackjärn. PT 1791, nr 81, s. 4.
(1 e) -TIMMER. (köp- 1805 osv. köpe- 1827 osv.) skogsv. timmer som måste anskaffas gm köp, köpt timmer. FörordnSkog. 1/8 1805, s. 43. GHT 1935, nr 288, s. 14.
(1 h β) -TORG. (köp- 16211764. köpe- 1652) [jfr t. kaufmarkt] (†) salutorg. Forsius Fosz 469 (1621). BtVLand 5: 102 (1764).
-TVÅNG. [jfr d. købetvang] tvång l. skyldighet att köpa. Varorna förevisas utan köptvång. BVT 1928, nr 10, s. 3.
(1 e) -TYG. (köp- 1741 osv. köpe- 1757 osv.) [jfr d. købetøj] (ngt vard.) jfr -VARA. Sattiner, Cattuner och andra kjöptyg. Hagström Herdam. 4: 202 (i handl. fr. 1741).
(1 e) -VARA, r. l. f. vara som anskaffa(t)s gm köp, köpt vara; motsatt: hemmaproducerad vara; ofta liktydigt med: fabriksvara. UpsLäkF 1870—71, s. 261 (om fabriksmässigt tillvärkad apoteksvara). UppsLHemslöjdsutst. 1915, s. XII. —
-VILLIG. villig att köpa. SvD(A) 1916, nr 280, s. 9.
-VILLKOR, se C.
(1 e) -VIRKE. skogsv. jfr -TIMMER. HbSkogstekn. 274 (1922).
-VIS, adv. (köp- 1908. köpe- 16681687) [jfr t. kaufweise] (numera knappast br.) gm köp, i form av köp. RARP 10: 562 (1668). Jul(Konstn.) 1908, s. 30.
-VITTNE. (köp- 1573 osv. köpe- 15481908) [fsv. köp(e)vitne] jur. vittne till ett köp. 2SthmTb. 1: 283 (1548). Förordning angående offentliga köpvittnen. FFS 1933, s. 532.
-VÄRDE. (köp- 1864 osv. köpe- 18731890. köpes- 1800) [jfr t. kaufwert] (i sht i fackspr.)
1) anskaffningsvärde; försäljningsvärde. Holmbergsson Sartorius 204 (1800). Högberg Utböl. 2: 178 (1912).
2) = -KRAFT 1. Samtiden 1873, s. 34.
-ÄNG. [fsv. köpe äng] (†) köpt äng. Teitt Klag. 182 (1555).
B (†): KÖPA-BREV, -JORD, se C.
-KOPPAR, se A.
-MAN, se KÖPMAN.
C (utom vard. numera bl. i vissa, i allm. mer l. mindre fackspråkliga ssgr): KÖPE-ANBUD~02 l. ~20. (köp- 1922. köpe- 1824 osv.) i sht handel. anbud om köp av en vara o. d. (med uppgift om köpevillkoren); ofta konkret, om skriftlig handling innehållande dylikt anbud. DA 1824, nr 1, s. 3.
-AVHANDLING~020. (köp- 18231915. köpe- 17581931)
1) (†) avtal om köp; köp; äv. oeg. l. bildl.; äv. i uttr. ingå l. inlåta sig (ut)i köpeavhandling med ngn om ngt. PT 1758, nr 42, s. 4. IT 1791, nr 28, s. 4. Den emellan .. Eckerholm och Algerus slutne köpeafhandling. Calonius 5: 10 (1798). 2SAH 55: 388 (1878; om subsidieavtal).
2) (numera mindre br.) i sht jur. = -HANDLING 2. Wrangel TessPal. 44 (i handl. fr. 1773). Kallenberg CivPr. 1: 461 (1918). Östergren (1931).
-AVTAL~02 l. ~20. (köp- 18511934. köpe- 1840 osv.) i sht jur. avtal om köp; äv. konkret, om skriftlig handling upprättad till bekräftelse av ett dylikt avtal. Träffa, avsluta, ingå, häva, frånträda ett köpeavtal. Nordström Samh. 2: 159 (1840). Advokaten 279 (1902; konkret).
-BEHOV, se A.
