SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2014  
VACKER vak4er, förr äv. (i sht i bet. 1) VAKER, adj. vackra, vackre; vackrare ((†) superl. vackerst Cavallin Herdam. 5: 75 (cit. fr. 1711), Lychnos 1950, s. 189 (1712); vackrest Skogekär Bergbo Wen. 108 (c. 1650, 1680; uppl. 1993), KFÅb. 1912, s. 351 (1700)); n. o. adv. -T; förr äv. (i bet. 1) VAK, adj.
Ordformer
(vacker (hv-, hw-, w-, -ch-, -kk-) 1541 osv. vak (w-) 1542 (: vake, pl.)1749. vaker (w-) 15361828. waaker c. 16351668. wack 15351538. wackar 15831605)
Etymologi
[fsv. vaker, vakker, vakande, vaksam, alert, flink; motsv. ä. d. wacker, wocker (d. vakker), fnor. vakr (nor. vakker), isl. vakur, mlt., mnl. wacker (nl. wakker), fht. wachar, wacker, mht. wacher, wacker (t. wacker), feng. wacor, ä. eng. waker; till den rot som äv. föreligger i VAKA, v.1; bet. 7 möjl. av inhemskt nordiskt ursprung (jfr dock motsv. anv. i mlt. o. ä. t.); kortformen vak har sannol. uppstått gm att ändelsen -er uppfattats som nominativändelse l. gm påverkan av mlt. waak l. t. wach, vaken (jfr nor. vak). — Jfr FÖRVACKRA]
1) (†) om person: som är vaken l. vakande l. på sin vakt, vaksam, uppmärksam, pigg, alert; äv. i överförd l. bildl. anv. Lichawel wele wij forscriffue tiil the godemen som boo nämbre wiid grensen j Westergötland och Smålandh att the skole ware wacke ock widerrede ee när behoff giörs. G1R 10: 275 (1535). Elska icke sömn at tu icke fattigh warder, Lät tijn öghon waker wara så fåår tu brödh nogh. SalOrdspr. 20: 13 (öv. 1536). Så giorde han migh offta wak, / Jagh thorde aldrigh sofwe. Forsius Fosz 34 (1621). I thet .. (den koleriske) göra skal, så är han prompt och snar: / Vthi sin Sinnen all är qwicker så ock waker, / Doch stundom obetäncht vthi sin rådh och saker. Palmchron SundhSp. 398 (1642). Heinrich (1828).
2) om person: varsam l. försiktig l. måttfull l. sansad; särsk. (o. i sht) ss. adv.: som utförs l. sker med varsamhet osv.; äv. i överförd anv., med sakligt huvudord; i sht förr särsk. i mer l. mindre utpräglad interjektionell anv.: försiktigt!, ta det lugnt!; numera nästan bl. i uttr. ta det vackert; jfr 6. Man .. steker them wackert långsampt och sachteligen på Eld. IErici Colerus 1: 291 (c. 1645). Jag beder .. Åckerman wara wacker och stilla. UUKonsP 21: 284 (1696). Bed Gustav köra vackert, fast ni ock kommer en dag senare hem. Vasenius Top. 1: 329 (cit. fr. 1829). ”Katrina!” sade han med en wacker, sakta röst, för att icke skrämma henne. Almqvist Grimst. 10 (1839). Gå vackert! här är ett fotsteg sönder i trappan. Almqvist GMim. 2: 21 (1842). ”Vackert, vackert”, yttrade kapten otåligt; ”tag vackert uti mig! Jag är väl ingen planka heller”. Carlén Rosen 249 (1842). Ett sätt att spara lite pengar och samtidigt uppfylla ett eventuellt nyårslöfte, är givetvis att ta det vackert med alkoholen. NorrkpgT 23/1 2010, s. 4.
