SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1952  
PALATS palat4s, n. (Luk. 22: 55 (NT 1526) osv.) ((†) r. l. m. Weise 1 (1697), Möller (1807)); best. -et (ss. r. l. m. -en); pl. =, äv. -er.
Ordformer
(palaatz 1627. palacier, pl. 1536. palas (pallas) 15721709. palass (-asz) 15261652. palast (pallast) 16351698. palats (pall-, -atz) 1526 osv. palaz 1563c. 1700. pallaas c. 1690. pallaitz 1710)
Etymologi
[fsv. palaz; jfr fd. pal(l)atz (d. palads), isl. pallaz, palata, palati, mlt. pal(l)as, pal(l)ās, mnl. palais (holl. paleis), mht. palas, palast (t. palast), ä. t. äv. pallatz, eng. palace, fr. palais, it. palazzo, mlat. palatium, pallacium; av lat. palatium, eg. om kejsarpalatset i Rom, av PALATIUM, namn på den kulle varpå kejsarpalatset var uppfört. — Jfr PALATIN, sbst.1, PALÄ, PFALZ-GREVE]
1) mer l. mindre ståtlig l. praktfull l. storslagen byggnad tjänande som boningshus för konung l. furste l. annan förnäm l. högt uppsatt person (jfr SLOTT); äv. allmännare: (mer l. mindre slottsliknande) ståtlig l. monumental byggnad; äv. (i sht i vitter stil) med tanke på invånarna i dylik byggnad. Fridh ware innan tina (dvs. Jerusalems) murar, och fullheet vthi tijn palacier. Psalt. 122: 7 (öv. 1536). Att the högsta palatsers efterdömen .. må .. (i fråga om sparsamhet) förelysa the ringaste kojor. 2RARP 17: 390 (1747). Palatsen åt de höga / Och glädjen åt de små. Lenngren (SVS) 2: 374 (1800). De många adliga palats, som uppvuxit (i Sthm) under tiden för adelns högsta magt i Sverige. Eichhorn Stud. 1: 2 (1869). Det magnifika palatset. Siwertz JoDr. 198 (1928; om rådhuset i Sthm). — jfr BISKOPS-, BOSTON-, DOGE-, ELFENBENS-, HERRA-, IS-, KEJSAR-, KONST-, K(ON)UNGA-, LUST-, MARMOR-, MILLION-, MILLIONÄRS-, PRAKT-, PRIVAT-, RENÄSSANS-, SOMMAR-, SPORT-, UTSTÄLLNINGS-, VARU-, VINTER-PALATS m. fl. — särsk.
a) om huvudbyggnaden i en (konunga- l. tämpel)borg; numera nästan bl. [efter motsv. anv. i (mlt.,) mht. o. mlat.] (kult.-hist.) om den byggnad i en medeltida borg, där festsalen fanns, l. om festsalen i denna byggnad; förr äv. om (inre) gård hörande till ett slott l. en slottsliknande byggnad (jfr FÖRPALATS). Thå giordhe the en eeldh mit j palatzeet. Luk. 22: 55 (NT 1526; Luther: pallatz; Bib. 1917: på gården). Tå .. gick han vthi Pallatzet j Konungs hwsena. 1Kon. 16: 18 (Bib. 1541; Luther: Pallast; Bib. 1917: palatsbyggnad). Neh. 2: 8 (Bib. 1541). Isogæus Segersk. 1123 (c. 1700). 3NF (1931; om medeltida förh.).
b) (i sht i vitter stil) mer l. mindre bildl.; särsk. om ngt till sin konstruktion ståtligt l. storslaget l. om ngt som är säte l. hemvist för ngt ädelt l. upphöjt o. d. Phrygius HimLif. 136 (1615). Vppå the Tre Förra dagharna, vpbygde .. (Gud) hela Werldennes palatz och boning. L. Paulinus Gothus ThesCat. 170 (1631). (Att) thenna (dvs. Josefs) kropp ei var ett ringa näste, / Och at en ädel siäl i thet palatzet gäste. Kolmodin QvSp. 1: 140 (1732). Dessa Neptuns palatser. Agrell Maroco 2: 101 (1796, 1807; om krigsfartyg). Wirsén Jul. 60 (1887). jfr IS-PALATS. särsk. [jfr motsv. anv. av fr. palais, kinesiska kiong] (i fråga om ä. kinesisk astronomi samt ngn gg i vitter stil) = HUS 11 a. (Kineserna) afdela .. zodiaken i tolf signa, hvilka de kalla Solens palatser. 2VittAH 5: 19 (1789, 1796). Solens tolf Palats. JGOxenstierna 1: 96 (1805).
2) [jfr motsv. anv. i fd. o. ä. d. samt i mlt.; i vissa medeltida liturgiska dramer föreställde en uppbyggd plattform ett palats (i bet. 1), liksom i det antika dramat prosceniet (på vars tak skådespelarna äv. uppträdde) föreställde ett palats] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) upphöjd avsats l. plattform; tribun; estrad; förr äv.: scen. (Konungens tron) som (vid E. XIV:s kröning) stellt war oppå itt palatz, bygdt mitt i Choren (i Uppsala domkyrka). Bergius Förråd 244 (i handl. fr. c. 1561). Linc. Xxx 4 b (1640; om scen). Brunius Metr. 266 (1854; om d. förh. 1584).
