SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KALAS kala4s, n., förr äv. KOLLATS, n. ((†) r. Ahnfelt StudM 1: 177 (1857)); best. -et; pl. = l. -er; förr äv. KOLLATSIE, sbst.; pl. -er.
Ordformer
(carlasz 1674. collas (-aas) 16071706. collatz (koll-) 15411857. collatzie, collatie 1535c. 1580. kalas (-aas) 1615 osv. kalat(h)z (cal-) 15591659. kallas (-aas, callasz, callas) 15931816. kallats (call-, -atz) 16081749)
Etymologi
[jfr ä. d. kallatz, collatz, r. l. n., d. kollats, kalas, r. l. n., mnl. o. mht. collatie, f., ä. t. kollatz; ytterst av lat. collatio (jfr fr. collation, se KOLLATION), eg.: sammanbärande, till lat. conferre, bära samman. Beträffande formerna med a i första stavelsen jfr KANIN, KARDUAN. Ordets bet. har utvecklats antingen ur bet. ”sammanskottsmåltid” l. liksom fr. collation ur bet.: sammankomst med åtföljande förtäring]
1) festligt samkväm, gästabud, gille; förr äv.: bankett; numera bl. (ngt vard.) om festligt samkväm o. d. som icke har ngn officiell l. representativ karaktär, men som utmärker sig gm riklig o. god undfägnad o. (vanl.) många gäster, bjudning (se d. o. 6 b). Ställa till kalas (för ngn), bjuda på kalas. Ha kalas. Göra ett stort kalas. Vara o. d. på, förr äv. i kalas. Gå på, förr äv. i kalas. Ett dundrande kalas. OPetri 3Förman. 42 (1535). Them giorde Koningen gestebodh och collatz. Svart G1 129 (1561). En Pharisee .., som satt til bordz medh vthi itt Collatz. PErici Musæus 2: 152 a (1582). Vi skola ju i morgon gå på kalas, är det icke så? Envallsson Tunbind. 20 (1781). Det väsendtliga .. (vid biskopsvisitationer), åtminstone här i Stiftet .., är calaset: de skada magen mera än de gagna församlingen. Tegnér (WB) 5: 510 (1825). Dåligt kalas, der intet glas går i kras. Landgren Ordspr. 48 (1889). Han hade köpt hem både mat och brännvin, och hans hustru höll nu som bäst på att laga till kalas. Lagerlöf Troll 2: 37 (1921). jfr: Bjudningar (i Sthm på 1870-talet) nämndes alltid kalas. Linder Tid. 66 (1924). — jfr ANN(AN)DAGS-, AVSKEDS-, BARN-, BEGRAVNINGS-, BOND-, DEPOSITIONS-, DREV-, DRICKS-, EFTER-, FADDER-, HAR-, JUL-, KAFFE-, KARDNINGS-, KNYT-, KORV-, LYSNINGS-, MAJ-, PROMOTIONS-, RÅDMANS-, STOR-, STUDENT-, SUP-, VISITATIONS-KALAS m. fl. — särsk. i mer l. mindre oeg. anv.; särsk. i fråga om förtärande av ngn viss läckerhet o. d. Hålla kalas på ngt. Kalas på karameller. Wrangel TegnKärlekss. 123 (cit. fr. 1798). Jag .. gör en god lag af agnarne jemte litet gröpe, och slår salt på i sörpen. Det skall bli kalas åt (kon) Jeppa. Almqvist Grimst. 20 (1839). Alla tycka, det är kalas att få dricka så mycket söt mjölk de vilja. Sandström NatArb. 2: 19 (1910). jfr KARAMELL-, KNÄCK-, PANNKAKS-KALAS m. fl.
2) i bildl. l. ironisk anv. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. av t. die zeche bezahlen] (vard.) i uttr. (få) betala, äv. bestå kalaset o. d., (få) betala l. bestå välfägnaden, (få) betala l. bestå fiolerna (se FIOL, sbst.1 1 c β). Då gemene man här får släppa til håret och betala hela Callacet. VDAkt. 1795, nr 170. Hvem består kalaset? SvTyHlex. 38 (1851). Bergman LBrenn. 137 (1928).
b) i mer l. mindre ironisk anv. Män rätt till pass, till gratias / Fick han rätt nu ett skönt Callas. Wivallius Dikt. 77 (1631; med syftning på Tillys nederlag vid Breitenfeld). Hvart man sig vänder / Pottor i gränder / Klinga i gatan, hej lustigt Calas! Bellman (SVS) 1: 53 (c. 1770, 1790). Vi (skola) betala Georges igen det här kalaset. Han höll på att spränga isär mitt förstånd med sin utklädsel. Lagerlöf Körk. 51 (1912). — särsk.
α) (vard., mindre br.) i uttr. göra kalas på ngt, göra rent hus med ngt, göra slut l. kål på ngt. Göra kalas på alltsammans. Björkman (1889). Han tror visst, att vi tänker göra kalas på hans skräp. Janson Ön 93 (1908).