3) [jfr motsv. anv. i mlt. o. t.] duglig l. bra l. utmärkt o. d.
a) (†) om person, med tanke på färdighet l. förmåga att utföra arbete l. uppgift o. d.: duglig, duktig, flink, skicklig; äv. i allmännare berömmande anv. (utan tanke på särskild uppgift l. särskilt arbete), i sht om mansperson, med tanke på egenskaper som anses eftersträvansvärda för en man; jfr SNÄLL 2. Palmchron SundhSp. 398 (1642). The städer, ther handel florear, ther wackre, trefne och snelle handtwerksmän äro. Swedberg SabbRo 1369 (1687, 1712). (Han hade varit) en mycket vacker man i sitt ämbete och alltid vist sig, i synnerhet i sista kriget, trogen och redlig. Carlquist Herdam. II. 2: 445 (cit. fr. 1700). Ifrån gamble tijder (är) een Schola innrättat i Sultans håf .. uti hwilken förnähme herrars och andre undersåtares unge söner blifwa intagne, sådane som .. gifwa hopp om sig att blifwa wackre männ med tijden. KKD 5: 344 (1711). WoH (1904). — särsk.
α) i fråga om färdighet i (militär) strid o. d.; ofta med särskild tanke på mod l. tapperhet. 31 compagnier, till en godh deel complette och ett vackert och villigt folck. AOxenstierna 5: 428 (1630). Ja huru tapper han sig hafwer wijst och waker, / Det witna nogsampt osz de många store Saker, / Som han i Krijget giordt. Rudbeck d. y. Vitt. 66 (1693; rättat efter orig.). Den danske kämpen Romund, som var en vacker man, den där ej kände till fruktan. Bååth NordmMyst. 98 (1898). 3SAH 14: 66 (1899).
β) i fråga om teoretisk l. intellektuell färdighet o. d., dels närmande sig bet.: bildad l. kunnig l. kompetent, dels om skolelev l. student o. d., med tanke på flitighet l. läraktighet o. d.; äv. i sådana uttr. som (vara) ett vackert ingenium, i fråga om begåvning l. fallenhet för studier. Att etthundradt perssoner som wackre ingenia woro skulle ther åhrligen på Communitetet (vid Uppsala universitet) blifwe holdne och spisede. Annerstedt UUH Bih. 1: 75 (i handl. fr. 1606). Här är vacker ungdom i skolan. OxBr. 12: 212 (1621). En förnäm academia med stor fréquence af adel och andra studenter, så ock vackra lärde män af professoribus. Kurck Lefn. 23 (1705). Många vackra män äro utom Secrete Utskåttet, som skulle kunna brukas til en sådan förrätning. 2RARP 4: 190 (1726). Journalisten 2: 14 (1791).
b) ss. adv.: på sätt som vittnar om skicklighet l. duglighet o. d.; på ett bra sätt, utmärkt; numera bl. (vard.) med mer l. mindre nära anslutning till 7. Ålderdomen förhördes och laass temligh vackertt. Murenius AV 473 (1660). Om Ammors utwäljande .. (har) Doctor Nils Roséen wackert och grundeligen afhandlat i Stockholms Almanak. PH 6: 3865 (1755). (Roddarna) arbeta .. kraftigt och med ett långt årtag och redan juniorerna fånga vattnet vackert. TIdr. 1895, s. 326. – Klådde du henne? – Jaa, Fem–tre. – Vackert, mamma! Gustaf-Janson KärlekDec. 92 (1959).
c) om ngt sakligt: som är av god kvalitet l. högt värde, bra, förtjänstfull, utmärkt; förr särsk. om arbetsprodukt o. d.: skickligt utförd, välgjord; numera bl. om ngt abstrakt, med mer l. mindre klar anslutning till 7. OxBr. 12: 417 (1627). At desse Historier äro mycket wackre, at roa barn med, kan ingen neka. Lagerbring HistLit. 174 (1748). Rönet om fiskarne har jag giönomläsit, som är rätt wackert. Linné Bref I. 2: 241 (1761). Ett vackert exempel på en melankolikers sätt att betrakta tillvaron. Herrlin Snille 95 (1903). Bakom sig hade han .. en vacker vetenskaplig karriär som både romanist och litteraturhistoriker. HT 1960, s. 342.