Ssgr (till 1): PALATS-ANLÄGGNING~020. särsk. konkret. Hahr ArkitH 119 (1902). Kjellberg GrekRomK 11 (1932; konkret).
-ARKITEKTUR. (i sht i fackspr.) jfr arkitektur 2, 2 a. TT 1874, s. 156. —
-ARTAD, p. adj. Mörner Hagenbeck 43 (1924).
-BYGGNAD. konkret: (byggnad som utgör ett) palats; äv. om huvudbyggnaden i en (konunga)-borg (jfr palats 1 a). Eichhorn KonstH 54 (1881). Konungshusets palatsbyggnad. 1Kon. 16: 18 (Bib. 1917).
-FASAD. 1MinnNordM II. 3: 5 (1881).
-FOGDE. (†) hövitsman i en borg; jfr slotts-fogde. Neh. 7: 2 (Bib. 1541; Luther: Pallastvogt). jfr Bib. 1703, Ordel. —
-GARDE. (om äldre l. utländska förh.) militärt förband med uppgift att skydda (en monarks) palats. Rydberg KultFörel. 4: 479 (1887; om ä. österländska förh.). Fatab. 1941, s. 194 (om kungliga stånddrabantkåren).
-GATA. (i sht om utländska förh.) gata kantad av palats. Schück Rom 2: 77 (1914; om it. förh.).
-GÅRD. jfr gård, sbst.1 5. NordT 1886, s. 356. —
-INTRIG. [jfr t. palastintrige, eng. palace intrigue, fr. intrigue de palais] hovintrig (ofta riktad mot regenten); ofta i pl. Cavallin (1876). 3NF 4: 282 (1925).
-LIK, adj. Thunberg Resa 1: 12 (1788).
-LIKNANDE, p. adj. Sthm 1: 628 (1897).
-MYNDIGHET. (†) (rang l. värdighet som följer med innehavet av ett) hovämbete. Schroderus Os. 2: 389 (1635).
-MÄSSIG. som är karakteristisk för l. passar l. anstår ett palats, som liknar ett palats. ConvLex. 3: 167 (1824).
-REVOLUTION. [jfr t. palastrevolution, eng. palace-revolution, fr. révolution de palais] politisk omvälvning planerad o. värkställd i (den förre) härskarens l. makthavarens närmaste omgivning; äv. i utvidgad l. bildl. anv., om på liknande sätt utförd regimförändring inom förening l. företagsstyrelse o. d. Callerholm Hallam TillstEurMedelt. 1: 483 (1851; om arabiska förh. under medeltiden). Mankell Krigsm. 1: 485 (1865; om ryska förh. 1741). Den s. k. ”palatsrevolutionen vid Nygatan” (1855), inom Aftonbladsredaktionen. Hellberg Samtida 7: 244 (1872). Palatsrevolutioner höra till ordningen i Konstantinopel. Topelius Planet. 3: 175 (1889). Den palatsrevolution, som ägt rum inom Sveriges nationella ungdomsförbund. DN(A) 1933, nr 224, s. 3. —
-SKOLA, r. l. f. [jfr t. palastschule] hist. skola (för utbildning i de sju fria konsterna) vid Karl den stores hov. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 12 (1898).
-STIL. (byggnads)stil som utmärker palats l. vari palats är uppfört. NF 1: 394 (1875). särsk. [efter motsv. anv. av eng. palace style, tidigast använt 1901 av den engelske arkeologen A. Evans] arkeol. om kretensisk keramikstil från senminoisk tid, kännetecknad av dekorativ stilisering av motiven o. karakteristisk för keramikfynd från palatset i Knossos. Ymer 1918, s. 54. 2SvUppslB 7: 1282 (1948). Ssg (till -stil slutet): palatsstil-vas. arkeol. vas i palatsstil. Kjellberg GrekRomK 12 (1932).
-VAGN. [efter (amerikansk) eng. palace car] (numera knappast br.) luxuöst inredd järnvägsvagn; jfr lyx-vagn. Wieselgren ÖAtl. 42 (1876). SD 1896, nr 221, s. 4. —
-VAKT. (nästan bl. om utländska förh.) person l. (militär) kår som har till uppgift att bevaka o. skydda ett palats; stundom äv. om lokal där dylik kår är förlagd. Lindberg Harûn 29 (1900; om lokal). Siwertz Vatt. 224 (1925; om militär kår). Gripenberg Powell SällsHemv. 26 (1930; om person).
-ÅNGARE. [efter (amerikansk) eng. palace steamer] (numera knappast br.) större lyxångare. AB 1901, nr 199, s. 3. 2NF 33: 1040 (1922; om amerikanska förh.).
Spoiler title