publicerad: 2021  
1hemma
adverb
hemm`a
● i hemmet el. hem­trakten el. hem­landet
hemmabruk; hemmasvensk; hemmavarande
de satt hemma hela kvällen; han ville vara hemma och ta hand om barnen; det var hennes första helg hemma i Sverige efter tre år i ut­landet; enligt under­sökningen måste fyra av tio barn hjälpa till hemma
○ äv. i ut­tryck för gemenskapskänslor och dylikt som hör samman med hemmet
hos mor­modern kände hon sig all­tid hemma
○ äv. i ut­tryck för att något har en naturlig och berättigad plats i något samman­hang
anekdoter hör knappast hemma i en av­handling; den gamle kammar­herren hörde egentligen hemma i en annan tid
○ äv. för att beteckna lyckat resultat, sär­skilt i kort­spel men äv. all­männare
kontraktet var hemma; vi har fått en frist, men projektet är inte hemma än
belagt sedan 1000-talet (runsten, t.ex. Blacksta, Södermanland); runform haima, fornsvenska hemma 'hem(vist); hemma'; bildn. till 1hem!!
Borta bra men hemma bäst. Gammalt svenskt ord­språk
2hemma ingen böjning
adjektiv
hemm`a
● endast predikativt som har god kännedom eller goda färdigheter på visst om­råde
han är inte så hemma på bilar
belagt sedan 1703; se ur­sprung till 1hemma!!