4) om ngt sakligt, med tanke på omfattning l. utsträckning o. d.: ordentlig (se d. o. 3), riktig, redig; äv. (o. i sht) i pregnantare anv.: ansenlig, betydande, avsevärd; ss. adv. äv. övergående i anv. ss. allmänt förstärkningsord: mycket, i hög grad l. stort antal o. d.; numera i sht med anslutning till 7, särsk. (o. utom i slutet nästan bl.) med huvudord betecknande pengar, i sådana (stelnade) uttr. som en vacker slant l. summa (se SLANT, sbst.2 2 b, 3 b β); jfr DUKTIG 3, REJÄL 1. (Man) lather brinne een wacker Skorsteens eeldh, thet tagher och så then onde luchten (i pesttid) åt sigh. Berchelt PestOrs. F 5 b (1589). Igår sköt han en stoor hinn, här är wakert aff dem, män de blij och braff tullade. Ekeblad Bref 2: 112 (1659; rättat efter hskr.). Sä’n han wackre Klunckar / Har tagit sig til Lijfz. Brobergen 64 (1698, 1708). At liuset .. far öfwer 53698 Swänska mihl på en second minut: en wacker resa på en så kort tid! Triewald Förel. 1: 61 (1728, 1735). En tunna Guld är wackra penningar. Dalin Vitt. II. 6: 26 (1736). Jag .. vet .. icke hur jag skall vackert hinna med allt, som ligger öfver mig. Runeberg (SVS) 9: 280 (1857). Fonden, den bara växte, .. och när gossen var mogen för college fanns där en vacker summa på närmare en halv miljon att finansiera studierna med. Vi 2010, nr 7, s. 92. — särsk. (i sht vard.) i uttr. (det är) vackert så, angivande att det i det föregående l. efterföljande nämnda (l. det som förstås av den aktuella situationen) föreligger l. sker i tillräcklig mängd l. grad l. utsträckning o. d.; äv. utan direkt tanke på att det åsyftade är mätbart i eg. mening: gott nog, inte illa; jfr , adv. 2 i. Weste (1807). Du är ju född, att börja med, / och det är vackert så. Sehlstedt 4: 6 (1871). ”Vackert så!” sa’ han, som fick en mört i tio ryssjor. Holmström Sa’ han 77 (1876). Sammanlevnaden varade icke oavbrutet ”sju år”, utan fäm år och nio månader i allt. Men det är vackert så. Wulff Leopardi 220 (1913). Det var vackert så, att .. (strejkbrytarna) efter bara några dagars lärotid alls kunde manövrera de tunga tågen. Gustaf-Janson Oskuld. 11 (1968).
5) om person l. ngns handlingar l. sätt att handla l. tänka o. d.: ädel, aktningsvärd, (moraliskt) upphöjd, fin (se FIN, adj. IV 3); äv. i fråga om de yttre formerna för ngns uppträdande: anständig, passande, belevad; numera bl. i anv. med mer l. mindre klar anslutning till 7. SynodA 2: 51 (1586). Här stälte hon sigh ödmiukelighen och tuchtelighen, och hadhe wacker åtthäffuor. Lælius Jungf. G 5 b (1591). At vpstryka thet långa håret vthu ännet, medh then wenstra handena, står icke mycket wackert. Hambræus Erasmus A 11 a (1620). (Han har inget begärt) som han .. ähr en mykit vaker, discreter och förståndig person. HT 1920, s. 106 (1625). Hennes hjärta, hennes tänkesätt äro vackra, så vackra, att de bundit min Johns hjärta vid henne. MoB 2: 97 (1793). Det är vackert af den tappre att icke förhäva sig. Andersson Kal. 8 (1906). Denna tragiska motsats mellan vackra syften och det åstadkomnas skräck. Hallström Händ. 49 (1927). — jfr SJÄLS-VACKER. — särsk.