-BEVIS. jur. (handling o. d. som utgör) bevis på avslutande av ett köp. LAHT 1898, s. 170.
-BOK, se A.
-BREV. (köp- 15411624. köpa- 15321552. köpe- 1526 osv. köpis- 1533. köpo- 1756) [fsv. köpebref; jfr d. købebrev, t. kaufbrief] i sht jur. av säljare av (fast) egendom undertecknad skriftlig handling varigm denne erkänner sig ha emottagit den överenskomna köpeskillingen o. uttryckligen överlåter egendomen till köparen; förr äv. allmännare: köpehandling. Köpebrev på, förr äv. över en fastighet o. d. Utfärda, upprätta ett köpebrev. OPetri Tb. 123 (1526; uppl. 1929). Kiöpebrefwen öfwer de sålde Jordegodzen. RARP 3: 387 (1644). Björling CivR 59 (1906).
-FÖRMÅGA, -GILL, se A.
-GODS. (köp- 17131917. köpe- 1527 osv.) [fsv. köpegods; jfr d. købegods, t. kaufgut] särsk. (i fråga om ä. förh.) hist. o. kam. jordegendom o. d. som förvärvats gm köp; särsk. om gods som gm köp (l. byte) förvärvats från staten (i sht under G. II A:s o. Kristinas regeringstid). G1R 4: 341 (1527). At han kommer till sin godz jgän, .. Ehuad thet är köpe gottz Eller arffua godtz. Därs. 5: 123 (1528). Kiöpgots ifrån kronone må för thy wärde af kronone inlösas, som the försålda äro. FörarbSvLag 5: 119 (1713). Heckscher SvEkonH 1: 310 (1936).
Ssgr (hist. o. kam.; i fråga om ä. förh.): köpegods-kontor(et). under kammarkollegiet lydande ämbetsvärk med uppgift att handlägga ärenden rörande köpegodsen. Henel 1729 135 (1730). SvNorrigCal. 1826, s. 101.
-reglemente. reglemente gällande för köpegodsen. Botin Hem. 2: 208 (1756; i fråga om reglemente från 1600-talet).
-ränta, r. l. f. ränta av köpegods. 2RA 1: 447 (1723).
-säteri. jfr köpe-säteri. LMil. 2: 458 (1691). Därs. 3: 553 (1694).
-GÖDSEL, -HANDEL, se A.
-HANDLING. (köpe- 1872 osv. köps- 15451584)
1) (†) till 1 h β; i sg. o. pl.: affärer, handel, köpenskap, affärsrörelse. G1R 17: 163 (1545). SthmTb. 23/11 1584.
2) i sht jur. till 1: skriftlig handling upprättad till bekräftelse av ett köp; särsk. om köpekontrakt o. köpebrev. Ahlman (1872). Kallenberg CivPr. 1: 454 (1918).
-HEMMAN. (†) jfr -GODS. UpplDomb. 3: 169 (1602).
-INSTRUMENT. jur. köpehandling, köpebrev. FörarbSvLag 1: 54 (1688).
-JORD. (köp- 18511921. köpa- 1587. köpe- 1543 osv.) [fsv. köpiordh, köpe iorþ; jfr d. købejord] (i fråga om ä. förh.) hist. o. kam. jord förvärvad gm köp; motsatt: arvjord. G1R 15: 574 (1543). FoF 1921, s. 1 (i fråga om ä. danska förh.).
-KLÄDER, -KOL, se A.
-KONTRAKT. (köp- 16801922. köpe- 1680 osv.) [jfr d. købekontrakt, t. kaufkontrakt] i sht jur. kontrakt om köp; vanl. konkret, om kontraktshandlingen; särsk. jur. av såväl köpare som säljare undertecknad skriftlig handling upprättad till bekräftelse av ett köp o. innehållande närmare bestämmelser om köpets innehåll o. köpevillkoren. BoupptSthm 9/10 1680, s. 781 a, Bil. Kallenberg CivPr. 1: 462 (1918).
-KOPPAR, se A.
(1 e, h β) -KORN. (†) korn som anskaffa(t)s gm köp; korn avsett till handelsvara; motsatt: ”skattekorn” o. d. G1R 19: 274 (1548).