β) (vard., skämts.) i uttr. hela kalaset, ”hela härligheten”, ”hela rasket”; äv.: ”det hela”. Jag är rädd att hela kalaset stjelper omkull och vältar ut i diket. Bremer Sysk. 1: 194 (1848; om vagn med åkande). Fyra var allt, som fans kvar af hela kalaset (dvs. av hela uppsättningen dricksglas). Tenow Solidar 1: 60 (1905).
3) (vard.) idrott. i sht i bollspel, om ngt som är skickligt gjort (”fint upplagt”) l. visar prov på stor skicklighet o. d.: (ngt) ”överdådigt”, ”praktfullt”; i sht ss. förled i ssgr; ngn gg elliptiskt för dylik ssg. Näst sista bollen slog R. in fenomenalt. ”Kalas” kom det ögonblickligen från S., som oförställt visade sin beundran. DN(B) 1934, nr 222, s. 8 (i fråga om tennis).
Ssgr (i allm. till 1): (jfr 3) KALAS-BOLL. (vard.) idrott. i bollspel, om skickligt spelad boll, ”praktboll”. IdrBl. 1924, nr 74, s. 10 (i fråga om fotboll).
-BRODER. (†) jfr BRODER 7 o. GÄSTABUDS-BRODER. HammarkDomb. 5/7 1617.
-KULA. (vard., skämts.) om mer l. mindre utputande mage (hos man) vilken anses bero på överdrivet ätande o. drickande (i sht på kalas), istermage, ”mage”. Eathorne knäppte ihop händerna över sin lilla välmående kalaskula. Frölich Lewis Babb. 260 (1923). Hr Medelsvenssons lilla kalaskula. SvD 17/11 1929, Söndagsbil. s. 2. —
-LAG, n. (i sht förr) sammanfattningen av dem som enl. gammal sed (hos allmogen) plägade (l. pläga) ömsevis bjuda varandra på kalas; jfr GÄSTABUDS-LAG 3. Bengts Fäd. 248 (1921). De bybor, som tillhörde gårdens kalaslag. Budk(Brage) 1922, s. 61. Fatab. 1925, s. 71 (i fråga om förh. i Uppl. vid midten av 1800-talet).
-MAT. (finare) mat l. maträtt som företrädesvis förekommer på kalas; riktigt fin o. god mat. Wingård Minn. 12: 123 (1850). Fläsk det är riktig kalasmat för sådant folk (dvs. för trollgubbar). Grip Folkhumor 135 (1916). HågkLivsintr. 3: 26 (1923).
-MOR. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om kvinna som förestår tillredningen av kalas. Fru F. är en mycket anlitad ”kalasmor” i trakten. UNT 1929, nr 10317, s. 9.
(jfr 3) -PASSNING. (vard.) idrott. i bollspel, om skickligt gjord passning; jfr -BOLL. IdrBl. 1924, nr 13, s. 11 (i fråga om bandy). Därs. nr 78, s. 14 (i fråga om fotboll).
-SJUKA. (vard.) sjukdom framkallad av övermått i mat o. dryck vid kalas; jfr GÄSTABUDS-SJUKA. EGGeijer (1814) i MoB 7: 178.
Avledn. (till 1): KALASA, v. (i sht vard.) hålla kalas; vara på kalas; festa. Om eftermiddagen kalasade man igen. SvMerc. 2: 552 (1757). Vad mannen förtjänte, det gick åt till kalasande och annat slöseri. FoF 1915, s. 170. särsk.
a) (†) refl.: hålla kalas, festa. I spisen skall brasa / Och vi oss kalasa. Bellman SSkr. 4: 355 (1792).
b) i förb. kalasa upp010 4 l. opp4, gm kalasande festa upp (ngt); äv.: äta upp (ngt) på kalas. Kalasa upp sin förmögenhet. Berndtson (1880). Nu skulle de (dvs. hönsen) kalasas upp. Norlander Skål 9 (1921).
c) oeg. o. mer l. mindre bildl.; jfr KALAS 1 slutet o. 2; särsk. i uttr. kalasa på, förr äv. med ngt, ”festa” på ngt, frossa på ngt, smörja kråset med ngt. Cook 3Resa 41 (1787). Kommer ni inte ihog, huru ni .. kallasade med persikor. Altén Landförv. 78 (1795). Vid undersökning uptäcktes, at sällskapet kalasat på en stor orm. Ödmann MPark 76 (1800). Låta hundarne kalasa på kvarlevorna. Heyman Mab. 65 (1906).
KALASERA, v. (numera föga br. utom i Norrl. o. Finl.) kalasa; festa; äv. i oeg. o. mer l. mindre bildl. anv. Porthan BrefCalonius 543 (1799). (Biskopen hade) i ett allvarsamt tal strängeligen förbjudit ungdomen allt kalaserande. Böttiger 6: 73 (c. 1875). Lindberg FinNov. 1: 183 (1894). (Man) kalaserade på medförd mat. EModin i Landsm. XIX. 2: 60 (1902). Cannelin (1921). Östergren (1929; angivet ss. mindre vanl.).
Spoiler title