a) om hand l. tass o. d., i vissa uttr., i fråga om den (enl. social konvention) rätta handen osv. (dvs. den högra); dels i sådana uttr. som räcka vacker hand l. tass (se HAND 2 b ϑ resp. TASS, sbst.3 1), dels i det bildl. uttr. taga skeden i vacker hand (förr äv. vackra hand(en)) (se HAND 3 b ε, SKED, sbst.1 3 b β), i fråga om att (ödmjukt) rätta sig efter omständigheterna.
b) i fråga om person med tillhörighet i (o. med uppträdande l. seder utmärkande för) högre samhällsskikt: förnäm, ansedd, fin (se FIN, adj. IV 1); särsk. dels om ngns härkomst l. familj o. d., dels [jfr fr. le beau monde] i uttr. den vackra världen, om societeten, ”gräddan”. UUKonsP 8: 103 (1668). Wi komme åtminstone .. (genom giftermålet) uti en vacker Familia. Det är et Swågerskap som icke bör förkastas. Lagerström Holberg Jean 40 (1744). Snart bödos honom .. tillfällen att införas i den vackra verldens kretsar och det finare umgänget. Stenhammar 268 (1798). Håll dig till vackert folk, så blir du dem lik. Granlund Ordspr. (c. 1880). När .. (T. Wretman) lyfte upp Riche från en sjabbig dekadenstillvaro och gjorde den restaurangen till både dåtidens vattenhål för det vackra folket och en kvalitetsrestaurang. SvD 22/5 1989, s. 20.
6) [eg. specialanv. av 5] ss. adv., i fråga om att välvilligt l. vänligt l. lydigt foga sig efter andras vilja l. intressen l. ngns uppmaning o. d.: snällt (se SNÄLL 5 e); ibland med inbegrepp av l. särskild tanke på att (sådan foglighet innebär att) hålla sig lugn l. stillsam (jfr 2); äv. i allmänt förstärkande anv.: allt, ändå; jfr SKÖN, adj. 9, SNYGG 7. UUKonsP 1: 51 (1628). Nu får du Celadon så wackert stilla sittia: / Här hielper ingen flyckt, här gifwes ingen nådh. FoU 20: 384 (1676). Sonen får alt, delar wackert till sin moder, fast alt war honom testamenterat. Linné Nem. 139 (1765; uppl. 1968). Håll han wackert mun igen, öfver gubben, och allt hvad honom rör, eljest skall fan ta honom! Bremer Nina 504 (1835). Nu måste Gabriella hjertligt skratta. ”Jo, då har du vackert blifvit lurad!” Carlén Rosen 425 (1842). Det låter du vackert bli. Benedictsson FruM 163 (1887). Resebyråernas stora höstsatsning, paradisorten Phuket i Thailand, har gått om intet. Flera tusen passagerare får vackert välja andra resmål eller pengarna tillbaka. SvD 12/10 1990, s. 14.