(1 e, h β) -LAX. (†) jfr -KORN. HFinlKamF 1: 8 (1530).
-LJUS, -MALM, se A.
-MAN, se KÖPMAN.
-OBJEKT, se A.
(1 e, h β) -OXE. (†) jfr -KORN. HH XI. 1: 43 (1529). Fernow Värmel. 893 (1779).
-PLATS, -PRIS, -RYSS, -RÄTT, se A.
-RÖDNING. (†) jfr KÖP-ÄNG. UpplDomb. 3: 136 (1586).
-SEDEL, -SILVER, -SKEPP, se A.
-SKILLING. (köp- 17041823. köpe- 1716 osv.) [jfr ä. d. købeskilling, t. kaufschilling] i sht jur. till (värdet av) ett visst pänningbelopp fixerat vederlag som köparen har att lämna (l. lämnat) för det som han köper l. köpt; nästan bl. i fråga om fastighetsköp o. d.; jfr BYTES-SKILLING. VDAkt. 1704, nr 493. PT 1905, nr 194, s. 1.
Ssgr (i sht jur.): köpeskillings-likvid. NDA 1863, nr 268, s. 1.
-medel, pl. pänningmedel som utgöra (en del av) köpeskilling(en) för ngt. SFS 1877, nr 31, s. 38.
(1 e, h β) -SKINN. (köp- 1607. köpe- 15651576) (†) jfr -KORN. Renbeteskomm. 1907, 2: 227 (1565). NorrbHembSkr. 1: 223 (1607).
-SKO, se A.
-SKRIFT. (†) köpehandling. ÅngermDomb. 1636, fol. 116. VRP 31/8 1735.
-SKÅL, se A.
(1 e, h β) -STRÖMMING. (†) jfr -KORN. TullbSthm 1568.
-STUGA, se A.
-SUMMA, r. l. f. (köp- 18041823. köpe- 1730 osv.) [jfr d. købesum, t. kaufsumme] i sht jur. jfr -SKILLING. Arnell Stadsl. 368 (1730; efter handl. fr. 1661). SvT 1852, nr 18, s. 2.
-SÄTERI. (†) jfr -GODS. LMil. 2: 571 (1691).
-TACKJÄRN, -TIMMER, -TORG, se A.
(1 e, h β) -TORSK. (†) jfr -KORN. TullbSthm 1568.
-TYG, se A.
-VILLKOR~20 l. ~02. (köp- 1922. köpe- 1758 osv.) i sht handel. för köp av en vara o. d. fastställt villkor. PT 1758, nr 42, s. 4.
-VIS, -VITTNE, se A.
-VÅLD. (-wald) (†) tillfälle l. möjlighet att göra sina uppköp o. d.? Efter ty belägligheten är icke allestädes lika uppå allom bergom, serdeles om theras kiöpewald, der the sin wedertorft kiöpa skole, at icke allestädes lika när är, som Bergzmännerne uppå Betzberg hafwa sit fria Torg liggiandes i Hedemora; Ty (osv.). Bergv. 1: 30 (1528).
-VÄRDE, se A.
D (†): KÖPES-KANNA, se A.
-MAN, se KÖPMAN.
-VÄRDE, se A.
E (†): KÖPIS-BREV, se C.
F (†): KÖPO-BREV, se C.
G (†): KÖPS-GESÄLL, -HANDEL, se A.
-HANDLING, se C.
-PLATS, -RÄTT, -SVEN, se A.
Avledn.: KÖPARE, se d. o.
KÖPBAR, adj. [jfr t. kaufbar] (mera tillf.)
1) som är möjlig att få gm köp, som är till salu.
b) bildl., till 3, 4: fal. Björkman (1889). Girardin, representanten för allt skandalöst, köpbart och ovederhäftigt i fransk press. Laurin Våld 22 (1910).
2) till 1: som med hänsyn till sitt pris o. köparens förmåga att betala är möjlig att köpa, överkomlig. SLorS 16: 464 (1899).
3) (vard.) till 1: som är värd att köpas. Jag gick in i en handelsbod för att se om där fanns något köpbart. Engström Häckl. 189 (1913).
KÖPE, KÖPENSKAP, KÖPERSKA, se d. o.
Spoiler title