7) i fråga om estetisk värdering av ngt: som gm sitt yttre gör ett behagligt l. angenämt intryck på ngn, som har ett tilltalande utseende, skön, fager; särsk. dels om natur l. landskap l. läge o. d., dels om väder (se c), dels om person (särsk. kvinna) l. ngns ansikte l. kropp(sdel); äv. i fråga om hörselintryck, särsk. om sång l. musik o. d.: välljudande, ljuv; ibland äv. med abstraktare huvudord (se e); jfr SNYGG 5. Balkong i söder med vacker utsikt över slätten. Han har vackra, regelbundna ansiktsdrag. En uttrycksfull och vacker dans. Han haffuer giordt himmelen wackert rund alt om kring. Syr. 43: 12 (Bib. 1541; öv. 1536: smukt). Gudz änglar .. siunga så vakkert. Bureus Suml. 46 (c. 1600). Borgmästaren .. skal hafwa framwijst en sin Skoo, som .. hade waret wacker och ny. Grubb 384 (1665). Prostegården har nu den aldra vackraste belägenhet. Johansson Noraskog 1: 20 (i handl. fr. 1785). De flesta menniskor hafva några vackra kroppsdelar och några fula, ty naturen alstrar sällan något fullkomligt skönt. Scheutz Ritk. 146 (1832). Vad hon är vacker, tänkte han, vad hon är strålande. Dardel Konf. 27 (1924). Galicien är lite av en glömd del av Europa. Otroligt dramatiskt med vacker natur, rik kultur och historia. DN 8/7 2012, s. A19. — jfr DOCK-, GUDA-, SAGO-, SMÅ-VACKER m. fl. — särsk.
a) (numera bl. ngn gg arkaiserande l. skämts.) i uttr. det vackra könet, om kvinnor (med tanke på skönhet ss. en karakteristisk egenskap) (se KÖN, sbst. 3 a α); jfr TÄCK, adj. 3 slutet.
b) i sådana bildl. uttr. som visa l. se ngt från (förr äv. ) den vackra sidan, i fråga om att uppmärksamma l. fokusera på ngts goda egenskaper; jfr SIDA, sbst. 22 e α, β. Dalin Vitt. II. 6: 195 (1755). At wi .. icke må misztänkas för at föragta wårt Språk .. wil man här försäkra, at ock wårt Språk har sin wackra sida. Brunkman SvGr. 45 (1767). Din ungdom, din oförfarenhet ser alt på den vackra sidan. Björn DygdYngl. 35 (1794). (Romanen) wisar .. Katholicismen på sin wackraste sida. SvLittFT 1834, sp. 540.
c) om väder: som uppfattas ss. angenäm l. behaglig; (lugn o.) klar l. solig l. varm; äv. om dag (jfr α) l. årstid o. d.: som präglas av l. har sådant väder; jfr SKÖN, adj. 4. Helsingius Ll 2 b (1587). Imedlertid kom Morgonrådnan, öpnade himlaportarna för Solen och bebådade osz en wacker dag. Ehrenadler Tel. 232 (1723). Det blev med ens det allra vackraste väder: varmt, stilla och ljuvligt. Lagerlöf Holg. 2: 180 (1907). På det hela taget har det varit en vacker sommar, i varje fall om man simmat och seglat på Sveriges västra kust. GbgP 24/8 2008, s. 2. — särsk.
α) mer l. mindre bildl., i sådana uttr. som ngns l. ngts vackra dag, om lyckosam l. bra l. trevlig dag, solskensdag; äv. (o. numera i sht) i speciellare anv., i det adverbiella uttr. en vacker dag, i fråga om att ngt inträffar vid en obekant l. oväntad tidpunkt (se DAG I 3 a ο). Thet war min wackra dag, tå han på hofwet lyste. Kolmodin QvSp. 1: 373 (1732). Det hemliga missnöjet .. öfvar sitt välde i vårt bröst; det följer oss i ensligheten; det förmörkar vår vackraste dag. Lehnberg Pred. 2: 365 (c. 1800). Hej, säjer hon. Rätt vänligt. Det är tydligen hennes vackra dag i dag. Fogelström Vakna 41 (1949).
β) för att beteckna ngns utseende, i det jämförande uttr. vacker som en dag (se DAG II 1 g α).
d) om språk l. ord l. språklig framställning o. d.; särsk. med tanke på den språkliga stilen l. sättet för framförandet o. d.: elegant, konstfull; äv. med mer l. mindre framträdande tanke på betydelse l. innehåll. En roman med vackert språk. Vilket är svenskans vackraste ord? Berchelt PestOrs. B 6 a (1589). En reen, läszlig och wacker Skrifft. Skolordn. 1693, s. B 1 b. At icke i .. (oden o. prologer) frågan är: hvad är sant? utan huru en sanning eller en osanning vackrast säges? Kellgren (SVS) 5: 268 (1793). Det är ett faktum, att uttrycket ”ett vackert språk”, användt om en nations tungomål, således ej om stil, betecknar det behagliga eller vackra intryck, som ett språk gör på hörselsinnet, intet annat. Vising Språkskönh. 4 (1897). Du må lova mig, Klara, att du är min in i döden – precis så sa han, det var vackra ord för att komma ur skogshuggare Arne Bengtssons mun. Jörgensdotter BergDöttrar 249 (2009).
e) med försvagad tanke på det yttre, om ngt abstrakt; särsk. med inbegrepp av känslomässig upplevelse l. moralisk värdering o. d. (jfr 5). Dalin Vitt. I. 2: 100 (1751). Hos honom var kroppens skönhet, hvad den tyvärr blott sällan är i umgängslifvets menniskogestalter: ett glest flor, kastadt öfver den vackra själen. Atterbom Minnest. 2: 339 (1824). En vacker dröm om vingar, / Som nå till bättre land. Gellerstedt 2Dikt. 41 (1881). Det finns ingenting vackert i sjukdomen, ingenting romantiskt. Den är bara grym. Lundberg Yarden 72 (2009). — jfr SJÄLS-VACKER.
f) (numera bl. tillf.) i substantivisk anv., sammanfattande om (allt) sådant som gör ett behagligt l. tilltalande syn- l. hörselintryck; särsk. i ä. teoretisk estetik, i speciellare anv., betecknande grad l. slag av skönhet (jfr SKÖN, adj. 1 h); i sht i n. sg. best. Ingen må mig det förneka / att iag wackert älska må. / Wackra roser, wackra lillier / Leker ögat gerna på. Stiernhielm o. Columbus (SVS) 14 (1669). (Det är viktigt) att i våra omdömen om det vackra och sköna icke blott bero af de första intryck och rörelser de väcka, utan .. styras af omdöme och urskillning. Rosenstein 1: 264 (1800). En .. gammal man, som .. bibehållit en ungdomlig kärlek för det vackra. Jag tycker om gubben, sämre poesi än hans ser man ofta. Strömborg Runebg IV. 1: 483 (i handl. fr. 1843). Det vackra, som äfven kallats det täcka, intagande, naiva, är .. den första graden af skönhet, i hvilken harmonien mellan momenten är ursprunglig, men outvecklad. 3SAH 8: 313 (1894).
8) [efter motsv. anv. av t. schön o. fr. beau, med anslutning till 7] (†) om (resultatet av) konstnärlig l. litterär o. d. verksamhet l. om studier över sådan verksamhet, liktydigt med: skön (se SKÖN, adj. 2); särsk. dels [jfr fr. les beaux arts] i uttr. de vackra konsterna (jfr KONST 4), dels [jfr t. die schönen wissenschaften] i uttr. (de) vackra vetenskaper(na) (jfr SKÖN, adj. 2 slutet). Wackra studiers och konsters forkofring. Schück VittA 2: 79 (i handl. fr. 1682). I de gamle språken och critiken äger han mästa styrkan men utomdes många andra kunskaper äfven i den vackra literaturen. HH XXXII. 1: 36 (1776). Tillämpningen af Mathematiken och dess method (utesluts) från de så kallade vackra Vetenskaper, hvilkas föremål är det sköna. Adlerbeth PVetA 1790, s. 36. De vackra Konsterna hafva det gemensamt, att de äro sitt eget ändamål. Wallin Rel. 2: 280 (1826). ÖoL (1852).
9) (vard.) i ironisk anv. av 35, 7: ”fin” (se FIN, adj. I 1 e), ”snygg” (se d. o. 8); ofta i mer l. mindre interjektionell anv. GävleDomb. 175 (1636). Et vackert lag, / Gråta på sin brölloppsdag! Kellgren (SVS) 3: 286 (1788). Mina bönder hafva hvarken gevär eller patronkök, och hafva således ej skjutit ett skott. Vackra pojkar att nyttja mot en fiende! Armfelt hos Tegnér Armfelt 3: 164 (1808). Vacker brunn, som inte finns en droppa vatten i. Jolin Barnhusb. 44 (1849). Si, där ha vi nötet! Du är vacker nu, rödsnok där! hväste gumman. Nordström Landsortsb. 319 (1911). ”Sen vill jag ha fingeravtrycken av hela, obs hela, kompaniet” .. ”Vackert! Vi är hundrasexti, obs hundrasexti!” Cedell Manöv. 81 (1965). — särsk. (numera mindre br.) i sådana uttr. som jo vackert l. tack vackert (se JO, interj. 2 a α, TACK, sbst.1 3 c).
Ssgr (till 7 c): VACKER- l. VACKERT-VÄDER. (vacker- 1662 osv. vackert- 1907 osv.) (numera bl. tillf.) vackert väder. Bondepract. B 4 a (1662). Två feta gäss .. utstötte då och då ett sakta, fornöjdt kacklande öfver välmågan och vackervädret. Hülphers Ångermanl. 69 (1900).
Ssgr: vackertväders-, äv. vackertväder-moln. om (tunna stack- l. fjäder)moln som uppstår vid l. förebådar vackert väder. TurÅ 1907, s. 293. När ni en typisk sommarmorgon kommer ut på förstugutrappan .. är det ofta endast några små vitulliga vackertvädersmoln ni ser. TurÅ 1953, s. 221.
-period. (numera bl. tillf.) period av vackert väder. Vid en segling norrut råkade vi ut för vindstilla, omväxlande med sådana där fjäderlätta briser, som voro så allmänna under den gångna sommarens vackertväders period. TurÅ 1913, s. 72.
Avledn. (till 7): VACKERHET, r. l. f. (numera bl. tillf.) egenskapen l. förhållandet att vara vacker, skönhet; i sht konkretare, om (enskild) manifestation av sådan egenskap osv. Skogekär Bärgbo Klag. B 3 a (1658). Och hade Velint då redan giordt ett swärd fulkommeligen färdigt, hwars like til wackerhet och skarphet, Konungen tyckte sig aldrig förr hafwa sedt. Peringskiöld Wilk. 52 (1715). V. d. Pytte, som redan tycktes litet echaufferad af våra damers vackerhet. Tersmeden Mem. 2: 192 (c. 1790). Vädrets vackerhet, gästfria vänners och främlingars vänlighet blomsterströdde vägen. FBremer hos Adlersparre o. Leijonhufvud Bremer 2: 187 (1854). Blommors vackerhet. Ekelöf Utflykt. 111 (1947).
VACKERLEK, r. l. m. l. f. (†) vackerhet. Rydelius Svart 59 (1907). Det är bara för att de (dvs. potatisplantorna) är så vanliga som man inte riktigt ser vackerleken. GbgP 1951, nr 170, s. 13. Östergren (1966; angivet ss. sällsynt).
VACKRA, v. (numera bl. tillf.) till 7 c, om väder: bli vacker l. vackrare; äv. opers., med det ss. subj. Nu hade vädret vackrat, och det sken som gröna eldar ini björkhagen. Strindberg Skärk. 109 (1888). Vi gick ut igen, sannerligen vackrade det inte mot natten, det hade redan klarnat, över oss stod stjärnorna. Vi 1948, nr 51–52, s. 17. SAOL (1986).
Särsk. förb.: vackra till. (numera bl. tillf.) om väder. Då vädret hade vackrat till och vägarna på isen kunde synas bra. Bengts Fäd. 77 (1921).
Spoiler title